Gästledare 2024

gästledare sommaren 2024 / www.bärkraft.ax

Alla kan blomstra - naiv önskedröm?

Micke Larsson Huvudsekreterare, Utvecklingsoch hållbarhetsrådet

”Alla kan blomstra” handlar om att må bra på djupet. Det är också en idé om en gemensam framtid, en blomstertid där vi människor slutit fred med oss själva, varandra och den övriga naturen. Om ett tidevarv där goda samtal, generositet och ekonomisk jämlikhet har ersatt splittring och polarisering. Om en värld utan fossila bränslen, vapen och övergrepp.

Du kan välja att avfärda ”alla kan blomstra” som en naiv önskedröm. Det är förmodligen det enkla valet.

Om du däremot väljer att tro på idén kommer det att krävas en hel del av dig. Till att börja med behöver du på djupet ta till dig insikten om att du och alla andra levande varelser är sammanlänkade med varandra. Det gäller såväl oss nu levande som tidigare och kommande generationer.

Du är en del av en gigantisk kedja av liv. I ”alla kan blomstra” är ordet alla valt framom vi. Detta för att vi är ömsesidigt beroende av varandra och att våra liv är sammanflätade - ”jag, tack vare andra”.

Ett samhälle med strukturer och normer som främjar social och miljömässig hållbarhet är grunden för att människor och djur kan blomstra. I detta sammanhang är det centralt att utgå från en vetenskaplig förståelse av begreppet hållbar utveckling. Ett exempel är de fyra hållbarhetsprinciperna som en tvärvetenskaplig forskarpanel enades om på 1990-talet. Dessa principer använder vi på Åland.

I praktiken innebär de fyra hållbarhetsprinciperna att sociala och miljömässiga aspekter prioriteras framom kommersiella verksamheter och ekonomisk tillväxt. Det möjliggör att vi tillgodoser våra grundläggande behov utan att andra människor, djur eller övrig natur får betala notan.

Det är vi individer som utgör samhället, vilket innebär att hur du förhåller dig till inbjudan om att bygga ditt eget blomstrande påverkar både dig själv och samhället:

sid 2

Att blomstra är ett läge där vi är grundade och kan visa öppenhet och generositet mot våra medmänniskor, men också säga ifrån och stå på oss när det behövs. I ett blomstrande tillstånd har vi kraft att följa våra värderingar, reflektera över vår roll i helheten och att göra medvetna val i små och stora frågor, detta även i tider av prövningar, konflikter och kris.

Historiskt har idéer om mänskligt blomstrande handlat om ett välmående som sträcker sig utöver lycka och är mer varaktigt än tillfällig glädje. I dagens forskning beskrivs mänsklig blomstring som ett tillstånd då en människa uppnår sin fulla potential, är fylld av vitalitet och har en god funktionsförmåga i sitt sociala liv. Sedan 2022 mäter vi graden av mänsklig blomstring på Åland.

Vilka förmågor underlättar för att uppnå och vara i ett blomstrande tillstånd? Förnöjsamhet, kärleksfull medkänsla, generositet och ett mjukt sätt att tala är hjälpsamma förmågor.

Förnöjsamhet innebär inte ett passivt accepterande av nuläget, utan om ett positivt tillstånd där vi inte längre behöver jaga mer av allt.

Kärleksfull medkänsla är en önskan om vår egen och andras välgång. Vi förstår att de vi möter i vardagen har behov som är lika välgrundade som våra egna. Med hjälp av kärleksfull medkänsla sänker vi oss inte till att utnyttja andra ens på det subtilaste sätt. Särskilt inte i intima relationer, där vi kanske är som allra mest sårbara.

Nyfikenhet och kunskapstörst frodas mot en klangbotten av förnöjsamhet och medkänsla. En vilja att engagera sig för något större än oss själva och våra närmaste får grogrund, en intention som leder till att generösa handlingar blir till en naturlig vardagsvana.

Med ett mjukt sätt att tala bygger vi positiva relationer. Samförstånd och harmoni främjas genom sanningsenliga och vänligt sinnade ord. Förtroende skapas genom ett aktivt lyssnande, även när vi har annan åsikt än vår samtalspartner.

Goda samtal, meditation och fysisk rörelse är tre verktyg som du kan använda för att långsiktigt bygga din blomstring. Tillsammans med en lyssnande vän kan dörren till det goda samtalet öppnas. Där finns ett rum med plats för allt, även det obekväma som ilska och förtvivlan.

Genom meditation kan tankar och känslor hanteras, och kärleksfull medkänsla kan få mer utrymme i ditt sinne. Med fysisk rörelse blir vi piggare, starkare och sover bättre. En positiv spiral uppstår i kombinationen av goda samtal, meditation och fysisk rörelse.

Ta mod till dig och visa dig sårbar tillsammans med en människa du känner förtroende för, lär dig att meditera och rör på dig regelbundet. Allt med en lagom ambitionsnivå utgående från just dina förutsättningar. På så sätt är du med och skapar ett fredligt samhälle där alla kan blomstra – och sannolikt kommer du belönas med att må bra på djupet.

Eller så avfärdar du helt enkelt ”alla kan blomstra” som en naiv önskedröm.

Texten publicerades som gästledare i Nya Åland den 17 juni 2024.

sid 3

Skapa välmående - tillsammans Carolina Sandell Mål 1, välmående

Vad är välmående för dig? Eller nej, du behöver inte svara. För jag vet vad du behöver, vad vi alla behöver.

Vi är fysiska varelser. Det finns inte så många olika vägar vi kan ta för att ta hand om den här kroppen vi har begåvats med. Givetvis har vi alla våra små egenheter och personliga utmaningar, men det är ändå så enkelt.

I våra kroppar pågår ett ständigt flöde av hormoner, andra signalämnen och elektriska impulser. Även om forskningen gräver allt djupare för att förstå exakt hur allt hänger ihop, utmynnar insikterna allt som oftast i samma slutsats. För att vi så bra som möjligt ska kunna möta allt vad livet för med sig, behöver vi rörelse, näringsrik mat och återhämtning. Och störst av allt verkar faktiskt kärleken vara. Varma sociala relationer har visat sig vara en helt avgörande faktor för ditt välmående.

Rörelse, bra mat, vila och sociala relationer är som dina Fantastic four. Dina egna superhjältar som hjälper dig att bli stark, lugn, motståndskraftig och redo att låta kreativiteten flöda i andra delar av livet. Att du har ork och lust att göra det som får dig att leva fullt ut och blomstra.

Men visst, alla superhjältar har ju sin motståndare. Trots att ekonomer och många andra vill odla fantasin om Homo economicus, är vi människor inte rationella. Vi vet vad som är viktigt. Men att veta räcker inte. Det som borde vara enkelt – sova, äta, träna och umgås – blir ibland så svårt att faktiskt göra.

Våra Fantastic four har nämligen en inre trotsig tonåring att bearbeta varje dag och vid varje val.

En tonåring som inte bara vet, utan veeeet och himlar med ögonen. Och uppnosigt frågar om det ser ut som om hen bryr sig. Våra hjärnor är i ständig beredskap och alltid redo att ta de genvägar som presenteras. Enkelt och bekvämt ska det vara. Att vi tar hissen före trappan är ett helt naturligt mänskligt beteende.

sid 4

Kunskapen om vad som påverkar vårt beteende och våra val får en del att skratta hela vägen till banken. Alla som vill sälja något till dig är experter på att utnyttja vår benägenhet att välja allt som är smidigt och lättillgängligt. Processad mat för att slippa kocka, mirakelmedel för att gå ner de där extra kilona och koffeinrika drycker när sömnen uteblivit. Och de som säljer vet att sociala relationer räknas. Vår bångstyriga inre tonåring förförs av allt som ger en upplevelse av tillhörighet och egenvärde.

Offentlig sektor däremot verkar generellt vara helt blind för allas vår inre tonåring som står och blänger i ett hörn och väser: ser det ut som om jag bryr mig? Här fortsätter vi att arbeta i enlighet med konceptet: om vi vet det rätta gör vi det rätta. Den senaste insatsen på nationell nivå är den höjda sockerskatten. Det är ju givet att vi sockersugna är förnuftiga, räknar våra slantar, och lämnar godispåsen och läsken i affären när vi förstår att det inte ryms inom budgeten. Eller gör vi? I Mexiko har det visat sig att en begränsning av marknadsföring av sockrade produkter är mer effektivt än användning av skatteinstrumentet.

Medan offentlig sektor i årtionden försökt tillämpa principerna från den privata marknaden för att mer effektivt möta befolkningens behov, har vi ändå missat att fördjupa oss i mänskligt beteende. Det som den privata marknaden är lysande på, och därför bland annat lyckas producera produkter som kan kapa vår uppmärksamhet i timmar.

Vår folkhälsa och vårt välmående är bra mycket mer komplext än vårt intag av socker. Det är dags att vi också inom offentlig sektor omfamnar det lata och irrationella som finns inom oss. Vi behöver förstå att vår inre motivation hela tiden behöver hantera den yttre miljön och det informationsflöde vi vistas i.

Offentlig sektor har alla möjligheter att brett påverka vår miljö, genom trafikplanering, planläggning, kommunikationer och system för service och tjänster. Om vi utgår från våra faktiska förutsättningar och begränsningar i stället för en fantasi om vad vi är, kanske vi bygger något helt nytt, i stället för att hela tiden välja samma gamla spår. Det spår som lett till dagens situation.

Och som alltid inom offentlig sektor behöver vi prioritera. Vi behöver börja med det mest avgörande: varma sociala relationer. Kanske den viktigaste näringsrekommendationen är att alltid dela din måltid med någon? Det bästa tipset för motion att rörelse blir glädje när du har sällskap? Och den färdighet vi ska satsa på i skolan, hemma och arbetet: hur du själv skapar tillitsfulla relationer till andra? Och resten följer av sig själv.

Texten publicerades som gästledare i Nya Åland den 24 juni 2024.

sid 5

Hållbarhetsarbete – från hopplöshet till handlingskraft Johanna Fogelström-Duns Mål 2, tillit och delaktighet

Känner du som jag att vi lever i en tid där all världens olyckor och hemskheter är utsläppta likt grekiska mytologins berättelse om Pandoras ask? Eländet verkar aldrig ta slut och det är lätt att bli modfälld och handlingsförlamad. För att inte hamna i ett nattsvart hål, är det viktigt att vi påminner oss själva att i mytologins berättelse är Pandoras ask inte tom. Längst ner finns hoppet ännu kvar och det borde vi också ha. Det finns krafter och initiativ som metodiskt och målmedvetet arbetar för att vända utvecklingen. Det behövs. Som det står på demonstrantens plakat: det finns ingen Planet B. En bärande del av hållbarhetsarbetet är insikten om att för att vi överhuvudtaget ska klara av alla utmaningar som står för dörren så behöver vi göra det tillsammans. Leave No One Behind är en slagkraftig vägledande princip inom FN:s arbete med de globala hållbara utvecklingsmålen. Det handlar om vår gemensamma framtid. Allt vi gör eller väljer att inte göra får konsekvenser som kan sprida sig både geografiskt och in i framtiden.

Utmaningarna är många. Organiserad brottslighet, väpnad konflikt och krig som kryper närmare våra husknutar, hackerattacker, viruspandemier, antibiotikaresistenta bakterier, stormar och regn som faller för sällan eller för kraftigt när det väl faller och mat som blir allt dyrare.

Desinformation, dåligt debattklimat, hot och hat på nätet utmanar det demokratiska samtalet och våra val. Sexuella övergrepp, trakasserier och mobbning. Upplevelsen att samhället blir mer polariserat och att klyftorna mellan de som har och de som inte har ökar.

För att klara av att arbeta tillsammans måste vi själva må bra och ha tillräckliga resurser för vår vardag så att vi har kraft och energi till mer än bara överlevnad. Därför måste vi prioritera grundläggande behov och rättigheter. De två första av FN:s globala hållbarhetsmål är ingen fattigdom och ingen hunger. I vår egen åländska hållbarhetsagenda är en av målsättningarna att ingen ska leva under fattigdomsgränsen.

sid 6

Den senaste SOM-undersökningen (samhälle, opinion och medier) som genomförts av Göteborgs universitet pekar på en ökande pessimism och oro bland svenskarna. Förändringen mot tidigare år är signifikant i alla samhällsgrupper och politiska läger, men allra störst förändring i negativ riktning gäller personer i åldern 16–19 år. Även Bris i Sverige berättar i sin senaste årsrapport om hur det bland barn som kontaktar dem finns en generell hopplöshet.

Barnen ger uttryck för frustration och besvikelse kring vuxnas och beslutsfattares oförmåga att säkerställa att barnen får förutsättningar till ett bra liv.

På Åland har vi liknande undersökningar genom ÅSUB:s tillitsstudier. Uppdraget till ÅSUB att mäta tillit på Åland är direkt kopplat till målsättningarna i hållbarhetsagendan. Senaste undersökningen (2022) mätte även erfarenheter av korruption på Åland. Resultatet visade att nästan en fjärdedel av respondenterna hade erfarenhet av något som kan liknas vid korruption antingen själva eller genom någon närstående person. Har vi som målsättning att alla ska känna tillit och att det inte ska förekomma korruption så bör vi rimligtvis kunna mäta och följa upp hur det går. Undersökningarna är viktiga kunskapsunderlag för att vägleda oss så att vi kan prioritera insatser. Resultatet som rör korruption var kanske en ögonöppnare för några medan det för andra var en bekräftelse. Nu kan vi inte längre fortsätta att tiga ihjäl fenomenet utan mer arbete och kunskap behövs. Nätverket Bärkraft har tagit fram en resurssida på barkraft.ax om du vill veta mer om vilka former korruption kan ta och hur vi kan motarbeta den.

Det är vi vuxna som ska se till att förutsättningarna för ett bra liv finns även i framtiden. Vi behöver omvandla känslan av hopplöshet och oro till handling och framtidstro. Vi behöver arbeta strategiskt och därför är den åländska hållbarhetsagendan viktig. Den ger oss en gemensam ram där vi alla utifrån våra perspektiv, roller, kunskap och möjligheter kan bidra genom handling och insatser. Det gäller politiker, myndighetspersoner, företag, organisationer, föreningar, och enskilda individer. Det kan vara stora insatser som till exempel att ta fram en demokratistrategi för Åland. Eller mindre insatser som hur du och jag bemöter varandra på arbetsplatsen, i fritidsaktiviteter, butiken eller på sociala medier.

Lyckas vi flytta positionerna i riktning mot hållbarhetsagendans målskrivningar stärks vi som individer och samhälle. Då har vi motståndskraft att hantera utmaningarna vi står inför och handlingskraft att hitta lösningar som bär oss in i framtiden. Vi behöver göra det tillsammans och vi behöver se till att barnen, ungdomarna och de unga vuxna också ges möjlighet att vara med. Vi behöver ge plats och vara redo att lyssna, så att våra insatser svarar upp mot de förväntningar och behov som finns.

Alla ska med, Leave No One Behind.

Texten publicerades som gästledare i Nya Åland den 1 juli 2024.

sid 7

Vad är Åland utan god vattenkvalitet?

Ann Nedergård Mål 3, god vattenkvalitet

Solen skiner så att det som speglas i vattenytan bländar mig. En doft av hav når näsan och ett välbefinnande sprider sig genom kroppen och över huden. Jag vadar ut, tar ett djupt andetag och låter kroppen omslutas av vatten. Ett djupt andetag till och hela jag är under ytan. Frisk blåstång, några spigg och en flundra. Svalka, njutning och livskvalitet.

Det här vill jag upprepa ofta och jag vill att det ska vara en upplevelse som även mina barn och barnbarn ska få uppleva. Men att kunna bada för njutning och svalka, att kunna fiska för husbehov eller som hobby, det har inte varit en självklarhet på många år. Var och en av oss på Åland upplever varje år algblomningen, oftast under de dagar då behovet av dricksvatten och svalkande dopp är som störst.

I år är det 50 år sedan Östersjökonventionen undertecknades av staterna runt Östersjön. Syftet med överenskommelsen är att jobba med de miljörelaterade hoten mot den marina miljön.

Mycket har hänt sedan 1972, framför allt har utsläppen minskat och farliga ämnen är mer reglerade idag än de var då. Men tyvärr mår inte Östersjön och våra vatten nämnvärt bättre idag än för 50 år sedan.

På 70-talet var det huvudsakligen näringsämnen, miljögifter och oljeutsläpp man pratade om.

Dessa utmaningar finns kvar, om än i något ändrad form. Sedan har klimatförändringarna och mikroplaster lagts till listan med hot mot vår vattenkvalitet.

Idag har inget vatten runt Åland och väldigt få av de åländska sjöarna god vattenkvalitet. I stor utsträckning vet vi vad som behöver göras och ändå görs det inte.

De flesta känner till att Östersjön är ett övergött hav och många oroar sig för våra vattens tillstånd. ÅSUB’s undersökning ”Ålänningarna och miljön” från 2022 visar att över 90 % av ålänningarna tycker att frågor och vattenkvalitet och Östersjön är viktiga och ändå görs det alldeles för lite.

sid 8

Detta trots att EU:s direktiv om god vattenkvalitet redan borde vara uppfyllda, trots att vi vet att Åland som bostadsort och även turistdestination inte är värt alls lika mycket om vi inte har en god vattenkvalitet. Detta trots att fiskeförbud införs eftersom ekosystemen är på väg att kollapsa, och trots att kräftorna i en av Ålands största dricksvattentäkter kröp upp på land på grund av syrebrist och dålig vattenkvalitet för några år sedan.

Inom ramen för arbetet för god vattenkvalitet har vi från mål 3 i flera år haft några fokusområden som vi ser som centrala för att vi ska få ordning på våra vatten.

Som punkt nummer ett har vi lyft vikten av att ta fram åtgärdsplaner för varje enskilt vattenområde. Precis som varje människa bör bemötas som den individ hen är bör varje sjö, vik och vattenområde hanteras med respekt för dess unika egenskaper, och mänsklig aktivitet ikring bör hanteras på bästa sätt för att inte försämra vattnet.

Högt på listan är också en framåtsyftande och modern lagstiftning för våra vatten. En modern lagstiftning skapar förutsättningar för att ge våra vatten det regelverk som behövs, vårt näringsliv en bättre förutsägbarhet i kommande krav och därtill en skjuts till åtgärdsarbetet.

För att gynna en lokal och framtida resilient livsmedelsproduktion där näringsförlusterna är minimala, den biologiska mångfalden hög och markens kolinlagring optimerad är det av vikt att erbjuda en framåtsyftande, uppsökande och lönsam jordbruksrådgivning.

Vi önskar att olika typer av skyddsklassning för skyddsvärda vatten- och naturområden skulle utfärdas av landskapsregeringen.

Ytterligare har vi också lyft vikten av samarbete inom och åtgärder för ett hållbart VA – Åland, skydd mot farliga och främmande ämnen, krav på näringslivets cirkulära lösningar samt en samhällsplanering för fysiskt strukturutveckling och klimatanpassning som möjliggör en hållbar utveckling av Åland där alla kan blomstra. Fysiska ramar för Åland som gör att vi kan leva idag utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.

Vatten har en central plats i ålänningarnas egensinniga folksjäl! Upplev vatten, gör vad du kan för våra vatten, prata om vatten och tala om för andra hur du ser på vikten av vatten. Östersjön, våra sjöar, vattendrag och inte minst dricksvatten. Vad är vatten för Åland och vad är vatten för dig?

Vad är Åland utan vatten?

Om vi är fler som visar för våra beslutsfattare att de har vårt stöd vill jag tro att vi tillsammans skapar en bra grund för politiska beslut som skapar bärkraftiga förutsättningar för våra vatten.

Vi är en betydande majoritet som vill se kraftfulla åtgärder och politiska beslut så att vi en gång för alla får igång en process som gör att vi även i framtiden kan bada, fiska och dricka vatten.

Texten publicerades som gästledare i Nya Åland den 8 juli 2024.

sid 9

Förlusten av biologisk mångfald angår dig och oss alla Kimberly Terry Mål 4, biologisk mångfald

Finlands Naturpanel har nyligen tagit fram data som visar på förlust av arter i havsmiljöer.

Naturförlusten är ett faktum även här på Åland.

Jag frågade en vän varför hon inte var intresserad av miljökrisen. Efter en stunds eftertanke svarade hon: ”jag känner inte av den i min vardag”. Hon fortsatte med att hon inte riktigt bryr sig om saker som hon inte påverkas av i sitt dagliga liv. En hotad biologisk mångfald och artdöende är dock ingenting som gemene ålänning kanske ännu känner av eller direkt ser. Det är ingenting vi konstant påminns om. Nyheter om biologisk mångfald försvinner bland alla andra rop på hjälp världen över. Så bara det är grönt på sommaren, finns mat i butiken och fiskar i viken så stressar man inte upp sig.

Den biologiska mångfalden omfattar allt liv på jorden och mångfalden av organismer. Förlust av biologisk mångfald betyder att vi får en förändring av artförekomsten. Försvinner en art kan detta påverka hela ekosystem eftersom arter samverkar i naturen. Vi vill ha en biologisk mångfald för att våra naturliga system ska vara så motståndskraftiga som möjligt, för att klara av till exempel extremväder.

I en undersökning gjord av ÅSUB 2022 framkom att ca. 90 % av ålänningar anser att det är vårt ansvar att skydda naturen. Vilket var ett fantastiskt resultat! Däremot är det svårt att undvika följdfrågan: Varför skyddar vi då inte naturen i den utsträckning som skulle behövas, fast en stor majoritet av ålänningarna anser att det är vårt ansvar? Vad det betyder att skydda naturen har vi säkert olika uppfattningar om, däremot tror jag att de flesta av oss vill åt samma sak: en frisk miljö var vi kan leva i balans med naturen.

Vi är en del av naturen och naturen är en del av oss. Naturen förser oss med maten vi äter, luften vi andas och så mycket mer. Förlusten av biologisk mångfald, angår oss alla.

sid 10

Klimatförändringen sker i snabb takt och har förödande effekter på växter och djur. Att begränsa klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald går hand i hand. Övergödningen är den främsta orsaken till förlusten av biologisk mångfald i vattenområden. Habitatförstörelse och andra miljöbelastningar behöver minimeras. Vi måste med kraft vidta effektiva åtgärder med tillräckliga resurser, och omfattande åtgärder som sträcker sig från land till hav.

Vi behöver skydd av land- och havsområden. Naturskydd är till för att bevara den artrikedom och unika natur vi har på Åland och borde inte vara något vi ska vara rädda för att ska begränsa till exempel småskaligt fiske. Vi behöver en tydlighet vad gäller naturskyddsområden, vad får man göra och inte göra där? Reglerna i naturskyddsområdena måste vara tydliga och kommunikation med allmänheten om dessa regler behövs. Vi behöver gröna och blåa korridorer för att försäkra att arter kan röra sig mellan olika områden och motverkar habitatfragmentering.

Vi känner till flera orsaker till förlusten av biologisk mångfald och åtgärder som krävs för att förhindra den. Även om viljan att skydda naturen i grunden verkar finnas så har den hittills inte räckt hela vägen fram, och den dagen förlusten av biologisk mångfald blir kännbar för oss i vår vardag – är det redan alldeles för sent.

Naturförlusten drivs av mänskliga aktiviteter och vi måste begränsa vår belastning på naturen. På beslutsfattarnas nivå finns det massor att göra, men är vi också redo att ändra i vår vardag? Vilka konkreta åtgärder kan vi själva göra för miljön? Kan vi ta cykeln eller bussen i stället för bilen, för att minska utsläpp som leder till klimatförändringarna? Kan vi se över utedasset för att förhindra övergödningen? Kanske du vill driva ett initiativ för en ny våtmark i ditt närområde? Kan vi låta en del av gräsmattan bli en äng för våra insekter och pollinatörer? Kanske låta trädgården bli lite stökig och spara några ris- eller lövhögar för nedbrytarna? Bygga några insektshotell, fågel- och fladdermusholkar? Kan vi bekämpa invasiva växtarter i våra trädgårdar, vet du vilka de är?

Att stoppa förlusten av biologisk mångfald är en ödesfråga för mänskligheten. Vi behöver naturen för att leva och vi alla kan göra något och tiden för att göra något är - nu.

Texten publicerades som gästledare i Nya Åland den 15 juli 2024.

sid 11

Vi vill bli fler – vill vi?

Johanna Backholm Mål 5, attraktionskraft

Åland har satt upp ett ambitiöst mål: 35 000 invånare år 2030. Men i vår strävan efter tillväxt måste vi ställa oss en viktig fråga: Vill vi verkligen bli fler? Frågan kan tyckas enkel, men den kräver djup eftertanke och öppnar upp för en diskussion om våra värderingar och förväntningar kring tillväxt.

När vi talar om att locka fler människor till Åland, måste vi först och främst fråga oss varför. Är det enbart för öka invånarantalet, eller finns det en genuin önskan om att bredda vårt samhälle och stärka gemenskapen? Vem är det egentligen som vill flytta hit? Vilken livsstil vill de ha? Är vi på riktigt beredda att omfamna förändringar i våra liv och vår kultur för att möjliggöra en ökad mångfald och inkludering? Och vad betyder det för våra egna beslut och beteenden?

Att öppna dörrarna för inflyttning räcker inte. Vi måste också ifrågasätta och ompröva våra egna fördomar och uppfattningar. Det handlar inte bara om att skapa möjligheter och förutsättningar för andra att komma hit, utan också om att välkomna dem när de väl är här. Som individ kan du göra väldigt stor skillnad i hur välkomnad en nyinflyttad upplever sig vara. Ålands vision ”Alla kan blomstra”, tillsammans med utvecklings- och hållbarhets agendan erbjuder oss en vägledande ram att förhålla sig till. Det som vi kallar Ålands attraktionskraft är en central del i denna vision. Vi strävar efter att bli en plats som lockar både boende och besökare, en plats med ett blomstrande näringsliv och en attraktiv marknad för investeringar.

Attraktionskraft handlar inte bara om att locka människor till vår ö, utan också om att skapa en miljö där de vill stanna och bidra till gemenskapen. Det handlar om att erbjuda en hållbar livsstil, samtidigt som vi skapa goda förutsättningar för företag att växa och utvecklas. Där infrastruktur och kontakterna med omvärlden är välfungerande. Mål 5 understryker vikten av att balansera ekonomisk tillväxt med bevarandet av vår unika natur och vårt kulturarv. Vi strävar efter att skapa en miljö där människor trivs och där människor och företag kan blomstra utan att skada den miljö de är en del av.

sid 12

Idag vet vi att människor inte bara flyttar dit jobben finns, i stället blir valet av plats och livsstil allt viktigare. Med digitaliseringen är det idag enkelt att ta jobbet med sig dit man flyttar. En väsentlig del av att öka attraktionskraften är att erbjuda inte bara kvalificerade arbetsmöjligheter, men också tillgängliga bostäder och en blomstrande kultur- och utbildningssektor. En miljö där alla kan utvecklas och växa både personligt och professionellt. Genom att stimulera föreningslivet och kultursektorn skapar vi en levande gemenskap där människor känner sig delaktiga och engagerade.

Men samtidigt som vi strävar efter att bli fler måste vi också vara medvetna om de utmaningar och risker som en ökad befolkning kan medföra. Ökad urbanisering kan leda till överbelastade infrastrukturer och en försämrad livskvalitet om den inte hanteras på ett hållbart sätt. Det är därför viktigt att vi planerar och utvecklar långsiktigt och med omsorg om och hänsyn till både människor och miljö. Här finns mycket att göra och inte minst stora vägval och beslut att fatta. Ålands vision för år 2030 ger oss en klar riktning att följa i vår strävan efter tillväxt och utveckling. Men samtidigt måste vi vara medvetna om att tillväxt inte är ett självändamål utan ett verktyg för att uppnå våra gemensamma mål och värderingar. Vi vill bli fler, men för att kunna bli det på ett bärkraftigt sätt behöver vi också hantera de andra sex målen så att vi försäkrar oss om att hela det åländska samhället kan blomstra. Vi måste vara beredda att ta svåra beslut och göra kompromisser för att säkerställa att vi utvecklas på ett hållbart och ansvarsfullt sätt.

Så vill vi verkligen bli fler? Svaret på den frågan är definitivt ett ”Ja” om man tror på att samhällen som är skickliga på att öppna upp och integrera också kan påvisa högre grad av trivsel och utveckling. Det är också ett ”Ja” för att säkerställa att vi som samhälle inte stagnerar. Men vi har alla en roll i hur väl vi lyckas med detta. Och det kräver att vi alla tar vårt ansvar och aktivt bidrar till att skapa de förutsättningar som behövs för en hållbar och inkluderande utveckling av Åland.

Hur vill vi själva bli mottagna om vi flyttar till en ny plats? Och vad kan vi göra för att få andra att stanna och trivas här på Åland? Låt oss tillsammans skapa ett inkluderande, attraktivt och blomstrande samhälle.

Texten publicerades som gästledare i Nya Åland den 22 juli 2024.

sid 13

Vi behöver en konsekvent och konkret klimatpolitik David Karlsson Mål 6, kraftigt minskad klimatpåverkan

Det finns goda och dåliga nyheter samt en stor utmaning för att minska utsläppen av växthusgaser. Vi nås nästan dagligen av nyheter som beskriver effekterna av klimatförändringen och politikerna sätter upp nya mål för att begränsa utsläppen av växthusgaser. I stort sett alla länder instämmer i att fortsatta utsläpp av koldioxid kommer att få stora negativa konsekvenser framledes.

Till de goda nyheterna hör att det pågår arbete runt om i världen för att minska utsläppen av koldioxid. Elproduktionen i Finland är ett bra exempel. I takt med att vindkraften byggs ut och kärnkraftverket Olkiluoto 3 tagits i bruk har de fossila bränslena i kraftproduktionen nästan försvunnit. Mer än 90 % av Finlands elproduktion är i dag fossilfri och det finns lagstiftning som säkerställer att den sista kolkraften är utfasad senast 2029. Inom EU har utsläppen av koldioxid från elproduktionen fallit med 46 % sedan 2007 och under 2023 var 44 % av elproduktionen i EU förnybar. Den breda samsynen om behovet av minskade utsläpp av växthusgaser globalt sett gör att vi har en bra utgångspunkt för vidare utsläppsminskningar.

Till de dåliga nyheterna hör att 2023 var det varmaste året någonsin som uppmätts på jorden.

Målet om att begränsa temperaturökningen till max 1,5 grader jämfört med förindustriell tid kommer knappast att nås. Även om ökningstakten mattas av växer de globala utsläppen av koldioxid fortsättningsvis vilket kan kännas förvånande med tanke på att det är så mycket fokus på frågan. Även om utsläppen minskar i EU så stiger de fortfarande i till exempel Kina och Indien. Det finns dock ljusglimtar även i Kina. Kina satsar stort på elektrifiering av vägtrafiken och bygger ut förnybar energiproduktion i stor skala, men i takt med att landet utvecklas ekonomiskt stiger ändå utsläppen. Kina har satt som mål att nå klimatneutralitet 2060, det vill säga man ska då släppa ut max så mycket växthusgaser som kan tas upp av naturen och haven.

sid 14

EU vill gärna vara föregångare i kampen för minskade koldioxidutsläpp och har satt upp flera mål. Första målet är att minska utsläppen med 55 % till 2030 jämfört mot 1990 års utsläpp. År 2050 är målet att vi ska vara klimatneutrala inom EU. Men i kölvattnet av hög inflation, högre räntor och höjda energipriser till följd av kriget i Ukraina ökar missnöjet hos befolkningen i Europa.

När man får det sämre ekonomiskt är det självklart att man kräver lindring av politikerna. Men politikerna sätter käppar i hjulet åt sig själva genom att backa från redan beslutade klimatåtgärder. Exempel på det är Finlands och Sveriges beslut att sänka kraven för inblandning av biobränslen i fordonsbränslen för att sänka bränslepriserna och den finska regeringens tankar på att beskatta elbilism mer. Om man sätter upp mål och sedan agerar i motsatt riktning riskerar man att inte bara att missa målet, utan också att skapa osäkerhet huruvida målet ens är betydelsefullt.

Det är viktigt att ingen känner sig överkörd i klimatarbetets namn så det gäller att hitta sätt att få folket med sig och vid behov kompensera dem som drabbas oskäligt. Man bör också undvika allt för drastiska förslag till åtgärder som riskerar att slå tillbaka på klimatarbetet. Samtidigt bör vi lyfta fram att många åtgärder för att minska utsläpp faktiskt kan vara lönsamma för den egna plånboken, till exempel att byta ut oljepannan mot en värmepump. Även om vi förstår att den globala uppvärmningen kommer att ge negativa konsekvenser längre fram är det lätt att vi väljer att agera kortsiktigt.

EU överväger nu ytterligare ett delmål för 2040 för att visa att man menar allvar med klimatarbetet. Tyvärr är det inte nya delmål som vi behöver utan konkreta åtgärder i nutid. Nya mål långt borta i tiden gör det lättare att slippa undan nu. Det underlättar för nuvarande beslutsfattare men det kommer att bli svårt att ta igen senare. Vi behöver en konsekvent och förutsägbar politik så att både befolkning och näringsliv vet vart vi är på väg och kan förlita sig på det. Att genomföra de åtgärder som krävs för att stoppa utsläppen av växthusgaser och samtidigt få alla med på tåget, det är en av de största utmaningarna människan stått inför!

Texten publicerades som gästledare i Nya Åland den 29 juli 2024.

sid 15

Hemligheten bakom att konsumera mer hållbart Fredrik Rosenqvist Mål 7, hållbar konsumtion och produktion

En viktig målsättning inom hållbarhetsarbetet på Åland är att få alla ålänningar att konsumera mer hållbart. Det vill säga: att äta, resa, shoppa, bygga, bo och leva på ett sätt som gynnar vår egen hälsa, vår egen plånbok och förstås miljön.

Målsättningen är att alla ålänningar ska konsumera hållbart och resurssnålt, men långt ifrån alla är villiga att ens försöka ändra sina vanor. Äta mindre kött för miljöns skull? Paller! Skippa biff och bea för att få bättre blodvärden eller få matbudgeten att gå ihop? Orka bry sig.

Jag har inga illusioner om att majoriteten eller ens mer än en handfull ålänningar bygger upp hela sitt liv kring målsättningen att konsumera så hållbart som möjligt.

Och det är helt okej. Man har bara ett liv, och om man vill prioritera att ha skoj framför att ha pengar över, äta gott framför att leva länge och leva bekvämt framför att rädda miljön – vem är jag att säga att någon gör fel?

Däremot tror jag att många gärna skulle vilja förbättra sin ekonomi, sin hälsa eller göra en större insats för miljön, men att det kan vara svårt att hitta motivationen eller metoder som verkligen gör skillnad.

Så är det åtminstone för mig. Jag har en stark vilja att äta så nyttigt jag bara kan, men när det blir fredag och den där chipspåsen vrålar mitt namn känns det plötsligt inte lika viktigt att hålla koll på intaget av kalorier, salt och mättade fetter.

Nej, alla ålänningar håller inte med om alla målsättningar inom Bärkraftarbetet. Däremot tror jag att nästan alla ålänningarna gärna skulle vilja konsumera lite mer hållbart, åtminstone i något avseende.

Eftersom jag hittills aldrig träffat en enda människa som varken bryr sig om sin egen hälsa, sin egen ekonomi eller om miljön kan därmed alla använda arbetet inom Bärkraft som en källa till kunskap, inspiration och goda råd.

Och i denna anda ska jag nu komma med mitt bästa tips på hur man kan tänka kring att konsumera mer hållbart, oavsett om det handlar om att man vill leva mer hälsosamt, spara pengar eller göra en insats för miljön.

sid 16

Det största misstaget jag gjort i mitt liv när jag försökt åstadkomma en varaktig förbättring i hur jag lever – till exempel att äta nyttigare – är att jag fokuserat på stora enskilda handlingar som har ett stort symbolvärde, medan jag ofta struntat i de små, till synes obetydliga förändringarna som har en alldeles enorm påverkan på lite längre sikt.

Ta det här med att äta nyttigt. I det långa loppet spelar det ingen roll hur många skivor skinka, hur många liter glögg eller hur många köttbullar jag äter på julafton. Att byta ut julskinkan mot tofu, glöggen mot vatten och köttbullarna mot blomkål är en tom symbolhandling, eftersom vi trots allt bara firar jul en gång om året.

I stället för att åstadkomma en stor förbättring gällande saker man gör väldigt sällan, är det betydligt effektivare att få till mindre förbättringar gällande sådant väldigt ofta. Till exempel att byta ut det vita brödet med smör och ost man äter till frukost varje dag mot en tallrik havregrynsgröt.

Så om du har en genuin vilja att förbättra antingen din hälsa, din privatekonomi eller din miljöpåverkan – ställ dig då frågan: Vad du gör riktigt ofta och på vilket sätt du skulle kunna göra det här lite bättre?

Kanske tar du dig till jobbet fem gånger i veckan? Finns det något billigare, miljövänligare och hälsosammare sätt du kan transportera dig på? Vistas i din bostad gör du antagligen större delen av året – klarar du dig på en mindre boendeyta eller kan du minska energiförbrukningen på något sätt?

Och så var det maten då. De flesta av oss äter minst tre måltider om dagen. Finns det något enkelt sätt att göra alla dina måltider lite billigare, nyttigare och miljövänligare? En förändring som är så enkel att det blir en ny vana du inte ens tänker på efter några veckor?

Vi människor har som sagt alla olika mål med våra liv och vi prioriterar olika saker. Men något de flesta av oss har gemensamt är ändå att vi vill utvecklas – att känna att vi över tid blir lite bättre på det vi tycker är viktigt. Och då finns det få saker som är lika effektiva som att göra det man gör riktigt ofta, lite bättre.

Texten publicerades som gästledare i Nya Åland den 5 augusti 2024.

sid 17

Våga drömma då!

Karin Rosenberg-Brunila Ledande hållbarhetslots, föreningen bärkraft.ax

Förmågan att lita på varandra i olika situationer, det vill säga förmågan att känna tillit, är viktig för att kunna fungera i vardagen. Men varför ser vi på tillit olika beroende på om vi diskuterar enskilda individer eller individer samlade i organisationer?

Medaktörer. Det är samlingsnamnet för alla organisationer som har ställt sig bakom utvecklingsoch hållbarhetsagenda för Åland. Utvecklings- och hållbarhetsagendan består av möjligheter och mål för vårt samhälle, om allt från välmående människor till minskad klimatpåverkan.

Tillsammans bildar dessa organisationer ett nätverk vid namn bärkraft. För några är bärkraftnätverket kanske helt okänt, på sin höjd en lång men ganska betydelselös lista med organisationer som samhällsledare visar upp i fina dokument för världen. Som en av många centrala personer inom nätverket är listan mycket mer än så för mig. Det är i förlängningen en lista på personer som vågar pröva och utmana varandra, men framför allt personer som vågar lita på varandra.

Organisationerna är fyllda med människor. Människor med kunskap, idéer, ambitioner och drömmar. Det finns givetvis en massa gropar på vägen mot ett hållbart samhälle, men i processen måste vi ha tillit. Ska vi genuint ha tillit till varandra måste vi också känna tillit till att våra medmänniskor inte förvandlas till passiva pappersvändare eller aggressiva rovdjur samma stund som de stiger innanför dörrarna till sin organisation, oavsett om organisationen är offentlig eller privat. Det är trots allt samma personer i organisationerna som de människor vi vill stärka tilliten till utanför organisationens dörrar. Detta blir speciellt påtagligt i ett litet samhälle som Åland.

Våra medmänniskor vill oss inte illa. Undantagen är få. Det måste vi våga lita på. Klivet till att organisationerna, bestående av våra medmänniskor, vill oss och vårt gemensamma gott borde inte heller då vara långt. Att våga tro att människorna i organisationerna inser att vi är beroende av varandra och vår omgivning. För att stärka tilliten följer även ett eget ansvar, till exempel som att dra en tydlig linje mellan att vara granskande och kritisk till att överdriva och samla billiga poäng som spelar på andra människors rädslor.

sid 18

En lätt väg är att betona risk och säga nej. Och vi är duktiga på att se risk. Att se risk kräver sällan stort engagemang, nämnvärd kreativitet, drömmar eller mål. Det sker automatiskt och i vissa fall tjänar det oss väl. Ur ett strikt miljömässigt hållbarhetsperspektiv så är stora delar vårt leverne och samhälle ett gigantiskt risktagande. Men där det finns risk finns det också en inbyggd vilja att minimera risken för att uppnå trygghet och säkerhet. Att minimera riskerna och faktiskt skapa något kräver rakt motsatta förmågor än de som krävs för att se dem. I en vardag med övergödning, förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar behöver vi inte fler som betonar riskerna. Vi behöver fler som vågar se bortom risken och strävar efter tryggheten genom sunda, praktiska beslut som gör skillnad. Besluten är en nödvändighet för att kunna verka på sikt.

Och dessa människor finns redan mitt bland oss, i organisationerna.

Kanske kan vi finna tillräcklig tillit till våra medmänskor för att våga tro att de också känner ett kollektivt misslyckande då sommarens första våg av blågröna alger sveper in, och att flera tycker att årstidernas stillsamma förändring och särdrag skulle vara saknade i sin frånvaro. Att andra också känner detta till sådan grad att det faktiskt är villiga att agera.

Vi lever trots allt med samma mål, tydligt listade i utvecklings- och hållbarhetsagendan. En lista med naiva drömmar, hävdar vissa. Men våga drömma då! hävdar jag.

Texten publicerades som gästledare i Ålandstidningen den 17 juli 2024.

sid 19

Kaizen – kontinuerlig förbättring för framtiden Jenna Gestranius Sportchef, Ålands Idrott

Kaizen är en japansk filosofi om förbättring eller förändring till det bättre. Världen förändras och för att idrottsrörelsen ska hänga med och fortsätta vara aktuell, behövs kontinuerlig utveckling.

Förändring kan vara svårt, men gör vi ingenting riskerar vi minskat deltagande och går miste om alla fördelar. Idrottsdeltagande förbättrar livskvaliteten.

Kim Berglund, ordförande i Ålands innebandyförbund, skrev för två år sedan: ”Idrotten behöver förnyas och organiserad idrott måste göras attraktiv igen”. Han refererar till problematiken med att hålla kvar ungdomar i idrotten och till att det är ”för sent” att i tonåren börja med en ny idrott, om man inte varit aktiv tidigare eller inte hittat sin grej. Är det för sent, så är det på grund av de nu gällande strukturerna som behöver utmanas.

Vi behöver också utmana den åländska protektionismen som Rebecka Eriksson skrev om 2019. Vi håller gärna fast vid det vi har; den ursprungliga organiseringen, träningsmetoderna, tävlingsformerna och spelreglerna. Funkar de inte så är det ”någon annan” som borde göra eller ha gjort något annat. Protektionismen hämmar utvecklingen. Det finns en rädsla för att ”tappa” aktiva till någon annan idrott eller aktivitet eller rädsla för mindre bidrag om man förändrar sättet att bedriva verksamheten på.

I Kanada har en vetenskapligt förankrad modell utvecklats, the Long-Term Athlete Development-model, med syfte att skapa en sund och effektiv utvecklingsmiljö för idrottare med livslångt deltagande i fokus. Ett syfte med modellen var att göra det lättare att utmana befintliga strukturer och dessas tillkortakommanden och konsekvenser, exempelvis att ungdomar slutar för tidigt.

Som en effekt av modellen har man på flera ställen i världen börjat omstrukturera idrottstävlingar för att skapa en mer hållbar utvecklingsmiljö. Tävlingsregler såväl för barn som för vuxna anpassas för att göra det roligare. Lägre nät, mindre spelplaner, möjligheter att kasta bollen i spel i stället för serve och så vidare. Den snabbt växande gåfotbollen är ett bra exempel, vem har sagt att man måste springa för att spela fotboll?

sid 20

Det finns också indikationer på att det till exempel vore fördelaktigt att spela sjumannafotboll högre upp i åldrarna än vad vi i dag gör. Vågar vi gå i bräschen för att testa detta? Det är förstås inte helt lätt då idrotten på Åland inte existerar i ett vakuum, men kan vi tänka lite Kaizen här?

Små kontinuerliga förbättringar. Vad är bäst för idrotten och idrottarna?

Något annat jag vill utmana är varför vi bedriver träning och tävling för barn i åldershomogena grupper i stället för nivåanpassade. Det finns många idrotter som redan bedriver träning över åldersgränser. Ändå verkar vi tro att detta inte kan funka i andra, eller att det inte kan funka i tävling.

För många aktiva slutar tidigt med sin idrott, och det finns de som aldrig hittar glädjen i att röra sig och att motiveras av sin utveckling och att lära sig nya färdigheter.

Landskapet finansierade för första gången läsåret 2023-2024 ett specialunderstöd för idrotts-, kultur- och fritidsaktiviteter. Målbilden är att med hjälp av föreningar och andra aktörer öka tillgången till aktiviteter i anslutning till skoldagen. Här ska det finnas möjlighet för alla barn att med låg tröskel prova på, för att de ska hitta den där grejen som får just deras ansikte att lysa.

Här behöver samarbeten utforskas och osynliga gränser klivas över för att vi ska nå målbilden.

Det krävs mod att göra något annorlunda än vi alltid har gjort, mod att utmana strukturerna och mod att investera resurser för att det ska bli bra.

För att åländsk idrott ska kunna fortsätta blomstra och inspirera kommande generationer, måste vi omfamna modet att förändra och förbättra – ett litet steg i taget, med Kaizen som ledstjärna.

Texten publicerades som gästledare i Ålandstidningen den 30 juli 2024.

sid 21

Konsten att skapa ett inkluderande samhälle Karl Wahlman Verksamhetsledare, Funktionsrätt Åland

I en tid av ökande ojämlikhet ställs vi inför en avgörande utmaning: Hur skapar vi ett samhälle där alla individer, oavsett bakgrund och förutsättningar, kan delta på lika villkor?

Förutsättningarna att bygga ett inkluderande samhälle på Åland kan bedömas som goda, men detta är inget vi kan ta för givet. I mitt arbete möter jag ofta personer som inte känner sig inkluderade. Mycket måste förändras innan Åland kan klassas som ett samhälle för alla.

För det första måste tillgängligheten förbättras på alla plan. Endast genom ett tillgängligt samhälle kan verklig inkludering bli möjlig. Tillgänglighet är en dörröppnare till andra grundläggande mänskliga rättigheter. Utan tillgänglighet finns ingen fri rörlighet, inget självbestämmande och ingen delaktighet. Men tillgänglighet är bara en del av ekvationen.

Socioekonomiska förutsättningar spelar också en avgörande roll i att skapa ett inkluderande samhälle. Genom att säkerställa tillräckliga ekonomiska möjligheter skapas förutsättningar för att ta del av samhället och leva ett liv som man själv värdesätter. Detta bidrar till bättre folkhälsa, ökat politiskt engagemang och starkare mellanmänsklig tillit.

Utan tillräckliga socioekonomiska möjligheter blir exkludering av vissa grupper oundviklig.

Exkluderingsprocesser leder till ett klassamhälle där olika grupper lever i vitt skilda verkligheter med få kontaktytor. Globala exempel visar hur sådana samhällen präglas av otrygghet och splittring. Samtidigt visar undersökningar att den globala trenden rör sig mot ökande ojämlikhet i inkomstfördelningen och en försvagad demokrati. Även här på Åland tycks vi röra oss i en negativ riktning. Enligt den senaste mätningen från ÅSUB lever 16,6 procent av hushållen under den relativa fattigdomsgränsen. Dessa siffror är oroväckande, särskilt i kombination med finska regeringens vilja att skära ner på bidrag och ekonomiskt stöd till de mest utsatta.

Nedskärningarna står i stark kontrast till den åländska regeringens uttalande om att skydda de svagaste i samhället under ekonomiska balanseringsåtgärder. Den allmänna trenden i politiken tycks istället styras av en exkluderande ideologi där ändamålen helgar medlen.

Ett exkluderande samhälle skapar grogrund för diskriminering, otrygghet och låg tillit. Är detta verkligen en väg vi vill gå? Redan nu finns det många i vårt samhälle som inte kan delta på lika villkor som andra.

sid 22

För att verkligen skapa ett inkluderande samhälle måste vi sätta mänskliga rättigheter i centrum och samtidigt ta hänsyn till vår planets bärförmåga. Här kan vi inspireras av konceptet "donut ekonomi", som förespråkar en balans mellan att tillgodose grundläggande mänskliga rättigheter och att respektera planetens ekologiska gränser. Genom att främja en rättvisare fördelning av resurser och öka möjligheterna för alla att delta i samhällslivet, kan vi motverka de krafter som hotar vår sociala sammanhållning idag.

Alla måste ges möjligheten att påverka sina liv och sin omgivning. Detta är inte bara en fråga om rättvisa, utan också om att bygga en hållbar, resilient och stabil samhällsstruktur. Därför behöver demokratin stärkas och anpassas för att spegla vår samtid. Endast genom en fungerande, modern och stark demokrati kan vi arbeta mot en verklig inkludering.

För att förverkliga visionen om ett inkluderande samhälle krävs mod, beslutsamhet och ett gemensamt engagemang. Vi måste våga ifrågasätta och omvärdera våra nuvarande samhällsstrukturer och system för att skapa ett samhälle där ingen lämnas utanför. Det handlar om att se varje individ som en värdefull del av vår gemenskap samtidigt som vi tillsammans arbeta aktivt för att riva ner de hinder som förhindrar full delaktighet. Kära politiker, hjälp oss att tillsammans bygga ett Åland som inte bara är inkluderande i ord, utan också i handling.

Texten publicerades som gästledare i Ålandstidningen den 16 augusti 2024.

sid 23