Jul
Gud får hud
Huden är kroppens största organ. Den håller blodet, värmen och livet kvar i oss, och det är genom huden som det är möjligt för oss att vara i kontakt med varandra och överleva. Tänk dig beröring utan hud! Omöjlig att stå ut med. Den som har hud kan erfara smekningar och slag, värme och kyla, blåmärken och sår, livsglädje och dödsångest.
När Gud lät sig födas som spädbarnet Jesus, var det inte bara med tunn nacke och tungt, mjukt huvud, utan också hud. Tunn, mycket ömtålig, nästan genomskinlig. Tvätta försiktigt, var noga med vecken. Akta fontanellen.
Känner du doften? Den som dröjer sig kvar från mammans insida, gemensam för människobarn genom alla tider. Sedan den första julen också en doft av Gud, av Guds hud. Under julen firar vi att Gud går in under huden, under hudens villkor.
Det finns inget i mänskligt liv som är främmande för Gud. Detta är det förunderliga med julnatten: Gud läggs i dina händer. Ta emot det du får. Håll nära och varsamt. Stötta nacken. Tappa inte taget.
Gud med oss,
som en av oss
Julen handlar om hur Gud alldeles konkret trädde in i världen. Gud vill ha kontakt med den mänsklighet som Gud älskar. Inte långt borta, utan alldeles nära, tätt intill. Gud tog, för sin kärleks skull, risken att bli människa. Det mänskliga livet är osäkert, otryggt och hotat. Den som föds kommer att dö. Gud valde, för sin kärleks skull, att gå in i det mänskliga livets begränsningar, under de livsvillkor som vi alla behöver förhålla oss till. Gud blev människa i Jesus från Nasaret, och det fanns inget tillrättalagt när det hände.
Bristerna var tydliga. Bristen på äktenskap mellan Josef och Maria. Bristen på allt som då var socialt acceptabelt, på heder, anständighet och trygga omständigheter. Bristen på rum för mamman och hennes barn, och på hjälp vid förlossningen. Bristen på säkerhet för den nya familjen. Bristen på allt det vanliga, på det förväntade. Inte mycket var som det skulle, och rakt in i den verkligheten kom Gud, som ett spädbarn beroende av andra.
Kärleken tar plats i bristen
Den som under sitt liv har hunnit med någorlunda många julhelger vet att de aldrig blir perfekta. Möjligen minns några av oss en alldeles underbar barndomsjul, som i en dröm. Men minnet blir med åren suddigt och frågan är om den där perfekta julen någonsin har funnits, om den ens går att minnas. Andra av oss har helt andra minnen, inte lustfyllda ens i drömmen. Det är det motsägelsefulla med julen: de höga förväntningarna och otillräckligheten i mötet med dem. Vi och våra liv träder fram
i befintligt skick, obarmhärtigt belysta av brasor, stämningslampor, julgransslingor och fladdrande ljuslågor. Ju mer vi försöker pynta vårt mörker för att stå ut bättre i det, desto tydligare och mörkare blir det. Det är som om kontrasten mellan önskan och verklighet blir ovanligt stor just under julen.
Precis då, i mötet med bristen, i den djupa insikten att inget kommer att bli perfekt den här gången heller – inte du själv, inte livet och inte ens den stundande julhelgen – är det bra att påminna sig om att Guds kärlek inte har
något med perfektion att göra. Perfektion har nämligen aldrig varit till befrielse för någon, medan Guds kärlek är till befrielse för hela mänskligheten. Perfektionen lämnar inget utrymme för brister.
Kärleken, däremot, finner sin plats varhelst det finns en brist som lämnar ett hål att fylla. På så sätt är perfektionen kärlekslös. Det finns ingen värme i dess skärskådande blick. Så är den blicken inte heller Guds blick på oss. Julen handlar om hur Gud ser på oss, sina människor, med kärlekens blick – faktiskt
med spädbarnets blick. Den som inte begär, utan bara ser.
Gud kom till världen sådan som den är. Gud kommer till oss, sådana som vi är, och finner sin plats i våra liv, sådana som de är. Det är Guds kärlek som befriar. Därför väntar inte Gud på att du eller tillfället ska vara rätt. Guds rätta tid att möta dig är alltid nu, och rätt plats för det mötet är alltid här, där du är. Du behöver inte vara beredd. Du behöver bara vara den du är.
Gud blir människa bland människor, för att kunna möta oss som de vi är, i våra liv som de är. Inget i mänskligt liv är främmande för Gud. Det är vad julen handlar om.
© 2025 Tove af Geijerstam och Argument förlag
Text: Tove af Geijerstam
Formgivning och foto: Pierre Eriksson
Tryck: Dardedze holografija SIA, Lettland, 2025 isbn: 978-91-7315-699-8
Argument förlag
Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg
info@argument.se | 0340-69 80 00