Page 1

Fri navigation med Dorte Mandrup

ARKITEKTUR · NR 8 · 2013 · BOSTAD · Social housing · Renovering av miljonprogrammet · Diebedo Francis Kéré · Finanskrisens USA ARKITEKTUR · NR 7 · 2013 · MODERNA MÅLTIDER · Saluhall Kvillebäcken · Ung svensk arkitektur · Campus Novartis ARKITEKTUR · NR 6 · 2013 · STADENS PAVILJONGER · Hotell och Abbamuseum · Älvstaden Göteborg · Fritiden ARKITEKTUR · NR 5 · 2013 · DE NYA STÄDERNA · Kiruna · Vallastaden · H+ Helsingborg · Söderstaden · IBA Hamburg ARKITEKTUR · NR 4 · 2014 · VÄLFÄRD · Göteborgs Stadsbibliotek · Dorte Mandrup · Skagershuset i Årsta · Aula Medica · Jernhusen

materialval och ytbehandlingar.

FÖNSTER •

DÖRRAR •

SKJUTDÖRRAR

|

HAJOM.COM

Gemensam arkitektur är ett undantag

– och upptäck möjligheterna att skapa ett eget uttryck genom omfattande

ARKITEKTUR · NR 3 · 2014 · LÉONIE GEISENDORF · Tre landskapsprojekt · Hotellskrapor i Norrland · Nya Hisingsbron

skjutdörrar och fasta- samt öppningsbara glaspartier i udda och unika format

EN FÖRSKOLA I HAVSBANDET NYA BIBLIOTEKET I GÖTEBORG

ARKITEKTUR · NR 2 · 2014 · VILLOR · Tham & Videgård · Elding Oscarson · Jonas Lindvall · Mikroboende · Asplunds okända hus · Valerio Olgiati

upplöst förhållande mellan inne och ute. Kombinera Hajoms ytterdörrar,

4/2014 SEK 97 EUR 13 BYG G N A D INTERIÖR PLAN LANDSKAP

O B J E K T: V I L L A S T E N M A N / H A N S E R I C A N D E R S S O N

ARKITEKTUR · NR 1 · 2014 · KONTOR · Ryska Posten · Mojang · AMF Fastigheter · Framtidens arbetsplats · Nya Krematoriet Skogskyrkogården

Välfärdsbygge Genom Hajom Architect Series ger vi dig unika möjligheter att skapa ett

V I E X K L U D E R A D E Z L ATA N D E N N E O N G R Ö N A VÅ G E N TSCHUMIS MÅNGA FR ÅGOR FIX AD FUNKIS I LULE Å

Framgångsrikt provisorium i farozonen

JERNHUSENS SKENMANÖVER

När resenärerna glömdes bort

HAJOM ARCHITECT SERIES


Shield_White_2013

28 verktyg för magi och rum

Version 1.1 – 25 October 2013

– ytterligare 10 000 finns på www.philips.se/lighting

Keramiska plattor serie Heritage

Kontakta vår projektavdelning

Svenska Kakel Kvalitet • Kunskap • Service

Malmö Tel 040-685 34 00 • Helsingborg Tel 042-400 57 00 • Halmstad Tel 035-21 24 10 Göteborg Tel 031-86 64 40 • Stockholm 08-520 260 00 • Luleå 0920-46 56 00

www.svenskakakel.se


Shield_White_2013

Version 1.1 – 25 October 2013


Ett industriellt hantverk för nästa århundrade. Och nästa. GR AND PUBL IC FOTO SA M SYLVÉN

På Byarums Bruk ser vi saker på lite längre sikt. Det gäller såväl våra produkters framtid som vår tillverknings historia. Vi gjuter enbart i återvunnen aluminium – ett material som kan återanvändas gång på gång, generation efter generation. Tidsrymder som ger perspektiv på tillvaron och sätter sin prägel på våra produkter.

C YK EL POLLARE AR KUS

F O R M G I VA R E

Mårten Cyrén

www.byarumsbruk.se


si

s17 Ledare. Fräls oss ifrån planering?

N R 4 · 2014

s38

INNEH Å LL

På en strandäng i Helsingborg har Dorte Mandrup ritat en förskola som släpper barnen fria.

s24

NY T T O M ARKITEK TUR s18 En exkluderande planering är nödvändig. Debatt. s21 Inåtvända hotell i Norrland. Spårat. s25 Stadsodlaren: För en urban allemansrätt. Vad bör göras? s24 Ord i tiden: Jargong. TEMA: VÄLFÄRD s24 Intro. Välfärdens byggnader måste hitta folkrörelserna. s28 Bildningslykta. Göteborgs stadsbibliotek. Erséus Arkitekter. s40 ”Jag söker ett öppet läge som kan frigöra barnen”. Dialog med Dorte Mandrup om Råå Förskola i Helsingborg. s46 Skolan kan bli offentlighetens sista utpost. Mattias Palme om skolan som ett kristallpalats. s50 Ett öppet stadshus? Ombyggnad av Göteborgs Rådhus till stadshus. Gajd Arkitekter. s58 Aula la la! Aula Medica, Solna. Wingårdhs. s68 Kollektivet kommer tillbaka. Karin Bradley, Pernilla Wåhlin Norén och Helena Mattsson om framtidens välfärd. s74 Essä. Jesper Meijling om Jernhusens svek mot pendlarna. OBJEKT s80 Cederhusreglerna. Skagershuset, Årsta. OWC Arkitekter. SEKTION s90 Åter på sin post. Vetenskapens hus. MAF och Wingårdhs. s94 Nödvändiga ränder. Offentlig toalett Humlebo, Stockholm. DinellJohansson. s96 Estetisk profil. Strålbehandlingsbyggnaden, Lund. White arkitekter.

TEMA: *VÄLFÄRD Bibliotek, stadshus, förskolor. Alla är de den gemensamma välfärdens avtryck i staden. De blir allt färre men vi har besökt några av de intressantaste.

ARKITEKTURKULTUR s101 Krönikan. Julia Svensson om biblioteksdödens paradox. s102 Recenserat. Avhandling om Le Corbusier, Léonie Geisendorf-utställning och mer. s106 Vinkel. Leo Gullbring träffar Bernard Tschumi. s108 Vinkel. Ingrid Sommar ser på arkitekturteve. s111 Platsens musik. Daft Punk i Dalarna. s113 Nästa nummer. s114 Åsiktsmatrisen.

s80 I folkhemsförorten Årsta har OWC Arkitekter trollat med moduler och klätt dem i cederträ. En hantverksmässig förnyelse av en svensk klassiker.

OMSLAG: Råå förskola, Helsingborg. Dorte Mandrup Arkitekter. FOTO ADAM M ØRK

5 4/14 · ARKITEKTUR


Adress (Obs Ny adress): Box 19 575 (Birger Jarlsgatan 110) SE-104 32 Stockholm

BYG G N A D INTERIÖR PLAN L ANDSKAP

Telefon: +46 (0)8 702 78 50 E-post redaktion: redaktionen@arkitektur.se fornamn.efternamn@arkitektur.se

www.arkitektur.se

S V E NS K ARKITEKTUR S E DA N 1 9 0 1

Webb: www.arkitektur.se Arkitektur utges av: Arkitektur Förlag AB Verkställande direktör: Tommy Rundqvist tommy.rundqvist@arkitektur.se Annonser: Isa Ekstedt, isa.ekstedt@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 58

REDAKTION

I DETTA NUMMER ÄVEN

Dan Hallemar chefredaktör

Tomas Lauri redaktör

Medarbetare i detta nummer: Moa Björnson Karin Bradley Krister Engström Eva Eriksson José Figueroa Leo Gullbring Lina Lagerström Bo Madestrand Helena Mattsson

Jesper Meijling Adam Mørk Mattias Palme Katarina Rundgren Henrik Rundquist Ingrid Sommar Niklas Wennberg Pernilla Wåhlin Norén Malin Zimm Johan Örn

Julia Svensson redaktör

Lina Lagerström är arkitekt och driver sedan tre år tillbaka arkitektkollektivet SEPTEMBRE i Paris.

Kritikergruppen: Mikael Bergquist, arkitekt Per Bornstein, arkitekt Lena From, projektsamordnare, skribent Ulrika Karlsson, landskapsarkitekt Anders Kling, landskapsarkitekt Tomas Lewan, arkitekt, skribent Helena Mattsson, arkitekt, lektor KTH Katarina Rundgren, arkitekt Rasmus Wærn, arkitekt, skribent Johan Örn, arkitekturhistoriker, skribent Korrektur: Josephine Askegård, arkitekt, journalist Lokalombud: Malmö: Katarina Rundgren, arkitekt Göteborg: Per Bornstein, arkitekt

Försäljning: Erica Enwall, erica.enwall@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 57 Ekonomi: Eivor Boérius,eivor.boerius@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 55 Plusgiro: 473 93 01-2 Priser/Subscription rates: 8 nummer per år/8 issues SVERIGE (inkl 6% moms) Helår Helår + klotband Helår + halvfranskt band Studerandeprenumeration Lösnummer Övriga Norden/Nordic countries: Inkl 6% moms För momsregistrerade (Obs: ange ert VAT-nr) UTLANDET/ABROAD: EU COUNTRIES (VAT 6% included) For those VAT registered (Please state your VAT-number) OTHER COUNTRIES Digital prenumeration enbart

SEK 660 1 660 2 175 395 97

BO

BY

2 0 14 FÄ R GÖ SH US TE VI HA BO D R A RG OT LD TE RH ER I ÄL FÖ CS LA ON RE N, UN NIN GS O ÅH LIV ET RÉ N OC LI VS H M AR ED FÖ BE E R TE KO L S B T ES UT N KI SU IK L ER RO SU M, O SV N CK S T DAH E A CH VÄ RÖ RE L G ST O M VA CH EN A LB 68 UR A E RI NT AL ART C VA SO R A A VRU M LT SA O BO NT ST AL ER ÄDE I S IK R M K FR ÅB ÅL IB OS E R LT O TA GE RP SM D , R ÅB GÖ O ST TE O C S TÄ BO D RG ES KHO ER KI LM HÄ L ST SU HO ND LM AH EN EN L L , L A ÄK A RS RE S IS R A VIL LA EL TE W I L NN AH I L M N KÖ TU ISS TA AN RE PI D NG W I EN ON NE I S RH TO CK OL HO M LM

PROJEKT I NR 4 · JUNI

AF

Tidskriften Arkitektur har som uppdrag att dokumentera svensk arkitektur. Sedan 1901.

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

R

KT

S

P R O J E K T /A R T I K L A R I N R 1 1 9 3 0

LIC

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

R

3 09 EN SNUMMER 341

S

KT

LIC

09 EN SNUMMER 341

KT

3

ÅKESSON

YCKERI TR

R

MILJÖMÄ

S

Grafisk form: Tobias Berving/ETC Kommunikation Repro och tryck: Elanders Fälth & Hässler, Mölnlycke 2014 LIC

6 ARKITEKTUR · 4/14

967 912 1 250 1 179 1 218 440

ISSN 0004-2021 För ej beställt insänt material ansvaras ej. Arkitekturs upplaga kontrolleras av TS. Medlem i Sveriges Tidskrifter och Sveriges Kulturtidskrifter. © Arkitektur Förlag AB

LL

TE

Redaktionskommitté: Love Arbén, arkitekt, inredningsarkitekt Mikael Bergquist, arkitekt Catharina Gabrielsson, arkitekt och forskare Per Haupt, arkitekt Susanne Ingo, arkitekt, regionplanerare Bengt Isling, landskapsarkitekt Pia Kjellgren Schönning, arkitekt Johan Mårtelius, arkitekt, professor i arkitekturhistoria vid KTH Matilda Stannow, arkitekt Malin Zimm, arkitekt, sakkunnig på Arkitekturmuseet

TI

Marianne Lundqvist koordinator, layout

RG S GG ST NA AD SB FÖ D. RS ER IBLI O SÉ A R KO US TEK LA KI N TE AR , O I R KT M KI TE DO ÅÅ KT OC , GÖ RT H HE ER TE E L M B TI AN SIN LL ORG GB D S ST RU OR R AD P G. SH ÅDH US US AU . . LA GA O W M JD MB E IN GÅ DIC A R YG G NA KI RD A, TE SO HS KT D SK LN . ER AG A. . OW ERS HU C SE AR T KI TE , ST VE KT O TE ER CK NS HO . W LM IN K A GÅ PE . RD NS HU HS OF , S, M FE LU AF LE DI NTL Å NE IG LL T O JO A L HA ET ST NS T RÅ SO , ST LB OC N. W EH HI KH AN TE OL DS AR M . LI KI N TE KT GSB ER YG . GN AD , LU ND .

Mattias Palme är arkitekt verksam på LLP arkitektkontor. Har främst arbetat med byggnader för skolverksamhet; skolor, förskolor och högskolor.

Claes Caldenby redaktör

Prenumeration/Subscription: Prenumerationsärenden kan göras på nätet: arkitektur.prenservice.se Ha prenumerationsnumret till hands! För personlig service: Tel +46 (0)770 45 71 27, 8.30–16 arkitektur@titeldata.se

3 09 EN SNUMMER 341


Nordic Pavilion at the 14th International Architecture Exhibition – la Biennale di Venezia 7 June–23 November 2014

          

NYTEC PLAST AB Skruvgatan 1. 333 33 Smålandsstenar. 0371-33590 .www.nytec.se


Lyft blicken

Plåtens gränslösa möjligheter n Plannja Närproducerat tak frå

Produkt:

Plannja Pannplåt Beskrivning:

sisk profil vi tillverkar av Plannja Pannplåt är en klas a valbara kulörer som fler i stål eller aluminium. Finns d Coat-beläggningen Har la. ska speglar Nordens färg tt uttryck. Pannplåten ger taket ett behagligt ma av aluzink. erbjuds även i tidlös legering

Tunn stålplåt är skapad för skapande. Materialet har under århundraden uttryckt gestaltningar som arkitekten valt. Till exempel för att framhäva organiska former, ge liv åt döda ytor, för att spela med linjer, kontraster, skuggor och reflektioner. Plåtens variationsmöjligheter är närmast gränslösa. Som korrugerad. Pressad i olika former. Perforerad, förzinkad, målad, obehandlad. Läs mer om Plannjas profiler och produkter för skiv- och bandtäckning på plannja.se


BIG K L I N K E R I S TO O O R A F O R M AT UPP TILL 1X3 M UTE- OCH INOMHUS

Faringdon Bi

Bank Sa

Holborn Ta

Docks Fa

City An

BOX 501 TEL: 077-447 35 00

Barbican Ne

260 51 EKEBY INFO@CCHOGANAS.SE

W W W. C C H O G A N A S . S E

LEVITAS EC1 FINNS I 6 FÄRGER, 3 YTOR OCH I 3 FORMAT 100X300, 100X100 OCH 50X150 CM


Eleganta karuselldörrar för sänkta energikostnader

Med 140 års erfarenhet är vi experter på entrélösningar. Vi vet vad som krävs för att skapa entrélösningar som är vackra, funktionella och hållbara. Våra karuselldörrar hjälper dig att skapa ett behagligt inomhusklimat samtidigt som de minskar energiförlusterna och sänker energikostnaderna. Med våra BIM-modeller kan du enkelt visualisera och välja en lösning som passar dina behov. Läs gärna mer på www.boonedam.se eller kontakta oss på info@boonedam.se eller 08-753 60 30.

BESAB_Advert_225x145mm_Utkast.indd 1

13/02/14 14:21

Ren form och exklusiva material Gira Esprit Rena former, hög kvalitet och exklusiva material förenas i Gira Esprit med ny teknik: från vanliga strömbrytare till smarta hus-system. För mer information: www.eurocontact.se Snygga designramar i kombination med strömbrytare och vägguttag: Glas vit/vit, glas svart/alufärg, aluminium/antracit. Ytterligare elva olika material och färger finns i sortimentet.

EuroContact AB A Odhners Gata 43 S-42130 Västra Frölunda Tel +46 31 - 706 75 10 info@eurocontact.se


Byggtrender kommer och går

1958

Underhållsfritt är det nya. Många hus som byggs på 50-talet får en ljusgul tegelfasad.

1984

Och så vänder det. Brunt är åter tillbaka. Nu ska fönstren vara vitmålade.

1965

Tillbaka till det klassiska. Det röda teglet kommer tillbaka och dominerar.

1997

Tegelfasad är helt ute. De hus som byggs får antingen trä eller putsad fasad.

1976

Vem drömde inte om en vit mexitegelvilla? Gärna med brunmålade fönster.

2010

Tegel återkommer och nu i alla möjliga kulörer och nyanser. Utbudet är större än någonsin.

Ett är säkert, saker och ting förändras med tiden. Men det finns saker som består, råvaror som ska hållas fräscha, mat som ska lagas och kläder som ska tvättas. Vi gillar vitvaror med snygga detaljer och smarta funktioner. Vi lever för att utveckla maskiner som förenklar människors vardag. Och för att förenkla din vardag rekommenderar vi att du börjar titta på pålitliga maskiner som bara går och går.


www.rappgo.se

Du är väl prenumerant?

ARKITEKTENS VAL furu lut och vitolja

Givetvis får du som prenumererar även tidningen digitalt – för läsplatta eller mobil!

BREDA PLANKGOLV SmåSKALIGT HANTVERK SEDAN 1967

BESTÄLL DIN PRENUMER ATION! www.arkitektur.se Helår (8 nr) 660:Studerandeprenumeration 395:Som prenumerant har du även rabatt på många av våra böcker! Gå in och titta på webbshop.arkitektur.se

mörkaskog collection För auktoriserade återförsäljare se www.rappgo.se


Ungdomslägenheter i Hilleröd, Danmark

Enbart fantasin sätter gränser för modern fasaddesign

PAROC® sAndwiChelement PAROC® Sandwichelement är innovativa och kostnadseffektiva komponenter speciellt utvecklade för moderna byggnader. De är obrännbara (A2-s1,d0), lätta och har mycket höga hållfastegenskaper. Olika färger och ytskikt, i kombination med beslag och andra estetiska detaljer ger fantasin fritt spelrum. För de nya Ungdomslägenheterna i Hilleröd, Danmark, har man skapat en fantasifull och inbjudande fasad genom att välja element i flera färger. Att elementen dessutom ger en energieffektiv och brandsäker fasad gör valet enkelt både idag och för framtiden.

REkOmmEnDERAR PAROC SAnDwiCHELEmEnt

Att utnyttja PAROC®-elementens inbyggda möjligheter för design och funktion i moderna fasader är smart och kostnadseffektivt. Läs mer om elementens egenskaper och dess möjligheter på PAROC.se


LEDARE

Fräls oss ifrån planering? I mars 1969 publicerade vänster-tidskriften New Society en artikel om stadsplanering med titeln: ”Non-plan: An experiment in freedom”. De fyra författarna var arkitekterna Cedric Price, Rayner Banham, Peter Hall och Paul Barker. Texten var ett manifest för en annan typ av planering, en planering som inte talade om för människor vad som var bra för dem, som var en del av en rörlig och föränderlig (pop)kultur, som tillät det oväntade att bara hända och människor att ta bilen och flytta dit de ville. När man läser texten i dag väcks ett antal intressanta frågor: Vad ska ett samhälle uttrycka för vilja? Vad ska man reglera? Vem kommer att stödjas av denna frihet? Vilken riktning tar den? När idéerna bakom non-plan blev en del av den brittiska politiken var det den nyliberala Thatcherregimen som plockade upp dem. Man skapade icke-planerings-zoner – enterprise zones – och där växte köpcentrum som Gateshead Metro Center och skyskrapor i Canary Wharf fram. Till vår tids idé om frihet från planering – vars resultat vi ännu inte sett – kan man räkna förslaget att slopa detaljplanen som finns med i propositionen En enklare planprocess som nu ligger på riksdagens bord. Det är en stor förändring. ”Hela det moderna Sverige har byggts upp med en detaljplan som grund”, skriver lantmätaren Ulf Sundell i SvD (13/5 2014). Förslaget spåras tillbaka till en rapport från byggbolaget NCC i Almedalen 2012 som jämförde ett svensk byggprojekt med ett tyskt och menade att plan- och byggprocessen tar två år från idé till inflyttning i Tyskland, medan det tar tio år i Sverige. Politikens drivkraft mot förenkling – där man riskerar att kasta ut själva kärnan i stadsplanerandet med badvattnet – byggde på en berättelse förmedlad av ett byggbolag. Själva planprocessens del i denna process är i Stockholm, uppger Sveriges Arkitekter, i genomsnitt dessutom bara 19 månader. Också Non plan-texten hade en symbolisk händelse som utgångspunkt. Ett bostadshus i östra London – The Ronan Point Tower Block – som rasade den 16 maj 1968. En gravsten, menade man, över en planering präglad av arkitekters modenycker. Nej, frihet till folket. Symboliska händelser och förenklade berättelser präglar verkligheten. Nu ska riksdagen ta ställning till en frihetsreform – ett bland flera experiment i frihet som större friggebod och bygglovsfria tillbyggnader. Friheten från offentlig planering är en lockande idé. Men vem tjänar på den? Non plan ville ge plats för folkets egen drivkraft, men hamnade i företagens händer. När stadsplanerings roll är att vara en nödvändig motvikt till den privat drivna (bostads)planeringen. Om än gärna på folkets sida. Varje frihetslängtan har sina blinda fläckar. På de blinda fläckarna visar sig en ny sida av framtiden. Och den ser inte alltid ut som man tänkte sig den. o

DA N H A L L E M A R Ä R C H E F R E DA K TÖ R

+ - +

Malmös stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson blir regeringens utredare för en ny arkitekturpolitik. Rättelse: I en recension av Pär Lindström och Malene Bjørns bok Det ljuse og lette – det var sådan det begynde i Sverige 1945 anges – precis som i boken – att Malene Bjørn inte står med i den broschyr om Kuwait Towers som Sweco givit ut 2012. Det har visat sig vara felaktigt. Malene Bjørn omnämns i broschyren som en av upphovspersonerna som anställd av VBB/ Sweco. Malene Bjørn anser dock fortfarande att hon arbetade med tornet som självständig arkitekt i egna företaget Bjørn & Bjørn Design AB, inte som anställd av VBB/SWECO.

Förtydligat: De två männen som flankerar Léonie Geisendorf på en bild från en bensinmack som vi visade i förra numret (sid 35) är – vilket många har påpekat – arkitektbröderna Erik och Tore Ahlsén. o

15 4/14 · ARKITEKTUR


höger. Moa Björnson.

debat t

→Exkludera för att kunna inkludera! I vissa medborgardialoger måste man utesluta grupper för att nå sitt mål, skriver Moa Björnson som valde bort killarna för att hitta fram till ett annat Rosengård. ”Man kan ta en kille från Rosengård, men man kan inte ta Rosengård från en kille” Detta Zlatancitat pryder med stora bokstäver den gång- och cykeltunnel som markerar entrén till stadsdelen Rosengård i Malmö. Vad säger citatet? Man kan diskutera om orden har en stärkande effekt som bidrar till en positiv identitet för Rosengård, eller om det snarare cementerar bilden av Rosengård som

i processen att bygga Rosens Röda Matta – en ny plats i Rosengård, bara ett par kvarter från Zlatans tunnel. Det exceptionella med platsen är egentligen inte dess utmärkande design med den röda gummiscenen, de snurrbara bänkarna eller att man kan spela musik via Bluetooth i inbyggda högtalare. Det unika är processen bakom. Här har Vlora och ett tiotal andra tjejer från stadsdelen varit de som fått hålla i taktpinnen. För tre år sedan involverades (läs anställdes) de för Här har Vlora Makolli och ett att vara med och forma den nya aktivitetsytans framväxt. De fick tiotal andra tjejer varit de som sätta agendan, genomföra temporära fullskaletester och medverka fått hålla i taktpinnen. i skissprocessen. Ett digert program som också gav lön för arbeen plats särskild från övriga staden. För mig tet. Killarna exkluderades. Engagemanget hos har citatet en inneboende problematik. Att tjejerna växte och efter sommarens anställRosengård allt för ofta kommit att handla ning skapade de en påverkansgrupp och om killar. Och det samtidigt som de unga byggde upp nya forum där de ännu yngre tjejerna, med kraft och sans, håller på att tjejerna kan aktiveras. Ytan byggdes och det göra sig en plats i staden. Frågan är om vi blev inte en multisportplats i standardformat som bygger och planerar städer är beredda som det hade riskerat att bli utan genusatt ge plats när tjejerna tar för sig? glasögonen på. För vilka planerar vi för när När Vlora Makolli, 19 år från Rosengård, vi tror oss planera för alla? Jo, för männen, föreläser om delaktighet och stadsplanering killarna, fotbollsspelarna. för Landskapsarkitekturstudenter på Alnarp Hur får vi in perspektiven som tjejerna bär står jag vid sidan av och nickar. Hon ger mig på? Det enkla svaret är det Vlora Makolli ett citat som ska komma att upprepas flera ger: Ibland måste vi våga planera för en gånger: ”Ibland måste man exkludera för att liten grupp människor, i det här fallet unga inkludera.” tjejer, för att de ska kunna ta den plats de Vlora Makolli statistiskt borde ha. Jämför med kvotering var en av i bolagsstyrelser eller reserverade pappatjejerna som månader. Det är inte ett mål i sig, det är 16 inkluderades ett medel att ta till när det uppenbarligen arkitektur · 4/14

behövs. Det finns stora, och ofta goda, ambitioner till delaktighet i stadsplaneringen i dag. Men delaktigheten kräver också en bestämd idé om vad vi vill åstadkomma. Alla kan inte få allt. Vi valde ett involverande – delvis exkluderande – arbetssätt. För att förändra verkligheten åt det håll vi ville. En mer jämställd stad. Antalet förfrågningar vi fått att föreläsa om projektet avslöjar bristen på liknande projekt. Vi vet vilka det är som är mest delaktiga i medborgardialoger. Niclas Östlund gör i sin avhandling "E-deltagande i fysisk planering" samma iakttagelser som fler forskare har gjort om bakgrunden av deltagarna i samrådsprocesser. De är medelålders högutbildade män, etniska svenskar, resursstarka, föreningsanslutna och ifrågasättande. Vill vi nå andra grupper måste vi bjuda in dem. Men inte med tomma löften, utan med konkreta frågor, tydliga uppdrag (vi valde att anställa just dem) och synliga resultat. Det går inte att gömma sig bakom idén om medborgardialog. Tjänstemän måste kliva fram och aktivt söka upp de osynliga verkligheter som finns i staden. Annars kommer vi att fortsätta att reproducera stereotyper. Jag tar alltid med mig någon av tjejerna som varit delaktig när jag blir inbjuden på konferenser och ibland exkluderar jag mig själv. Vlora Makolli har många gånger mer klokt att säga än vad jag har. Zlatan behöver inte längre känna sig ensam i sin roll som förebild för Rosengårds unga. o M oa b j ö r n s o n ä r proj e k tle da r e fö r e n i n n ovati o n s pl at tfo r M fö r h å llba r s ta d sut v eck li n g av M i l j o n pro g r a M M e t i M a lM ö.


NATURLIG ERSÄTTARE TILL

sommar.se

SLAMFÄRG.

ANVÄND NATURENS EGET TRÄSKYDD. TJÄRLEK VID FÖRSTA STRYKNINGEN! Beställ ett provkit info@auson.se och se resultatet.

Ausons pigmenterade trätjäror är rena naturprodukter – som ger fasaden en klassisk matt kulör. Trätjäran har god täckförmåga medan tjärvitriolen ger en stilren grå nyans som utvecklas med tiden. Trätjärans stora fördel är att den tränger djupt in i träet och tillför de naturliga ämnen som trädet självt använder mot angrepp av mikroorganismer. Det ger ett vackert och långtidsverkande träskydd. TJÄRVITRIOL

NYHET!

SVART

RÖD

GUL

BRUN

Tel 0300-56 20 00 www.auson.se


CECI N’EST PAS UNE OEUVRE D’ART Med Parafon Creo får du ett helt system av väggabsorbenter, designat för att ge din kreativitet full frihet. Skapa ljuddämpning som smälter in och matchar övrig miljö. Eller låt tystnaden tala, med färg och form. Vi har systemet, du avgör hur mycket konstverk din ljuddämpning blir. Mer info på paroc.se


Överst. Elite Plaza Hotel, Örn­ sköldsvik av SandellSandberg, 2013. Mitten. Comfort Hotel Winn, Umeå av White arkitekter 2013. Nederst. Hotell Kanaludden, Härnösand. Skiss för nytt hotell av Krook & Tjäder 2012. f o T o å K E E: S o n l i n d m a n (Ö v E r S T ), d a n H a l l E m a r (m i T T E n)

spår At

dAN HAllEMAr

Hotell utan stad Städer som vill visa självförtroende har genom historien gärna gjort det med hotell. det är ett sätt för en stad att vända sig utåt, öppna upp en lobby, en idé om en stor värld. Hotell Knaust var hjärtat i det Sundsvall som blev internationellt och storslaget kring förra sekelskiftet. Efter 1985 dök hotellskrapan upp i ett västerås som sökte nya mark­ nader i det postindustriella samhället, samma sak hände i malmö med Sheraton. Under samma tid skapades ett höga hotell­koncept vid motorvägar som gick under namnet Eurostop och öppnade i till exempel Jönköping och Örebro. lågkonjunkturen tog död på trenden. nu är de höga hotellen tillbaka i de medelstora städerna. och om de förra gången byggdes i den sydsvenska mellanstora staden tycks det nu vara norrlands tur. i Örnsköldsvik invigdes i höstas hockeylegenden Peter forsbergs 14 våningar höga hotellskrapa, stadens högsta hus, ritad av SandellSand­ berg. i Umeå invigdes samtidigt det norska hotellkonceptet Comfort Hotel. Ett tolv våningar högt hotell mitt i centrum. i Härnösand planeras sedan ett par år ett 13 våningar högt hotell på Kanaludden, även om det är osäkert om det kommer till utförande. i Umeå är det, som när det gäller det mesta som byggs i Umeå, Balticgruppen som ligger bakom bygget av hotellet, i Örnsköldsvik är det lerstenen fastigheter som ägs av Peter och Kent forsberg. det är, precis som i Sundsvall kring förra sekelskiftet, ett spekulationsbyggande som sätter stor prägel på städerna med sitt enorma självförtroende. det här är projekt som kliver genom den kommunala byråkratin i den omkörningsfil som kallas oundviklig utveckling. Hotellet är den nya arenan. En idé om en magnet. arkitektur som inte bryr sig om sin stadsbygd. arkitektoniskt är de båda projekten i Umeå och Örnsköldsvik mycket dominerande i stadsbilden. de illustrerar precis som sina föregångare i slutet av 1980­talet spekulationer i framgång. i Umeå är det höga hotel­ let en sorglig syn. Som om någon sänkt ner en stor skiva av glömska mitt i staden just där Utopia galleria öppnat. i Örnsköldsvik är det, som Tomas lauri påpekade i arkitektur nr 7/2013 omöjligt att tro att det alls skulle byggts om inte foppa forsberg hade klivit in. man undrar stillsamt vilken syn på besökarna som de här hotellen har. varför skulle gästerna vilja fly från den stad som de besöker? men det finns en parallell rörelse som gör precis tvärtom. renoveringen av de gamla stora hotellen. Som i Gävle och faktiskt också i Umeå. och kanske är det en möjlighet också för Härnösand. vars stadshotell odödliggjorts i monika Törnells Vintersaga: ”Hett och svett på Stadt i Härnösand”. Ett hotell som inte lider av beröringsskräck med sin stad. o

→ En idé om en magnet. Arkitektur som inte bryr sig om sin stadsbygd.

19 4/14 · arkitektur


Modulbo JARGO N G

DAN HALLEMAR

Efter mambo kommer modulbo, civilsamhället bekostar offentliga platser och en klausul för social hållbarhet.

Efter alla olika bo-prefix i bostadsbristens tidevarv kommer nu nästa: modulbo. Att bygga bostäder med moduler har nämligen seglat upp som den generiska lösningen på bostadsbristen och på höga bostadskostnader. I april invigdes 280 nya studentbostäder, Campus Björksätra, i baracker i Bredäng i södra Stockholm. Det är den första etappen av planerade 420 lägenheter. Det är DAPstockholm som har ritat och utvecklat studentbostäderna medan dotterbolaget DAPcompactliving har stått för produktionen av området. Man kalllade det ”Framtidens studentbostäder”, och husen är moduler som möjliggör att bygga på områden där tillfällig markanvisning getts. Bostäderna kan sedan permanentas. 25 kvadratmeter med en hyra på 4 800 kronor. Enligt uppgift är de 25 kvadratmetrarna skräddarsydda med ”polerat betonggolv, väggar delvis klädda i träpanel, kök och badrum med specialritad inredning”. Men annars ser de ut som baracker. Campus Björksätra är pilotprojekt och KTH kommer att hyra samtliga bostäder i första etappen och erbjuda dessa till gäststudenter och gästforskare. o

Urban crowdfunding Helena Bonham Carter och hennes man Tim Burton stödde det urbana crowdfunding-projektet Invisible City – ett stort trädhus för kultur och debatt i Regents Park i London. De behövde 500 000 pund och lade upp projektet på sajten Kickstarter för att börja samla in pengar. Men man fick bara ihop 5 procent. Varför? Joost Beunderman från arkitektfirman 00 i London förklarade för The Guardian att framgångsrika crowdfundingprojekt i städer har det gemensamt att de som formar projektet är lokalt förankrade och tydliga i hur man vill involvera det omgivande samhället. Man ska kort sagt fokusera på publiken (the crowd) inte på pengarna (the funding). Win the crowd, som en gladiator så berömt uttryckte det. Men just urbana projekt tycks bli allt vanligare i den växande crowdfundingkulturen. Det finns en sajt för crowdfunding specialiserad på urban crowdfunding med namnet IOBY, In our Backyard. Lyckade exempel på projekt som blivit verklighet är The Churchill Way-vägbron i Liverpool som ska byggas om till en offentlig plats och har fått in alla pengar de behöver. En annan bro, Luchtsingelbron i Rotterdam, kopplar samman en förbisedd del av Rotterdam till stadskärnan. Det är en mecenatkultur som kan tolkas som att det offentliga dragit sig undan och lämnat till det civila samhället att finansiera unika lokala projekt, och i stället siktar städerna in sig på den framtida arkitekturens kändis20 byggnader. o ARKITEKTUR · 4/14

Social klausul Vid en offentlig upphandling kan man använda sig av sociala klausuler, vilket innebär att man i förfrågningsunderlaget ställer krav på socialt hänsynstagande. Det görs nu mycket sällan. Av rädsla och bekvämlighet, tror Pär Olofsson, ordförande i det sociala företaget Grogrunden. Men det förekommer. I ett byggprojekt i Botkyrka användes det sociala klausul-kravet till att ett antal traineeplatser skulle ges till arbetslösa ungdomar i området. Det här är ett exempel på hur socialt ansvarstagande kan bli lika viktigt som miljöhänsyn vid upphandlingar. Att människor kan vara lika viktiga som ekologiska kretslopp. En möjlighet för staden att använda de verktyg man har för att göra verklighet av social hållbarhet också i byggandet. Det här kräver så klart att man har ett mål med just det offentligas roll – som exempelvis allmännyttan – i förändringen av ett samhälle. o


ULTRAKOMPAKTA YTOR

GOLV / HÖGTRAFIKERADE / STORA FORMAT

FASADER / STORA FORMAT

EXTERIÖR BEKLÄDNAD / URVAL AV TJOCKLEKAR

BÄNKSKIVOR / UNIK DESIGN

OÖVERTRÄFFAD STYRKA OCH VÄRMEBESTÄNDIGHET

COSENTINO LANSERAR EN REVOLUTIONERANDE ULTRAKOMPAKT YTA! SKÖNHET I SIN STYRKA

ULTRA STORLEK

Forskning och teknologi har lett oss till upptäckten av nya material som förbättrar vår omgivning.

Dekton är en sofistikerad blanding av råmaterial som används till att producera det senaste inom glas och porslin samt den högsta kvaliten på kvartsbänkskivor. Dekton tar i bruk en exklusiv sk. Sinterized Patrticle Technology (TSP), en högteknologisk process där vi framställer den naturliga förändring som natursten genomgår när den utsätts för höga temperaturer och enormt tryck över tusentals år.

STOR BRANDOCH VÄRMETÅLIGHET

MOTSTÅNDSKRAFT MOT NÖTNING

STOR TÅLIGHET MOT IS OCH FROST

FÄRGSTABILITET

DIMENSIONSSTABILITET

3200 mm

Dekton kan användas utomhus och är perfekt för det nordiska klimatet. Cosentino har kombinerat det bästa från naturen med det senaste inom vetenskap och teknologi. Fokus på forskning och utveckling representerar en av våra grundstommar. Vi har revolutionerat köksbranschen och valet av bänkskivor med Silestone. Nu har vi än en gång kombinerat natur och vetenskap för att skapa Dekton.

HÖG UV-RESISTENS

ULTRA TJOCKLEK

1440 mm

Det är 16 olika designtekniker som använts i prosessen, och de tillåter en tredimentionell design och ett stort antal estetiska valmöjligheter.

Produktionen av Dekton sker genom en 25000 tons press, där stenmassan får en ultrakompakt yta i storformat.

TA DEL AV EN STÖRRE VÄRLD

Sirius

Ananke

Keranium

FLER FÄRGER OCH STRUKTURER PÅ

DEKTON.COM


Hansen Millennium® – ett unikt fönstersystem För både renovering och nybyggnation. Uppfyller energikraven, de smala och smäckra profilerna ger liten profilyta och lågt U-värde. Fasta fönster, dolda integrerade öppningsbara fönsterbågar, dolda gångjärn. Runda fönster, valvbågade fönster samt fönster utförda med ej räta vinklar. Enkelglas, 2-glas och 3-glas.

Preconal Fasad AB Peter Tervahauta Teknisk support – Hansen profilsystem Tel. 0346-554 50, 070-208 30 61

Se alla spännande projekt med Hansen Millennium på

www.preconal.se


Höger. Odlingslådor längs kanalen i Wien. FOtO DAN HALLEMAr

vad b ö r g ö r a s?

Niklas Wennberg om stadsodling som business:

→Låt oss skapa en urban allemansrätt Nu formas världens första standard för stadsjordbruk. Den borde präglas av progressiva perspektiv som urban allemansrätt.

”Många intressenter kring stadsjordbruks­ frågan, som kommunpolitiker, byggbolag och stadsbyggare, uppfattar stadsjordbru­ ket som ett positivt tillskott till stadsmiljö, men de har inga förväntningar annat än att det ska vara trevligt. Om man, som jag, hävdar att det är större och viktigare än så måste man arbe­ ta för att bygga upp kunskap och ge kvan­ tifierbara målsättningar för stadsjordbruket. Nu är vi ett antal företag som tillsammans med SIS, Swedish Standards Institute, har fått igång arbetet med en standard. Vi ska utveckla den första internationella standar­ den. Ett regelverk som kan utvecklas vidare till certifering. Arbetet med en standard bidrar till att kunskapsnivån höjs, man får ett gemensamt språkbruk, som inte bara handlar om att det här är något fräckt. Standarden blir en utgångspunkt för be­ slutsfattare. Staden kan inte bara oreflek­ terat förverkliga en fräck idé, utan kommu­ nen måste analysera konsekvenserna. I dag säger kommunerna ja till stads­ jordbruk utan att ha gjort någon analys av konsekvenserna. Man har inte förstått att staden på sikt kommer att svämma över av lokalt producerad mat. Mat som ska läggas i burkar, som ska förädlas och förvaras. Vem ska göra det, var ska det göras? Man startar en rörelse och den får konse­ kvenser när den växer och får en ekono­ misk drivkraft. Förr hade man sockenmaga­ sin, en allmänning för överskottsskörd. Man kan inte bara ge människor en markplätt

och en spade utan att fråga hur formerna för livsmedelshygien ska se ut när tusentals människor börjar sälja varm och kall mat på gator och torg. Hur ska miljöskyddsför­ valtningar tolka livsmedelssäkerheten från EU? Hur ska den tolkningen rimma med de små uttrycksfulla aktörerna? Då funkar det inte att sitta att vara ängslig på miljöför­ valtningen – man måste växa i rollen som bejakande stadsutvecklare. Utan intelligenta definitioner kommer stadsjordbruket i politiskt styrd verksamhet fortsatt uppfattas som oviktigt och ofar­ ligt. Jag säger tvärtom att stadsjordbrukar­ na är en positiv revolutionär kraft. De är välutbildade och har svårt att respektera tjänstemän som inte har en relevant risk­ analys. Man kommer behöva meritera sig som förvaltare av stadens ordning för att klara av kommunikationen med stadsjord­ brukarna. Vi ser redan villaägaren i Göteborg som konverterar sin villatomt till en 1 000 kva­ dratmeter produktionstomt för grisar och grönsaker. Personen tar stadens nyväckta intresse för stadsjordbruk på allvar, startar bolag och kör igång handelsträdgård... och stadsbyggnadskontoret får panik... Avsätter man en kommunal budget för stadsodling får man förstå att det här är konsekvensen. Inför Göteborgs 400­årsjubileum driver Stadsjord i samverkan med två arkitekt­ byråer frågan om en urban allemansrätt som en viktig princip i stadsutveckling och standardarbetet. En princip som inte är

lagfäst men kutym och stil, ett förhåll­ ningssätt. Som säger att det inte är okej för ett byggbolag att köpa mark, sätta upp ett staket och invänta konjunkturen i tio år. Jag vill uppmuntra markägarna att till­ sammans med kringboende att klippa upp staketet och göra något. Låt oss gå före med en urban allemansrätt. Vi ska inte för­ skansa oss utan bjuda in. Kan man få in den sortens perspektiv som standard internationellt, då kan man vara stolt för att man utvecklat en demokratisk syn. Om tre år har vi en färdig standard, bland annat om hur mark bör och kan upplåtas med urban resiliens som mål. En sådan standard kan bli en viktig export­ artikel, men då ska det vara en standard byggd på delaktighet och underifrånper­ spektiv. Det får inte bli så att en standard utestänger de små aktörerna, som standar­ der har en tendens att göra. Standarden ska bidra till att göra stadsjordbruk till en affär för små och stora. Med en standard kommer banker och finanssektorn att ge kredit baserad på stadsjordbruk. Det ger helt andra affärsför­ utsättningar och då kommer det bli tydligt att stadsodling inte handlar om guerilla gardening, inte är en livsstilsaccessoar eller rör enstaka trevliga hippiegäng.” o N i k l a s W e N N b e rg g ru N da r e o cH ve r k sa m H e t s­ le da r e fö r o rga N i sati o N e N s ta d s j o r d. b e r ät tat fö r da N H a lle m a r.

23 4/14 · arkitektur


tema

*välfärd

24 arkitektur · 4/14


vänster. Biblioteket i Bispebjerg i Köpenhamn av COBE och Transform från 2011. FOTO adam m ørK

en närvarande offentlig arkitektur präglar städer. Men det behöver inte betyda märkesbyggnader i centrum, utan snarare fler mindre projekt spridda över staden.

iNtro

daN hallemar

välfärd kan vara det offentligas närvaro i staden. Den kan skapa en känsla av omsorg. Som när en brandbil rycker ut. Ett samhälle blir synligt på gatan. Och det är kanske där som just välfärdens arkitektur också har sin stora styrka. Den där känslan av samhällets närvaro. Det kan prägla städer. Wien till exempel. Wien är den sociala bostadspolitikens högborg sedan 1920-talet. 80 procent hyreslägenheter. 65 procent producerade med offentliga subventioner. Överallt i staden står hus från 1920-talet och framåt, → När man kommer till en byggda av staden för medborgare med blygsamma inkomster. Och stads bibliotek infinner alla de husen är försedda med texter, alltid i samma typsnitt, av sig känslan av oerhörd typen ”Staden Wien har byggt det här för sin befolkning”. Inne på lyx. den präglar staden. gårdarna i de här bostadshusen ligger också ofta förskolor, ibland bibliotek och till en början även teatrar. En sorts offentligt finansierad välfärd. Grindarna till de här gårdarna, till just de här husen står alltid öppna fram till nio på kvällen. Inga portkoder, inga lås. Man kan vandra genom en väv av storskaliga stadsrum där den offentliga gatan med en lätt knuff leder in genom arkaden och övergår i den halvoffentliga välkomnande gården. Det här präglar staden utanför. Det ger den en halvtransparens som inte bara är den fysiska stadens utan också är en idé om hur man kan röra sig i staden i sitt liv, mellan olika bostäder. Staden tycks tillhöra också mig. När man kommer till en ny stads bibliotek infinner sig gärna också den där känslan av oerhörd lyx. En stor plats att försvinna in i. En känsla som präglar hela staden, och är lika giltig för mindre städer som för större städers förorter. Som biblio-

25 4/14 · arkitektur


* b o s ta d

teket i Sävja utanför Uppsala. När det brann ner i mars 2013 skrev Lawen Mohtadi i Expressen: ”Biblioteket var den enda mötesplatsen i Sävja. Här bor tiotusen människor. Samtidigt som jag skriver det här, en iskall söndagskväll, hålls ett möte på skolan. Fyra ungdomar har samlat sig. Som många andra människor över hela Sverige vill de vara med och bygga upp sitt område. Till mötet har de lyckats fixa bullar från ett bageri och Icabutiken i området har skänkt saft. I deras Facebookgrupp kommer ett meddelande strax före utsatt tid: 'Mötet är flyttat till samlingssalen. Den tar endast 150 pers. Då gäller det att den som vill vara med kommer dit i tid.' Det finns unga som inte känner till något annat. Ett samhälle som säljer ut det gemensamma är det normala. De måste hitta sitt eget språk, ett språk för en annan värld.” I oktober samma år invigdes det nya biblioteket i Sävja. Jag åkte dit. Man tänker sällan på platser som den. De pas­ serar obemärkta. Skolgården med sina rodnande små lönnar som stannat i växten, rönnbärsträd och bänkar. Det ser så enkelt ut, självklart, tusen platser som den här och en dörr man passerar in till ett bibliotek, på andra sidan gatan en vårdcentral. Men så försvinner biblioteket. Det påverkar platsen. Jag träffade bibliotekschefen Nino Dawod, hon sade att det direkt efter branden blev uppenbart att det varit en så självklar del i människors vardagsliv. En vecka efter branden backade bokbussen upp på skolgården. Tre dagar efter nyin­ vigningen hade det lilla studierummet varit fullbelagt sedan de öppnade. Det nya programrummet ska vara lättillgängligt för föreningsmöten, författarkvällar och teaterföreställningar och, sade Nino Dawod, barnböckerna ligger direkt innanför entrén eftersom ”barn ska direkt hitta sin del, det ska inte vara någon lång väg in”. Så ser byggd välfärd ut, så präglar den sitt samhälle. Men byggs den alls längre eller förvaltas den bara? När Göteborgs bibliotek blir för litet gör man en mindre tillbyggnad (s 28) i stället för att bygga nytt. Är det att hushålla med resurser eller att underskatta vikten av en synlig, präglande, välfärd? Och hur ska man, som Claes Caldenby undrar i sin kommen­ tar, förhålla sig till framgången med den lilla filialen 300 m 2 som funnits under tiden biblioteket varit stängt.

26 arkitektur · 4/14

Jesper Meiljing ser i en essä om Jernhusen (s 74) hur husen vid våra järnvägar förvandlats från pendlarplatser till potentiella gallerior där man lever av pendlarnas rörelser men ger mycket lite tillbaka till pendlarna. Det en gång generösa stationshuset – jernbanans avtryck i staden – säljs och blir restaurang i Uppsala och det nya ”stationshuset” är en galleria i två plan i stort sett utan sittplatser. Så tunnas en välfärd ut, så präglar det en stad. De offentliga investeringarna i arkitektur är nere på rekordlåga nivåer. Exempelvis har Naturvårdsverket lagt ner sin arkitektursatsning på naturum


och Trafikverkets satsning på vägarkitektur tycks ha kommit av sig och blivit en perifer del i det stora verket. I januari i år tecknades ett avtal mellan staten, landstinget i Stockholms län, Stockholms stad, Nacka kommun, Solna stad och Järfälla kommun för en utbyggd tunnelbana i Stockholm, kostnad 25,7 miljarder kronor. Två mil nya spår och nio helt nya stationer fördelade på fyra sträckningar. Förra gången man byggde tunnelbana i Stockholm var det en manifestation av det offentliga som inte bara handlade om bostäderna ovan mark utan också om stationsmiljöer. Politikern Hjalmar Mehr satte ribban när han i ett tal i rådhussalen i Stockholm den 19 mars 1956, för att beskriva betydelsen av en tunnelbana med höga ambitioner också som arkitektur, att ””en parisare tillbringar fyra år av sitt liv i tunnelbanan”, sade Mehr. När Östermalmstorgs tunnelbane­ station invigdes med sina Siri Derkert­ristningar i betongen dan­ sade Hjalmar Mehr med konstnären på perrongen. Konsten var en viktig del i att visa hur viktiga de här nya platserna, offentliga rummen, i Stockholm var. Värdet av det offentliga. Värdet av välfärden. Det är bara hoppas att landstinget i Stockholm, som är huvud­ man för tunnelbanesatsningen, sneglar på en av de senaste årens mest imponerande offentliga arkitektursatsningar, Citytunneln med sina stationer i Malmö. Här finns chansen att prägla staden med den gemensamma välfärdens skönhet. behovet av den här typen av platser och byggnader tycks finnas även om staten eller kommunerna inte har råd att fi­ nansiera dem. Det kan man ana genom att se hur det de senaste decennierna växt fram en allt starkare mecenatskultur för att få till stånd byggnader för kultur och utbildning. Ett sådant exempel visar vi i det här numet, Aula Medica i Solna (s 58). Aulan finan­ sierades delvis av en privat donation från familjen Erling­Perssons stiftelse (H&M). Det planerade nya NobelCenter som ska ritas av David Chipperfield Architects finansierias genom en donation från Familjen Erling­Perssons Stiftelse samt Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Tillsammans bidrar donatorerna med 800 miljoner kronor, vilket gör det till en av de större privata donationerna till ett liknande projekt i Sverige. I en skrift utgiven förra året med titeln Moderna Mecenater. Från gåvoekonomi till modernt entreprenörsskap tecknar Anna Brodow Inzaina en bild av en ny mecenatskultur i vår tid. Filantropernas och mecenaternas återkomst till konsten och kulturen. Som exempel tar hon Bonniers Konsthall, som är ett handels­ bolag och ingår i Bonnierkoncernen, Sven­Harrys konstmuseum som ligger under stiftelsen Sven­Harrys Konst­ och Bostadsstiftelse, Artipelag som ägs av Artipelag AB och är knuten till moderbolaget Lillemor Design AB (BabyBjörn). Fo­ tografiska eller Svenska Fotografiska museet AB är en vinstdri­ vande affärsverksamhet som drivs i bolagsform. Det finns fler än dessa från de senaste 20 åren: Magasin 3 (Robert Weil), Färgfa­

briken (Alcro­Beckers, SAR och ColArt), det nyligen nedbrunna Grafikens hus i Mariefred och Vandalorum i Småland (Källemo). Vid förra sekelskiftet var mecenatskulturen mycket levande. Bankiren Ernest Thiel (1859–1947) skapade Thielska galleriet på Djurgården och industrimannen Carl Fredrik Liljevalch (1837–1909) Liljevalchs konsthall. I Göteborg skulle det inte finnas något konstmuseum hade det inte varit för privata mecenater och donatorer. Mest känd kanske grosshandlaren och konstsamlaren Pontus Fürstenberg. Nyligen utkom boken Samlingen om samlingarna på Göteborgs konstmuseum. Där kliver också enskilda donatorer av storartad konst fram. Konstsamlaren och mecenaten prins Eugen stödde konstnä­ rer och samlade konst, men skänkte sin samling till Svenska → Välfärdens arkitektur staten och när ett museum runt samlingen öppnade 1948 blev det bör vara både generös ett offentligt finansierat statligt museum. Mecenatkulturens tid och radikal. det har var förbi, staten skulle ta över. 1937 hade Statens Konstråd inrät­ den råd med. tats. Konsten skulle bort från sitt beroende av privata mecenater och in i det svenska folkhems­ bygget. In i välfärden. Anna Brodow Inzaina citerar Gustaf Näsström som 1953 skrev i Stockholms-Tidningen att mecenaterna inte längre tituleras ”direktör eller disponent – han heter LO och han vet vad honom åvilar. Dit hör att vara inte bara generös utan också radikal.” Välfärdens arkitektur bör vara både och. Generös och radikal, det har den råd med. Och prägla sin stad genom detta tilltal. Ett gott exempel är biblioteket i Bispebjerg i Köpenhamn av COBE och Transform. Här skapades ett nytt bibliotek, med ett kulturhus på gården. Kulturhuset ersatte det ungdomshus på Jagtvej på Nørrebro som revs med kravaller som följd 2006. Kulturhuset vid biblioteket är nu ett självstyrande ungdomshus för aktivistgrupper. Generöst och radikalt. En befintlig rörelse förstärktes, vilket förankrade projektet lokalt. ”En ny välfärd handlar om tillgänglighet”, säger Pernilla Wåhlin Norén till Julia Svensson (s 70). Det går att förnya välfärden, den behöver inte vara stor och imponerande. Inte ropa efter märkesbyggnader vid vattnet. Den kan vara mindre platser, utspridda, som understödjer rörelser som finns eller som skulle kunna finnas. ”Om jag var finansborgarråd i en kommun eller stad skulle jag istället utveckla former för gemensamt skapande och ickekommersiella platser”, säger Karin Bradley (s 68). Framtidens välfärd handlar bokstavligt talat om rörelser. Folkrörelser på ett nytt sätt. o

27 4/14· arkitektur


* VÄ L FÄ R D

PROJEK T

28 ARKITEKTUR · 4/14

FOTO BERT LEANDERSSON

Bildnings


S TA D S B I B L I O T E K E T

Stadsbiblioteket har nyöppnat på sin gamla plats bland kulturens palats på Götaplatsen. Vilken är bibliotekets roll i ett framtida välfärdssamhälle? Monument eller provisorium – eller både och? Göteborgs Stadsbibliotek, om- och tillbyggnad Erséus Arkitekter

KU N GS PO RT

2

SA VE N YN

1

BE

R

L ZE

IIG

AT

AN

5 3

4

lykta

SITUATIONSPL AN 1:3 000 1. STADSBIBLIOTEKET 2. LORENSBERGSTE ATERN 3. STADSTE ATERN 4. KONSERTHUSET 5. KONSTMUSEET

TA N Ö E G AT S L P

1:2000 (A4)

29 4/14 · ARKITEKTUR


* vä l fä r d

30 arkitektur · 4/14


vänster. entréfasaden mot Avenyn. Från sidan dominerar tegelkaraktären. nedan. De hängande pelarna har ett intrikat mönster.

föregående uppslag. Den gamla delen har fått en påhängd utbyggnad. Allra bäst gör den sig i kvällsljus.

ko MMentar

s ta d s B I B l I o t e k e t

cl ae s caldenBy

en mer kaxig framtoning var målet med det tillbyggda biblioteket. Det har blivit en lösning i sann 1960­talsanda. efter att ha varit stängt för ombyggnad och tillbyggnad i två år öppnar nu åter stadsbiblioteket i Göteborg. På många sätt lika intressant som det nya huset är att biblioteket under byggnadstiden valde att stänga helt och hyra in sig i fyra olika, mindre lokaler ute på stan. Och för det blev utnämnda till Årets bibliotek 2013! Det väcker frågor om framtiden för biblioteket som kulturinstitution. Huset vid Götaplatsen har fått en helt ny dräkt. När biblioteket flyttade in där 1967 var det efter 70 år i Hans Hedlunds byggnad i Haga, det första specialbyggda folkbiblioteket i Sverige. Vid Götaplatsen blev biblioteket en del av kulturens plats och palats, något som Lund och Valentins Aalto-inspirerade 60-talsmodernism klarade fint med en återhållsam värdighet. Detta stadsbibliotek får nog sägas ha varit en älskad byggnad med över en miljon besökare om året. Det väckte därför en del förvåning när Peter Erséus förklarade sitt vinnande förslag i de parallella uppdragen 2006 som ett avståndstagande från både återhållsamheten och 60-talsteglet, som var gult men inte samma gula som Götaplatsen. Han tycktes dessutom själv förvånad över att vinna med ett förslag som inte respekterade det gamla husets exteriör. I dag är hans argumentation mera strukturell, och som sådan högst rimlig. Att hänga på huset tre meter djupa och tre våningar höga ”burspråk” mot söder och väster gav en mindre utbyggnad mot norr och därmed bibehållen kontakt mellan Avenyn och Lorensbergsteatern och dess park. Det möjliggjorde också läsplatser runtom huset, i nära kontakt med böckerna.

Ändå är nog den nya fasaden husets mest problematiska del. Det som först var en ren glasfasad fick snart de hängande pelare som nu är dess yttre kännetecken. Det är en lösning i sann 60-talsanda, lite corbusiansk bri-soleil för solavskärmning men framförallt tegelkaraktär när man ser huset längs gatan. Det grågula platsmurade danska teglet med breda fogar har en ojämnhet i utförandet som är avsiktlig, men som tillsammans med subtila vinklingar av fasaden känns mer som oprecis » än som hantverk.

2

1

3 4

5

l änGdsektIon GenoM tIllByGGnaden 1:600 1. kUngsPortsAvenYn 2. CAFÉ 3. entrÉHALL 4. HörsAL str APPA 5. LorensBergste Atern

31 4/14 · arkitektur

1:400 (A4)


vänster. nordvästra hörnet med karin Boye­statyn och en av de tre ”karyatiderna” kring entrén.

* vä l fä r d

konsoLBALk Av stÅL

HALv tr AnsPArent soL sk YDDsgArDin tegeLPeL Are

PerForer At metALLUnDertAk Dr AgstAg Av stÅL

PreFABriCer At BetongeLement

BeFintLigA FAsADPeL Are

BAkomBeLYst PerForer At metALLUnDertAk

detal jsektIon GallerI 1:150

1:150 (A4)

1

3 4

5

2 4 6 1 2 1

5

7 8

3

vertIk al snItt Mell anBjälkl aG 1:30 1. tegeLPeL Are mUr ADe Av tegeL i sPeCiALFormAt 2. PreFABriCer At BetongeLement 3. Dr AgstAg 4. goLvDon För tiLLUF t 5. goLv sLiPAD Betong 6. tiLLUF tsk AnAL 7. UnDertAk PerForer AD PL Åt 8. soL sk YDDsgArDin

t värsektIon GenoM tIllByGGnad ocH Bef ByGGnad 1:600 1. k AFFeBAr 2. entrÉtorg 3. FöreL ÄsningssAL 4. gALLerier 5. Ber ZeLiigAtAn

32 arkitektur · 4/14

1:400 (A4) 0

2

4

6

8

10

20 m


nedan. i skarven mellan det gamla husets invändigt bevarade fasad och tillbyggnaden finns en öppen trapphall.

s ta d s B I B l I o t e k e t

»

Det återstår också att se hur dessa burspråk/läsplatser kommer att tas i bruk. Själv har jag svårt att läsa med sol på boksidorna. Och när solgardinerna går ner automatiskt skärmas den attraktiva utblicken bort, samtidigt som huset sluts utåt och glaset speglar omgivningens gula tegel. Miljöbyggnadskonsulterna ville helst ha ännu mer glas för att klara dagsljuskraven i det djupa huset. Här finns en ouppklarad konflikt mellan två goda ting, energihushållning och dagsljuskrav. Men på kvällen, när biblioteket lyser som en bildningens lykta, kommer glasfasaden till sin rätt. tillbyggnaden mot norr är på alla sätt husets nya del. Huvudentrén nås innanför Yvonne T Larssons karyatidlika bemålade bronsdraperingar, som en blinkning till Götaplatsens klassiska grammatik. I släppet mot den bevarade gamla fasaden klättrar fritt inhängda trappor upp, ett mer dramatiskt rum än den gamla byggnadens atrium. I tillbyggnaden finns en spelkällare för ungdomen med öppna gradänger för olika

33 4/14 · arkitektur


* vä l fä r d

nedan. Från det gamla husets bokbestånd kommer man direkt ut till det påbyggda ”burspråkets” läsplatser.

nederst. Den öppna hörsals­ trappan i tillbyggnaden.

aktiviteter. Caféet har fått upplyft spanläge och ännu högre upp finns en konferensanläggning. Innanför fasaden i den gamla delen är det mesta bevarat. Här finns också böckerna. Barnavdelningen har byggts ut i runda former. Förutom efterlängtade läsplatser har grupprum tillkommit. Den gamla peristylhallen har blivit välgörande tyst tidskriftsrum. Bokhyllorna har gjorts lägre för att öppna för blickar på tvärs genom det djupa huset. Här kommer göteborgarna att känna igen sig. Gott så. ett ”öppnare”, ”oblygare” och ”kaxigare” hus än det gamla har Erséus velat skapa. Biblioteket som stadens mest publika välfärdsinstitution har förstås all anledning att ta plats bland alla uppoppande kontorshus, hotell och arenor. Götaplatsens monumentala stadskrön må kännas daterat men kulturinstitutionerna som stadens stolthet och biblioteket som mötesplats behöver försvaras. Detta inte minst i ett samhälle som håller på att falla isär. ”The News Gap” talas det om, mellan medias intresse för politik och publikens för skådespel. I en vidare mening är det

34 arkitektur · 4/14


nederst. Caféet i tillbyggnaden har utblick mot Avenyn.

s ta d s B I B l I o t e k e t

1

8

9

6

2

7 2

3

2

5 1

10

3 4 Plan 4, 1:400 (A4) 0

kuN GSPO rtSaVeNY N

2

4

6

8

10

20 m

1:400 (A4) 0

2

4

6

8

10

20 m

entrÉpl an, pl an 3 1:700 1. LorensBergste Atern 6. HörsAL 2. HörsAL str APPA 7. LoUnge 3. entrÉHALL 8. BArnAvDeLning 4. entrÉ 9. sAgorUm 5. ÅterL Ämning 10. UtstÄLLningsHALL

pl an 4 1:700 1. CAFÉ 2. FACk AvDeLning 3. L Äs- oCH stUDiePL Atser

1

4

7 2

5

3 6 4

pl an 2 1:700 1. LorensBergste Atern 2. ”öPPnA” HörsALen 3. k AFFeBAr 4. DYnAmo

Plan 2, 1:400 (A4) 5. sorteringsrUm 6. HörsAL 7. k APPrUm

0

2

4

6

8

10

20 m

35 4/14 · arkitektur


* vä l fä r d

föregående uppslag. vöcvjöxvkxölv

Foto krister engström

Foto xvxvxvxv v

ett kunskapsgap som del av segregationen. Bland bibliotekets personal finns olika syn på den amerikanskt inspirerade idén om ”flytande bestånd”, där böckerna stannar på det bibliotek där de lämnas tillbaka. Kritikerna menar att det förstärker segregationen och även att böcker som inte cirkulerar riskerar sorteras ut och därmed underminera biblioteket som bildningsinrättning. Att sådana frågor hålls levande är ett gott tecken. Den provisoriska filialen 300 m 2 (Arkitektur nr 3/2013) har nått nya låntagare och överträffat alla förväntningar med 1 500 besök per dag. Den får vara kvar ett år till men det vore en olycka om den sedan skulle ställas mot den höjda hyran i det fina nya huset. Marknaden är ingen lösning, fastighetsägare har för övrigt visat sig ovilliga att hyra ut till något så okaxigt som bibliotek. Politiken måste våga tro på välfärdssamhällets provisoriska utopier, och på utopiska provisorier. Historien är inte slut och biblioteket är vår påminnelse om det. o cl a e s c a ld e n By

36 arkitektur · 4/14


vänster. Biblioteket i sitt sam­ manhang med Lorensbergs­ teatern till vänster och stads­ teatern och konstmuseet på götaplatsen. vänster nederst. Biblioteket av Lund och valentin 1967 före ombyggnaden. nedan. Fasaden mot Avenyn med nya entrén till vänster.

s ta d s B I B l I o t e k e t

fak ta

göteborgs stadsbibliotek, om­ och tillbyggnad adress: götaplatsen, göteborg. arkitekt: erséus Arkitekter AB genom Peter erséus (ansvarig) martin Lafveskans (handläggande), Lisa morin, marit Johansen, emma melin, stig stråhle, martin karlsson, kristin schiller, Johan tönsgård. (ursprungsarkitekt 1967, Lund & valentin). Inredningsarkitekt: Link

arkitektur, Umeå genom klara Brunnström. konstruktör: vBk, Dan Jarlén. el: LB­elkonsult, martin Bargel och tekon, Christer Anders­ son. vvs: vcon, nicklas Andersson. Miljö: WsP, therese malm. klimat/ energi: transsolar klimaengine­ ering, Helmut meyer. akustik: WsP, georgious natsiopoulos. Mark/

landskap: ramböll, ingrid reimertz. Geoteknik: geosigma, Lars nilsson. antikvarie: Lindholm restaurering, martin Lindholm. Brand: FsD, Pär Hansson. konstnärlig utsmyckning: Yvonne t Larsson och kent karlsson. Byggherre: Higab. Jan­Åke Johans­ son (projektledare projektering/ byggskede), Charlotte stening (pro­

jektledare programskede). Brukare: göteborgs stadsbibliotek, Christina Persson (bibliotekschef). entreprenadform: Utförandeentreprenad. Byggnadsentreprenör: Fo Peterson & söner Byggnads AB. Bruttoarea: 13 700 kvm. Byggnadskostnad: 240 mkr. Byggnadsår: 2012–14.

arkitekten beskriver: vårt för många göteborgare överraskande grepp att bygga runt biblioteket på tre sidor, i stället för att bara expandera åt ett håll, kom ur vår ovilja att bygga bort den viktiga kontakten mellan Avenyn och Lorensbergsparken. men det fanns också andra posi­ tiva effekter av den lösning vi valde. Framförallt får byggnaden en ny enhetlig kostym, med en betydligt öppnare attityd mot Avenyn och götaplatsen. vidare har bibliotekets olika avdelningar genom de utbyggda gallerierna kunnat bli större utan att behöva flyttas om i byggnaden.

Böckerna kan vara kvar i den gamla byggnadskroppen medan många av läsplatserna flyttar ut i de ljusa gallerierna. Helt nya funktioner som en ny och öppen hörsal, större café, nya mötesplatser och utställningsytor, inryms i den nya, större tillbyggnads­ delen mot nordväst, som lätt kunnat anpassas för dessa ändamål. motsättningen mellan att åstad­ komma både ett transparent hus och en tegelmonolit av götaplatsmodell har vi löst genom att utanför en helglasad fasad ställa (hänga) slanka pilastrar av gult tegel. Pilastrarna

har ett tillräckligt djup för att bygg­ naden, betraktad snett från sidan, framstår som byggd helt i tegel, medan den vinkelrätt uppfattas som väldigt öppen. entrén är flyttad till den större utbyggnaden mot parken. inne i huset möter man ett högrest atri­ um, i skarven mellan gammalt och nytt, och man har via en ny hörsals­ trappa synkontakt ner i parken. Flacka trappor sicksackar sig upp genom atriet och bjuder ett lättori­ enterat kommunikationssystem. Caféet, en av byggnadens viktigaste attraktioner, ligger på våning en

trappa och har dubbel våningshöjd. Från caféet, och från en sittmöblerad balkong, får man en bra överblick över Avenyn, götaplatsen och Lorens­ bergsparken. Den äldre byggnadens interiör är så långt möjligt varsamt iordning­ ställd efter hur den ursprungligen såg ut. tekniska installationer och många ytskikt hade dock gjort sitt och är nu utbytta. o pe te r e r s ÉU s

37 4/14 · arkitektur


Höger. Dorte Mandrup framför förskolan i Råå i södra Helsingborg där Öresund speglar sig i fönstren.

* vä l fä r d

foto HenRik RunDquist

D ialo gen

i n t e r vj u to m a s l a u r i

Dorte Mandrup:

→Jag söker ett öppet läge som kan frigöra barnen. Dorte Mandrup började med de första skisserna till Råå förskola 2007. efter en lång process med överklaganden står den till sist klar på strandängen mellan den gamla fiskebyn och havet. en känslig plats att bygga på.

38 arkitektur · 4/14

Jämfört med många av de förskolor du ritat i Köpenhamn är Råå förskola påfal­ lande skulptural med sin sanddynelik­ nande form helt täckt med träpanel av robinia. Har exteriören varit extra viktig denna gång? – Från början kommer det från tomten, att den ligger vackert med bara stranden och havet framför sig. En plats att bygga på där många egentligen inte vill se en byggnad. De öppna vidderna och den gamla fiskebyns karaktär skulle så lätt kunna förstöras. Vi själva tänkte omedelbart: Går det att placera en byggnad där? Så projektet började med ödmjukhet inför det. – Den andra saken vi tänkte på var att byggnaden kunde fungera som en offentlig bro, en möjlighet att skapa en utsiktsplats genom att göra taket tillgängligt. I början var också förslaget ritat som en sanddyn, som man kunde vandra över med en trappa i vardera änden. En plats för alla att sitta på och beundra utsikten från. Men staden blev tveksam och rädd för att någon skulle kunna ramla ner och slå sig. Kvar blev bara trapporna som nu är omgärdade

med staket. Det har gjort förskolan mer till en skulptural solitär. i tidiga varianter hade förskolan ett antal små innegårdar… – Vi hade försökt få till gårdar som gjorde det möjligt för barnen att springa fritt ut och in. Uterum där det gick att se både in till förskolan och se havet och möta himlen, men i lä. De här rummen har varit en bärande idé genom hela förslaget. Det är en blåsig miljö. Att ge en möjlighet till uteplatser i lä ökar lekmöjlighe­ terna. Referensen är de gamla fiskehusen som är byggda med små gårdar, ett slags skyddat mikroklimat i en utsatt miljö. Varför genomfördes inte den idén? – Vi blev tvungna att minska ner på fönster­ ytorna av energi­ och kostnadsskäl. Vi fick omarbeta idén. Nu finns de här rummen med högre takhöjd där barnen kan möta både him­ len och havet. Som om de befann sig utomhus, fast skyddade. Det är rum som ger en kontrast till andra rum med en lägre takhöjd och en


39 4/14 路 arkitektur


* vä l fä r d

annan ljusföring och andra möjligheter till utblickar.

→ Vi har velat få till rumsliga olikheter

Du pratar om rumsvariation… – Vi har velat få till en kedja av rumsliga olikheter som ger barn en möjlighet att navi­ gera själva, att finna sin plats. Det är en sak som återkommer i de flesta av våra pedagogiska en kedja av projekt. I Råå fanns också en situation att ta som ger barn hand om. Speciella pro­ gramförutsättningar.

möjligheten att navigera själva.

Hur menar du? – De ville ha rum som skulle fungera för flera åldrar, eftersom förskolan hänger nära samman med Råå skola. Flexibla rum. Barnen skulle ha möjlighet till många olika aktiviteter, men också många olika upplevelser.

40 arkitektur · 4/14

Är skillnaden mellan en svensk och en dansk pedagogisk tradition just

att innehållet är mer styrt i Sverige? – Jag kan tycka att den svenska förskolemo­ dellen har mer att erbjuda än den danska. Den är mycket mer genomtänkt. Genom åren har en modell med många typer av rum utvecklats. Där finns grupprum, men också olika rum för individuell lek, som ett verkstads­ eller ett musikrum. Den svenska modellen är lättare att bara gestalta. Den danska modellen innebär ofta att programmet måste stöpas om, eller hit­ tas på. Där har det också varit mycket inriktat på att få in så många barn som möjligt på så liten yta som möjligt. Allt är mer pragmatiskt. – När vi gick in i det första danska projektet gjorde vi det utan ett lika specifikt program som här i Råå. Det var i den bemärkelsen i mycket högre grad ett idéprojekt från början till slut. Hur kom det sig att du började rita förskolor? – Det fanns en ledig tomt på Næstvedgade i Köpenhamn. Där bor många resursstarka som gärna misstror förändringar. Tomten hade stått


Vänster. Förskolan ligger på strandängen framför Råå skola. Nedan. Barnen har möjlighet att leka direkt på strandängen med havet som granne. Foto adam m ø Rk

ku st g at an

Day Care Centre Råå site plan 1:1000

situatioNspl aN 1:8 000

takpl aN 1:1 000

tom i flera år och hade en massa fina gröna träd. Eftersom det var en känslig fråga att bygga där frågade kommunen mig; det krävdes något annorlunda och extra, det var inte bara att sätta dit en vanlig förskola, för det hade rest för stora protester. Vi hade då genomfört vårt bibliotek på Amager. Vi hade fått ett rykte om oss att vi kunde hantera en svår stadssituation, lägga till något nytt utan att rasera befintliga kvaliteter, snarare vitalisera dem med våra tillägg. Men det blev ett kontroversiellt projekt som fick byggas om för stora summor? –Det blev en pedagogisk träta skulle man kunna säga. Det kom att handla om vad man kan utsätta barn för, en rätt snedvriden debatt, som hade sin grund i att den situation vi ville skapa för barn gick emot en gängse syn. – Jag såg förskolan på Østerbro som en möjlighet att sätta mig ner och fundera på barn, deras lek och vad en förskola kan vara. Det här var under period när min egen dotter, som är 17 i dag, också gick i förskola, så det passade mig. Mycket handlade om att vända mig emot

Roof plan 1:1000 1. entrance with connection to the school 2. wardrobe group of approx. ten children 4. common space for two 5. administration 6. cave 7. school

41 4/14 · arkitektur


* vä l fä r d

3

3

eNtrépl aN 1:500 1. entRé med FöRBindel se till skol an 2. gaRdeRoB 3. y ta FöR en gRupp på ca 10 BaRn 4. allmän y ta FöR t vå BaRngRuppeR 5. administR ation 6. gRot ta 7. skol a

4 4

3

2 3

6 1

1

5

Day Care Centre Råå

7

sektioN 1:500

42 arkitektur · 4/14

section AA 1:500


Vänster. Interiört är linoleumgolven ljust gröna och fast inredning i Kerto med ytskikt av furu. Höger. Meningen var att förskolan skulle fungera som en gångbro. Men säkerhetskrav satte stopp för det.

fö r s ko l a

foto adaM M ørK

förskolan som en plats för förvaring och rum som bara går att använda till en aktivitet. Det innebär att man tar bort fantasin som drivkraft. Det här kan ibland också gälla många lekplatser där det redan är förutbestämt hur allt ska användas. Jag ville sätta fantasin främst. Skapa rum som initierade och triggade många möjligheter. Som gjorde barnen till en medskapare. Att du fick följduppdrag, som förskolan på Skanderborggade, visar på att det var många som ändå var på din sida. Hur skulle du beskriva den nya rumsliga ord­ ning du introducerade? Kan man förstå dina förskolor lite som ett multiredskap? – Kanske. Men en förskola är ju frågan om rumslig erfarenhet. Det är något annat än bara ett redskap som ofta bara är till för en speciell sak. Jag har hela tiden velat komma bort ifrån den typen av låsningar. Jag tänker mig hela tiden mötet mellan användare och rummet som mycket mindre styrt. Jag söker ett mycket mer öppet läge, ett läge som vidgar barnen, uppmuntrar dem att ta egna initiativ, som kan frigöra dem och deras aktivitet. Det kan ibland tyckas nästan som om du är emot stillhet? – Du menar att det hela tiden finns en stor plats för rörelse och aktivitet?

Day Care Centre Råå

Ja. – Barn är ju ofta i rörelse, deras lekar är fulla av rörelse, men att tvinga någon till rörelse är inte alls vad jag är ute efter. Det finns även många möjligheter till vila och lugn. – Mycket går ju naturligtvis tillbaka på min egen upplevelse, hur jag till exempel uppfattade mitt eget klassrum, där man bara skulle sitta still och lydig och såg ut genom fönstret hur dagen passerade förbi. Jag tror att det är vikigt som barn att inte känna sig instängd och isolerad utan ha en möjlighet att ha kontakt med världen, men samtidigt kunna bestämma sitt eget förhållande till den. Många som inspirerats av dina förskolor har brutit ner dem till ett slags klätter­ ställningar och färgkodning, eftersom du gärna använt lutande golvplan och en pregnant färgskala. Bara för att det är barn, tycks det, ska det finns en möj­ lighet till att hoppa runt bland klara färger.

A xonoMetri

axonometric view 1. entrance with connection to the school 2. wardrobe 3. space for a group of approx. ten children 4. common space for two groups of children 5. administration 6. cave 7. school

43 4/14 · arkitektur


* vä l fä r d

Vänster överst. takets alla vinklar ger en karaktäristisk profil. Vänster nederst. en gång förbinder förskolan med Råå skola.

Nedan. Förskolans är exteriört helt klädd med korta smala ribbor av träslaget robinia. Foto adam m ø Rk

Foto adam m ø Rk

→ Det jag gör har en annan grund 1

än det jag ser hos exempelvis

3

Zaha Hadid där idéerna kretsar mycket kring formspråket. Construction Details 1. The Roof light self-supporting aluminium frame roof light with triple glazing, two are safety glass

2

2. Structural elements: Kerto space-deviding racking systems and steel beams 3. The Roof 22 x 40 mm. preweathered robinia moldings, distance: 8 mm. lath build up foamglas

Day Care Centre Råå 2.

3.

4.

1. section AA Detail 3 scale 1:5

takDetal J 1:20 1. takFönsteR i eloxeR ad aluminium, 3-gl as 2. dold BäR ande stål stRuk tuR 3. tak tR äRiBBoR i FöRpatineR ad RoBinia 22x40 mm, distans 8 mm l äk t takpapp/ tätskik t Foamgl as mineR alull

44 arkitektur · 4/14


Nedan. att placera förskolan på stranden har varit kontroversiellt och överklagats. Foto adam m ø Rk

– Det är trist om det förenklas så. Från början har ju allt handlat om att väcka lust. Det är något annat än att hävda att alla förskolor ska se ut så och så. När arkitektur går från idé till konkreti­ sering händer samtidigt något. Den blir en fysisk form. frusen musik. Vad är det som hindrar dina former från att hamna i samma läge som de verk du kritiserar. Är inte dina lösningar lika tvingande och begränsade? – Jag tänker i flera riktningar. Det ena har jag varit inne på. Att syftet är att uppmuntra barn till aktivitet, inte bara förvara dem. Det andra är att formen inte har ett egenvärde för mig. Den har alltid ett syfte, en grund. Det är ofta rätt så klassiska saker som logistik, takhöjder, material, sikt och ljus som är det mest verksamma, som ger individer handlingsfrihet. – Det jag gör har en annan grund än det jag ser hos exempelvis Zaha Hadid där idéerna

kretsar mycket kring formspråket. Mina hus börjar med en idé om hur de ska användas och varför. Sedan försöker jag översätta den till rum. Jag verkar i en mycket nordisk tradition. Det går att se dig som en arkitekt sprungen ur en dansk tradition, medan generationen efter dig i hög grad inte är dansk utan egentligen holländsk, som BiG och andra liknande kontor. – Visserligen är Bjarke Ingels utbildad i Danmark, men han skolades som arkitekt på OMA, för mig var det Henning Larsen som var skolan. Jag uppfattar den holländska traditio­ nen som avsevärt mer retorisk än den danska, eller? – Jag är pragmatisk i min hållning. Inga stora gester, utan väldigt jordnära utgångspunkter, lösningar på klara problem och den enskilda användaren i centrum. Så utvecklar jag något är det en dansk tradition. o

fak ta

Råå förskola, Helsingborg adress: kustgatan 1, Råå, Helsingborg. arkitekt: dorte mandrup arkitekter genom dorte mandrup (ansvarig design), pernille svendsen (handläggande). landskap: marklaget aB. Övriga konsulter: k: tyréns aB. Byggherre: Helsingborg stad genom maria Jonason. Byggherrerådgivare: Hans utter, sWeco. Brukare: Råå förskola genom lena Fälth. entreprenadform: totalentreprenad. Bruttoarea: 525 kvm. Byggnadsår: 2013.

45 4/14 · arkitektur


peR Spek tiv

m at t i a S pa l m e

→ Skolan kan bli offentlighetens sista utpost. Skolan befinner sig i en negativ spiral av dåligt självförtroende. En ny start för skolan kräver investeringar som kan göra skolor till kristallpalats, överblickbara och med ett nytt självmedvetande, anser Mattias Palme.

46 arkitektur · 4/14

Skolan speglar sin tid. Dess position i samhället och utbildningens organisation och pedagogiska uppdrag har gett skolbyggnader som på olika sätt byggt sin tid. Inför riksdagsvalet konstateras att skolfrågan står i centrum. Men en skola för alla handlar i dag inte om en skola utan ett brett spektrum av olika skolbyggnader: Från traditionella klassrums- och korridorlösningar till helt öppna planlösningar, från anonyma kontorshus till skolbyggnader med roll som mötesplats och kulturhus. I en översikt som tidskriften Detail presenterade 2003 fann man en stor kontinuitet i skolbyggandet i Europa under 1900-talet. Den dominerande rumstypen, klassrummet, har i stort sett varit den samma sedan sekelskiftet och variationen har snarast legat i kommunikationsytornas organisation. Men tio år senare och i synnerhet ur svenskt perspektiv är det tydligt att klassrummets position förändrats. I extremfallen har klassrummen helt försvunnit och därmed uppgått i kommunikationsytan. I de flesta fall finns de kvar men inte i samma antal, och har kompletterats med mindre grupprum och större sammanhängande studielandskap som i sig kan vara mer eller mindre klassrumslika. Man kan spåra orsaken till den här förändringen till tre huvudområden: pedagogik, ekonomi och design/ rumsupplevelse.

Klassrumsundervisning med grupper av omkring 30 elever har alltid varit ifrågasatt på grund av den inneboende problematik som finns i undervisning av grupper bestående av individer med olika resurser och behov. Detta berör i sin tur den återkommande problematiken med segregering kontra integrering som alltid präglat skolväsendet. På 1800-talet var segregeringen institutionellt garanterad genom den socialt segregerade folkskolan. Integrering har sedan dess blivit målsättningen, även om begrepp som pedagogisk differentiering eller nivågruppering på senare tid införts som ett svar på problematiken med grupper av elever med varierande resurser och behov. Önskemålen om grupprum och studielandskap i samband med klassrum måste delvis ses som att de ger en rumslig möjlighet att fördela elevgrupper på ett sätt som hanterar den inneboende problematiken med klassrumsundervisningen, att alla har olika behov. Retoriken kring mer öppna studiemiljöer handlar annars oftast om informationssamhällets framskridande och nödvändigheten att förbereda eleverna för ett framtida arbetsliv där man av egen kraft måste kunna finna information. För detta anses den traditionella klassrumsundervisningen inte längre särskilt lämpad. Idealet är en öppen kreativ miljö liknande en tidningsredaktion, eller den allt vanligare platslösa och pappers-


Nedan. Brunnsängskolan i Söder tälje,utformad efter Södertäljes skolmodell, med öppna ytor och utan traditionella klassrum med väggar. Runt

torget på bilden finns elevytor grupperade i två plan. 2012, Scharc arkitektur.

Nederst. Jeremy Benthams panoptikon, en modell för överblickbarhet.

F O T O FA N N Y H O R N WA L L

lösa kontorsarbetsplatsen. Informationsteknologin ger nya möjligheter: skolmiljöerna avlastas från hanteringen av skolmateriel, tekniken kräver samtidigt allt mindre fasta installationer. Men hur ska den nyvunna friheten användas? Helt klart är att fördelningen av elevgruppen i ett antal olika rumstyper ställer krav på rumsliga samband och överblickbarhet för att kompensera den möjlighet till kontroll som klassrummet medgav. Gemensamhetsytan måste också bli en yta möjlig att kontrollera. De nya kommersiella aktörerna på skolmarknaden inriktade sig tidigt på ytekonomi. De kunde vinna stora konkurrensfördelar gentemot sina kommunala konkurrenter genom mer rationell lokalanvändning. Man kunde driva friskolor på så lite som sex kvadratmeter per elev, jämfört med många kommunala skolor där ytan kan vara kring 15 kvadratmeter per elev. Ytbesparingarna var möjliga genom att hyra in ämnesundervisning externt och genom planlösningar som konsekvent använde kommunikationsytan för undervisning och minskade behovet av klassrum och grupprum. Kommunala skolor med traditionell planlösning, gymnastiksal, matsal och aula har inte samma möjligheter till ytbesparingar. Investeringarna i kommunala skolbyggnader, som nybyggnader och verksamhetsanpassningar, har under samma period i Stockholm legat på rekordlåga nivåer och gett en situation

liknade den när Marshallplanen byggde nya rationella industrier i Tyskland som konkurerade ut tillverkningen i givarländerna. Öppna planlösningar har visat sig kunna vara mer rationella givet att pedagogiken anpassas därefter. Detta har gett en mycket större medvetenhet hos kommunala beställare om → man kunde driva friskolor betydelsen av yteffektivitet, driftskostnader och en större vilja på så lite som sex till förändrade undervisningsformer med öppna planlösningar. kvadratmeter per elev. Detta trots ofta massivt motstånd från verksamheten, lärarna, främst riktat mot det förväntade störningsmomentet, med öppna rumssammanhang och ytbesparingar, när individuella klassrum eller arbetsrum ersätts av färre klassrum och större kontorslandskapslika pedagogarbetsrum. De överblickbara öppna planlösningarna har också visat sig ge minskad skadegörelse och lägre underhållskostnader. Kommunala beställare siktar i dag allt oftare mot cirka tio kvm per elev. I en artikel i Byggmästaren 1970 noterade John Sjöström den internationella tidskriftarkitek47 turens och arkitekturfotografins preferens för 4/14 · arkitektur


kommunikationsytor. Det finns en bildmässighet och lockelse i de öppna studieytorna som verkligen ger nya rumsliga möjligheter för skolbyggande. Vi lever i loungearkitekturens och lifestyleprogrammens tid. Utbildning och elevplatser saluförs mot föräldrar och → Utbildning saluförs mot elever, och bildmässigheten i de öppna studiemiljöerna föräldrar och elever, och är säljande. Här finns ändå stora bildmässigheten i öppna risker och det ligger en stor utmaning i att upprätthålla studiemiljöer är säljande. verksamheten och hindra skolgården från att vandra in i byggnaden. Den mest öppna skolbyggnaden som byggts i landet är Hovsjöskolan i miljonprogramsförorten Hovsjö i Södertälje av Sharc arkitektur, en skola i kommunal regi som invigdes 2011 och fick en uppföljare i Brunnsängsskolan i Södertälje av samma arkitekter 2013. Annars har de öppna planlösningarna varit vanligast bland friskolorna. Ett exempel är Vittrakoncernens skola i Brotorp, 48 Sundbyberg med en öppen och ytsnål planlösarkitektur · 4/14

ning och många dekorativa inslag i de öppna skolrummen. Vad blir då utmaningen för framtidens skola, när stridsdammet lagt sig? Det kan tyckas självklart, men investeringar i utbildningen av dagens unga är en investering i framtiden och investeringar i skolmiljön kommer att krävas. I Sverige finns ett bestånd av skolor från rekordåren med motsvarande problematik som gäller för miljonprogrammet; riva eller bygga om. Hög energiåtgång, underhållskostnader och dåliga planlösningar är på sikt en ohållbar kombination. Det finns många kommuner, exempelvis Kungsbacka, Hagfors och Vaxholm, som upptäckt möjligheten att handla strategiskt och profilera sig genom skolsatsningar där man samlar kommunens åtaganden för ortens ungdomar inom skolbyggnaden och samtidigt gör stora fastighetsekonomiska besparingar. Skolan har en unik möjlighet som offentlig byggnad och mötesplats, det gäller alla länder. Under återuppbyggnaden av New Orleans, efter översvämningarna år 2005, konstaterades att skolorna fungerat som samhällets sista utpost dit alla vänt sig i krissituationen, något som uppmärksammades i en vandringsutställning från NAI med förslag på nya skolor till New Orleans. Övervakning har alltid varit ett inslag i skolverksamheten, men kanske är det överblickbarheten som tydligast bygger vår


vänster. Montessori College Oost i Amsterdam av Herman Hertzberger, 2000. Formad kring ett system av visuella länkar mellan gallerierna. För att se och synas.

Nedan. Im Birch-skolan i Zürich av Peter Märkli, 2004, där klassrummen, grupprummen och studieytan organiserats i ett kluster, med överblick.

hur ska framtidens skolor byggas? 1.

Fördelningen av undervisningen i olika rumstyper har kommit för att stanna. Klassrummet kommer inte att ha samma position som tidigare. Möjligheten att fördela elever till intilliggande grupprum och öppna studielandskap ger en rimlig möjlighet att hantera klassrumssituationen och en större yteffektivitet när kommunikationsytan dubbelanvänds för undervisning. Ett bra exempel på det här är Im Birch-skolan i Zürich av Peter Märkli där klassrummen, grupprummen och studieytan organiserats i ett kluster, med överblick, sekundärt dagsljus men också är möjliga att avskärma med draperier.

2.

Överblickbarhet. Den sociala kontrollen i klassrumssituationen öga mot öga med en lärare måste ersättas av överblickbara rumssammanhang. Överblickbara skolmiljöer ger avläsbart mindre skadegörelse, sociala missförhållanden, mindre mobbning och är en förutsättning för en fungerande pedagogik. En skola för överblickbarhet med glaspartier och draperier kan ändå ge möjlighet till avskärmning och individuell anpassning med en rimlig tolerans för olika arbetssätt hos pedagogerna.

3.

Flexibilitet. Det måste finnas en grundstruktur, generalitet med kommunikationsytor/vertikala kommunikationer som ger möjlighet till anpassningar. Pedagogiska nyorienteringar har blivit ett allt vanligare inslag i skolväsendet, kanske inte det bästa för skolresultaten, men det måste finnas en tålighet och möjlighet att assimilera nya arbetssätt och även ny informationsteknik inom en given grundstruktur. Arkitekturskeptikern Stewart Brand (The Whole Earth Catalog) utnämnde i How Buildings Learn, Building 20 vid MIT till världens mest kreativa byggnad. Byggnaden har frambringat Nobelpristagare, radarn och atombomben, men är bara en enkel träbyggnad i tre våningar som varit möjlig att bygga om och anpassa för nya projektgrupper.

4.

Dagsljus – en faktor som vetenskapligt kunnat beläggas med positiv inverkan på studieresultatet. I ambitionen att kunna bygga skolor som passivhus, hus utan uppvärmningskostnader, måste dagsljuset bevakas.

tid. Begreppet transparens har blivit liktydigt med och kommit att ersätta demokrati, från EU till Wikileaks. Lärare kommenterar sin situation med att de känner sig som plitar i de nya öppna skolmiljöerna där de förväntas rondera utspridda elevgrupper. Frågan är vad alternativet är? I många fall blir resultatet övervakningskameror – ett återkommande inslag i dagens skolor. Torbjörn Tännsjö skriver (DN 2013.06.14) att vi ska bejaka maktens övervakning av våra liv så länge insynen är ömsesidig, så länge transparens råder. Där överblickbarheten blir en möjlighet i likhet med hur Foucault menar att Jeremy Benthams panopticon skulle kunna användas. Tännsjö liknar i sin artikel dagens samhälle vid ett kristallpalats. På samma sätt bör skolan kunna uppfattas: kristall i betydelsen transparens, överblickbarhet, och palats eftersom skolan behöver återerövra sitt självmedvetande och fylla sin funktion som offentlighetens sista utpost. o m at ti a S pa lm e ä R a R k ite k t o ch v e R k Sa m i S to ck h o lm.

l ä Stip S att platsa i en skola för alla, Eva Hjörne, Roger Säljö, 2012. Tidskriften Detail 2003/3. how Buildings learn, Stewart Brand, 1996. constructing architecture, materials, processes, structures, Andrea Deplazes, 2005. Övervakning och straff, Panoptismen, Michel Foucault, 1974.

49 4/14 · arkitektur


* VÄ l FÄ R d

pRoJek T

FoTo kRisTeR enGsTRÖM

Öppet stadshus? Göteborgs Rådhus har byggts om för att åter bli stadshus. Husets vänliga öppenhet – ett arv från välfärdssamhället – kan nu, om politikerna vill, göras tillgänglig för medborgarna. ombyggnad Rådhuset, Göteborg Gajd arkitekter

50 arkitektur · 4/14


51 4/14 路 arkitektur


Föregående uppslag. Stora hallen är varsamt renoverad. Utslitna ursprungliga mattor

* VÄ L FÄ R D

KO MMENTAR

CL AE S CALDENBY

Rådhuset är en ikon som förändrats, men med respekt för patina och programkrav. En ombyggnad av Asplunds rådhus i Göteborg är en delikat uppgift. Låt mig därför på en gång säga att det gått bra, så här långt. När flytten av tingsrätten till ett nytt Rättscentrum tillkännagavs 2006 svarade dåvarande kommunstyrelseordföranden Göran Johansson på frågan om ny användning att det skulle bli en byggnad för kommunen. Men tillade att han själv gärna sett ”bostäder i ett hus av detta slag”. Hus som hus. Det var en markering av ett nästan stolt ointresse för arkitekturens ikoner. Efter en lång process flyttar nu kommunstyrelsen och de politiska partierna över från sitt äldre hus vid torget, som behövde grundförstärkas. Steget från rådhus till stadshus är inte långt, varken symboliskt eller programmässigt.

KÖPMANSGATAN GUSTAF ADOLFS TORG

ÖSTR A HAMNG ATAN

Ikoner får lätt en status av något evigt och oberörbart. Men berättelsen om Göteborgs rådhus vid stadens centrala torg är en lång historia om hur denna byggnad som andra förändrats med sin tid och dess nya krav. Vår kunskap om detta har fördjupats med den omsorgsfulla antikvariska undersökningen inför ombyggnaden. Det första rådhuset flyttades hit från nedlagda Nylöse. Hörntomten mot kanalen bebyggdes 1672 med ett stenhus av Tessin d ä och detta kom sedan att byggas på och till i flera omgångar för att rymma ett rådhus alla funktioner: sammanträdessal, festlokaler, börs, rådhuskällare. Vartefter staden växte flyttade verksamheter ut och vid Asplunds tillbyggnad 1936 var det en renodlad domstolsbyggnad. Men inte heller tillbyggnaden har varit oförändrad. Mest slående är kanske fasadfärgen. Den nya varmgula färgen är en återgång till Asplunds original. Dessemellan har huset haft tre ganska olika färger, varav den vi vant oss vid, med pilastrarna vita mot gula fack, var från 1970-talet. Jag kan tycka att den subtilare markering av konstruktionen som den nya färgen innebär ligger mer i linje med Asplunds ”arkitektoniska tillbakadragenhet”. Interiört har hallen och de större rummen varit byggnadsminne sedan 1982. Däremot har de övre våningarnas kontorsrum kunnat byggas om. Att så mycket av Asplunds möbler, som är

NORR A HAMNGATAN

SÖDR A HAMNGATAN

SITUATIONSPL AN 1:4 000

52 ARKITEKTUR · 4/14

har nytillverkats. Trappan till kommunstyrelserummet har en dold lyftplatta.


nedan. övre planet är sig likt med nya mattor och renoverade möbler.

RÅdHUseT

53 4/14 · arkitektur


* vä l fä r d

så viktiga för stämningen, blivit kvar är mest ren tur, eftersom de genom en lucka i lagen inte skyddas av en byggnadsminnes­ förklaring. Det rejäla tag som nu även tagits med tillbyggnaden är alltså inget konstigt. En bra förutsättning var att fördelningen av kontor/sammanträdesrum var ungefär densamma i den nya verksamheten som i den gamla. Sessionssalarna kunde alltså behållas odelade. Man har rentav lämnat kvar podiet och domarskranket. En av salarna har restaurerats med möbler och belysning i original, som ett minne av historien. Alla möbler och träpaneler har renoverats väl. Utslitna mattor har nytillverkats efter Asplunds ritningar. Rummet som nu blivit kommunstyrel­ sens hade en 70­talsinredning som helt gjorts om. Husets grundläggande struktur har visat sig användbar. Klimatfrågorna har lösts utan mycket väsen. En rullstolshiss har installerats i det gamla hissläget genom att flytta en panelvägg några decimeter, knappt synbart. Tillgängligheten från torget sker diskret genom en av de gamla källardörrarna. Den största och kanske mest diskutabla åtgärden är inglasningen av entrén från torget och arkaden runt den gamla gården, men inomhus­ förbindelse var ett absolut krav från brukarna. Rådhustillbyggnaden är ett välfärdssamhällets monument. Den amerikanske arkitekturhistorikern Nicholas Adams har i sin bok Gunnar Asplund’s Gothenburg: The Transformation of Public Architecture in Interwar 54 Europe, som kommer till arkitektur · 4/14

hösten, visat hur Asplund med sin arkitekturs ”vardagliga ton, med ljus och intimitet”, svarade på en reform inom rättsväsen­ det, från straff till återanpassning. Moderniteten var inte en ism utan en del av en djupare samhällsförändring. Erfarenheterna av en utställning 2010 i det då tomma huset, om huset, visar att det är som gjort för mingel av människor som rör sig på olika nivåer. Kommunstyrelsens nya ordförande Anneli Hulthén höll ett tal där hon gav oss sin vision av stadshuset som ett göteborgarnas vardagsrum, en förlängning av torget. Det går förstås på tvärs mot det säkerhetstänkande och hård­ nande klimat som det nya Rättscentrum är ett uttryck för. Det är bara att hoppas att politikerna förmår stå fast vid sina utta­ lade intentioner i programarbetet om ett öppet och tillgängligt hus ”som inbjuder till besök och som speglar ett demokratiskt beslutsfattande”. Till sist kan man fråga sig om arkitektur inte bara är en spegel, den byggda bilden av oss själva, utan också formar oss. Kan Rådhuset med sin vänlighet och öppenhet påverka Göte­ borgs politiker och deras politik? Där finns en del att göra för­ står man när man hör hur något parti inte vill äta i den vackert renoverade matsalen på taket med dess terrass, utan inrättat ett provisoriskt pentry i sin korridorlänga. Politiken blir alltmer triangulerat lika men samtidigt vill man inte prata med varandra till vardags. Man önskar det vore tvärtom. o cl a e s c a ld e n by


RÅdHUseT

Vänster. arkaden runt gården har glasats in.

+

T VÅ d e Ta l J e R

Varsam förändring en närläsning av historien och Gunnar asplunds tillbyggnad har präglat detaljerna när rådhuset blev ett stadshus.

arkadens glaspartier Inglasning av arkaden speglar sig i de tydliga korridorstråk i de två övre våningarna som binder samman den äldre och yngre delen. Behovet att vädertäta arkaden har varit en stor fråga under hela projektet. De nya partierna är tydligt avläsbara men samtidigt underordnade valven mot gården och Asplunds stora glasvägg. Partierna är monterade på ytterväggens insida. Mot gården bildas en skuggeffekt och i korridoren skapas en elegant kontur mot kryssvalvens ornamentik. För att hitta former för en stomme med minimala mått samarbetade vi med företaget Idesta. Sammantaget blir metallkonstruktionen nätt med glasningsteknik som ger en tydlig årsring. Den obehandlade mässingen åldras på ett mjukt sätt mot omgivande putskulörer. o

r ådhusgårdEn

2

1

arK ad

deTal J Gl aspaRTi 1:4 1. BEFintlig arK adpEl arE 2. ny t t gl asparti

Fasaderna och färgsättning Ursprungligen fick den yngre delen en genomfärgad kalkcement­puts medan den äldre delen avfärgades med kalkfärg. Asplund arbetade med fasadernas kulörer in i det sista och den yngre delen målades om redan 1937, då den äldre delens fasad färdigställdes. Fasadernas kulörer skulle få olika nyans men samtidigt ge ett samlat uttryck. I fogen mellan fasaderna planterades en klängväxt som, enligt arkitektens direktiv, med sitt grenverk skulle hålla isär men samtidigt binda samman fasaderna. Sedan dess har fasaderna renoverats och målats om med normalt underhållsintervall. I slutet av 1970­talet totalrenoverades äldre delen. Då passade man på att måla om yngre delen, som fick den färgsättning som man hållit fast vid fram till idag. I valet av ny fasadkulör har vi låtit oss inspireras av 30­talets färgsättning, som ligger nära de färger vi har valt. Den yngre delens fasader har återfått den tredimensionella känsla som vi tror att Asplund ville uppnå. o

2013–

1937–52

1952–67

1967–78

1978–2013

55 4/14 · arkitektur


* vä l fä r d

Överst. Kontorsvåningen är ombyggd medan en sessionssal blivit musealt bevarad.

Höger. Fasaden har återfått sin ursprungliga färg. Entrén är inglasad och rullstolsentré sker genom f d källardörren till höger.

Mitten. Matsalen på taket. nederst. Kommunstyrelsens mötesrum är helt nygjort.

9

9

9

5

7

10 6

pl an 3 1:600 0

1

2

3

4

5

6

9 10

4

4

3

4 9 1

2 1

pl an 2 1:600 0

1

2

3

4

5

7. MusE al sEssionssal 8. s jöFartssalEn 9. KonFErEns 10. loungE 11. lunchruM

1. Entréhall 2. rEcEption 3. r ådhusgårdEn 4. arK ad 5. r ådhushallEn 6. KoMMunst yrEl sEn

11

9 4 3

56 arkitektur · 4/14

sektion 1:600

5


RÅdHUseT

Fak Ta

ombyggnad rådhuset, göteborg adress: gustav adolfs torg 1, göteborg. arkitekt: gajd arkitekter aB genom Mikael nädele (ansvarig), caroline losman (ansvarig program och inredning), oliver Benkert (handläggande), petra thedin (medverkande), Ewa christensson (med-

verkande inredning). antikvarie: lindholm restaurering aB, Martin lindholm. Övriga konsulter: k: VBK aB, jan Bergstrand. VVs: andersson & hultmark aB, rickard lageson. e: lB Elkonsult, Martin Bargel och tekon aB, christer

andersson. brand: Bengt dahlgren Brand & risk aB, per-anders Marberg. Miljö: White arkitekter aB, Karin hedén. byggherre: higab, charlotte stening (förstudie), ann-sofie Molander (projektering och byggskede), svante thun

(byggskede). Hyresgäst: göteborgs stad, stadsledningskontoret. entreprenadform: utförandeentreprenad. byggnadsentreprenör: tuve Bygg aB. bruttoarea: 8 600 kvm. byggkostnad: 135 mkr exkl moms. ombyggnadsår: 2012–14.

arkitekten beskriver: ombyggnaden av göteborgs rådhus är ett komplett uppdrag, från förstudie och projektering till inredningsuppdrag. att arbeta med omdaningen av en ikonbyggnad som står under flertalet skydd i olika lagstiftningar är en utmaning. arkitektoniska och upplevda värden ska ställas i relation till lagstiftningen. asplunds efterlängtade tillbyggnad av göteborgs rådhus har varit en 70-årig hemvist för göteborgs rådhusrätt och senare göteborgs tingsrätt. under åren har verksamhetskrav och regelverk medfört att ombyggnadsarbeten genomförts i olika delar av huset. Byggnaden har en inneboende kraft som med rätt och varsam metod tillåter anpassningar och förändringar för att möta

nya behov. denna bedömning har varit en vägledning i vårt arbete med att anpassa huset till göteborgs nya stadshus. hela byggnaden, både den äldre och yngre delen, medverkar till att skapa den lustfyllda och samtidigt allvarsamma atmosfären som upplevs i rådhushallen. Byggnadskropparna vävs samman med hjälp det tydliga korridorsystemet och av viktiga detaljer som armaturer, beslag och golvbeläggningar. där det uppstår möten mellan byggandens stilarter finns flera exempel på eleganta och subtila lösningar på problemet ”nytt och gammalt”. Ett tydligt exempel är det stora glaspartiet som förbinder den gamla rådhusgårdens klassicism med tillbyggnadens modernism. asplunds förhållningssätt till

den äldre delen har hjälpt oss att genomföra de förändringar som omdaningsarbetet krävt. Vårt arbete har inneburit att renovera och rekonstruera parallellt med att vi skapat nya tillägg. avvägningarna har varit många, till exempel hur de åldrande träfanéren och den infärgade alpanmarmorn ska underhållas utan att den viktiga och lättflyktiga patinan går förlorad. inredningen, både den fasta och lösa, är helt integrerad med byggnadens planlösning och de omistliga värdena. Många av originalmöblerna har renoverats och används nu återigen i huset. den nya inredningen har flera syften, både som nya funktioner och tydliga tillägg. det har varit mycket värdefullt att ha haft möjlighet att arbeta med

helheten. Förändringarna har utförts både synliga och osynliga beroende på var i byggnaden de gjorts och med hänsyn till platsens dignitet. asplund har själv formulerat ett tydligt förhållningssätt: ”-fann stöd för denna uppfattning i arkitekturhistorien, där utvecklingen aldrig stått stilla och där traditionen alltid varit för att ge det nya ett tidstypiskt intryck”. o M i k a e l n Ä d e le

57 4/14 · arkitektur


* vÄ l FÄ r D

projek t

aula la la!

senare års explosion av stora arenor kompletteras nu med toppmoderna salar för mer lågmälda scenframträdanden. aula medica i solna är ett lyckat bidrag till den nya vågen av samlingssalar. aula medica, solna · Wingårdhs

58 arkitektur · 4/14


59 4/14 路 arkitektur


Första uppslaget. Det är Aula Medicas inre som formar bygg­ naden. skårorna i aulans bakre vägg förbättrar akustiken.

* vä l fä r d

F o T o pAT r i K l i N D e l l

Höger. Fasaden utgörs av 5 700 triangulära glasskivor. Den har en invändig stomme av limträ. Det är trianglarna som möjliggör lutningen. FoTo TorD-riK ArD söDersTröM

ko mmentar

julia svensson

Aula Medica är en gnistrande liten diamant i bebyg­ gelsen vid Nya Karolinska sjukhuset. Toppmodern teknologi kombinerad med hantverksmässig förfining. många trodde att internet skulle göra personliga möten onödiga. Men utvecklingen har gått i motsatt riktning. Suget har i stället ökat, och scenframträdandet har blivit kommersiellt. Engagerade läsare är nu också konsumenter, som vill lyssna på författare på litteraturscener och festivaler. Via till exempel Ted talks, föreläsningar som filmas och visas på nätet, blir forskare personligheter som kablas ut över världen. Detta ställer nya krav på scenrummet och på den klassiska aulan. Med Aula Medica skaffar Karolinska Institutet och Solna sig ett gnistrande ansikte utåt, och en plats för seminarier, sympo­ sier och Nobelföreläsningar i medicin. Men Stockholm, som med NobelCenter planerar för ännu en ny samlingssal, är inte den enda staden där föredragskulturen ger avtryck. Erick Egeraats Paulinum i Leipzig och Skidmore, Owens & Merrills New School i New York (sid 64) är två andra exempel där utbildningsinstitu­ tioner satsar på den här typen av byggnad. Dessutom genererar behovet också scenrum av informell karaktär, som Bearpit karaoke under bar himmel i Mauerpark i Berlin. aula medica sticker upp där Akademiska stråket i framtiden kommer att korsa Solnavägen. Den har ett skal i glas som bygger på aulans form. På håll är fasaden blingig, med ett mönster av trianglar som påminner om David Adjayes Moskvabyggnad (sid 64) och 3XNs Bella Sky i Köpenhamn, för att inte säga Wingårdhs eget Kista Tower. Men på nära håll är uttrycket ett helt annat. Glaset är mer än en skinande yta. Taktilt. Inomhus

6

internet är en social yta. Den fysiska motsvarigheten, ming­ let, har en given roll i den uppdaterade aulabyggnaden. Ofta förkroppsligas den, som i Aula Medica, av ett rymligt entréplan och en bred trappa. I Aula Medica kan gästerna dessutom mingla vidare i husets paradvåning en trappa upp. Men balkongen över entréplan har tyvärr sent i processen fått en avskiljande glasvägg av brandsäkerhetsskäl. Trappan är betydelsefull. Den fortsätter som en skogsstig upp längs byggnaden. Lysmaskar slingrar sig under räckena. Fasadens konstruktion blir till ett grenverk, som doftar svagt av trä och låter ljuset silas in. Byggnadsminnena Gammelgården och Tiondeladan står nära aulan och skapar utifrån en spektakulär kontrast mellan förmodernitet och high tech. Inifrån är de lätta att ta för små röda stugor. »

5

2

5 2 3

2

1

4

sektion 1:500 1. eNTréhAll 2. FoA jé 3. Aul A MeDicA

60 arkitektur · 4/14

förstärks upplevelsen av fackverkskonstruktionen i limträ och det snygga spelet mellan ljus och skugga. Ingegerd Råman, som formgivit glasfasaden, är ett åter­ kommande namn i Wingårdhssammanhang. Kontakten knöts i arbetet med svenska ambassaden i Washington och utvecklades i Jönköpings kulturhus Spira. I Aula Medica lyfter hon Win­ gårdhs känsla för hantverk till förfining. Armaturer, så kallade ”kyssar” i glas, tillverkade av Orrefors i sju olika utföranden, bildar en stjärnhimmel över det ljusa entrérummet. Intill trap­ pan forsar hennes svartvita version av det skånska vattenfallet Forsakar. Ett digitalt konstverk som med sina medvetet stora pixlar på nära håll kan misstas för ett lövverk.

4. resTAur ANT 5. KoNTor 6. FAculT y club


aul a meDiCa

entrÉpl an 1:500 (80%)

61 4/14 · arkitektur


nedan. Aulan har formen av en klassisk amfiteater. solfjäder­ formen speglar hur ljudet sprider sig från en talare på scen.

* vä l fä r d

so

ln

av

äg

en

F o T o pAT r i K l i N D e l l

situationspl an 1:6 000

2 1

3 entrÉpl an 1:600 1. eNTréhAll 2. cAFé 3. recepTioN

62 arkitektur · 4/14


nedan. högst upp, i byggnadens spets, ligger en så kallad Faculty club.

aul a meDiCa

FoTo Tr AiAN ciMpe ANu

1

3

pl an 7 1:600 1. KoNTor 2. FAculT y club 3. övergl AsAD gårD

»

2

Från andra våningen nås aulan. Här faller ljus in via öpp­ ningar på sidorna. När aulan är mörklagd smälter Ingegerd Råmans bomullsgardiner med sina enkla veck samman med den skårade träpanelen. Gardinerna gör rummet luftigt, trots att det är förslutet. Väggar och inredning går genomgående i ljusa naturmaterial. Rejält och romantiskt. Kanske en motreaktion? Stadens moder­ naste aula, vars intrikata akustik och högtalaranläggning står pall för internationella tv­sändningar med de mest prominenta gäster, har en nästan arts and crafts­mässig framtoning. En es­ tetik som skapar en varm intimitet, trots det stora aularummet. Vid en mindre publik kan rummet skärmas av med ett draperi strax bakom mittenraden. Eventuellt kunde man önska sig större flexibilitet av ett för övrigt så välutrustat rum. Däremot har aulan allt vad som förväntas av en internationell attraktion – en så kallad Faculty club, bokningsbara konferens­ rum, café och en restaurang i bottenvåningen, som också nås från Solnavägen. i skrivande stund kan byggnaden uppfattas som över­ dimensionerad, särskilt i förhållande till byggnadsminnets små trähus intill. Men om några år kommer området kring Karo­ linska inte att vara sig likt. OMAs två torn skjuter snart upp på båda sidor Solnavägen och kommer att kantas av den storskaliga bebyggelsen i Hagastaden. Aula Medicas entréplan kommer att förbindas med Bergh/C F Møllers stora forskningscentrum Biomedicum. I framtiden kommer Aula Medica antagligen att framstå som något helt annat. Här används gedigna material, med noggrann detaljering. Arkitekten och kritikern Rasmus Wærns bok om projektet placerar aulan i historien, via antika amfiteatrar och medeltida kyrkorum. En fördjupning som vittnar om att detta är något man är extra stolt över. Det är ett hus som sticker ut i Wingårdhsbruset. o j u li a s ve n s s o n

1

pl an 4 1:600 1. Aul A MeDicA 2. FoA jé

2

63 4/14 · arkitektur


* vä l fä r d

Höger. Andra våningen är Aula Medicas piano nobile. härifrån når man själva aulan och byggnadens alla våningar. F o T o pAT r i K l i N D e l l

+

tre aulor

De nya arenorna arkitektur har spanat in tre andra aulor. erick van egeraats Paulinum i leipzig, soMs new school på Manhattan och David adjayes inomhuscampus i Moskva.

FoTo eD ree ves

new school i new York, skidmore, owens & merrill, 2014 På senare år har New School växt ur sina nästan 100­åriga lokaler i Greenwich Village på Manhattan. Skidmore, Owens & Merrills nya center är toppmoderna tvärvetenskapliga lokaler i anslutning till skolans campus. I 16­våningshuset finns, förutom en aula med 800 sittplatser, laboratorium, klassrum, universitetsbibliotek, studentbostäder och caféer. De olika delarna länkas samman av trappor, som i sig inbjuder till både formella och informella möten. Trapporna är viktiga för byggnadens form, såväl invändigt som i exteriörens glaspartier. o

64 arkitektur · 4/14

FoTo jAMe s e wiNg

paulinum – aula und universitätskirche st. pauli, erick van egeraat, 2014 Paulinerkyrkan på Augustusplatz var den enda kyrka i Leipzig som inte bombades under kriget. Den sprängdes i stället 1968 av den östtyska regimen. Den nya byggnaden är en nytolkning av den historiska föregångaren, liksom de andra nya byggnaderna på universitetsområdet, och den binder ihop campus med stadslivet. Paulinums huvudbyggnad hyser institutioner, administration och konstsamling. Aulan, som rymmer 790 personer, används för konferenser, konserter och promoveringar och fungerar även som kyrksal. o

moscow school of management, skolkovo, David adjaye, 2010 På Moscow School of Management utbildas den ryska ekonomieliten. Byggnaden är, på grund av hårda vintrar, ett självständigt campus och ligger i Skolkovo, Moskvas svar på Silicon Valley. Centrum utgörs av en 150 meter bred cirkelformad skiva på pelare och innehåller klassrum och konferenscenter. Fyra byggnader skjuter ut ovanpå. De innehåller administration, studentbostäder, ett träningscenter och ett hotell. Klassrum och föreläsningssalar omgärdar restaurangen högst upp. o


aul a meDiCa

65 4/14 路 arkitektur


nedan. restaurangen i bot ten­ planet nås från solnavägen. Nya biomedicum byggs till höger om det röda tegelhuset.

* vä l fä r d

nedan till höger. byggnads­ minnena gammelgården och Tiondeladan har integrerats

FoTo TorD-riK ArD söDersTröM

1

3

2

Detal j lutanDe Fa saD 1:20

66 arkitektur · 4/14

1. icKe Tr ANspAreNT gl As 6MM vAcupANel 45MM l AcKer AD sTålpl åT 2MM gl AsNiNgssysTeM bär ANDe liMsToMMe 2. Trippelgl As gl AsNiNgssysTeM bär ANDe liMsToMMe 3. iNDusTripArKeT T, hårDvA xol jA, svArT eK pågjuTNiNg beToNgeleMeNT uNDerTAK i sTr äcKMeTAll / Tr äpANel

i Karolinska institutets område. Fram till 1920­talet fanns här en tobaksodling. FoTo juliA sveNssoN


nedan. Formgivaren ingegerd råman har bland annat bidragit med konstverket ”Falling water

aul a meDiCa

10,6”, och smyckat innertaket med handslipade glasprismor. FoTo TorD-riK ArD söDersTröM

Fak ta

Aula Medica, Karolinska institutet, solna adress: huvudentré: Nobels väg 6, solna. entré från solnavägen: solna­ vägen 7A, solna. arkitekt: win­ gårdhs genom gert wingårdh och jonas edblad. inredningsarkitekt publika ytor (aula, foajéer, café, reception, garderob): wingårdhs genom gert wingårdh, helena To­

resson och sara helder. inredning övriga ytor (verksamhetsytor, kon­ tor, restaurang plan 1 och Faculty club): creo Arkitektkontor. stadsplan: solna stad. konstnärlig utsmyckning: ingegerd råman. konsulter: la: Tengbom. k: cowi Ab (systemhandling wsp). vvs: åF. e:

sweco systems Ab. ljusgestaltning: Node ljusdesign. Brand: brand­ skyddslaget Ab. kök: Kökspennan Ab. akustik: Audio Data lab. scenteknik: Teaterkonsult hasselblad. tillgänglighet: elena siré Arkitekt Ab. Byggherre: Akademiska hus Ab åt Karolinska institutet. entrepre-

nadform: samverkansentreprenad. Byggnadsentreprenör: ge: Ncc construction sverige Ab. Fasad­ entreprenör: Fenestra­wieden s.r.o. Bruttoarea: 13 700 kvm. Byggnadskostnad: 500 Mkr. Donation: Familjen erling­perssons stiftelse 350 mkr. Byggnadsår: 2010–13.

arkitekten beskriver: en människa kan få tusen att lyssna. Medicinska nyheter engagerar många. Karolinska presenterar regelbundet världsledan­ de upptäckter och minst en gång om året en Nobelpristagare. vi har ritat ett rum för mötet mellan en talare och tusen åhörare, Aula Medica. Det är ett rum som vilar på den antika traditionen av amfiteatrar, en cirkel av åhörare samlade kring en talare i cirkelcentrum. Totalt är det 18 rader med 1 000 fasta stolar där de elva bakre raderna lutar mellan två våningsplan skilda i höjdled 3,6 meter. entrén sker på den åttonde raden som har samma nivå som scen och foajé. De sju främsta raderna är nedsänkta. Det ger rullstolsburna och rullatorstödda en generös parkettrad (den åttonde med mer än 50 stolar – 5 procent av helheten).

salen är ritad för att vara intim och lugn. Det går att urskilja före­ läsarens mimik även från bakersta raden och det går att tala till ett fullsatt auditorium utan högtalar­ stöd. Det finns stora fönster mot öst och väst där plisserade draperier (veckade av ingegerd råman) silar ljuset. jo dagens dataprojektorer är ljusstarka nog att tillåta dagsljus. Aulan har väggar och tak i vit­ laserad furu (kanske en del gran i limträet). Alla veck, kaviteter och riktningar är stipulerade av akus­ tikern och tolkade av oss. en slags automatskrift, som mycket av vår formgivning. Det stora rummet vilar. Det är lugnt även när det är fullt. sidobal­ kongerna vidgar salen uppåt, utåt och ljuset kommer in högt, förbi undertakets reflektionsvinklar.

exteriört är byggnaden som volym bara ett avrundat derivat av audito­ riets v­form. Tomten är liten så salen är upplyft över entréplanet. Där nere finns garderober, toaletter och ett café i sydvästläge. över salen ligger fem fackverksbalkar i solfjäder som handens fingrar. Där finns arbetsrum för Karolinskas ledning. sydfasaden kragar ut över det Akademiska stråket. Det är här som Nya Karolinska sjukhuset knyts ihop med Karolinska institutet. Det är här, helt nära, som de många kommer i kontakt med huset. Fasaden är uppbyggd av triangu­ lära, människohöga glas av fyra (visuellt fyra, tekniskt sex) sorter, som döljer våningar som är antingen 3,6 eller 5,4 meter höga. Dagens Nyheter kallade byggnaden för Diamanten i sin första recension (och det fast­

nade). Det är skallöst abstrakt och mycket bättre i rörelse än som still­ bild. vi gillar speciellt mötet med gammelgården och Tiondeladan. ren kärlek. o G e rt W i n GÅ r D H jonas eDBlaD

ps glasformgivaren ingegerd råman valde guldglaset exteriört, gjorde det stora videokonstverket i entréhal­ len, ”glaskyssarna” i samma rums undertak och samarbetade med oss och vår inredare sara helder i det mesta. Det var vårt fjärde samarbete (nr 1 house of sweden, nr 2 spira, nr 3 hus 23 i Kista och snart kommer nr 5 i tillbyggnaden av liljevalchs) Ds

67 4/14 · arkitektur


*vä lfä r d Höger. Karin Bradley är urban­ forskare på KTH i Stockholm

intervju

julia svensson · foto josé figueroa

Kollektivet är tillbaka Hur kan en ny välfärd se ut? Vad innehåller den? Julia Svensson har träffat tre arkitekter och forskare som vill se fler kollektiva initiativ, delade platser och saker och lyfter fram vikten av små lokala projekt.

Karin Bradley är urbanforskare på KTH i Stockholm. Hon arbetar just nu med projektet ”Urban Sharing – The rise of collaborative consumption and co-use of spaces”. Hur formulerar man en ny välfärd? – På 1930- 40- och 50-talen var skolor, medborgarhus och simhallar välfärdens fysiska uttryck i stadsmiljön. I dag är det byggnader för spektakel och konsumtion. Om jag var finansborgarråd i en kommun eller stad skulle jag i stället utveckla former för gemensamt skapande och ickekommersiella platser. Jag tror att ett samhälle som har detta står sig bättre. Vilka byggnader behövs i stället? – En del av en gemensam välfärd är att man underlättar för praktiskt kunnande. Det behövs öppna rum som inte är kommersiell yta, där man är något annat än konsument och boende. En plats för det kan vara ett allmänt kontor, öppen verkstad eller ateljé, där man kan arbeta men också syssla med sådant som inte är lönearbete. Dessa platser har samma värde som biblioteket, men har i stället för bildande en skapande funktion. Fri från individuella prestationer och säljbara projekt.

68 arkitektur · 4/14

Hur ska detta organiseras? – Det är viktigt att det finns ickekommersiella platser både inom- och utomhus, där man kan ha olika verksamheter. Detta finns redan på många ställen, men de behöver anpassas

till en yngre generation – för många unga har det traditionella föreningslivet spelat ut sin roll. Detta kan göras om med små medel, man behöver inte bygga nya hus. – Uppfinningsrikedom och kreativitet finns i dag inom den privata sektorn – det offentliga har inte det uppdraget. Men det behövs utveckling och omformning här också. För framtidens välfärd är det viktigt att det offentliga kan plocka upp medborgarinitiativ och hitta former som inte bara är de etablerade. Det måste bli åtråvärt att arbeta för det gemensamma. Har du några exempel? – Ett så kallat maker space är en öppen verkstad där man kan låna maskiner, verktyg och 3D-printer, så att man kan ägna sig åt högteknologisk såväl som low tech-tillverkning. Man använder global kunskap men tillverkar lokalt. Ekonomiskt är detta intressant för att det är ett frö till en ekonomi där det inte finns någon vinst-agenda, utan man producerar för behov eller för att man tycker att det är kul. Men man kan också använda ett maker space för att ta fram prototyper för senare kommersiellt bruk. I Malmö och Knivsta finns maker space som stöds offentligt. – Ett annat exempel är Cykelköket, som finns i Malmö och Göteborg, men började i Los Angeles. Dit går du och reparerar din cykel själv i stället för att betala. Personalen på plats har grundläggande kunskap men är inte experter. I Malmö stöds Cykelköket av kommunen, vilket är intressant. Cykelkök och maker space är ett sätt att blåsa liv i gamla kollektiva idéer. De


→det behövs öppna rum som inte är kommersiell yta, där man är något annat än konsument och boende. 69 4/14 · arkitektur


*vä lfä r d

Höger. Pernilla Wåhlin Norén är arkitekt och driver PWN Arkitektur i Stockholm och DalaFloda.

har fått en nytändning i och med open source-begreppet inom datakulturen. I San Francisco och Barcelona arrangerar kommunen så kallade hackatons dit medborgare och framförallt hackers bjuds in för att hitta lösningar på kollektiva problem. – I Stockholm och Göteborg finns Lånegarderoben och Klädoteket som fungerar som bibliotek men för kläder istället. – I Barcelona har det efter den ekonomiska krisen utvecklats bytessystem och tidsbanker. Det har startats öppna verkstäder där man kan reparera saker eller utveckla basförsörjning. Så klarar man den värsta krisen. Det är bra om detta system finns inom det offentliga också. Det finns också en glädje och social säkerhet i att ha vissa baskunskaper om praktisk försörjning. Ingenjören och lingvisten Dmitry Orlov har skrivit om Sovjetunionens fall – att de sociala effekterna inte blev värre handlade om att systemet var så dåligt att folk fortfarande hade ett praktiskt kunnande och ett nätverk för självförsörjning. Att organisera det här, hur ska det gå till? – På lång sikt kanske vi behöver producera basvaror i Sverige och Europa. Gemensamt bygger vi institutioner, till exempel verkstäder och odlingar. Dessa har flera funktioner – både för försörjning och för att det är oerhört bra för välbefinnandet att göra något meningsfullt i grupp. Människan har behov av en kollektiv tillhörighet. Frilansverksamhet, vilket är en verklighet för många, ger inte den gemenskap och trygghet som finns på ett traditionellt arbete. Därför behövs öppna kontor och platser för kollektivitet. – I dag har de flesta som arbetar inte tid över för gemensamma aktiviteter och egen produktion. Så det medskapande samhället behöver paras med en arbetstidsförkortning och en ny syn på arbete. Till exempel kan arbetstiden förkortas, och ickelönearbetet, som man får medborgarlön för, kan äga rum i det egna grannskapet. Vilken är arkitektens roll i den nya välfärden? – Förr var arkitektens dröm att starta eget eller jobba på privat kontor. Men arkitektrollen kommer att handla mer om att göra saker tillsammans. Arkitekten ses inte längre som ett ensamt geni utan arbetar med medborgare. Att initiera medskapandeprocesser är en investering – en demokratisering av samhället och arkitekturen. – Arkitekturen är också viktig för att gestalta en önskvärd framtid. Var finns den utopiska arkitekturen i dag? – Det är arkitektur som medskapande och att använda det befintliga är det som är hett i dag. I Boston har man till exempel med kommunens stöd gjort om en gigantisk lagerhall till ett maker space – Artisan Asylum – öppet för alla medborgare. 70 arkitektur · 4/14

Pernilla Wåhlin Norén är arkitekt och driver firman PWN Arkitektur i Stockholm och Dala-Floda. Hur kan en ny välfärd se ut? – På internet har en generös delningskultur uppstått. Internet är något utöver det sammanhang man är född i. Internet är en form av urbanitet – en plats där man möter många människor. I stället för pengar är det tillit som är valutan. Om du är ansvarsfull i kontakter med andra får du bra omdömen på ratingsystem på till exempel Tradera, och fler personer litar på dig. Hur formulerar man en ny välfärd? – En ny välfärd handlar om tillgänglighet. Ägande är inte längre en trygghet, utan en börda och ett omodernt och otidsenligt fenomen. Man vill bruka ting, inte äga dem. Internet hjälper oss att dela information, men också fysiska platser. – När man privatiserar är drivkraften tävling och vinst. Det måste vara bättre när system uppstår av lust. Fenomen som Airbnb och Couchsurfing – alternativ till hotell – har uppstått av lust, på nätet. Den här delningskulturen har många likheter med gröna vågen på 60- och 70-talen. Man vill samarbeta och det finns ett miljötänk. Skillnaden är att internet nu finns, och underlättar denna typ av liv. Jag kallar den här gröna vågen för den neongröna vågen. Det finns två sätt att tänka kring hållbarhet. Det ena är att människan måste sluta flyga flygplan. Det andra är att uppfinna ett hållbart flygbränsle. Neongröna vågen handlar om det senare förhållningssättet. Hur fungerar detta konkret?? – En sak man konkret skulle kunna göra för den här typen av välfärd är att göra internet skattefinansierat gratis överallt. Det skulle skapa en sorts allemansrätt på nätet. – Mentaliteten på internet smittar av sig på fysiska platser. Finns en delningskultur på internet kommer det också att byggas upp en i samhället, och det kommer att synas i stadsbyggandet. Gör delningskulturen avtryck i den fysiska miljön? – Den fysiska världen är lika viktig i sammanhanget som platserna på nätet. Couchsurfing, där man får bo gratis på andra människors soffor, är ett jättebra exempel där detta fungerar. Couchsurfing är också ett bevis på att människor är generösa. Att vilja hjälpas åt är ingen politisk ideologi – det är en naturlig egenskap hos människan. Samma sak har börjat uppstå med taxi, barnvakt och bilpooler på nätet. Att alla i ett samhälle äger samma saker är onödigt. – Det är viktigt att delningskulturen speglas till exempel genom offentliga rum. Trots internet försvinner inte människors behov av att mötas. Om man träffas i en park och säljer begagnade barnkläder – som man gör i Folkets park i Malmö – då är man del i något gemensamt. Det är man inte om alla går och köper kläder i en galleria. »


→jag kallar den här gröna vågen för den neongröna vågen.

71 4/14 · arkitektur


*vä lfä r D

→Det behövs fysiska platser för idéer att gro på.

»

72 arkitektur · 4/14

Airbnb, ett stort nätverk där man kan hyra ut sin lägenhet till turister, har väckt stora protester i New York, bland annat för att stadens hotell förlorar inkomster. Hur ska man hantera en sådan konflikt? – Airbnb är bra för en stad – det genererar inkomster om folk åker dit. Det är bra för staden om besökare är nöjda med sitt boende när de är där. Man får mer personligt bemötande av en privatperson än på hotell. Om hotellens idé inte fungerar längre – då kanske den börjar bli omodern, och hotellen måste göra om sitt system. Kanske måste hotellen på sikt byggas om till något annat. Det är ett skifte i samhäl-

let, som inte går att stoppa. Jag tror detta är en positiv spiral. Vilken är arkitektens roll i den nya välfärden? – Arkitektens jobb är att skapa system för hur ett samhälle som bygger på delning ska byggas upp i olika skalor, bostad, stadsplan, allemansrätt. Jag vet inte om arkitekturen var mer politisk på 60- och 70-talen. Men jag vill som arkitekt arbeta politiskt. Inte med partipolitik, utan med offentliga rum, stadsrum och på allemansrättsskala. I dag ligger fokus på tävlingar, inte på att hjälpas åt. Jag hoppas att delningskulturen på internet ska bidra till att små aktörer lättare kan nå ut med sina idéer.


vänster. Helena Mattsson är forskare i arkitekturhistoria på KTH i Stockholm.

Helena Mattsson är forskare i arkitekturhistoria på KTH. Just nu arbetar hon med projektet ”Avregleringarnas arkitektur. Postmodernism och politik i svenskt byggande 1975–1995” tillsammans med Catharina Gabrielsson.   Var finns framtidens välfärd? – Den finns hos oss alla. Det är vi som medborgare och professionella som är med och definierar välfärd. Dels genom politiska handlingar som att rösta men också genom våra praktiker både i vardagen och i professionen. Jag tror att det blir allt viktigare att vi ser att välfärd inte är något som är oss givet, utan något vi själva skapar. När det gäller arkitekturens fält ser jag en potential framförallt i flera mindre lokala projekt som vågar vara kritiska och ompröva verkligheten. Men det är viktigt att det finns institutionella ramverk för att ge stöd och resurser till dem. Men för att medborgarna ska kunna sätta igång behövs mer resurser. – Välfärd handlar inte enbart om höger- eller vänsterpolitik, utan om hur de mänskliga villkoren ser ut och hur vi vill leva. Teoretiker som Chantal Mouffe och Nancy Fraser har kritiserat att det i dag finns så lite enat motstånd mot den nyliberala politiken som arbetar för vinst inom det offentliga. Det finns andra värden än de ekonomiska. Hur tar sig denna välfärd uttryck i det offentliga rummet? – Det behövs fysiska platser för idéer att gro på. Ett sätt för samhället och arkitekturen att gynna lokala och nytänkande initiativ är att skapa oprogrammerade rum. I dag finns det en tendens att inget kan lämnas, ingen mark och inga lokaler – varje liten plätt ska exploateras. Men det behövs platser och rum som inte har en funktion, utan bara finns. Till slut uppstår något där. Sådana platser ska ha låg hyra eller vara gratis för annars har små lokala initiativ inte råd att genomföra sina aktioner. Och det ska inte spela någon roll om rummet står tomt en månad. Hur kan en ny välfärd formuleras? – Det finns många föreställningar kring vad som menas med välfärd. I Sverige förknippas begreppet välfärdsstaten ofta med funktionalism och modernism. I och med bostadspolitiken hade arkitekterna stark koppling till att bygga upp välfärdsstaten. En nackdel i det stora välfärdsmaskineriet var att de boende inte hade någon chans att påverka i sin närmiljö. Men på 1980-talet började man faktiskt att arbeta mer med brukarna, något jag tillsammans med Meike Schalk och Sara Brolund de Carvalho undersökt i projektet Aktion Arkiv som visas på Tensta konsthall under våren. Men det är olyckligt när idén om demokrati och medbestämmande leder till att ansvar lämnas över till medborgarna samtidigt som resurser och service tas bort vilket har hänt på många ställen i Sverige, speciellt i samband med skiftet mot en mer nyliberal politik på 1980- och 90-talen.

– Nu är välfärden kring bostäder i princip nedmonterad. Hela idén om bostaden har förändrats – den har gått från rättighet till konsumtionsvara, och en vara med ofta mycket dålig kvalitet. Det är intressant inför valet. Centralt för framtidens välfärd är idén om det gemensamma. En idé som är större än min lilla lägenhet och min trappuppgång. Vilken är arkitekturens roll i den nya välfärden? – Mycket av det vi kallar välfärdsarkitektur står i relation till statligt byggande, som bibliotek, skolor, sjukhus med mera. Därför är det viktigt att det finns en koppling mellan det lokala och radikala tänkandet, och politiska beslut. – Det allmänna är så lite tänkt och får så lite resurser just nu. Hur stadens gemensamma rum utformas är en viktig demokratifråga, jag hoppas att det blir en diskussion om det inför valet. Tyvärr kan det tyckas som att frågor kring arkitektur och stad ofta hamnar utanför den politiska diskussionen. Det är lite motsägelsefullt då tjänstemännen på till exempel stadsbyggnadskontoret ofta ser sig omsprungna av just politiker. Det tycks finnas väldigt lite transparens och det är svårt att se vilka strategier som finns. Vad kan arkitekter göra? – Mycket av det som byggs i dag är industriellt byggande på åkrar och i förorter. Och i till exempel delar av Hammarby sjöstad och vissa andra områden är det dåliga material, tättbebyggt, mörkt i lägenheterna. Samtidigt säljer mäklarna den här typen av områden med en idé om välfärd – "du kommer att ha en vältränad kropp, må bra och ha nära till natur och shopping".  – Efter miljonprogrammen var det många protester mot arkitekterna. Men jag undrar om det inte kommer att bli minst lika stark kritik när dagens industriella byggande har nått sin höjdpunkt. Det finns många krafter som styr mer än vad arkitekterna gör. Men arkitekternas roll bör vara att ställa sig upp och säga när något inte är hållbart – tekniskt – men också arkitektoniskt och socialt.  – I stället för att på allvar diskutera vilket samhälle vi talar om när vi använder ordet välfärd har begreppet blivit ett sätt att sälja arkitektur på. Men det finns också många som har en kritisk hållning och intresserar sig för mer grundläggande välfärdsfrågor, som till exempel Kvinnors Byggforum. Om vi i dag menar något med välfärd skulle vi arkitekter, och andra yrkesgrupper som är med och bygger vårt samhälle, ständigt behöva ompröva våra värderingar och föreställningar om vad välfärd är. Det handlar om ekonomi, fördelningspolitik och inte minst om det gemensamma. Vad är det gemensamma? Och hur kan vi utforma det? Att arbeta med välfärdsfrågor i dag är en radikal praktik som kräver ett ifrågasättande av dagens ramar och villkor. o

73 4/14 · arkitektur


Höger. Stockholms Central har blivit en galleria. Bild från nedre planet.

* VÄ L FÄ R D

F o t o r o B i n h ay e S

e SSä

jeSper meijling

Slutstationen Jernhusens verksamhet ger mycket lite tillbaka till järnvägen och passagerarna, menar Jesper Meijling. Vill man utveckla järnvägarna bör därför Jernhusen återföras till järnvägssystemet.

Sedan slutet av 1900-talet har en konflikt byggts in i järn­ vägssystemet, bit för bit. Konflikten har ett direkt orsakssam­ band med den speciella ”marknadsmodell” som tillämpats. ”Marknadsmodellen” har haft en enkel och genomgående me­ tod: att stycka – fragmentera – det tekniska systemet som järn­ vägen utgör för att få fram mindre delar som kan likna mark­ nadsaktörer. I den svenska järnvägsdriften verkar därför numera de inblandade åtskilt, var och en med sitt avgränsade intresse. Spåren sköts separat, liksom trafikledning och trafikinformation; att köra själva tågen utgör en annan verksamhet, fördelad på ett växande antal olika aktörer; befäl och information i vagnarna hanteras av ytterligare andra företag; löpande materielunderhåll av åter andra aktörer; stationsbyggnadernas kommersiella ytor ligger i ett separat företag, medan väntsalar sköts av ett annat, med undantag av plattformar som lyder under åter en annan aktör. Det är några exempel på hur systemet splittrats upp. Det finns också fler olika aktörer som kör samma trafiksträcka. Mångfalden av aktörer har blivit alltmer uppmärksammad i samband med återkommande händelser som tycks ha att göra med just gränsdragningar mellan olika aktörer som är inblan­ dade i en och samma situation. Vem har egentligen ansvar för tågens framkomlighet och förseningar? Vad har prioritet? Vem ska undsätta? Bland de många olika begränsade intressena som trängs på järnvägen har dessa generella frågor kommit att försvinna nästan helt, inbegripet de mycket större problem det väcker: Hur ska systemet fungera? Samordnas? Styras? Hur ska systemet som helhet kunna utvecklas för framtiden? Och vem kan ansvara för ett sådant helhetstänkande?

74 arkitektur · 4/14

Dagens fantastiska mångfald av intressen inom järnvägs­ systemet har inte uppkommit genom några självständiga ini­ tiativ. I stället har de konstruerats så att säga baklänges genom att man fortlöpande delat upp en tidigare samlad verksamhet. Dock utan att spränga denna verksamhets yttre ramar – alla de nytillkomna intressena och aktörerna är tvungna att trängas på ett redan noga definierat utrymme: det svenska järnvägs­ systemet.

Byggnaderna som hör till järnvägssystemet har blivit ytter­ ligare restposter i samma fullständiga fragmentering som systemet i övrigt undergått. När de bröts loss och lades i det särskilda bolaget Jernhusen var det som ett närmast automatiskt svar på den standardiserade fråga som löpt genom järnvägens marknadisering: hur dela, hur fragmentera? ”Spår för sig, tåg för sig, banunderhåll för sig, reparationer för sig... Hur fortsätta?” Ett av resultaten i denna process var alltså att man bestämde sig för att bryta loss allt som stämde in på en enda beskrivning: att det hade väggar och tak. Det kunde handla om vitt skilda funk­ tionsdelar, med fullständigt olika förutsättningar: Stationer mitt i bebyggelsen, intensivt utnyttjade av pendlare. Avsides belägna stora godsterminaler. Ensamma skjul ute i skogen. Smutsiga och högt belastade verkstadshallar. Tanken, den enda som påminde om något analytiskt, var att dessa utgjorde möjliga fastigheter, och därigenom kunde bilda ett fastighetsbolag. Det vill säga, en verksamhet som gör pengar på att den äger värmda utrym­ men inom väggar och under tak, som den kan upplåta till den som är intresserad: ”förvalta fastigheter”. Man utgick inte från järnvägssystemet eller funktioner i det, utan alltså från en viss företagsform som kunde täcka det som hade hamnat i lådan ”allt som har väggar och tak”. Det bildar således utgångspunkten för företaget Jernhusen. Som, när det nu fått sin tänkta självständighet, vill vara ”som ett vanligt fastighetsföretag” vilket som helst. Ett ”vanligt fastighetsföretag” innebär att det inte längre har något med järnvägstrafiken att göra, utan försöker se alla järnvägsbyggna­ der det förfogar över med ”fastighetsentreprenöriella” glasögon. Det fastighetsföretaget Jernhusen ser är inte järnvägstrafiken överhuvudtaget, utan enbart vad denna trafik genererar i ekono­ miska termer vid sidan av järnvägen. Det man lever på är alltså befintliga flöden, vilket också är vad den nya beteckningen ”trafiknära byggnader” antyder. De kan vara av lite olika slag – det mest synliga är resenärsflödena genom de trafiknära byggnaderna, som i Jernhusens perspektiv blir till kundflöden genom butikscentra. För Jernhusen är det positivt att dessa flöden är så att säga serverade, att man inte


* VÄ L FÄ R D

behövt skapa dem, till skillnad från hur det är med andra köpcentra, som själva måste kämpa för att få till sina kund­ flöden. Jernhusen däremot har en ström av kunder till butiker alldeles till skänks, i form av alla som råkar vara på väg till eller från tåg. Det man möter som resenär i Jernhusen är alltså ett företag som hanterar gallerior, ett galleriaföretag. Samma syn och logik gäller de andra slag av byggnader och anläggningar man sitter på, vagnsdepåer och godsbangårdar, med deras flöden av vagnar och gods. Vad det är som rent faktiskt pågår inne i depåerna och på terminalerna är egentligen ointressant för Jernhusen, så länge flödena flyter på, och vagnarna och godset behöver utrymme, och måste betala för det. Men samtidigt finns en paradoxal önskan hos Jernhusen att vara det man inte är och heller inte vill vara. Man driver som sagt inga järnvägsstationer i verklig mening. Samtidigt är just stationer den enda inspirerande målbild som finns, som ut­ märker Jernhusen mot andra galleriaföretag. Något som stärker varumärket. I sin marknadsföring presenterar man bilder på den nybyggda och fantastiska anläggningen Berlin Hauptbahnhof, med Europas högsta och rymligaste centralhall, som en förebild, en målbild av ”vad man vill åstadkomma”. Men det skyler över en schizofreni. Något sådant som Berlin Hauptbahnhof har Jernhusen inte tänkt sig att någonsin bygga, eftersom det är i direkt strid med deras egen mest grundläggande logik kring utrymmen och hur de ska räknas hem. i Uppsala kan man studera en av Jernhusens gallerior, invigd 2010. Den intilliggande stationsbyggnaden från år 1866 är nu helt sidoordnad och upplåten åt en restaurang. Den nya bygg­ naden, gallerian, är utformad för att ansluta till strömmen av resenärer, och försöka utnyttja denna ström maximalt. Detta har gett lösningens något egendomliga huvuddrag: inklämmandet av två ovanpå varandra liggande våningsplan för butiker, för att fördubbla butiksytan på tillgänglig byggnadsyta, samtidigt som dessa båda våningsplan ska ansluta till och bearbeta kundström­

marna. (Det här förklarar att byggnaden åt stadssidan har fått en underlig påtvingad upphöjning från gatuplanet). I huvudplanet når resenären emellertid bara en enda perrong, och i det undre planet ingen alls. För att komma till tågen krävs att man går ut först i det fria, sedan en kulvert, sedan trappor, för att nå den mest använda plattformen. Med andra ord, från ett trafikantper­ spektiv börjar och slutar strömmarna ologiskt. Dock inte från det butiksyteuthyrarperspektiv som är Jernhusens och som är det som ligger bakom byggnadens planering. Byggnadslösningen utgår då från flödet av människor, men försöker ”distortera” det, likt ett IKEA­varuhus där man går i meandrar för att bli så expo­ nerad som möjligt för alla erbjudanden. Här har vi alltså hamnat i något helt annat än en järnvägsstation. Någon entydig trafikantyta – centralhall, väntsal eller dylikt – finns inte. I övre delen av denna galleriaanläggning hittar man bara en mindre yta av till synes tillfällig och slumpartad karak­ tär med höggradigt obekväma sittmöbler, sammanlagt cirka 20 sittplatser för en stad med lite över 150 000 invånare. (Från detta ynkliga hörn kan man observera en restaurang strax intill med mångdubbelt fler sittplatser som till största delen står tomma och outnyttjade.) Det som i denna anläggning i stället motsvarar en centralhall är en trist kulvert, nämligen själva undergången under spåren, som erbjuder allt vad man kan begära av mörker, råa ytor och förbrukade tuggummin. Här sitter de huvudsakliga biljettautomaterna, utan belysning och oövervakade. Maskinerna blev nästan omedelbart objekt för skimning av betalkort, eftersom lösningen – obevakad, mörk kulvert – är lämpad just för skimning. Platsen kring biljettauto­ materna är samtidigt en improviserad garageuppställningsplats för Trafikverkets fordon, eftersom någon särskild plats för en så pass främmande verksamhet inte funnits med i Jernhusens byggnadsprogram för deras Uppsalagalleria. en fragmentering enligt samma logik som brutit upp järnvägssystemet finns också inom Jernhusen självt. En fortsatt ”inre” spjälkningsprocess i fastighetsbeståndet, som följer

→Byggnaden utvecklas inte som byggnad, man äter sig bara runt i det befintliga. 76 arkitektur · 4/14


Nedan. Butiksmiljöer vid statio­ nen för Citybanan i Stockholm, ritad av 3XN för Jernhusen. B i l d 3X N

samma logik om ”vad som kan bli ett företag”, men med ännu större förfining – eller vad det nu ska kallas. Det man betraktar som ointressanta stationer, i meningen olönsamma som gallerior, sorteras då ut. Inuti de intressanta anläggningarna, det vill säga med tillräckligt stora strömmar av potentiella shoppare, förekommer en ytterligare spjälkning. Väntsalar, alltså de utrymmen som är direkt trafikrelaterade i en ”trafiknära byggnad”, kan inte utan vidare vara en del av lönsamhetsmodellen, eftersom de som regel är för stora i förhållande till hur lite kommersiell aktivitet de rymmer. De har lagts över i ett annat avspjälkat bolag, Svenska Reseterminaler AB, för att inte tynga Jernhusens resultat. Det kan alltså vara olika ägare till olika utrymmen inom ett och samma hus enbart utifrån lönsamheten i golvytan. Men dessa avskiljningsförsök rör sig i en juridisk verklighet snarare än en fysisk och funktionell. Hur Jernhusen (eller vilken som helst av alla nyuppfunna järnvägsaktörer) än gör, sitter man likväl fast i en konfiguration som ligger där den ligger: det mycket större system man är del av, järnvägssystemet. Man är bunden till den mycket större järnvägsanläggningen – trots den paradoxala motviljan, trots alla försök och krumbukter att undkomma denna verklighet. Där sitter man fast, tillsammans med flera andra aktörer, alla med olika agendor, men fysiskt bundna kloss vid varandra och vid den ofrånkomliga stelheten och de långa tidshorisonterna i detta tekniska system. Jernhusen lever på så vis i en daglig konflikt med sin egen verklighet. Själva järnvägstrafiken har i Jernhusens fragmenterade perspektiv blivit ett sidoordnat fenomen, kundflödena i anslutning till den är allt. Butikers öppettider blir då den styrande logiken för byggnadernas öppethållande, inte trafikeringen eller behov av varma eller täckta utrymmen för resenärer. Då blir förseningar inte ett problem för Jernhusen (så länge det inte skrämmer alltför många resenärer från järnvägen), tvärtom. De innebär snarast ett tillskott som ökar tiden som tillbringas bland butiker och restauranger i den trafiknära fastigheten. Om

man vill spetsa till det: För Jernhusen vore det givetvis önskvärt med tvång om tidig incheckning, likt flygplatser. Inom de ramar man har försöker man krångla till det för resenärerna, i den mån det gör dem till bättre kunder. Vid Stockholms Central har Jernhusen kunnat undvika kostsamt nybyggande. Utgångspunkten är och förblir en befintlig, rymlig hall, Centralhallen, och angränsande ytor och förbindelser. Jernhusen har gjort sina investeringar enbart där det finns samband med flödena till de olika butiksytorna, framförallt fler och bättre förbindelser mellan Centralhallen och Nedre hallen, den ”källarvåning” som i sin tur ansluter vidare till tunnelbanan. Någon ny yta har man emellertid inte tillskapat, trots de kraftigt ökade resandeströmmarna på fjärr- och regionaltåg. Jernhusen håller sig till att så att säga parasitera på en befintlig tillgång, anläggningen som den är, och de tjocknande flödena av resenärer. Man subtraherar och utnyttjar inom det man har att tillgå, så långt det låter sig göras, därefter gör man inget mer. Jernhusen tillför därför ingenting till den existerande anläggningen Stockholms Central. Inga nya utrymmen, inga förbättrade passager till spår och plattformar eller till tunnelbanan, eller andra mål i närheten. Byggnaden utvecklas inte som byggnad, trots att behovet är uppenbart, man äter sig bara runt i det befintliga. Det blir en tydlig illustration av Jernhusens dilemma – det dilemma som detta bolag också utgör för alla andra. Situationen som helhet (bortom Jernhusens begränsade horisont) efterfrågar utveckling. Men Jernhusen tycks oförmöget att leverera den. Den kommande stationen Stockholm City är skild från Stockholm C och servar endast pendeltågstrafiken på den nya Citybanan, och i det projektet har Jernhusen sitt mesta fokus på ”hotell med lounge, restaurang och barer, bostäder, butiker och en takterrass”. Här finns också en tydlig gräns som sätter fingret på järnvägssystemets fragmentarisering. Trafikver-

77 4/14 · arkitektur


* VÄ L FÄ R D

ket har ansvar för Citybanans utformning och logistik upp till gatuplan där Jernhusens fokus på fastighetsaffärer tar vid. malmö Central är den av Sveriges alla stationer som har ge­ nomgått den mest omfattande om­ och tillbyggnaden på senare år, till följd av Öresundsbron, Citytunneln och utbyggnaden av den nya citystadsdelen Västra hamnen. Ett synnerligen ambitiöst och framtidsinriktat projekt ända sedan projektstarten i slutet av 1990­talet, och mycket aktivt pådrivet av Malmö stad, som var den aktör som låg bakom utvecklingen som skapade förutsätt­ ningarna för det nya Malmö C. Det var alltså innan Jernhusen fanns som aktör. Mitt i processen uppstod detta företag och började genast skifta projektets logik. Som tur var – för Malmö Central och för Malmöborna – kom Jernhusen in så sent att deras inverkan likväl bara blev margi­ nell. Projektet hade fått sin definitiva form, vilken förutseende nog låsts fast i avtal, bland annat med en ny, ljus, luftig och rym­ lig centralhall, som arkitekten skickligt fann utrymme till att bygga mitt i den gamla anläggningen. Den står där idag, därför att den var ett fait accompli när Jernhusen kom in i bilden. ”Hade vi varit med och bestämt, hade den aldrig blivit till – den är för stor och går inte att räkna hem”, kommenterade den dåvarande marknadsområdeschefen på en direkt fråga.

78 arkitektur · 4/14

De verkligt betydande byggnaderna i Jernhusens ”portfölj” är inte gallerior, utan byggnader direkt kopplade till järnvägs­ driften. Om vi betraktar hela järnvägssystemet i Sverige – 11 000 km – är det helt andra hus än stationsbyggnader som får det hela att fungera, och som utgör avgörande knutpunkter i driften. Som medger att det rullar, att det finns tåg som kom­ mer fram till stationer och hållplatser och plockar upp folk: de underhållsdepåer och vagnsdepåer som finns vid olika punkter i nätet på platser som Hagalund, Sävenäs och Tillberga. Enligt logiken ”allt med väggar och tak” kontrollerar Jernhusen också dessa, och hyr ut till underhållsföretagen och operatörerna. Men framförallt försöker man få lönsamhet på dessa kvadratmetrar. Jernhusen tänker sig att de befinner sig i en marknadssitua­ tion: ”järnvägsmarknaden” skapar en ”underhållsmarknad”, som skapar en ”lokalmarknad” av de underhållsverksamheter som behöver lokaler. Men också här rör man sig bland oklara meta­ forer. Vad är det egentligen för marknad som avses? Utrymmena är begränsade och givna, liksom det depåbehov som på det hela taget följer en fast planering, eftersom det är del av ett tämligen statiskt och tätt kopplat tekniskt system. Problemet är bara att Jernhusens syn på sin verksamhet är långtifrån oförarglig. Det är kring Jernhusens kontroll av depå­ erna det blir kritiskt i förhållande till järnvägsdriften. Det finns nämligen en avgörande skillnad i förhållande till galleriapro­ jekten: de tidigare järnvägsstationerna har kunnat lyftas ut ur trafiken med en begriplig motivation (om än något haltande) att de inte anses höra till trafiken, de är bara ”trafiknära”. (Det är en utveckling som hänger ihop med automatiseringen och fjärrkla­ reringen, totala förändringar i res­ och styckegodshanering samt biljettförsäljning.) Med depåerna förhåller det sig inte så, de är en vital del av själva trafik­ rörelserna – av det tekniska systemet. Här blir fragmenteringen, systemoförståelsen och motivkonflikterna kritiska.

På den stora bangården i Hagalund norr om Stockholms Cen­ tral finns en uppvärmd hall med tio spår, vars funktion bland annat är att tina upp tåg på vintern. Men den funktionen – och därmed den delen av järnvägssystemet – äventyras samtidigt av Jernhusen. Hallen ägs sedan år 2001 av Jernhusen, som utifrån sitt intresse som fastighetsföretag sätter en hyra som påverkar den avsedda funktionen och de avsedda användarna. Journalis­ ten Mikael Nyberg har i reportageboken Det stora tågrånet för­ medlat häpnadsväckande beskrivningar av hur den huvudsakliga användaren låter tågen stå ute i vinterväder, då hyran är för hög. Det vill säga: Jernhusen inverkar på driften eftersom man har andra intressen. Och det är inte bara en enskild journalists påpe­ kanden. De konkreta problem Jernhusens hantering av depåerna utgör för driften och driftssäkerheten har påtalats med skärpa av Riksrevisionen i en kritisk rapport hösten 2013. Fastighetsföretaget Jernhusen påverkar inte bara stallningen och renhållningen av järnvägens fordon, utan också hur re­ servdelar byts eller inte byts på dessa. Genom kontrollen över verkstadsutrymmena påverkar fastighetsföretaget nämligen kostnaderna för lagerhållning av reservdelar och annat i depå­ byggnaderna. Att Jernhusen finns som mellanled mellan under­ hållet och trafikeringen – ett mellanled i form av ett kommersi­ ellt fastighetsföretag i monopolposition som vill få ut maximalt med hyresintäkter – innebär en fördyring av lagerkostnader för slit­ och reservdelar till tågen. Det innebär per automatik att fokus tas bort från funktionen och den tekniska effektiviteten, och riktas mot varje möjlig kostnadssänkning: till exempel att inte ha delar hemma, och därför inte göra tekniska bedömningar av byten utan ekonomiska – om man kan slippa beställa hem, om det tar för lång tid, om det räcker med lite tejp så länge. Med sin kontroll av depåerna påverkar Jernhusen alltså driften av järnvägssystemet. Företaget kan inte agera ”neutralt” utifrån sin logik som fastighetsföretag, som är att göra sitt innehav av fastigheter maximalt lönsamt. Det betyder att de aldrig kan medverka utan förbehåll till förbättringar av driftsäkerhet och teknisk standard, eftersom det alltid kan komma i strid med de­ ras egna intressen – som inte omfattar järnvägsdrift. Jernhusen påverkar järnvägsdriften i detalj utan att ha några som helst avsikter med den. jernhusen agerar som vi ser inte för något järnvägssystems utveckling. Man kan knappast säga att Jernhusen agerar över­ huvudtaget. Det reagerar. På olika möjligheter, men som likväl är begränsade på grund av Jernhusens egendomliga låsning i sin situation: det är så att säga inlåst i byggnader och anläggningar som det samtidigt är distanserat från. Detta företag är bundet till en drift som det inte har med att göra, och inte vill ha med att göra. Det här gör hela situationen ytterligt stillastående, berövar den utvecklingsmöjligheter. Jernhusen illustrerar och tydliggör (kanske tydligare än andra delar i det f d järnvägssys­ temet) svårigheten, till och med omöjligheten att modernisera och driva en utveckling på grund av marknadsmodellslogikens konserverande kraft. Den logiken är att reagera, inte att agera – att utnyttja, inte att skapa. Problemet med dennna ”marknads­ modell” är alltså inte bara så enkelt som att den är främmande och konfliktfylld i förhållande till objektet (järnvägssystemet). I skiftet från ”tekniskt system” till ”fragmenterad marknads­ modell” omöjliggör den själva framtidsperspektivet.


→Jernhusen agerar som vi ser inte för något järnvägssystems utveckling. Felet som uppstår, som så att säga programmeras in i och med just denna typ av skifte, är att den modell som etableras inte längre utgår från systemets utvecklingsmöjligheter och dyna­ mik, utan från en statisk situation i marknadiseringsögonblick­ et. Marknadiseringsprocessen griper sig an ett system, i det här fallet järnvägssystemet, med sin modell. Den kan bara utgå från vad som råkar finnas för handen vid detta tillfälle: systemets utseende som det råkar vara, med linjer, stationer, depåer och så vidare. Systemet kommer aldrig mera att utvecklas som system, det avslutas därmed som utvecklings­ och planeringsperspektiv. Där börjar i stället en fragmentering och styckning. Och från den punkten kommer allt att utgå fortsättningsvis – inte från systemets utvecklingsbehov, eftersom ”systemet” inte finns längre, varken som realitet eller strategiskt perspektiv. Uppstyckandet – det som är ”marknadsmodellens” själva och egentligen enda idé – innebär en fixering vid det befintliga: det som skall styckas. Inte vid vad som kan utvecklas, eller hur det kan utvecklas. Effekten blir konserverande, och den enda dyna­ miken går i en annan riktning: att plocka ut bitar ur detta be­ fintliga, att utvinna dem som ”naturresurser” – som de ”befint­ liga flöden” som representanten för Jernhusen talade lyriskt om. Blicken är, kan man säga, parasitär, när perspektivet inskränker sig vad som kan utvinnas ur det befintliga. Systemet är resursen, och därför finns inget utvecklings­ eller framtidsperspektiv för systemet. Fallet ”Jernhusen” leder inte bara till driftproblem utan också till långsiktig stagnation. De konkreta hinder och problem som marknadsmodellen genererar i järnvägssystemet i skepnad av ett utbrutet fastighets­ företag (”Jernhusen”) kan få följande sammanfattning. Det mest skadliga förhållandet och det mest akuta problemet är att Jern­ husen har en direkt inverkan på underhållssystemet och driften av järnvägen. Och därmed direkt inverkan på möjligheterna att påverka och förbättra detta. Detta trots att de saknar allt slags intresse och motivation för sin inblandning i järnvägssystemet. Problemet ligger inbäddat i en av marknadsmodellens fragmenteringseffekter: att var och en ser om sitt eget hus och endast det, och att legitimitet för någon annan ordning saknas. Det gör att andra intressen inte kan balanseras in. Varje (despe­ rat) försök till ”koordination” eller ”samling” från regeringens eller Trafikverkets sida blir bara till en ny förhandlingssituation som kan sluta precis hur som helst.

Framtiden blir i sig ett problem med denna modell. Bunden­ heten vid den befintliga anläggningen, parasiterandet på det befintliga, utesluter alltså en dynamisk relation till det system som finns. ”Marknadsmodellen” i denna tappning medger inget medvetet och målinriktat framåtsyftande, ingen relation till det som skapar de flöden som exempelvis Jernhusen gläder sig åt, eller till det som kan skapa nya flöden, utan har om något bara en konserverande och bromsande effekt på utvecklingen. Fallet ”Jernhusen” är ett exempel på de av marknadiseringens produkter som visar sig meningslösa. Man styckar för styckan­ dets skull, utan möjlighet att följa några slags rimliga principer, eftersom sådana inte finns när man slaktar ett tekniskt system; några bitar kommer oundvkligen att bli ganska obegripliga. Som järnvägsstationer som inte har med järnvägsservicen att göra, eller depåer som försvårar underhållsverksamheten. Att jernhusen som verksamhet skapar problem för det system det befinner sig i, undergräver förstås företagets fortsatta existens. Men den främsta slutsatsen av det gäller förstås inte Jernhusen, utan järnvägssystemet. Jernhusen är intressant i diskussionen om järnvägens utveckling endast som fenomen, som en yttring av ett problem: en fragmenteringsprodukt som inverkar på järnvägsdriften utan att ha några avsikter med den, och står i vägen för järnvägens funktion och utveckling. Det viktiga konstaterandet är att det rimligen inte finns någon plats för Jernhusen i järnvägssystemets utveckling. Det finns en växande enighet om att en process av samordning och systemin­ tegration av järnvägen måste ta en konkret början någonstans. Jernhusen skulle vara ett strategiskt väl valt och dessutom fullt tillgängligt objekt. En snar återintegrering av Jernhusen, det vill säga det kommersiella fastighetsföretagets upphörande och inordnande i järnvägsdriften, skulle göra järnvägens allmänna uppryckning klart enklare att genomföra. Det föreligger inga juridiska eller ekonomiska hinder för det eftersom Jernhusen är helägt av staten. o je Sper meijling är Arkitekt o CH DriVer e t t for SkningSprojekt om ekonomiSk A moDeller ViD ktH. i AUgUSti 2014 kommer b oken "mArknAD på VilloVäger" (premiSS förl Ag /ArenA iDé). e SSän om jernHUSen HämtAr mAteriAl fr ån for SkningSprojekte t S om o Ck Så Dyker Upp i Den kommAnDe b oken.

79 4/14 · arkitektur


o b jek t

tomas lauri

Cederhus reglerna I folkhemsförorten Årsta har OWC Arkitekter byggt ett hus av moduler som undviker att bli baracker och i stället knyter an till platsens hantverkstradition. Huset blev utnämnt till Årets Stockholmsbyggnad 2014. Skagershuset, Stockholm · OWC Arkitekter

80 arkitektur · 4/14


sk agershuset

81 4/14 路 arkitektur


ko mmentAr

tomAs lAuri

Skagershuset är ”strangely familiar” i Årsta. Igenkännligt men också obekvämt. Det sticker ut bland samtidens bleka tillägg.

82 arkitektur · 4/14

Alla som någon gång försökt göra arkitektur av byggmo­ duler känner till svårigheterna. Ett stelbent byggsätt med små variationsmöjligheter. Ofta är det svårt att placera öppningar och fönster på önskad plats och låta dem ha en storlek som verkar vettig. Likaså är det bökigt att undvika att stapla modulerna och att få accentuerade skarvar mellan dem. Summa summarum blir det nästan omöjligt att, när processen haft sin gilla gång, undvika en barackliknande eftersmak. Skagershuset, som är uppbyggt med hjälp av moduler, har flera av de här skavankerna. Synliga skarvar, en fyrkantig form och ett monotont användande av en typ av fönsterlös­ ning. Ändå är det ett hus som står ut i Årsta. Mycket av kvaliteterna ligger just i hante­ ringen av byggmodulerna. En träffsäker sak är hur husets stora volym

brutits upp. Mot gatan har den två olika fasadliv. Huset är indraget från andra våningen vid trappuppgångarna, samt har en indragen takvåning. Det ger en behövlig uppdelning och rytm. På ett liknande sätt hanteras baksidan. Mellan modulerna som sticker ut har vita balkonger eller terrasser kunnat bildas. Formgreppen är hela tiden förankrade och förklarliga. Ett annat slående exempel är de köksfönster som vetter åt två väderstreck tack vare de indragna trapphusmodulerna.   Fönstersättningen kan diskuteras. Den skänker volymen liv genom sin variation utan att landa i ett trivialt och spräckligt mönster, men känns lite väl sträng. Visst hade det varit fint med fönster från golv till tak i stället för den svarta bröstningsplåten under varje fönster. Att tillåta stora sammanhängande fönsterytor på fler ställen än vid entréerna hade också varit välkommet. »


Föregående uppslag. Skagers­ huset är klätt med tre olika typer av cederpanel. Vänster. Cederträ smälter in bland de röda och gula tegel­ husen längs Skagersvägen. F o t o R a S m u S N o R l a N D e R (F ö R e g Å e N D e u p p S l a g), R o b I N H ay e S ( vä N S t e R )

nedan vänster. balkongerna är inskjutna mellan modulerna som vita accenter. nedan höger. De flesta rum har samma smala fönster. bara entrén och balkongerna har ett större fönsterparti.

sk agershuset

Foto R aSmuS NoRl aNDeR

situAtionspl An 1:4 000

s kö

n to

rps

vä g

en

sk ag er sv äg en

SITUATIONSPLAN

83 4/14 · arkitektur


t väRSeK tIoN geNom balKoNgeR 1:600

1

6

2

5

5 8

7

4

E

1 5

3

t Värsektion genom tr Apphus och entré 1:600

1

N

entrépl An, pl An 1–4 1:1 000

0

1. eNtRé 2. teKNIK 3. l ägeNHetSFöRR ÅD 4. CyKl aR 5. baRNvagN/Rull Stol PLANER 6. HuSHÅll SSopoR 7. gaR age 8. K äll SoRteRINg

2

5 6 7 8

Väggsnitt mell An pl An 0 och pl An 1 1:15

84 arkitektur · 4/14

1. pReFabRICeR at volymelemeNt gIpS DIFFSpäRR RegelveRK & ISoleRINg utegIpS ISoleRINg 2. betoNgb jälKl ag 350mm 3. ISoleRINg 70mm 4. utegIpS 5. alumINIumpl Åt / ply wooD 6. pl Åtav täCKNINg 7. ut väNDIg Smyg, Hy vl aD CeDeR 39x68mm 8. alumINIumbeKl ät t tR äFöNSteR

4 RoK

0

5

2 RoK

SKALA 1/500 l ägenhetspl Aner 1:300

10 M

SKALA 1/500

1

3 4

5

4 RoK


Vänster. bildtext xxx

Vänster. Huset sett från norr. nedan. Den avlånga modulen är uppbyggd av 112 moduler. F o t o R a S m u S N o R l a N D e R ( vä N S t e R ), R o b I N H ay e S (N e D a N)

nederst. Huset har en suterräng­ våning med bland annat garage. lägenheterna börjar en våning upp där det har uteplatser mot en skogsdunge. Foto R aSmuS NoRl aNDeR

»

Det som skänker huset grace är annars cederpanelen. Tack och lov att den inte sparades bort! Utan den hade huset lätt kun­ nat bli torftigt. Panelen är osedvanligt genomarbetad. På håll ser den enhetlig ut. Nära inpå är det de små olikheterna som framträder. Bearbetningen. En hantverksmässig omtanke mitt i det hårt industrialiserade. Sammanlagt finns tre olika panel­ typer av ceder. Bredden skiftar och genom olika vinklar blir det skuggspel. en av projektets viktigaste aspekter är förhållandet till folkhemsområdet Årsta. En respektfull dialog förs. Panelerna är en del av denna. De knyter an till den stolthet med vilken husen i Årsta är utförda. En guldera i svenskt bostadsbyggande där just hantverket, omsorgen vid detaljer, var en styrka. En mer allmän fråga om hur en stadsdel av Årstas typ bäst förtätas aktualiseras. Ser man på fotografier där huset framstår som ett enskilt objekt kan det vara svårt att få ihop det med området. Vad har en cedervolym där att göra? Men på plats är allt annorlunda. En promenad längs Skagersvägen är en promenad bland tegelvolymer i en liknande rödgul färgskala. Volymen är anpassad och tätar till gaturummet. Där finns egentligen inget av vidlyftiga gester, bara en vilja att plocka upp en essens av Årsta, att se hur stadsdelen växt fram och översätta den till nuet. Kort och gott: en rimlig och sansad utgångspunkt.

På samma gång förflyttar huset stadsdelen, förskjuter fokus. Viljan att vara unik är tydlig. Sammanhanget fångas upp, men själva resultatet är oväntat och smått retfullt. Projektet hade varit mer självklart i en ort som Åre där träbebyggelse har ett helt annat fäste. Ur den synvinkeln en solitär som estetiskt har mer att göra med internationella förlagor och en strävan om att nå fram till en konstnärlig nivå. Sammantaget är det inte långt till ett begrepp som strangely familiar. Tillräckligt för att vara igenkännligt och tillräckligt för att göra sig obekvämt. Det har med åren gjorts ett antal tillägg eller infillprojekt i området. De flesta enligt samma tillvägagångssätt. Volymer som härmar sin omgivning, men som genomförts med en slags slentrianmässig nonchalans. Nästan alla är putsade och med en förenklad detaljering, inte alls i paritet med de modernistiska bostadsklenoder som kantar de flesta av Årstas gator. De fram­ står som tillfälliga gäster och rätt så cyniska tillägg som med sin teflonsäkra attityd slunkit igenom såväl stadsbyggnads­ som byggprocess. Skagershuset kommer, tror jag, att gå en annan framtid till mötes än de andra tilläggen som bara kan blekna. Det är ingen dålig kopia av något, utan ett sätt att gå framåt. o

85 4/14 · arkitektur


86 arkitektur 路 4/14


Vänster. entré med trappa upp till lägenheterna. Foto R aSmuS NoRl aNDeR

nedan vänster. mot baksidan och sydväst har de boende antingen balkong eller uteplats.

nedan höger. Cederpanelen fortsätter i entrérummen.

sk agershuset

Foto R aSmuS NoRl aNDeR

Foto R aSmuS NoRl aNDeR

FAk tA

Skagershuset, Årsta, Stockholm Adress: Skagersvägen 22–26, Årsta. Arkitekt: owC arkitekter ab genom björn ahrenby (ansvarig), anna montagut Costafreda, joan anguita,

josé Herrero gonzález (medverkan­ de). Byggherre: Åke Sundvall projekt ab. totalentreprenör: Åke Sundvall byggnads ab. underentreprenör:

moelven byggmodul ab. markentre­ prenör: Nilssons mark & anläggning ab. konstruktör entréplan: bygg­ konsulten widberg ab. landskapsar­

kitekter: paju arkitektur och land­ skap ab samt landark Hb. Antal bostäder, bostadsrätter: 33. Brutto­ area: 4 817 kvm. Byggnadsår: 2013.

Arkitekten beskriver: I arbetet med Skagershuset har vi hämtat vår inspiration från områdets läge i gränslandet mellan stadens puls och naturens lugn. utmaningen var att tillföra en byggnad som både utmanar och förvaltar Årstas unika arv med dess modernistiskt präglade gaturum och vackra smalhus i tegel utmed lummiga förgårdsmarker. Skagershuset ansluter skalmässigt till sin omgivning med en bygg­ nadshöjd på fyra våningar samt en indragen takvåning. mot gatan bryts den långsträckta fasaden ned av tre vertikala fördjupningar som markerar entréernas lägen och leder in ljus till de angränsande köken. I gårdsfasa­ den omtolkas dessa fördjupningar till indragna och i sidled förskjutna

balkonger som ger byggnaden en mer småskalig karaktär. De ljusa balkongerna ansluter till generösa vardagsrum och bildar en förläng­ ning till den angränsande naturen. tomtens terrängförhållanden har påverkat husets uppbyggnad. bot­ tenvåningen i suterräng innehåller tre välkomnande entrérum med tillhörande barnvagnsförvaring och cykelrum samt förråd och garage­ platser till alla lägenheter. Det första bostadsplanet ligger en våning över intilliggande Skagers­ vägen, vilket skapar avskildhet från gatan samtidigt som de boende får egna uteplatser i sydväst mot vättersberget. Hållbarhet genom effektiv användning av resurser och hög

miljömedvetenhet var vägledande i arbetet med Skagershuset. Såväl stomme som fasad är uppfört i trä, det enda förnyelse­ bara byggnadsmaterialet. tack vare det industriella byggsystemet, där stora delar av huset, i form av 112 volymelement, färdigställts på fabrik för att sedan transporteras och lyftas på plats, kunde Skagershu­ set uppföras på mindre än ett år. Förutom en kortare och mer effektiv byggtid minimerades transporter och störningar i den omkringliggande miljön under byggnadstiden. Skagershusets lägenheter kän­ netecknas av planlösningar med klassiska kvaliteter – stora fönster placerade centralt i neutrala rum med tydliga samband.

utvändigt är huset klätt i en obehandlad cederträpanel som ansluter till det kringliggande bygg­ nadsbeståndets varma färgskala. en variation av paneltypernas rikt­ ning och storlek gör att fasadens yta reagerar på solens rörelse och skapar ett spel av ljus och skugga – inte helt olikt Årstas tegelfasader. även i gestaltningen av husets för­ gårdsmark och uteplatser föll valet på naturliga material som hyvlad kalksten, kalkkross och vintergröna marktäckare med in­ slag av påskliljor och naverlönnar i grupper. B j ö r n A h r e n By

87 4/14 · arkitektur


Mieles nya generation professionella färskvattendiskar ger toppresultat på 5 min



Mieles nya färskvattendisk garanterar toppresultat. Snabb – klarar disken på 5 min! Slät panel gör maskinen lätt att hålla ren. Standarutrustad med två kraftiga trådkorgar. Går att extrautrusta med lavetter för 50x50 cm plastbackar.


s

sektion

s90

s94

s96

Vetenskapens hus Luleå Wingårdhs, MAF #retro #posthus #ljusramp #förvandling

Offentlig toalett Stockholm DinellJohansson #spegel #microarkitektur #multifunktion #offentligt

Strålbehandlingsbyggnad Lund White arkitekter #färg #sjukvård #profilering #infill

89 4/14 · arkitektur


Nedan. Posten 1 på Storgatan i Luleå stod klar 1953, ritad av Lars-Erik Lallerstedt. Höger. I omvandlingen av Posten till Vetenskapens hus har man inspirerats av förlagan, väggpanelen av mahogny har till exempel ersatts av en snarlik kopia. S A M T L I G A F o T o N å k E E: S o N L I N D M A N

Åter på sin post

fak ta

Vetenskapens hus, Luleå adress: Storgatan 53, Luleå. Inredningsarkitekt: Wingårdhs genom Gert Wingårdh, Helena Toresson, David Regestam. Husarkitekt: MAF genom Mats Öhman. Ursprungsarkitekt: Byggnaden ritades av Postens dåvarande chefsarkitekt Lars-Erik Lallerstedt. Färdig 1953. Beställare (inredningen): Luleå Tekniska Universitet genom Staffan Sahrbäck. fastighetsägare: Diös Fastigheter AB. Projektledare: Anders Burman, A&D, Rikard Hedlund, LTU. Ljus/aV: Anders Nordin, LTU, Dick Hasselblad. Bruttoarea, plan 2 och 3: 1100 kvm. Byggnadsår: 2014.

90 arkitektur · 4/14

Byggnaden är också öppen för spontana besök och som dragplåster finns här ett café. Den uttryckliga ambitionen är att universitetet ska öka sin närvaro i centrum – campusområdet ligger några kilometer utanför staden – och på så sätt skapa intresse för forskning och vetenskap hos nya grupper.

k A R T R äT T I G H E T E R LU L E å ko M M U N . U T D R A G F R å N P R I M ä R k A R TA N 2 0 14

Man skulle kunna tro att Posten har lagt ned, eftersom den inte längre manifesterar sig i byggnader och rum. Men skenet bedrar. I internetbutikernas tid skickas paket som aldrig förr. Det enda som vittnar om denna aktivitet är det lilla emblemet med posthornet mellan skyltarna för ATG och Svenska spel vid entrén till Konsum eller tobaksaffären. Annorlunda var det på 1940- och 1950-talen! De många posthus som då uppfördes, nästan alla ritade av Lars-Erik Lallerstedt, var märkesbyggnader i sin lokala kontext. Kvalitetsnivån på material och hantverk i kombination med några få representativa attribut – en balkong, en flaggstång eller en portomfattning – signalerade offentlighet. I lanseringen av ”Vetenskapens hus”, som är det nya namnet på det gamla posthuset i Luleå, har man framförallt tagit fasta på Posten som en viktig plats för möten och utbyte av information. I januari 2014 öppnades huset efter att ha varit stängt i sex år. Här arrangeras nu populärvetenskapliga föreläsningar, events och utställningar i regi av den nya verksamhetens huvudmän; Luleå Tekniska Universitet, LKAB och Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) Nord.

Varför valet föll på posthuset är inte svårt att förstå. Läget vid Storgatan placerar vetenskapen mitt i vimlet och den före detta expeditionshallen är stor, ljus och kan näst intill nås direkt från gatan. Kanske kan det även ha spelat in att adressen var inarbetad och att Lallerstedts tidiga 1950-talsarkitektur inte bara väcker nostalgiska känslor, utan också andas framtidsoptimism. Den omvandling av interiören som Wingårdhs och MAF ligger bakom är med något undantag konsekvent och skickligt genomförd. Inredningen är samtida, men det finns något i valet av möbler som får helheten att upplevas som ett uppdaterat 1950-tal. På samma sätt är belysningssystemets gloria av mässing ett tillägg från vår tid som är kongenialt med rum-

sItUatIoNsPL aN 1:15 000


91 4/14 路 arkitektur


Höger och nedan höger. kring den hästskoformade golvmosaiken ligger en mönstrad golvbeläggning. En pendlad ljusring i mässing runt mötessalen ska ge ett flexibelt belysningssystem. Nedan längst till höger. Restaurang Unik.

6

PL aN 3 1:500

B C

D

2

A A

A

3

B

5

A

B

4 1 C

D

B PL aN 2 1:500 1. ENTRé 2. PERSoNALENTRé 3. MÖTESPL ATSEN 4. RESTAUR ANG UNIk 5. kÖk 6. IVA-RUMMET

met. Trots att interiören är möblerad för många olika funktioner – till exempel finns en permanent utställningsyta i ett av hörnen – framstår miljön som väl sammanhållen. sektIoN a–a 1:500

sektIoN B – B 1:500

92 arkitektur · 4/14

Betraktad som en restaurering av ett modernt kulturarv väcker omvandlingen däremot en del frågor. Arkitekterna har varit måna om att ta upp material och mönster karakteristiska för miljön, men aktsamheten om originalet är mindre tydlig. Till exempel har den ursprungliga väggpanelen av mahogny som omger hela rummet ersatts av en kopia, med delvis ny in-


delning, och fondväggen med trappan har gått miste om sin spegelsymmetri när en dörröppning satts igen. De få ursprungliga detaljer som finns kvar upplevs i några fall som malplacerade när de står mot de nya, perfekta, ytskikten. Sammanfattningsvis är det dock ingen tvekan om att Vetenskapens hus är ett lyckat exempel på hur ett posthus från efterkrigstiden kan få en ny funktion som innebär att dess grundläggande kvaliteter vidmakthålls och förstärks. Och Luleå har fått en ny mötesplats – eller återfått en som varit försvunnen. o JoHaN ÖRN

93 4/14 · arkitektur


94 arkitektur 路 4/14


Vänster. Humlebos randiga fasad består av grön och blankpolerad plåt, som slutar i en volang. Nedan. Randningen och spegeleffekten är ett sätt

OFFENTLIG TOALETT

att både kamouflera byggnaden och få den att sticka ut. SAMTLIGA FOTON WILHELM RE JNUS

Nödvändiga ränder Små byggnader, som kiosker, ser ofta aparta ut där de dimper ner i staden. De harmonierar sällan med bebyggelsen eller den offentliga plats de landat på. Men den självklara lösningen för en mer dynamisk stadsbild är inte fler arkitektritade kiosker. Staden mår också bra av odesignade byggnader med en mer skräpig utstrålning. De bidrar till dynamiken. Därför finns all anledning att vara skeptisk till en ordning som kan innebära att allt blir tuktat, genomdesignat, strikt och ordnat. DinellJohanssons Humlebo är välfunnet i sitt sammanhang. Den lilla toaletten, som står i Humlegården, är paketerad i en randig fasad av grön och blankpolerad plåt. Det hela för tankarna till koppartälten i Hagaparken och vakttältet vid Kina Slott på Drottningholm, byggnader på kunglig mark med en helt annan användning. Kombinationen av grönt och speglande blankt kan ses som ett sätt att kamouflera den lilla byggnaden och få den att bli ett med lövverken. Men just randningen hindrar från det och gör att toaletten står ut. Ränderna är breda

och tydliga och går inte att undvika. De är dessutom markerade genom att varje rand avslutas neråt med en rundning. En närmast självironisk effekt uppstår. Ett hus med volang. Som ett cirkustält. På detaljnivå skvallrar byggnaden om mer humor. På ena sidan har toaletten små håligheter som är tänkta som bon för humlor, vilka gett byggnaden dess namn. Humlebo är ingen on-off produkt, utan en variation på ett designkoncept, Lori, som DinellJohansson tagit fram. WC:n är tänkt att alltid vara randig var den än står, men den kan förekomma i många olika kulörer, så att färg anpassas efter platsen. Toaletten kan också beskaffas med andra djurbon, bland annat för fåglar. Jag vet inte om det är en poäng att ha samma toalett på många platser och klädd som en variation på ett tema. Andra platser kan nog behöva ett annat koncept för att nå samma fyndighet. Humlebo står där dold i grönska och märkt av sina ränder till alla nödigas glädje.

Stu reG ata N

SITUATIONSPL AN 1:600

TO M A S L AU R I

FAK TA

Offentlig toalett Humlebo, Stockholm Adress: Humlegården, Stockholm. Arkitekt: DinellJohansson. Beställare: JCDecaux. Producent: Sanitronics. Bruttoarea: ca 12 kvm. Byggnadsår: 2013.

3 2 4 5 6

1

FASAD 1:100 1. SPEGELPANEL 2. GRÖN PANEL 3. L JUSSIGNAL, LEDIGT/UPPTAGET 4. ROSTFRI DÖRR 5. DRYCKESFONTÄN 6. ROSTFRI SOCKEL

2

3 3

3 2

1 PL AN 1:100 1. TOALET T 2. URINOAR 3. TEKNIK

4

1 SEKTION 1:100 1. PREFABRICER AD URINOAR / TOALET TENHET 2. BAKOM MÅL AD VÄGG 3. BEKL ÄDNAD PL ÅTPANELER 4. L JUS BAKOM PANELER

95 4/14 · arkitektur


Nedan. Den polykroma glaskuben ger ny energi till sjukhusområdets omgivande tegelbyggnader. Vänster nederst. Den solbelysta terrassen i sydväst. F o T o P E T E R B R i N C H ( Vä N S T E R N E D E R S T ), A D A M M ø R K (N E D A N)

Estetisk profil Sjukhusområdet i centrala Lund är en bit drömstad enligt dagens stadsbyggnadsideal. Tät, blandad, varierad, stadsmässig och mot all förmodan småskalig – med undantag av kolossen Blocket från 1960-talet. Här har White passat in en rejält stor låda klädd i laminerat glas. En byggnad som trots, eller kanske just på grund av, sin storlek samspelar fint med det befintliga. Byggnaden är enkel, ett stort rätblock i fyra våningar med två kvadratiska urtag för atrier. En hög och smal glashall länkar ihop den nya strålbehandlingsbyggnaden med den befintliga. Omgiven av den lite slitna vardagliga tegelarkitekturen blir den polykroma glaslådan ett energitillskott. Fasadens skimmer och speglingar förhöjer omgivningen. Färgvalet relaterar kameleontiskt till omgivningens kulörer på ett sätt som påminner om Berlinbaserade Sauerbruch Huttons arkitektur, fast utan deras grafiska mönsterkompositioner.

I dag är även en offentligt finansierad vårdbyggnad en fråga om platsmarknadsföring. Därför var det viktigt att det nya huset blev en profilbyggnad, när nu strålbehandlingen för hela södra Sverige samlas här. Detta ger visserligen många cancerpatienter längre resor, men höjer också sjukhusets ranking och attraktivitet. Att närma sig byggnaden är att röra sig i stadens flöden. Läkare och patienter blandas med alla andra som strömmar genom sjukhusområdet, vardagen brusar avdramatiserande runt sjukdomens undantagstillstånd. Därför blir den återvändsgränd som den nya entréhallen skapar i sjukhusområdets finmaskiga stadsplan svår att förstå. Hade man i stället låtit staden sila igenom byggnaden, som på andra ställen inom området, skulle man bättre ha säkrat en fortsatt integrering i stadens väv. Ingenstans är människan så beroende av stöd

fAk tA

Strålbehandlingsbyggnaden, Lund Adress: Klinikgatan 5, Lund. Arki­ tekt: White genom Lena Brand (ansvarig), Per Berg och Kjell Nyberg (uppdragsledare, Ulrika Connheim (handläggande). Medarbetare: Anneli Wihlborg, Helena Hirvonen,

Marthe Myrvoll, Abbas Fathi, Annelie Håkansson, Martin Vozzi, Anna Karin Jägare, Katarina Rasmusson (inredning), Markus Magnusson och Peter Eklund (landskap). Byggherre: Regionservice. Byggnadsentrepre­

nör: NCC. Bruttoarea: 10 700 kvm. Byggkostnad: Totalt 505 miljoner för hela projektet där generalentreprenaden svarar för 350 miljoner. Byggnadsår: 2013.

g

et

in

g

ev

äg

en

4

1 kli

nik

2 3

96 arkitektur · 4/14

SituAtioNSpL AN 1:8 000 1. BLoCKET 2. ALLHELgoNAK yRK AN 3. UNiVERSiTETSBiBLioTEKET 4. NoRR A K yRKogåRDEN

ga

ta n


Nederst vänster. Fasaden består av glasskivor som laminerats med Vanceva-folier i tolv kulörer. Nederst höger. Fasaden speglar och anpassar sig till omgivningen.

S tR Å LB E H A N D Li N G S BYG G N A D E N

FoTo ADAM M øRK

97 4/14 · arkitektur


Nedan. Entrédelen är helglasad i fyra plan. Nederst. Ljusgårdarna är ett av byggnadens konstnärliga huvudfokus. FoTo PETER BRiNCH

7. L AB 8. VERKSTAD 9. KoNToR /ExPEDiTioN 10. L JUSgåRD/ L JUSSCHAK T 1 1. TERR ASS

1. FöREL äSNiNgSSAL 2. MöTESRUM 3. PERSoNALRUM 4. KoNFERENSRUM 5. gRUPPRUM 6. ViDEoKoNFERENS

2

9

1

9

8

5

8 9

6

10

10

9

9 7

7

7

4

4

3 3

11

pL AN 4 1:600

2 1 1. ENTRéHALL 2. RECEPTioN/ VäNTRUM 3. VäNTRUM 4. MANöVERRUM

5. FöRBEREDEL SERUM 6. STR åLBEHANDLiNg 7. TEKNiK 8. SAMTAL SRUM

6

7

4 5

3

pL AN 1 1:600

98 arkitektur · 4/14

4

4 5

3

3

3

5

7 8


Nedan. Huvudbyggnadens väntrum är glasade från golv till tak. Nederst. Den glasade entrédelen förbinder Strålbehandlingen med den befintliga byggnaden.

S tR Å LB E H A N D Li N G S BYG G N A D E N

FoTo ADAM M øRK

från sin miljö som inom vården, men ingenstans är detta så sällsynt. Komplexa krav på teknik, hygien och säkerhet gör det svårt att skapa de där varma miljöerna i mänsklig skala som kan stimulera återhämtning, nyfikenhet och livskänsla, det som till exempel Maggie’s Centres i Storbritannien lyckats skapa. Interiört är det nya strålbehandlingshuset varken särskilt hemtrevligt eller nytänkande kring mötet med patienten. Svarta stengolv, vita väggar, glaspartier med insynsskydd och foliegrafik och färgklickar i form av fondväggar och konstverk – som i vilket kontor som helst. Bara den stora väntytan där snygga alkovsoffor blandas med sjukhussängar skvallrar om något annat. Det riktigt paradoxala här är dock att interiören bara ser generell ut. Egentligen är hela byggnaden hyperspecifik, helt specialritad för att möjliggöra just strålbehandling. Dessa unika särdrag förmedlas inte i utformningen, vare sig exteriört eller interiört. Profilbyggnaden berättar ingenting om sitt innehåll. Men den ser bra ut. o k AtA R i N A Ru N D G R E N

99 4/14 · arkitektur


MER ÄN 200 PROJEKT VÄRDA EN OMVÄG!

Upptäck Sveriges

LANDSKAPSARKITEKTUR! Rabatt till tidskriften Arkitekturs prenumeranter!

Här presenteras för första gången Sveriges landskapsarki-

48

49

Linnéträdgården, Växjö

tektur i helbild! Mer än 200 miljöer beskrivs med nytagna

Ulf Nordfjell, 2007

fotografier, ritningar och texter. Boken är en ovärderlig

Linnéträdgården är utställningsträdgården som vann guldmedalj vid Chelsea Flower Show 2007 och sedan exporterades till Göteborgs Botaniska trädgård, för att slutligen hamna och permanentas i Växjö, vid Trummens strand. Uppdraget till Chelsea Flower Show var att förmedla arvet efter Carl von Linné och hans 1700-tal i modern anda. Den 230 kvadratmeter lilla trädgården är stramt byggd av stål, granit och timmer, på ett sätt som är typiskt för den tillfälliga trädgården. Rumsligheter som växtligheten inte kan skapa formas av trä-

vägvisare för trädgårds- och landskapsturisten, men också en källa till kunskap om landskapsarkitekturens historia.

Ringhals kärnkraftverk, Varberg Gunnar Martinsson, 1965

plank och stenbänkar. Allt kompletterat med växter ur Linnés fatabur, som smultron, linnea, krollilja och äppelträd. En romantisk offentlig trädgård. Ulf Nordfjell har gjort sig ett namn som utställningsträdgårdens svenske mästare. En annan av hans trädgårdar kan ses i Wij Trädgårdar i Ockelbo. DH

Gunnar Martinsson såg sig gärna som rationalist med nära samband mellan den färdiga gestalten och problemformuleringen. I den andan är markutformningen runt Ringhals löst. Vad göra med över 3 miljoner kubikmeter sprängmassor efter anläggandet av ett kärnkraftverk. Köra till stenkrossen? Nej använda på plats som ett slags stiliserade klapperstensfält. Terrasserade volymer som svarar upp mot kärnkraft-

verkets tunga kropp och fungerar som en övergång till det flacka, storskaliga halländska kustlandskapet. Anläggningen ska betraktas från norr, här är samspelet tydligast. Oljekrisen, den framväxande staten, tron på framtiden, på tekniken: Kärnkraften var svaret och landskapsarkitekten en bricka i det moderna projektet, i skala och funktion fjärran från skråets tidigare uppgifter. AK

Bland projekten märks allt från ståtliga slottsparker, till mindre bostadsgårdar, via torg, stadsparker och miljön kring ett kärnkraftverk. Landskapsarkitekturen må ha börjat i Sverige för omkring 400 år sedan med slutna slottsparker för kungar och adel, men ganska snart blev den en konstform som skapar miljöer och platser som berör alla. En bok i Arkitektur Förlags serie med uppmärksammade och användbara guideböcker, som inleddes redan 1998 med Guide till Stockholms arkitektur. FAKTA: Utgiven september 2013, flexoband, 130 * 230 mm, 272 sidor, ISBN 978 91 86050 84 9. Boken ges ut av Arkitektur Förlag i samarbete med Formas. Pris: Arkitekturs prenumeranter 234 kr. Ordinare pris 286 kr. Priser inkl frakt inom Sverige.

BESTÄLL BOKEN HÄR: Webb: webbshop.arkitektur.se Telefon: 08-702 78 57

112

113

Glasbruksklippan, Stockholm

Mosebacke torg, Stockholm

Stockholms parkavdelning, Erik Glemme, 1953 Restaurering Stockholms stads Gatukontor, 2000

Stockholms Parkavdelning, 1852 Ombyggnad, 1941

Glasbruksklippan är en undangömd liten park med en detaljrikedom som hos en trädgård. Platsen vilar som sig bör på en klippa, höjd över Renstiernas gata på Söder i Stockholm. Parken är uppdelad i tre terrasser med olika temperament och kompositionen visar Erik Glemme på sitt mest lekfulla humör. Den nedersta terrassen är en formell häckparterr med tre små cirkelrunda fontäner, och i en av dem simmar en svan i trä, utförd av konstnären Ivan Jacobsson. På den mellersta terrassen finns ett lusthus, grovt tillyxat och med en ornamentik som leder tan-

ken till Maori-kulturen i Söderhavet. På den översta terrassen formar sig den oregelbundna stenbeläggningen till en källa. På en natursten invid ligger Kalle Lodéns ormskulptur i brons, stolt kallad Midgårdsormen, och väser fram en tunn stråle vatten. Brandväggar från tidigare bebyggelse på nedre terrassen har fått målade skuggor som av tänkta träd. Erik Glemmes infallsrikedom och eklektiska blandning av allt som intresserade honom framgår tydligt här, liksom hans och Holger Bloms ambition att arbeta tillsammans med konstnärer. TA

Mosebacke torg är en sådan där plats i staden man kommer till, stannar upp vid och tänker: Oj, här var fint. Möjligen sätter man sig en stund men mer troligt fortsätter man vidare, kanske upp på den anslutande terrassen eller vidare i de småputtriga kvarteren ovanför Katarina Kyrka. Nästa gång ni passerar förbi där ber jag er stanna upp en litet längre stund och studera hur olika nivåer i en stad kan hanteras. Mosebacke är på många sätt ett ganska typiskt stadsrum i 1800-talets stenstad. En ursparing i stadsväven med en krans av imposanta fasader och några

fina detaljer. Men Mosebacke torg är något mer, det är ett torg som ligger i en backe, inte många torg i Stockholm gör det. Själva torgytan är en horisontell cirkel där den övre delen, torgets entré, omärkligt glider in i den omgärdande stensatta gatan och den nedre halvan, vilken är grön med gräs och träd, möter den sluttande gatan i formen av en mur. Balansen mellan den inre cirkeln och det kvadratiska stadsrummet, mötet mellan den vågräta och sluttande planet, gör Mosebacke torg till en av Stockholms mest välproportionerade platser. AK


k

Nedan. Idea Store av David Adjaye, på Whitechapel Road i London FOTO

KULTUR KRÖ NIK A

Biblioteksbuzz För fem år sedan malde Malmö stadsbibliotek ned 30 ton böcker. En dansk biblioteksmodell hade redan importerats över sundet: biblioteket som mötesplats. Att ”fronta” böcker på hyllorna krävde att man rensade i magasinen. Tumult utbröt så klart. Händelsen var symbolisk för bibliotekets vägskäl. Biblioteket är hotat av sämre ekonomi och digital utveckling, och söker nya funktioner för att berättiga sin existens. Under de senaste 20 åren har 500 bibliotek lagts ned i Sverige. I huvudsak lokala bibliotek och små filialer. I Nacka kommun har biblioteket lagts ut på entreprenad. Biblioteksdöden är en paradox. För samtidigt pågår ett bibliotekens triumftåg över världen. Från 1990-talets Biblioteque François Mitterand och Sorte diamant i Köpenhamn till Fujimotos bibliotek i Tokyo och Snøhettas i Alexandria på senare år. Generositet är den allra bästa profilbyggnaden. Städer som satsar på fri bildning, kultur och ickekommersiella platser för sina invånare får bättre rykte. En relativt ny tendens är mindre grannskapsbibliotek, som David Adjayes färgglada Whitechapel Idea Store i London eller COBE och Transforms i Nordvest i Köpenhamn (s 24). Båda är vad den danske forskaren Kristian Nagel Delica skriver om i avhandlingen Biblioteksbaserade medborgarcenter i utsatta bostadsområden. I senaste numret av danska Twentyfirst utvecklar han hur informationsteknologin påverkar den byggda miljön. Biblioteket uppdaterat till mediemötesplats. Biblioteket är fortfarande en maktsymbol; att umgås med sig själv och en bok i ett tyst rum är ett privilegium. Därför är biblioteket den nyttiga märkesbyggnaden – funkar som marknadsföring av en plats och lockar nya målgrupper till läsning. Men man kan ifrågasätta vilka platser som väljs ut för nya satsningar, och var biblioteken försvinner. o

J U LI A S V E N S S O N Ä R A R K ITE K TU R S KU LTU R R E DA K TÖ R

T O M A S L AU R I

Julia Svensson väljer tre: Film. Med filmen 25 Bis följer Ila Bêka och Louise Lemoine upp den uppmärksammade Koolhaas Houselife. Guidade av en vaktmästare kommer vi här in bakom den vackra fasaden på Auguste Perrets hus på 25 bis, Rue Franklin i Paris. Samtidigt släpps boxen Living Architectures med åtta av parets arkitekturfilmer. Utställning. Ellen Keys tankar är en röd tråd genom sommarens utställning på Vandalorum i Värnamo. Barnens århundrade samlar 100 års progressiv nordisk design, arkitektur och konst för barn. Med projekt av bland andra Olafur Eliasson, Arne Jacobsen och Tove Jansson, samt Carl och Karin Larsson. T o m 28/9. Bok. Monografin Peter Zumthor 1985–2013 Buildings and Projects har äntligen landat i bokhandlarna. 800 sidor texter, planer och teckningar, och nytagna bilder av 43 projekt. Med sina 6,3 kilo är den tung i mer än en bemärkelse. o

101 4/14 · ARKITEKTUR


BOK

UT VALT

Malin Zimm väljer tre:

Här bodde svenskarna Svensk bostad 1850–2000. Ola Nylander STUDENTLITTER ATUR 2013

Stöd ditt politiska val med kulturaktiviteter: Kabaré. Bandet The Knife, bäddar in sina politiska åsikter i en sommarkabaré. Föreställningen Europa Europa, med Nasim Aghili som regissör och manusförfattare, premiärvisas på Almedalsveckan i Visby och turnerar fram till valet. ”Poesipolitik”. Monica Sand, forskare vid Arkitektur- och designcentrum i Stockholm och konstnär My Lindh bjuder in allmänheten till en konstnärlig manifestation. Läs högt ur en skönlitterär text på valfritt språk och ta plats i det offentliga rummet. Medborgarplatsen i Stockholm 10/9 kl 18. valaret2014.se Utställning. Framtidsland, Arbetets museum i Norrköpings nya utställning, har öppnat. Den utgår ifrån samtal mellan forskare och ungdomar om tänkbara framtidsscenarier. o

102 ARKITEKTUR · 4/14

Vid läsningen av Ola Nylanders nya bok Svensk bostad 1850–2000 påminns jag om att det faktiskt byggts en massa innovativa bostäder i Sverige. Här kan denna lärobok göra skillnad i praktiken för en ny generation arkitekter. I experimentet Järnbrottet i Göteborg (1953), försågs lägenheterna med flyttbara väggar, som de boende själva kunde anpassa då behoven förändrades. Flexibiliteten var en succé, men konceptet upprepades inte i större utsträckning. I Orminge började arkitekten Jöran Curman, inspirerad av Gordon Cullens bok The concise townscape 1967, bygga tätt och lågt i kontrast till tidens glest utplacerade skulpturala flerfamiljshus. Även här lämnades bostadsplanen till de boende. Ola Nylanders bok är det första renodlade porträttet av den svenska bostadsutvecklingen. Ett decennium i taget går han igenom stadsplanering, bostadsbyggande och dess relation till politiken. Från förra sekelskiftets spekulationsbyggen av arbetarbostäder kring industrierna i Årsta och Liljeholmen strax söder Stockholm via Camillo Sittes stadsplaneidéer i Midsommarkransen och de första HSB-husen med egna badrum och gemensam tvättstuga. Historien om modernismen och miljonprogrammets industriella byggande har

berättats förr. Det som gör Nylanders fördjupning unik är att han, trots trafikanpassning, politik och polemik, aldrig släpper själva bostaden ur sikte. Boken är rikt illustrerad med planer och fotografier, som visar hur olika byggnadssätt påverkar husens insida. Liksom hur idéer om ”vad som är bäst” skiftar över tid. Allmogeköket ersattes av arbetskök och separat matplats. Men människor motsatte sig envist nya idéer. Trängde ihop sig vid köksbordet och fortsatte att använda vardagsrummet som finrum. Det vill säga tills tv:n på 1960-talet gjorde verklighet av 1940-talets ideal om vardagsrummet som familjens samlingspunkt. Tiden dömer hårt. Lagar som från början avser rättvisa, rättigheter och minimikrav, kan snabbt bli förlegade hinder för nytänkande. En självklar sanning kan några decennier senare framstå som djupt irrationell. När man övergav smalhusen gjordes en undersökning som visade att bredare hus inte var billigare. Men byggbolagen valde ändå att bygga brett. Även valet av flerfamiljshus framför radhus framstår i Nylanders bok som godtyckligt. Bostäder är en het fråga i höstens val. Svensk bostad lyfter upp läxor som politiker inte skulle behöva lära en gång till. I dag syns 1990-talets politiska beslut tydligt: tak över huvudet är åter en klassfråga och en vara bland andra, liksom under urbaniseringen runt förra sekelskiftet. o J U LI A S V E N S S O N

Vänster. Fasader i prefabricerad mönstergjuten betong i Västra Orminge utanför Stockholm, arkitekt Jöran Curman 1967–71. FOTO OL A NYL ANDER


BOK

Höger. I boken Ville radieuse finns bland annat Le Corbusiers radikala planförslag för Stockholm 1933.

Så skrev Le Corbusier historia Le Corbusier och Ville radieuse: Att skriva den moderna staden

skribent och publicist. Linton utgår från boken Ville radieuse (Den strålande staden) Johan Linton som Le Corbusier gav ut 1935, och som blev CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA 2013 kulmen på ett intensivt arbete med att formulera en ny stadsbyggnadsdoktrin. Det Le Corbusier är en given portalgestalt i den arbetet var nära integrerat i hans verksammoderna arkitekturens historia, hur den het inom CIAM, den internationella grupp nu än skrivs. Med sin konstnärliga gestaltmodernister, där han själv var tongivande. ningsförmåga, sin enorma kreativitet och Boken kan därför ses som en sammanfattinte minst sin mediala genomslagskraft ning av Le Corbusiers stadsbyggnadsidéer. skapade han ett livsverk som satte starka Däri ingick hans radikala planförslag för avtryck. Men det är svårt att entydigt Stockholm 1933. förhålla sig till det. Man kan förföras av Linton beskriver hur Le Corbusier gradvis hans visionära teckningar med nerv i varje ackumulerade material genom en ström av publikationer, artiklar och egna projekt som Det blev vackert som bild. Men han sedan sammanställde till ett collage som princip för centrala delar av en av text, skisser och ritningar. I huvudkastad var det komplett vansinne. pitlet redogör Linton sedan för innehållet i Ville radieuse, kapitel pennstreck, man kan ryckas med av hans för kapitel. Det är innehållsrikt, men påfalpropagandistiska sätt att skriva och man lande högaktningsfullt i tonen. kan falla i trans över inspirerande hus han Visst finns inslag av kritisk analys, men ritat. Men man kan definitivt också förfade känns rätt marginella. Jag skulle gärna sas över det som han såg som sin verkliga ha sett en fördjupad analys bland annat mission: att i grunden förändra stadsbygav de retoriska grepp som Le Corbusier gandet efter principer som stod i direkt använde i sitt korståg för bättre städer. Ett strid mot hur städerna i verkligheten såg sådant var att utmåla samtiden som en ut. I det avseendet var hans pretentioner så radikalt ny tidsepok att den krävde ett enorma och hans övertygelse om att han helt nytt tänkande. Själva tiden med dess stod för den enda sanningen orubblig. tekniska förändringar tycktes därmed bli en Det är därför med nyfikenhet jag läser tvingande orsak till just den lösning som Le Johan Lintons avhandling Le Corbusier Corbusier själv presenterade. Jag efterlyser och Ville radieuse: Att skriva den moderna också en mer inträngande diskussion av staden. Den handlar om Le Corbusier som frågan om hur Le Corbusier tänkt sig att

hans visioner skulle genomföras. Vilka skulle driva fram den totala omvandling som han ansåg krävdes? Han vände sig i sina tal och skrifter ofta till myndigheter. Redskapet för förändring skulle vara planen, menade han. Le Corbusier såg staden med skulptörens blick. Hans stadsvisioner framstår som gigantiska skulpturparker sammanbundna av omfattande nätverk av upphöjda autostrador. Det blev vackert som bild. Men som stadsbyggnadsprincip för centrala delar av en befintlig stad var det naturligtvis komplett vansinne. Den stadsplan som skulle styra en sådan förvandling måste i praktiken bli en dramatisk rivningsplan. Oavsett om den genomförs eller ej innebär en sådan plan att den befintliga bebyggelsen nedvärderas och det kontinuerliga underhållet upphör. Till slut blir själva förfallet det yttersta argumentet för rivning. Arkivmaterialet kring Le Corbusier är enormt. Johan Linton är i dag Sveriges ledande expert på området. Han rör sig hemtamt i detta myller av källor på olika språk, främst franska. Hans avhandling har därmed forskningsmässigt sin plats på en internationell nivå, men den är publicerad på svenska. Därmed har mycket material kring Le Corbusier blivit lätt tillgängligt för svenska läsare, vilket är utmärkt. Men om en mer populär (illustrerad!) upplaga kommer på tal, vill jag ändå rekommendera att den kompletteras med en utförligare kritisk analys, som inte duckar för den allmänna heroisering som finns kring Le Corbusier. o E VA E R I K S S O N

103 4/14 · ARKITEKTUR


UTSTÄLLNING

Tham & Videgård arkitekter. The operative elements of architecture La Galerie d’Architecture, Paris TILL OCH MED 17/5

Arkitekturgalleriet i Paris presenterar varje år åtta utställningar, med både etablerade och yngre, franska och utländska arkitekter. Svenska Tham & Videgård, som visas under våren, har ett karakteristiskt sätt att förhålla sig till plats och landskap. De är relevanta att visa i Frankrike därför att de illustrerar hur ett starkt arkitektoniskt koncept undviker slöseri med resurser och idéer. Många samtida franska arkitekter har en tendens att följa trender, blanda flera olika stilar, skapa formalistisk och bombastisk arkitektur. Det finns en skepticism mot det enkla och okomplicerade. Tham & Videgård visar på möjligheterna och kvaliteterna med en subtil och konsekvent arkitektur. Deras produktion visar på effektiviteten då en tydlig idé genomförs konsekvent. Deras arkitektur är inte stilbunden, den är på en gång tidlös och kontemporär.

Utställningens scenografi är av tillfällig karaktär: Planscher hänger på metallkablar utmed galleriets väggar. I centrum har modeller i trä positionerats på de fraktboxar som använts vid transporten. Tre korta texter på franska och engelska beskriver utställningens titel och tema. Svartvita fotografier främst av byggda projekt, men även av modeller och renderingar. Ett fåtal tydliga planer i stor skala. Valet att visa allt i svartvitt verkar vid en första anblick märkligt, med tanke på att kontoret gjort många projekt där färgen utgör ett viktigt inslag. Men det är mycket effektivt, en homogen representation av projekten gör utställningens tema extra tydligt: Arkitekturens fundamentala element som massa/tomrum/ljus/struktur/ volym/skala/kontext. I projekt som Kalmar konstmuseum visas tydligt ljusinsläppen i det sågtandade taket och det skulpturala trapphuset. I Archipelago house framträder husets delikata relation till det omgivande landskapet, hur det speglas i fönstren och hur ljuset filtreras in och bildar skuggspel på väggar och golv. I Atrium house visar planen husets sinnliga utformning, med den skyddade innergården, och de stora

Ovan. Tham & Videgård visar arkitekturens fundamentala element i Paris. FOTO MIK AEL OL SSON

fönstren som ramar in det karga landskapet. Relationen till platsen är stark. Utställningen i sig är ett kontextuellt projekt, man visar kontorets samlade produktion, ingen byggnad är viktigare, eller mer spektakulär än en annan. Den ger ett starkt helhetsintryck, och illustrerar den pågående diskussionen om grunderna i arkitektur som kontoret för. Katalogen är ett bra komplement, där finns foton, texter och detaljerade ritningar. Kort sagt en elegant sammanhållen och tydlig utställning. o LI N A L AG E R S TRÖ M Ä R A R K ITE K T.

BOK

Det förflutna i framtidens stad – Tankar om kulturarv, konsumtion och hållbar stadsutveckling Krister Olsson och Daniel Nilsson (red) NORDIC ACADEMIC PRESS 2014

Att ”tänka i tid” är Riksantikvarieämbetets devis sedan ett par år, en förträfflig slogan för en myndighet som släpar på tre maktmättade ord i sitt namn samtidigt som man söker uppdatera och mångfaldiga perspektivet på kulturarvsfrågor. Att tänka i tid kan uttolkas som att anlägga ett tidsmässigt perspektiv, såväl som att medverka till framförhållning. Antologin Det förflutna i framtidens stad skär in nya infallsvinklar i tid och rum, och visar på vitt skilda kul104 turmiljöers ARKITEKTUR · 4/14

betydelse för en hållbar samhällsutveckling. I de 14 texterna ritas djupa tidsperspektiv upp, både bakåt och framåt i tiden, och författarna uppsöker allt ifrån bostäder, gågator och kärnkraftverk, till lånegarderober, mayakulturens städer och parkeringshus. Betraktade som kulturmiljöer kan konsumtionssamhällets rum studeras med nya ögon och avlockas sina genom historien betvingande koder. Tiden för med sig attitydförändringar i relation till samhällets rum – vissa miljöer värderas upp, andra fråntas sin status och betydelse, några försvinner helt eller omprogrammeras. Saknad är ett, om än outtalat, tema i ett par av texterna, och hur vi hanterar detta tillstånd, individuellt och kollektivt. Frånvaron av ekonomiskt tillgängliga bostäder präglar stadslivet för många, medan kollektiva lösningar finns i vår historia, konkret avläsbara som kulturarv. Avsaknaden av icke-konsumtionsinriktade rum undergräver

sammanhållning och meningsskapande på individnivå, vilket i sin tur förhindrar såväl ekologisk som social hållbar utveckling på samhällsnivå. Relationen till tid skrivs fram i några av texterna till ett studiefält i sig; som hur zonering styr rörelsetakten i olika rum. Konstnärlig forskning, med publik miljö som bas för olika normbrytande aktiviteter, kan påverka rummets takt och ton genom kroppslig närvaro. I antologin uppsöks även miljöer präglade av det totala sammanbrottet, skildrade i post-apokalyptisk science fiction, där den narrativa framställningens extremtillstånd blottlägger vår djupa relation till vår livsmiljö och skildrar både katastrofens anatomi och återskapandets krafter. Var och en av texterna i denna bok överlämnar verktyg för avläsning och utvärdering av miljöer till läsaren, och dessa kan plockas upp av samhällsplanerare, forskare, arkeologer, konstnärer, historiker, kulturgeografer och arkitekter – vilket händelsevis motsvarar sammansättningen av medförfattare i boken – eller kort sagt, till var och en som lockas av möjligheten att ”tänka i tid”. o M A LI N Z I M M


UTSTÄLLNING

Ovan. Foton från utställningen på Arkitektur- och designcentrum. Nedan. ”Upp i vind” – Förslag till nybyggnad av Riksdagshus av Léonie Geisendorf i Allmän nordisk arkitekttävling, 1971. F O T O M AT T I Ö S T L I N G (O VA N)

Det snåla klimatets konsekvenser Upp i vind. Léonie Geisendorfs arkitektur. Arkitektur- och designcentrum TILL OCH MED 31/8

I L LU S T R AT I O N W I N G Å R D H S

Sedan det olycksaliga namnbytet från hederstiteln Aritekturmuseet till det mer allmänt hållna Arkitektur- och designcentrum har den hårt kritiserade institutionen på Skeppsholmen i Stockholm pendlat mellan succéer, som den stora Jean-Paul Gaultierutställningen, och rena misslyckanden, som stadsutställningen Vem är staden?. Det är alltså med rätt lågt ställda förväntningar jag går till Arkdes, som det vardagliga namnet lyder, för att se utställningen om Léonie Geisendorf, den nu hundraåriga arkitekten som gick i lära hos självaste Le Corbusier och under många år arbetade med Stockholm som bas. Det börjar olycksbådande. En stor del av det lilla utställningsutrymmet tas upp av en bil, en Karmann Ghia av samma modell som Geisendorf själv körde. Det är en vacker, klassisk bilmodell, men på vilket sätt den bidrar till förståelsen av Geisendorfs arkitektur förblir oklart. De övriga rumsliga tilläggen, som en skvalande radioapparat, låga teakmöbler och ett par av Le Corbusiers soffor är åtminstone stämningsska-

pande. Men om man öppnar lådorna till de rithurtsar som står utplacerade i rummet, tittar på fotografierna och modellerna och lyssnar på ljudupptagningarna med Geisendorf själv, så får man åtminstone en inblick i hennes arkitektoniska gärning – trots att hon aldrig tilläts leva upp till sin fulla potential i Stockholms snåla arkitekturklimat. Tre orealiserade projekt bekräftar tesen. Framför allt planen på en ny katolsk kyrka vid Kungsträdgården, ett projekt som Geisendorf och hennes kontor arbetade

→ Man ser en byggnad som hade stuckit ut även i dagens Dubai eller New York. med i 13 år. Modellerna och ritningarna visar en byggnad med geometriskt rutmönstrad betongfasad med klocktorn och en hög portik som öppnar sig mot innergården och själva kyrkorummet. I utställningen visas också trion Geisendorf, Ralph Erskine och Anders Tengboms förslag om att sträcka ut Sveavägen hela vägen ned till vattnet vid Gustav Adolfs torg, alltså rakt igenom nuvarande Kulturhuset och Riksbanken. På ritningarna ser man hur de tänker sig ett promenadstråk från Sergels torg till Helgeandsholmen – trots de kvaliteter som finns i dagens lösning – en djärv och logisk lösning som presenterades med konstaterandet att

”Sergels torg klipper av norra Norrmalm från södra Norrmalm i onödan”. Slutligen skissade Geisendorf på ett radikalt annorlunda förslag till nytt riksdagshus, två pyramid- eller segelliknande höghus som skulle ersätta de befintliga byggnaderna på Helgeandsholmen och överskugga självaste slottet i monumentalitet. Att det inte skulle komma att genomföras är kanske inte så förvånande, men i Wingårdhs nya illustrationer utifrån de befintliga ritningarna ser man en byggnad som hade stuckit ut även i dagens Dubai eller New York. Av det som faktiskt byggdes är det S:t Görans gymnasium från 1961 som är Geisendorfs främsta bidrag till Stockholms arkitektur. Byggnaden, som nu ska göras om till studentbostäder, är en nordisk variant på Le Corbusiers Unité d’Habitation i Marseille, en rationell lärandemaskin med brädgjuten betongfasad och idrottsanläggning direkt på taket, precis som hos läromästaren. Utställningen är kanske ingen triumf för Arkdes, men visar ändå vad man kan åstadkomma med begränsade medel på begränsat utrymme. Den stora gåtan i sammanhanget är att den producerats av externa krafter från Testbedstudio arkitekter, precis som höstens Lina Bo Bardi-utställning var inhyrd från London. Borde inte Arkdes, med alla sina anställda, själv kunna skapa sina utställningar? O B O M A D E S TR A N D DÅ A R K ITE K TU R G J O RT UT S TÄ LLN I N G SK ATA LO G E N R ECE N S E R A S U PP I VI N D AV TI D S K R I F TE N FO R M S CH E FR E DA KTÖ R B O M A D E S TR A N D.

105 4/14 · ARKITEKTUR


Höger. Bernard Tschumi på sin retrospektiv på Centre Pompidou i Paris. Utställningen pågår till och med 28 juli. FOTO LEO GULLBRING

VINKEL

LEO GULLBRING

Tschumis frågor Bernard Tschumi presenteras i en stor retrospektiv på Centre Pompidou i sommar. Här visas allt från The Manhattan Transcripts till stadsplaner i Abu Dhabi, via La Villette i Paris och Akropolismuseet i Aten. I ett samtal med Leo Gullbring levererar han hård kritik av den samtida arkitekturens avsaknad av vision. Nu presenterar du en collageartad retrospektiv med filmer, modeller och skisser. Vad ser du när du tittar på samtiden? – Under det senaste seklet så har varje generation presenterat visioner om staden, föreslagit olika modeller, olika typer av urbana livsstilar, alla med ursprung i olika kulturer. Se bara futuristerna och Team Ten, eller mer kritiska som Superstudio, Archizoom och OMA. Men sedan 1990 finns inga visioner trots att vi aldrig byggt så mycket stad som nu, inte minst i Kina, i Mellanöstern, i utvecklingsländer. Stadsplaneringen har gått i stå helt och hållet. – Samtidigt står vi inför genomgripande förändringar i hur lever tillsammans i våra städer. Många, men inte arkitekter, har insett att sociala medier, digital kultur, nya informationskanaler helt förändrar vårt förhållande till stadsrummet. Att även städer som Paris, London, Stockholm förändras på grund av nya sociala relationer människor emellan innebär att arkitekturen måste vidga sin spelplan till mer än bara fysiska uttryck, arkitektur handlar om hur människor möts och interagerar. Arkitektur börjar sällan inifrån utan triggas av externa krafter till att bidra med nya lösningar. För mig och mitt kontor betyder det ett utforskande av koncept och dess materialisering. Manhattan Transcripts från slutet av 1970-talet är en arkitektonisk tolkning av vardagens liv och död med hjälp av fotografier som både regisserar och bevittnar händelser. Du är fortfarande lika fascinerad 106 av hur ARKITEKTUR · 4/14

arkitekturens abstrakta organisering av rum möter vår subjektiva erfarenhet? – Den ryske filmaren Sergei Eisenstein menade i en essä från fyrtiotalet att grekerna uppfann filmens montageteknik, den cinematiska rörelsen och arkitekturkonsten. Att arkitektur inte är statisk utan dynamisk är något jag försökt fånga med Akropolismuseet. Du måste röra dig genom rummen för att uppleva historien, du måste gå en sträcka på nära nog en halv kilometer för att läsa Parthenonfrisen. Tillsammans med Rem Koolhaas, Zaha Hadid, Frank Gehry, Daniel Libeskind, Peter Eisenman ifrågasatte du den amerikanska postmodernismens historicism på MoMA 1988. Från att ha varit skrivbordsarkitekter visade ni en ny väg inom arkitekturen inspirerade av det tidiga 1900–talets avantgarde. Du själv slog igenom med La Villette 1983 som i dag är en egen stadsdel i Paris annars så ljusa byggnadsmassa, och som helt på tvärs med allt tal om platsens själ definierat sin egen kontext. Lyckades du skapa ett nytt arkitektoniskt språk? – Jag vill inte påstå att jag lyckats, men jag har bidragit. Vi har alla gått olika vägar och presenterat olika frågeställningar. När jag var tonåring reste jag till Chicago och blev helt fascinerad av stadens kraft, inte av byggnaderna utan av arkitektur som stadsbyggnad, och det har inspirerat mig allt sedan dess. La Villette var min första tävling, fram till dess intresserade jag mig mest för konceptuella frågor, av själva definitionen av arkitektur. Många menar att arkitektur är statisk, att den handlar om form, om regelverk, om hur man gestaltar rumsligheter, man predikar

om god och dålig arkitektur. För mig är det raka motsatsen, arkitektur ska ifrågasätta det gängse, den ska utforska de idéer som formar den, arkitektur ska inte presentera lösningar utan ställa frågor. Gör arkitekturen det i dag? Lebbeus Wood hävdade att den politiska och ibland rent utopiska sociala agenda som präglade din generation blev arkitektur som ren konst, geniers unika verk, med elitens unicitet. – En byggnad är inte ett designobjekt, arkitektur är inte dekoration. Lebbeus kritik var helt rätt, och arkitekturen har alltid stått i maktens tjänst, oavsett om det kallas demokrati eller kapital. Just därför krävs det utrymme för en diskurs som inte byggs, och Lebbeus var precis som en Piranesi lysande i sin kritik. Att hävda att endast det som byggs räknas är att förneka arkitekturhistorien. Arkitekturikonerna har tagit död på både idé och känsla. Häromåret gav du ut boken ”Red is not a Color”, fast den svarade aldrig på frågan varför La Villettes alla lusthus är röda? – (Skrattar) Nej, rött är inte en färg! Visst kan man säga att färgsättning fungerar som ett diagram som ger projektet struktur, som visar hur byggnaderna förhåller sig till varandra. Men jag har undvikit att publicera La Villette eftersom projektet definierar mig i så många människors ögon. Minst lika viktiga är Manhattan Transcripts, konstcentret Le Fresnoy i Tourcoing där den gamla och nya takstruktur skapar mellanrum som kan erövras av studenterna, och inte minst hur konserthallen Zenith i Limoges förhåller sig till kontext och historia. o LEO GULLBRING ÄR DESIGN OCH ARKITEKTURSKRIBENT.


→ Arkitekturikonerna har tagit död på idéerna 107 2/14 · ARKITEKTUR


Höger. The High Line på Manhattan i New York. Nedan överst. Pernilla Månsson Colt och Gert Wingårdh i ”Husdrömmar”. Nederst. Stillbild ur Fredrik Gerttens film ”Sossen, arkitekten och det skruvade huset”. A R C H D A I LY S L I S TA Ö V E R ”4 0 A R C H I T E C T U R E D O C S T O WAT C H I N 2 0 14 ” F I N N S PÅ A R C H D A I LY.C O M . D E F L E S TA F I L M E R N A K A N O C K S Å KÖ PA S V I A N ÄT E T, L I S TA N G E R U P P G I F T E R O M H U R .

VINKEL

INGRID SOMMAR

Rörlig arkitektur Arkitekturen har tagit plats i tv-tablåerna. Ingrid Sommar önskar att de svenska arkitekturprogrammen hade högre ambitioner och fokuserade mer på arkitekturen som språk. teoretiska grundbegrepp. Hur berörs vi av ljus, rymd och dynamik? Hur påverkar oss arkitekturen socialt, gör det lättare eller svårare för oss att träffas, bidrar till eller motverkar integration? Till och med den helt omöjliga parametern skönhet ger sig Dyckhoff på med vetenskapens hjälp. När jag sedan väl började titta på Husdrömmar blev jag tvungen att i viss mån revidera mina åsikter om svenska

F O T O M AT T I A S A N K R A H / S V T

När amerikanska Archdaily förra året listade ”Architecture Docs to Watch In 2013” så innehöll listan 30 titlar. Inför 2014 hade siffran stigit till 40 – arkitekturfilm är en genre i tilltagande. Oftast då dokumentärer om enskilda arkitekter eller byggnader, men också mer spetsiga teman som 100 Women Architects in the Studio of Frank Lloyd Wright. Bland de med spänning mest emotsedda är nog filmaren Tomas Koolhaas dokumentär Rem. Sonen filmade Rem Koolhaas byggnader i tio år innan han ens vågade konfrontera fadern med sin idé. Premiären har skjutits upp några gånger, men har nu aviserats till 2014. Även svenska tv-tablåer är proppade med program om arkitektur. Företrädesvis då internationella dokumentärer av liknande typ som på Archdailys lista. Om grönskande The High Line på Manhattan exempelvis eller om Frank Lloyd Wrights berömda Falling Water. Serier om världens megastäder i Urban Future eller korta snuttar om gröna hus. Men så – som deprimerande kontrast till alla dessa höga ambitioner – de svenskproducerade arkitektursåporna. TV8-veteranen Hustoppen, nu spridd till public service via vårens Husdrömmar i SVT. Min optimala motupplevelse till denna sorts husrelaterade underhållning är brittiska The Secret Life of Buildings (Rummet formar dig) som sänts i flera omgångar i Kunskapskanalen. Tre delar, där kritikern Tom Dyckhoff gör en journalistiskt frisk och levande genomgång av hur vi påverkas av arkitektur. Hemma, i jobbmiljöer och i det offentliga rummet. Verkligen ingen parad av sexiga och exklusiva hus, utan ett ovanligt tillgängligt försök att resonera kring egent108 ligen svåra, ARKITEKTUR · 4/14

arkitektursåpor. Egentligen har den här serien något av samma ambition som Dyckhoffs program – att visa arkitektur i relation till livet. Som en vardaglig, mänsklig aktivitet som påverkar oss alla. Till skillnad från Hustoppen – där experter rankar de tjusigaste husen – har programledaren Pernilla Månsson Colt, uppbackad av den allestädes närvarande Gert Wingårdh

(är ju också med i Hustoppen) valt att sympatiskt nog inte fokusera på stil eller smak. Utgångspunkten är i stället mångfald. Att olika familjer givetvis har olika drömmar om hus. Men efter ett par avsnitt tröttnade jag, besviken. Arkitekturens kopplingar till det vardagliga livet togs inte till vara. I stället handlade det mesta om själva byggprocesserna och om familjernas inbördes relationer. Arkitektur blev synonymt med det fysiska byggandet, inte med idéerna där bakom. Och de noga redovisade konfliktämnena inom familjerna handlade inte heller om arkitektur. Den unika chansen att utforska arkitektur som språk, vilka värderingar som ligger bakom olika riktningar, missades helt. Ändå önskar jag att det kommer mera, inte minst svenskproducerat. Engelsk och amerikansk public service har i vår storsatsat på breda tv-serier om arkitektur som samhällelig resurs. BBC Four, backat av Royal Institute of British Architects, RIBA, med Nation Builders om hur Lord Foster, Lord Rogers, Sir Grimshaw med flera erövrat världen medelst high tech och brutalism. PBS, backat av American Institute of Architects, AIA, med Stephen Cheung som guide i amerikanska Cool Spaces! The Best New Architecture. Kanske lätt pompöst med de nationella anslagen, men ändå uppmärksamhet på bred front för aktuell arkitektur. De bästa svenska arkitekturdokumentärerna, som Fredrik Gerttens Sossen, arkitekten och det skruvade huset (om Turning Torso) och Jesper Wachtmeisters Lysande utsikter (om visionär arkitektur) – bägge med på Archdailys lista – har ju ett antal år på nacken nu. Så fler ansatser i samma anda önskas. o INGRID SOMMAR


→Viljan att sätta husen i relation till livet

109 2/14 · ARKITEKTUR


Companies News & Events Product News Personalities Shop Online News & Events Books Product News Awards Companies Books &Newsletter Magazines & Magazines Museums & Schools Personalities Infor mation Search

Anti Copy


pl atsen s Musik F o T o P E T r A wå H L I n

Plats: Jätturn, Dalarna Skiva: Son of Flynn, Tron Legacy Artist: Daft Punk Sjön Jätturn ligger i ett naturreservat i Dalarna. Platsen är stillsam men full av information. Klotter i en grotta, det äldsta från 1600-talet, pratar om en tid som funnits. Elektromagnetisk strålning från solen får träden att växa. Med elektromagnetisk strålning i min dator når jag platser över hela världen. En materiell kontinuitet via olika media. Vågor över sjön. En ristning på en vägg från 1600-talet. En text på webben som skrevs i dag. I filmen Tron går människor in i internet som om det vore en fysisk plats. ”Jag försökte föreställa mig hur informationen rörde sig genom datorn. Hur såg den ut? Som fartyg? Som motorcyklar? Var kretsarna som motorvägar?” En plats som denna kanske inte direkt för tankarna till urbanitet men du kan vara mer urban här om du vill än i vilken stor stad som helst. De elektromagnetiska vågorna som sänder information till datorn är ett naturligt fenomen och kan inte särskiljas från den information som ger liv åt växter. Det är i det avseendet ingen skillnad på natur och teknik. Allt är arrangerade atomer. o pe r n i ll a wå h li n n o r é n ä r a r k ite k t o ch i nte rvj ua s på s i d 70.

Centro Presenterar BADHUS & POOLANLÄGGNINGAR Arena Skövde Vi på Centro säljer keramiska ytskikt till den professionella marknaden, och har gjort så sedan 1968. Det svenska beståndet av simhallar och offentliga bad är åldrat och i behov av upprustning eller nybyggnad. Med ett sådant investeringsbehov krävs bestående material, hållbara lösningar och erfarenhet. Centro erbjuder alla tre.

Centro kakel och klinker projekt@centro.se 08-442 90 50 centro.se


BOKEN OM

Sveriges naturum!

• Abisko

• Ammarnäs • Hemavan

• Höga Kusten • Vålådalen • Ånge

• Fulufjället

• Dalarna

Rabatt till Arkitekturs prenumeranter!

• Färnebofjärden

• Värmland • Nationalparkernas hus • Kosterhavet

Hornborgasjön •

• Stendörren • Vänerskärgården • Tåkern

• Sommen • Västervik • Fjärås Bräcka • Store Mosse

Getterön •

• Trollskogen • Gotland

• Kronoberg Kullaberg • Blekinge • Söderåsen • Vattenriket • Skrylle •

Sedan 1970-talet har Naturvårdsverket byggt besökscentra, så kallade naturum, i anslutning till några av det svenska landskapets pärlor. Som Abisko, Hemavan, Fulufjället, Höga Kusten, Tåkern, Hornborgasjön, Kosterhavet, Stenshuvud och Store Mosse. Det har blivit en unik satsning på arkitektur som saknar motstycke i Sverige. Avancerade utställningsbyggnader och det bästa av Sverige i förening. 13 av sammanlagt ett 30-tal naturum presenteras ingående i boken med nära 150 nytagna fotografier av Åke E:son Lindman, ett rikt ritningsmaterial och texter av Claes Caldenby, Mark Isitt och Tomas Lauri. Parallella texter på svenska och engelska.

• Stenshuvud

Vattenriket

Naturum Vattenriket Size: 1,050 m 2 Completed: 2009 Architect: Fredrik Pettersson, for White Arkitekter AB

The vital importance of water is made abundantly clear by the

Naturum Vattenriket

Kristianstads Vattenrike Biosphere Reserve. In a manner of

Storlek: 1050 m 2

speaking, water is everything. Or rather, water functions in a

Färdigt: 2009

very special kind of way round about the Helge Å river. It is

Arkitekt: White arkitekter AB genom Fredrik Pettersson

one of those well-functioning ecosystems, a wetland which gives far more than it takes.

Vattens betydelse för liv är självklart i Kristianstads vatten-

People living here have for centuries derived great

rike. På sätt och vis är vattnet allt. Utan det finns ingenting.

benefit from the wetland. It nourishes banks and fields. The

Eller rättare sagt: vattnet fungerar på ett alldeles speciellt

wetland flanking Helge Å is so low-lying in relation to sea

sätt runt Helge å. Det är ett av dessa väl fungerande ekosys-

level, indeed partly below it (the lowest point in Sweden, 2.41

tem, en våtmark som ger mycket mer än vad den tar.

metres below sea level, is located here). The breadth of the

Även de boende runt om har under många hundra år

river varies enormously in the course of a year. The water level

haft stor nytta av våtmarken. Den skänker näring till stränder

fluctuates by something like 2 metres. In winter and spring

och åkrar. Våtmarken runt Helge å ligger så pass lågt i förhål-

the river bursts its banks, drying out as summer approaches.

lande till havet, bitvis under det (Sveriges lägsta punkt, 2,41

Helge Å can shift from a few metres in breadth to several

meter under havsytan, finns där). Ån växlar kraftigt i bredd

kilometres.

under ett år. Vattenflödet varierar uppemot två meter i höjd.

This wetland is full of life. This is the sole Swedish habi-

Under vinter och vår svämmar det över, för att torka ut framåt

tat of fen ragwort, a small but bright yellow flower which sets

sommaren. Helge å kan skifta från några meter i bredd till

the watermeadows a-shimmering. There is a great deal of bio-

flera kilometer.

diversity and variety here, ranging from the white-tailed eagle

I våtmarken frodas livet. Där finns den för platsen unika blomman Gullstånds, liten men intensivt gul, som får strand-

circling overhead to an unusual multitude of dragonflies and microscopic molluscs.

ängarna att skimra. Artrikedomen och variationen är stor, allti-

Building in a wetland, now matter how well-functioning

från havsörnen som slår sina lovar i skyn till ovanligt många

ecologically, is no easy matter. Wetlands and buildings don’t

trollsländor och mikroskopiska mollusker.

belong together.

Att bygga i en våtmark är, hur bra den än fungerar

When building work was due to start on the Vattenriket

ekologiskt, inte enkelt. Våtmarker och byggnader hör inte ihop. När naturum Vattenriket, som White vann den inbjudna

Naturum, for which White had submitted the winning entry in an invited competition, firm ground proved to be further down

tävlingen om, skulle börja byggas visade det sig vara längre

than had been supposed. At the point where they wanted to

ned till fast mark än vad man tänkt sig. Där man ville placera

the building to be, the mud was 30 metres thick, so the Natu-

byggnaden var det 30 meter dy innan man nådde botten. Man

rum was moved nearer one of the banks and its footprint

flyttade därför naturumet närmare ena stranden och minskade dess fotavtryck. Men stadiga långa betongpålar gick inte att undvika. Det fanns inte många byggnadsverk att relatera till, ingen byggnadskultur att ta fasta på. Naturum Vattenriket sätter sina egna gränser för vad en byggnad är. White har

Naturum Visitor Centres in Sweden | 145

FAKTA: Utgivning juni 2013, schweiziskt hårdband, 240 * 275 mm, 190 sidor, ISBN 978 91 86050 80 1. Boken ges ut av Arkitektur Förlag i samarbete med Naturvårdsverket. Pris för Arkitekturs prenumeranter 345 kr. Ordinare pris 395 kr. Priser inkl frakt inom Sverige.

Ottenby

Ottenby

Sveriges naturum | 74

Sektion och plan 1:300

Section and floor plan 1:300

Telefon: 08-702 78 57

Site plan 1:4000

Webb: webbshop.arkitektur.se

Situationsplan 1:4000

BESTÄLL BOKEN HÄR:

Naturum Visitor Centres in Sweden | 75

• Ottenby

ISBN 978-91-8605

9 789186 0508


Är det inte dags att se saker på ett nytt sätt? • Hållbarhet är grunden för klimatsmarta bygglösningar • Hålbarhet är överlägsen livslängd

Kvalité

• Hållbarhet är lägre miljöpåverkan • Hållbarhet uppnås när mindre transporteras till samma resultat

Livslängd

• Hållbarhet är långsiktig kvalitetssäkring • Hållbarhet är energieffektiva lösningar Miljö

• Hållbarhet är när materialet har en sund livscykel • Hållbarhet är när material återanvänds istället för deponi • Hållbarhet kräver att material, energi och byggteknik hushåller med naturens resurser

Trygghet

Hållbarhet är enkelt sagt hög kvalité, funktionssäkerhet och minimal miljöpåverkan.

Resitrix är tätskiktet som överträffar kraven på hållbart byggande www.takcentrum.se

N Ä S TA N U M M E R

SVENSK ARKITEKTUR SEDAN 1901

www.arkitek tur.se

www.epdmtak.se

Resitrix marknadsförs av Takcentrum i Sverige

I Arkitektur nr 5/14 tittar vi närmare på den danska arkitekturens intåg i Sverige. Tre nya byggnader – alla ritade av danska kontor presenteras: Högskolan Dalarnas nya bibliotek i Falun av ADEPT, Swedbanks nya huvudkontor i Sundbyberg av 3XN och Lunds nya kommunhus av Christensen & Co. Katarina Rundgren analyserar de många kommande danskritade husen i landet och söker svar på frågan: Vad karaktäriserar den danska arkitekturen? Vi letar också efter hemligheten bakom Danmarks framgång som arkitekturland och träffar nästa generation danska arkitekter. Mikael Bergquist har träffat schweiziske arkitekten Pascal Flammer i ett samtal om associativ arkitektur. Dessutom en första rapport från biennalen i Venedig, debatt, ”Vad 113 bör göras?” och tidens ord i Jargong. 4/14 · ARKITEKTUR


å sik tsmatris

silvia avallone. Författare. uppföljaren till romanen ”stål” är här. Vi längtar tills marina Bellezza kommer på svenska.

radiolab. Podcast. förslagenheten, nyfikenheten. man stannar i steget när man lyssnar.

Louis Ck säsong 4. tv. självhatsrealismens mästare är inte rolig längre, men än mer fantastisk.

Fa N ta s t i s k t

arkitekturs guide till kulturen.

maleficent. Film. coolt smink. angelina Jolie med getlinser.

malmö. stad. stadsbyggnadskontoret ger ut bok om sin moderna arkitektur.

Gerillakampanjer. som de mot sDs affischer i stockholms t-bana.

Ola Andersson

Stockholm och bostadsbristen

allt det där jag sa till dig var sant. Bok. amanda svenssons folkhögskole-skildring är dynamit.

Det andra Heimat. Film. hedervärt gräv där du stårprojekt av edgar reitz.

martina montelius. Person. Återupprättade den vulgära kulturtanten i podcasten ”lunch med montelius”.

Pulp – a film about life, death and supermarkets. en dokumentär lika mycket om sheffield som om pulp.

kent. tigerdrottningen. frasen ”vi kom från sossestäder” ger en fortsatt plats i den svenska kulturkanonen. Lykke Li. i never Learn. 32 minuter bombastisk smärta. Den felande länken mellan schlagerfestivalen och the knife.

män i hotpants-trenden. Vi välkomnar korta shorts även för det otäcka könet.

C/O stad. konferens. tre dagars nyttigt seminarium med fokus på miljonprogrammet. i malmö. föredömligt.

Cykeln. Fordon. sommarens utställning på arkitektur- och designcentrum och form/Design center i malmö som ger ut arkitekturguider för cyklister.

tvodden. nu kommer ett nytt format, podcasten som tv. public service kidnappar Youtube. nu får alla bli talkshowvärdar! Feministiskt initiativ. De pratar visioner och ideologi när alla andra är fast i detaljer.

PEzO vON ELLriCHsHaUsEN

sELGasCaNO

stramt och raffinerat.

Donna tartt. hovsamma samtal med författare om litteratur. tänk om någon vågat fråga henne om hon läser i badet.

lekfullt och poppigt.

Nyförträffligheten. Det har blivit så lätt att framstå som en fin människa. när ska präktighetsidealet peaka? och när kommer ”nattsudd” tillbaka i tv-tablån?

”Ulf Lundell”. manlig förebild. Österlenbon knausgård ska starta upp sitt gamla rockband.

schyffertifieringen av samtiden. all denna bromance. från ”alla är fotografer” till ”Jättebästisar”. har allting alltid varit såhär inavlat?

En sång från hjärtat. Film. persbrandt är den esteticerade kulturslusken personifierad. Bitter man mjuknar. gäsp.

Foodtrucks. förlorade sin edge när centerpartiet gjorde det till en valfråga.

kvartersstaden. fixeringen vid en form har aldrig varit bra för vare sig kultur eller stadsbyggande.

storstockholms lokaltrafik (sL). stad efter stad vände ryggen åt sDs valpropaganda, men i huvudstaden fick de härja fritt.

Fö r Fä r Li Gt

Wheely's Café. affärsidé. för 3 000 dollar blir du din egen kaffeentreprenör och får en cykel på köpet. Den utnyttjade ”entreprenören” som livsstil.

refshaleøen. Eurovision. strålkastarljuset som stadsbyggnadsverktyg. så byggs städer ut i teorin om den kreativa klassens efterföljd.

seth rogen. skådis. måste han spela samma roll om och om igen? nu senast i ”Bad neighbours”.

kärlekskoden. tv. fexeus dejtingprogram är allt vi inte vill ha från vårt älskade public service-bolag.

medveten konsumtion. Vi vill kunna äta gorby's igen utan att skämmas.

114 arkitektur · 4/14

Hitta hem. Bok. ola andersson ger politikerna en lösning på stockholms bostadsbrist.

svett och etikett. sVt flows nya program om träning. man blir inte en fin människa av att träna.

sJ. Biljettpriser. tänk vad sommaren kunde vara om man kunde ta tåget dit man ville.

Blocket Bostad. gör en framryckning. Just när du trodde att bostaden inte kunde bli mer vara.


Shield_White_2013

28 verktyg för magi och rum

Version 1.1 – 25 October 2013

– ytterligare 10 000 finns på www.philips.se/lighting

Keramiska plattor serie Heritage

Kontakta vår projektavdelning

Svenska Kakel Kvalitet • Kunskap • Service

Malmö Tel 040-685 34 00 • Helsingborg Tel 042-400 57 00 • Halmstad Tel 035-21 24 10 Göteborg Tel 031-86 64 40 • Stockholm 08-520 260 00 • Luleå 0920-46 56 00

www.svenskakakel.se


Fri navigation med Dorte Mandrup

ARKITEKTUR · NR 8 · 2013 · BOSTAD · Social housing · Renovering av miljonprogrammet · Diebedo Francis Kéré · Finanskrisens USA ARKITEKTUR · NR 7 · 2013 · MODERNA MÅLTIDER · Saluhall Kvillebäcken · Ung svensk arkitektur · Campus Novartis ARKITEKTUR · NR 6 · 2013 · STADENS PAVILJONGER · Hotell och Abbamuseum · Älvstaden Göteborg · Fritiden ARKITEKTUR · NR 5 · 2013 · DE NYA STÄDERNA · Kiruna · Vallastaden · H+ Helsingborg · Söderstaden · IBA Hamburg ARKITEKTUR · NR 4 · 2014 · VÄLFÄRD · Göteborgs Stadsbibliotek · Dorte Mandrup · Skagershuset i Årsta · Aula Medica · Jernhusen

materialval och ytbehandlingar.

FÖNSTER •

DÖRRAR •

SKJUTDÖRRAR

|

HAJOM.COM

Gemensam arkitektur är ett undantag

– och upptäck möjligheterna att skapa ett eget uttryck genom omfattande

ARKITEKTUR · NR 3 · 2014 · LÉONIE GEISENDORF · Tre landskapsprojekt · Hotellskrapor i Norrland · Nya Hisingsbron

skjutdörrar och fasta- samt öppningsbara glaspartier i udda och unika format

EN FÖRSKOLA I HAVSBANDET NYA BIBLIOTEKET I GÖTEBORG

ARKITEKTUR · NR 2 · 2014 · VILLOR · Tham & Videgård · Elding Oscarson · Jonas Lindvall · Mikroboende · Asplunds okända hus · Valerio Olgiati

upplöst förhållande mellan inne och ute. Kombinera Hajoms ytterdörrar,

4/2014 SEK 97 EUR 13 BYG G N A D INTERIÖR PLAN LANDSKAP

O B J E K T: V I L L A S T E N M A N / H A N S E R I C A N D E R S S O N

ARKITEKTUR · NR 1 · 2014 · KONTOR · Ryska Posten · Mojang · AMF Fastigheter · Framtidens arbetsplats · Nya Krematoriet Skogskyrkogården

Välfärdsbygge Genom Hajom Architect Series ger vi dig unika möjligheter att skapa ett

V I E X K L U D E R A D E Z L ATA N D E N N E O N G R Ö N A VÅ G E N TSCHUMIS MÅNGA FR ÅGOR FIX AD FUNKIS I LULE Å

Framgångsrikt provisorium i farozonen

JERNHUSENS SKENMANÖVER

När resenärerna glömdes bort

HAJOM ARCHITECT SERIES

Arkitektur 4/2014  
Arkitektur 4/2014  
Advertisement