Arkitektur 6/2014

ARKITEKTUR · NR 8 · 2014 · BOSTAD · Social housing · Renovering av miljonprogrammet · Diebedo Francis Kéré · Finanskrisens USA ARKITEKTUR · NR 7 · 2014 · MODERNA MÅLTIDER · Saluhall Kvillebäcken · Ung svensk arkitektur · Campus Novartis ARKITEKTUR · NR 6 · 2014 · NYA RÖRELSER · HISTORIENS SPÅR · Rosengårdsstråket · Thea Leonhard · Landsarkivet i Lund · Petra Gipp · Lyxhus i Stockholm ARKITEKTUR · NR 5 · 2014 · DANSK VÅG · Swedbank · Högskolebibliotek Falun · Danska unga · Realdania regerar · Pascal Flammer

– och upptäck möjligheterna att skapa ett eget uttryck genom omfattande

ARKITEKTUR · NR 4 · 2014 · VÄLFÄRD · Göteborgs Stadsbibliotek · Dorte Mandrup · Skagershuset i Årsta · Aula Medica · Jernhusen ARKITEKTUR · NR 3 · 2014 · LÉONIE GEISENDORF · Tre landskapsprojekt · Hotellskrapor i Norrland · Nya Hisingsbron

En stjärna träder fram ur skuggan

SPÅR AV THEA LEONHARD skjutdörrar och fasta- samt öppningsbara glaspartier i udda och unika format

PETR A G IPP OM ARKITEKTUR SOM SÄTTER ALLT I RÖRELSE

ARKITEKTUR · NR 2 · 2014 · VILLOR · Tham & Videgård · Elding Oscarson · Jonas Lindvall · Mikroboende · Asplunds okända hus · Valerio Olgiati

Genom Hajom Architect Series ger vi dig unika möjligheter att skapa ett

6/2014 SEK 97 NOK 109 EUR 13 BYG G N A D INTERIÖR PLAN LANDSKAP O B J E K T: S O M M A R H U S H U S A R Ö / T H A M & V I D E G Å R D

ARKITEKTUR · NR 1 · 2014 · KONTOR · Ryska Posten · Mojang · AMF Fastigheter · Framtidens arbetsplats · Nya Krematoriet Skogskyrkogården

HAJOM.COM

| SKJUTDÖRRAR DÖRRAR • FÖNSTER •

materialval och ytbehandlingar.

Nya rörelser förändrar stadslivet

NY VÄG FÖR ROSENGÅRD HAJOM ARCHITECT SERIES

LY X D E L U X E I S T O C K H O L M S T R I D S B E R G S B E C KO M B E R G A S N A RT D Ö R B I L S TA D E N FINURLIGT FRITIDSHUS

DE UNGA TOG KONTROLL Ett enat Husby kan aldrig besegras

upplöst förhållande mellan inne och ute. Kombinera Hajoms ytterdörrar,

EVO 2/e är ett system med 20 mm tjocka granitkeramikplattor som kan läggas antingen direkt på grusbädd, gräs eller upphöjt med speciella distanser (supports), på ett plant och fast underlag. Plattorna är garanterat frostsäkra, ålders- och väderbeständiga samt lätta att underhålla. Använder man supports är höjden reglerbar mellan 25-100 mm. Fördelarna med att använda supports i detta system ger en enkel montering, med en dränerande yta som eliminerar all risk för att eventuella frostsprängningar i underlaget påverkar plattorna.

Detta gör systemet särskilt lämpligt för öppna terrasser och balkonger. Skulle en platta skadas genom mekanisk påverkan är det väldigt enkelt att byta ut den.

Framtidens arbetsplats kommer vara mer individanpassad och utgå från de aktiviteter vi faktiskt gör på arbetsplatsen.

Henrik Axsell, Konceptutvecklare av Kinnarps Aktivitets Baserade Arbetsmiljö, Kinnarps Sverige

Keramiska plattor serie Evo 2/e

Kontakta vår projektavdelning

Svenska Kakel Kvalitet • Kunskap • Service

Malmö Tel 040-685 34 00 • Helsingborg Tel 042-400 57 00 • Halmstad Tel 035-240 24 00 Göteborg Tel 031-86 64 40 • Stockholm 08-520 260 00 • Luleå 0920-46 56 00

www.svenskakakel.se

robusta.se /villaW

Right Thing united

Villa W |

Arkitekt: Gert Wing책rdh Wing책rdh Arkitektkontor Bygg책r: 2012

| Byggnads AB

Ett industriellt hantverk för nästa århundrade. Och nästa.

GR AND PUBL IC FOTO SA M SYLVÉN

På Byarums Bruk ser vi saker på lite längre sikt. Det gäller såväl våra produkters framtid som vår tillverknings historia. Vi gjuter enbart i återvunnen aluminium – ett material som kan återanvändas gång på gång, generation efter generation. Tidsrymder som ger perspektiv på tillvaron och sätter sin prägel på våra produkter.

BÄNK HAGA

f o r m G i vA r e

Björn Alge

www.byarumsbruk.se

si

s19 Ledare. Dags för en stadsbyggnadsminister. s20 Debatt. In med kunskap i Arkitektur- och designcentrum.

N R 6 · 2014

INNEH Å LL

s97 Leo Qvarsebos tripp-trapp-trull-hus i Dalarna tar med landskapet på dans.

s30

NY T T O M ARKITEK TUR s23 Mindre städer satsar på innovativa skolor. Spårat. s24 Bostadsångest och lyckoparadox. Nya arkitektur-ord i tiden. Jargong. s27 Anders Lago: Omfördela statliga pengar! Vad bör göras? s29 FOJAB, får man skära i en ikonbyggnad? Hur tänkte ni?

TEMA: NYA RÖRELSER s30 Intro. Nya rörelser som utmanar arkitekturen. s32 Dialog. Petra Gipp om uppfinnarverkstaden Katedralen. s40 Reportage. Nya Rosengårdsstråket är en provkarta för att motverka segregation. s48 Perspektiv. Bilismen är ett hot mot ekonomin. s52 Essä. Daniela Lazoroska om hur ungdomar tog kontroll när politiken misslyckades i Husby. s56 Arkitekturbiennal. I Venedig blir moderniteten en läxa för framtiden.

TEMA: HISTORIENS SPÅR s60 Intro. Historien kommer alltid upp till ytan. s62 Utdrag. Sara Stridsbergs nya roman om Beckomberga. s70 Reportage. Designern Thea Leonhard återupptäckt.

*NYA RÖRELSER *HISTORIENS SPÅR

Rosengårdsstråket, bilfria städer, arkitektur som grogrund för uppfinningar, de unga som lyfter Husby. Vi letar nya rörelser.

Och gräver i historiens spår: Ett övergivet Beckomberga, en förvandlad brutalistisk ikon och en bortglömd inredningsstjärna.

s62

Sara Stridsbergs nya roman Beckomberga handlar till stor del om just platsens och arkitekturens Beckomberga. Vi publicerar ett utdrag.

SYNAT s82 En läxa för Lund.

Bernt Nybergs arkitekturikon Landsarkivet har byggts om på ett sätt som inte passar, skriver professorn Matthew Hall.

OBJEKT s88 Exklusivt. Flerbostadshus på Grev Turegatan i Stockholm av Vera arkitekter.

SEKTION s98 Dans med landskap. Fritidshus i Västerbyn. Leo Qvarsebo. s102 Ett modernt nav. Resecenter HaparandaTornio. Rehnberg Geigant arkitekter.

ARKITEKTURKULTUR s107 Krönikan. Julia Svensson om Venedig som resultatet av ohämmad ekonomisk vinst. s108 Recenserat. Boken Green utopianism av Karin Bradley, en avhandling och film. s112 Vinkel. Rasmus Wærn om arkitekturkritiken. s114 Platsens musik. Lars Gullin och Mephista på Gotland. s121 Nästa nummer. s122 Åsiktsmatrisen.

OMSLAG: Uppfinnarverkstaden Katedralen, Linköping av Petra Gipp arkitektur.

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

5 6/14 · ARKITEKTUR

Adress (Obs Ny adress): Box 19575 (Birger Jarlsgatan 110) SE-104 32 Stockholm

BYG G N A D INTERIÖR PLAN L ANDSKAP

Telefon: +46 (0)8 702 78 50 E-post redaktion: redaktionen@arkitektur.se fornamn.efternamn@arkitektur.se

www.arkitektur.se

S V E NS K ARKITEKTUR S E DA N 1 9 0 1

Webb: www.arkitektur.se Arkitektur utges av: Arkitektur Förlag AB Verkställande direktör: Tommy Rundqvist tommy.rundqvist@arkitektur.se Annonser: Isa Ekstedt, isa.ekstedt@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 58

REDAKTION

Dan Hallemar chefredaktör Medarbetare i detta nummer: Eva Eriksson Johan FredinKnutzén Ylva Frid Matthew Hall Mattias Hedberg-Ek Anders Kling Anders Lago Daniela Lazoroska Åke E:son Lindman

I DETTA NUMMER ÄVEN

Tomas Lauri redaktör

Julia Svensson redaktör

Viktoria Ottosson Henrik Rosenqvist Ingrid Sommar Sara Stridsberg Alexander Ståhle Tord-Rikard Söderström Rasmus Wærn Sara Westin Malin Zimm

Sara Stridsberg är författare och dramatiker. Hon är aktuell med romanen Beckomberga – ode till en familj.

Marianne Lundqvist koordinator, layout

Redaktionskommitté: Love Arbén, arkitekt, inredningsarkitekt Mikael Bergquist, arkitekt Catharina Gabrielsson, arkitekt och forskare Per Haupt, arkitekt Susanne Ingo, arkitekt, regionplanerare Bengt Isling, landskapsarkitekt Pia Kjellgren Schönning, arkitekt Johan Mårtelius, arkitekt, professor i arkitekturhistoria vid KTH Matilda Stannow, arkitekt Malin Zimm, arkitekt, sakkunnig på Arkitektur- och designcentrum Kritikergruppen: Mikael Bergquist, arkitekt Per Bornstein, arkitekt Lena From, projektsamordnare, skribent Ulrika Karlsson, landskapsarkitekt Anders Kling, landskapsarkitekt Tomas Lewan, arkitekt, skribent Helena Mattsson, arkitekt, lektor KTH Katarina Rundgren, arkitekt Rasmus Wærn, arkitekt, skribent Johan Örn, arkitekturhistoriker, skribent Korrektur: Josephine Askegård, arkitekt, journalist Lokalombud: Malmö: Katarina Rundgren, arkitekt Göteborg: Per Bornstein, arkitekt

Beställning böcker och lösnummer: Erica Enwall, erica.enwall@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 57 Ekonomi: Eivor Boérius,eivor.boerius@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 55 Plusgiro: 473 93 01-2 Priser/Subscription rates: 8 nummer per år/8 issues SVERIGE (inkl 6% moms) Helår Helår + klotband Helår + halvfranskt band Studerandeprenumeration Lösnummer Övriga Norden/Nordic countries: Inkl 6% moms För momsregistrerade (Obs: ange ert VAT-nr) UTLANDET/ABROAD: EU COUNTRIES (VAT 6% included) For those VAT registered (Please state your VAT-number) OTHER COUNTRIES Digital prenumeration enbart

SEK 660 1 660 2 175 395 97

LI

UP

2 0 14

EN FO DÖR RM R VE ENS RK NA ST RA AN TUR CK SÖ UM S W DE , N H I TA D OR R TE SM RK US CO ÖP E OR ET IN SL , DI G ÖJ NA AR V D TO IK KI KO R A RU LL EK L A NA TI RS VE T SU M ND ÁT ST TA ZO RÖ RA RN M HK AN S T AR KA E DE KI XT , T RS EK I SO LK A TK N M ON M SK LA TO Y ND ARE R , ST VA C I T Y, RÖ MO N R A M M A RL IE AO AN RO S DA P AR & C BE LA IE FF

PROJEKT I NR 6 · OKTOBER

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

KT

S

R

ST

Tidskriften Arkitektur har som uppdrag att dokumentera svensk arkitektur. Sedan 1901.

PROJ EK T I N R 1 1994

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

KT

3 09 EN SNUMMER 341

S

R

LIC

LIC

09 EN SNUMMER 341

KT

3

ÅKESSON

R

YCKERI TR

MILJÖMÄ

S

Grafisk form: Tobias Berving/ETC Kommunikation Repro och tryck: Elanders Fälth & Hässler, Mölnlycke 2014 LIC

6 ARKITEKTUR · 6/14

967 912 1 250 1 179 1 218 440

ISSN 0004-2021 För ej beställt insänt material ansvaras ej.

Arkitekturs upplaga kontrolleras av TS. Medlem i Sveriges Tidskrifter och Sveriges Kulturtidskrifter. © Arkitektur Förlag AB

PF IN NK NA RV PE ÖPI E NG RK TR ST A AD GI EN PP RO KA AR SE TE KI TE NG DR M KT AL ÅR AL UR EN M D SS Ö T ST AD R ÅK OM ET B F O YG G NA JA B AR D A V KI L TE TU KT AND RE ER SA NO VE RK RA IV 8 ET AR , S , TO KI LU CK TE ND QV KT HO AR ER LM SE LE B O O, QV A R VÄ S T SE BO ERB RE YN SE RE CEN HN TE R BE RG HA PA GE RA IG AN ND AT T AR OR N KI TE IO KT ER

Alexander Ståhle är stadsbyggnadsforskare på KTH och VD på arkitekt- och analysföretaget Spacescape. Även flitigt anlitad föreläsare och ca 2000 följare på Twitter.

Claes Caldenby redaktör

Prenumeration/Subscription: Prenumerationsärenden kan göras på nätet: arkitektur.prenservice.se Ha prenumerationsnumret till hands!

För personlig service: Tel +46 (0)770 45 71 27, 8.30–16 arkitektur@titeldata.se

3 09 EN SNUMMER 341

...och himlen därtill

Släpp in dagsljuset och skapa ett hälsosamt och energieffektivt inomhusklimat. VELUX takljusmoduler erbjuder unika lösningar för offentliga och kommersiella byggnader.

Den rena och tilltalande formen är konsekvent och utan kompromisser.

Modulariteten förenklar såväl ritningsarbetet som installationen – men skapar också möjligheter: Sortimentet är omfattande.

VELUX takljusmoduler är verktyget för en miljö med mängder av dagsljus, god ventilation och hög energieffektivitet.

För mer information: velux.se/takljusmoduler

VELUX takljusmoduler

Takljusband 5-25°

Nordljus 40-90°

Ryggås 25-40°

Ryggås vid 5°

Atrium takljusband

Atrium ryggås

ULTRAKOMPAKTA YTOR

GOLV / HÖGTRAFIKERADE / STORA FORMAT

FASADER / STORA FORMAT

EXTERIÖR BEKLÄDNAD / URVAL AV TJOCKLEKAR

BÄNKSKIVOR / UNIK DESIGN

OÖVERTRÄFFAD STYRKA OCH VÄRMEBESTÄNDIGHET

COSENTINO LANSERAR EN REVOLUTIONERANDE ULTRAKOMPAKT YTA! SKÖNHET I SIN STYRKA

ULTRA STORLEK

Forskning och teknologi har lett oss till upptäckten av nya material som förbättrar vår omgivning.

Dekton är en sofistikerad blanding av råmaterial som används till att producera det senaste inom glas och porslin samt den högsta kvaliten på kvartsbänkskivor.

Dekton tar i bruk en exklusiv sk. Sinterized Patrticle Technology (TSP), en högteknologisk process där vi framställer den naturliga förändring som natursten genomgår när den utsätts för höga temperaturer och enormt tryck över tusentals år.

STOR BRANDOCH VÄRMETÅLIGHET

MOTSTÅNDSKRAFT MOT NÖTNING

STOR TÅLIGHET MOT IS OCH FROST

FÄRGSTABILITET

DIMENSIONSSTABILITET

3200 mm

Dekton kan användas utomhus och är perfekt för det nordiska klimatet.

Cosentino har kombinerat det bästa från naturen med det senaste inom vetenskap och teknologi. Fokus på forskning och utveckling representerar en av våra grundstommar.

Vi har revolutionerat köksbranschen och valet av bänkskivor med Silestone.

Nu har vi än en gång kombinerat natur och vetenskap för att skapa Dekton.

HÖG UV-RESISTENS

ULTRA TJOCKLEK

1440 mm

Det är 16 olika designtekniker som använts i prosessen, och de tillåter en tredimentionell design och ett stort antal estetiska valmöjligheter.

Produktionen av Dekton sker genom en 25000 tons press, där stenmassan får en ultrakompakt yta i storformat.

TA DEL AV EN STÖRRE VÄRLD

Sirius

Ananke

Keranium

FLER FÄRGER OCH STRUKTURER PÅ

DEKTON.COM

LightSkin powered by Zumtobel

Med den integrerade LED-belysningen Schüco LightSkin ger du arkitekturen ett ansikte om natten. Designen har tagits fram i ett unik samarbete med Zumtobel och döljer såväl kabeldragning som ljuskällor. Produkten är mycket energieffektiv och har en unik strålvinkel som motverkar ljusföroreningar och ser till att ljuset hamnar på rätt ställen. Den är enkel att montera och med hjälp av färgtemperaturen kan du göra olika färgval!

www.schueco.se

Mieles nya generation professionella färskvattendiskar ger toppresultat på 5 min

Mieles nya färskvattendisk garanterar toppresultat.

Snabb – klarar disken på 5 min!

Slät panel gör maskinen lätt att hålla ren. Standarutrustad med två kraftiga trådkorgar. Går att extrautrusta med lavetter för 50x50 cm plastbackar.

Lyft blicken

Plåtens gränslösa möjligheter n Plannja Närproducerat tak frå

Produkt:

Plannja Pannplåt Beskrivning:

sisk profil vi tillverkar av Plannja Pannplåt är en klas a valbara kulörer som fler i stål eller aluminium. Finns d Coat-beläggningen Har la. ska speglar Nordens färg tt uttryck. Pannplåten ger taket ett behagligt ma av aluzink. erbjuds även i tidlös legering

Tunn stålplåt är skapad för skapande. Materialet har under århundraden uttryckt gestaltningar som arkitekten valt. Till exempel för att framhäva organiska former, ge liv åt döda ytor, för att spela med linjer, kontraster, skuggor och reflektioner. Plåtens variationsmöjligheter är närmast gränslösa. Som korrugerad. Pressad i olika former. Perforerad, förzinkad, målad, obehandlad. Läs mer om Plannjas profiler och produkter för skiv- och bandtäckning på plannja.se

Elegant golvavlopp

by JAFO

HighLine Custom Elegant golvavlopp www.unidrain.se

Unidrain Custom Ett n채stan osynligt golvavlopp

BOTAN

MÖBELSERIEN DU KAN FÅ MED INTEGRERAD BELYSNING DESIGNAD AV TORBJÖRN ELIASSON & ANDREAS STURE/WHITE

www.blidsbergs.se

info@blidsbergs.se

Stor design- och materialmångfald för varje inredning Gira Touchsensor 3 Med Gira Touchsensor 3 kan en mängd funktioner inom smart installationsteknik styras bekvämt med knapptryck – markiser, ljus, rumsscener och mycket annat. För manöverapparaten finns en mängd designvarianter att välja på: Gira Touchsensor 3 kan levereras i utförandena Bas, Komfort och Plus och passar till Gira strömställarprogramm System 55, Gira E 22, Gira Rostfritt samt Gira F 100. Vid sidan av transparenta vippsatser erbjuder Gira även heltäckande vippor i kritvit, cremevit, antracit och alufärg i System 55. Utöver detta erbjuds även metall-vippor i rostfritt, aluminium, mässing, brons eller krom. På www.marking.gira.com kan de heltäckande vippsatserna utformas enligt önskemål med hjälp av Gira textservice och beställas. För mer information: www.gira.com/se Bild fr. vänster: Touchsensor 3 med lasergravyr, kritvit blank, alufärg, antracit, strömställarprogram Gira E2

EuroContact AB A Odhners Gata 43 | S-42130 Västra Frölunda Tel +46 31 - 706 75 10 | info@eurocontact.se

Du är väl prenumerant?

Nyhet!

Furu vitvax Cirkapris 629:-/m2 Kontakta din lokala återförsäljare!

Givetvis får du som prenumererar även tidningen digitalt – för läsplatta eller mobil!

HÖSTNYHETER FRÅN RAPPGO! FuRu viTvAx är en av flera höstnyheter från Rappgo i en serie omsorgsfullt hårdvaxoljade produkter. Hårdvaxolja ger ett effektivt skydd mot tidens och vardagens tand utan avkall på tradition och känsla. Ett plankgolv i vitvaxad furu har en naturlig aura av skog och för tankarna till våra förfärders såpade skurgolv. Ett fantastiskt plankgolv där svensk tradition och historia står i fokus.

Småskaligt hantverk sedan 1967 www.rappgo.se

BESTÄLL DIN PRENUMER ATION! www.arkitektur.se Helår (8 nr) 660:Studerandeprenumeration 395:Som prenumerant har du även rabatt på många av våra böcker!

Gå in och titta på webbshop.arkitektur.se

. se paroc

på er Lä sm

Innovativt och brandsäkert

när vi kommer in i lokalen blir det tyst Med rätt akustikprodukter och smarta lösningar får du undertak som verkar i det tysta. Produkterna i Parafon-sortimentet har mycket bra egenskaper både vad gäller ljudabsorption och ljusreflektion.

Brandsäkerheten får du på köpet.

PAROC Akustik & Interiör är en av Nordens ledande producenter av undertakslösningar.

Produkterna i vårt PARAFON ®-sortiment har mycket bra egenskaper i såväl brandsäkerhet som estetik. Våra produkter tillverkas i Sverige, vilket innebär en mängd fördelar för dig när det gäller logistik, service och miljö. För mer information: PAROC.SE

Ungdomslägenheter i Hilleröd, Danmark

Enbart fantasin sätter gränser för modern fasaddesign

PAROC® sAndwiChelement PAROC® Sandwichelement är innovativa och kostnadseffektiva komponenter speciellt utvecklade för moderna byggnader. De är obrännbara (A2-s1,d0), lätta och har mycket höga hållfastegenskaper. Olika färger och ytskikt, i kombination med beslag och andra estetiska detaljer ger fantasin fritt spelrum.

För de nya Ungdomslägenheterna i Hilleröd, Danmark, har man skapat en fantasifull och inbjudande fasad genom att välja element i flera färger. Att elementen dessutom ger en energieffektiv och brandsäker fasad gör valet enkelt både idag och för framtiden.

REkOmmEnDERAR PAROC SAnDwiCHELEmEnt

Att utnyttja PAROC®-elementens inbyggda möjligheter för design och funktion i moderna fasader är smart och kostnadseffektivt. Läs mer om elementens egenskaper och dess möjligheter på PAROC.se

Studio B3 Barnhusgatan 3 Stockholm Tel 08 - 21 42 31

Connecting Global Competence

Framtidens byggande

www.studiob3.com info@studiob3.com

Bruno Mathsson International Byarums Bruk CC Höganäs Byggkeramik Ceos Elmo Sweden Formica Group Glimakra of Sweden Karl Andersson & Söner Lindhs of Sweden Luceplan Modular Nevotex Norell Möbel Skandilock SMD Design Tarkett Tegelmäster Örsjö Belysning

Almedahls Bolon Bruno Mathsson International Byarums Bruk création baumann CC Höganäs Byggkeramik Formica Group Karl Andersson & Söner Källemo Lammhults Louis Poulsen Luxaflex Norell Möbel Officeline / Höganäsmöbler Skandiform Swedese Möbler

SE

Tysk-Svenska Handelskammaren messe@handelskammer.se Tel. +46 8 665 1820 Fax +46 8 665 1804

19-24 januari . München Världsledande mässa för arkitektur, material, system www.bau-muenchen.com

info@studiol6.se www.studiol6.se

Studio L6 Lasarettsgatan 6 Göteborg Tel 031-13 83 90

LP Design: Mikkel Beedholm/KHR Arkitekter A/S. LP Circle ger ett mjukt ljus via en högeffektiv skärm i akryl. Skärmen omgärdas av en voluminös färgad eller vit ring och är dold när man tittar från lägre vinklar. Fås i färgerna vit, blå, röd eller svart. LED 3000K eller 4000K.

Circle www.louispoulsen.com

LEDAR E

Dags för en ny stadspolitik Med en ny regering finns möjlighet att plocka upp en gammal idé. Ett departement för samhällsbyggande. 2004 skapade Socialdemokraterna ett nytt departement för samhällsbyggnad och miljöfrågor. Mona Sahlin blev samhällsbyggnadsminister. I en debattartikel i Dagens Nyheter ett år senare, den 20 oktober 2005, skrev hon att bostadssegregationen skulle brytas till år 2010 och att senast 2010 skulle ”en välbehövlig upprustning av förortsområdena ha påbörjats”. Sahlin önskade också ”en nystart av den sociala bostadspolitiken” som skulle vara välfärdens fjärde ben, vid sidan av vården, skolan och omsorgen.

Mona Sahlin hade ett departement där bostadsbyggandet kunde vara mer än bara bostadsbyggande. Det kunde vara stadsbyggande och samhällsbyggande. Inte bara bullerregler och friggebodar utan visioner om ett helt samhälle.

En av Mona Sahlins käpphästar i debattartikeln var allmännyttan. Även om de allmännyttiga bostadsbolagen i dag ska verka affärsmässigt så är deras uppdrag också att ta samhällsansvar och Sahlins ambitioner från oktober 2005 kan därför med lätthet plockas rakt in i en ny regerings bostadspolitik: Allmännyttan ska ”slå vakt om kärnan i den svenska sociala bostadspolitiken” och ta ”ett starkt bostadssocialt ansvar”, detta för att ”bostaden är en rättighet, och inte en handelsvara”. ”Idén om en god bostad för alla kräver en vilja att använda politiken som verktyg inom bostadsområdet, här är skillnaderna mellan de politiska alternativen betydande.”

Bostadsbyggandet är kommunalt, men bostadspolitiken är det inte med nödvändighet. Fördelen med en samhällsbyggnadsminister är att den kan få förtroende hos de som ska göra jobbet, det vill säga kommunerna.

Bostadsminister Attefall har framför allt ägnat sig åt att näpsa kommunerna genom att vilja förbjuda kommunala särkrav och klaga på långa överklagandetider för planer. Trots att det är byggbolagen som bromsar, inte kommunerna. Enligt Sweco finns 71 800 bostäder färdiga i detaljplaner i landets 25 största tillväxtkommuner, men bara 13 600 har byggts.

Med stöd från en statlig bostadspolitik i ett samhällsbyggnadsdepartement kan kommunerna i stället få understöd, också ekonomiskt, för att bli bättre. Och den där renoveringen av förortsområdena som Sahlin lovade kan kanske också till slut påbörjas. Gärna med statliga förmånliga lån. Då får staten dessutom ett jobbpaket på köpet.

DA N H A LLE M A R Ä R A R K ITE K TU R S CH E FR E DA K TÖ R.

+ - +

Rätten till staden. En viktig påminnelse om det gemensammas betydelse finns i etnologen Ulf Stahres nyutkomna bok En stad för de många eller för de få (Atlas). I ett antal essäer beskriver Stahre Stockholms radikala förändring det senaste halvseklet. Men de ingrepp som gjorts för att skapa en konkurrenskraftig storstad har inte varit utan konflikter. Stahre ställer den just nu extra relevanta frågan: För vem ska staden byggas?

-

Val-limbo. I Göteborg ska plötsligt hela det Västsvenska paketet omförhandlas efter att man röstat emot en trängselskatt och i Stockholm balanserar stora frågor som Förbifart Stockholm och Slussen på den vassa eggen i valresultatets spår. Det finns risk för fyra år av partipolitiskt käbbel. o

19 6/14 · ARKITEKTUR

Höger. Eva Eriksson.

DEBAT T

→Kunskapen måste tillbaka till museet Arkitekturhistorikern Eva Eriksson ser ett målmedvetet byråkratiskt arbete som syftat till att utplåna Arkitekturmuseet. Men nu finns chansen att börja om.

Arkitektur- och designcentrum (Arkdes), är en byråkratisk konstruktion som kraschlandat i verkligheten. I Kulturdepartementets utredningsrapport Ett centrum för arkitektur, form, design och gestaltningen av den gemensamma miljön från 2008 kan man läsa hur det hela var tänkt. Redan i slutet av samma år tillsattes en ny chef för Arkitekturmuseet, uppenbart som ett handplockat redskap för att genomföra förändringen. Det var en tillsättning som väckte bestörtning, eftersom departementet demonstrativt förbigick sökande med gedigen kompetens inom

förlusten av erfarenhet och kunskap om innehållet i arkivet, den sjunkande arkitekturhistoriska kompetensen. Manualen till alla förändringar hittar man i departementets utredning från 2008.

Ett nytt, vidlyftigt arkitektur- och designcentrum skulle alltså skapas, men utan något nytt lika storstilat anslag. I stället skulle projektet nästan helt och hållet finansieras genom en ”omprioritering” inom Arkitekturmuseets verksamhet. Dess välbelägna lokaler skulle tas över, medan väsentliga delar av dess verksamhet skulle skäras ner radikalt. Framför allt handlade det om att mer eller mindre avveckla juveDen nya inriktningen len i kronan, det omfattande arkivet.

Arkitekturmuseet grundades på kännetecknas rentav av ett 1960-talet. Utgångspunkten var då en samling ritningar, fotografier och förakt för arkitekturhistoria. dokument som donerades av SAR, föregångaren till Sveriges arkitekter. museets fackområde – arkitektur- och stadsSedan dess har samlingen vuxit. Idag är den byggnadshistoria samt förtrogenhet med en nationell klenod som representerar Sveden samtida utvecklingen inom området. riges moderna arkitekturhistoria, med högt Men det visade sig snart att departeanseende bland kännare från hela världen. mentet inte var intresserat av en chef för Bland de forskare som besöker arkivet kan ett Arkitekturmuseum, även om myndigman möta amerikaner, japaner, italienare, heten fortfarande hette så. Nu var det ett spanjorer etc. Men dit kommer också arkiArkitektur- och designcentrum man ville tekter och andra som arbetar med aktuella åstadkomma, och det skulle syssla med allt byggprojekt här hemma. Väldigt mycket av möjligt inom form och gestaltning, utom just det som byggs i dag berör ju den bebyggelse arkitekturhistoria. Betecknande nog kastade som redan finns och då är äldre ritningar man snart också bort den förtroendeingiovärderliga dokument vande beteckningen museum. Andra oroande Sverige behöver ett arkitekturmuseum tecken visade sig efterhand: De oengagerade med expertis som kan förvalta kunskapen och svårinom sitt ämnesområde och om sina egna begripliga samlingar. Arkdes har skapats genom att utställningkannibalisera på det museum vi tidigare arna, den hade. Den nya inriktningen kännetecknas av 20 kännbara ett ointresse eller rentav förakt för arkitekARKITEKTUR · 6/14

→

turhistoria, effekten har blivit att museet har dränerats på den kompetens som borde utgöra basen för dess verksamhet.

Min mångåriga erfarenhet som universitetslärare i arkitekturhistoria har lärt mig vilka fantastiska pedagogiska möjligheter ämnet rymmer. Det är så många aha-upplevelser som hela tiden väcks när de historiska sammanhangen klarnar. När man förstår hur bebyggelsen kommit till, kan läsa av tidsuttryck och känner arkitekterna bakom husen får vår miljö nytt liv och mening för oss. Ritningar, gamla fotografier och dokument förmedlar kontakten med det förflutna. De är också en stor tillgång för utställningar där arkitektur, stadsbyggnad, historia och nutid kan föras samman så att perspektiven fördjupas.

Ett vitalt arkitekturmuseum bör naturligtvis utifrån sitt perspektiv ta tag i brännande aktuella stadsbyggnadsfrågor av stort intresse för en bredare publik, men också ge plats för debatt om framtidens stora utmaningar inom denna viktiga sektor av samhället Uppbyggnaden av Arkdes har skett på bekostnad av Sveriges Arkitekturmuseum.

Men sorgligt nog har inte heller designen vunnit på processen. Ingen har blivit nöjd. Nu är den chef som tillsattes för att bygga upp det hela avskedad på ett uppseendeväckande sätt. Kanske betyder det trots allt att det nu finns en chans att reparera skadan efter det byråkratiska experiment som pågått. Det viktiga är då att åter bygga upp kompetensen genom att tillsätta institutionschefer inom både arkitektur och design, som var för sig har gedigen kunskapsbas inom sitt ämnesområde. De bör vara självständiga enheter, men exakt hur de ska samverka inom dagens museistruktur, det kan vi ju diskutera. o E VA E R I K S S O N

Hansen Millennium® – ett unikt fönstersystem För både renovering och nybyggnation. Uppfyller energikraven, de smala och smäckra profilerna ger liten profilyta och lågt U-värde. Fasta fönster, dolda integrerade öppningsbara fönsterbågar, dolda gångjärn. Runda fönster, valvbågade fönster samt fönster utförda med ej räta vinklar. Enkelglas, 2-glas och 3-glas.

Preconal Fasad AB Peter Tervahauta Teknisk support – Hansen profilsystem Tel. 0346-554 50, 070-208 30 61

Se alla spännande projekt med Hansen Millennium på

www.preconal.se

BIG K L I N K E R I S TO O O R A F O R M AT UPP TILL 1X3 M UTE- OCH INOMHUS

Faringdon Bi

Bank Sa

Holborn Ta

Docks Fa

City An

BOX 501 TEL: 077-447 35 00

Barbican Ne

260 51 EKEBY INFO@CCHOGANAS.SE

W W W. C C H O G A N A S . S E

LEVITAS EC1 FINNS I 6 FÄRGER, 3 YTOR OCH I 3 FORMAT 100X300, 100X100 OCH 50X150 CM

Överst. Söndrumsskolan i Halmstad av schmidt hammer lassen och Kvarnström arkitekt­ kontor, 2013.

Mitten. Ållebergsgymnasiet i Falköping av Sweco, 2014.

Nederst. Billingskolan i Skövde av White arkitekter. Entré och sprängskiss.

F O T O S A N N A N O R D L A N D E R (Ö V E R S T ), F E L I X G E R L A C H (M I T T E N)

SPÅR AT

DAN HALLEMAR

Skolor som förnyar I en debattartikel på sajten Archileaks (9/8) skrev Lisa Deurell om ”en skola i ruiner”. Om situationen med skolor som blir bostadsrätter och friskolor som flyttar in i kontorshus utan skolgårdar och bibliotek. I de större städerna tränger marknadskrafterna ut samhällsfunktioner, som skolor, i marginalerna. Men det tycks också som om man i mindre städer kan hitta nya satsningar på skolor. Det kan vara öar av förnyelse på ett stort mörkt hav, men intressanta öar likafullt.

Som Söndrumsskolan i Halmstad, mest omskriven för Carolina Falkholts graffitiverk ”Vad Vi Vill”. Verket är en del i ett samarbete med Statens konstråd där man bjudit in 24 graffitikonstnärer. Skolan vill sticka ut, ta plats och öppna sig mot samhället utanför. Skolans koncept utformades av danska arkitektkontoret schmidt hammer lassen, men togs sedan över och utvecklades av Kvarn­ ström arkitektkontor. Här finns en av de tydligaste ingredien­ Skolor som verkar serna i de nya skolor som nu byggs: En stor samlingshall, inte mer nyskapande än en aula, ett gemensamt torg.

Idén är att se och bli sedd. skolpolitiken de ska Tävlingen om nya grundsko­ lan Billingskolan i Skövde, som genomföra. nu står färdig, vanns av White arkitekter. Den hämtade sitt motto Oculus från Pantheon i Rom. Också här stora anspråk bland ljusschakt och ”kreativa studios”, samt idéer om flexibilitet med hela skolan, inklusive gymnastiksal, under ett tak och med boxar kring ett nav i stället för en korridor.

Det finns fler exempel, Swecos ombyggnad av Ållebergsgymnasiet i Falköping och Kjellgren Kaminskys Kollaskolan i Kungsbacka, också klar 2014, där skolgården spelar en avgörande roll för att länka samman en gammal skola med en ny.

Nya skolan på Teglagärdet i Skara tillkom också efter en arkitekttävling.

Dansk medverkan också här när AART och Schønherr vann med en idé som ville vara öppen mot omgivningen med ett centralt inomhustorg och ett sammanbindande atrium. De nya skolorma hämtar ibland språkbruk och gestaltning från samtidens kontor.

Det kan låta som ihåligt prat men bakom ord som flexibilitet och öppenhet finns viljan att stödja nya sätt att lära. Skolor som inte på ett helt självklart sätt anknyter till idéer om katederundervisning. Skolor som ibland verkar mer nyskapande än den skolpolitik som lärandet är satt att förverkliga. Dags för storstadspolitiker att ge sig ut på resa och sen vända hem och skaffa sig råd och plats för ett nytt skolbyggande. o

→

23 6/14 · ARKITEKTUR

Arkitekturstaden JARGO N G

DAN HALLEMAR

Malmö är arkitekturstaden i bestämd form singularis, lyckoparadoxen slår till när man glömmer det gemensamma och bostadsångesten sprider sig.

Som vanligt tycks Malmö gå ett steg längre än huvudstaden. När Stockholm ville lyfta fram arkitekturen i sin översiktsplan hade man ett bihang som hette Arkitektur Stockholm, ett försiktigt mellanslag, ett intresse bland andra. I Malmö tar man på sig hela ledartröjan och kallar sitt program Arkitekturstaden Malmö. Bestämd form singularis. Där finns nio teser för Malmös arkitektur, inget nytt egentligen, men satt på pränt. Och som ofta när man jämför Malmö med till exempel Stockholm så är det i rubriken, i tilltalet, som skillnaden märks: Arkitekturstaden. o

Lyckoparadoxen I Stockholms läns landstings årliga uppföljning av den regionala utvecklingsplanen RUFS med titeln Stärk sammanhållningen (2013) dyker begreppet lyckoparadoxen upp.

Det var ett begrepp som fanns med redan i den statliga storstadssatsningen, satsningar på storstädernas förortsområden, som drevs under början av 2000-talet. En satsning som när den utvärderades av Helena Lahti Edmark i Storstad i rörelse sades ha varit mycket lyckad på individnivå, att rusta individer med utbildning och lotsa dem in i arbete, men inte alls lyckats med det den syftade till, nämligen att bryta segregationen. Problemet med detta fokus på individen, som har betecknats med begreppet lyckoparadoxen, är att dessa individer gärna flyttar ifrån området. Och de nya som flyttar in är ofta mindre rustade och segregationen ökar. Vill man bryta segregationen måste man se staden som en helhet, där alla delar är delaktiga. Städer som Malmö och Stockholm har ansett det intressantare att utveckla stadsmiljöer i Hammarby sjöstad eller Västra hamnen medan de sociala processerna har hamnat i förorterna. Sociala frågor måste sättas i relation till den byggda miljön, till stadsbyggandet. Sociala processer måste stöttas upp av förändringar i delar av den stadsmiljön: Samlingsplatser, attraktiva stadsrum, nybyggnation med nya typer av bostäder, offentliga rum, parker, skolor, bibliotek, apotek och vårdcentraler. Annars sätter lyckoparadoxen in och stadsdelar driver längre och 24 längre ifrån varandra. o ARKITEKTUR · 6/14

Bostadsångest På en offentlig debatt om bostadsbyggande i Sundsvall använde HSBs ordförande Anders Lago ordet bostadsångest för att beskriva den känsla som nu råder på svensk bostadsmarknad. Det handlar så klart bland annat om de 289 000 unga utan bostad som den obefintliga bostadspolitiken fortsätter att svika. Svaret på bostadsfrågan i den politiska debatten under valrörelsen var att de unga ska hoppas på lättnader i bullerkraven. Inte undra på att det finns bostadsångest. Men bostadsångesten sprider sig. Bostadsbubblan är en elefant i vardagsrummet i den överbelånade bostadsrätten eller villan. Och i källaren, eller pigkammaren, en tjugotreåring som bara vill flytta hemifrån. o

Grafisk betong Slät mot form

Matrisgjuten betong

Kalla oss gärna ytliga.

Betong ger dig mängder med möjligheter till estetiska uttryck. En fasadyta ska hålla länge och samtidigt bidra till byggnadens karaktär. Vissa faller för den råa känslan, andra faller för grafisk betong. Abetong erbjuder allt från klassisk rollad betongyta till avancerade former av matrisgjuten betong. Så vill du skapa byggnader med möjligheter är valet enkelt – betong.

Läs mer om oss och vår passion för det vi gör på abetong.se

Telefon 0470-965 00 •

www.abetong.se

NYHETER • • •

storskaliga mönster och trädekorer flera nya enfärgade dekorer skapa unik design med tjänsten Younique

®

INNOVATIVA FASADSKIVOR FRÅN FORMICA GROUP VIVIX fasadskivor passar utmärkt vid konstruktion av ventilerad fasad för både nyproduktion och renovering av befintliga fastigheter. ®

Kontakta Formica Group för mer information - tel 042 38 48 00 - info.sverige@formica.com - www.formica.com/se-vivix Formica, Formicas logotyp, Younique och VIVIX är registrerade varumärken som tillhör The Diller Corporation. © 2014 The Diller Corporation. A FletcherBuilding company

Höger. Anders Lago.

Ordförande i HSB.

VAD B Ö R G Ö R A S?

Anders Lago om en bostadspolitik för fler:

→Omfördela de statliga pengarna!

Det behövs en bred politisk uppslutning kring en bostadspolitik som vågar ta i frågan att flytta subventioner.

Från de som äger bostäder till att bygga bostäder för de betalningssvaga. Det säger Anders Lago, ordförande i HSB.

”Att tala om nya regelverk och förenklingar i planprocesser har blivit det enda politiska svaret på bostadsbristen. En förenklad process är helt rimlig, men det kommer inte att ge oss de bostäder vi behöver. När vi byggde 100 000 bostäder per år i Sverige på 1960- och 70-talen hade vi ännu fler regler än i dag.

För betalningssvaga grupper finns det två vägar att gå. Antingen kan man höja bostadsbidragen eller så får man göra som alla länder i Europa, utom Sverige och några av de forna öststaterna, subventionera eller stimulera nybyggnad av hyresrätter och bostadsrätter till rimliga priser.

I dag har vi en bostadspolitik för folk med betalningsförmåga, de är inte problemet.

Det stora problemet är unga, unga familjer och andra utan samma möjligheter.

Jag tror ingen vill tillbaka till den modell vi hade tidigare, med subventioner genom statliga räntebidrag till bostäder. Men man måste våga diskutera frågan om någon typ av stimulans eller subventioner.

En av invändningarna brukar vara att de subventioner vi hade i det gamla systemet var prisdrivande, att priserna på bostäder ökade, att pengarna enbart hamnade i byggföretagens kassakistor och att det inte fanns någon kontroll över statens utgifter. Nu kan man ju konstatera att kostnaderna har ökat mer i det system vi

har nu än i det gamla. Ränteavdragen är till exempel uppenbart kostnadsdrivande.

Samhället måste helt enkelt börja ta ett större ansvar för bostadsproduktionen.

I Sverige har vi haft två ytterligheter i det bostadspolitiska systemet. En statligt driven räntestödspolitik och en ren marknadslösning. Och inget av dem har visat sig vara riktigt bra. Räntesubventionerna var hårt kritiserade, men det är ett minst lika stort problem att den politiken inte har ersatts med någon alternativ politik. Om boendet ska vara en välfärdsfråga som de flesta tycker är det inte möjligt att staten helt frånsäger sig sitt ansvar för bostadsförsörjningen. Det får väldiga effekter för fördelningspolitiken och bidrar till att stora grupper på sikt ställs utanför bostadsmarknaden.

Vi är på väg dit när unga och låginkomsttagare inte kan hitta någonstans att bo i våra storstäder. Bostadsbristen är dessutom redan i dag tillväxthämmande. Det bästa vore om de politiska partierna nu efter valet satte sig ned för att komma fram till hur en sådan bostadspolitik ska se ut. Alla har under valrörelsen sagt att man vill bygga men ingen har en politik som löser dilemmat med bostäder också för de som inte har mycket pengar att köpa en bostad för.

Det finns en beröringsskräck i dag att ta i det faktum att vi i dag har stora subventioner till de som äger sina bostä-

der men inga till de som hyr. De statliga subventionerna av bostäder är i dag enormt stora, nämligen ränteavdrag och ROT-avdrag som omfattar bortåt 40 miljarder kronor per år. Det är faktiskt en ännu större subvention än de utgifter staten hade för räntesubventionerna när de var som mest omfattande i slutet av 1980-talet.

Det finns en stor skillnad när man jämför dagens skattesubvention, med de räntebidrag som fanns för 15 år sedan. Då gick huvuddelen av subventionen till att stimulera nybyggande. I dag går allt till dem som äger sin bostad. Inget av partierna vågar ta i det. I valtider finns en rädsla att irritera medelklassväljarna, men efter ett val måste det finnas utrymme för en långsiktig gemensam bostadspolitik för de som har lägre betalningsförmåga.

Det läge vi har nu skapar ju inte bara personliga problem utan också tillväxtproblem. I en sådan gemensam politik måste man se över hela skattesystemet. Det är troligen inte rimligt att tillföra nya pengar, men man kan omfördela dem. Det är omfördelningar som är politiskt obekväma att göra, men man kommer att behöva bita i det sura äpplet”. o B E R ÄT TAT FÖ R DA N H A LLE M A R

27 6/14 · ARKITEKTUR

Höger. Fönster upptagna i Bernt Nybergs tillbyggnad till Landsarkivet i Lund. För fler bilder se s 82.

FOTO HENRIK ROSENQVIST

HUR TÄNK TE NI?

Får man skära i en ikonbyggnad?

Mattias Hedberg-Ek på FOJAB ritade om Landsarkivet i Lund.

Bernt Nybergs Landsarkivet i Lund är inskrivet i arkitekturhistorien som en viktig representant för modernismen så som den kom att se ut i Lund. Ni har på uppdrag av Lunds nation ritat om huset till studentbostäder. Den emblematiska släta muren av hårdbränt Helsingborgstegel har blivit en modern klassiker. Docomomo international uttalade sig om att en sådan byggnad borde bevaras intakt. Ändå tog ni på er uppdraget. Hur tänkte ni?

– Vi resonerade mycket på kontoret innan vi åtog oss projektet. Och hade det varit vilket fastighetsbolag som helst är jag inte säker på att vårt svar hade blivit detsamma. Nu blev det här en lång process tillsammans med Lunds nation. Vi hade mellan 2002 och 2009 gjort mer än ett tiotal utredningar, inplaceringar och tomtstudier för centrala studentbostöder tillsammans med nationen. Alla hade stupat.

– 2009 kom Landsarkivet ut till försäljning med förutsättningen att hyresgästen inom ett par år skulle lämna lokalerna för en flytt till andra och för arkivverksamhet mer ändamålsenliga lokaler. En köpare måste alltså börja med att hitta verksamhet att fylla lokalerna med och en sådan köpare visade sig vara svår att hitta.

– Först när Lunds nation anade att arkivets lokaler kanske skulle lämpa sig för studentbostäder öppnades en väg framåt.

Att byggnaderna måste förändras för en ny verksamhet var självklart för alla redan då.

Oavsett omvandling till teater eller studentbostäder skulle omfattande ingrepp behöva ske. Om studentbostäder var för simpelt, för profant, för att passa denna ikon kan man diskutera, men alternativen var få.

Är det svårt som arkitekt att bryta upp en så solid volym. Kan det kännas som om man tar sönder något?

– Bernt Nybergs tillbyggnad var en av mina starkaste arkitektoniska upplevelser när jag gick på arkitektskolan. Att uppdraget därför skulle bli svårt att hantera och innebära många känsliga överväganden var därför uppenbart. Men eftersom vi tyckte att vi ändå hittade en gestaltningsmässig väg framåt och hade en kund med hög ambitionsnivå så valde vi att tro på projektet och då kan man inte gå in i uppdraget med uppfattningen att man tar sönder något.

Vad blev viktigast när ni hade bestämt er för att ta uppdraget?

– Eftersom både vi och byggherren anade vilka utmaningar det skulle innebära att omvandla en så speciell byggnad kom vi tidigt överens om att vi behövde en plattform att verka utifrån. Exempelvis byggde vi en fullskalig fasadmodell av en del av Bernt Nybergs tillbyggnad som vi använde för att prova såväl håltagningstekniker som gestaltningsmässiga lösningar på. Men viktigast var att hitta en balans mellan respekten för det gamla, både de ursprungliga byggnaderna från 1903 och Nybergs tillbyggnad från 1971, och de ändringar som vi skulle behöva göra. Att genom hela uppdraget sträva efter bästa möjliga lösning in i varje detalj.

Vilket är ert tillägg till arkitekturhistorien när det gäller ombyggnaden av Landsarkivet?

– Kanske kan dagens om- och tillbyggnad visa att det kan vara möjligt att ge även

mycket utpräglade och ikoniska byggnader ett ibland nödvändigt nytt innehåll. Liksom Bernt Nyberg genom sin tillbyggnad 1971 kraftigt förändrade men också förlängde det då ursprungliga Landsarkivets liv blir dagens ombyggnad ytterligare en del i byggnadens förhoppningsvis långa fortsatta liv.

Nybergs tillbyggnad tillkom i en tid då det tycktes rimligt att vara radikal. Det skiljer sig från er uppgift som blev att synas så lite som möjligt.

– Redan 1971 när han gjorde det fanns det en del som tyckte att man våldförde sig på något unikt. Nu står bevarande i vissa stycken högre upp på agendan än det radikala.

Finns det en risk att hanteringen av historiska byggnader kan påverkas av det här projektet. Som ett prejudikat att byggnader med arkitektoniska värden kan byggas om allteftersom kommunen vill?

– Som jag ser det är projektet helt unikt.

Planprocessen som föregick om- och tillbyggnaden av Landsarkivet var omfattande med två antikvariska utredningar och en utredning från länsstyrelsen huruvida Landsarkivet borde klassas som byggnadsminne.

Så i det perspektivet kanske processen i sig är föredömlig. Men om projektet som sådant skulle kunna användas som prejudikat för andra typer av ombyggnader av arkitektoniskt värdefulla byggnader är omöjligt att spekulera i. o DA N H A LLE M A R

Arkitekturprofessor Matthew Hall om Landsarkivets historia på sid 82.

29 6/14 · ARKITEKTUR

*SLUTNA RUM

TEMA

NYA RÖREL *

30 ARKITEKTUR · 1/13

Vänster. En av Rosengårds­ stråkets tunnlar.

FOTO HENRIK ROSENQVIST

SER

Staden och arkitekturen kan öppnas för nya rörelser som förändrar och utmanar.

IDÉ

DAN HALLEMAR

Det fönsterlösa asfaltshuset ligger i Linköping mellan den östgötska slätten och ett banalt företagskluster från 1990-talet. Huset har döpts till Katedralen, med undertiteln ”en uppfinnarverkstad”. Det är ritat av Petra Gipp och skräddarsytt för ett företag som uppfinner nya sätt att projicera stora bilder. I intervjun med Ylva Frid (sid 32) säger Petra Gipp att huset är ”inåtvänt, men samtidigt förhåller sig supertydligt till platsen”. En arkitektur som vågar vara egensinnig men inte blir egoistisk. En arkitektur som vågar starta en ny rörelse, men tar utgångspunkt i verkligheten.

Det är lite motsägelsefullt att det kallas både ”katedral” och ”uppfinnarverkstad”. I den amerikanske mjukvaru-utvecklaren Eric Raymonds bok The Cathedral and the Bazaar (1999) använder han skillnaden mellan katedralen och basaren som en illustration av två sätt att bygga datorsystem. Katedralen är ett verk av få, som är solitt och oföränderligt, medan basaren är skapat av många, som är öppet och föränderligt, som en uppfinnarverkstad.

Den befintliga staden är en katedral, solid och full av manifest, som behöver öppnas upp och förändras. Staden som en plats för nya idéer, oprövade tankar, urbanfantastiska projektioner?

Med texterna under vårt tema Nya rörelser söker vi upp sådana idéer. Petra Gipps Katedral/Uppfinnarverkstad (sid 32), Venedigbiennalens fördjupningar i modernismen (sid 56), Rosengårdsstråkets vilja att förändra en stads rörelser – där den första delen i den förändringen var just en basar (sid 40), Daniela Lazoroskas rapport från ett Husby som vägrar låta sig kuvas (sid 52), samt Alexander Ståhles rapport från den bilfria staden som utmanar den ojämlika staden (sid 48).

Det är inga sanningar eller färdiga lösningar som presenteras.

Det är nya frågor som ställs med arkitekturens och stadsbyggandets hjälp. ”Katedralen är inte bara en byggnad”, säger Petra Gipp, ”utan en del av en process. Den är naken och tydlig, och väldigt sträng i sin yttre begränsning, men inuti så är tanken att allt kan förändras”. Det gäller att se den möjliga förändringen. Som uppfinnaren, stadsbyggaren och arkitekten. o

31 6/14 · ARKITEKTUR

Höger. Petra Gipp framför den asfaltspappklädda uppfinnarverkstaden Katedralen i Linköping.

* N YA R Ö R E L S E R

D IALO GEN

I N T E R VJ U Y LVA F R I D · F O T O Å K E E : S O N L I N D M A N

Petra Gipp:

→Det handlar om att ge sig själv en plats.

Uppfinnarverkstaden Katedralen är ett mörkt, asfalts­ klätt hus i gränslandet mellan en betesmark och en teknikpark i utkanten av Linköping. Ett hus som både väljer bort sin omgivning och präglas av den.

Det heter att Katedralen är en uppfinnarverkstad. Vad är det egentligen för byggnad?

– Katedralen är skräddarsydd för uppfinningar inom audiovisuell teknologi. Det viktigaste med företaget är en mjukvara som gör att det går att projicera närmast obegränsat stora bilder på vad som helst och ytor som inte är plana.

Vad jag förstår så är det en väldigt avancerad teknik som beställaren har utvecklat och är närmast ensam i världen om. Katedralen utgår från ett stort centralt rum där de här uppfinningarna kan testas och visas upp. Det centrala är att kunna uppleva de stora projektionerna på en vägg, i ett slutet rum som skapar fokus kring ljud, bild och människor. Samtidigt skulle byggnaden ha en tydlig relation till platsen, och hela formen och upplägget på byggnaden är sprunget ur relationen till landskapet.

32 ARKITEKTUR · 6/14

Vad är det då för landskap?

– Det är ett ganska trist område. Mjärdevi byggdes på 1990-talet som ett innovationsområde för Ericsson, men sen lämnade de alltihop.

Nu är det andra kontor som flyttat in men hela området har något väldigt bedagat över sig med tråkiga pastellfärgade hus. Men tomten ligger precis på gränsen mellan det här teknologiområdet och ett öppet fält, där det plötsligt är något helt annat: Hagtornslundar, vass och grodor, och längre bort går det betande kor.

– Den där placeringen precis i gränslandet blev en utgångspunkt för hela projektet, vi ville åstadkomma en byggnad som i sig själv är teknologi, och därmed har en väldigt tydlig koppling till området, men samtidigt växer upp ur landskapet runtomkring. Inne i byggnaden ser man ingenting av Mjärdevi, utan då är allt fokus riktat mot vassmarken utanför. Terrängen som byggnaden har etablerat en relation till är väldigt småskalig och lågt växande, den kommer väldigt mycket in på kroppen, in på knuten och hela vägen in i rummet. Men sen när du kliver ut är du i det här teknikcentrumet igen.

Upplevelsen är att Katedralen vänder ryggen till omgivningen?

– Ja, och det var helt avsiktligt. Den vänder inte bara ryggen till, utan med den här stora sluttande ytan gömmer den hela sin volym.

Men den tar också avstamp i den gamla bebyggelsen. Den skulle inte kunna ligga som den gör om den inte hade någon relation till den. Den arbetar i spänningsfältet mellan de två olika landskapen.

33 6/14 路 ARKITEKTUR

* N YA R Ö R E L S E R

– Oftast vill alla ha fönster hela tiden, men här var det snarare möjligheten att kunna mörklägga som var viktig. Det öppnade för att göra en djup byggnad, och i kombination med hur vi hade tänkt kring förhållandet till Mjärdevi och platsen så föll sig formen – tetraedern – väldigt väl. Den kilar in sig i den gamla bebyg→ Jag har en stark dragning till rum gelsen, dels i plan, men också i sektion. Samtidigt som får vara slutna. Rum som är som den lyfter sig ut mot naturen och trycker in inåtvända, men samtidigt förhåller sig i området, hukar den sig mot det.

sig supertydligt till platsen.

Så den trista omgivningen är på sitt sätt en förutsättning?

– Ja, det hade inte funnits någon anledning att utforma byggnaden på det här sättet om den legat helt för sig själv någonstans.

34 ARKITEKTUR · 6/14

Det här att byggnaden sluter sig så mycket om sitt inre, och har väldigt

stark integritet i förhållande till omgivningen, var kommer det ifrån?

– Jag har en stark dragning till rum som får vara slutna. Rum som är inåtvända, men samtidigt förhåller sig supertydligt till platsen.

När det finns glimtar, öppningar utåt, så att det på samma gång som det är slutet hela tiden är väldigt tydligt var du befinner dig någonstans.

Det handlar väl i grunden om hur individen, och hans eller hennes inre, står i relation till det stora i omgivningen. Den kopplingen är väldigt intressant.

– Jag tror inte på det där med att fläka upp byggnader med fönster åt alla håll och kanter, jag tror inte att det är det bästa sättet att skapa rum, utan jag tror på att sluta till och öppna upp och jobba med kontrasterna däremellan.

Men går det alltid att vända ryggen till det som är trist och tråkigt?

– Som jag ser det handlar det inte om att vända ryggen till, utan om att ge sig själv en plats i omgivningen. När allt bara surrar blir det omöjligt att prioritera. Det måste gå att fo-

Vänster. Fasaden har slutits för att skapa koncentration och kontrast mot de få öppningar som finns.

Nedan. Husets har formats i relationen mellan jordbrukslandskapet och det företagskluster som ligger intill.

K AT E D R A L E N

SITUATIONSPL AN 1:1 000

kusera för att över huvud taget kunna ta in allt det som är utanför. Med de beställare jag haft har vi alltid kommit in på samtal som handlar om att det krävs koncentration och fokus kring det som är tänkt att göras i byggnaden. Så hur gör man då det? Där kan naturen och platsen vara till hjälp, men samtidigt så måste man också sluta rummet om sig, för att få fokus och koncentration. Det stora går lätt förlorat när det blir alltför exponerat. Det inre rummet behövs för att upptäcka omgivningen.

– Sen tycker jag om det där att dramatisera rummet i relation till naturen, det finns en melankoli i det som jag gillar.

Hela kärnan och alla bjälklag i Katedralen är gjorda i platsgjuten betong, vilket kräver en viss hantverksmässighet. Hur klarar den svenska byggindustrin att ta sig an den typen av projekt?

– Det är alltid en utmaning att låta projektet möta alla byggtekniska krav. Min utgångspunkt är alltid att jobba med ett material som byggarna kan förhålla sig till, och som samtidigt är tydligt kopplat till själva byggnaden.

35 6/14 · ARKITEKTUR

* N YA R Ö R E L S E R

– Material och detaljer är det som lyfter och skapar en byggnad, och då måste man vara väldigt mån om just detta. De måste hela tiden relatera till vad byggnaden är och vad → Vi försökte hitta den grövsta papp som är syftet med det. Det brukar gå som fanns så att det till slut inte är en från att jag tänker ”men kan vi inte bara pappbyggnad utan en asfaltsbyggnad. gjuta allting – tak och vägg och rubbet, kanske till och med gjuta dörrarna”, till att ”okej, hur ska det då göras, hur får man till luftningen i taket och i väggen och hur får man bort vattnet och alla de där sakerna som finns 36 där av en byggfysisk anledning”?

ARKITEKTUR · 6/14

– Från början var det meningen att Katedralen skulle vara klädd i cortenstål utvändigt – jag minns inte ens varför och jag är glad att det inte blev så – men när vi plockade bort den ur projektet så var takpappen kvar under.

Det kändes onödigt att vi skulle klä den med något ytterligare, i stället försökte vi hitta den grövsta papp som fanns så att det till slut inte är en pappbyggnad utan en asfaltsbyggnad, som vore den gjuten i ett enda material. När byggnaden är svept i ett enda material går det inte att bryta fasaden med taket. Nu löste vi avvattningen genom att det helt enkelt rinner av själva byggnaden, formen i sig tar hand om det.

Budgeten var lågt satt och utgick från kostnaden för en typ av byggnad man

Vänster. Nedan. ,cmb,mb,cmb,cmbb

Vänster. Det stora centrala rummet som också gav upphov till husets namn Katedralen, ger höjd i husets mitt.

K AT E D R A L E N

B

2 1

11 9

10

7 8 3

4

5

6

C

C

12

13

14 A

A

15

B

ENTRÉPL AN 1:500 1. PERSONALKÖK 2. KONTOR 3. FRISK VÅRD 4. WC/DUSCH 5. STÄD

6. HWC 7. K APPRUM 8. WC 9. K AFÉ 10. FÄRDIGVARUL AGER

11. MÖTESRUM 12. K ATEDR ALEN 13. HÖGL AGER 14. FJÄRRVÄRME /K YL A 15. ÅTERVINNING

SEKTION C– C 1:500

mer typiskt sett hittar i den här typen av ytterområden med handel och lager, en enkel låda. Men Katedralen är något helt annat; alla väggar och takytor lutar, och det finns inte ett enda rätvinkligt hörn i byggnaden. Blir det verkligen rationellt att utforma en byggnad på det sättet?

– Kommentaren från beställaren har varit att otroligt vad bra den här formen passar verksamheten! Det ligger nära till hands att det skulle varit formalistiskt, men allting har hamnat på sin plats av en anledning. Det stora centrala rummet, som också gav upphov till namnet Katedralen, ger höjden i mitten, och sen ligger alla kontorsrum mot norr för att få behagligt arbetsljus, och personalrum i väster. Det föll sig väldigt bra med den här platsen eftersom det

SEKTION B – B 1:500

SEKTION A–A 1:500

37 6/14 · ARKITEKTUR

Nedan. Insidan av huset ska vara ett oskrivet ark, en verkstad som kan förändras.

* N YA R Ö R E L S E R

1 2 3 4 10

5 6

7 8 6 9 4 2

8

10

VERTIK AL SNITT FÖNSTER 1:15 1. VINDPAPP ÖVER STÅLPL ÅT 2. PAPP 3. VINKEL STÅL PÅ ÖVERPL ÅT 4. VINKEL STÅL 5. SK ÅR A 1,5 MM R ADIE

38 ARKITEKTUR · 6/14

6. STÅLPL ÅT 7. BLECK 8. TÄTNING 9. DROPPBLECK 1,5 MM R ADIE 10. K ARM OCH PLY WOOD LIVAR

Nedan. All inredning är i plywood med integrerad akustik.

Nederst. Dörrar för besökare och gods är alla utformade som tunga, mörka portar.

var just i norr och väster som den fina utsikten fanns. Det gav också två hörn mot norr, större ytor som blev perfekta som mötesrum. Formen uppstod som ett svar på programmet och platsens förutsättningar, och det fjärde hörnet behövdes helt enkelt inte.

– Sen är Katedralen inte bara en byggnad, utan den är också en del av en process. Den är naken och tydlig, och väldigt sträng i sin yttre begränsning, men inuti så är tanken att allt kan förändras. All inredning är i plywood, även akustiken är integrerad. Det inre är bara som pappersark, något oskrivet, som kan förändras med tiden. Byggnaden är även ett sätt att ta verksamheten framåt, och används som ett sätt att bygga själva varumärket.

Kraven på vinst och korta byggtider har drivit byggbranschen till att snarare ägna sig åt montering av färdiga delar än åt hantverk. Kan du relatera till att göra ett projekt på det sättet?

– Jag gjorde det med Sickla gymnastikhall.

Då hade jag varit med från början, och när projektet lades ut på totalentreprenad ringde jag upp och lyckades förhandla mig till att rita igenom några detaljer till väldigt lågt pris. Jag ville lära mig hur det gick till – och det var ju alldeles förskräckligt! Hanteringen av bygget och hela projektet var hårresande på många sätt.

Dagsljuset plockades bort och de släta ståldörrar vi ritat byttes ut mot aluminiumdörrar med

Nedan. Fasaden mot norr möter det omgivande landskapet och här ligger alla kontorsrum.

Fönsterglasen följer fasadens lutning, och ramas in av tunna bleck i stålplåt.

allmogeprofil. Allt hanterades bara som en pryl, som något ska köpas och sättas på plats. Det ska utföras, men det finns ingen koppling mellan detaljerna och byggnaden i övrigt eller någon tanke om att uppnå något. Det handlar bara om att sätta upp ett undertak, inte vilket eller hur.

Den här nära relationen mellan detalj och helhet, material, byggnad och landskap – hur hittar du fram till dem?

– Arbetet i modell är det centrala. Det och ett nära samtal med beställaren. Att arbeta i modell innebär att arbeta sig in i landskapet och uppgiften, att se hur volymen relaterar till det. Det är en relation som är väldigt svår att utläsa i en dator. De flesta av modellerna gjuter vi, för att få ihop volymen, vilket abstraherar projektet på ett sätt som gör det lättare att läsa skalor och proportioner och relationen till sammanhanget.

– Materialet kommer också in väldigt tidigt, vilket är en skillnad mot många som kanske först studerar volym och form, och tar in mate-

K AT E D R A L E N

rialet på slutet som något som ska klä alltihop.

En yta. Här finns materialet med som en bärande utgångspunkt hela tiden, tillsammans med platsens förutsättningar. Med Katedralen, så kom mycket ur relationen till landskapet.

Det skulle vara en byggnad som helt enkelt växer upp ur vassen, och då måste allt ha en relation till det. o

→ Det inre är bara som pappersark, något oskrivet, som kan förändras med tiden.

FAK TA

Katedralen – en uppfinnar­ verkstad, Linköping Adress: Teknikringen 22, Linköping. Arkitekt: petra gipp arkitektur genom Petra Gipp (ansvarig), Maria Videgård (handläggande). Medverkande: Malin Heyman, Solmaz Beik, Jasmien Wouters. Underkonsulter: Landskap: Tema, Per Axelsson. K: Konkret, Olle Norrman, Allan Hammer. E: MIAB, Åke Larsson. VVS: VVS­byrån, Göran Peterson. Projektledning: Structor, Kimmo Kirvesniemi. Akustik: LN Akustikmiljö, Lennart Nilsson. Byggherre: Dataton AB. Entreprenadform: Totalentreprenad. Byggnadsentreprenör: KRON & KARLSSON BYGG & MARK AB. Bruttoarea: 1 425 kvm.

Byggnadsår: 2013–14.

39 6/14 · ARKITEKTUR

* N YA R Ö R E L S E R

REP O RTAGE

ANDERS KLING · FOTO HENRIK ROSENQVIST

Längs den goda viljans väg I det nya Rosengårdsstråket samlas frågor om stadsbyggnad och segregation. Men varför satsar man mycket mindre pengar på miljön i miljonprogramsområden än i nybyggda stadsdelar?

Det frågar sig Anders Kling när han promenerar från Rosens röda matta in mot Malmö centrum.

40 ARKITEKTUR · 6/14

41 6/14 路 ARKITEKTUR

* N YA R Ö R E L S E R

42 ARKITEKTUR · 6/14

Nedan. Kameleonthuset

Föregående uppslag. Rosen­ gårdsstråket är en upprustning av en 3,7 kilometer lång cykel­ och gångväg från Almvik, via Rosengård till station Triangeln.

Vänster. Rosens röda matta har skapats bland annat med hjälp av att tjejer bosatta i området anställdes för att arbeta med projektet.

Det är en ofattbart varm dag i juli. Luften står stilla, gatorna gapar tomma. Några enstaka bilar står parkerade på det stora parkeringsflak som överbryggar motorvägen nedanför och förenar de två halvorna av Rosengårdscentrum. Jag kliver ur bilen och går fram till några män som sitter hukande under ett parasoll. En vind, varm som en hårfön drar fram över asfalten. ”Var ligger det här nya stråket som leder in mot centrala Malmö, det med bokalerna”, frågar jag trevande? De tittar oförstående på varandra.

Det var väl här Rosengårdsstråket skulle utgå ifrån? Från själva hjärtat i Rosengård – centrumanläggningen. Det hade jag läst mig till. Jag spanar hjälplöst runt i jakt efter något slags tecken. ”Var är den där platsen de har byggt för ungdomarna då”, försöker jag. Männen spricker upp i varsitt leende. ”Gå däråt, längst ned och sedan höger, du kan inte missa det.” Jag viker runt hörnet, genom en trång passage och där, i korsningen mellan två vägar ligger den plats som mycket riktigt är svår att missa.

En bukett av rosa belysningsmaster med en anstrykning av lila syns redan från långt håll. De står lite upprorsaktigt snedställda på en sluttande asfaltsyta där stora flak av röd gummiasfalt skjuter upp. På masterna sitter stora strålkastare och högtalare monterade och jag läser mig till att här kan man

Nedan. Dansa och Pausa säger de stora bulliga bokstäverna, som placerats på gummi­ asfalten. Musik kan spelas på högtalare på platsen.

låta sin egen musik flöda ut genom systemet genom interaktiva mikrofoner. Grova bänkar som kan snurra runt sin egen axel står utspridda mitt ute på ytan. På Barbapapa-bulliga bokstäver i regnbågens alla färger står det ”Dansa, Pausa”. En klättervägg reser sig mot en lämning från 1970-talet – en trafikseparerande nivåskillnad i form av en gångbro över en bilväg.

Platsen är döpt till Rosens röda → Studier har visat att spontan­ matta. Det är den första – idrottsplatser som byggts under eller sista beroende på vart senare år används av 80 % killar. man är på väg – i en serie platser längs Rosengårdsstråket. Ett befintligt gång- och cykelstråk som sedan 2009 utvecklats i syfte att koppla ihop Rosengård med Malmös centrala delar. Platsen är en parkeringsplats som har stöpts om i samråd med ungdomar i området.

Särskild vikt har lagts vid att försöka få 43 med yngre tjejer i planeringen, en grupp som 6/14 · ARKITEKTUR

* N YA R Ö R E L S E R

kommit i skymundan i många av de satsningar som gjorts.

Studier har visat att spontanidrottsplatser som byggts under senare år används av 80 % killar, och att Rosengårds ungdomsgård besöks nästan enbart av killar.

Under en sommar anställdes därför ett tiotal tjejer i åldrarna 16-19 år som aktivt fick jobba med planeringen → Former för dialog med av platsens utformning.

Resultatet blev en satsmedborgarna är något av en ning på kulturella snarare än idrottsliga aktiviteter. svensk paradgren.

Musiken och högtalarna är ett resultat av detta, en tillfällig scen en annan. Annars är platsens såsom den ter sig så här en varm sommardag – utan några som helst besökare – svårtolkad. Den är rumsligt dåligt förankrad i miljön, den är väldigt öppen och ligger inte i anslutning till någon annan attraktion. Det är synd att den inte hamnade i direkt närhet till centrumet. Då hade den fått del av det liv som pågår där. Nu blir det grandiosa stadsbyggnadsgreppet lite vingklippt. Den 44 röda mattan når inte ända fram till Rosengårds ARKITEKTUR · 6/14

centrum. Man hittar inte hit om man inte vet var stråket ligger.

Men kanske är det inte det fysiska resultatet som är viktigast här? Kanske är det att ungdomar på riktigt och lite mer varaktigt fick vara med och påverka utformningen av sin stad? Att inte allt stannade vid ett knippe policydokument. Här har ju faktiskt något byggts.

Former för dialog med medborgarna är något av en svensk paradgren. Det finns en lång tradition av samråd i Sverige, inte minst de olika formerna för samrådsförfarande, stipulerat genom plan- och bygglagen, PBL. Men traditionen har kommit att bli ett problem. Det har infunnit sig en bekvämlighet, en förvissning om att ifall allt görs enligt boken blir det rätt. Man tror ofta att man gör rätt, men när resultatet stäms av med de boende visar det sig att det ändå blev fel. Som i Husby utanför Stockholm, där man föreslog rivning av flera av de trafikseparerande broarna trots att de boende ville ha dem kvar. Samråden fångade bara upp vissa röster.

Jag går vidare längs Rosengårdsstråket och kommer fram till nästa plats med det romantiskt klingande namnet Örtagårdstorget. Här ligger Bennets Bazaar med sina bokaler, lägenheter som det kommunala bostadsbolaget MKB byggt om

Vänster. Örtagårdstorget, med Bennets bazaar av Jaenecke Arkitekter, invigdes 2010 (Arkitektur nr 6/2010).

till två plan där bottenvåningen vänder sig direkt mot torget och stråket. Här är det full aktivitet i värmen. Frukt- och grönsakshandlare, en resebyrå, en köttbutik ligger vägg i vägg med en presentaffär och en kryddbutik.

Det är som ett inverterat Rosengårds centrum. Verksamheterna vänder sig ut mot staden. Det är också här på Örtagårdstorget Törnrosen tower ska uppföras. Ett 20-våningshus – lika högt som Kronprinsen – med en publik övre del. Ett torn – heter det – ”som ska symbolisera mångfald och öppenhet”. Det vinnande förslaget ritat av danska Lundgaard & Tranberg korades för dryga två år sedan och heter ”Culture Casbah”. Ett förslag som svarade mot ambitionen att ”bidra till en hållbar stadsutveckling i stadsdelen Rosengård och bryta upplevelsen av utanförskap och skapa stolthet, identitet och attraktivitet i en segregerad stadsdel”.

Det är påfallande denna varma julidag hur en strid ström av människor rör sig längs stråket men också hur få personer det är som uppehåller sig på platserna. Det är inte alltid helt tydligt vart stråket tar vägen. Ett böjt stålrör i rosa färg fungerar som ett återkommande ledmotiv. Under Västra Kattarpsvägen fortsätter min promenad och passerar förbi en matbutik med en stor graffiti märkt med ”Clandestinos”. Det blir kväll, ett ansikte med

Nedan. Parken Enskiftes­ hagen sträcker sig mellan Norra Grängesbergsgatan och Lantmannagatan.

Nederst vänster. Stadsodling vid Rosengårds centrum.

Nederst höger. Biblioteket i Rosengårds centrum.

ett alienerat uttryck blickar ut över en stad där skymningen börjar falla. Jag fortsätter upp mot en bostadsgård, den har formen av en amfiteater med gradänger – en läktare med avsatser i gräs – från 1960-talet. I mitten har några lekredskap placerats ut. Lite längre in ligger en liten inhängnad bollplan i svart gummi. ”Zlatancourt” står → Det är inte alltid helt tydligt det med stora bokstävart stråket tar vägen. ver. Zlatan Ibrahimovics materiella bidrag till Rosengård. Ytterligare en bit längre bort mer Zlatan: – ”Du kan ta en kille från Rosengård men inte Rosengård ur en kille”. Likt en port in till Rosengård pryder citatet stråkets passage under en järnväg.

Jag bläddrar i mina papper och tänker att Rosengårdsstråket måste vara det stadsbyggnadsprojekt som just nu bockar av flest av de frågeställningar och utmaningar som det tidiga 2000-talets stad står inför. Det är stråket

45 6/14 · ARKITEKTUR

* N YA R Ö R E L S E R

Nedan. Rosengårdsstråkets sträckning. Rosengårds centrum markerat med rosa cirkel.

Nedan. På halva vägen ligger en gräsbeväxt amfiteater mellan bostadshusen.

Nederst. Cykelväg förbi parken Enskifteshagen.

Höger. De rosa stålrören markerar nu stråket på Ystad­ gatan vid Möllevångs torget.

FOLKETS PARK

AMIR AL SGATAN

JÄRNVÄG

NOBELVÄGEN

L ANTMANNAGATAN NORR A GR ÄNGESBERGSGATAN

VÄSTRA KATTARPSVÄGEN

ADLERFELTS VÄG

FRÖHLICHS VÄG

FAK TA

Rosengårdsstråket, Malmö Örtagårdstorget: Landskapsarkitekt Tobias Starck. Invigt juni 2013.

Rosens röda matta: Landskaps­ arkitekt Anders Dahlbäck. Invigt september 2013.

Styrgrupp: Gatukontoret genom Agneta Sallhed Canneroth, stadsmil­ jöavdelningen; Maria Isling­Sundell, drift­ och underhållsavdelningen och trafikavdelningen; Maria Brodde Makri, trafikavdelningen.

Miljöförvaltningen genom Lena Eriksson, hållbarhetsstrateg, avdel­ ningen för konsumtion och livsstil.

SDF Rosengård genom Anna Petters­ son Gustafsson, nätverkskoordinator.

Projektgrupp: Gatukontoret stadsmiljöavdelningen genom Sten Göransson, Anders Dahlbäck och Tobias Starck, landskapsarki­ tekter; Ervin Turanovic, ingenjör; Bertil Göransson, ljusdesigner; Sofie Hellryd, assistent, Madeleine Spjuth, ekonom; Annika Blomqvist, informatör.

Gatukontoret trafikavdelningen genom Peter Håkansson, trafik­ planerare.

Miljöförvaltningen genom Moa Björnson, processledare, avdel­ ningen för konsumtion och livsstil.

som ska knyta ihop periferin med centrum, det ska överbrygga etniska skillnader och sociala klasser. Det är också ett stråk som genom ökad gång- och cykelanvändning ska minska koldioxidutsläppen med ”483 ton per år”, ”energisnål” belysning ska placeras ut samt ”drift→ Rosengårdsstråket håller på att och underhållssnåla bli en provkarta i olika metoder för bänkar”.

Gemenskapsatt lyfta en segregerad stadsdel. odlingar ska etableras för att skapa en ”social samvaro över kulturella, åldersmässiga och könsmässiga gränser”.

Byggnadstypologiskt fångar det in mycket av samtidens diskurs, lägenheter byggs om där bottenvåningen används till butiksverksamhet eller öppnas upp med terrasser mot gårdar.

Höghuset är – såklart – kronan på verket. Rosengårdsstråket håller på att bli en provkarta med olika metoder för att lyfta en segregerad stadsdel, ett slags laboratorium där olika processorienterade strategier 46 tillämpas. Är det grön bock på alla punkter?

ARKITEKTUR · 6/14

Miljonprogramsområdena är ett resultat av systemtänkande. En matris sattes upp med ett styrande regelverk. Det fanns en grundformel som skulle följas med mått mellan bostad och affär, storlekar på gårdar, service och natur. Reglerna sattes uppifrån, resultatet blev en instrumentell stad. När saker och ting skulle rättas till dryga 20 år senare – på 1980-talet – var det därför naturligt att vända sig till de boende, de som inte hade fått vara med och bestämma från början. Samrådsförfarande med de boende sjösattes. Nyckeln då var skalan. Att minska skalan, bygga mer ”mänskliga miljöer” var den tidens svar på problemen.

Ett nytt system skulle ersätta det gamla.

De stora öppna gårdarna där naturen flöt in byggdes om för att mer likna trädgårdar. Monteringsfärdiga pergolor med klängväxter uppfördes, stora sittgrupper med grillplatser uppfördes, de monokulturella planteringarna ersattes av mer mångformiga rabatter som ingen sedan skötte, entréerna byggdes om enligt konstfulla principer som låg i tiden. Nu har ytterligare 30 år gått och en ny upprustningsvåg rullas ut över de svenska förorterna.

Dialogen med de boende är återigen i fokus. Nya former för dialog undersöks och testas. Alla ska med, det är bra men risken är återigen att processen tar för mycket fokus från formen, från det byggda. Arkitekturen hamnar i bakvattnet, arkitekturen som

verktyg underskattas. För stor tilltro sätts – återigen – till systemet. Man bockar av i listan men det innebär inte nödvändigtvis att man möter de utmaningar som finns.

I prestigeprojekten är det tvärtom, där är det fokus på formen i stället för processen. En halvmil från Rosengård ligger Hyllie torg. Sveriges dyraste torg. En representant för det nya Malmö, det påkostade, exklusiva. Det är svårt att tänka sig Rosens röda gummimattor där, lika svårt som det är att tänka sig Hyllie torgs stora granithällar i Rosengård. Den, lite olustiga, känslan är svår att skaka av sig.

Jag kommer fram till en långsträckt park. Några solbadare har lagt sig centralt på den stora gräsmattan. En man kastar en pinne som en golden retriever jagar, flåsande med slängande tunga. På en vägskylt läser jag Norra Grängesbergsgatan. Är det alltså här den ligger? Gatan, där det råder full anarki om man får tro vad som står i tidningarna. Industrilokaler kantar stråket på västsidan. Ingen av dem öppnar upp sig mot stråket. Det är synd. Från en öppning i en stor lagerlokal strömmar musik.

I fonden av parken står en stor vit modernistisk kyrka. Jag är framme vid Lantmannagatan och staden har bytt skepnad.

Den fria grupperingen av hus har ersatts av rutnätsstaden. En

15 minuter lång promenad härifrån ligger Triangeln. Det nya Malmö med pendeltågsstationen som kan ta dig ytterligare en bit längre bort. Det är två olika världar, det är ingen överdrift. Men i Malmö är allt nära och det är den stora fördelen. Integrationen är möjlig på ett helt annat sätt än i Stockholm och Göteborg där berg, vatten och mer stad skiljer de → Är vägen bort viktigare än olika delarna åt.

som sker i närmiljön?

Rosengårds­ stråket handlar om hur ett stråk aktiveras och kopplar ihop stadsdelar. Helheten – den möjliga rörelsen – är kanske viktigare än de enskilda delarna. Det är styrkan men även en del av problemet med projektet. Varför är inte den arkitektoniska kvaliteten i platserna på samma nivå som i de centralare delarna? Är vägen bort viktigare än det som sker i närmiljön? Gör viljan att koppla ihop att vi till slut glömmer bort vad som sker längs vägen?

En bil kör förbi på gatan. På ett stort klistermärke på bakrutan står det – ”Har du sitt Malmö haur du sitt världen”. o

vad

47 6/14 · ARKITEKTUR

* N YA R Ö R E L S E R

PER SPEK TIV

A L E X A N D E R S TÅ H L E

→ Den utspridda staden är den mest orättvisa Överallt dyker nya Open Street-projekt upp. Här söker man se en stad bortom bilen. Bilismen är ett hot mot ekonomin eftersom dess enorma kostnader inte motsvarar samhällsvinsterna, skriver Alexander Ståhle.

48 ARKITEKTUR · 6/14

Med sina barn i famnen springer hundratals människor skri­ kande i panik från staden, mot farkosten. Man flyr det smutsiga otrygga trånga kaotiska för att åka till Elysium, rymdstationen med ett perfekt grönt böljande parklandskap, där de lyckligt lottade bor i tempelliknande villasamhällen efter det att jorden har kollapsat och dess städer förslummats. I filmer som Elysium, World War Z, 2012 och The Day After Tomorrow är paradiset för­ orten, och staden helvetet, och bilen räddningen. I synnerhet för barnfamiljen. Eller?

En vanlig konversation mellan föräldrar i dag handlar om att man ”flyttat ut ur stan” när barnen kom, och självklart är det ”för barnens skull”. Huvudorsaken beskrivs vanligtvis som att ”det är ju så lätt att bara släppa ut barnen”. Lika ofta hör man att ”nu hinner man ju inte gå på restaurang och teater längre (så då är det ingen idé att bo kvar i stan)”. Å andra sidan borde väl behovet av närhet till vård, skola, mataffär och annan service bli större? Mycket pekar på att svenskar och amerikaner har börjat vända tillbaka till stads­ kärnorna. Unga och gamla flyttar ”downtown” och priserna skjuter i höjden. En stor studie som offentliggjordes nyligen av institutet Smart

Growth America visade att de storstäder med högst så kallad ”walkability” (mätt med walkscore.com) var de som hade bäst ekonomisk utveckling. New Yorks förra trafikchef Janette Sadik­ Khan kommenterade detta tidstypiskt. ”It is pedestrians, not cars, that drive the economy.” Sadik­Khan var drivande och ansvarig under borgmästare Michael Bloomberg (som själv har sagt ”pedestrians are more important than cars”) för det nu iko­ niska projektet att omvandla Times Square till ett bilfritt torg, 2010–14. En tydlig signal till världens borgmästare – urbanise­ ringen går in i en ny fas där bilen inte längre är central.

Motståndet mot bilen har egentligen funnits från början. De första politiska manifestationerna kom redan på 1930­talet när bilismen årligen dödade tusentals och fortsatte på 1960­talet med bland andra journalisten och aktivisten Jane Jacobs krig mot motorvägsplaneraren Robert Moses. Och kan man säga peakade i väst med den aktivistiska Reclaim the Street­rörelsen på 1990­talet. I dag pågår en mängd olika gräsrotsaktiviteter, mer eller mindre organiserade, ”block partys”, gerillaodlingar, ”ad­busting”, ”parklets”, ”chairbombing”. Den historiska vänd­ ningen de senaste åren ligger i att stadens politiker har börjat

Nedan. Evenemanget CicLAvia – Iconic Wilshire Boulevard när en av Los Angeles genomfartsleder stängdes av för bilar.

Höger. Konceptet Ciclovia, efter det spanska ordet för cykelväg, där bilvägar stängs av sprids över USA, här i Denver, Colorado.

FOTO KRUPS PHOTOGR APHY

bejaka denna så kallade ”tactical urbanism” som tar bort bilarna och öppnar upp för lokala aktiviteter. I New York kan man ansöka om att stänga av en gata och göra en tillfällig ”Playstreet” för barn. San Francisco stad har tagit fram en ”Parklet Manual” som beskriver hur man bör utforma parkeringsplatser som sitt­ och picknick­platser i stället. Stockholms stad tog under våren fram en egen policy för ”idéburen stadsförbättring” som ska underlätta lokala initiativ och tillfälliga gatuavstängningar.

På sidan openstreetsproject.org finns över 100 så kallade ”Open Street”­projekt registrerade bara i USA, San Francisco Sunday Streets, Bike Miami Days, Atlanta Streets Alive, Open streets Chicago, Buffalo Play Streets, Woodstock Car­Free Sunday, Summer Streets New York, CicLAvia i Los Angeles som är 1,5 mil avstängd motorväg två dagar om året, vars förebild är cykel­ festen Ciclovía i Bogotà där man varje söndag stänger av 12 mil gata. Men flaggskeppsprojektet har ändå varit Times Square, som först spärrades av tillfälligt men som nu fått en permanent gestaltning av norska arkitekterna Snøhetta. Del i framgången som Janette Sadik­Kahn engagerat beskrivit det i ett TED Talk 2013 är en radikal minskning av antalet trafikolyckor, en ökning

av folklivet och omsättningen i butikerna. New Yorks trafikkon­ tor tog också hjälp av danska Gehl Architects, med nestorn Jan Gehl, som med erfarenheterna från Köpenhamn hjälpte till med att analysera och kvantifiera stadslivet. Arkitekten Mike Lydon på The Street Plans Collaborative menar att själva begreppet ”tactical urbanism” föddes i diskussionen om just Times Square

→ I New York kan man ansöka om att stänga av en gata och göra en tillfällig ”Playstreet” för barn. och det taktiska arbetssättet som gjorde att även bilisterna till slut accepterade förändringen. Intressant nog initierades detta projekt av fastighetsägarföreningen Times Square Alliance redan 2006 då de med hjälp av organisationen Project for Public Spaces gjorde studier av platsen och genomdrev en radikal förändring.

49 6/14 · ARKITEKTUR

* N YA R Ö R E L S E R

Nedan. I stadsdelen Marais i Paris stängs gatorna av för trafik på lördagar och söndagar.

FOTO DAN HALLEMAR

Project for Public Spaces startades 1975 av antropologerna William H Whyte och Fred Kent, nära vänner med Jane Jacobs.

PPS har sedan dess haft stor inverkan på flera av New Yorks centralaste platser Rockefeller Center, Bryant Park och Exxon Park samt drivit förändringen av synen på stadens gator bland annat med informa­ tionskam­ → Massbilismen har blivit ett panjer som NYC Streets monster som stadens politiker Renaissance Campaign. världen över nu måste tämja.

I dag har de en omfat­ tande verk­ samhet världen över där de hjälper städer att utveckla offentliga platser. ”Placemaking” är ledordet.

Senaste stora projektet är en utvecklingsplan för centrala Detroits gator och torg där utgångs­ punkten är många små events och projekt un­ der rubriken ”Lighter Quicker Cheaper”. Sakta 50 ska hjärtat i ”The Motor City” bli en plats för ARKITEKTUR · 6/14

människor och inte för bilar, allt finansierat av fastighetsägarna.

PPS har även startat ett samarbete med FN och UN Habitat under rubriken ”Future of Places” där man arbetar för att skapa en agenda för offentliga rum för framförallt de snabbväxande städerna i tredje världen, med sikte på den stora FN­konferensen Habitat III 2016.

Nu är varken UN Habitat eller New York ensamma om att offentligt gå ut med att sätta gående före bilister, även om man på många sätt är förebildlig. Vancouver, Stockholm, Köpenhamn, Amsterdam och München har alla numera liknande policys. Malmö, staden som ständigt ligger i framkant, var tidig med tillfälliga gatuprojekt. Och nu har även Stockholms stad vaknat och genomför egna Open Street­projekt, där det senaste är hela Götgatan.

Likt Stockholm har Londons trängselavgifter gjort det möjligt att skapa mer plats och legitimitet för gående. I somras stängdes Regent Street av helt för bilar. När Paris stängde av gator längs Seine och skapade den temporära stranden Paris Plage blev det en självklar succé. Paris införde även nyligen en generell hastig­ hetsbegränsning på 30 km/h i hela staden.

Uppmärksammad har också Hamburg blivit, som nyligen tog

Vänster. Times Square, 2014.

Platsen har delvis stängts av för bilar genom ett projekt med PPS, Project for Public Spaces.

FOTO DAN HALLEMAR

Nedan. En tillfällig ”Play street” i Queens, New York.

Nederst. Sommaren 2014 stängdes Götgatan i Stockholm av för trafik på lördagar.

F O T O A L E X A N D E R S TÅ H L E (N E D E R S T )

ett beslut om att vara 40 % bilfritt till 2034. Förslaget är att successivt införa ett nät av gröna bilfria gator genom staden.

Denna idé liknar de tankar som Bogotás förra borgmästare Enrique Peñalosa presenterat att helt enkelt låta varannan gata i staden bli bilfri.

Peñalosa har haft stor betydelse på den internationella stads­ politiska arenan. För honom är den utspridda bilberoende staden den mest orättvisa därför att den segregerar och stigmatiserar de fattiga som inte har råd med bil samt att den gör stadsmiljön bildominerad och barnfientlig. För Peñalosa har alla, fattiga och barn, rätt till staden, såväl i centrum som i periferin, och efter­ som bilen är ett ojämlikt och farligt transportmedel måste sta­ den byggas gångvänlig och tät med kollektivtrafik. ”We had to build a city for children and thus for people. Instead of building highways, we restricted car use. … We invested in high­quality sidewalks, pedestrian streets, parks, bicycle paths, libraries, Bus Rapid Transport.” Peñalosa är varken nöjd med förorten eller med den gamla stenstaden. Han går i polemik med både nymoder­ nister som Rem Koolhaas och Per Wirtén och nyurbanister som Andrés Duany och Ola Andersson. Charles Montgomery, pro­ jektledare på stadsrumsexperimentet BMW/Guggenheim LAB, citerar Peñalosa i sin bok Happy City. ”We might not be able to fix

the economy. But we can design the city to give people dignity, to make them feel rich. The city can make them happier.”

Frågan som står på spel nu är: Har bilen gjort oss lyck­ ligare? Bilen har varit en statussymbol. Bilen har gett många frihet. Men med tiden har bilismen blivit en ”allmänningens tragedi” som förstört staden och skapat avstånd i stället för den närhet som stadsborna söker. Massbilismen har blivit ett monster som stadens politiker världen över nu måste tämja.

Den har blivit ett hot mot ekonomin, eftersom dess enorma kostnader inte motsvarar samhällsvinsterna. Tillväxten sker i dag i den närhetstörstande kunskaps­ och tjänstesektorn.

Den har också blivit ett hot mot rättvisan därför att alla inte har råd med bil och de som kör bil gör staden otrygg och osäker för de billösa. Det handlar i grunden om vad den franske filosofen Henri LeFevre kallar ”Rätten till staden”, vilket illustrerades så tydligt när paradgatan Champs­Élysées våren 2010 stängdes av för bilar och förvandlades till park.

Då sprang barnfamiljerna till De Elyseiska fälten – mitt i staden. o A LE X A N D E R S TÅ H LE Ä R S TA D S BYG G N A D S FO R S K A R E PÅ K TH O CH V D PÅ A R K ITE K T- O CH A N A LYS FÖ R E TAG E T S PACE S C A PE.

51 6/14 · ARKITEKTUR

Höger. Homa Badpa, Sabrin Jaja och Yasin Ben Saleh. Bilder ur filmen Jag är fan en panter (2013), som handlar om nätverket Pantrarna i Biskopsgården i Göteborg.

* N YA R Ö R E L S E R

E S SÄ

DANIELA LAZOROSK A

De gjorde lyftet När politikerna misslyckades med Järvalyftet tog ungdomar kontroll över situationen. Daniela Lazoroska skriver om städer, protester och meningsfulla samarbeten.

Att en enad förort kan aldrig besegras.

När jag föreläser frågar de mig: ”Berätta vad det är som händer i förorten. Det är så spännande!”. Nej, det är inte spännande alls! Det är en tragedi! Det är en tragedi att marginaliserade ungdomar tar ansvaret som kommunen och staten inte har tagit!

Detta var ungdomsledaren Murats* ord, en sorgedikt som framfördes i Rinkebys fyllda kulturhus. Diktens ton hade påverkats av flera års erfarenhet av att arbeta i Stockholms miljonprogramsområden; områden som under årtionden har fångat mediernas intresse (eller sensationsbehov). Vilket, som många av människorna jag träffade under mitt antropologiska fältarbete i Husby under 2012 och 2013 har berättat, inte har resulterat i någon meningsfull påverkan för deras livsvillkor och möjligheter.

De kritiska rösterna höjdes redan innan miljonprogramsområdena var färdigbyggda. Ett exempel är Olle Bengtzons bok Rapport Tensta (1970), som deklarerade Stockholms stad som inkompetent i planeringsfrågor redan två år innan Tensta byggdes klart.

Anledningarna till kritiken har varit både estetiska och politiska (om dessa två så enkelt kan separeras). Faran för segregation som dessa ”betongförorter” utgjort är det som oftast betonats. Megaprojektet som skulle bana väg för framtidens jämlika Sverige, har genom årtiondena kopplats ihop med stigande arbetslöshetsstatistik, kriminalitet, och en stor mängd sätt att vara exkluderad från samhället på.

52 ARKITEKTUR · 6/14

Vem hade ansvaret? Politikerna, de boende, eller de ”experter” inom stadsplanering och arkitektur som lekte utopi mellan 1965 och 1974? Debatterna ljuder fortfarande. Ganska nyligen fördes en om miljonprogramsområdet Järva, som sedan 2007 har upprustats under namnet Järvalyftet. Järvalyftet fokuserar på att renovera befintliga bostäder och att bygga nytt. Det syftar också till att höja människors sysselsättningsgrad, känsla av trygghet och kvaliteten på utbildningen (se Vision Järva 2030, 2009). Men Järvalyftet har regelbundet hamnat i rampljuset som ett hot mot precis dessa mål.

Intressant nog har Järvalyftets vassaste opponenter varit ungdomar, en vanligtvis marginaliserad grupp. Deras ursprungliga uppgift var att representera de boende i området. Men efter ett tag började de ifrågasätta grunderna för Järvalyftets legitimitet. Som en av dem uttryckte det: ”De [inom Järvalyftet] gjorde ingenting med dessa idéer som vi hade samlat in, även om vissa av dem var små saker, som att fixa en basketkorg”. Ungdomarna kunde, genom protester, publicering av artiklar i olika tidningar, petitioner, möten med stadens tjänstemän och olika politiska aktörer, omförhandla sin position. De opponerade sig mot vad de uppfattade som politiska beslut som inte gynnade de lokala invånarna.

Kritiken som riktades mot Järvalyftet var inte mot renoveringen i sig. Problemet var att människor inte kände sig meningsfullt engagerade och att de inte fick delta i betydelsefulla beslut, till exempel i samband med propositioner om att bygga bort trafiksepareringen. Protester under 2005 uppmanade till att förbättra de lokala villkoren.

Ungdomarna började kämpa för tillhörighet, kontroll och representation över ”våra områden”. Denna nära relation till platsen beskrevs i trycken på deras t-tröjor: ”Jag kommer aldrig att flytta härifrån, jag svär”. Deras ursprungligen konsultativa arbete utvecklades till att stärka tillhörighetsgränser, utveckla ”lokal kunskap”, samt att forma allianser inom och utanför staden och landet (!) med grupper och individer som kunde känna igen sig i deras historier. De kallade detta En kamp för ett rättvist samhälle.

Bara några få månader efter att Murat höll sitt desillusionerade tal i maj 2013 blev många av dessa områden, bland annat Husby, scenen för våldsamma upplopp. Händelserna markerade de problemartade förhållandena mellan individen och kollektivet, ”ras” och ”svenskhet”, demokrati och deltagande i dagens Sverige.

Medier och politiker, till exempel statsminister Fredrik Reinfeldt, var snabba att avskriva händelserna som en produkt av unga mäns ilska, ett problem orsakat av individer. Vad de glömde här var att den offentliga sektorn i områden som Järva hade försum-

53 6/14 路 ARKITEKTUR

* N YA R Ö R E L S E R

54 ARKITEKTUR · 6/14

Överst. Bild ur filmen Under Gottsunda av Viktor Johansson, 2014. En film i gränslandet mellan spelfilm och dokumentär, om ungdomar och subkulturer.

Nederst. Bild ur filmen Jag är fan en Panter. Regi av Jennifer Jerez, Leo Palmestål och Anders Rundberg. Manus av Leo Palmestål och Anders Rundberg.

mats. Skolor, bibliotek, vårdcentral och träfflokal hade stängts.

Arbetsförmedlingen och försäkringskassan flyttat till Kista.

Protesterna, som spred sig som en löpeld genom Sveriges förorter, sammanföll med protesterna som samlade miljontals människor på Brasiliens gator. Rösterna verkade ljuda med samma klang; även i Brasilien önskade man fler och billigare bostäder och transportnätverk, fler arbetsplatser, högre kvalitet på utbildning, som även ska vara tillgänglig för alla. Folk ställde krav på att få sina rättigheter uppfyllda, med filosofen Henri Lefebvres ord: krävde sin rätt till staden.

Samtidigheten i de svenska och brasilianska protesterna och överlappningen i kravformuleringarna talar om att de neoliberala struktureringarna och omstruktureringarna av städer, samt tillbakadragandet av välfärdsstaten och offentliga sektorn, sker på en global nivå. Detta har nästan blivit en truism. I rapporten State of the World´s Cities, gjorde FNs HABITAT-kontor en uppskattning att nästintill 3,3 miljarder människor levde i städer år 2006. Därför är behovet pressande att skapa mer rättvisa förutsättningar för den växande, och alltmer rörliga befolkningen.

Den stigande människomängden måste ta itu med kampen för en jämnare fördelning av resurser och förutsättningar.

Vem är det som ska ta sig an denna Sisyfos-utmaning?

kan skapa förändring. Konflikterna som materialiserades kring Järvalyftet visar på ett behov av nya sätt att tänka och bygga stad på, bortom dikotomin stegvisa förändringar ”nedifrån”, och stad- och marknadsdrivna storskaliga projekt ”uppifrån”. Hänsyn behöver tas till marginaliserade gruppers kamp för tillhörighet, kontroll och representation i vad ungdomarna i Husby kallade för ”våra områden”. Först då är social förändring möjlig.

Stadsplaneraren John Forester talar i sin artikel Multicultural Planning in Deed (1999), om att planeringskonflikter inte bara handlar om resurser som mark och pengar, utan om förhållandet mellan personlighet, politik, ras, etnicitet och kultur. Med andra ord, social representation är inte bara viktig, den är avgörande för att människor ska vara och känna sig engagerade och representerade. Förslaget att ta bort rasbegreppet från den svenska lagstiftningen, till exempel, har fått spridning på olika debattsidor. Detta för att ett begrepp som ursprungligen har använts för att diskriminera kan återanvändas för att påvisa strukturell diskriminering. Språk och symbolik tagna från Black Powerrörelsen, eller rumsliga tillhörighetsmarkörer inbäddade i uttryck som ”våra områden” spelar en roll i upprättandet av gränser.

Likaså kan språk och symbolik engagera människor, upprätthålla gemenskap bland unga, och bjuda in andra grupper och indivi-

→Människor ska besluta över politiken, inte tvärtom. Är det staten, är det folk själva, under marknadsstyrd logik, eller är det återigen stadsplaneringsexperterna?

En möjlighet är att tänka efter hur samarbeten mellan alla dessa aktörer utspelar sig. Något kanske kan läras från utvecklingarna som har vuxit ur skärningspunkterna mellan marknadsintressen, politiskt laddade bostadsfrågor och protester från den brasilianska kontexten. I ett lärorikt exempel på samarbete har professorer och studenter från Rio de Janeiros stadsbyggnadsuniversitet IPPUR på initiativ av och tillsammans med de boende från Vila Autódromo, ett område som är hotat av rivning på grund av OS 2016, skapat en ”Community plan”. Den påvisar att området kan finnas kvar parallellt med den Olympiska byn.

Men alternativet var inte gynnsamt för de rådande marknadsintressena, så rivningarna och tvångsförflyttandet i området pågår. De boende har fått något bättre utflyttningsvillkor (det är ett problematiskt och mångfasetterat fall, men de nya bostäderna ligger ”bara” fyra kilometer bort, och de som vill välja bostadsområde själva får högre utbetalningar än tidigare utlovat). Men samarbetet har belönats med Deutsche Banks Urban Age Award för 2013, som förhoppningsvis kommer att möjliggöra det efterlängtade byggandet av en förskola.

Visserligen är fallet från Rio de Janeiro ett extremt exempel, men i detta extrema kan vi se hur samvaro och gediget engagemang mellan de som har och de som behöver teknisk kunnighet

der. Dessa diskussioner kan lära oss något, för att de inte kretsar kring fysiskt utseende, utan kring upplevelser av politisk och socioekonomisk marginalisering, upplevelser som är nödvändiga för städernas rumsliga och sociala utformning i framtiden.

Denna hållning förespråkar inte att arkitektur- och planeringsyrkena ska agera i identitetspolitikens tjänst. Konflikterna kring Järvalyftet och de senaste årens utvecklingar innebär inte bara problem för demokratin, utan de lägger grunderna för omvärderingen av den. Samhällen är i ständig rörelse och därför kan inte heller metoderna de byggs efter vara statiska.

Eller som den tyska filosofen Hannah Arendt skriver i On Revolution (1965): aktivt engagemang av medborgarna när man fastställer samhällets angelägenheter ger dem inte bara erfarenhet av offentlig frihet och glädje, utan också en känsla av politisk verkan och effektivitet. Det är just det som proteströrelserna i Järva och andra miljonprogramsområden har kämpat för. Att inte längre ses som en passiv publik, utan som aktiva deltagare i beslutsfattandet. Ungdomarna från Husby har koncist och tydligt summerat det: ”Människor ska besluta över politiken, inte tvärtom”. o DA N I E L A L A ZO RO S K A Ä R FO R S K A R S TU D E R A N D E I A NTRO P O LO G I V I D KÖ PE N H A M N S U N IV E R S ITE T.

*Murat heter egentligen någonting annat.

55 6/14 · ARKITEKTUR

* N YA R Ö R E L S E R

AR KITEK TURB IENNAL

JULIA SVENSSON

Moderniteten Absorbing modernity är temat för Rem Koolhaas arkitekturbiennal i Venedig, som varar till 23/11.

Vad var modernitet? Och vart har den egentligen fört oss? Vi har gjort fyra nedslag i en biennal som låter historien bli en läxa för framtiden.

KO RE A

Ett delat land Nordkorea är i dag en av de sista kommuniststaterna, en självutnämnd utopi, som fortfarande isolerar sig helt från om­ världen. Sydkoreas regering, i sin tur, ser sig också som en succé.

Ett fattigt land som blivit en kraft i global ekonomi.

Koreas paviljong är ett försök att se de ländernas polariserade arkitektur i ett gemensamt sammanhang. Den har uppkallats efter dikten Crow’s eye view (1934) av den berömde koreanske poeten Yi Sang (1910–37). Crow’s eye view präglas av rörelse och upprepning, modernistiska mekanismer. Extra relevant i sam­ manhanget är att Yi Sang dessutom utbildade sig till arkitekt.

Han beundrade Le Corbusier och ville ägna sig åt modern arki­ tektur – men det var svårt under det japanska kolonialstyret.

Paviljongen behandlar hur länderna byggdes upp efter kriget 1950–53. Nordkoreas huvudstad Pyongyang hade bombats sönder av USA – vilket tillät uppförandet av en monumental socialistisk idealstad. Seoul i Sydkorea förstördes också, av bulldozrar. Men den utvecklades sedan till mer av en hybrid.

→ Curatorn för Sydkoreas paviljong betonar likheterna mellan de två koreanska länderna.

56 ARKITEKTUR · 6/14

Arkitektens roll på var sin sida om den hårt bevakade gränsen tas också upp. Arkitekter i Nordkorea har i uppgift att bygga det socialistiska samhället – en process diktatorn själv vill vara frontfigur i. Arkitekter i Sydkorea, å andra sidan, präglas av västerländska individualistiska ideal. Men de verkar ofta fastna mellan byråkratin och marknadsekonomins krav.

Curatorn Hyungmin Pai betonar att det, trots kontrasterande ideologier, finns likheter. Ett intressant exempel är att båda länderna präglas av lägenhetsbyggnader med hög densitet.

I Nordkorea är lägenheten symbol för det klasslösa folket, i Sydkorea är den symbol för medelklassen. Paviljongens syn­ vinkel, beklagar curatorerna, är dock endast Sydkoreas. Men trots Nordkoreas frånvaro belönades paviljongen med Guldlejo­ net. Det är inte så konstigt. Den återspeglar globala krafter av imperialism och kallt krig, som var avgörande för den värld vi lever i i dag. Utöver det ger Koreas paviljong ökad förståelse för arkitekturen i två länder västvärlden tyvärr endast känner för kommunism, konflikt, industri och Gangnam style. o

Vänster nedan. Comrades of Construction, en samling nordkoreanska målningar och posters från 1950-tal till nu visar arkitek turens betydelse för Nordkorea.

Nedan. Chiles paviljong, som belönades med biennalens silverlejon, innehåller en exakt kopia av ett befintligt

vardagsrum, i en lägenhet som producerats med den aktuella betongpanelen.

F O T O A N D R E A AV E Z Z Ù

F O T O A N D R E A AV E Z Z Ù

som historia CHILE

Kontroverser kring en betongpanel Med en stor enkel betongpanel tar Chiles paviljong oss tillbaka till modernismen. Den särskilda panel som visas här tillverkades 1972, och var en av de första som gjordes i KPD­fabriken i Quilpué, en fabrik som donerades till Chile av Sovjetunionen.

De prefabricerade panelerna var en del i det sociala bostads­ program som Salvador Allendes regering satt igång för att få bukt med bostadsbristen – traditionell teknik och privat bygg­ sektor ansågs inte tillräckliga för att producera 80 000 bostäder om året. Just detta betongstycke restes utanför fabriken som ett monument över social förändring. President Allende ristade in sin signatur i den blöta betongen.

Men efter Pinochets statskupp året därpå, täcktes signaturen över. Panelen målades och dekorerades med ett traditionellt altare med Jungfru Maria och Jesusbarnet. Enligt utställningen en sorts rening från synd och triumf över socialismen – som man ansåg inte kunde bidra till önskad ekonomisk utveckling.

Fast det var ingen slump att jungfruns ansikte föreställde det lokala helgonet Carmen, arméns skyddshelgon.

Panelen föll sedan i glömska där den stod. Men 2009 återfanns den av en före detta anställd på fabriken.

Koolhaas önskar en biennal som ser tillbaka på moderni­ teten, i en tid som ibland kan tyckas ha glömt sin historia.

I dag föraktas miljonprogramsarkitekturen. Samtidens öga är ovant vid upprepning och tolererar mycket små mängder grå betong. Det curatorerna Pedro Alonso och Hugo Palmarola gör är i den kontexten nästan subversivt. Den gamla industriella betongpanelen tas på samma historiska allvar som ruinerna från antikens byggnader.

Denna variant är på en gång unik och universell. Det började med Raymond Camus franska betongpanel. 1955 redesignades modellen i Sovjet – där Chrusjtjov ivrigt ersatte Stalintidens klassiska formspråk med moderna hus. Modellen anlände sedan till Kuba 1965, där den anpassades under namnet Soviet large panel. När modellen slutligen hamnade i Chile genomlevde den två politiska faser. Först den socialistiska och sedan Pinochets nyliberala diktatur. Det var första gången den socialistiska estetiken användes i en postsocialistisk kontext. En estetik som fungerade för rationellt byggande, oavsett ideologi.

Paviljongens entré är en exakt kopia av en fru Silvia Gutiérrez vardagsrum i Viña del Mar. Lägenheten är producerad på

→ De bjärt rosa väggarna och den personliga atmosfären ifrågasätter antagandet att det socialistiska formspråket suddade ut olikheter.

1970­talet av den aktuella fabriken. Här får besökaren känsla för de rumsliga proportionerna. De bjärt rosa väggarna och den personliga atmosfären ifrågasätter antagandet att det socialistiska formspråket, då det industriella byggandet blev universellt, suddade ut olikheter mellan nationer och platser.

Det rosa rummet, tillsammans med tidnings­ urklipp, fotografier, diagram och vittnesmål från fabriksarbetare, förvandlar en enkel betongpanel till en både politiskt och estetiskt djup analys. o

57 6/14 · ARKITEKTUR

* N YA R Ö R E L S E R

Nedan vänster. Hissen Odyssey, som också kan röra sig i sidled, lanserades av Otis på 1990-talet.

På biennalen visas en uppdaterad version av den.

FOTO FR ANCESCO GALLI

M O ND ITALIA

TV-urbanismen

FUNDAMENTAL S

Hiss på tvärs Med djupgående analyser av 15 olika byggnadselement vill Rem Koolhaas utmana arkitekturen. Arkitekturbiennalens huvudnummer Fundamentals är sakligt, och bildande för den som sätter sig in i någon av de textmassor som producerats av forskarteam från OMA/AMO och Harvard.

Moderniteten har inneburit en utveckling som knappast går att greppa. Men har den utmynnat i byggnader vi är stolta över?

Ut med ikonerna, in med ekonomi och hållbarhet – möjligheten och kunskapen finns. Det är budskapet här.

Hissen är ett av samlingens mest talande exempel. Den uppfanns så sent som 1853 men är för→ Ut med ikonerna, in med ekonomi modligen det element som förändrat och hållbarhet – möjligheten mest på kortast tid.

Utan hissen inga finns. Det är budskapet här. effektiva gruvor.

Utan hissen skulle vi inte heller inte kunna bygga dagens bombastiska stadsmiljöer och höga bostadskolosser.

Hissens konstruktion, som bygger på det enkla repsystem som användes till exempel i brittiska flint- och koppargruvor redan 2500–2000 f Kr – och sedan också inom teaterscenografi – har förblivit ganska intakt. Fast medan de första hissarna i New York bara nådde 40 meter, så kunde hissarna i Centraleuropas gruvor vid samma tid nå en kilometer i sidled.

På 1990-talet, i svallvågorna 80-talets popkulturella framtidsbilder, gjorde hisspionjären Otis ett försök med Odyssey – en radikal hisstyp som kunde röra sig både horisontellt och vertikalt.

Odyssey väckte aldrig något intresse på marknaden. Men i biennalens hiss-rum har man, tillsammans med tekniska universitetet i Eindhoven byggt en ny prototyp av denna världens första hiss som rör sig i sidled – nu med uppdaterad robotteknik. Kanske kan den revolutionera hissprincipen. Men tills dess: 58 rep + låda = sant. o ARKITEKTUR · 6/14

I biennalens avdelning Monditalia gör Rem Koolhaas ett undersökande porträtt av Italien i dag, via både kulturhistoria och politisk populism. En historia som berättas är hur populärkultur och arkitektur byggde det moderna Italien. ”Arkitekturen är en symbol för liv, bosättning, fortplantning, makt och ambitioner. Men den är ett isberg som bara visar upp en liten del av sig själv.” Så sade det italienska arkitektkollektivet Superstudio på 1960-talet. Detta gäller i allra högsta grad i utställningen Monditalia.

Entrén sätter tonen: en portik av neonljus, värdig ett nöjespalats i Las Vegas. Ett av de första nedslagen görs i ”hedonismens arkitektur” på Capri, en mytomspunnen plats, dit mäktiga italienare sedan antiken dragit sig tillbaka från affärer och politik.

Under andra delen av 1800-talet späddes bilden av dekadensens ö på, då den blev ett populärt resmål för Europas kulturliv.

Detta triggade igång massturismen. Många stjärnor valde därefter Capri som tillflyktsort och plats för sina drömhus. Här fick de vara ifred och kunde ge utlopp för sina mer excentriska sidor.

Tätt följda av populärkultur och mediebevakning förstås.

Tre villor utgör exempel. Kejsar Tiberius Villa Jovis (27 e Kr) var en av de första. Den nybyggda Villa Lysis blev 1903 den svenskättade poeten baron Jacques d’Adelswärd-Fersens tillflyktsort då han anklagats för pedofili på Paris salonger. Han flyttade dit med

Nedan. Entrén till utställningen Monditalia är klassisk nöjesarkitektur – en symbol för tillståndet i Italien.

Nedan höger. Tillståndet på semesterorten Milano Marittima skärskådas i projektet Dancing around ghosts.

FOTO GILBERT MCC ARR AGHER

F O T O G I O R G I O Z U C C H I AT T I

föddes i Italien sin pojkvän, och villan blev en tidig samlingsplats för hbtq­per­ soner. Casa Malaparte, som byggdes 1937 är, jämte Brigitte Bardot, hjälten i Jean­Luc Godards film Föraktet.

I Italien överlevde det modernistiska stilidealet landets fas­ cistiska epok och blev istället synonymt med 1950­ och 60­talen och det urbana landskap som byggdes upp under rekordåren.

Detta illustreras i utställningen med Michelangelo Antonionis första färgfilm Red desert. Den både romantiserar och ifrågasätter det moderna industrilandskapet. Monica Vitti spelar huvudrol­ len som Giuliana, en kvinna gift med en industrimagnat. Bland de väldiga industribyggnaderna känner hon sig isolerad och alienerad och hon genomgår en existentiell kris.

Red desert inspirerade verklighetens Antonioni och Vitti, som var ett par, att bygga en villa på Sardinien med sten från filmplatsen. Villan designades 1969 av arkitekten Dante Bini och var en så kallad Binishell, en av 1600 kupoler i betong som han ritade över hela världen.

Dante Bini är fortfarande verksam. Men Villa Antonioni står i dag tom och förfallen, och går att finna på industriromantiska nätsajter för övergivna platser.

Kanske är ruinen till och med den bästa bilden av den moder­ nistiska epoken idag. Det är ju ödet för många ambitiösa investe­ ringar från 50­ och 60­talets ekonomiska mirakel.

Ett av biennalens mest gripande exempel på arkitektur och populärkultur i samspel är Milano 2. Filmen Sales Oddity av Andrés Jaque, som fick biennalens silverlejon för bästa research, berättar hur bostadsområdet utanför Milano (1970) blev start­ skottet för en ny tid i Italiens politik­ och arkitekturhistoria.

Initiativtagare var den då 34­årige Silvio Berlusconi. Milano 2 marknadsfördes som ”City of the number ones”. Lägenheternas köpare fick utstå luftföroreningar från flygplatsen och ett osä­ kert värde på bostadsmarknaden. Men de var ”the number ones”.

En av byggnaderna i området var Palazzo dei Cigni, platsen för Berlusconis tv­bolag Mediasets studios, som fortfarande huserar här. Genom ka­ beltv­nätverket kunde de bo­ → En kåkstad av nöjen, ett nytt endes tv­vanor registreras, och koncept i hålen mellan kommunens tv­program­ men sålunda bygglagar och de tomma hotellen. profileras.

På Mediaset skapade man tv­program med avklädda kändisar som presenterade nya kon­ sumtionsmönster för en utvald publik.

När Berlusconi beskrev sin roll som bostadsbyggare sa han: ”Jag säljer inte bostäder, jag säljer försäljning.” En anmärknings­ värd marknadsföringsrevolution. Under 1980­talets första år gjorde Fininvests mediaagentur Pubitalia enorma vinster. Och tv­urbanismen fick internationellt genomslag.

Vart är då det moderna Italien på väg? Semesterorten Milano Marittima, norr om Rimini, får i utställningen spela rol­ len som Italiens samtida panem et circenses, bröd och skådespel.

95 procent av MiMas byggda massa är avsedd för turism. Men 70 procent av husen står tomma även under turistsäsong.

Parallellen till Romarrikets fall är införstådd. Kanske är den omåttliga turismen – på fler ställen än här – början till slutet på en era. Men badgästerna låter sig dock roas. De dansar på de öppna platserna mellan ruinerna. Diskotek och barer huserar under baldakiner, ett slags party­ tält utan väggar. En kåkstad av nöjen, ett nytt koncept i hålen mellan kommunens bygglagar och de tomma hotellen. o

59 6/14 · ARKITEKTUR

TEMA

*HISTORIENS

60 ARKITEKTUR 路 5/14

Vänster. Detalj från köksskåp i kursgården Renhornet utanför Östersund från 1954, där Thea Leonhard inredde och ritade all fast inredning.

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

SPÅR

Historien, så som den syns i arkiv och hus, är inte facit.

Men den lär oss ödmjukhet.

INTRO

DAN HALLEMAR

Ute vid Beckomberga sjukhus – eller Beckis som det alltid kallats – står annonstavlorna för de nya bostadsrätterna på det gamla sjukhusområdet. ”Låt livet ta plats” och ”Idyllen Beckomberga” står det. När Beckomberga, och liknande mentalsjukhus, byggdes i början av 1900-talet, var det ett sätt att flytta de asyler som tidigare funnits inne i staden utanför den. Vid entrén till Beckomberga finns en guldtext inristad där det står att Stockholms stad här år 1925 ”övertog vården av sina psykiskt sjuka”. Men staden växte snabbt ikapp.

På 1930-talet byggdes Norra Ängby runt sjukhusområdet. Det avvikande och det ideala hamnade intill varandra i staden. Nu → Det finns spår kvar flyttar det ideala in på sjukhusområdet. av det gamla huset, I ett utdrag ur Sara Stridsbergs bok Beckomberga – ode till en men inget är sig likt. familj som vi publicerar i det här numret (sid 62) beskriver hon mötet mellan det storslagna sjukhuset och de människor som lever där och pendlar mellan livsglädje och dödslängtan. Arkitekturen och parken ute på Beckomberga bevaras och upprustas, nya bostäder byggs. ”Att låta livet ta plats” betyder att åter låta det föreställt ideala livet skiljas från det avvikande.

Precis som Beckomberga var Landsarkivet i Lund (se sid 82) ett hus närmast slutet mot omvärlden. ”De tänkta invånarna var anteckningar, ord, fraser, fakta och figurer: de som inte behöver någon utsikt”, skriver arkitekturhistorikern Matthew Hall i en text om hur en sluten klassisk byggnad slitsats upp med nya fönster och byggts om till studentbostäder. Det finns spår kvar av det gamla huset, men inget är sig likt. Precis som i Beckomberga.

Spåren av Thea Leonhard är i det närmaste helt utplånade.

På en bild i Expressen poserar hon vid sin schäslong som presenterades vid HI-gruppens första utställningen i maj 1960. HIgruppen var en av sin tids mest intressanta formgivningsgrupper. De manliga medlemmarna, som Åke Axelsson, John Kandell och Lars Ljunglöf, gick vidare mot ära och berömmelse. Thea Leonhard tog sitt liv 1972 samma år som HI-gruppen upplöstes.

På kursgården Renhornet utanför Östersund upptäcker Ingrid Sommar att Thea Leonhards inredning står kvar (se sid 70).

Historien kommer alltid upp till ytan. Också i idyller.

Historien är inget facit, men kan lära oss ödmjukhet. o

61 6/14 · ARKITEKTUR

* H I S TO R I E N S S PÅ R

UTDR AG

Bilderna av Beckomberga av Johan Fredin-Knutzén är tagna sommaren 2013 innan ombyggnaden av anstalten till bostäder påbörjades. De visas

i utställningen Beckomberga på Stockholms Stadsmuseum, 19 september 2014 till 11 januari 2015.

SAR A STRIDSBERG · FOTO JOHAN FREDIN-KNUTZÉN

Ode till en anstalt

När Jimmie Darling kommer till Beckomberga mentalsjukhus börjar hans dotter Jackie tillbringa allt mer tid där och när modern reser till Svarta havet blir sjukhuset hela Jackies värld. I Sara Stridsbergs roman Beckomberga – ode till min familj är mentalsjukhuset intill Judarskogen både en monstruös ängel och en gammal utopi om att fånga den som faller. Här presenterar vi ett utdrag ur boken som utkom nu i september på Albert Bonniers förlag.

» 62 ARKITEKTUR · 6/14

KARTAN (SORGENS ARKITEKTUR) En smal duvgrå remsa till väg med bara enstaka sällsynta bilar, den går förbi Bromma kyrka där en klunga hus ligger samlade.

En liten affär och en skola. Sedan är det bara nakna åkrar och skogen som tar vid. En lindallé löper upp mot sjukhusets huvudbyggnader som omger en sluten rektangulär gård. Klockhuset eller Administrationen är hjärtat i byggnaden, intill ligger två enorma sjukhusflyglar, Stora Mans för männen och Stora Kvinns för kvinnorna, och mitt emot köksbyggnaden. En vacker park omger sjukhuset, runt parken löper ett flera meter högt stängsel, det södra eller det norra vakthuset måste passeras för att man ska få tillträde till byggnaden. Hårt kuperade oxelträd, rosenbuskar och ungträd från andra sidan jorden, vakthus, murar, en sträng symmetri. Utspridda på området finns Solitärerna och så bostäderna för de anställda. I de två största paviljongerna finns plats för över 400 patienter, några få enkelrum och övervakningssalar med åtta till tio sängar i varje.

Arkitekt Carl E. Westman är den som skapar det som en gång ska bli ett av Europas största mentalsjukhus. På hans stora ritbord på Medicinalstyrelsen expanderar skisserna av en liten stad utanför huvudstaden som ska rymma allt för en underlig människa. En svag kvällssol faller in över de smala blyertslinjerna som långsamt förvandlas till ett antal drömda byggnader.

Han har beslutat sig för att fasaden på Beckomberga ska vara roströd, en matt nyans av rött som ser ut som levrat blod eller det svaga ljuset vid solnedgången, och att den ska ligga så att den alltid är solbelyst.

På försommaren 1927 har staden köpt Beckombergaområdet Lilla Ängby av tobakskungen Knut Ljunglöf och under våren 1929 påbörjas arbetet väster om Stockholm. Området består mest av skog och kalhyggen och i närheten finns den lilla Kyrksjön, och sjön Judarn med sitt bruna stillastående vatten. Under sommaren 1931 växer skelettet till Beckomberga sjukhus upp ur jorden.

Under sin tid på Medicinalstyrelsen kommer Carl E. Westman att rita och låta uppföra tre mentalsjukhus: Sankta Maria i Helsingborg, Beckomberga i Stockholm och Umedalens sjukhus i Umeå.

Förutom havet som alltid slår mot stränderna alldeles intill Sankta Maria, det stora dånet och lukten av salt och sjöfågel som alltid kommer att finnas där, så liknar sjukhusen varandra: några få byggnadskroppar längs en långsträckt gård som på en kasern.

Släta och diskret färgsatta fasader med branta ofta valmade tak.

Galler finns inbyggda i fönstren, men Westman har fått gallren att se naturliga ut, som en del av byggnadskonsten, och det tar en stund innan man upptäcker dem utifrån. De arkitektoniska idealen är sparsamhet, stramhet, kärvhet, enkelhet, och arkitekturen är inte tänkt att väcka några förväntningar som verksamheten inte kan infria. Det är både anspråkslöst och monumentalt, grandiost och melankoliskt. På insidan löper breda korridorer som är öppna mot sovsalar och dagrum för att underlätta övervakningen, rum efter rum i ärggrönt och så utsikten från de många fönstren: densamma ur alla vinklar, byggnaden mitt emot som skymmer himlen förutom en strimma av fåglar och ljus och så kaserngården under, en plats utan skuggor och gömställen, ingenting som händer på gården undgår byggnadernas många ögon. Jag tänker att de enorma byggnaderna måste ha känts överväldigande för patienter och besökare innan träd och buskar hade växt upp.

63 6/14 路 ARKITEKTUR

64 ARKITEKTUR 路 6/14

* På Jims tid fanns ännu inte särskilt mycket bebyggelse runt sjukhuset, det var mest skog och åkrar utanför stängslet. De sjuka har alltid placerats en bit bort från stadens gemenskap, ofta har det funnits en cirkel av ödslighet omkring de stora mentalsjukhusen, men med tiden har staden närmat sig sjukhusområdet. Några år efter att sjukhuset öppnats skapas Norra Ängby bara ett stenkast från det södra vakthuset och sedan trängs radhuslängor och affärer med sjukhusbyggnaderna. En bit in på trettiotalet byggs Bromma flygfält inte långt ifrån Beckomberga och flygmaskinerna som stiger och sjunker kommer att prägla utsikten från sjukhuset, en bild av frihet som dyker upp och hastigt försvinner.

Vid förra sekelskiftet och framåt skrevs allt fler människor in på mentalsjukhus. Medicinalverket skapade därför ett antal nya sjukhus i Sverige. Beckomberga och Långbro i Stockholm.

Sankta Maria i Helsingborg, Lillhagen i Göteborg, S:t Olof i Visby, Umedalens sjukhus, Sidsjön, Säter, Sankta Gertrud, Sundby, Dårarnas slott. Någon skulle kanske säga att det ökade antalet psykiskt sjuka handlar om statens kontroll av medborgarna, att en diagnos bara är en hypotes som beskriver ett oönskat beteende. Någon annan skulle förklara det med att rörelsen från landsbygd till stad vid den här tiden gjorde det svårare för dessa människor att leva utanför institutionerna, och att antalet fall av syfilis och demens ökade. I staden blev de mer ensamma och utsatta. Hursomhelst måste definitionen för det som då kallades för sinnessjukdom ha vidgats. Vid slutet av år 1900 var 4 600 personer intagna på de stora mentalsjukhusen och femtio år senare var antalet nästan 33 000. * Ovanför entrén löper en berättelse i blyguld, över fasadens blinda ansikte, med vapnen, med lagarna. Genom avtal år 1925 mellan staten och Stockholms stad övertog staden vården av sina psykiskt sjuka. För detta ändamål beslöto stadsfullmäktige år 1929 att låta uppföra Beckomberga sjukhus och togs detsamma åren 1932–1933 i bruk. Det är någonting utopiskt över den där första tiden, inuti inskriptionen av guld finns alla de förhoppningar som en gång knöts till det nya sjukhuset, detta storslagna och mäktiga sociala bygge. Stadens sjuka skulle få ett nytt hem där ingenting skulle fattas dem, någon skulle äntligen ta hand om dessa olyckliga som ”träffats av sinnessjukdom”. Det är den drömmen som skymtar i orden av guld, förhoppningarna som fortfarande finns där om en ny sorts sjukhus, en ny värld där ingen ska lämnas utanför, där ordning och omsorg ska råda, där människoavfallet som ingen vet vad man ska ta sig till med – de oanvändbara och de som i århundraden har levt i burar under jorden – ska släpas upp i ljuset, tvättas och kläs i sjukhusets randiga dagkostymer.

DEN SISTA PATIENTEN (ÄNNU I LJUSET) Doktor Janowski bläddrar i journalen och Olof tvinnar sina händer. Väldiga händer som ser ut att tillhöra en kraftigare man. ”Du kan fråga vad du vill, Olof.” ”Hur länge har jag varit här?” ”Du har varit här i sextiotre år. Du kom hit första gången 1932.

På hösten.”

Ett försiktigt strålande leende. ”Det var väldigt länge.” ”Ja, du är gammal nu.” ”Jag minns att jag dansade i samlingssalen på nyårsafton 1954.

Jussi Björling sjöng för oss den natten. Hanna Johansson hette hon, och hon dansade utan sjuksköterskeuniform, utan skor, utan glasögon. Vi var kvar i kapellet tills det ljusnade. Jussi Björling hade skrivits ut våren innan, han kom tillbaka för att sjunga för oss. Hanna Johansson slutade 1971.” ”Det var före min tid. Jag önskar att jag hade fått uppleva den där natten.”

Leendet slocknar hastigt i Olofs ansikte, han sänker rösten. ”Vad finns där ute nu?” ”En helt ny värld. Du vet att du måste akta dig för bilar, du kan inte bara kliva rakt ut i gatan.”

Han ser ner på de stora händerna i knäet. ”Vet du att mamma visar sig i drömmen ibland, hon visar sig bara där, ingen annanstans. Varför skickar Gud sådana drömmar?” ”Varför tror du själv att Gud skickar sådana drömmar?” ”Jag vet inte, men när världen går under kommer mamma tillbaka till mig.” ”Tror du verkligen det?”

Olof ler försiktigt igen, ett svagt ljus som drar över hans ansikte. ”Ja, jag väntar hela tiden på ett mirakel. Ett gudomligt ingripande.”

Han lyfter händerna och ritar försiktigt i luften när han fortsätter att prata. ”Jag har ju försökt skissa på sjukhusområdet, men det är svårt.

Jag vet inte riktigt hur det ser ut där ute, jag vet inte hur husen hänger ihop, jag har de här fönstren här och rastgården och så vägen till kapellet. Jag känner att det är större, men jag skulle inte kunna göra en skiss som stämmer med verkligheten.” ”Hur tror du att verkligheten är beskaffad?” ”Det är ju det jag måste ta reda på. Men jag är rädd.” ”Vad är du rädd för?” ”Att de inte ska tycka om mig där ute.” *

Det är lätt att idealisera anstalten som den perfekta platsen som ska göra allt det som vi människor inte förmår göra för varandra.

Samtidigt är den skrämmande eftersom den representerar det ofullkomliga i oss: misslyckandet, svagheten, ensamheten.

65 6/14 · ARKITEKTUR

* H I S TO R I E N S S PÅ R

LANDSKAPET Rännilar av vatten flyter genom Beckombergaskogarna, det är översvämningarna efter de stora lysande vårregnen som får allting att flyta. Edvard står vid fönstret och ser ut över parken.

Det är ingen där, en svag vind drar i trädkronorna, som om en osynlig hand rörde vid dem. Alla patienter sitter i matsalen utom Jim som blivit kvar efter att samtalstiden har tagit slut. ”Jag längtar hem.” ”Och hur tänker du att det skulle vara hemma?” ”Det vet jag inte. Eller jag har inte tänkt på det. Sin olycka drar man ju med sig överallt.” ”Du kan inte komma hem till Lone längre.” ”Jag vet.” ”Var skulle du bo?” ”Jag vet inte.

På hotell. Så länge. Tills vidare.” ”Och mer?” ”Och mer? Jag vet inte. Jag skulle dricka igen.” ”Och hur verkar det, tycker du?”

Jim ler sitt stora leende. ”Vill du veta vad jag tycker?” ”Ja.” ”Jag tycker att det verkar underbart. Innan jag kom hit hade jag bestämt mig för att supa ihjäl mig. Jag tänkte att det skulle gå fort.”

66 ARKITEKTUR · 6/14

På eftermiddagen följer han Inger Vogel till medicinrummet.

Han älskar att vara där, utan pillren som förvaras där skulle hans själ slockna. När de kommer in i rummet kliver hon genast ur sina träskor och drar upp den vita uniformen till höfterna. ”Öppna skåpet”, viskar han och lossar knuten av hår som hänger tung på baksidan av hennes huvud. ”Varför ska jag öppna skåpet?” ”För att du älskar mig, för att du vill mig väl, för att du vet vad verklig kärlek är.”

Doften av stärkelse från sjuksköterskeuniformen blandas med doften av kamfer och morfin där de står i ett fält av elektricitet, av åtrå och abstinens, och Inger Vogel håller hela tiden en hand på handtaget så att hon ska känna vibrationerna från en nyckel i låset. ”Gör jag?” ”Ja, just nu gör du det.”

Som bedövad låser hon upp skåpet och plockar fram den lilla flaskan med den bruna vätskan som liknar en solförmörkelse och när medicinen äntligen blandas med blodet och drar vidare ut i nerverna är det som om en solfjäder slås upp inom honom.

Det är ljus och koncentration och det lätta soliga kvillrandet under huden. Inger Vogels dova melerade ögon blånar och djupnar och huden vid halsen och underarmarna som nyss känts matt och svampig under hans händer ser plötsligt elastisk och levande ut. ”Du är så vacker, Inger”, viskar han, ”så oerhört vacker.”

* Vita står borta vid fönstret. Hennes ansikte ligger i skugga där hon står med ljuset i ryggen. Det är bara han som är vaken i världen, genom persiennerna rinner det första gryningsljuset.

Solen kommer alltid tillbaka till honom, vad som än har hänt under natten. Hon har sin gamla klänning som förut, den i blekblå siden och pärlemor. ”Jimmie. Jag ångrar mig. Jag vill komma tillbaka till er.”

Jim drar täcket hårdare om kroppen. ”Det går inte, Vita. Det måste du väl ha vetat när du gav dig av? Annars hade du väl inte gjort det.”

Hon vänder ryggen mot honom och öppnar en glipa i persiennen och låter ett band av ljus välla in i rummet. ”Men jag ville inte dö, jag ville bara försvinna en stund.” ”En stund?” ”Ja, jag förstod inte vad evighet var.” ”Och nu vet du.” ”Jag visste inte hur det skulle vara utan er.”

Jim drar täcket över huvudet, gömmer ansiktet i det varma mörkret. * ”Jag tror inte att han kommer ner idag”, säger Lone och slår igen boken med en liten smäll och reser sig upp. ”Varför kommer han inte?” ”Han kanske behöver vara ensam.”

På gatorna går folk omkring och gråter. Det är en underlig stämning i tunnelbanan, vid mordplatsen ligger drivor av vinterrosor. ”Jag tror inte att han orkar träffa oss just nu, jag tror inte att han orkar träffa någon just nu.” ”Inte dig kanske”, säger jag och sätter mig igen.

Lone är en annan när hon läser, hon förlorar sig i timmar, mjuknar. På avstånd ser det ut som om en stor fjäril har landat i hennes famn. En gång var vi på ett fjärilshus i Wien, väldiga azurblå fjärilar klippte genom luften som jättelika ögon, hur de drogs till hennes vackra röda kappa, det var som om de sökte sig till hennes skönhet, till någonting inom henne som är gyllene.

Hon slog efter de stora fjärilarna i guld och purpur med sin handväska och Jim och jag skrattade åt henne, allt vi önskade oss var att en fjäril skulle röra vid oss med sin mjuka vinge, men det skulle aldrig hända oss. Jag ser upp mot fönstret på avdelning 43, det blinda silverögat.

Ingen är där.

67 6/14 路 ARKITEKTUR

68 ARKITEKTUR 路 6/14

Genom dungen av björkar kommer några gamla kvinnor vandrande. De ser ut att ha gått vilse, de stannar till då och då och ser upp mot trädkronorna, en kvinna skakar en av björkarna och för ett ögonblick står de i ett gult regn. ”Varför har du alltid den där hatten när vi är här?” ”Tycker du inte om den?” ”Jo, men man ser inte ditt vackra ansikte.”

Min hatt skuggar mitt ansikte och skymmer mina ögon, med den på huvudet känner jag mig skyddad. Jag har fått den av mannen som brukar fråga om jag vill ha karameller när jag är inne i hans kvava butik som alltid ligger i halvmörker. Inne i butiken på Drottninggatan verkar tiden ha upphört, de gamla sakerna han säljer har ingenting med världen utanför att göra. Det är sällan några kunder i affären och om någon kliver in där så skyndar de snabbt ut ur butiken igen eftersom de känner hans ovilja att skiljas från fjädrar och hattar och uppstoppade djur. Jag tycker om att gå omkring mellan rävarna och fåglarna med sina stelnade bärnstensblickar och de väldiga dalmatinerna i porslin. Ibland låter han mig välja någonting ur samlingen. ”Vad är det egentligen du söker, lilla kråka?” Oftast tackar jag högdraget nej, men jag kan inte motstå den här hatten fast den är maläten och luktar olycka.

henne. Ibland lyfter hon en hand som för att peka på någon av änglarna, men sedan låter hon den sjunka tillbaka till golvet.

När jag kommer ut har någon hissat upp flaggan halvvägs.

Jim ligger i Lones knä på bänken och ser upp på henne. ”Jag kommer över det. Eller hur, Lone? Vi kommer över det allihop.”

Han skrattar mot solen. ”Det är ju inte jag som är död. Och inte ni heller. Det känns bara konstigt för att jag är här. Som om världen går under där ute också.”

SA R A S TR I D S B E RG Ä R FÖ R FAT TA R E. H E N N E S B O K B ECKO M B E RG A – O D E TI LL M I N FA M I L J UTKO M N U I S E P TE M B E R PÅ A LB E RT B O N N I E R S FÖ R L AG.

»

* Jim är blek och hans handflator är kalla och våta när jag rör vid dem, han sitter i skräddarställning i fjolårsgräset utan jacka. ”De tog honom till slut”, säger han om och om igen och gråter med öppen mun, ”jag visste hela tiden att de skulle ta honom.”

Vi har väntat i timmar, och till slut har han kommit ner till oss och slagit sig ner i gräset. Jag förstår att han är ledsen, hela världen har sorg nu, men jag blir rastlös när han aldrig slutar gråta. Det finns ju ändå ingenting vi kan göra. ”Du blir kall”, säger Lone och räcker honom sin hand, ”kom och sätt dig hos oss.”

Jag går iväg en sväng i parken. Mitt i parken ligger ett kapell, min hand är blek mot den gröna fasaden och svag musik strömmar ut genom den öppna dörren. Inne i kapellet är det alldeles stilla, dammkorn svävar i ljuset, bara en ensam flicka i prickig kjol som ligger på golvet och tittar upp i taket med en brinnande cigarett i sin hand. Där är målningar av deformerade, knubbiga änglar som brottas med varandra. Solen lyser i en smal strimma över golvet, flickan i kjolen ser nästan ut att vara självlysande när hon träffas av solljuset. Jag står en lång stund och ser på

På Stadsmuseet i Stockholm visas utställningen Beckomberga mellan 19 september 2014 och 11 januari 2015 med fotografier av Johan FredinKnutzén. Förutom att dokumentera platsen har Johan Fredin-Knutzén sökt upp personer med anknytning till Beckomberga sjukhus och deras berättelser finns med i utställningen.

69 6/14 · ARKITEKTUR

* H I S TO R I E N S S PÅ R

Thea 71 6/14 路 ARKITEKTUR

Föregående uppslag. Thea Leonhard samarbetade med Leonie Geisendorf i Villa Ran­ ängen från 1951. Hennes vägg­ komposition i vardagsrummet är målad i blå, grå, violetta och gula toner.

* H I S TO R I E N S S PÅ R

FOTO SUNE SUNDAHL

REP O RTAGE

Nedan. Dubbelsäng med fällbart underrede, lackerad låda.

Höger. Thea Leonhard poserar med sin schäslong vid en möbel­ utställning tillsammans med HI­gruppen 1960.

F O T O T H O R A L M (N E D A N), B E R T I L S T I L L I N G / E X P R E S S E N (H Ö G E R )

INGRID SOMMAR

Stjärnan träder fram ur skuggan Thea Leonhard var en av efterkrigstidens mest omtalade och begåvade inredningsdesigners. Hon försvann in i glömskan. Ingrid Sommar har sökt efter stjärnan som tog sitt liv 1972. Spåren leder till en kursgård i Jämtland.

Inte nog med att hon var kvinna. Thea Leonhard, möbeloch inredningsarkitekten som präglade Léonie Geisendorfs interiörer i såväl Villa Ranängen som Sankt Görans gymnasium, var inte heller född i Sverige. Och hon dog ung, bara några år innan hon skulle fylla 50 genom att ta sitt liv – då också utomlands. Premisserna för att historien snabbt skulle begrava henne i glömska var starka. Och de slog in – trots hennes dokumenterade begåvning och uppmärksammade framgångar under de cirka 20 åren från slutet av 1940-talet som hon bodde och arbetade i Sverige.

72 ARKITEKTUR · 6/14

Att hon dessutom var möbel- och inredningsarkitekt förbättrade inte oddsen för att hennes verk skulle leva vidare. Interiörer tenderar att ha kortare liv än byggnader, hur haussade de än är när de först invigs. Och vem som egentligen gjort vad – huseller inredningsarkitekten – kan vara svårt att avgöra. Nyskapande möbler försvinner också lätt i historieböckerna, statusen som eviga klassiker är få objekt förunnade. I fallet Thea Leonhard skulle denna artikel knappast ha kommit till om det inte varit för en välbevarad fjällgård i Åretrakten, Renhornet kallad.

Tveklöst är interiören där hennes eget verk. Och bara hennes.

Jag får tipset om fjällhuset och dess ovanligt fina inredning av en slump. Befinner mig i närheten av helt andra skäl, men får möjlighet att komma och titta. Jag har då knappt någon aning om vem Thea Leonhard är – men känner väl till Léonie och Charles Édouard Geisendorf. Att upptäckten av Renhornet kommer samtidigt som ikonen Lola Geisendorf fyller 100 och uppmärksammas stort i media får väl sägas vara en gnutta tur för Thea, om än senkommen.

Få kända fakta finns om hennes liv. Thea Leonhard (1924–72) ska ha kommit till Sverige från Finland efter andra världskriget tillsammans med sin mamma – en duktig sömmerska, enligt hennes väninna och arbetskamrat Elena Morales som jag träffar våren 2014, hon är då över 90 år – och två systrar. 1947, när Thea Leonhard var några och 20 började hon på Konstfack – Högre Konstindustriella Skolan, HKS. Det var i rätt ögonblick, en gyllene period för skolans möbel- och inredningsfack stod för dörren.

Länge hade skolan varit ytterst traditionell på detta område, exempelvis deltog man inte i Stockholmsutställningen 1930. Men när Carl-Axel Acking tog över ansvaret för utbildningen 1947 till

* H I S TO R I E N S S PÅ R

Nederst vänster. Nya Yrkesskolan i Stockholm, senare S:t Görans gymnasium, invigdes 1960. Inredning Thea Leonhard.

Nedan. Inredningen till S:t Göran hyllades i amerikanska designtidskriften Interiors nr 6/1965.

Nederst. Thea Leonhard i S:t Görans gymnasium. Bild från Expressen 11/5 1960.

FOTO BERTIL STILLING

FOTO LENNART OL SON/ TIOFOTO

1957 skedde en förändring av jordskredsmått. Acking var modernist, utbildad både som inrednings- och byggnadsarkitekt. Han predikade helhetssyn och förberedde studenterna för en tid när offentliga, professionellt inredda miljöer skulle bli allt viktigare.

På skolan fanns också möbelarkitekten Gunnar Eklöf, känd för samarbetet med läkaren Hans Åkerblom, pionjär inom sittandets ergonomi. Också Lena Larsson hörde sen 1946 → Hon blev sedan den till skolans lärargarde, den svenska efterkrigstidens legendariska HI-gruppens viktigaste opinionsbildare ifråga om heminredning. enda kvinnliga medlem.

Tidskänslig, engagerad och präglad av att hon själv bildat familj redan under studietiden skulle hon vid H55 mynta begreppet ”allrum” i debatten. Det var det gamla finrummet som åkte ut, 74 den unga barnfamiljen som flyttade in. Och teven kan ARKITEKTUR · 6/14

tilläggas. Ingen ”möbel” har förändrat hemmen mer genomgripande under senaste seklet än den kära dumburken. De första reguljära svenska tevesändningarna introducerades 1956.

Inte förvånande kom Thea Leonhard och hennes kamrater på Konstfack under Carl-Axel Ackings tid att skriva möbel- och inredningshistoria. 1957, året när Acking slutade – för att vid sidan om det ytterst vitala arkitektkontoret som han också drev gå vidare till en lärar- och professorsgärning vid KTH och LTH – arrangerades en hyllning på Nationalmuseum, ”Från detalj till helhet: inredningsarkitekter HKS 1947-57”. Det var 34 tidigare Acking-elever som ställde ut, ett projekt som ledde direkt vidare till bildandet av den legendariska HI-gruppen senare samma år.

Initialerna står för det nära och kvalificerade samarbetet mellan Hantverksmästare och Inredningsarkitekter, inspirerat av välkända Snedkerlauget i Köpenhamn. Thea Leonhard var förstås med på Nationalmuseum och blev sedan HI-gruppens enda kvinnliga medlem. Bland övriga medlemmar märktes kamrater från Konstfack som Hans Johansson, Lars Ljunglöf och Stig Lönngren.

Något år senare även John Kandell och Åke Axelsson.

Nedan. Villa Ranängen. En detalj från ”dressingroom”.

SKISS THE A LEONHARD

Nedan. Villa Ranängen med det karakteristiska undertaket av kvistren furu.

Nederst. Sargstolen Flamingo i lackad bok som visades på utställningen H55 i Helsingborg.

FOTO SUNE SUNDAHL

F O T O PAT R I K J O H A N S S O N

→ Thea Leonhards första samarbete med Léonie Geisendorf var i Villa Ranängen 1951.

När HI-gruppen öppnade sin första utställning i Hantverkets då splitter nya lokaler vid Brunkebergs torg i maj 1960 – det skulle bli ytterligare två HI-manifestationer fram till 1966 – presenterades Thea Leonhards schäslong som kombinerar hantverkskänsla med geometriska former i Expressen där hon poserar vid sin möbel. Tidigare hade hon berömts offentligt för en sinnrikt konstruerad dubbelsäng vid ”52 möbler 52” i Göteborg, liksom för den stiliserade pinnstolen Flamingo vid H55 i Helsingborg, en sargstol i lackad bok som även köpts in till Nationalmuseum. Hon hade arbetat hos Sven Markelius, som enligt Elena Morales ansåg Thea Leonhard synnerligen smart. ”Lika användbar som om hon varit husarkitekt”, hade Sven Markelius personligen förklarat för Elena Morales när de mötts under H55. Och Thea Leonhard hade varit igenom det första samarbetet med Leonie Geisendorf i Villa Ranängen, bara något år efter examen från Konstfack 1949.

Inte minst hade hon genomfört inredningen av Renhornet 1954. Denna fjällgård byggdes av fyra mindre företagare, som rekreationsanläggning för företagens anställda. Här finns ett

75 6/14 · ARKITEKTUR

* H I S TO R I E N S S PÅ R

→ Mest framträdande är de tidstypiska hyllsektionerna som täcker hela väggar. Mycket teak och björk i kombination med målade ytor.

76 ARKITEKTUR · 6/14

Nedan. Stora rummet i Ren­ hornet är ett typiskt allrum av 1950­talsmodell. En stor öppen yta där många funktioner går i varann. Thea Leonhard ritade all fast inredning, som

hyllorna med flexibla köks­ och bokskåp längs hela väggar. Men också enstaka möbler som det stora matbordet.

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

20-tal bäddar, kök och annan utrustning för självhushåll. Och så det stora rummet direkt efter entrén, som för tanken till ett typiskt allrum av Larssonsk modell. Med matbord som kan dras ut eller ihop efter behov, sittgrupper, läs- och arbetsplatser.

Hyllplan som förvandlas till små bord, köksskåp som kan öppnas antingen från köket eller från matplatsen utanför.

Husarkitekt var Birger Jonsson, bekant för Filadelfiakyrkan vid Rörstrandsgatan i Stockholm, liksom ett utpräglat funktionalistiskt stationshus i Falköping. För att hitta en lämplig inredningsarkitekt hade Erik Elinder, en av Renhornets grundare, vänt sig till Lena Larsson på Konstfack som gett honom rådet att kontakta tidigare eleven Thea Leonhard. Likheterna med interiörerna i Leonie och CE Geisendorfs Villa Ranängen (några år tidigare) och Sankt Görans gymnasium (några år senare) är slående.

Också i Renhornet är inredningen en stilfull kombination av välkända Aalto- eller Mathsson-möbler och enskilda objekt som specialritats – allt i gedigen efterkrigsmodernism. Mycket teak och björk i kombination med målade ytor, gärna brutna i lätt dova kulörer. Mest framträdande de tidstypiska hyllsektionerna med köks- eller bokskåp som täcker hela väggar,

Nedan. Precis som i Villa Ran­ ängen och Sankt Göran bygger inredning här på en mix av specialritade möbler och kända klassiker – främst Aalto, Mathsson eller Wegner. För sittgruppen

längst bort ritade Thea Leonhard en stor hörnsoffa i läder, lik dagens loungemöbler. Sektionen till höger har dock numera bytts ut mot en Malmstenssoffa.

Nederst. Det lilla sektionsbordet med utdragbar skiva, ritat av Thea Leonhard för Renhornet.

I möbleringen nedan har flera kombinerats till ett större bord.

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

FOTO B JÖRN ELINDER

liksom den kraftfullt skulpturala öppna spisen. Organiskt formad i svart smidesjärn ger den distinkt inramning åt rummet.

Sannolikt har Thea Leonhards internationella bakgrund banat väg för hennes täta samarbete med makarna Geisendorf, också de kosmopoliter som rört sig hemtamt i efterkrigstidens Europa. Men den har också bidragit till att spåren efter henne i dag tycks så gott som bortsopade. I februari 2014 intervjuar jag inredningsarkitekten Hans Johansson, Thea Leonhards kollega från Konstfack och HI-gruppen, som när vi träffas är en bra bit över 90 år. I början av 1960-talet hade han och Thea Leonhard delat kontor på Köpmangatan 14 i Gamla Stan, tillsammans med kamraten Lia Gottfarb. Hans Johansson berättar om sin nära arbetsgemenskap med Thea Leonhard. ”Hon var lite tyst och tillbakadragen”, förklarar han. ”Men duktig. Inåtvänd, men man visste att det var något speciellt med henne. För samtidigt var hon väldigt självständig. Trygg på något sätt.” Ett av barnen till företagarna som grundade Renhornet kompletterar med bilden från 1950-talet av en tuff ung arkitekt med skinn på näsan som ”fick gubbarna att göra som hon ville”. »

77 6/14 · ARKITEKTUR

* H I S TO R I E N S S PÅ R

78 ARKITEKTUR · 6/14

Vänster. De djupa fönster­ nischerna fungerar också som spontana arbetsplatser. Skivorna framför elementen kan fällas upp till större spel­ eller arbetsbord.

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

»

Nedan. De blålackerade köks­ skåpen för glas och porslin öppnas från matrummet, men också inifrån köket. Även lådorna dras ut från bägge hållen. Skåpdörrarna i mitten,

Hans Johansson berättar också hur han tillsammans med tyskfödde inredningsarkitekten Heinz Glaser på 1990-talet försökt hitta Theas Leonhards ritningsarkiv, men utan att få upp minsta spår. Hon hade bott kvar i Stockholm till mitten av 1960-talet. Omnämnts i amerikanska designtidskriften Interiors artikel ”Voyage of Discovery: Sweden” nr 6/1965. Även utfört uppdrag för välkända arkitektkontor – som Gustavsbergs showroom på Birger Jarlsgatan för AOS arkitekter och inredningen av Karlskoga läroverk tillsammans med Elena Morales för Folke Löfströms kontor runt 1963. I samband med det sistnämnda delade Thea Leonhard och Elena Morales kontorslokal på Dalagatan 7, enligt den senare. Parallellt hade Thea Leonhard uppdrag för C E Geisendorfs arkitektkontor i Zürich och så småningom flyttade hon dit.

Där upphör spåren. Enligt Hans Johansson – som besökte Thea Leonhard i Zürich på 1960-talet tillsammans med sin fru Inger Danbjer-Johansson – så hade hon både lägenhet och kontor där. Framför allt jobbade hon med inredningar för C E Geisendorf, som även var professor vid arkitekturskolan, ETH. Men hon hade också ett ritningsarkiv. Efter hennes självmord 1972 ska arkivet ha skickats till mamman som bodde kvar i Stockholm.

Men sen gått till en av hennes systrar, som flyttat till Heidelberg och gift sig där. Efter makarnas död ska arkivet ha donerats till

helt i trä, kan öppnas upp som serveringsluckor, men också dras för till en sluten och samman­ hållen vägg.

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

→ Där upphör spåren. Efter hennes självmord 1972 ska arkivet ha skickats till mamman som bodde kvar i Stockholm. Men sen gått till en av hennes systrar.

79 6/14 · ARKITEKTUR

* H I S TO R I E N S S PÅ R

Nedan. Husarkitekt till Ren­ hornet var Birger Jonsson, känd bland annat för den modernis­ tiska Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan i Stockholm.

Höger. Thea Leonhards organiskt formade spis i svart smidesjärn ger en distinkt inramning åt det stora allrummet.

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

någon tysk institution. Men sökandet har varit utan resultat.

Trots att under 2014 även Björn Elinder, vd för stiftelsen som nu äger Renhornet, och jag tagit åtskilliga kontakter med centrala arkiv och bibliotek i Zürich, Heidelberg och Berlin.

Bara ett relevant livstecken hittar jag. En katalogpost i Heidelbergs universitetsbibliotek från 1969. Den rör en artikel i en schweiz­ isk tidskrift för preventiv → Renhornet står kvar som ett gott medicin om utvecklingen vittnesbörd om en stark epok av en åhörar­ stol. Thea i svensk inredningshistoria.

Leonhard står som en av författarna tillsammans med fyra män, bland andra Etienne Grandjean då ETH­professor i ergonomi. Artikeln dyker upp i minnet när Elena Morales våren 2014 berättar om sin sista kontakt med Thea Leonhard 1972. De stod varandra nära, talade ofta i telefon. Så även någon vecka före hennes självmord. Hon hade då haft en svår mot­ 80 gång i arbetet. Under flera år hade hon arbetat med ARKITEKTUR · 6/14

en stol för auditorier, där de sittande i publiken via en speciell konstruktion enkelt skulle kunna ta sig ut ur stolsraden utan att alla andra i raden också måste resa sig. Hon hade försökt ta patent på den tekniska lösningen, men misslyckats. I stället hade hon blivit överkörd av några tunga manliga kolleger som tagit åt sig äran för hennes idé. ”Hon var en ensam kvinna, för­ tvivlad över att inte bli tagen på allvar”, är Elena Morales kom­ mentar. Konstnärligt begåvad, kan tilläggas. Därmed troligen extra utsatt och sårbar.

När jag senare vill ta fram katalogposten från Heidelbergs universitetsbibliotek är den bortsorterad. Allt gammalt före 1969 har förts över till något mer slutet arkiv. Men jag har kvar en skärmdump, så författarnamnen och artikelns korrekta titel finns kvar. När jag sedan försöker kontakta Hans Johansson för att höra om fotografiet på Thea Leonhard och Inger Danbjer­ Johansson i en båt på Zürichsee, som han lovat skicka, får jag veta att han avlidit under våren 2014, kort efter vår intervju.

Pusslet om Thea Leonhards liv och arbete blir allt svårare att lägga. Tiden håller på att rinna ut. Men Renhornet står kvar.

Som ett gott vittnesbörd om en stark epok i svensk inrednings­ historia. Och som en värdefull pendang till miljöerna i Villa Ranängen och Sankt Görans gymnasium som Thea Leonhard skapade tillsammans med Léonie och C E Geisendorf. o INGRID SOMMAR

81 6/14 路 ARKITEKTUR

* H I S TO R I E N S S PÅ R

SYNAT

M AT T H E W H A L L

Bruten Arkitekturikonen Landsarkivet i Lund har byggts om till studentbostäder. Det kunde ha gått värre, menar Matthew Hall, men det är tragiskt att en av de sista bevarade byggnaderna av Bernt Nyberg utsatts för ett program som inte passar. ”Vi får hoppas staden Lund lärt sig en läxa”, skriver han.

82 ARKITEKTUR · 6/14

brutalism 83 6/14 路 ARKITEKTUR

* H I S TO R I E N S S PÅ R

Föregående uppslag. Håltag­ ningar för fönster i Bernt Nybergs strama tegelfasad.

FOTO HENRIK ROSENQVIST

När man närmar sig Landsarkivet från väster längs Skolgatan kan man ana en konfrontation. En lite förbryl­ lande massa fyller vyn som avslutar gatans axel. En enda vertikal slits är den enda artikuleringen.

Härifrån förstår man varken skala, ändamål eller logik. Det är helt enkelt en monolit som håller ställningarna och dess samspel med Carl Möllers ursprungliga arkivbyggnad från 1904 är spän­ ningsfullt. Nybergs tillägg stod färdigt 1971. Det var ett av hans första offentliga byggen och under hans ganska korta karriär ett av de viktigaste. Byggnaderna samverkar i att forma gatuhörnet och innesluta ett gemensamt rum. Men Möllers struktur är upp­ bruten med de vanliga drag som definierar skala och proportion för att visa på en verksamhet, medan Nyberg skapar en till synes skallös massa utan någon antydan om ändamål eller interiör.

Nybergs verk är en bunker. Det är en trög massa utan historia, utan stil, utan ens en möjlighet till en tidsbestämning. Det är ett objekt utan kontext, som om dess ursprung är långt mindre vik­ tigt än dess funktion: att skydda och innesluta historia. Det är ar­ kitektur av kött med en buksida som det inte är tänkt för oss att bebo. Det är en avsiktlig ruin där de individuella tegelstenarna smälter samman till en enda total och massiv volym. De tänkta invånarna var anteckningar, ord, fraser, fakta och figurer: de som inte behöver någon utsikt. Landsarkivet är en sådan byggnad som

84 ARKITEKTUR · 6/14

framstår som en ruin i sitt nuvarande skick. Den råa, vildvins­ bevuxna tegelmuren har patinan från 40 års kamp med kärva svenska vintrar. Man kan föreställa sig den stå kvar när resten av staden blivit ruiner. Ett försök att välta den vore en utmaning.

Hur svårt det än kan verka vara att bryta ned denna volym så har det redan skett. Arkivets innehåll ska bytas mot studen­ ter. Att bosätta sig i denna byggnad betyder att förstöra dess konceptuella integritet, genom att rensa ur och ta hål på den på sätt som är främmande för dess formala och materiella språk.

Förutom förändringar i den befintliga strukturen läggs ytterli­ gare en byggnad till för att skapa fler lägenheter. Denna tredje byggnad på tomten stryper vad som var ett öppet och fridfullt rum. Arkivkomplexet inramade en gång i tiden ett landskap där man kunde sitta under träden, med vinden i ryggen, omgiven på ena sidan av Möllers utsmyckade flygel och på den andra av purpurfärgade och bruna Helsingborgstegel som smälte sam­ man till att innesluta och skydda denna viloplats i en aktiv stad.

Så är det inte längre.

Hur gick det till? Med en ständig efterfrågan på studentbo­ städer hade Lunds nation i över tio år sökt en tomt för att bygga nya studentbostäder. När arkivet inte längre behövdes, eftersom innehållet skulle flyttas ut till en större anläggning, föreslogs

Nedan. Tillbyggnaden till Lands­ arkivet i Lund från 1971. Efter och före ombyggnaden. Lands­ arkivet var, skriver Matthew Hall, ”en avsiktlig ruin där de

individuella tegelstenarna smälte samman till en enda total och massiv volym. De tänkta invånarna var anteckningar, ord, fraser, fakta och figurer: de som

inte behöver någon utsikt.”

Nu har det blivit studentbostäder och den massiva volymen har försetts med fönster.

F O T O H E N R I K R O S E N Q V I S T ( VÄ N S T E R ), M AT T H E W H A L L (H Ö G E R )

→Att bosätta sig i denna byggnad betyder att förstöra dess konceptuella integritet. många olika användningsområden utan att något hände. När Landsarkivet blev till salu hade Lunds nation ögonen på andra tomter som var lättare och billigare att bebygga med studentbo­ städer. Lunds stad gjorde inte mycket för att hjälpa till, så Lunds nation beslöt köpa arkivet för att försöka byta det mot någon an­ nan, mer passande tomt. Men staden avslog förfrågan två gånger och nationen blev till sist tvungen att anpassa sig till situatio­ nen. Tillsammans med FOJAB tog de fram en utformning som hanterade problemet att utforma studentbostäder i och intill två befintliga byggnader av två olika arkitekter, färdigställda med 70 års mellanrum. Utöver det fick de också möta missnöjda arki­ tekter, konstnärer och historiker som blev förolämpade av idén att ha studentbostäder i dessa historiskt viktiga byggnader.

Ett upprop på nätet samlade in underskrifter från arkitekter och andra berörda runt om i världen till skydd för byggnaden.

Till och med docomomo international uttalade sig om att en sådan byggnad borde bevaras intakt. Man påpekade Nybergs röt­ ter som modern arkitekt i Lund och hans kopplingar till Sigurd Lewerentz, Bengt Edman och andra. Dessa arkitekter använde tegel på det mest brutala och unika sätt: ohugget, rått och ärligt visande spåren efter mänskliga händer som lagt det. Man hän­ visade till att Nybergs arkiv i Lund är en av 380 byggnader i Guide till Sveriges arkitektur (Arkitektur Förlag, 2001) som täcker 1 000 års svensk arkitekturhistoria. Det protestbrev som utgjorde en introduktion till uppropet slutade ”Undertecknade kräver att Bernt Nybergs arkivbyggnad inte förvanskas genom håltagning av obrutna murar eller andra exteriöra förändringar som slår sönder den arkitektoniska helheten i tillbyggnad och ensemble”.

Uppropet fick tusentals undertecknanden och ledde till flera projekt både i Sverige och utomlands som försökte tackla proble­ met att anpassa komplexet till ett nytt program. Även om det framstod som alldeles klart att Nybergs verk hade en viktig plats i Sveriges moderna arkitekturhistoria så tyckte stadens företrädare annorlunda. Björn Abelson, byggnads­ nämndens vice ordförande, hävdade att ”Staden är inte ett mu­ seum”. Detta väcker frågan vad den i så fall är? Är den en plats där spåren av historien kan raderas ut utan att någon ställs till ansvar? Man kan faktiskt hävda att staden är ett museum; ett

fritt och alltid öppet museum där arkitekturen kan ses, upplevas och bebos. Varje tillägg blir en del av dess historia, på gott och ont. Vad som ska bevaras är en svår fråga. Men när det gäller en byggnad av sådan dignitet som har en tydlig och unik plats i arkitekturhistorien borde inte den pragmatiska ekonomin vara den enda avgörande faktorn.

Det är olyckligt att staden inte ansträngde sig mer för att hitta ett mer passande program för byggnadskomplexet. Lyckligtvis förstod Lunds nation detta och anlitade en antikvarie som gjorde en utredning som producerade ett 80­sidigt dokument vilket beskrev de båda byggnadernas arkitektoniska värde. Avsikten var att detta skulle utgöra riktlinjer för ombyggnaden för att göra så lite skada som möjligt på den arkitektoniska avsikten och karak­ tären. Paul Pierce på Lunds nation som var byggherre medgav att de befintliga byggnaderna alltigenom handlade om restriktioner. Även om det hade varit lättare att bygga på jungfrulig mark kunde ombyggnaden göras till lägre kostnad än ett nytt hus och trots att programmet passade dåligt till de befintliga byggna­ derna lyckades man bevara mycket av deras karaktär.

Ett av de största problemen var håltagningen i Nybergs massiva murar. Målet var att göra öppningarna till minimala snitt i byggnadens fasta skinn. En fullskalemodell togs fram för att studera detaljeringen av fönstret med en rakbladstunn precision i patinerat stål och glas utan båge. Man tog in kon­ sulter om detaljer, som Tomas Gustavsson, en lokal ingenjör med stor erfarenhet av tegelbyggen från den här perioden.

Varje hål i muren är en störning av Nybergs ursprungliga komposition, men det som nu är gjort är förmodligen så bra det kan bli. Fönstren är så små att de rentav kan ifrågasättas som tillräckliga ljusöppningar. Som ofta i formgivningsuppgifter så finns det en motsättning mellan önskan att respektera och behovet av att utveckla.

Ett annat problem var att bevara Nybergs flygel som en mono­ lit, med orörd yttre form. Som i alla bostadspro­ jekt är antalet lägenheter avgörande eftersom varje lägenhet genererar intäkter. Givet begräns­ ningarna i den befintliga strukturen krävdes en indragen takvåning på Nybergs flygel. Vid sidan

85 6/14 · ARKITEKTUR

* H I S TO R I E N S S PÅ R

Höger nedan. Korridoren i Nybergs tillbyggnad som tömts på sitt innehåll.

F O T O M AT T H E W H A L L

av de oundvikliga håltagningarna anses detta av många vara det största våldförandet på byggnadens avsikter. Själva tanken må vara oroande men i verkligheten krävs ett stort avstånd från byggnaden för att man ska se takvåningen, vilket visar att det inte gjorts hänsynslöst utan efter noggranna studier.

Med sina stora tvåvåningsfönster var Möllers flygel mycket lämplig för bostäder. Tyvärr var Nybergs stålkonstruktion i interiören inte det. När Nyberg ritade tillbyggnaden var programmet arkivets magasin medan Möllers flygel skulle vara gränssnittet mot besökarna. Nyberg ritade läsplatser och dubbelhöga rum ut mot de bärande yttre väggarna. Hans blå och vita strukturella element kontrasterade radikalt mot Möllers palett och skapade ett inre rumsflöde som förvandlade interiören till ett alldeles oväntat rum. Den nya utformningen bevarar dubbelhöjden i varje lägenhet och även vissa räckesdetaljer. Men det är något perverst över att byggnaden gått från små rum till öppen plan och tillbaka på så kort tid. Det är ytterligare en motsägelse mot Nybergs avsikter. I skrivande stund är bygget inte klart men åtskilliga besök på bygget under processens gång har visat en känslighet för utvalda detaljer, kontrasterad mot grova brott mot Nybergs och Möllers övergripande gestalt. Utan tvekan är detta en oundviklig följd av programmet.

Landsarkivet satte ny fart på den ständiga diskussionen om bevarandet av den moderna arkitekturen och om värdet av Nybergs arkitektur här i Lund där han bodde och praktiserade större delen av sin korta karriär. Arkitekter är ofta beredda att skydda och bevara men vad är verkligen värt att bevara? Det är ovanligt om inte omöjligt att bevara alla byggnader i originalskick. Hur ska vi då anpassa byggnader respektfullt till nya program när de en gång har överlevt sina ursprungliga ändamål? I fallet Landsarkivet stod programmet på ett tragiskt sätt i konflikt med byggnadens form. Många föreslog användningar som stämde bättre med byggnaden, som konstgalleri eller black box-teater, men de passade inte eller behövdes inte. Ofta är det bättre att anpassa radikalt än att förstöra totalt och argumenten om gränsdragningen mellan dessa två extremer spetsades till i Landsarkivet. Många var övertygade om att förändringen skulle bli en förstörelse på grund av den för Nyberg typiska konceptuella klarheten. Hans verk var nästan för perfekt och lämnade inget utrymme för förändringar eftersom även den minsta ändring till synes strider mot helheten.

86 ARKITEKTUR · 6/14

Modernismen står i klar konflikt med bevarande. Le Corbusiers plan för att befria Paris från Haussmann genom att radera bort allt för den ”strålande staden” väckte upprördhet och avsmak.

Som Rem Koolhaas hävdat ”Sakta inser man att bevarande inte är modernitetens fiende utan en av dess uppfinningar. Moderniseringens hela idé väcker direkt eller indirekt frågan om vad som ska bevaras”. Argumentet att spara något

Höger. Närmast den nya situationsplanen inför ombyggnaden till studentbostäder av FOJAB. Längre bort Bernt Nybergs plan och fasad från 1965.

är inte nytt eller unikt. Byggnader rivs dagligen, och alla har ett värde för någon. Föreställningen om universella bevarandevärden finns inte längre, och har kanske aldrig funnits. Vi kan inte bevara allt men det kräver seriösa diskussioner mellan alla inblandade.

Landsarkivet som värdefullt arkitekturverk avfärdades lättvindigt av kommunen vilket skapade ett farligt prejudikat.

Det gjorde det inte lättare att Landsarkivet bär på belastningen att associeras med den mest hatade arkitekturrörelsen. Bernt Nyberg etiketteras ofta som brutalist, tillsammans med sina samtida i Lund, som Bengt Edman, Klas Anshelm och Sigurd Lewerentz. Reyner Banham påstod ju att den nya brutalismen hade sitt ursprung i Edmans och Holms Villa Göth i Uppsala.

Trots att Nyberg inte hade några förbindelser med den rörelsen, eller något intresse för en dogmatisk arkitektursyn så har hans verk retroaktivt tolkats som konfrontativt, icke kontextuellt, kort sagt brutalt. Den sparsamt artikulerade fasaden på Landsarkivet ses som en stum klump på en annars varierad och artikulerad gata. Men den är trots allt bara en lagerbyggnad. Nyberg valde ärligheten och det är just denna rena volym som orsakar svårigheter för den som försöker anpassa den till något annat och som gör det omöjligt att övertyga allmänheten om att en sådan byggnad är värd att bevara. Så förlorades slaget om Landsarkivets integritet.

Nyberg dog mitt i karriären och lämnade oss få men omätligt sofistikerade bevis för sin skicklighet. Tyvärr är Landsarkivet inte hans enda byggnad som mött sitt öde. Daghemmet i Eslöv revs bara några år efter att det byggts och det närliggande mentalsjukhuset har fördärvats till oigenkännlighet. De utsökta byggnaderna på nya begravningsplatsen i Gävle står ruttnande och trasiga. Till och med hans mästerverk, kapellet i Höör, har fått sitt extravaganta tak i rostfritt stål borttaget, fönstren utbytta, interiören ommöblerad, smaklösa lampor och fasaderna beströdda med stuprör från närmaste byggvaruhandel.

Bernt Nyberg är inte den enda arkitekt vars verk har misshandlats men proportionerna mellan bevarade och förstörda verk väger för honom starkt över mot de senare. Mycket lite återstår för att vittna om hans korta men häpnadsväckande produktiva karriär. De omständigheterna gör ofredandet av Landsarkivet särskilt tragiskt.

Till sist: det kunde ha gått värre för Landsarkivet. Byggherren var villig att arbeta med byggnaden fast ingenting hindrade dem från att riva den och börja om från början. Bara tiden kan visa hur den nya byggnaden tas emot, och allt man kan hoppas på är att Lund har lärt sig en läxa. Det finns många andra byggnader i Lund från denna viktiga period i den moderna arkitekturens korta historia och det kommer nog inte att dröja länge innan de också är hotade. o M AT TH E W H A LL Ä R PRO FE S S O R I A R K ITE K TU R V I D AU B U R N U N IVE R S IT Y CO LLEG E O F A RCH ITEC TU R E D E S I G N A N D CO N S TRU C TI O N I A L A BA M A . ÖV E R SÄT TN I N G CL A E S C A LD E N BY

87 6/14 路 ARKITEKTUR

O B JEK T

TO MA S L AURI · FOTO TORD-RIK ARD SÖDERSTRÖM

Särskilda våningar Flerbostadshuset på Grev Turegatan använder sig av historien och innerstadens ornamentala ståtlighet. Ett exklusivt hus med postmoderna drag, som stämmer väl med internationella arkitekturtendenser.

Bostäder Ture No 8, Stockholm · Vera Arkitekter

88 ARKITEKTUR · 6/14

TURE NO 8

89 6/14 路 ARKITEKTUR

KO MMENTAR

TOMAS LAURI

Ett bostadshus med ett exklusivt inre och yttre. Huset är en vägvisare även för projekt med begränsad budget.

90 ARKITEKTUR · 6/14

Stockholms innerstad är färdigbyggd sedan länge. Men där finns ännu en hel del hål och outnyttjade byggrätter. På Grev Turegatan 8 i Stockholms stod tidigare ett hus från 1930-talet som nu rivits för att ge plats åt ett flerbostadshus av Vera arkitekter. Det gamla huset var lite indraget från gatan. Genom att flytta ut det nya huset i gatuliv har en större och för ändamålet lämpligare volym bildats.

Det är ett känsligt läge att bygga på. På Östermalm nära Stureplan. Ett läge som i hög grad präglas av bevarandekrav. Det är en säker väg Vera Arkitekter valt. De utmanar inte det ärvda särskilt. Snarare använder de sig av historiens, eller omgivningens, ornamentala ståtlighet. Genom att förse varje fönsteröppning med en framträdande ram har flerbostadshuset fått en fasad där nytt och gammalt blivit ett.

Huset går att jämföra med både det som Vera själva ritade på Surbrunnsgatan för några år sedan och Sven-Harrys konstmuseum av

Wingårdhs arkitekter. Två distinkta tillägg till innerstaden.

I båda dessa fall går det att se historien och omgivningen som ett krav som håller tillbaka uttrycket. Husen i sig är tydligt samtida. De är lika mycket ett brott mot kontexten som en anpassning till den. Så är inte fallet på Grev Turegatan 8. Det är som om huset redan från början är mycket äldre än det är och inte alls är ett försök att förändra omgivningen. Ett i andan mycket postmodernt hus, om man definierar postmodernismen som arkitekturhistorikern Charles Jencks gjorde det i boken ”What is post-modernism?” Ett dubbelkodat hus som dels är genomfört i en rationell modern anda, dels kommunicerar med omgivningen och betraktaren.

Att ett sådant här hus dyker upp nu är inte särskilt oväntat. Internationellt ligger huset i linje med den arkitektoniska utvecklingen. Som en reaktion mot en utbredd jakt på att skapa ikoner har en lite mer lågmäld arkitektur fått medvind, som ett

Nedan. Hälften av lägenheterna vetter mot innergården.

Nederst. Grev Turegatan sedd från Riddargatan. Betongens varma toner är tänkta att sam­ spela med grannbebyggelsen.

TURE NO 8

GR

EV

TU

RE

GA

TA

N

Föregående uppslag. De pre­ fabricerade fasadelementen är våningshöga.

Vänster. Balkongplattornas och räckenas geometri definierar gårdsrummet.

BI RG ER

RID

JA

DA

RG

RL

ATA

N

SG AT AN

SITUATIONSPL AN 1:2 500

91 6/14 · ARKITEKTUR

Nedan. Husets allmänna utrymmen har heltäckningsmatta, kraftiga socklar och dörrfoder, lägenhetsnummer på tamburdörrarna. Tanken är att utstråla en hotellatmosfär.

T YPPL AN 4-6 1:600

PL AN 10 1:600

PL AN 3 1:600

PL AN 9 1:600

PL AN 2 ENTRÉPL AN 1:600

92 ARKITEKTUR · 6/14

TURE NO 8

1

2

T VÄRSEKTION 1:600

3

4

5

6 1. SANDWICHELEMENT AV BETONG 2. FÖNSTERDÖRR AR AV TR Ä 3. SMIDESR ÄCKE MED GL ASF YLLNINGAR 4. MASSIVB JÄLKL AG 5. BEKL ÄDNAD AV K ALKSTEN 6. ISOLERING AV CELLPL AST 7. KOPPARKL ÄT T STÅLPARTI

7

L ÄNGDSEKTION 1:600

antal engelska herrar är duktiga att odla, som Caruso St John, David Chipperfield, Sergison Bates och Tony Fretton. Ibland kan den framstå som trist och tillbakadragen. Men i sina bästa stunder desto mer träffsäker. Även ett land som Schweiz, där hantverket lever, har mycket av sorten.

Det är ett exklusivt sätt att bygga på. Kvadratmeterpriset för lägenheterna i Ture No 8 är följaktligen skyhögt, vilket inte bara beror på läget och vad det innebär för efterfrågan och markpriser. Projektet andas exklusivitet. Påkostat. Lösningarna är inte bara tillkomna för att slopa kostnader.

Att det ligger en vinkällare strax innanför porten där var och en kan ta med den flaska som passar kvällens mat symboliserar det hela. Det här är platsen för de onödigt rika. Arkitektur för några få utvalda. Korridorer och trappuppgång har också en palett av kalksten, konjaksfärger, svart och glimmande mässing. Lite herrklubb eller mondänt 1800-tal över det hela.

Det hindrar inte huset från att vara ett välstuderat flerbostadshus. Det yttre är slående och finurligt. Den prefabricerade betongfasaden med sina inramade fönster eller franska balkonger trappar uppåt på ett sätt som gjort det möjligt att få till extra bostadsyta på taket. Från gatan ser huset lägre ut än vad det är.

Mestadels är det tvåor och treor. Högst upp är lägenheterna större och på taket står vad som bäst kan beskrivas som två enplanshus med terrasser runt sig och en 360 graders vy över staden.

VERTIK AL SNITT 1:40

Innergården är en kontrast till gatufasadens kantighet. Här är det mer det mjuka och runda som gäller. Balkongerna med lätta svarta räcken av stålpinnar löper som band över hela den böljande vita fasaden. Det är en trång innergård som ändå fungerar väl tack vare att den är öppen mot söder så att solen kan leta sig ner i vrårna.

Det böljande följer med in i lägenheterna där Vera lyckats få till rundade hörn på ett antal ställen. Men för det mesta är det praktiska hörn som gäller. Lägenheterna följer en gängse norm.

Förhållandet mellan kök och vardagsrum är öppet och sovrummen effektiva. Standarden ligger närmre en påkostad privatvilla än en massproducerad lägenhet. Det har till exempel varit möjligt med specialsnickerier och marmor.

En fråga som jag tar med mig därifrån är om det bara krävs pengar för att det ska till annorlunda lösningar. Pengar som en motor som gör att alla vågar säga ja. Grev Turegatan 8 kan visa vägen även för projekt där plånboken är tunnare. Men om så ska ske behövs säkert att allt inte bara handlar om det utrymme till arkitektur som marknaden definierar. Lägre markpriser eller andra stödåtgärder är ett sätt att ge även mindre bemedlade tillgång till det goda. Framför allt sättet som Vera behandlar gata och gård är att lära sig av. o

93 6/14 · ARKITEKTUR

94 ARKITEKTUR 路 6/14

Vänster. Den cirkulära entré­ hallen är klädd med kalksten.

Rotundans övre del är målad med mässingspigmenterad silikatfärg.

Nedan vänster. Lägenhetsentrén med köket till vänster i bild.

Köket och annan fast inredning utfördes av ett och samma snickeri.

Nedan höger. Badrummet har golv och tvättbänk av kol­ mårdsmarmor, väggbeklädnad av carraramarmor.

TURE NO 8

FAK TA

Bostäder Ture No 8, Stockholm Adress: Grev Turegatan 8, Stock­ holm. Arkitekt: Vera Arkitekter genom Tobias Nissen, Björn Wiklan­ der, Mats Eriksson, Joachim Unger (ansvariga), Mikael Holm (handläg­ gare), Kristian Stoltz, Karin Matz, Markus Wagner, Maciej Zajaczkow­

ski, Julia Bouton, Kerstin Thorbech, Erika Tillberg, Lisa Smith, Johanna Jacobson (medarbetare), Erik Möller, Anna Aaro, Carl Waern, Pål Tyllström (underkonsulter). Övriga konsulter: K: Structor genom Jan Högberg (grund), Strängbetong genom Anders

P Mattsson (prefab). V: Lindén Jan VVS AB genom Jan Lindén. VS: ICEE genom Mats Olsson, Bravida genom Håkan Gustafsson. E: Belkab genom Håkan Fogeby. Landskap: Novamark genom Clotte Frank. Belysning: White genom Torbjörn Eliasson,

Light Concept genom Roland Ebert.

Byggherre: Wallenstam. Entreprenadform: Delad totalentreprenad.

Byggentreprenörer: Mecon Bygg, Strängbetong. Bruttoarea (ovan mark): 5 960 kvm. Byggnadsår: 2012–14.

Arkitekten beskriver: Byggnads­ gestaltningen tar sin utgångspunkt i den klassiska kvartersstadens tyd­ liga distinktion mellan offentligt och privat – gata och gård. Huset visar upp två kontrasterande sidor: ett representativt, strängt fasadschema mot gatan och ett informellt och lekfullt uttryck mot gården. Östermalms rikt skulpterade fasa­ der från förra sekelskiftet utstrålar en kraft som saknas i senare tiders ofta mer slätstrukna fasaduttryck.

Med detta som referens undersökte

vi möjligheterna att, med samtidens byggteknik, ge huset samma närvaro i gaturummet som stadsdelens histo­ riska, palatsliknande bostadshus.

Efter de första fasadstudierna där vi prövade en kombination av fönsteromfattningar i betong och en beklädnad av kalksten på övriga fasadytor kom vi fram till att en ren betongkonstruktion, med pre­ fabricerade våningshöga fasad­ element, skulle lämpa sig bättre för att uppnå den massiva karaktär vi eftersträvade för gatufasaden.

Ett nära samarbete med betong­ elementtillverkaren var avgörande för att utveckla de ovanligt tjocka och elaborerade fasadelementen.

Utformningen preciserades stegvis genom otaliga prover på cement­ och ballastblandningar, ytbehand­ lingar, gjutna studiemodeller i skala 1:20, och slutligen en fullskalig provgjutning av en hel fasaddel.

I kontrast till gatufasadens hög­ tidliga ordning lät vi husets privata innergård bli ett intimt ”mediter­ rant” rum med vitputsade väggar

och kontinuerliga, organiskt formade balkonger.

Interiörerna, både i lägenheter och allmänna utrymmen, håller en med svenska mått mätt hög kvalitet och bearbetningsgrad. Jämfört med en konventionell projektering för totalentreprenad omfattade vårt arbete en avsevärt större mängd rit­ ningar och en mycket tätare dialog med hantverkarna – ett arbetssätt som i den svenska byggverkligheten ofta lyser med sin frånvaro.

V E R A A R K ITE K TE R

95 6/14 · ARKITEKTUR

Vi på Folksam engagerar oss i det som våra kunder bryr sig om.

Och en sak har vi lärt oss genom åren: försäkringar är, precis som arkitektur, så mycket mer än siffror i ett Excelark. Det handlar om känslor. Om allt du håller kärt och bryr dig om i livet – ditt hem, dina ägodelar, dina intressen, din familj och din framtid.

Därför är det extra roligt att vi är Sveriges Arkitekters nya samarbetspartner. Det innebär att vi kan erbjuda dig försäkringar till ett fördelaktigt pris, men också att vi utvecklat och finslipat våra produkter och tjänster så att de passar just dig. Vi vet att du har annat att göra på dagarna än att grubbla över dina försäkringar. Men nästa gång du tänker på allt det du bryr dig om, som du älskar och vill skydda – då vet du vem du kan prata med.

Vi finns på tel 0771-950 950 och folksam.se/arkitekt. Varmt välkommen!

s

SEKTION

s98

s102

QvarseBo Västerbyn, Dalarna Leo Qvarsebo #landskap #takvägg #hantverk #lekfullhet

Resecenter HaparandaTornio Rehnberg Geigant arkitekter, MAF Arkitektkontor #modernism #rytm #glaspartier #enkelhet

97 6/14· ARKITEKTUR

Höger. Entrén till huset är en stram lutande vägg.

Nedan. Huset är format som en likbent triangel som vält, den tvärgående panelen följer triangelns form.

S A M T L I G A F O T O N Å K E E: S O N L I N D M A N

Dans med landskap Det finaste med det här tripp-trapp-trullhuset är inte det – förvisso charmiga – nedslag som det gör i landskapet utan vad det gör med ens sätt att se ut på landskapet. I stället för den givna idén i ett pastoralt landskap som det här, den idé som landskapsmålare och arkitekter delat i alla tider, att fånga hela panoramat, så knuffar det här huset omkring på pastoralen.

Huvudentrén in i huset går genom den hårda, närmast rigida, tak-väggen. En mur med ett litet hål i, man kliver in som musen i Tom och Jerry. Därinne öppnar sig en inre logik som har många riktningar. En central trappa leder upp till halva avsatser. Smitvägar finns hela tiden om man är ett barn.

Inne i huset är landskapet hela tiden beskuret, det avslöjas aldrig i sin helhet, vilket adderar en rörelse till det. Du står i köket och ser en del, du lämnar köket, kliver upp en halv trappa till en avsats, landskapet är borta, du fortsätter uppåt och hamnar i ett litet sovrum med en glugg, ytterligare en halvtrappa upp och där är det igen, den här gången mer intagande, du måste gå fram och se på det.

FAK TA

QvarseBo, Västerbyn Adress: Västerbyn, Stjärnsund, Dalarna. Arkitekt: Leo Qvarsebo. Projekterat tillsammans med: Mattias Granwald, Robobygg AB och Catherine Carrick, Konkret AB. Snickare: Leo, Elias, Robert, Hanna, Karl, Linnea, Mattias Granwald, Tobbe, Pappa. Byggherre: Leo Qvarsebo. Bruttoarea: ca 90 kvm. Byggnadskostnad: ca 1 mkr. Byggnadsår: 2010–13.

98 ARKITEKTUR · 6/14

Effekten påminner om den som finns i Antony Gormleys och David Chipperfields betongtorn på Kiviks Art Centre, där kliver man genom ett trångt mörker innan man släpps ut till ett oerhört panorama. En arkitektur som skapar spänning inför landskapet.Om modernismen, eller för all del den glasarkitektur med fönster som wide-screen-skärmar som präglar mycket av det samtida husbyggande, är en sorts övervakningsarkitektur, en kontrollarkitektur, så är det här tripp-trapp-trull-huset en lek med att förlora kontrollen för att sedan återvinna den. Dra sig undan för att dyka upp igen.

Huset är en likbent triangel som någon vält. Verandan övergår i ett tak. Ett tak som sedan blir husets enda vägg. Från taket/väggen skjuter burspråken ut. I grunden är arkitekturen en följd av de viktiga saker man ska göra här – laga mat i köket, umgås i sällskapsrummet, sova i kojor i alkoverna eller under himlen i det övre sovrummet – och i stället för att läggas bredvid varandra på längden, har de staplats på varandra.

SITUATIONSPL AN 1:1 500

99 6/14 路 ARKITEKTUR

Nedan. Trappan landar på avsatser mellan våningsplanen. Från ett inre fönster kan man kika ut på det som händer.

Nederst. Rum med utblick på nivå 4. Väggar och tak av fyndad pusselplywood.

6 8

NIVÅ 5 1:200

7 NIVÅ 4 1:200

6

6

5

NIVÅ 3 1:200

4 A

1 3

2

B ENTRÉNIVÅ 1:200 1. HALL 2. KOJA 3. VARDAGSRUM 4. KÖK

100 ARKITEKTUR · 6/14

5. ALKOV 6. SOVRUM 7. ARBETE 8. LOF T

QVA R S E B O

Nedan. Tripp-trapp-trull-huset med sina burspråk ligger i ett bryn och blickar ut över landskapet.

Leo Qvarsebo menar själv att huset kommer ur den holländska skola som dragit som en löpeld över världen. Huset är programmerat med sina funktioner och ytorna mellan de där funktionerna är närmast slumpartade, men det är ändå de som får allt att fungera.

Det är en kärna omgiven av ett överflöd, säger han, och överflödet är det som får kärnan att fungera.

Här finns också plats för en hantverksmässig lekfullhet: De tvärgående panelerna som följer den liksidiga triangelns form, den fina tunna pusselplywood som täcker väggar, golv och tak som köptes från Egmonts nedlagda pusselproduktion och de olika fönster som sitter i den ena A-formade väggen. När de öppnas ger deras olikhet en känsla av skev julkalender.

Men små finesser och lekfullheter till trots återkommer man hela tiden till landskapet.

Huset hade inte varit vad det är om det inte var för det. Det tar ett, två och tre steg tillbaka från det, och sedan ett, två steg emot det. Det är som en dans med ett landskap. o

SEKTION A–A 1:200

DA N H A LLE M A R

SEKTION B – B 1:200

101 6/14 · ARKITEKTUR

Höger. Resecenter HaparandaTornio har blivit möjligt delvis tack vare pengar från EU. Det är avsett att koppla ihop Finland och Sverige genom att samordna busstrafiken i länderna.

Nedan. Utformning och färgsättning har styrts av kontrasten mellan mörka vintrar och ljusa somrar. Fasaden är klädd med svartmålad träpanel, insidan med vitmålade träribbor.

SAMTLIGA FOTON SAK ARI VIEROL A

Ett modernt nav älven mittemot resecentret, annonserar sig inte lika väl som sina grannar.

Resecentret är tänkt som ett nav för busstra­ fiken i regionen, på båda sidorna om gränsen, och i uppdraget ingick att skapa en symbol­ byggnad för samarbetet länderna emellan.

Budgeten, som var satt redan inför den tävling som anordnades 2012, återspeglade dock inte riktigt de höga ambitionerna. Det man byggt är en i grunden ganska enkel hallbyggnad.

N N IG

ATA

N

STADSVIKEN

KR A

Resandets byggnader har sina högst speciella förutsättningar, men också sina egna kon­ ventioner. Så har det varit åtminstone sedan modernismens inträde på scenen. Inom ”Trans­ port Architecture”, som den engelska termen lyder, ligger tonvikten på objekt snarare än på kontext. Bussterminaler och tågstationer är av funktionella skäl avskurna från sin omgiv­ ning rent fysiskt. Men det är inte hela förkla­ ringen! Det tycks också finnas ett outtalat krav på att dessa byggnader ska skylta med att de hör hemma i fordonens värld, eller i varje fall visa att de ingår i en av avancerad teknik präglad sfär.

Det gemensamma resecentret för Haparanda­ Tornio är ett objekt, precis som genren föreskri­ ver. Det är ett grepp som dessutom upplevs som motiverat utifrån det stadsbyggnadsmässiga A-A sammanhanget, eller snarare bristen på sam­ manhang. Gränsområdet domineras av Ikea på den svenska sidan och Rajala shoppingcenter på den finska, två plåtlådor omgivna av stora parkeringsytor.

Den publika byggnaden i sammanhanget, Aines konstmuseum som ligger på andra sidan

Under ett stort tak buret av stålpelare grupperar sig två slutna, svartmålade, volymer – innehållande bland annat turistbyrå, restau­ rangkök och lokaler för bussgods – som binds samman av en glasad vänthall. Generös tak­ höjd, enkelt hållna detaljer och glaspartier med en rytmiserad indelning ger det senare rummet en tilltalande atmosfär. De täta väggarna i vänthallen har karaktären av ytterväggar, sockelhöjden är den samma som ute, även om panelbrädorna målats vita i stället för svarta.

Färgsättningen fungerar bra som en bakgrund till de betydligt mer färgglada bussarna, men interiören har blivit något kylig. »

SITUATIONSPL AN 1:6 000

N

0

B-B

A

F

B

E

C

B

A

102 ARKITEKTUR · 6/14

B

G

Resecenter, HaparandaTornio Arkitekter: Utformningsansvarig: Anja Geigant, Rehnberg Geigant arkitekter AB. Uppdragsansvariga: Anders Rehn­ berg, Rehnberg Geigant arkitekter; Mats Jakobsson, MAF Arkitektkontor AB. Handläggare samt fast inred­ ning: Erik Winroth, MAF Arkitektkontor AB. Byggherre: Haparanda stad och Torneå stad med stöd av Läns­ styrelsen i Norrbottens Län och Europeiska regionala utvecklingsfonden. Kontaktpersoner: Kalle Kyösti, Göran Wigren från Haparanda stad, Markus Kannala, Jarmo Lokio från Torneå stad. Byggherrens samarbetspartners: Länstrafiken i Norrbotten, Trafikverket, Lapin Linja auto liitto, Matkahuolto, Gränsresor, Bussgods, NODO resta­ urang. Totalentreprenör: Haparanda Bygg & Entreprenad AB genom Ralph Lagnebäck. Byggkostnad inkl mark­ arbeten: ca 30 mkr. BYA: 1 150 kvm. Tomtareal: 10 700 kvm. Byggnadsår: 2013.

D

/Haparanda Resecentrum/Presentation/A_modell_haparanda WEB.pln 2014-08-15 13:29

FAK TA

A

200

103 6/14 路 ARKITEKTUR

Vänster. En modern byggnad i en framtida urban kontext. Texten på fasaden är en blinkning till kommersiellt formspråk.

»

SEKTION A–A 1:500

A-A

Resecentrets snedskurna gavlar tar upp bussarnas angöringsvinkel, men uttryckliga 0 Trä fordons­ och teknikkopplingar saknas. och slamfärg ger i stället associationer till en regional byggnadskultur. Samtidigt är det en modern byggnad i en urban och delvis kom­ mersiell kontext. Fasadens textslinga kan ses som en lekfull blinkning till de omgivande köpladornas sätt att kommunicera sitt innehåll.

Ett mer högstämt – symbolladdat – tilltal hade riskerat att bli löjeväckande. Eller inte nått fram alls. o

SEKTION B – B 1:500

B-B 104 ARKITEKTUR · 6/14

15 13:29

Nivån på utförandet har vissa brister, till exempel vad gäller plåtarbeten. Tack vare det stora greppet och detaljernas enkelhet förtas ändå inte det positiva huvudintrycket.

Dessutom bidrar det faktum att informations­ systemet samordnats med arkitekturen till att miljön upplevs som omhändertagen.

N

JOHAN ÖRN

B

A

RESECENTER

Nedan. Grundidén är enkel: restaurang, bussar, godsmottagning och turistinformation samlade under ett stort tak.

N

A-A 200

0

B-B

B

A

B

A

8

G

F

E

D

C

B

A

3

5

4 2

B

B PL AN 1:500 1. HUVUDENTRÉ 2. BUTIK / TURISTINFO 3. VÄNTHALL 4. RESTAUR ANG

5. BUSSGODS FI 6. BUSSGODS SV 7. IN-/UTL ÄMNING 8. L ASTZON

6

1

7

A

A

105 6/14 · ARKITEKTUR

Arkitekt: Danska kontoret ADEPT i samarbete med japanske Suo Fujimoto

Nytt hรถgskolebibliotek, Falun Vi levererade alla bokhyllorna och รถvrig fast inredning!

www.hedemorainredningar.se

k

Nedan. Bild från dokumentären The Venice syndrome. Ett kryssningsfartyg äntrar lagunen.

KULTUR KRÖ NIK A

Ett samtida syndrom Dagen före öppnandet av årets arkitekturbiennal i Venedig (sid 56) arresterades stadens borgmästare och kollegor för att ha tvättat pengar avsedda för att rädda Venedigs kulturarv.

Det hela är typiskt, inser jag när jag ser Andreas Pichlers dokumentär The Venice syndrome. I filmen följer Pichler en flyttkarl som fraktar bohag längs kanalerna, trängs med turistbåtar. Flyttlåda för flyttlåda lämnar den infödda befolkningen lagunen. Man måste äga sitt hus för att ha råd att bo kvar, säger flyttkarlen. Själv har han blivit vräkt och måste flytta till fastlandet, som så många före honom. Kommunen föredrar att låta fastighetsmarknaden sköta sig själv. Varpå hus säljs till miljardärer som använder dem två veckor om året och lägenheter byggs om till hotell.

Venedig är det ultimata exemplet på vad som händer där fokus ligger på kortsiktig och ohämmad ekonomisk vinst. Det finns alltid de som kan betala mer för bostäder än den lokala befolkningen. Varpå platsen förvandlas. I Venedig rämnar samhällsservicen. Sjukhuset stängs när ett nytt byggs på fastlandet.

Huvudpostkontoret slog igen 2010 och byggnaden såldes till Benetton. Den byggda miljön rämnar också. Det ständiga vågskvalpet gör att murbruket mellan tegelstenarna vittrar sönder. Modernt murbruk håller 30 år, men det gamla skulle hålla 300 år om det sköttes, säger en fastighetsmäklare. Kryssningsfartygen, som flytande bostadskomplex, dånar in i lagunen så väggarna skakar i husen. Hamnen klarar båtar upp till 340 meter, men man planerar för större. Många städer skulle önska ett kulturarv som lockar turister. Men som hönan som värpte ett guldägg om dagen: när man girigt sprättar upp hönans buk får man inte fler ägg. Hos den åldrande befolkningen är tomheten själslig. De upplever att de är till salu.

Staden är snart bara ett skal. Om 15 år, spår man, kommer inte en enda människa att bo kvar. Av de miljarder som kulturarvet inbringar går bara en bråkdel till staden, resten går till multinationella storföretag. Samtidens oreglerade barbari. o

J U LI A S V E N S S O N Ä R A R K ITE K TU R S KU LTU R R E DA K TÖ R

Julia Svensson väljer tre: Dokumentär. Rebel Architecture, tv-kanalen Al-Jazeeras nya dokumentärserie, undersöker i sex delar hur arkitektur och våld hänger ihop. Ett avsnitt utreder hur arkitektur använts som ett långsamt vapen, till exempel i Gaza. Finns på Youtube eller på aljazeera. com.

Bok. Bricks & Mortals: Ten Great Buildings and the People They Made. Brittiske Tom Wilkinson tar via tio hus och dess invånare ett grepp på arkitekturens relation med människan.

Från Babels torn i Babylon till Eileen Grays E1027 och Highland Park Ford Plant i Detroit.

Utställning. Botkyrka konsthalls senaste projekt The new biennal for art and architecture fokuserar på sambandet mellan arkitektur och samtidskonst, och skapandet av en ny konstinstitution i Fittja. Under fem år har konstnärer och arkitekter skapat platsspecifika verk som utforskar miljonprogrammets möjligheter. Varar t o m 12/10. o

107 6/14 · ARKITEKTUR

UTSTÄLLNING UT VALT

De jagar spontaniteten

Viktoria Ottosson väljer tre:

Konstfestival. Survival Kit konstfestival i Umeå är ett samarbete med Survival Kit i Riga. Här undersöks frågor om globalt och lokalt samspel. Bland annat förvandlas den urbana miljön runt Galleri Verkligheten, som är en av arrangörerna, till en grön allmänning.

T o m 18/10. Mer på survivalkitfestival.se.

Opera. Journalisten Jane Jacobs fajt med stadsplaneraren Robert Moses, i 1960-talets New York, ska bli opera. Regi av Joshua Frankel, musik av Judd Greenstein. Den prisbelönta poeten Tracy K Smith skriver librettot. Ett projekt värt att hålla ögonen på: mosesjacobsopera.com o

108 ARKITEKTUR · 6/14

Felleskapsprosjektet å fortette byen BILDMUSEET I UMEÅ T O M 2/11

FOTO ANDERS SUNE BERG

Utställning. Konstnären Olafur Eliasson har i höstens utställning på Louisiana i Humlebæk omvandlat en av museets flyglar till en flodbädd. Den vita steriliteten hos museiväggen möter den vilda verkligheten hos naturen. T o m 4/1.

Searching for Smooth Space

Felleskapsprosjektet å Fortette Byen (FFB) är ett norskt arkitekt- och konstnärskollektiv bestående av Joar Nango, Håvard Arnhoff och Eystein Talleraas. De intresserar sig bland annat för frågor kring deltagande i staden.

Två av huvudidéerna bakom projektet – smooth space och nomadism – kommer från de franska filosoferna Gilles Deleuze och Félix Guattari. Rummet som inte är förutbestämt och livet som är i rörelse. Även om det svävar på en hög teoretisk nivå ställer projektet många viktiga frågor om samhället: Vad händer med en minoritet som inte passar in i stadsrummet? Vad händer med stadsrummet när det upptas av något vi inte är vana vid?

Kvällen innan utställningen öppnade bjöd FFB in till en föreläsning i en kåta som de under två veckor byggt bredvid de gamla lokstallarna på Haga i Umeå. Det var en udda syn: en halvfärdig kåta på en grusig gräsplätt några meter ifrån tågspåren.

Staden jämte fjällvidderna, gatlyktorna jämte brasan. Fram till för några veckor sedan stod lokstallarna tomma, men nu har de intagits och blivit ett nytt kulturhus i Umeå. Och kanske är kulturhuset ett utmärkt exempel på det smooth space FFB

Höger. Här byggs FFBs kåta på Haga i Umeå.

FOTO FFB

letar efter: en plats som inte är programmerad, utan i omvandling och fylld av spontanitet.

Kulturhuvudstadsprojektet i Umeå har under året bjudit in åtta samiska konstnärer och grupper som fått varsin årstid och Searching for smooth space är en del av den sjätte, sommarhösten, Tjakttjagiessie på samiska. Projektet – verket – är tudelat och består både av en nordsamisk kåta och en utställning på Bildmuseet. Searching for smooth space är en del av kulturhuvudstadsåret, men ställer sig samtidigt utanför det och ifrågasätter det genom att placera sig vid det inofficiella kulturhuset.

Själva utställningen är en dokumentation av processen och känns torftig – vad FFB gör handlar så mycket om idéer och materialet som hänger på Bildmuseet är mer atmosfäriskt än teoretiskt. Vilket så klart också är en viktig del, den intuitiva förståelsen för något som är så svårt att förklara med ord. Umeåbon Erik Persson har bidragit med tre texter, som både poetiskt och slagkraftigt tränger in i och lyfter utställningen. Men de intuitiva kvaliteterna hos bilderna eller videon kan inte leva upp till känslan av att faktiskt sitta i kåtan.

Någonting saknas. Kanske på grund av komplexiteten i frågorna som ställs. FFB verkar ha hittat smooth space, men jag hade velat ha en djupare diskussion. o V I K TO R I A OT TO S S O N Ä R A R K ITE K T S TU D E R A N D E.

BOK Höger. Agrocité är ett projekt i Paris med stadsodling och återvinningsverkstäder. Här i förorten Colombes.

FOTO A A A

Utopiernas återkomst Green Utopianism Karin Bradley, Johan Hedrén (red) ROUTLEDGE 2014

Det finns gott om déjà vu-upplevelser i dag för gamla 68or. Efter 30 förlorade år för jämlikhet och hållbarhet dyker dessa frågor upp igen på många håll.

Inte förvånande då att även utopierna är tillbaka. Kritiken mot vår samtid och längtan efter alternativ frodas tillsammans.

Utopier är ett ”konstruktivt nej”.

Antologin Green Utopianism är ett tecken i tiden. Den är utgiven på ansedda amerikansk-engelska förlaget Routledge men har sitt ursprung i en seminarieserie i Linköping, finansierad av forskningsrådet Formas. Författarna är till största delen svenska. Undertiteln ”Perspectives, Politics and Micro-Practices” anger spännvidden från teori och politik till praktikfall.

Redaktörerna, Karin Bradley och Johan Hedrén, skriver i sin inledning om ett växande krismedvetande. Somliga menar att problemen kan lösas med ekonomi och teknik, det som kallats ekomodernism eller hållbar tillväxt. Andra, däribland bokens författare, ser sprickor i den ”kapitalocentriska” regimen och stödjer sig på begrepp som degrowth/nerväxt, transition/omställning, commons/allmänning. Här har de gröna utopierna sin plats. Men de är inte

föreställningar om en framtida idyll, arkitektur, maker-kulturens verkstäder för en värld i harmoni med naturen, det 3-D-printing samt peer-to-peer-konsumtion, understryks. De frågor det gäller är omatt dela verktyg, bilar och annat. Alexander stridda och genuint politiska och utopiVasudevan skildrar husockupationer i Berlin erna är kritiska verktyg. som ”social skulptur”. Lucy Sargisson jämför Erik Swyngedouw, geografiprofessor nyurbanism och kollektivboende, med ett i Manchester, börjar i vad som tycks vara anglosaxiskt perspektiv på kollektivboende en motsättning i vår tid, miljöpolitikens som grupper av markbostäder. Constantin växande betydelse parallellt med ett avpoPetcou och Doina Petrescu berättar om litiserat, ”postpolitiskt”, samhälle. HållbarR-Urban eller Agrocité, ett projekt till förhetsbegreppets breda acceptans uppfattar ortsförnyelse i Paris med stadsodling och han som en postpolitisk fantasi. Antroåtervinningsverkstäder. pocen, den människopåverkade epoken Martin Hultman påminner oss om den i jordens historia, kräver en politisering av sorgliga historien om hur vätgasbilprojektet miljön och en verklig demokratisk styrning.

WELGAS på 80-talet kvävdes i sin linda av På ett liknande sätt analyserar Johan Hedrén Om politikerna hade lyssnat på resiliensbegreppet, systems förmåga att alternativen på 1970- och 80-talen hade återfå en jämvikt, och menar att det vi inte haft den kris vi nu står mitt i. blivit alltför ingenjörsmässigt och isolerat sig från en samhällsvetenskaplig de stora energiaktörerna. Därmed sätter förståelse. Och Alf Hornborg skriver utifrån han fingret på två nära relaterade problem solenergiteknik om varför teknisk kunskap som jag tycker boken går förbi lite för lätt: aldrig är nog för att förstå hur teknologier Hur förhåller sig de småskaliga alternativen förändras. till den storskaliga ekonomins strukturella Efter ett antal uppsatser om politik och makt? Och hur kan dagens alternativplanering med exempel som Tempelhof rörelse lära sig av den förra generai Berlin och Ekoparken i Stockholm avslutas tionens tal för döva öron? boken med några praktikfall. Karin BradFör om politikerna hade lyssnat ley skriver om ”peer economy”, en mera på alternativen på 1970- och rättvis, resurshushållande och deltagande 80-talen hade vi inte haft den ekonomi. Hennes exempel är franska arkikris vi nu står mitt i. o 109 tektkontoret Exyzt och deras gör det självCL A E S C A LD E N BY 6/14 · ARKITEKTUR

→

FILMFE STIVAL

Archfilm Lund 7–14 SEPTEMBER

Archfilm Göteborg 11–14 SEPTEMBER

Vinnaren av Guldbågen, priset för bästa arkitekturdokumentär på Lund international architecture film festival var i år Oeke Hoogendijks The New Rijksmuseum. I en film i två delar följer hon processen kring den långdragna och kostsamma ombyggnaden av museet i Amsterdam. Debatterna startade när den spanska arkitektfirman Cruz y Ortiz – som vann tävlingen – tillsammans med konstmuseets ledning ville leda om den livligt frekventerade cykelväg som går rakt genom museet. Amsterdams cyklister är en mäktig organisation, fick man erfara, och planerna ändrades till slut.

Filmen präglas av renoveringens långsamma tempo och byråkratiska vändor. En chef avgår, en ny tillsätts – trots karismatiska karaktärer blir det aldrig särskilt dramatiskt. Spänningen ligger i stället i att lära känna ett världsmuseums innersta. Se byggarbetarna gräva sig ned till vattnet – det är inte långt i Amsterdam. Vara med

BOK

Att förtjäna sin roll? Om villkor, föreställningar och självbilder i arkitekters och beställares syn på den svenska arkitektrollen.

Kristina Grange ARKUS #71

Temat i Kristina Granges forskningsarbete är arkitektens professionella status och roll i det svenska arkitekturklimatet. Grundantagandet om arkitekturens svaga ställning utgår från avsaknaden av svensk arkitekturpolitik, vår ovanligt entreprenörsdominerade marknad, bristen på ambitioner och bedömningskompetens i offentliga uppdrag.

Samt upphandlingsformer som bidrar till 110 en oroande ARKITEKTUR · 6/14

genom uppbyggnaden, den nya gestaltningen, fram tills att verken – varav Rembrandts Nattvakten är det mest berömda – ska packas upp igen.

Priset för bästa visuella effekter gick till svenskpolske Kristoffer Rus för kortfilmen The big leap (2013). Tre affärsmän- och kvinnor som står på en skyskrapas tak.

De tänker alla hoppa. Ta sina liv till följd av den ekonomiska krisen. Två av dem (Gustaf Skarsgård och Tilly Scott Pedersen) är bittra fiender. Det samtida storstadslandskapet gestaltas kargt och omänskligt.

Men i det isiga klimatet finns – liksom i antagonisternas relation – också plats för värme och humor.

Archfilm Lund har glädjande nog fått en systerfestival i Göteborg, som arrangeras av Archileaks, en plattform för kunskapsutbyte om arkitektur. Göteborgsfestivalens framtoning var något mer politisk, och utnyttjade arkitekturfrågornas potential inför

utveckling av hur arkitekters arbete värderas.

Denna 60-sidiga skrift i Arkusserien är inte någon upplyftande läsning, därmed inte sagt att detta medvetandegörande av den upplevda arkitektrollen inte är djupt angelägen. Genom 22 anonyma intervjuer med arkitekter och beställare får läsaren insyn i hur roller formas i byggprocessens olika mötesrum.

Det framgår också att beslutskraften ”flyttat in i andra rum”, där arkitekten inte är närvarande överhuvudtaget, men där teknik-, ekonomi- och förvaltningskompetens är självskrivna. Hur påverkar dessa slutna rum processen? Mellan raderna förstår man att arkitekten behöver vidareutveckla sin samarbetsförmåga utifrån mer realistiska förväntningar. Arkitektens självbild framkallar en övergripande roll jämte

Ovan vänster. Ur filmen The New Rijksmuseum.

Ovan höger. Ur filmen The Big Leap.

valet. Fredrik Gertten visade klipp från sin nya film Bikes vs cars och debatterade bilar och rätten till gaturummet med stadsarkitekten Björn Siesjö och lånecykeldesignern Iréne Stewart Claesson ett par dagar före stadens omröstning om trängselskatt.

På lördagen arrangerades en debatt om städers identitet, i samband med visning av The Venice Syndrome (sid 109).

Ambitiöst! är intrycket av programmen.

Tillsammans bevisar Archfilm Lund och Göteborg att film förblir ett av de bästa sätten att undersöka och visa arkitekturens innebörd för och samspel med människan. o J U LI A S V E N S S O N

ett samhällsansvar i varje projekt. Från beställarsidan framhävs dock att trots sina tvärdisciplinära kunskaper och ambitioner är arkitekten en del av ett konsultteam, varken mer eller mindre. De arkitekter som inte förstår sin roll blir bryskt påminda om att de inte äger projektet. Samtidigt framhåller arkitekterna att ”den intresserade beställaren” är den viktigaste balanserande faktorn i maktrelationerna, och därmed förutsättningen för ett gott resultat.

I dag talas ofta om önskan om och vikten av ”medverkan i tidiga skeden”, vilket har kommit att bli det socialt accepterade uttrycket för ”åsidosatta aktörers önskan att revidera byggprocessens maktstrukturer i sin helhet”. Hos Grange hittar man raka formuleringar och en skarp problembild, helt utan förskönande omskrivningar. Skriften är en marsch på tistlar – arkitekter gör klokt i att ha ordentligt på fötterna för att kunna påverka sitt handlingsutrymme. o M A LI N Z I M M

AVHAND LIN G Höger. Illustration till integationsanalys av Stockholm. Ur Ann Legebys avhandling.

Så motverkar stadsplanering segregation Patterns of Co-Presence.

Spacial Configuration and Social Segregation.

Ann Legeby KUNGLIGA TEKNISKA HÖGSKOLAN 2013

Ann Legebys avhandling är ett upplysningsbidrag. Disciplinmässigt ovanlig sträcker den sig från sin hemvist arkitekturteorin och stadsplaneringspraktiken, över gränsen till den samhällsvetenskapliga urbanforskningen. Ämnet är både aktuellt och samhällsrelevant: social segregation i våra städer.

Legeby räds inte de stora frågorna; med hjälp av klassiska sociologiska tänkare går hon in på frågan vad en stad är och vad ett samhälle är, och konstaterar att staden, liksom samhället i stort, inte formas i ett vakuum, utan på mikronivå på gator och torg – genom samnärvaro bland människor.

Bortsett från en oroande framväxt av fascistiska strömningar i dagens Sverige domineras den politiska och vetenskapliga debatten om städer av en strävan efter social blandning. Men som alla stadsplaneringsvisioner hemsöks detta ideal av frågan om hur det ska realiseras. Legeby visar ödmjukhet inför arkitekturens begränsade förmåga att generera önskade sociala resultat, men hon visar övertygande att rummets utformning knappast kan nonchaleras som en bidragande faktor till varför vissa platser har en högre grad av social homogenitet än andra och tvärtom.

Med ”social” menas socioekonomisk.

Legeby har observerat och gjort intervjuer med förbipasserande människor på 18 olika platser i södra Stockholm. Platser med ett

högt inflöde av ickeboende bedöms vara mer socialt blandade än de med en låg andel dagbefolkning, människor som rör sig i området dagtid utan att bo där.

Forskning om boendesegregation har länge bedrivits inom kulturgeografin och sociologin, men som Legeby påpekar har det hittills saknats systematiska studier om hur det offentliga rummet besöks och används.

Olika områden erbjuder olika möjligheter att finna arbetsplatser, service och ställen att träffa andra människor (utanför den egna samhällsgruppen). Hur gator och torg är relaterade till stadsstrukturen i övrigt påverkar graden av samnärvaro, och i förlängningen den sociala segregationen.

Ett områdes potential att generera samnärvaro kan inte utläsas med blotta ögat, utan måste undersökas kvantitativt med hjälp av så kallade space syntax-analyser, och inte sällan visar dessa analyser att två områden med likartad arkitektonisk utformning fungerar helt olika när det gäller att skapa potential för möten mellan boende och icke-boende. Missgynnande rumsliga förutsättningar slår dessutom olika hårt mot olika grupper, påpekar Legeby i en problematiserande passage.

Legebys bok är ett ambitiöst bidrag till svar på frågan hur den fysiska stadsplaneringen kan hjälpa och inte stjälpa i strävandet efter social blandning. Man kan inte göra allt, och Legeby har gjort mer än någon avhandlingsskribent jag tidigare har mött, men att tala om ”potentialen att exponeras för ’annorlundahet’” (s 327, min översättning) och inte inkludera etnicitetsaspekten är ett problem. Inte minst då

etnicitetsaspekten, till skillnad från den socioekonomiska, syns. Tidigare forskning visar att osynliga gränser, ideologiska faktorer och diskriminering spelar stor roll för boendesegregationen, men också för hur vi rör oss i det offentliga rummet. Den svenska staden är rasifierad, som kulturgeograf Irene Molina har konstaterat.

Frågan huruvida det fysiska rummets utformning är en faktor som kan övertrumfa dessa mer svårfångade segregationsmekanismer berörs inte av Legeby, men är en

→ Ett ambitiöst bidrag till hur den fysiska stadsplaneringen kan hjälpa i strävan efter social blandning. fråga som dyker upp när jag läser. Tyvärr anar jag ett nej-svar på den frågan.

Därmed inte sagt att den fysiska planeringen inte har ett viktigt arbete framför sig att göra vad den kan när det gäller att skapa förutsättningar för samnärvaro i staden över samhällsgruppsgränser – det som grannskapsplaneringen under 1900-talet strävade att undvika. o SA R A W E S TI N Ä R FO R S K A R E VI D I N S TITUTE T FÖ R B O S TA D S- O CH U R B A N FO R S K N I N G V I D U PP SA L A U N IV E R S ITE T.

111 6/14 · ARKITEKTUR

Höger. Danny Wicaksono från indonesiska arkitekturtidskriften Jong Arsitek berättade för kritikerkolleger i London om hur man gör för att starta och driva en arkitekturtidskrift i en diktaturstat. Här omslaget på ett nummer från 2010.

VINKEL

R A S M U S WÆ R N

Kritik som behövs Vilken roll har arkitekturkritiken när man bygger det moderna samhället? Rasmus Wærn var på plats när några av världens ledande kritiker möttes i London.

Royal Institute of British Architects, Riba, har gett årets guldmedalj till arkitekturhistorikern och kritikern Joseph Rykwert.

Eftersom Rykwert också står vid rodret för den internationella organisationen för arkitekturkritiker, Cica, tog sig medlemmar från en av världens minsta yrkeskårer till London i slutet av mars för att diskutera kritikens och arkitekturhistoriens roll i skapandet av det moderna samhället.

Att responsen nådde nästan jordens alla hörn bidrog till bredden, men knappast till volymen.

Ett trettiotal individer är ingen större folksamling, men sällan har så många arkitekturskribenter ändå samlats för att vädra det kritiska uppdraget. Rykwert har själv aldrig försummat ett tillfälle att påminna om kritikerns betydelse att försvara den tredje parten – de medborgare vars liv oundvikligen kommer att utspelas på den scen som arkitekter och byggherrar skapat.

Som sådan har kritikern också en fundamental roll i formandet av morgondagens samhällen. Att bloggar och annan nätmedia vuxit fram som alternativa kanaler är inget som kommer att ändra på behovet av den kvalificerade kritiken, menade bland andra Rowan Moore från The Independent.

Utan att varken gilla det Rupert Murdoch eller Prins Charles stått för, byggde han ändå sin karriär på den förstes sätt att 112 göra pengar ARKITEKTUR · 6/14

på tidningar och på en kritik mot den senares åsikter.

Och på läsarnas behov av att få chans att bilda sig en egen åsikt, skulle man kunna tillägga. Nätet har kanske gjort alla till potentiella kritiker, som Rafael GomezMoriana från Barcelona påpekade, men det sociala i sociala medier urholkar i långa loppet kritikerns pedagogiska roll. Den som adresserar sina fans behöver inte anstränga sig att vinna över tvivlarna.

Kritikens betydelse behövde de seminarier som ordnades av Cica och av Victoria & Albert Museum inte orda så mycket om.

Den hade redan Riba medaljkommitté, där bland andra David Chipperfield, Louisa Hutton och Eric Parry ingick, fixerat genom att göra en skrivande arkitekt till årets mest betydelsefulla.

Rykwert, född 1926, har för all del också ritat – han gjorde ett diskotek som förutom att locka Beatles och Stones också drog till sig det andra lägret – The Who – samt belysningsarmaturer och utställningar. Men det är som författare till böcker som On Adam’s House in Paradise och The Dancing Column (vilken Gehry ”inte kan sluta läsa”) han skrivit in sig i den snäva skara författare Riba gjort till medaljörer. Nikolaus Pevsner, Lewis Mumford och Colin Rowe är några andra författare i denna internationella skara mästare där Sverige intressant nog utmärker sig.

Sverige har skördat lika många segrare i denna arkitekturens äldsta premiering som Italien, Österrike och Japan (men färre än Frankrike, USA, Nederländerna och Tysk-

land). I prisets 166-åriga historia har såväl Ragnar Östberg som Ivar Tengbom, Sven Markelius och Ralph Erskine fått sina namn inhuggna i travertinen på 66 Portland Place, ett hus där Stockholms Stadshus gör sig påmint i varje nisch. Det hela är naturligtvis ett bevis på Sveriges betydelse för 1900-talets brittiska arkitektur, men fenomenet att premiera personer snarare än verk (som Kasper Salinpriset) vittnar också om skillnaderna. En brittisk bild av världen bygger snarare på individer än på kollektiv.

Sådana kulturvariationer speglas tydligare i institutioner än i kritiken, som överallt tampas med samma frågor. Såsom parametrisk design, något inte minst Michael Sorkin från New York sköt in sig på. Dess främste protagonist, Patrik Schumacher hos Zaha Hadid, visar på en heroisk brist på skepticism när han fäktas för sin programmerade arkitektur.

Parametrisk design, menar Sorkin, är bara ett nytt namn för ”total design”, som nyurbanismen. I stället för att ständigt dyka upp för sent och dela ut meningslösa omdömen bör kritikern konfrontera arkitekturens parametrar med användningens parametrar. Där finns ett jobb att göra.

Rykwert själv krånglar sällan in sig i begrepp. Uppdraget består i att säga vad man ser. Kritikern ska varken upprepa vad andra redan sagt, eller säga vad andra ser. Sådant kan ta tid. Hans första recension tog honom två år att få färdig. Ska man vara säker på sin sak, gäller det att ha koll på allt. o R A S M U S WÆ R N

→ Sociala medier urholkar kritikerns pedagogiska roll 113 2/14 · ARKITEKTUR

FOTO: JONAS ERIKSSON

Mer än bara priser...

– missa inte årets gala!

Manuelle Gautrand, arkitekt från Frankrike som driver kontoret Manuelle Gautrand Architecture. Hon deltog i tävlingen om Nordens högsta byggnad nyligen.

Under dagen är Jenny Strömstedt moderator.

FOTO: JOHAN HALSIUS

FOTO: CEEN WAHREN

Välkomna till Arkitekturgalan 2014. En inspirerande heldag för möten, samtal och föreläsningar. Den startar på Aula Medica där våra inbjudna talare sätter strålkastarljuset på de hetaste arkitekturfrågorna. På kvällen blir det galamiddag och utdelning av våra priser i Stockholms stadshus. Håll dig uppdaterad och läs mer på arkitekt.se/arkitekturgalan och på #arkgala14.

Erik Haag är även i år konferencier under prisutdelningen.

Erskine-pristagarna Joshua Bolchover och John Lin vid Hongkongs universitet.

Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör i Malmö.

ARKITEKTURSVERIGE Den populära projektrevyn visas på Arkitekturgalan för tredje året i rad och vi vill veta vilka projekt som har varit aktuella i Sverige under 2014. Ge oss exempel på nya intressanta byggnader, spännande landskapsprojekt och inredningar, med mera!

Ta chansen att få visa upp era verk inför det samlade auditoriet på Aula Medica.

Som en del av ArkitekturSverige kommer vi att dela ut utmärkelser.

Kategorierna är: årets aktivist, årets utbildare, årets renässans, årets bragd och årets kollega.

Projekt Arkitekt Ort

Projekt Arkitekt Ort

Projekt Arkitekt Ort

Projekt Arkitekt Ort

Projekt Arkitekt Ort

Proje Arkitekt Ort kt

Projekt Arkitekt Ort

Projekt Arkitekt Ort

Projekt Arkitekt Ort

Projekt Arkitekt Ort

Projekt Arkitekt Ort

Projekt Arkitekt Ort

Lämna projektbidrag och nominera till utmärkelser senast 15 oktober på arkitekt.se/arkitekturgalan.

Sveriges Arkitekter

Proje Arkitekt Ort kt

PL ATSEN S MUSIK FOTO LEIF CARL SSON

Plats: Sudret, Gotland Skiva: Aeros Aromatic Atomica Suite Artist: Lars Gullin, Radiojazzgruppen Skiva: Black Narcissus Artist: Mephista Ibland har man förmånen att hyra ett sommarhus. Två veckor bodde vi i en skogsglänta på södraste Gotland. Vatten i en brunn och diskplats utomhus. Fågelskrik och insektssurr, traktormotorer och hundskall vid disken. Vanliga ljud i ett brukat landskap. Vad kunde passa bättre än lite musik av gotlänningen Lars Gullin? Aeros Aromatic Atomica Suite är en av hans sena kompositioner, inspelad 1976. En svit i tre delar med Radiojazzgruppen och Gullin som solist på barytonsax.

Men det gick inget bra där i gläntan. Musiken och orkestern fick inget fäste i omgivningarna, och de störde mer än de lade till. Betydligt bättre gick det med en nyare skiva med Mephista, tre damer från New York. Slagverk, piano och elektronik. Nutida svartmetallisk utflippad jazzimprovisation, typ. De ytterst moderna storstadsljuden gifte sig direkt med trakten. Lars Gullin framstod där vid diskbaljan som en grön böljande romantiker medan New York-trion spelar en kärv och svåråtkomlig musik som närmast blir tydligare av det skarpa ljuset och det kärva landskapet nere på Sudret. o LE I F C A R L S S O N Ä R A R K ITE K T M E D EG E T KO NTO R .

Centro Presenterar MEWS

Av BarberOsgerby för Mutina Oglaserade keramiska plattor för golv och vägg i sex olika färger och fyra format.

Varje färg levereras blandad i femton olika nyanser. En blandning av gammal och nytt.

Precis som vi.

Centro säljer keramiska ytskikt till den professionella marknaden, och har gjort så sedan 1968.

Centro kakel och klinker projekt@centro.se 08-442 90 50 centro.se

ARKKITEHTI | FINNISH ARCHITECTURAL REVIEW

4 4 2014 ARKKITEHTI | FINNISH ARCHITECTURAL REVIEW

Athena/Charcoal Grey

2014

kodit yhteisöt cohousing

Anna musiikille oma paikkansa keittiössä HTH:n uusi Sound ID suoratoistaa musiikkia todella laadukkaasti tabletilta tai älypuhelimesta. Vain 10 cm:n levyinen moduuli on helppo integroida uuden keittiön kalusteisiin. Uusinta Bluetooth-tekniikkaa käyttävän Sound ID:n äänentoisto on huippulaadukas, ja edistyksellinen skandinaavinen teknologia varmistaa äänen hyvän kuuluvuuden koko huoneessa.

Suoratoisto Bluetoothilla

152878_Coffee_Sound_Arkitektann_2014_240x297_FI.indd 2

SoundID®

kodit | yhteisöt | cohousing

Tule tutustumaan HTH-myymälään tai käy osoitteessa hth-keittio.fi

UUSI

07/04/14 15.49

Contemporary phenomena with a Nordic twist.

This autumn: Cohousing. Healthcare architecture. Art museums.

Finnish architecture in English. 6 issues / year 107 €.

Also available in digital format. www.ark.fi

Balkonginglasning

Vikväggar i glas

ÖPPNA LÖSNINGAR Arkitektur i världsklass kräver högkvalitativa produkter i stilren design. Solarlux vikväggar i glas är energieffektiva, tillverkade i förstklassigt material och har flera gånger fått pris för sitt utförande. Inglasningslösningarna från Solarlux släpper in stora mängder ljus och gör att hela väggar kan öppnas upp. Användningsområdena är näst intill obegränsade – privata såväl som kommersiella projekt i alla storlekar är möjliga.

SOLARLUX Scandinavia AB | 040 456190 | scandia@solarlux.se | www.solarlux.se

Fasadsystem

Inger Berglund

NY BOK! Andalusien, Indien, Kashmir, Persien – en resa in i den …

Det inhägnade paradiset om islam och trädgårdskonsten

Islamiska trädgårdskonsten

1

Den klassiska inhägnade trädgården uppkommer i Egypten – vidareutvecklas av perserna och senare av greker och romare. Perserna kallar sin modell pairidaeza (paradis) och dessa paradis kommer så småningom också att anammas av muslimska erövrare.

Boken beskriver och analyserar hur den islamiska trädgårdskonsten har spridits och utvecklats från Persien till Indien och Andalusien. Den är rikt illustrerad med foton och skisser. Genom att lyfta fram exempel från ett 20-tal trädgårdar som i dag är öppna för allmänheten ger boken inspiration till resor och studier bortom de gängse turistmålen.

Och anläggningarna sätts in i ett geografiskt och historiskt sammanhang.

Landskapsarkitekt Inger Berglund har bott och arbetat i Nordafrika och härifrån gjort en rad resor i muslimska länder.

Ram Bagh

Planen är formell och symmetrisk med geometriskt utlagda gångar och plattformar placerade ett stycke ovanför grundnivån.

ram bagh byggs ursprungligen av Babur 1528 vid den östra stranden av floden Jumna. Han begravs tillfälligt här innan kistan flyttas till Kabul. 1621 fullbordas trädgården av Jahangirs hustru Nur Jahan. Det är troligen den äldsta mogulträdgård som finns bevarad även om planen har blivit ändrad genom tiderna. Namnet har sitt ursprung i det persiska Aaram Bagh och betyder ”Vilans trädgård”. Den är också känd som Bagh-i Nur Afshan ”den ljusspridande trädgården”, eller Aalsi Bagh ”den lättjefulla trädgården”.

Planen kan enklast beskrivas som formell och symmetrisk med geometriskt utlagda gångar och plattformar placerade ett stycke ovanför grundnivån. Från dessa man kan se ut genom trädgården. I mittpunkten saknas en paviljong men istället finns här en bred terrass mot floden där två paviljonger flankerar en damm. Från terrassen har man en storslagen vy över nejden. I trädgården finns många kanaler och fontäner och i söder en vacker akvedukt som idag är mycket välbevarad. En cirkulär stenhög kan ha varit Baburs oktagonala brunn.

Grundstrukturerna fanns kvar vid besöket medan planteringarna var förändrade och därmed också upplevelsen av trädgården. Delar av den användes idag till handelsträdgård vilket säkert var närmare originalet än dagens trädplanteringar. Från plattformarna var det fortfarande möjligt att uppfatta sammanhanget mellan trädgård och omgivande landskap. En gång kunde man betrakta fruktträdgårdar och blommor härifrån. Trädgården besöks inte mycket idag men utgör ett viktigt historiskt dokument som början av en utveckling.

Mot floden finns en bred terrass där två paviljonger flankerar en damm.

100

FAKTA: Utgivning september 2014, mjuka pärmar, 215 * 280 mm, 160 sidor, ISBN 978 91 86050 89 4.

101

Druvgården är en privat trädgård i haremsdelen av fortet. Den är öppen, plan och solbelyst – en traditionell mogulträdgård.

Pris: Arkitekturs prenumeranter 255 kr. Ordinare pris 319 kr.

Två gårdar är viktiga i anläggningen: Machchi Bhawan, fisktorget och Anguri Bagh, druvgården. Fisktorget har sitt namn efter de två fiskdammar som finns här. De tas bort under 1700-talet och idag finns endast en gräsyta kvar. Trots detta kunde jag njuta av skönheten hos omgivande byggnader och föreställa mig de dammar och fontäner som en gång legat här. Den andra trädgården, druvgården, är en komplett kontrast. Det är en privat trädgård i haremsdelen av fortet. Den är öppen, plan och solbelyst – en traditionell mogulträdgård.

Namnet kommer antagligen från de dekorativa mönstren av vinrankor och druvor som finns på omgivande byggnader. Lite av den forna prakten den forna prakten kan anas genom de eleganta parterrernas intrikata mönster som bevarats.

Priser inkl frakt inom Sverige.

Fortet är byggt i en sluttning med utsikt över floden Jumna.

BESTÄLL BOKEN HÄR: Webb: webbshop.arkitektur.se Telefon: 08-702 78 57 Mejl: order@arkitektur.se

Babur 1526-1530 Babur är turk- och mongolättling.

Samtidigt som han är en framgångsrik fältherre är han också höglitterär och en stor trädgårdsälskare vilket han fått med sig från sin uppväxt i Persien och sina besök hos släktingar i Samarkand och Khorasan. Hans memoarer ”Babur nama” rankas högt bland kännare. Han är en traditionell muslim men också påverkad av mystiker, som många härskare på den tiden. Hans livsstil och konstnärliga ideal är präglade av hemlandets kultur. Han har en stark koppling till Centralasien och vistas en längre tid i Afghanistan innan han erövrar norra Indien. I Kabul anlägger han berömda trädgårdar bland annat Bagh-e Babur där han begravs.

108

109

info@boonedam.se www.boonedam.se 08 - 753 60 30

Illustrationer Okidoki Arkitekter

Variation och mångfald blir verklighet i Vallastaden I Linköping växer en helt ny och annorlunda stadsdel fram, planerad för att stimulera och appellera till människors sinnen. Ett genomtänkt mönster av mindre tegar fylls efter hand av en rik mångfald av hustyper, verksamheter och boendeformer med en varierad och spännande arkitektur.

Här i Vallastaden möts stadsbrus och bykänsla i en oemotståndlig mix. Det är urbant och samtidigt lantligt.

Modernt och familjärt. Genom att uppmärksamt lyssna till och ta tillvara människors idéer, drömmar och behov skapar vi framtidens sätt att forma städer. Något som Linköping kommer att vara omtalat för.

Följ oss på www.linkopingsbo2017.se och på facebook, Linköpingsbo2017

lk_ann_bo2017_arkitektidn.indd 1

2014-07-02 12:01

Är det inte dags att se saker på ett nytt sätt?

• Hållbarhet är grunden för klimatsmarta bygglösningar • Hålbarhet är överlägsen livslängd

Kvalité

• Hållbarhet är lägre miljöpåverkan • Hållbarhet uppnås när mindre transporteras till samma resultat

Livslängd

• Hållbarhet är långsiktig kvalitetssäkring • Hållbarhet är energieffektiva lösningar Miljö

• Hållbarhet är när materialet har en sund livscykel • Hållbarhet är när material återanvänds istället för deponi • Hållbarhet kräver att material, energi och byggteknik hushåller med naturens resurser

Trygghet

Hållbarhet är enkelt sagt hög kvalité, funktionssäkerhet och minimal miljöpåverkan.

Resitrix är tätskiktet som överträffar kraven på hållbart byggande www.takcentrum.se

STADEN – en podcast om hur städer blir till och förändras

Lyssna på staden.arkitekt.se eller i din podcastapp i mobilen Vi har besökt bland annat Borlänge, Sundsvall och Södertälje, men även städer utanför Sverige och Norden, som New York, Tel Aviv och Brno.

Staden görs av Dan Hallemar, chefredaktör för Arkitektur, tillsammans med Håkan Forsell, urbanhistoriker och arkitekturskribent.

www.epdmtak.se

Resitrix marknadsförs av Takcentrum i Sverige

Nu levererar vi fribärande glasräcke med totalansvar

EMOTION är namnet på vårt senast utvecklade balkongräcke. Här är det glaset som är bärande i den eleganta konstruktionen. Liksom med våra övriga produkter tar vi ansvar för helheten med egen tillverkning och montering. Vi står gärna till tjänst med goda råd vid projektering.

Kontakta oss via vår hemsida www.arqdesign.se, info@arqdesign.se eller 0140-38 61 00.

I Arkitektur nr 7/14 presenterar vi de intressantaste bostadsprojekten i landet – mitt i bostadsbristens tid.

N Ä S TA N U M M E R Nya studentlägenheter vid ett köpcentrum i Malmö, eleganta terrasshus i en kranskommun till Göteborg, ett slankt höghus på en kaj i Stockholm, stadsradhus i en närförort med Stockholms dyraste förskola, SVENSK A R K I T E K T U R innovativa studentlägenheter/singelbostäder som hyrs SEDAN 1901 ut i Örebro, expressiva bostadstorn i Sundbyberg, ett www.arkitek tur.se radhusinfill i en miljonprogramsförort och ännu fler.

Dessutom har vi gett oss ut på jakt efter den innovativa bostadsarkitekturen. Var finns den, vem driver den, kommer den någonsin att byggas? Samt grävt i frågan om alla nya certifieringssystem. Hur bra är de egentligen och tar de bort fokus från frågan om andra kvaliteter?

Det och mycket mer: arkitekturkultur, nya ord, debatt och spaningar.

121 6/14 · ARKITEKTUR

Å SIK TSMATRIS

Hello Saferide. The fox, the hunter and Hello Saferide. Skiva.

Uppriktig köksdemokänsla skär genom bruset.

FA N TA S T I S K T

Arkitekturs guide till kulturen.

Ida Linde. Författare.

Norrut åker man för att dö är en slumpens mordhistoria som förnyar country-noir-genren.

Lykke Li. Troubles.

Ljuset i U2-mörkret nedan, duetten i låten Troubles.

Kommunismen. Bok. Arkitekten Lars Mikael Raattamaa betraktar storögt världen från förorten.

Rasismen i Sverige. Bok. Mörka tider behöver större perspektiv.

Bevara Sverige svenskt. Bok. David Baas bok avslöjar Sverigedemokraterna som glädjelösa rasister.

Frit Flet. Bok. Sällsynt dansk feminism, spännande även i Sverige.

Mean love. Skiva.

Sinkane är eklektisk höstpop: Curtis Mayfield, möter country.

Roy Andersson.

Guldbjörnen till Roy. Stort. Även om En kärlekshistoria är hans bästa film. Fortfarande.

Kultfarbröder.

Klas Östergren kommer med ny roman, Twist, Bruno K Öijer likaså.

Och Gentlemen blir film. Det blir en ljuvligt luguber höst.

Expressen. Kampanjjournalistik.

Klassisk kvällstidningsgren som finslipades och genomfördes om SD inför valet.

Medier som tycker något i klick-ängslighetens tid.

Uppdaterad progg.

Kåldolmar och kalsipper gör succé på Riksteatern. Och i Göteborg spelas en nytolkning av 60-tals trilogin Flotten, Hemmet, Sandlådan av Bengt Bratt och Kent Andersson.

Fredrik Reinfeldt.

Beslut.

Gör inte som i Norge och Danmark. Griper inte SD-halmstråt och regerar vidare.

The Trip to Italy. Film.

Uppföljaren till The Trip är inte lika överraskande men likafullt genial improvisationshumor.

Mysbyxor. Återkomsten.

Nu ett kontorsplagg. Den tydligaste vänstervågen efter valet är Göran Greider-modet.

ANDRÉS JAQUE

E R I C K VA N E G E R A AT

RADIKAL SMARTNESS SOM ”OLYDIGA PÅ IKEA”

Moderna Museet. Franchise.

Malmö och Stockholm delar på allt fler utställningar. Det som hade kunnat bli två intressanta kons tinstitutioner är nu bara en.

Guggenheim. Helsingfors.

Helsingfors stad vill ha något tjusigt och ska köpa amerikansk konstfranchise för offentliga pengar.

BILDMÄSSIGA FYRVERKERIER

Malmö. Stad.

Långt ner i bostadsbyggnadsindex och med nya bling-blinghus i hamnen.

U2. Songs of Innocence.

U2 vill vara underground och ge bort nya skivan, men låser in sig hos Apple.

Göteborg. Folkomröstning.

Göteborg sa nej till trängselskatt. Bilsamhällets sista rop på förståelse?

Nordic diet. Diet.

Nordiska dieten är den nya italienska.

Bra för hjärtat konstaterar forskare.

Nu slår den över hela världen, men den borde slå här, i närodlingens tid.

SL. Prydhet i offentlighet.

Storstockholms lokaltrafik ville stoppa annonser från Millesgården med 2000 år gammal nakenbild.

Apple watch. Pryl.

En ny grej som inte kan göra någonting utan en iPhone. En bra illustration av samtiden, men som pryl helt poänglös.

Tidsjakten. SVT. Att ha en ”tidsexpert” i teve som ska lösa livspusslet ”som gått överstyr”. Inget har gått överstyr hemma hos någon som använder ordet livspussel.

Cola life. Ny smak.

Alla miljöfrågor kommer nu att bli kommersiella kampanjer utan innehåll.

FÖ R FÄ R LI GT

Bubblor.

Plats för eftertanke. Är det fler isolerade bubblor av ”vi” och ”dom” som behövs eller försök att förstå?

122 ARKITEKTUR · 6/14

Krakel Spektakel. Film.

Lennart Hellsings sprakande värld på film doftar Trollkarlen från Oz.

Bamse. App. Inne i Bamses appar ska man köpa köpa köpa som på Krösus varuhus.

Val. Resultat.

Först kommer den politiska depressionen.

Sedan kommer förhoppningvis viljan att förändra och öppna upp.

Valet med Janne och Belinda. SVT. Nästa val måste bli high-brow för årets ”folklighet” har slagit i botten.

EVO 2/e är ett system med 20 mm tjocka granitkeramikplattor som kan läggas antingen direkt på grusbädd, gräs eller upphöjt med speciella distanser (supports), på ett plant och fast underlag. Plattorna är garanterat frostsäkra, ålders- och väderbeständiga samt lätta att underhålla. Använder man supports är höjden reglerbar mellan 25-100 mm. Fördelarna med att använda supports i detta system ger en enkel montering, med en dränerande yta som eliminerar all risk för att eventuella frostsprängningar i underlaget påverkar plattorna.

Detta gör systemet särskilt lämpligt för öppna terrasser och balkonger. Skulle en platta skadas genom mekanisk påverkan är det väldigt enkelt att byta ut den.

Framtidens arbetsplats kommer vara mer individanpassad och utgå från de aktiviteter vi faktiskt gör på arbetsplatsen.

Henrik Axsell, Konceptutvecklare av Kinnarps Aktivitets Baserade Arbetsmiljö, Kinnarps Sverige

Keramiska plattor serie Evo 2/e

Kontakta vår projektavdelning

Svenska Kakel Kvalitet • Kunskap • Service

Malmö Tel 040-685 34 00 • Helsingborg Tel 042-400 57 00 • Halmstad Tel 035-240 24 00 Göteborg Tel 031-86 64 40 • Stockholm 08-520 260 00 • Luleå 0920-46 56 00

www.svenskakakel.se

ARKITEKTUR · NR 8 · 2014 · BOSTAD · Social housing · Renovering av miljonprogrammet · Diebedo Francis Kéré · Finanskrisens USA ARKITEKTUR · NR 7 · 2014 · MODERNA MÅLTIDER · Saluhall Kvillebäcken · Ung svensk arkitektur · Campus Novartis ARKITEKTUR · NR 6 · 2014 · NYA RÖRELSER · HISTORIENS SPÅR · Rosengårdsstråket · Thea Leonhard · Landsarkivet i Lund · Petra Gipp · Lyxhus i Stockholm ARKITEKTUR · NR 5 · 2014 · DANSK VÅG · Swedbank · Högskolebibliotek Falun · Danska unga · Realdania regerar · Pascal Flammer

– och upptäck möjligheterna att skapa ett eget uttryck genom omfattande

ARKITEKTUR · NR 4 · 2014 · VÄLFÄRD · Göteborgs Stadsbibliotek · Dorte Mandrup · Skagershuset i Årsta · Aula Medica · Jernhusen ARKITEKTUR · NR 3 · 2014 · LÉONIE GEISENDORF · Tre landskapsprojekt · Hotellskrapor i Norrland · Nya Hisingsbron

En stjärna träder fram ur skuggan

SPÅR AV THEA LEONHARD skjutdörrar och fasta- samt öppningsbara glaspartier i udda och unika format

PETR A G IPP OM ARKITEKTUR SOM SÄTTER ALLT I RÖRELSE

ARKITEKTUR · NR 2 · 2014 · VILLOR · Tham & Videgård · Elding Oscarson · Jonas Lindvall · Mikroboende · Asplunds okända hus · Valerio Olgiati

Genom Hajom Architect Series ger vi dig unika möjligheter att skapa ett

6/2014 SEK 97 NOK 109 EUR 13 BYG G N A D INTERIÖR PLAN LANDSKAP O B J E K T: S O M M A R H U S H U S A R Ö / T H A M & V I D E G Å R D

ARKITEKTUR · NR 1 · 2014 · KONTOR · Ryska Posten · Mojang · AMF Fastigheter · Framtidens arbetsplats · Nya Krematoriet Skogskyrkogården

HAJOM.COM

| SKJUTDÖRRAR DÖRRAR • FÖNSTER •

materialval och ytbehandlingar.

Nya rörelser förändrar stadslivet

NY VÄG FÖR ROSENGÅRD HAJOM ARCHITECT SERIES

LY X D E L U X E I S T O C K H O L M S T R I D S B E R G S B E C KO M B E R G A S N A RT D Ö R B I L S TA D E N FINURLIGT FRITIDSHUS

DE UNGA TOG KONTROLL Ett enat Husby kan aldrig besegras

upplöst förhållande mellan inne och ute. Kombinera Hajoms ytterdörrar,