Så kan vi berätta by Argument Förlag

Så kan vi

BERÄTTA Teologiska och pedagogiska ingångar till Bibelns berättelser

Hanne Stichel Argument Förlag

© 2016 Hanne Stichel och Argument Förlag Bibeltexter från Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet. Utgiven med bidrag från Samfundet Pro Fide et Christianismo (Kyrkoherde Nils Henrikssons Stiftelse) Omslag: shutterstock.com isbn 978-91-7315-496-3 tryck Bulls Graphics AB

Argument Förlag, Annebergsvägen 4, 432 48 varberg 0340-69 80 00, info@argument.se www.argument.se

»Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar?« (Rom 10:14)

Innehåll

Del I – Introduktion........................9 Att använda den här boken........................................ 10 Om israeliterna frågar efter Guds namn, vad skall jag då svara?..............................................13 Stora är de ting du har gjort .......................................15 Att berätta för barn och andra människor................17 Vad är då en människa att du tänker på henne?......18 Mera kristen än döpt blir man inte ..........................20 Fem myror är, som bekant, fler än fyra elefanter.... 23 Urval, ärende och en och annan käpphäst............... 29

Del II – Berättelser........................31 Gud........................................................................ 32 Skapelsen.......................................................................33 Exodus..........................................................................40 Vandra i öknen............................................................. 47 Guldkalven................................................................... 52 Jakob kämpar med Gud ............................................. 58 En stilla susning .......................................................... 63 Den förlorade sonen...................................................68

Jesus...................................................................... 75 Jesus föds .....................................................................76 Jesus döps..................................................................... 83 Sackaios......................................................................... 88 Båt i storm.................................................................... 93 Sista måltiden...............................................................98 Jesus i Getsemane...................................................... 104 Kvinnorna vid graven............................................... 109 Mycket fisk..................................................................116 Att vara människa......................................... 121 Ormen och frukten....................................................122 Babels torn...................................................................128 Jona...............................................................................134 Noas ark.......................................................................141 Petrus går på vattnet .................................................150 Den av er som är fri från synd.................................. 155

Kvinnor............................................................. 160 Rut................................................................................161 Elia och änkan............................................................ 168 Ester..............................................................................172 Maria och Marta.........................................................179 Barn och unga.................................................184 Mat åt fem tusen.........................................................185 David och Goljat ....................................................... 190 Maria och ängeln....................................................... 196 Barnevangeliet........................................................... 201 Mirjam är modig....................................................... 205

Appendix....................................212 Centrala begrepp........................................................213 Litteratur..................................................................... 219

Del I â&#x20AC;&#x201C; Introduktion

Att använda den här boken Tänk dig en gudstjänst första söndagen i advent. Kyrkan är fullsatt, där finns gamla och unga, en barnkör, en vuxenkör, trogna gudstjänstbesökare och människor som sällan besöker en kyrka. Blandad kompott helt enkelt. Det är inte så lätt att predika en sådan dag. Men det finns en berättelse för varje söndag i kyrkoåret. När den berättas tätnar atmosfären och det blir väldigt tyst i rummet. Barnen är koncentrerade, men också de vuxna lyssnar trots att de har hört berättelsen så många gånger. Berättelsen räcker gott vid ett sådant tillfälle, trots att den är så välkänd. Den är en predikan i sig, för alla kan plocka åt sig det de behöver. Den här boken är skriven för alla som vill berätta bibliska berättelser. Den är skriven ur ett teologiskt perspektiv, men i den finns också pedagogisk erfarenhet nerlagd. Boken har växt fram ur många års ar bete i barnverksamhet och gudstjänster med små och stora, och jag har upptäckt att detta sätt att berätta fungerar för människor i alla åldrar. Jag har också märkt att den koncentration och det krav på konkre tion som behövs när man berättar för barn gör att det är enklare att utgå från barnens perspektiv och anpassa berättelserna för äldre än tvärtom. Därför är exempelberättelserna i den här boken skrivna för åldersgruppen 6–10 år. Läser man respektive kapitel i sin helhet får man tillräckligt med material för att kunna anpassa berättelserna för syföreningen, konfirmanderna eller en grupp fyraåringar. Det första man behöver tänka på är språket: Vilka begrepp kan vara svåra att förstå för ett mindre barn eller en tonåring? Vilka förklaringar blir överflödiga för vux na? Kanske är det möjligt att plocka in begrepp från de teologiska funderingarna i berättelsen, eller också kan partier ur bibeltexten läses rakt av, till exempel när det gäller direkt tal. Det andra man behöver ta hänsyn till är ingångarna i berättelsen: På vilka punkter i berättelsen känner lyssnarna igen sig? Vilka personer i berättelsen kan de identifiera sig med? På dessa punkter behöver berättelsen bli vardagsnära för respektive grupp, det underlättar igenkännandet.

Viktigast av allt är att vi själva är närvarande när vi berättar. Det känns i rummet när människor lyssnar, och det känns också när de börjar tappa tråden. Det låter kanske lite märkligt men jag tror att det blir bäst om berättaren lyssnar på den egna berättelsen tillsammans med lyssnarna. Det är då det blir möjligt att känna av vad som fungerar. Slutligen: hållningen i berättandet är viktigare än vilka ord vi använder. Jag har märkt att om jag helt en kelt vill berätta för dem jag har framför mig så lyssnar människor, eftersom berättandet är ett sällsynt sätt att tala till människor och eftersom berättelserna i sig bär på en kraft. Varje kapitel i bokens andra del kretsar kring en bibelberättelse. Tanken är att erbjuda en plocklåda, så att berättaren kan anpassa texten för ett visst sammanhang eller en viss grupp. Kapitlen är uppbyggda på följande sätt: • Teologiska resonemang: Jag redogör för några teologiska frågeställningar som jag ser berörda i berättelsen. Jag förklarar också vissa ställningstaganden som jag gör innan jag börjar berätta. • Så kan vi berätta: Berättelseexemplen är inte tänkta att läsas rakt av, utan ska ge läsaren uppslag och frimodighet att berätta med egna ord eller att bearbeta berättelsen för det egna ändamålet. Sedan är jag realist och vet att det inte alltid finns tid, ork eller mod att anpassa och förbereda. Då duger kanske berättelserna i den här boken som de är. Men jag drömmer om en kyrka där vi är många som berättar. På tusentals olika vis, för väldigt olika människor och i väldigt olika samman hang ska vi berätta de berättelser som vår kyrka bygger på och som vi är del av. Berättelsen är kommenterad i en sidospalt. Där jag avviker från originalberättelsen och anled ningen inte är helt uppenbar redogör jag för mina motiv. • Ingångar: Här är tanken att hitta identifikationspunkter i berättelsen. Beroende på vilka som lyssnar kan man välja att förstärka vissa drag i berättelsen för att underlätta att komma in i den. För den som vill arbeta vidare med en berättelse kan ingångarna vara ansatspunkter för en fördjupning. Dessa anknytningspunkter är inte alltid djuplodande psykologiska eller teologiska utan de kan också vara väldigt konkreta och vardagliga. Allt duger, bara det hjälper oss att hitta en plats i berät telsen.

En del ingångar beskriver ingångsvägar för barn, men många bygger mer på allmänna mänskli ga erfarenheter. Jag har sorterat dem i den ordning de hittas i berättelsen. • Text och formuleringar: Jag ger lite bakgrundsinformation från kommentarlitteraturen till enskil da förhållanden, begrepp eller kring textens tillkomsthistoria. • Funderingar: Här samlar jag öppna samtalsfrågor. Ibland är de mer lämpade för små människor och deras verklighet, ibland för vuxna, men ofta handlar de om det som vi har gemensamt. Också funderingarna är ordnade efter var i berättelsen de plockats upp.

Den förlorade sonen Gud älskar oss tillbaka till sig Lukas 15:11–3238

Teologiska resonemang Gudsbild. Liknelsen om den förlorade sonen kommer efter två liknelser i Lukasevangeliet som handlar om glädjen i himlen när en syndare omvänder sig. Varken herden som hittar det förlorade fåret eller kvinnan som hittar det förlorade myntet beskrivs som bilder för Gud. Inte heller fadern i den här berättelsen. Det kan vi se på det faktum att lillebror hänvisar till sin dubbla försyndelse mot både fadern och himlen (Gud). Ändå blir berättelsen en byggsten för vår tanke om Gud, då den beskriver ett förhållningssätt i Guds rike. Hur vi beskriver pappan i vår berättelse återspeglar och förmedlar vår gudsbild. Makt, dom och rättvisa finns inte i den bilden, utan i stället kärlek, medlidande, barmhärtighet och framför allt glädje, som är ett sammanhållande drag i alla tre berättelserna. Förlåtelse. Berättelsen ger bilder för synd och försoning och handlar om relationer, både mellan människor och mellan människor och Gud. Pappan säger inte: »Ja, du har syndat men jag förlåter dig.« Istället älskar han »förbi« synden. Här finns inget utrymme för en försoningslära som ser Jesu död på korset som ett synd offer. I den här berättelsen är nåden utan villkor, som kramen sonen får innan han hinner bekänna sin synd. Rättvisa. Är pappans beteende rättvist enligt våra mått? Vad berättar detta om Guds rättvisa och nåd i förhållande till mänsklig rättvisa? I berättelsen är det storebror som representerar kravet på mänsklig rättvisa. Detta krav bemöts med hänvisning till glädje och kärlek. Gud är inte millimeterrättvis utan frågar efter människans behov.39 Tredje söndagen efter trefaldighet (årgång 3). Se också Luk 7:41–47 – den som får mycket förlåtet älskar mycket.

Jesus berättar den här berättelsen i ett sammanhang där han ifrågasätts för att han umgås med syndare. Berättelsen tolkar Jesu beteende. Också han »älskar världen tillbaka till Gud« (Sv ps 62:2).

Så kan vi berätta En gång berättade Jesus om en lillebror. Han bodde hos sina föräldrar tillsammans med sin storebror. De jobbade tillsammans hela dagarna. De hade djur, kanske får och getter, de hade åkrar som de behövde ta hand om. Storebror mådde bra, han tyckte om att jobba med alla djuren tillsammans med sin pappa. Och han sjöng när han jobbade. Lillebror sjöng inte. Han trivdes inte så bra. Han tyckte inte om att gå upp tidigt om morgnarna, och det måste man göra när man har djur. Och han tyckte inte om att gräva i jorden, för då fick han ont i ryggen. Och han var trött på att hans kompisar retade honom för att det luktade bondgård om honom. Lillebror ville flytta hemifrån. Han tänkte: Jag är vuxen och får själv bestämma vad jag vill göra. Jag vill inte bo på den här gården hela mitt liv. Jag vill resa i väg, vara med om äventyr, klara mig själv. Men då behöver jag pengar. Jag måste prata med pappa. En kväll, efter att det hade blivit mörkt, samlade lillebror mod och knackade på hos sin pappa.

lillebror → Den bibliska berättelsen börjar med pap pan som subjekt, jag väljer lillebror som ingång för enklare identifikation. sjöng → Jag gör storebrors känsla konkret med hjälp av sången. Han trivdes inte så bra → Längtan ut ur ekorrhjulet och tryggheten och ut i friheten känner vi alla igen, både stora och små. tyckte inte om → Tre exem pel på vantrivsel. ville flytta hemifrån → Längtan efter självstän dighet och äventyr känner barnen igen – kanske också drömmen om att flytta hemifrån. knackade på → Dialogen bromsar och höjer spän ningen.

– Pappa, får jag komma in? frågade lillebror. – Kom in, du, sa pappan. Det blev tyst. Lillebror hade svårt att stå still, han var tvungen att röra sig hela tiden. Han kliade sig i huvudet och harklade sig lite fast han inte var hes. Han var väldigt nervös.

nervös → Sonens handlan de var ovanligt. Jag tar mig rätten att beskriva honom som nervös och skamsen.

Sen började han prata: – Du pappa, när du dör, så småningom, när du är gammal, visst får storebror och jag allt du har då?

böjade han prata → Dialo gen ger mig möjlighet att långsamt förklara sakförhål landena.

– Ja, så är det, när jag dör får du hälften av alla får och storebror får den andra hälf ten, och du får hälften av alla getter och storebror får andra hälften, Och samma sak med åkrarna och pengarna och allt jag har. Och sen får ni göra som ni vill med det som är ert.

hälften → Jag förenklar arvsrätten grovt, så att barn kan förstå vad som menas.

– Men du, pappa, du är ju pigg och stark och ska inte dö på länge. Men jag behöver pengar nu, för jag vill resa ut i vida världen och vara med om äventyr. Jag vill att du ger mig det jag ska få redan nu, för det är nu jag behöver det.

ska inte dö på länge → Att föräldrar dör är barns värsta mardröm. Det är viktigt att nämna det vid namn men att tala om att detta inte är aktuellt nu. Annars är risken att barnen fastnar och inte hör resten av berättelsen.

Lillebror hade svårt att stå still, han var tvungen att röra sig hela tiden. Han kliade sig i huvudet och harklade sig lite fast han inte var hes, för nu var han riktigt nervös och lite rädd, för han trodde att hans pappa skulle bli arg. Men pappan blev inte arg. Nästa dag sålde han hälften av fåren och hälften av getter na och åkrarna och gav pengarna till lillebror. Och lillebror packade sina saker och reste i väg till ett främmande land. Plånboken var full med pengar och han tog stora steg, dansade lite och sjöng, så glad var han. Aldrig mer gå upp så tidigt, aldrig mer gräva i jorden, aldrig mer känna lukten av får och getter. Han hade det bra, han kunde köpa allt han ville ha och många ville vara med honom, för han gav bort fina presenter och ordnade fina fester. Men efter ett tag var plånboken alldeles tom. Pengarna hade tagit slut. Då tog också allt det roliga slut. Inga fester, inga nya och fina kläder och inga vänner. De hade bara funnits där för festernas och presenternas skull – inte för att de tyckte om honom. Om man inte har några pengar kan man inte köpa någon mat. Så lillebror tänkte efter.

många ville vara med honom → Vännerna finns inte med i berättelsen men de förstärker kontrasten till ensamheten och bristen efteråt. De hade bara funnits där för festernas och presenternas skull – inte för att de tyckte om honom → Här kan man så fröet till ett samtal om vänskap. Vem är populär och varför? Och vad är popularitet värt i förhållande till vänskap?

– Jag får nog hitta ett arbete så att jag kan tjäna pengar och köpa mat. Han träffade en rik man som hade grisar. Det var grisarna som lillebror skulle vakta. Han fick gå upp tidigt igen. Och han fick ont i ryggen när han bar deras mat. Och grisarnas bajs luktade ännu mycket värre än fårens och getternas. Lillebror tjänade lite pengar, men när det blev hungersnöd i landet blev maten så dyr att han ändå inte hade råd. Han frågade bonden om han fick ta lite av grisarnas mat, men det fick han inte. Då tänkte lillebror: Jag vill hellre jobba hos min pappa än hos grisbonden. De som jobbar hemma på gården har det mycket bättre än jag har det här. Min pappa är nog arg på mig och vill nog inte ha mig som sitt barn längre, men jag kanske kan få jobb hos honom i alla fall. Det gör inget om jag måste gå upp tidigt och om jag måste grä va, och att arbeta med får och getter stör mig inte alls, bara jag får vara hemma. Lillebror vandrade hem. Nu dansade han inte, och han sjöng inte heller. Med lång samma, tunga steg gick han hem. Efter en lång vandring såg han sin pappas hus långt borta. Där utanför dörren stod någon och väntade. Det var hans pappa. Sen stod han inte kvar, pappan gick lillebror till mötes och sedan sprang han närmare och när han kom riktigt nära kramade han om lillebror. – Äntligen är du hemma igen, vad jag har längtat efter dig! – Jag var inte snäll mot dig, du vill nog inte ha mig som ditt barn längre, men jag kanske kan … – Dumheter, sa pappan, du är mitt barn, för alltid, och jag är så glad att du är här igen. Nu ska vi ha fest. Du ska få fina kläder och vi ska laga god mat och bjuda hit alla vi känner, alla dina gamla vänner. Sen kom storebror. På långt håll hörde han musiken och han frågade en tjänare: – Varför är det fest i dag? Det är ju ingen som fyller år!

Jag får nog hitta ett arbete → Sammanhanget mellan arbete, lön och mat för da gen måste förklaras om man berättar för mindre barn. grisarnas bajs luktade ännu mycket värre → Detta får räcka för att beskriva det vidriga för en judisk man när han får vakta orena djur.

– Har du inte hört? svarade tjänaren. Din lillebror har kommit hem och din pappa ställer till med fest, han blev så glad! Då blev storebror arg och ville inte alls vara med på festen. Han stannade utanför. Pappan kom ut och storebror sa: – Ställer du till med fest för honom där inne? Han har ju lämnat oss och vi har behövt jobba så hårt för att han har varit borta, och han har tagit hälften av allt du har. Och förresten, du har aldrig firat en fest för mig, jag som har slitit på gården hela tiden. Då sa pappan: – Var lugn nu, du är här hos mig, och allt jag har är också ditt, men din lillebror har kommit hem. Jag trodde att han var död, och jag älskar honom precis lika mycket som jag älskar dig. Nu ska vi fira tillsammans, du och lillebror och jag och alla vi känner. Och så blev det fest. Det var Jesus som berättade den här berättelsen. Jag tror att han menade: Så som den där pappan gör, så gör Gud. Vad tror ni?

Jag tror → Jag lämnar öppet för lyssnarna att tolka och själva välja vilka drag hos pappan som är bilden för Guds handlande. Eftersom det inte finns ett tolkande slutord i originalet, blir jag synlig i min tolkning.

Ingångar • • • • •

Att bli trötta på det invanda, trött på vardagen. Att längta bort och ut på äventyr, vilja bryta upp ur det trygga och invanda. Att ha hemlängtan. Att känna skuld eller dåligt samvete. Att det kännas viktigt att det är rättvist mellan mig och syskonen, eftersom vi »tävlar« om föräldrarnas kärlek. • Att vara svartsjuk på ett syskon. • Att det kan vara svårt att vara rättvis.

Text och formuleringar Arv. Det var ovanligt men inte helt omöjligt för en son att ta ut sitt arv i förskott. Egentligen tillhörde tillgångarna fortfarande fadern så länge denne var vid liv. Att slösa bort dessa var då desto olämpligare. Svinen/grisarna. Grisar räknades i Israel/Palestina som orena djur.40 Att behöva arbeta bland grisar var motbjudande för en judisk man. Fadern. Faderns handlande är ovanligt i sammanhanget. Till exempel var det inte lämpligt för en äldre man att springa. Kläderna och ringen markerar att sonen inte bara är välkommen hem utan att han dessutom får tillbaka sin ställning som barn i huset. Avståndstagande och förening. Man kan följa berättelsens skeende genom avståndstagande och åter föreningar. Sonen tar avstånd och släpps i väg. Sonen längtar hem, sonen kommer hem. Storebror tar avstånd från lillebror, fadern bjuder in. Om storebror till slut deltar i festen förblir en öppen fråga. Tolkning. I bibeltexten avslutas inte berättelsen med en tolkande mening till skillnad från de andra två liknelserna om det förlorade. Jesus förklarar inte vad som ska vara liknelse för vad, han överlåter åt oss att tolka detta.

Funderingar • • • • • •

Varför ville lillebror resa ut i världen? Vad längtar vi till och vad längtar vi ifrån? Vänskap – vad köper vi oss vänner med? Hur vet vi att de finns där när det blir kärvare? Kan man sluta vara någons mamma eller pappa? Eller kan ett barn säga: Ni är inte mina föräldrar? Var det ett misstag att resa i väg? Varför har lillebror dåligt samvete? Är det rätt av pappan att ordna med fest?

3 Mos 11:7.

• • • •

Är pappan rättvis? Är han snäll? Älskar han sina barn lika mycket? Varför blir storebror arg? Hur arg kan man vara på sina syskon? Vad är skillnaden mellan svartsjuka, avundsjuka, missunnsamhet? När känner vi så? Vad gör vi åt det? • Vad vill Jesus säga när han berättar den här berättelsen? • Om pappan ger en bild av hur Gud är, vad betyder det för oss och våra liv?

Den här boken är skriven för alla som vill berätta bibliska berättelser. Teologen får pedagogiska tips och pedagogen får teologisk bakgrundsinformation. Boken innehåller 26 exempelberättelser, från både Gamla och Nya testamentet, och till varje berättelse finns teologiska resonemang, förslag på hur berättelsen kan berättas, ingångar till texten som kan användas för att anknyta till vår vardag, bakgrundsinformation från kommentarlitteraturen samt samtalsfrågor. Exempelberättelserna är skrivna för åldrarna 6–10 år, men kan enkelt anpassas för äldre eller yngre målgrupp. I inledningen påminner Hanne Stichel om vikten av att vi inte lägger allting till rätta när vi berättar för barn. Det måste finnas utrymme för tron att växa och gudsbilden att utvecklas. Och för alla åldrar gäller att vi får ta oss an berättelserna med både lekfullhet och allvar. »Det är från leken jag hämtar min frihet i berättandet« skriver Hanne Stichel. »Sedan kräver berättelserna respekt. De är ändå Guds namn, och i dem finns Guds röst.«

»För mig är kyrkan den gemenskap som samlas runt en imaginär lägereld som brinner mitt i varje församling. Där finns vi och berättar för varandra och lyssnar till berättelserna om Guds stora gärningar och om hur det är att vara människa i Guds värld.«