Överst. Elite Plaza Hotel, Örn sköldsvik av SandellSandberg, 2013. Mitten. Comfort Hotel Winn, Umeå av White arkitekter 2013. Nederst. Hotell Kanaludden, Härnösand. Skiss för nytt hotell av Krook & Tjäder 2012. f o T o å K E E: S o n l i n d m a n (Ö v E r S T ), d a n H a l l E m a r (m i T T E n)
spår At
dAN HAllEMAr
Hotell utan stad Städer som vill visa självförtroende har genom historien gärna gjort det med hotell. det är ett sätt för en stad att vända sig utåt, öppna upp en lobby, en idé om en stor värld. Hotell Knaust var hjärtat i det Sundsvall som blev internationellt och storslaget kring förra sekelskiftet. Efter 1985 dök hotellskrapan upp i ett västerås som sökte nya mark nader i det postindustriella samhället, samma sak hände i malmö med Sheraton. Under samma tid skapades ett höga hotellkoncept vid motorvägar som gick under namnet Eurostop och öppnade i till exempel Jönköping och Örebro. lågkonjunkturen tog död på trenden. nu är de höga hotellen tillbaka i de medelstora städerna. och om de förra gången byggdes i den sydsvenska mellanstora staden tycks det nu vara norrlands tur. i Örnsköldsvik invigdes i höstas hockeylegenden Peter forsbergs 14 våningar höga hotellskrapa, stadens högsta hus, ritad av SandellSand berg. i Umeå invigdes samtidigt det norska hotellkonceptet Comfort Hotel. Ett tolv våningar högt hotell mitt i centrum. i Härnösand planeras sedan ett par år ett 13 våningar högt hotell på Kanaludden, även om det är osäkert om det kommer till utförande. i Umeå är det, som när det gäller det mesta som byggs i Umeå, Balticgruppen som ligger bakom bygget av hotellet, i Örnsköldsvik är det lerstenen fastigheter som ägs av Peter och Kent forsberg. det är, precis som i Sundsvall kring förra sekelskiftet, ett spekulationsbyggande som sätter stor prägel på städerna med sitt enorma självförtroende. det här är projekt som kliver genom den kommunala byråkratin i den omkörningsfil som kallas oundviklig utveckling. Hotellet är den nya arenan. En idé om en magnet. arkitektur som inte bryr sig om sin stadsbygd. arkitektoniskt är de båda projekten i Umeå och Örnsköldsvik mycket dominerande i stadsbilden. de illustrerar precis som sina föregångare i slutet av 1980talet spekulationer i framgång. i Umeå är det höga hotel let en sorglig syn. Som om någon sänkt ner en stor skiva av glömska mitt i staden just där Utopia galleria öppnat. i Örnsköldsvik är det, som Tomas lauri påpekade i arkitektur nr 7/2013 omöjligt att tro att det alls skulle byggts om inte foppa forsberg hade klivit in. man undrar stillsamt vilken syn på besökarna som de här hotellen har. varför skulle gästerna vilja fly från den stad som de besöker? men det finns en parallell rörelse som gör precis tvärtom. renoveringen av de gamla stora hotellen. Som i Gävle och faktiskt också i Umeå. och kanske är det en möjlighet också för Härnösand. vars stadshotell odödliggjorts i monika Törnells Vintersaga: ”Hett och svett på Stadt i Härnösand”. Ett hotell som inte lider av beröringsskräck med sin stad. o
→ En idé om en magnet. Arkitektur som inte bryr sig om sin stadsbygd.
19 4/14 · arkitektur