JOHANNES HALLBERG
JOHANNES HALLBERG
ARGUMENT FÖRLAG
Förord
Har du någonsin tänkt på att Gud kan möta dig var som helst? I skolan, på fotbollsplanen, i soffan där du slappar – ja, till och med på en pizzeria! Jesus var en mästare på att använda vardagliga saker för att prata om Gud. Han pratade om får och herdar, om pengar och fester, om frön som växer och bröd som mättar. Han visste att vi lär oss bäst när vi känner igen oss i berättelserna.
Den här boken är fylld med just sådana berättelser – roliga, spännande och ibland lite knasiga. De handlar om saker du kanske känner igen: kompisar, skolan, känslor, intressanta prylar och skojiga missförstånd. Men mitt i allt finns också något större – Gud! För Gud är med oss i det vanliga, i det enkla, i det vi gör varje dag.
Min bön är att du genom dessa berättelser ska få skratta, fundera och framför allt upptäcka att Gud är närmare än du tror.
Så slå dig ner (kanske med en pizzaslice i handen?) och låt oss utforska hur Kungen – Jesus själv – möter oss där vi är.
Johannes Hallberg
Att lära sig simma
Tron behöver upplevas
»Nu har jag äntligen lärt mig att simma!« ropade Kalle med hög röst när han klev in i klassrummet.
»Fantastiskt, Kalle!« svarade Emelie, hans lärare. »Är det på simskolan du har lärt dig? Eller har du varit på badhuset med någon av dina föräldrar?«
Kalle skakade på huvudet och visade boken han hade i handen. Det var en tjock bok med titeln Så blir du en bättre simmare i stora bokstäver på omslaget. »Nej, jag lånade den här boken på biblioteket. Jag har läst hela, så nu vet jag precis hur man gör när man simmar!«
Emelie rynkade pannan och såg fundersam ut. »Så … du har inte testat att simma än? Du har bara läst om det?«
Kalle nickade ivrigt. »Precis! Jag har läst jättenoga, så jag vet exakt hur jag ska röra armarna och benen. Jag kan nästan känna vattnet runt mig när jag läser!«
Nu fick Emelie lite svårt att hålla sig för skratt, men hon gjorde sitt bästa för att Kalle inte skulle märka det. »Det är jättebra att du har läst en hel bok om simning«, sa hon. »Men för att verkligen lära dig att simma måste du prova på riktigt. Det är först då du upptäcker hur det känns att flyta och hur du använder din kropp för att hålla dig uppe.«
»Du menar att jag måste hoppa i vattnet, alltså?« sa Kalle fundersamt. »Och känna själv? Det låter smart. Då skulle jag ju få känna mig som alla simmarna jag läste om i boken.«
»Precis!« sa Emelie. »Glöm inte att be någon fota, så att du kan visa mig sedan. Det ser jag fram emot!«
Att tro på Gud är lite som att lära sig simma. Du kan läsa om Gud, höra andra prata om Gud och prata med andra som är kristna, men du måste själv uppleva Gud på något sätt för att förstå vad det handlar om. Det räcker inte att bara veta saker om Gud i huvudet – tron måste också finnas i hjärtat.
Om du är nyfiken på kristen tro, våga prova! Det är först då du kan upptäcka om det faktiskt fungerar.
Att prova kan vara att ta en liten stund varje dag för att prata med Gud. Du får prata med Gud som en vän som du vill lära känna bättre. Berätta vad du har varit med om, tacka för sådant som gör dig glad och berätta vad du behöver hjälp med.
Ibland kan du få en speciell känsla när du ber. Du kan känna dig varm, lugn och trygg och alldeles omsluten av kärlek. Ibland känns det inget särskilt. Oavsett hur det känns, kan du alltid lita på att Gud är nära och alltid vill vara din vän.
f»Men var inte bara hörare av ordet, utan gör det också, annars bedrar ni er själva.«
Jakobsbrevet 1:22
Gud, tack för allt vi får lära oss om dig.
Hjälp oss att våga »kliva ner i vattnet« och prova på riktigt vad det betyder att tro på dig.
Du lyssnar på oss när vi ber och du är med oss varje dag.
Ge oss modet att lita på det.
Amen.
»God is now here«
Att ändra sitt perspektiv på Gud
På sidorna 72, 74 och 76 finns texter att visa om du läser texten högt.
Skylten med stora, svarta bokstäver gick inte att missa, så Anna och Erik stannade och läste.
»God is nowhere«, sa Anna genast. Det höll hon med om. Det går ju inte att tro på något man inte kan se! Ingen har bevisat att Gud finns, så då måste det vara sant som skylten sa. Gud finns ingenstans.
Erik tittade också på skylten och läste den flera gånger. Sedan log han och sa: »God is now here!« Gud är här nu. Det känns sant, tänkte Erik. Gud är alltid med oss, även när vi inte märker det. Gud är här just nu också.
Det spelar roll vilken blick vi väljer att ha. Vi kan se på världen och våra liv på olika sätt. Det är lätt att fastna i allt som är svårt, orättvist eller smärtsamt och dra slutsatsen att Gud inte finns. Eller att kräva bevis på Guds existens.
Men om vi letar kan vi hitta ledtrådar från Gud över allt. När någon hjälper en annan människa kan vi se hur Gud vill att vi ska vara. När vi tittar på mäktiga berg och roliga djur och vackra blommor kan vi förstå lite grann hur Gud är som har skapat allt detta. När vi känner oss älskade är det en påminnelse om att Gud älskar oss. Vi kan välja att se det positiva, att tro att Gud är med oss, även när livet är svårt.
Det går att träna sig på att ha Gud-blicken. Ju oftare vi letar efter ledtrådar till att Gud finns, desto oftare kommare vi att hitta dem. Då förstår vi att Gud verkligen är här nu.
f»Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni frågar efter mig av hela ert hjärta.«
Jeremia 29:13
Gud, du är här just nu.
Även när vi inte märker det är du med oss.
Hjälp oss att komma ihåg det både roliga och jobba dagar.
Amen.
Skrotbilen
Gud ser vår potential
Bilen hade verkligen sett sina bästa dagar för länge sedan. Lacken var repig och rostig och bilen hade flera bucklor. Inredningen var sliten och trasig. Två av däcken hade punktering. Rebecka, som ägde bilen, hade länge funderat på att sälja den, men hon kunde inte föreställa sig att någon skulle vilja köpa en sådan skrotbil.
En dag bestämde hon sig ändå för att sätta ut en annons, där hon ärligt beskrev skicket på bilen. Till hennes förvåning hörde en intresserad köpare av sig nästan omedelbart. De bestämde tid och plats för att träffas, och Rebecka förberedde sig på att behöva förklara alla bilens fel och brister.
Köparen var en äldre man med varmt leende och vänliga ögon. Nu skämdes Rebecka plötsligt ännu mer över sin usla bil. Hon påpekade alla brister igen och frågade mannen om han verkligen var intresserad.
Till Rebeckas stora förvåning såg han inte ens ut att tveka. »Absolut!
Jag köper den!«
Rebecka kunde knappt tro sina öron. »Men varför vill du ha den här bilen?« frågade hon förundrat.
»Jag ser inte felen«, sa den äldre mannen glatt. »Jag ser möjligheterna. Visst, lacken är rostig, men motorn är fin! Det är punktering på däcken, men radion är original och svår att få tag på nuförtiden. Den här bilen kan bli något fantastiskt! Jag längtar efter att få laga och putsa upp den, och sedan använda den som den var tänkt att användas.«
Bibeln är full av berättelser om människor som, precis som bilen, hade många fel och brister. Mose hade svårt att tala inför folk och ändå gjorde Gud honom till ledare för hela Israels folk. Lärjungen Petrus svek Jesus och sa att han inte ens kände honom, men Jesus valde ut honom för att starta nya församlingar. Paulus förföljde kristna för att sätta dem i fängelse, men han fick i uppdrag att berätta om Jesus i flera olika länder. Gud såg inte bara deras fel utan såg också vad de kunde bli. De är några av hjältarna i Bibeln, men inte för att de var perfekta utan för att de litade på Gud.
Gud ser vår potential, även när vi själva inte gör det. Gud längtar efter att arbeta med oss, laga det som är trasigt och ge oss ett uppdrag i Guds rike. Det handlar inte om vår egen styrka eller förmåga, utan om vad Gud kan göra genom oss.
Vi behöver inte vara perfekta för att vara kristna och för att Gud ska kunna använda oss. Gud ser mer än vilka vi är – Gud ser vilka vi kan bli.
»Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, för att ge er en framtid och ett hopp.«
Jeremia 29:11 f
Gud, tack för att du ser vilka vi verkligen är.
Du ser inte bara våra fel, du ser allt som är värdefullt och fint i oss.
Hjälp oss att komma ihåg att du älskar oss. Amen.
Örnar, pengar och bönor
Tre lärdomar om bön
Prästen tittade ut över alla som hade samlats till gudstjänst. »Nu ska alla barn som är här få ett uppdrag«, sa han. »Jag vill att ni hämtar något som kan symbolisera bön.«
Alma hörde inte riktigt vad prästen sa, men tyckte att det lät som att han hade sagt örn. Så hon sprang till leksakslådan och där hittade hon en plastörn som hon tog med sig.
Max tyckte att prästen sa lön och tänkte att det gällde att hitta något som har med pengar att göra. I ena fickan hittade han ett bortglömt mynt, det fick duga.
Linnea däremot var säker på att prästen pratade om bönor. Hon sprang till köket och lyckades hitta en burk kidneybönor.
När Alma, Max och Linnea kom tillbaka med sina saker började de tveka. Varför hade de så olika saker?
»Oj … det här känns pinsamt«, mumlade Alma.
»Han kommer tro att vi är helt knäppa!« viskade Max.
Men prästen såg nöjd ut.
»Det här är ju fantastiskt! Ni har visat hur olika och kreativa tankar vi kan ha om bön. Får jag gissa hur ni tänkte?«
Alma, Max och Linnea visste inte riktigt vad de skulle säga, så de nickade försiktigt.
Prästen höll upp Almas plastörn. »En örn är en vacker bild av bön. När vi ber lyfter vi våra hjärtan mot himlen, precis som en örn som stiger högt upp i skyn. Örnen flyger fritt, och det påminner oss om att vi också kan be till Gud när som helst, var som helst och om vad som helst.«
Alma log nervöst. »Ja, ehrm, exakt så tänkte jag!«
Sedan höll prästen upp Max mynt. »Pengar påminner oss om att bön är en investering. När vi ger vår tid och våra tankar till Gud, får vi tillbaka fred, hopp och styrka.«
Max försökte se självsäker ut. »Japp, det var förstås så jag menade.«
Till sist höll prästen upp Linneas burk med bönor. »Bönor är en perfekt symbol för bönens kraft. Precis som ett litet frö kan växa till något stort, kan våra böner förändra världen – om vi bara har tålamod och tro.«
Linnea sken upp. »Precis vad jag tänkte!«
Prästen tittade ut över församlingen igen. »Ett stort tack till alla barn som hjälpte till med dagens predikan. Så många kloka tankar ni hade!«
Bön är en stund då vi kan prata med Gud på vårt eget sätt – tacka, be om hjälp, dela våra tankar eller bara vara tysta och lyssna. Precis som kroppen behöver mat för att bli stark, behöver själen bön för att växa.
När vi ber, påminns vi om att Gud alltid är med oss. Bön ger oss styrka, hopp och trygghet, oavsett om vi är glada eller ledsna. Det viktiga är inte hur vi ber, utan att det kommer från hjärtat. Gud lyssnar alltid.
»Och detta är den tillit vi har till honom: att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.«
Första Johannesbrevet 5:14
Gud, tack för att vi alltid kan prata med dig om det vi tänker och känner.
Hjälp oss att komma ihåg att bön är något kraftfullt. Hjälp oss att lita på att du hör oss.
Amen.
Vad har ett chokladhjärta, en trasig kruka och en plastörn gemensamt? Jo, alla dyker upp i den här samlingen av berättelser om tro, liv och hur Jesus kan möta oss precis där vi är.
Kungen på pizzerian innehåller 30 andaktstexter. Här möter vi barn och vuxna i både vanliga och fantasifulla situationer – hemma med kompisar, i kyrkan, på vandring till ett slott och på en visning av livets film. Mitt i detta får vi en glimt av något större – att Jesus vill välkomna oss och ge oss av sin kärlek, nåd och förlåtelse.
Här ryms både lek och allvar, fniss och funderingar. Texterna är lättlästa och pedagogiskt utformade med en bibelvers och en bön till varje berättelse, vilket gör dem användbara både i barngrupper och hemma vid godnattstunden. Boken passar särskilt för barn i åldrarna 8–12 år.
www.argument.se