Först borras ett metallrör ned till berggrunden – och sedan ytterligare en halvmeter in i berget. Därefter förs en ny borr ned i röret som tränger ytterligare cirka 3 meter in i berggrunden. Sedan rengöring från bergrester och annat i det gjorda hålrummet. Sista momentet är att installera stålkärnan, som omgjuts med betong. – Röret är som en kvarsittande form. Betongen runtomkring blir ett korrosionsskydd. Själva stålkärnan bär lasten. Huset står på berget, sammanfattar Svante Ekesiöö på Skanska. Per fastighet handlar det om ungefär en kilometer pålning uppdelat på kanske 50 pålar. Detta gånger tre inräknat hela Skanskas inledande entreprenad med grundförstärkningar av kulturhusen längs Lilla Nygatan. – Vi hade kalkylerat att det skulle ta cirka två dagar per rör. Det första tog nästan 14 dagar. Då blev vi lite kallsvettiga … men sedan har det gått bra! Störst problem är när borren stöter på trä, tillägger Svante Ekesiöö. – Den fastnar, står bara och snurrar. Borrkronan är gjord för att borra i stenmaterial. I Gamla Stan blir det här en särskild problematik då fyllnadsmassorna från förr kan innehålla lite vad som helst. – Som det här till exempel. Är den inte fin! Från hyllan i byggnadsarbetarnas provisoriskt inredda fikarum i 1600-tals huset vid Kåkbrinken plockar Per Hansson från Svenska Bostäder ned en halvmeter lång, fransad, träpålsstump med väl tilltagen patina. En arkeologisk påminnelse från svunna sekel om att det här inte är första gången grundläggning sker i kvarteret Daedalus.
”Gipsvakter”
Grundförstärkningar och renoveringsarbeten i Stockholms historiska hjärta är, förutom den kulturella bevarande aspekten, förenade med en lång rad andra risker, begränsningar och restriktioner. Inte nog med totalt grävförbud under Stortorgets julmarknad och sommarens turisthögsäsong. Även schaktning och pålning kan orsaka sättningar och sprickor i fastigheterna. På väg upp i trapphuset från Kåkbrinken pekar Per Hansson på ”gipsvakterna” som här och där befläckar de putsade innerväggarna. Vita, påmålade, gipsremsor där det går att avläsa eventuella sprickförändringar allteftersom projektarbetena fortskrider. I hela Gamla Stan finns sedan tidigare också fastslagna ”dubbar” på fastigheternas fasader som registrerar sättningar. Inom ett stort område som kan tänkas bli påverkat av arbetena i kvarteret Daedalus kontrollerar Skanska dubbarna en gång i veckan. Likaså är vibrationsmätare, som larmar på mobilen om gränsvärden överskrids, uppsatta där arbeten pågår och i husen mittemot.
– Det har faktiskt inte inträffat någon gång. På grund av omkringliggande ljud från trafik, sophämtning och annat överstiger ljudnivån Naturvårdsverkets normer redan innan dagens renoveringsarbeten sparkar igång, tillägger Svante Ekesiöö. – Så vi bygger in våra aggregat, och ibland nästan lite för mycket . Per Hansson på Stadsholmen nickar instämmande. – Jo, i ett började det ju brinna. Annars är både byggherre och entreprenör eniga om att hanteringen av grundvattnet – som inte får pumpas bort från kvarteret – är den största utmaningen. Då kan grannfastigheternas grundläggning äventyras. Ett antal mätrör i hela Gamla Stan håller koll på grundvattennivåerna, plus de fem extra rör som Skanska installerat i gatorna i kvarteret Daedalus. Vid grundläggning och pålning från källarnas arbetsgolv pumpas grundvattnet upp och sedan ned i stora rör placerade på innergården. – När vi grundlade den här källaren så pumpade vi bort vattnet för att kunna stå här och jobba. Sedan fick det rinna tillbaka under natten. På måndagarna kunde det vara en halv meter högt. Det berättar Svante Ekesiöö när vi vid vår rundvandring i kvarteret Daedalus kommit till en av den första etappens avslutande grundförstärkningar i Skanskas entreprenad.
”Offerputs”
Vårvintern 2018 är grunden säkrad och hyresgästerna mot Lilla Nygatan evakuerade. Helrenoveringen av k-märkta källarvalv, trapphus och lägenheter har tagit vid och är nu i full gång. Renoveringsarbeten där gammal hederlig ”offerputs” utan cement ersätter KC-bruk – så att fukten sugs upp och inte teglet spricker. Arbeten där lager på lager av övermålade 1600-stukaturer i lika tidsödande som kostsamma processer tvättas rena – åtminstone i vardagsrummen. Där antikvarierna vill bevara årsringar och patina och ser med oblida ögon på nya påfund som foglim för att motverka färgsprickor på nymålade spegeldörrar från 1700-talet. Renoveringar där yrkesstolta murarentreprenörer med dagens räta vinklar i rygmärgen kan vägra att kulturbevarande imitera sina 1600tals kollegors renoveringsobjekt i form av lutande källartrappor. Nya nödvändiga installationer, men inga nya hål. Fräscha ytskikt, utbytta badrum, nya fönster och uppdaterat värmesystem – fast alltid oförändrade planlösningar. Sammantaget nödvändiga men ofta kostsamma åtgärder för husens överlevnad som hyresbostäder och affärslokaler. Men där de ekonomiskt mest rationella lösningarna långt ifrån alltid är tillåtna. Detta i ett k-märkt renoveringsprojekt där kvarteret Daedalus för totalt cirka 200 miljoner kronor år 2020 ska vara rustat för att stå kvar i ytterligare ett okänt antal sekel. Med i största möjliga utsträckning bibehållet 1600- och 1700-tals utseende. – Den stora motsättningen mellan bevarande och överlevnad är nog kostnader, avslutar projektledare Per Hansson på Svenska Bostäder, moderbolag till kvarteret Deadalus fastighetsägare Stadsholmen.
FAKTA Kvarteret Daedalus är döpt efter arkitekten, hantverkaren och uppfinnaren med samma namn i grekisk mytologi. Stadsholmen har ibland använts som namn på den medeltida staden Stockholm. Den som från början anlades på Brunkebergsåsens holme i ett strategiskt läge mellan Saltsjön och Mälaren. Stadsholmen är också namnet på Svenska Bostäders dotterbolag med uppdrag att ”äga, rusta upp och förvalta hus med stora antikvariska värden i Stockholms stad.” BYG G A S TO C K H O L M 2/2018
47