Konfabibeln

Första Moseboken

1

Gud skapar världen 1

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

2Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vatt­ net. 3Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. 4Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den förs­ta dagen.

6Gud sade: ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vat­ten.” Och det blev så. 7Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. 8Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev mor­ gon. Det var den andra dagen.

9Gud sade: ”Vattnet under himlen skall sam­ las till en enda plats, så att land blir synligt.”

Och det blev så. 10Gud kallade det torra landet jord, och vatten­massan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 11Gud sade: ”Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika ar­ ter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.” Och det blev så. 12Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. 13Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

14Gud sade: ”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmär­ ka högtider, dagar och år. 15De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.” Och det blev så. 16Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjär­ norna. 17Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jor­den, 18att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. 19Det blev kväll och det blev morgon.

Det var den fjärde dagen.

20Gud sade: ”Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, un­ der himlavalvet.” 21Gud skapade de stora havs­ djuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott.

22 Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsam­ ma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.” 23Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

24Gud sade: ”Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.” Och det blev så. 25Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.

26Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräl­djur som finns på jorden.” 27Gud skapade människan till sin avbild, till Guds av­ bild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 28Gud väl­signade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över al­la djur som myllrar på jorden.”

29Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. 30Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jor­ den, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna ör­ ter att äta.” Och det blev så. 31Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

1Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. 2Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. 3Gud

2

11 2:3

1 mos

�

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

1 Mos 1:1

2:4 12

1 mos

5 skapelsen x

»Du, Herre, är den ende.

Himlen har du gjort, himlarnas himmel och hela dess härskara, jorden och allt som lever där, haven och allt som finns i dem.

Du är den som ger liv åt allt, och himlens härskara tillber dig.«

(Neh 9:6)

»Prisa Herren på jorden, havsdjur och väldiga djup, blixt och hagel, snö och dimma, du stormvind som gör vad han befaller, alla höjder och berg, alla fruktträd och cedrar, vilda djur och boskap, kräldjur och flygande fåglar, alla jordens kungar och folk, alla dess furstar och domare, ynglingar och flickor, gamla och unga.«

»Förstår du himlens lagar, får du dess ordning att gälla på jorden?

Kan du ropa till molnen där uppe, så att de svarar med floder av vatten? Kan du kalla ut blixtarna, så att de svarar: ›Till din tjänst?‹ Vem lade ner vishet i det fördolda, vem gav himlakropparna insikt?«

(Job 38:33–36)

»Himlen är Herrens, men jorden gav han åt människorna.«

(Ps 115:16)

(Ps 148:7–12)

»…med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.«

(Rom 8:20–21)

13

Första moseboken

Människan i Edens trädgård

När Herren Gud gjorde jord och himmel, 5när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade lå­ tit något regn falla på jorden och ingen männi­ ska fanns som kunde odla den – 6men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – 7 då formade Herren Gud männi­skan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.

8 Och Herren Gud planterade en trädgård öster­ ut, i Eden, och satte där människan som han hade format. 9Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.

10En flod rinner upp i Eden och bevattnar trädgården. Sedan delar den sig i fyra armar.

11 Den första heter Pishon, den flyter kring Havila, ett land där det finns guld. 12Guldet i det landet är fint, och där finns också bdellium­ harts och onyxsten. 13Den andra floden heter Gichon, den flyter kring Kush. 14Den tredje flo­ den heter Tigris, den rinner öster om Assyrien.

Den fjärde floden är Eufrat.

15Herren Gud tog människan och satte hen­ ne i Edens trädgård att bruka och vårda den.

16 Herren Gud gav detta bud: ”Du får äta av alla träd i trädgården 17utom av trädet som ger kun­ skap om gott och ont. Den dag du äter av det trä­det skall du dö.”

18Herren Gud sade: ”Det är inte bra att man­ nen är ensam. Jag skall ge ho­nom någon som kan vara honom till hjälp.” 19Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. 20Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. 21Då för­sänkte

Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hå­ let med kött. 22Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. 23Då sade mannen: ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött.

Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen.”

24 Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

Människans olydnad och straff 25

Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför var­andra.

1Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frå­gade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i träd­gården?” 2Kvinnan svara­ de: ”Vi får äta frukt från träden, 3men om fruk­ ten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kom­ mer ni att dö.” 4Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. 5Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kun­skap om gott och ont.” 6Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.

8De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig man­ nen och kvinnan bland träden för Herren Gud. 9 Men Herren Gud ropade på mannen: ”Var är du?” 10Han svarade: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är na­ ken, och så gömde jag mig.” 11Her­ren Gud sade: ”Vem har talat om för dig att du är naken?

Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12Mannen svarade: ”Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” 13Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Hon svarade: ”Ormen lu­ rade mig, och jag åt.”

3

1 mos

välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.

4Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.

3:13

1 mos

3:14

14Då sade Herren Gud till ormen: ”Du som gjorde detta, förbannad skall du vara, utstött från boskapen och de vilda djuren.

På din buk skall du kräla och jord skall du äta så länge du lever.

15Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.”

16Till kvinnan sade han: ”Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn.

Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.”

17Till mannen sade han: ”Du som lyssnade till din hustru och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av, förbannad skall marken vara för din skull.

Med möda skall du hämta din näring från den så länge du lever, 18törne och tistel skall den ge dig.

Du skall äta av växterna på marken, 19du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden.

Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli.”

20Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till alla som lever. 21Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.

22Herren Gud sade: ”Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont.

Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid.” 23Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen.

24 Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vä­gen till livets träd.

4

Kain och Abel 1

14

Första moseboken

Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. ”Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp”, sade hon.

2 Därefter födde hon Abel, Kains bror.

Abel var herde och Kain brukade jorden. 3En gång frambar Kain en offer­gåva till Herren av markens gröda. 4Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva 5men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blick­ en. 6Herren sade till Kain: ”Varför är du vred, och varför sän­ker du blicken? 7Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.”

8Kain sade till sin bror Abel: ”Kom med ut på fälten.” Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

9Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Det vet jag in­te. Skall jag ta hand om min bror?” 10Herren sade: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 11Förbannad skall du vara, bannlyst från mar­ken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. 12Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.” 13Kain sade till Herren: ”Mitt straff är för tungt att bä­ra. 14Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kom­mer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.” 15Herren svara­ de honom: ”Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. 16Och Kain drog bort, un­dan Herren, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.

Kains ättlingar 17

Kain låg med sin hustru, och hon blev havan­ de och födde Henok. Han byggde då en stad och kallade den Henok efter sin son. 18Henok fick en son, Irad, och Irad blev far till Mechujael, Mechujael blev far till Metushael och Metushael blev far till Lemek. 19Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada, den andra hette Silla. 20Ada födde Javal, och han blev stamfar till dem som bor i tält och håller boskap. 21Hans bror hette Juval, och han blev stamfar till alla som spelar lyra och flöjt. 22Också Silla födde en son, Tuval

15 4:22

I Bibelns första kapitel berättas om hur Gud skapar allting. Solen, himlen, stjärnorna, jorden, blommorna, djuren … ja, allt! Till sist skapar Gud också sin egen avbild: människan.

Gud tittar på skapelsen och ser att det är gott. Allt är precis som Gud har tänkt det.

Adam och Eva är de första människorna och de får njuta av allting i Edens lustgård. »Ni får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont«, säger Gud. Men en orm lurar Eva och Adam att äta frukten. Gud förklarar att de nu måste lämna lustgården. De har brutit mot Guds ord, och synden har kommit in i världen. Nu är Guds skapelse inte längre perfekt. Ändå finns det hopp. Gud lovar att det ska komma någon som besegrar ormen.

Och så börjar berättelsen om människan och Gud.

Läs mer 1 Mos kapitel 1–3

1 mos

Adam & Eva

4:23 16

1 mos

6 Människa x

»Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.«

(1 Mos 1:27)

»Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.«

(Ps 139:16)

»Allt är tillåtet för mig – men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig – men ingenting får ta makten över mig.«

(1 Kor 6:12)

»Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.«

(Fil 2:5)

»Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Men ingen av dem är glömd av Gud. Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade. Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar.«

(Luk 12:6–7)

»När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter.«

(Ps 8:4–7)

21

Sems släkttavla 10 Detta är Sems släkttavla. Sem hade levt i 100 år när han blev far till Arpak­shad, två år efter floden. 11Efter Arpakshads födelse levde Sem 500 år och fick söner och döttrar.

12Arpakshad var 35 år när han blev far till Shelach. 13Efter Shelachs födelse levde Arpakshad 403 år och fick söner och döttrar.

14Shelach var 30 år när han blev far till Ever.

15 Efter Evers födelse levde She­lach 403 år och fick söner och döttrar.

16När Ever var 34 år blev han far till Peleg.

17 Efter Pelegs födelse levde Ever 430 år och fick söner och döttrar.

18När Peleg var 30 år blev han far till Regu.

19 Efter Regus födelse levde Peleg 209 år och fick söner och döttrar.

20När Regu var 32 år blev han far till Serug.

21 Efter Serugs födelse levde Re­gu 207 år och fick söner och döttrar.

22När Serug var 30 år blev han far till Nachor.

23 Efter Nachors födelse levde Serug 200 år och fick söner och döttrar.

24När Nachor var 29 år blev han far till Terach. 25Efter Terachs födelse levde Nachor 119 år och fick söner och döttrar.

26När Terach var 70 år blev han far till Abram, Nachor och Haran.

Haran blev far till Lot. 28Haran dog medan hans far Terach ännu levde i sitt hemland, i Ur i Kaldeen. 29Abram och Nachor tog sig hus­ trur: Ab­rams hust­ru hette Saraj, Nachors hus­ tru hette Milka, dotter till Haran, som var far till Milka och Jiska. 30Saraj var ofruktsam; hon hade inga barn.

31Terach tog med sig sin son Abram, sin son­ son Lot, Harans son, och sin svärdotter Saraj, hust­run till hans son Abram, och lämnade till­ sammans med dessa Ur i Kaldeen för att ut­ vandra till Kanaan. Men när de kom till Harran slog de sig ner där. 32Terachs livstid blev 205 år; Terach dog i Harran.

12

1

Herren sade till Abram: ”Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. 2Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall väl­signa dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. 3Jag skall välsigna dem som väl­ signar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.”

4Abram bröt upp, som Herren hade befallt, och Lot följde med honom. Ab­ram var 75 år när han lämnade Harran. 5Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, all egendom och alla slavar som de hade förvärvat i Harran.

Så började de sin vandring mot Kanaan.

När de kom fram till Kanaan 6fortsatte de in i landet, ända till den heliga platsen vid Shekem, till Orakelterebinten. På den tiden bodde kanaaneerna i landet. 7Herren uppenba­ rade sig för Abram och sade: ”Åt dina ättlingar skall jag ge detta land.” Abram byggde där ett altare åt Herren, som hade uppenba­rat sig för honom. 8Därifrån fortsatte han till bergen öster om Betel och slog lä­ger så att han hade Betel i väster och Aj i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade honom. 9Sedan flyttade Abram längre och längre ner mot Negev.

Terachs släkt

Detta är berättelsen om Terachs släkt. Terach blev far till Abram, Nachor och Haran, och

Herren kallar och välsignar Abram

Abram och Saraj i Egypten 10

Det blev hungersnöd i landet. Den blev så svår att Abram måste bege sig till Egypten för

1 mos

når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.”

5Då steg Herren ner för att se staden och tor­ net som människorna byggde. 6Herren sade: ”De är ett enda folk och har alla samma språk.

Detta är bara bör­jan. Nu är ingenting omöj­ ligt för dem, vad de än föresätter sig. 7Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.”

8 Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. 9Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och där­ ifrån sking­rade han människorna ut över hela jorden.

27

12:10

Första moseboken

1 mos

12:11

Första moseboken 22

att bo där en tid. 11När han var nästan framme sade han till sin hustru Saraj: ”Du är ju en vacker kvinna. 12När egypterna får se dig och förstår att du är min hust­ru dödar de mig och låter dig leva. 13Säg därför att du är min syster, så kommer allt att gå mig väl tack vare dig, och jag får leva.”

14När Abram kom till Egypten såg egypterna att Saraj var en mycket vacker kvinna. 15Också faraos hovmän såg henne och prisade hennes skönhet inför sin herre, och så blev hon förd till faraos hov. 16Abram behandlades väl tack vare henne: han fick får och kor, slavar och slavin­ nor, åsnor och kameler.

17Men Herren lät svåra plågor drabba farao och hans hov för Sarajs, Abrams hustrus, skull.

18 Då kallade farao till sig Abram och sade: ”Vad är det du har gjort mot mig? Varför talade du inte om för mig att hon var din hustru? 19Var­ för sade du att hon var din syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!” 20Och farao befallde sina män att föra Abram ut ur landet med hans hustru och allt han ägde.

13

Abram och Lot skiljs åt 1

Abram bröt upp från Egypten med sin hust­ru och allt han ägde och begav sig till Negev. Lot följde med honom. 2Abram var nu mycket rik, han ägde boskap och silver och guld. 3Han flyttade från lägerplats till lägerplats och kom från Negev till Betel, till det ställe mel­ lan Betel och Aj där han förut haft sitt läger 4 och där han den gången hade rest ett altare.

Där åkallade han Herren.

5Också Lot, som vandrade tillsammans med Abram, hade får och kor och tält. 6Landet räckte inte till för dem båda; de hade så mycket boskap att de inte kunde bo på samma plats, 7och det uppstod stridigheter mellan Abrams herdar och Lots. (På den tiden bodde kanaaneerna och pe­ risseerna i landet.) 8Då sade Abram till Lot: ”Inte skall det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt. 9Ligger inte hela landet öppet för dig? Gå du din egen väg. Går du åt vänster så går jag åt höger, och går du åt höger så går jag åt vänster.”

10 Lot såg ut över Jordanslätten, han såg hur vat­

tenrik he­la trakten var. Ända fram mot Soar var den som Herrens trädgård, som Egyp­tens land.

Detta var innan Herren ödelade Sodom och Gomorra. 11Och Lot val­de Jordanslätten och flyt­ tade österut. Så skildes de från varandra. 12Sedan bod­de Abram i Kanaan och Lot i städerna på Jordanslätten. Lot hade sina tältplat­ser ända bort mot Sodom. 13Människorna i Sodom var onda och syndade svårt mot Herren.

Herrens löfte till Abram 14

När Abram och Lot hade skilts åt sade Herren till Abram: ”Se dig omkring från den plats där du står, åt norr och söder, öster och väster.

15 Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina ättlingar för all framtid. 16Jag skall låta dina ättlingar bli som stoftkornen på jorden: kan någon räkna dem, skall också dina ättling­ ar kunna räknas. 17Vandra genom landet i hela dess längd och bredd, ty åt dig skall jag ge det.”

18Och Abram flyttade sina tält och kom till Mamres lund vid Hebron. Där slog han sig ner, och där byggde han ett altare åt Herren.

Abram besegrar fyra kungar

14

1

På den tid då Amrafel var kung av Shinar, Arjok kung av Ellasar, Kedorlaomer kung av Elam och Tidal kung av Gojim, 2började dessa kungar krig mot Bera, kungen i Sodom, Birsha, kungen i Gomorra, Shinav, kungen i Adma, Shemever, kungen i Sevojim, och mot kungen i Bela, det nuva­ rande Soar. 3Då förenade dessa sina styrkor i Siddimdalen, där nu Döda havet ligger. 4I tolv år hade de lytt under Kedorlaomer, men under det trettonde hade de gjort uppror. 5Under det fjor­ tonde året kom Kedorlaomer och de kungar som var i förbund med ho­nom och besegrade refae­ erna i Ashterot Karnajim, suseerna i Ham och emeerna i Shave Kirjatajim. 6Horeerna slog de i deras bergland Seir och fördrev dem än­da till El Paran som ligger vid öknen. 7På återvägen kom de till En Mishpat, det nuvarande Kadesh, och erövrade hela amalekiternas område. De slog också amoreerna som bodde i Haseson Tamar.

8Då drog kungen i Sodom ut tillsammans med kungen i Gomorra, kungen i Adma, kung­ en i Sevojim och kungen i Bela, det nuvarande

23 14:8

Noa

1 mos

[Arkbyggare]

Noa lever i en tid då ondskan har brett ut sig över jorden. Han är den ende som fortfarande lyssnar till Gud. Så Gud ger Noa uppdraget att bygga en ark, en båt stor nog att rymma honom och hans familj samt två djur av varje art.

Sedan låter Gud det regna i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och människorna och all deras ondska dränks i den stora floden.

De enda som överlever är Noa och de and­ra ombord på arken.

När vattnet till slut sjunker undan får Noa och hans familj lämna arken och börja om på nytt. Gud sätter regnbågen på himlen som en symbol för att jorden aldrig mer ska dränkas på detta sätt.

LÄS MER: 1 Mos kapitel 6–9

1 mos

14:9 24

[fader till många]

Abraham har gjort allt som Gud har sagt. Han har lämnat sitt land och sin släkt och flyttat till Kanaan. Där har Gud lovat att det ska blir ett stort folk av Abrahams släkt. Nu äger Abraham mängder av boskap, silver och guld.

Men han och hans hustru Sara har fortfarande inga barn.

Ändå upprepar Gud sitt löfte gång på gång: »Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.« (1 Mos 15:5) En dag sitter Abraham i tältöppningen när tre män plötsligt står framför ho-

nom. Han bjuder dem på mat och låter dem vila i skuggan. En av männen förklarar att när de kommer tillbaka om ett år ska Sara ha fött en son.

Inne i tältet ler Sara åt detta – hon och Abraham är ju alldeles för gamla nu!

Men mannen därute säger: »Varför log Sara? Finns det någonting som är omöjligt för Herren?« Och mycket riktigt – ett år senare har Sara fått sonen Isak. Isak blir sedan far till Jakob. Och Jakob fick tolv söner som bildade Israels folk. Abraham blir på så sätt urfader till alla judar.

Gud höll verkligen sitt löfte!

Läs mer 1 Mos kapitel 12–25

Abraham

25

Första moseboken

Melkisedek välsignar Abram 17

När Abram hade slagit Kedorlaomer och de kungar som var i förbund med honom kom han på återvägen till Shavedalen, den nuva­ rande Kungadalen. Där kom kungen av Sodom honom till mötes.

18Melkisedek, kungen i Salem, kom ut med bröd och vin; han var präst åt Gud den Högste, 19 och han välsignade Abram: ”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himlens och jordens skapare.

20Välsignad vare Gud den Högste som gav dina fiender i ditt våld.”

Och Abram lämnade honom tionde av allt.

21Kungen av Sodom sade till Abram: ”Ge mig folket och behåll själv bytet.” 22Abram sva­ rade honom: ”Jag lyfter min hand och svär vid Herren, Gud den Högste, himlens och jordens skapare: 23Aldrig skall jag ta så mycket som en tråd eller en skorem av det som är ditt. Aldrig skall du kunna säga att du har gjort Abram

rik. 24Jag själv skall ingenting ha. Det räcker med det som mina män har förbrukat och den del som tillkommer mina följeslagare. Aner, Eshkol och Mamre skall ha sin del.”

Herrens förbund med Abram

15

1

En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: ”Var inte rädd, Abram!

Jag är din sköld. Du skall bli rikt belönad.”

2 Abram sade: ”Herre, min Gud, vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös [---].” 3Och han sade: ”Du har inte låtit mig få några barn, och därför blir det min tjänare som ärver mig.”

4 Men Herrens ord till honom löd: ”Det blir inte han som ärver dig utan en av ditt eget blod.”

5 Och Herren förde honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan!

Så talrika skall dina ättlingar bli.” 6Abram trod­ de Her­ren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.

7Herren sade till Abram: ”Jag är Herren, som har fört dig från Ur i Kaldeen för att ge dig detta land som egendom.” 8Abram sade: ”Herre, min Gud, hur skall jag veta att det blir min egen­ dom?” 9Han svarade: ”Hämta en treårig kvi­ga, en treårig get och en treårig bagge, en turtur­ duva och en ungduva!” 10Ab­ram hämtade dju­ ren, styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot var­andra, men fåglarna styckade han inte. 11Rovfåglar dök ner mot kropparna, men Abram jagade bort dem. 12Vid solnedgången föll Abram i dvala, och skräck överväldigade honom, ett stort mörker.

13Herren sade till Abram: ”Du skall veta att dina ättlingar kommer att bo i ett land som inte är deras och vara slavar och förtryckas i fyra­ hundra år. 14Men det folk vars slavar de blir skall jag döma, och därefter skall de dra ut med stora ri­kedomar. 15Du själv skall leva länge inn­ an du går till dina fäder i frid och blir begravd.

16 Efter tre generationer skall dina ättlingar åter­ vända hit, först då har amoreerna fyllt sina syn­ ders mått.”

17Solen gick ner och det blev mörkt. Då syn­ tes ett rykande fyrfat och en flam­mande fackla som gick fram mellan köttstyckena. 18Herren slöt då detta för­bund med Abram: ”Åt dina ätt­ lingar ger jag detta land, ända från Egyptens

1 mos

Soar, och de ordna­de sina styrkor till strid i Siddimdalen, 9mot Kedorlaomer, kungen av Elam, Ti­dal, kungen av Gojim, Amrafel, kung­ en av Shinar, och Arjok, kungen av Ella­sar: fem kungar mot fyra. 10Men Siddimdalen var full av asfaltgropar, och när kungen i Sodom och kungen i Gomorra tvangs att fly föll de ner i dem. De övri­ga flydde upp i bergen. 11Segrarna tog all egendom och alla livsmedelsförråd i Sodom och Gomorra och drog bort.

12När de drog bort tog de med sig Lot, Abrams brorson, och allt han ägde. Lot bodde då i Sodom. 13Men en av dem som hade slup­ pit undan kom och be­rättade vad som hänt för hebrén Abram, som bodde vid amorén Mamres lund. Mamre och hans bröder Eshkol och Aner var i förbund med Abram. 14När Ab­ram hörde att hans brorson var tillfångatagen mönstrade han sina vapenföra män, de slavar som var föd­ da hos honom, 318 man, och förföljde kungarna än­da till Dan. 15Där delade han och hans män upp sig och överföll dem under natten, de slog dem och förföljde dem ända till Hova norr om Damaskus. 16Så tog Abram tillbaka allt byte; ock­ så sin brorson Lot och hans egendom tog han tillbaka, likaså kvinnorna och de andra fångarna.

15:18

1 mos

20:16

Första moseboken 30

sade: ”Mitt land ligger öppet för dig, slå dig ner var du vill.” 16Till Sara sade han: ”Jag lämnar här din bror tusen siklar silver som gottgörelse åt dig inför dina närmaste. Där­med är du full­ ständigt rentvådd.”

17Abraham bad till Gud, och Gud botade Avimelek och hans hustru och sla­vinnor, så att de kunde få barn igen. 18Herren hade nämligen gjort alla kvinnor i Avimeleks hus ofruktsam­ ma för Saras, Abrahams hustrus, skull.

21

Isaks födelse

1

Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. 2Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. 3Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak.

4 När Isak var åtta dagar omskar Abraham ho­ nom, så som Gud hade befallt. 5Abraham var 100 år när hans son Isak föddes. 6Och Sara sade: ”Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig.” 7Hon sade: ”Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom.”

Hagar och Ismael drivs bort 8

Isak växte och blev avvand, och för att fira detta ställde Abraham till med en stor fest. 9När Sara såg hur den son som egyptiskan Hagar hade fött åt Abra­ham lekte med Isak, 10sade hon till Abraham: ”Driv bort den där slavinnan och hennes son! Slavinnans son skall inte ärva till­ sammans med min son Isak.” 11Abraham blev mycket illa till mods, det gällde ju hans son.

12 Men Gud sade till honom: ”Var inte illa till mods för pojkens och slavinnans skull. Gör som Sa­ra säger, ty det är Isaks ättlingar som skall föra ditt namn vidare. 13Men också slavin­ nans son skall jag göra till ett folk, eftersom han är ditt barn.”

14Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en vattensäck och gav åt Ha­gar. Barnet lyfte han upp på hennes axlar, och så lät han henne gå. Hon irrade sedan omkring i Beer Shevas öken. 15När vattnet i säcken tog slut lade hon bar­net under en buske 16och gick och satte sig

ett stycke bort, på ett pilskotts av­stånd. ”Jag kan inte se på när han dör”, tänkte hon. Hon satt ett stycke därifrån, och barnet grät högljutt. 17Men Gud hörde pojkens gråt, och Guds ängel ro­ pade från himlen och sade till Hagar: ”Hur är det fatt, Hagar? Var inte rädd, Gud har hört hur pojken gråter där borta. 18Gå och lyft upp ho­ nom och ta väl hand om honom, jag skall göra honom till ett stort folk.” 19Och Gud öppnade hennes ögon, och hon fick syn på en brunn.

Hon gick dit och fyllde säcken med vatten och gav pojken att dricka.

20Gud var med pojken, och han växte upp och blev stor. Han bodde i öknen och blev en god bågskytt. 21Han bodde i Paranöknen, och hans mor skaffade honom en hustru från Egypten.

Abraham och Avimelek sluter förbund 22 En gång kom Avimelek med sin befälhavare Pikol till Abraham. Han sade: ”Gud är med dig i allt du gör. 23Svär vid Gud att du inte skall handla svekfullt vare sig mot mig eller mot mina barn och efterkommande, utan att du skall visa mig och det land där du nu bor sam­ ma vänskap som jag har visat dig.” 24Abra­ham svarade: ”Ja, jag skall svära den eden.” 25Men han förebrådde Avimelek för att dennes män hade lagt beslag på en brunn. 26Avimelek sade: ”Jag vet inte vem som har gjort detta. Du har aldrig tidigare nämnt det för mig, och jag har inte heller hört talas om det förrän i dag.”

27Abraham tog får och kor och gav Avimelek, och de slöt förbund med var­andra. 28Men sju lamm i hjorden tog Abraham undan. 29Då frå­ gade Avimelek honom: ”Vad är meningen med de här sju lammen som du har tagit undan?”

30 Abraham svarade: ”De sju lammen skall du ta emot av mig och därmed be­kräfta att det är jag som har grävt denna brunn.” 31Därför fick den platsen nam­net Beer Sheva, eftersom det var där de svor varand­ra en ed. 32Så slöt de för­bund i Beer Sheva, och Avimelek och hans befälha­ vare Pikol återvände till filis­teernas land.

33Abraham planterade en tamarisk i Beer Sheva och åkallade där Herren, den evige Guden. 34Och Abraham uppehöll sig under lång tid i filisteernas land.

31 21:34

1 mos

Hagar kommer från Egypten, men har blivit slavflicka hos Sara i Kanaans land.

Sara väntar på att bli gravid, för Gud har lovat att hennes man Abraham ska bli far till ett stort folk. Åren går, men ingenting händer. Efter många års väntan säger Sara åt Abraham att göra Hagar med barn i stället.

När Hagar blir gravid börjar hon se ner på Sara, så Sara klagar hos Abraham. Han svarar att det är hennes slavflicka. »Gör med henne vad du vill.« Då straffar Sara Hagar, som rymmer ut i öknen. Öknen är en farlig plats, speciellt för den som är ensam och utan skydd. Men här möter Hagar en ängel. Hagar förstår att Gud är med henne och beskyddar henne. Ängeln lovar att hennes son ska bli far till ett stort folk. När Hagar inser att det är Gud själv som har talat till henne, blir hon den första att sätta namn på Gud. »Du är Seendets Gud«, säger hon.

(1 Mos 16:13) Hagar föder sedan sonen Ismael. Gud är med Hagar och Ismael också. Ismael blir så småningom stam­fader till araberna.

[Slavflickan]

Hagar

Läs mer 1 Mos kapitel 16 och 21

1 mos

22:1 32

[Handlingskraftig]

REBECKA Det är dags för Abrahams och Saras son Isak att gifta sig. Abraham ger därför sin tjänare i uppdrag att hitta en hustru till Isak.

Tjänaren ber Gud om ett tecken. Om det kommer en kvinna till brunnen som ger vatten till både honom och hans kameler vet han att det är rätt kvinna. Strax därefter kommer Rebecka gående med en kruka på axeln. Hon ger krukan till tjänaren, och erbjuder sig också att ge vatten till kamelerna. Rebecka säger att hon kan tänka sig att följa med tjänaren tillbaka till Isak.

Isak och Rebecka gifter sig och Rebecka blir gravid.

Men det sparkar så mycket i magen att hon knappt står ut. Gud förklarar att hon ska få tvillingar och att den äldre ska tjäna den yngre. Så föds Esau och Jakob. Esau som är äldst blir sin pappas favorit, medan Jakob blir Rebeckas favorit. Åren går. Isak har blivit gammal och nästan blind. Han säger till Esau att laga middag och komma med den till honom. Sedan ska Isak ge Esau sin välsignelse. Men Rebecka hör vad som är på gång. Hon vill att Jakob ska få välsignelsen, så hon gör i ordning mat och klär Jakobs armar och hals med pälsen från ett djur. Jakob går in med maten till Isak. Esau är mycket hårigare än Jakob, men pälsen gör att Isak inte märker något. Isak ger Jakob sin välsignelse: Jakob ska få all den framgång och rikedom som tillhör den äldste sonen.

När Esau får höra vad som hänt blir han så arg att han lovar att döda Jakob. Rebecka blir tvungen att skicka iväg Jakob till sin bror Laban.

LÄS MER 1 Mos kapitel 24 och 27

33

Första moseboken

Gud sätter Abraham på prov

En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Gud kallade på honom: ”Abra­ ham!” – ”Här är jag”, svarade han. 2Gud sade: ”Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.”

3Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om.

4 Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. 5Då sade han till tjänarna: ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.”

6 Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kni­ ven, och så gick de båda tillsammans. 7”Far”, sade Isak. ”Ja, min son”, svarade Abraham.

Isak sade: ”Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?” – 8”Min son”, sade Abraham, ”Gud utser åt sig det får som skall offras.” Så gick de båda tillsammans.

9När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på al­taret, ovanpå veden. 10Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!”

– ”Ja”, svarade Abraham, ”här är jag.” 12Ängeln sade: ”Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son.”

13 När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår. Då gick han bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son. 14Abraham gav denna plats namnet ”Herren utser”. I dag säger man ”på berget där Herren blir sedd”.

15Ännu en gång ropade Herrens ängel från himlen och sade till Abraham: 16”Jag svär vid mig själv, säger Herren, att eftersom du gjorde detta och inte vägrade mig din ende son, 17skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talri­ ka som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättling­ar skall inta

fiendens städer. 18Och alla folk på jorden skall önska sig den väl­signelse som dina ättlingar har fått. Detta skall ske därför att du lydde mig.”

19Abraham gick tillbaka till sina tjänare, och alla återvände tillsammans till Beer Sheva.

Abraham stannade sedan där.

20En tid därefter fick Abraham veta att också Milka hade blivit mor och fött söner åt hans bror Nachor: 21Us, den förstfödde, Bus, hans bror, Kemuel, Arams far, 22Kesed, Haso, Pildash, Jidlaf och Betuel. 23Betuel blev far till Re­becka. Dessa åtta söner födde Milka åt Abrahams bror Nachor. 24Hans bihust­ru, som hette Reuma, fick också barn: Tevach, Gacham, Tachash och Maaka.

Saras död.

Abraham köper gravplats

23

1

Sara blev 127 år gammal. 2Hon dog i Kirjat Arba, det nuvarande Hebron, i Ka­naan, och Abraham kom och höll döds­ klagan och begrät henne. 3Sedan lämna­de Abraham den döda och gick för att tala med hettiterna. 4”Jag bor här som främling bland er”, sade han. ”Låt mig förvärva ett stycke av er mark till en grav, så att jag kan begrava min döda hustru där.” 5Hettiterna svarade: 6”Hör på oss, herre. En Guds utvalde är du i vår krets, välj den förnämsta av våra gravplatser och begrav din hustru där. Ingen av oss skall förvägra dig sin grav­plats. Då kan du begrava din hustru.”

7Abraham reste sig och bugade sig för het­ titerna, landets folk, 8och tog så till orda: ”Om ni vill tillåta att jag begraver min hustru här, så hör på mig och lägg ett gott ord för mig hos Efron, Sochars son, 9så att han låter mig få Makpela­grottan som tillhör honom och som ligger i utkanten av hans marker. Jag skall ge honom full betalning, så att jag får en egen gravplats bland er.” 10Hettiten Efron satt där bland de andra hettiterna och svarade själv Abraham inför sina landsmän, alla som satt i stadsporten. 11”Hör på mig, herre”, sade han. ”Fältet ger jag dig, grottan där ger jag dig också, med mina landsmän som vittnen ger jag den åt dig. Begrav du din hustru.”

12Abraham bugade sig för landets folk 13och talade inför dem till Efron. ”Om jag får säga

1 mos

22

1

23:13

1 mos

32:1

32

Första moseboken 44

Jakob bereder sig att möta Esau 1

Jakob fortsatte sin färd, och plötsligt råkade Guds änglar på honom. 2När Ja­ kob såg dem sade han: ”Detta är Guds skara”, och han kallade platsen Macha­najim.

3Jakob skickade budbärare i förväg till sin bror Esau i Seir, dvs. landet Edom, 4med detta uppdrag: ”Säg till min herre Esau: Så säger din tjänare Jakob: Jag har varit hos Laban och bott där borta ända tills nu. 5Jag har fått kor, åsnor och får, slavar och slavinnor, och nu skickar jag bud för att underrätta dig, herre, i hopp om att vinna din välvilja.” 6Budbärarna kom tillbaka till Jakob och berät­tade: ”Vi har varit hos din bror Esau, han är redan på väg mot dig med 400 man.” 7Då blev Jakob förskräckt och fylldes av oro. Han delade upp folket han hade med sig, liksom får och kor och kameler, i två skaror.

8 Han tänkte: ”Om Esau överfaller den ena, så kan den andra slippa undan.”

9Jakob bad: ”Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: ’Vänd tillbaka till ditt land och din släkt, så skall jag låta det gå dig väl.’ 10Jag är inte värd alla dina välgärningar och all den trofasthet du har visat mig. Jag ägde inte mer än min stav när jag gick över Jordan, och nu står jag här med dessa båda skaror. 11Rädda mig undan min bror Esau, jag fruktar att han annars kommer och slår ihjäl mig och de mina, både mödrarna och barnen. 12Du har ju själv sagt: Jag skall låta det gå dig väl och göra dina ätt­lingar oräkneliga, de skall bli som sanden vid havet.”

13Jakob stannade där över natten och valde ut en gåva till sin bror Esau av det han hade för­ värvat: 14200 getter och 20 bockar, 200 tackor och 20 baggar, 1530 kamelston som gav di och deras föl, 40 kor och 10 tjurar, 20 åsneston och 10 åsnehingstar. 16Han lämnade djuren åt sina män, var hjord för sig, och sade åt dem att gå före honom och hålla avstånd mellan hjordar­ na. 17Till den förste sade han: ”När min bror Esau möter dig och frågar vems tjänare du är, vart du är på väg och vem som äger djuren du driver framför dig, 18då skall du svara: De till­ hör din tjänare Jakob, de är en gåva han skickar till dig, min herre Esau; han kommer själv efter

oss.” 19På samma sätt sade han till den andre och den tredje, till alla dem som drev hjordar­ na: så skulle de säga till Esau när de mötte ho­ nom. 20De skulle också säga: ”Din tjänare Jakob kommer efter oss.” Jakob tänkte nämligen: ”Jag skall blidka honom med gåvorna jag skickar i förväg och först därefter komma inför honom.

Då kanske han visar mig välvilja.” 21Så skicka­ des Jakobs gåva i väg före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.

Jakob brottas med en okänd 22

Under natten steg Jakob upp, tog med sig sina båda hustrur och sina båda sla­vinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället.

23 Han lät dem gå över floden och lät föra över allt som tillhörde honom. 24Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills da­ gen grydde. 25När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbe­ net, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. 26”Släpp mig”, sade mannen, ”da­gen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” 27Han fråga­ de honom: ”Vad är ditt namn?” – ”Jakob”, sva­ rade han. 28Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” 29Jakob bad honom: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du mig om mitt namn?”

Och han välsigna­de honom där. 30Jakob kallade platsen Penuel, ”ty”, sade han, ”jag såg Gud an­ sikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv”.

31 När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft. 32Detta är an­ledningen till att israeliterna ännu i denna dag inte äter nervsträngen över höft­benet: han slog Jakob på höftbenet, på höft­ nerven.

33

Jakob försonas med Esau 1

Jakob fick se Esau komma med 400 man i följe. Han fördelade barnen på Lea och Rakel och de båda slavinnorna.

2 Slavinnorna och deras barn lät han gå främst, Lea och hennes barn bakom dem och sist Rakel och Josef. 3Själv gick han framför dem. Han bu­ gade sig sju gånger till jorden medan han gick

45 33:3

Där blir han kär i Labans dotter Rakel. Laban lovar att han ska få gifta sig med Rakel om han tar hand om Labans boskap.

Men Laban lurar Jakob så att Jakob i stället gifter sig med Rakels stora­syster Lea. Jakob får gifta sig med Rakel också, men då måste han jobba ännu längre åt Laban.

Bedrägerierna fortsätter.

Jakob lurar Laban på en del av boskapen, för att själv bli rik.

Efter många år är det dags för Jakob att återvända hem och möta sin bror igen.

Natten innan de möts blir Jakob utmanad på brottningsmatch. Han förstår att det är Gud själv han brottas med, och släpper inte taget förrän Gud har välsignat honom.

[Bedragaren]

Jakob

Gud ger Jakob ett nytt namn: Israel. Hans tolv söner blir de tolv stammar, tolv folkgrupper, som tillsammans utgör Israels folk.

Läs mer 1 Mos 25:19–34 samt kapitel 27–33

1 mos

Jakob är yngre än sin bror Esau, men listigare. Med mamma Rebeckas hjälp lurar han både Esau och sin pappa Isak för att själv få alla fördelar som egentligen tillhör den äldste sonen. Sedan tvingas han fly från Esau till sin morbror Laban.

33:4

46

1 mos

Josef är näst yngst av tolv bröder och pappa Jakobs favorit. Det gör bröderna avundsjuka. Josef gör inte saken bättre. »Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig«, berättar han till exempel.

En dag får bröderna nog. De säljer Josef till några köpmän som är på väg till Egypten. Där blir Josef tjänare hos den rike Potifar. Potifars hustru blir förtjust i Josef och vill ligga med honom.

När han säger nej, ser hon till att han kastas i fängelse. Där hjälper Gud Josef att tyda några av de andra fångarnas drömmar.

[Drömtydaren]

Josef

Några år senare drömmer farao om sju feta kor och sju magra, men ingen vid hans hov kan förklara drömmen. Då får han höra talas om Josef. Med Guds hjälp kan Josef förklara faraos dröm också. Den betyder att det ska komma sju goda år och sedan sju svåra år. »Finns det någon som äger Guds ande så som han?« undrar farao, och utser Josef till sin närmaste man. Josef gör sedan en plan för hur de ska kunna spara mat till de svåra åren.

När Josefs familj drabbas av hungersnöd kommer hans bröder till Egypten för att köpa mat. Josef känner förstås igen dem, men de känner inte igen den mäktige mannen som de nu bugar för. I hemlighet utsätter han bröderna för ett test, som gör att han förstår att de har ångrat vad de gjorde mot honom. Då avslöjar han att han är deras bror, och att han har förlåtit dem. Det slutar med att bröderna hämtar även Jakob till Egypten, och så är familjen hel igen.

Läs mer 1 Mos kapitel 37, 39–50

47

34:19

Första moseboken

34

Dina och Shekem 1

Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick en dag ut för att träffa flickor­na i trakten. 2Shekem, som var son till hivén Hamor, hövdingen i landet, fick syn på henne, och han överföll och våldtog henne.

3 Men han fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, han blev förälskad i flickan och sökte vinna hennes hjärta. 4Han sade till sin far Hamor: ”Ordna så att den flickan blir min hustru.”

5Jakob fick veta att hans dotter Dina hade blivit skändad, men eftersom hans söner var ute på fälten med boskapen väntade han med att säga något tills de kom tillbaka. 6Hamor, Shekems far, gick för att tala med Jakob. 7Då hade Ja­kobs söner kommit hem från fälten.

När de hörde vad som hänt kände de sig djupt kränkta och fylldes av vrede, eftersom Shekem hade gjort något som hölls för ett nidingsdåd i Israel, något som inte får ske, när han låg med Jakobs dot­ter.

8Hamor vände sig till dem och sade: ”Min son Shekem har fattat kärlek till er syster. Låt honom få henne till hustru. 9Knyt släktskaps­ band med oss, ge era döttrar åt oss och tag ni våra döttrar. 10Ni kan bo bland oss, landet skall ligga öppet för er. Här kan ni vistas och flytta omkring som ni vill och skaffa er egen­dom.”

11 Och Shekem sade till Dinas far och hennes bröder: ”Visa mig er välvil­ja, så skall jag ge er allt vad ni begär. 12Sätt brudpriset så högt ni vill och kräv vad ni vill i gåva! Jag skall ge er vad ni begär, bara ni ger mig flickan till hust­ru.”

13Jakobs söner gav Shekem och hans far Hamor ett svekfullt svar, eftersom Shekem hade skändat deras syster Dina. 14De sade till dem: ”Så kan vi aldrig göra, ge vår syster åt en man med förhud. Det vore en skam för oss.

15 Bara på ett villkor kan vi ge vårt samtycke: att ni blir som vi och låter omskära alla av man­ ligt kön. 16Då skulle vi kunna ge våra döttrar åt er och själva ta era döttrar, och då kunde vi bo bland er så att vi blev till ett enda folk. 17Men om ni inte går med på att omskära er, då tar vi flickan och ger oss i väg.”

18Hamor och hans son Shekem godtog deras förslag, 19och den unge mannen gick strax till

1 mos

fram till sin bror. 4Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn. Han föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.

5När Esau fick se kvinnorna och barnen frågade han: ”Vilka är det du har där?” Jakob svarade: ”Det är barnen som Gud har skänkt mig, herre.” 6Så steg slavinnorna fram tillsam­ mans med sina barn och bugade sig till jorden.

7 Däref­ ter steg Lea fram med sina barn och bugade sig, och slutligen steg Josef och Ra­kel fram och bugade sig.

8Esau sade: ”Den där stora skaran jag mötte, varför skickade du den?” – ”För att vinna din välvilja, herre”, svarade Jakob. 9”Jag har vad jag behöver”, sade Esau, ”behåll vad du har, bro­ der.” 10Men Jakob sade: ”Nej, jag ber dig! Vi­sa mig välvilja och ta emot min gåva. Jag har ju kommit inför dig så som man kommer inför Gud, och du har inte avvisat mig. 11Därför ber jag dig: ta emot gåvan som jag lät föra till dig.

Gud har varit god mot mig, och jag har allt jag behöver.” Och Jakob bad honom så enträget att han tog emot gåvan.

12Esau sade: ”Låt oss nu bryta upp och dra vidare, jag slår följe med dig.” 13Men Jakob sva­ rade: ”Som du ser, herre, är barnen små. Jag måste också tänka på mina tackor och kor som ger di. Driver man dem för hårt en enda dag, så dör hela hjorden. 14Därför ber jag dig, herre, att du går i förväg, så kan jag följa långsamt ef­ ter, med tanke på djuren jag har att driva och med tanke på barnen, tills jag kommer fram till dig i Seir.” 15Esau sade: ”Låt mig åtminstone få lämna kvar en del av mitt folk hos dig.” – ”Ta inte illa upp, herre”, svarade Jakob, ”men det behöver du inte.”

16Redan samma dag återvände Esau till Seir.

17 Men Jakob begav sig till Suck­ot, där han bygg­ de sig ett hus. För boskapen gjorde han skjul, och därför fick platsen namnet Suckot.

18På återvägen från Paddan Aram kom Jakob välbehållen till Shekems stad i Kanaan och slog läger utanför staden. 19Marken där han slog upp sitt tält köpte han av sönerna till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor. 20Och där reste han ett altare, som han gav namnet ”El är Israels Gud”.

Evangeliet enligt Markus

1

Johannes döparen 1

Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.

2Som det står skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig.

3En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka – 4så uppträdde Johannes döparen ute i öknen och förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop. 5Och hela Judeen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan. 6Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. 7Han förkunnade: ”Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar. 8Jag har döpt er med vatten, han skall döpa er med helig ande.”

15 och sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära.

Omvänd er och tro på budskapet.”

De första lärjungarna 16

När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare.

17 Jesus sade till dem: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”, 18och de lämnade genast sina nät och följde honom.

19 Lite längre fram fick han se Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, som höll på att göra i ordning näten i sin båt. 20Han kallade på dem, och de lämnade sin far Sebedaios och hans folk i båten och följde efter honom.

I Kafarnaums synagoga 21

Anden drev honom ut i öknen, 13och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan.

Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.

De kom till Kafarnaum, och när det blev sab­ bat gick han till synagogan och undervisade.

22 Alla överväldigades av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som de skriftlärda. 23I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började skrika: 24”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.” 25Men Jesus sade strängt åt honom: ”Tig! Far ut ur honom!” 26Den orena anden ryckte och slet i mannen och gav till ett högt rop och for ut ur honom. 27Alla greps av bävan och började fråga varandra: ”Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.”

28 Ryktet om honom spred sig genast över hela Galileen.

Jesus uppträder i Galileen

Simons svärmor och andra sjuka botas

14 När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap

29 Från synagogan gick de hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes.

Jesu dop 9

Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. 10När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. 11Och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”

Jesus frestas 12

1079 1:29

Jesus döps Mark 1:9–11

Johannes döparen är annor­ lunda: han går klädd i kläder av kamelhår och lever på gräshoppor och honung. Och han är inte rädd för att säga vad han tycker. De religiösa ledarna som andra visar respekt för kallar han för »huggormar«.

Johannes har fått i uppdrag av Gud att berätta för män­ ni­skor att räddningen är på väg. Därför predikar han för alla som vill lyssna: »Omvänd er. Himmelriket är nära.« Många låter döpa sig av Johannes som ett tecken på att de vill börja ett nytt liv.

Johannes Döparen [Rösten från öknen]

mark

x:xx 1:30 Markusevangeliet 1080

En dag kommer även Jesus och vill bli döpt. Johannes blir förvånad – han tycker inte ens att han är värd att ta av Jesus sandalerna. Men Jesus förklarar att det är så det ska ske, så Johannes döper Jesus. Efteråt sänker sig en duva över Jesus och en röst från himlen säger: »Detta är min älskade son, han är min utvalde.« En tid senare blir Johannes döparen halshuggen av Herodes Antipas, son till Herodes den store som för­ sökte döda Jesus.

Läs mer Matteus kapitel 3 och 14

1081

Markusevangeliet

30

På en enslig plats 35

Tidigt nästa morgon, medan det ännu var mörkt, gav han sig av därifrån och gick bort till en enslig plats, och där bad han. 36Simon och de andra skyndade efter honom, 37och när de hade funnit honom sade de: ”Alla söker efter dig.” 38Han svarade: ”Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut.” 39Och han gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna.

En spetälsk blir ren 40

En spetälsk kom till honom och föll på knä och bad: ”Vill du, så kan du göra mig ren.”

41 Jesus greps av vrede, sträckte ut handen och tog på honom och sade: ”Jag vill. Bli ren!” 42Och genast försvann spetälskan, och han blev ren.

43 Jesus skickade bort honom med en sträng förmaning: 44”Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.” 45Men mannen gick däri­ från och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.

2

En lam man i Kafarnaum botas 1

Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. 2Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. 3Då kom de dit med en lam som bars av fyra män.

4 Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom

och firade ner bädden med den lame genom öppningen. 5När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är för­ låtna.”

6Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: 7”Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?” 8Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ”Hur kan ni tänka så i era hjärtan? 9Vilket är lät­ tast, att säga till den lame: Dina synder är för­ låtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå?

10/11 Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bädd och gå hem.” 12Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i al­ las åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ”Aldrig har vi sett något sådant!”

Tullindrivaren Levi kallas 13

Och han gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem.

14 När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till ho­ nom: ”Följ mig!” Och Levi steg upp och följde honom.

15När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom.

16 När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: ”Äter han med tullindrivare och syndare?” 17Jesus hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfär­ diga, utan syndare.”

Bröllopsgästerna fastar inte 18

Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade honom: ”Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?” 19Jesus svarade: ”Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. 20Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den dagen är inne kommer de att fasta. 21Ingen syr

mark

Simons svärmor låg i feber, och det sade de genast till Jesus. 31Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon passade upp dem. 32På kvällen, efter solnedgången, kom man till ho­ nom med alla sjuka och besatta. 33Hela staden hade samlats utanför dörren. 34Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var.

2:21

4:35

Markusevangeliet

mark

bara i liknelser till dem, men när han hade bli­ vit ensam med lärjungarna förklarade han allt.

Stormen tystas 35

På kvällen samma dag sade han till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan.” 36De lämnade fol­ ket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. 37Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. 38Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte ho­ nom och sade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” 39Han vaknade och hutade åt vin­ den och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. 40Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” 41Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

1084

Omkring två tusen djur var det, och de drunk­ nade i sjön. 14Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på lan­ det, och folk gick för att se vad som hade hänt.

15 De kom till Jesus och såg den besatte, han som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta.

16 Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om svinen. 17Då uppmanade de Jesus att lämna deras område.

18 När han steg i båten bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. 19Men han lät honom inte göra det utan sade: ”Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig.” 20Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man.

Den besatte och svinhjorden

Synagogföreståndarens dotter.

Kvinnan med blödningar

De kom över till trakten av Gerasa på and­ ra sidan sjön. 2När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande 3och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. 4Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. 5Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i ber­ gen och skrek och sargade sig med stenar. 6När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom 7och ropade högt: ”Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!” 8Jesus hade nämligen just sagt åt honom: ”Far ut ur mannen, du orena ande!”

9 Nu frågade han: ”Vad heter du?” Mannen sva­ rade: ”Legion heter jag, för vi är många.” 10Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten.

11Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. 12Andarna bad honom: ”Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!” 13Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön.

21 När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom.

Medan han var där vid sjön 22kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter 23och bad enträget: ”Min lilla dotter är nära att dö.

Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet.” 24Och Jesus gick med honom.

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 25Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. 26Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. 27Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, 28för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. 29Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. 30När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från ho­ nom vände han sig om i hopen och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?” 31Lärjungarna sade: ”Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!” 32Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det.

33 Kvinnan, som visste vad som hade hänt med

5

1

1085 5:33

Den fattiga

KVINNan och Flickan den Rika

Mycket folk samlas runt Jesus när han går runt och undervisar. Jairos är en av dem. Han är föreståndare i synagogan, så förmodligen har han det gott ställt. Men nu är hans dotter på väg att dö, och därför behöver han Jesus hjälp.

Jesus följer med Jairos hem. Men innan de hunnit dit tränger sig en kvinna fram. Hon har varit sjuk i tolv år och be­ sökt många läkare. Det har kostat henne allt hon äger, och ändå har hon inte blivit frisk. Nu har hon hört talas om att Jesus har gjort människor friska. Om hon bara får röra vid hans kläder blir hon också frisk, tänker hon.

Kvinnan lyckas röra vid Jesus mantel.

Jesus märker det och frågar vem som rörde honom. När kvinnan erkänner, säger Jesus att hennes tro har hjälpt henne. Nu är hon frisk.

Men under tiden har Jairos dotter hun­ nit dö. Jesus säger att Jairos inte ska vara rädd utan tro, han med. Sedan går han till Jairos hus och gör flickan levande igen.

Ung eller gammal, rik eller fattig spe­ lar ingen roll. Jesus bryr sig om alla människor.

Läs mer: Mark 5:21–43

mark

x:xx 5:34 Markusevangeliet 1086

20 Liknelser x

Arrendatorerna i vin­gården ������������������������� Matt 21:33–41, Mark 12:1–9, Luk 20:9–16 Bröllopsfesten......................................................... ����������������������Matt 22:2-14, Luk 14:16–24 De tio brudtärnorna............................................. ���������������������������������������������� Matt 25:1–13 Den barmhärtige samariern......................... ��������������������������������������������� Luk 10:25–37 Den dyrbara pärlan.............................................. �������������������������������������������� Matt 13:45–46 Den förlorade sonen........................................... ��������������������������������������������� Luk 15:11–32 Den gode herden................................................... ����������������������������������������������Joh 10:11–16 Den obarmhärtige medtjänaren................. �������������������������������������������� Matt 18:23–35 Det förlorade fåret................................................ ������������������������Matt 18:12-14, Luk 15:4–6 Det förlorade myntet........................................... ����������������������������������������������� Luk 15:8–10 Farisén och tullindrivaren............................... ��������������������������������������������� Luk 18:10–14 Huset på berggrunden och huset på sanden ������������ Matt 7:24–27, Luk 6:47–49 Män vars skuld efterskänks �������������������������������������������������������������������������������Luk 7:41–43 Senapskornet och surdegen ������������������� Matt 13:31–33, Mark 4:30–32, Luk 13:18–21 Skatten i åkern....................................................... �������������������������������������������������� Matt 13:44 Sådden ���������������������������������������������������������� Matt 13:3–9,18–23, Mark 4:3–9, 13–20, Luk 8:5–8 Talenterna.................................................................. �������������������� Matt 25:14-30, Luk 19:11-27 Vingårdsarbetarnas lön.................................... �����������������������������������������������Matt 20:1-16 Vinstocken................................................................. ��������������������������������������������������Joh 15:1-8 Änkan och domaren............................................ ��������������������������������������������������Luk 18:2-5

1087

Markusevangeliet

6

Profet i sin hemstad 1

Han gick därifrån och kom till sin hem­ stad, och hans lärjungar följde med ho­ nom. 2När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: ”Var har han detta ifrån?

Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer?

3 Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?” Så blev han en stö­ testen för dem. 4Men Jesus sade till dem: ”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.” 5Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem.

6 Och han förvånade sig över att de inte ville tro.

De tolv sänds ut

Han vandrade från by till by i trakten där om­ kring och undervisade. 7Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem

makt över de orena andarna. 8Och han sade åt dem att inte ta med sig något mer på vägen än en stav, inget bröd, ingen påse och inga pengar i bältet. 9Sandaler fick de ha men inte mer än en skjorta. 10Och han sade till dem: ”När ni har tagit in i ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. 11Och är det någon plats som inte vill ta emot er och inte vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era föt­ ter. Det skall vittna mot dem.” 12De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig, 13och de drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Johannes döparens död 14

Hans namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att folk sade: ”Johannes dö­ paren har uppstått från de döda. Det är därför dessa krafter verkar genom honom.” 15Men några sade att han var Elia, andra att han var en profet, en i raden av profeter. 16När Herodes hörde detta sade han: ”Johannes, han som jag lät halshugga, det är han som har uppstått!”

17Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och sätta honom i fängelse. Anledningen till det var Herodias, hans bror Filippos hustru.

Henne hade han gift sig med, 18och Johannes hade sagt till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors hustru.” 19Därför var Herodias förbittrad på honom och ville döda honom, men kunde inte. 20Ty Herodes hade re­ spekt för Johannes, som han visste var en rätt­ färdig och helig man, och skyddade honom, och när han hade hört honom kände han sig mycket osäker och ville höra mer av honom. 21Men en dag kom hennes tillfälle, och det var när Herodes firade sin födelsedag med ett gästabud för sina stormän och överstarna och de främsta i Galileen. 22Herodias dotter kom då in och dansa­ de så att Herodes och hans gäster blev förtjusta.

Kungen sade till flickan: ”Be mig om vad du vill, och du skall få det.” 23Och han lovade och svor: ”Vad du än ber mig om skall jag ge dig, om det så vore halva mitt rike.” 24Då gick hon ut och frågade sin mor: ”Vad skall jag be om?” Hon svarade: ”Johannes döparens huvud.” 25Flickan skyndade in till kungen och bad honom: ”Jag vill att du genast ger mig Johannes döparens

mark

henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. 34Han sade till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.”

35Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.” 36Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: ”Var inte rädd, tro bara.”

37 Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, 38och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39Han gick in till dem och sade: ”Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.” 40Då skrattade de åt honom. Men han körde ut alle­ sammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. 41Så tog han barnets hand och sade: ”Talita koum!” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). 42Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, 43men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.

6:25

8:10

mark

dem. 10Själv steg han i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta.

Fariseerna begär tecken 11

Fariseerna kom ut och började diskutera med honom. För att sätta honom på prov bad de ho­ nom om ett tecken från himlen. 12Jesus suck­ ade djupt och sade: ”Varför vill detta släkte ha ett tecken? Sannerligen om detta släkte skall få något tecken.” 13Så lämnade han dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.

Brödet och surdegen 14

Lärjungarna hade glömt att ta med bröd; ett enda bröd hade de med sig i båten. 15Jesus var­ nade dem: ”Se noga upp med både fariseernas och Herodes surdeg!” 16Men de sade till var­ andra att de ju inte hade bröd med sig. 17Han märkte det och frågade: ”Varför säger ni att ni inte har bröd? Har ni ännu inte fattat och för­ stått någonting? Är ni så förstockade? 18Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? Har ni glömt 19hur jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar plockade ni då fulla med rester?” – ”Tolv”, sva­ rade de. 20”Och efter de sju bröden till de fyra tusen, hur många korgar fulla med rester fick ni då?” – ”Sju”, svarade de. 21Han sade: ”Förstår ni fortfarande ingenting?”

En blind man utanför Betsaida botas 22

Då de kom till Betsaida förde man fram en blind och bad Jesus röra vid honom. 23Han tog den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade sina händer på honom och frågade: ”Ser du något?”

24 Mannen öppnade ögonen och sade: ”Jag ser människorna: de liknar träd, men de går om­ kring.” 25En gång till lade han sina händer på mannens ögon, och nu kunde han se riktigt och var botad och såg allting tydligt. 26Jesus skickade hem honom med orden: ”Gå inte ens in i byn!”

Petrus kallar Jesus för Messias 27

1090

Markusevangeliet

Sedan gick Jesus och hans lärjungar bort till byarna kring Caesarea Filippi. På vägen frågade han dem: ”Vem säger människorna att jag är?”

28 De svarade: ”Johannes döparen, men somliga säger Elia, andra att du är någon av profeterna.”

29 Då frågade han dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Messias.” 30Men han förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.

Första förutsägelsen om Människosonens lidande 31 Därefter började han undervisa dem och sade att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och uppstå efter tre dagar. 32Detta sade han helt öppet. Petrus drog honom då åt sidan och började förebrå honom.

33 Men han vände sig om, och när han såg lär­ jungarna tillrättavisade han Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors.”

Lärjungeskapets krav 34

Sedan kallade han till sig både lärjungarna och folket och sade: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 35Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det. 36Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv?

37 Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? 38Den som skäms för mig och mina ord i detta tro­ lösa och syndiga släkte, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglarna.”

1Och han sade: ”Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt.”

9

Jesus på härlighetens berg 2

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där för­ vandlades han inför dem: 3hans kläder blev ski­ nande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. 4Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. 5Då sade Petrus till Jesus: ”Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för

1091 9:5

Markusevangeliet x:xx

Men när Jesus uppstått, möts han och Petrus igen. Tre gånger frågar Jesus om Petrus älskar honom. Varje gång svarar Petrus ja. Då ger Jesus Petrus uppdraget att vara en herde för alla hans får.

Och så blir det också. Petrus blir en av de främsta ledarna bland de första kristna.

Han berättar om Jesus under resten av sitt liv, tills han dör martyrdöden.

Natten innan Jesus ska korsfästas för­ nekar Petrus tre gånger att han känner Jesus. Trots att han lovat att aldrig svika Jesus. Han gråter bittert när han inser vad han gjort.

Läs mer Matt 14:22–33 Luk 22:32–61 Joh 21:15–23

[Klippan]

Petrus

mark

Petrus är impulsiv och orädd. Han vill mycket, men misslyckas ofta. När Jesus går på vattnet, försöker Petrus också men sjunker ganska fort. Han hugger örat av en man när Jesus säger att de ska hålla sig lugna. Men Jesus ser till Petrus hjärta.

Det är till och med Jesus som ger Petrus hans namn. Tidigare hette han Simon, men Jesus ger honom namnet Petrus som bety­ der Klippan. »På den klippan ska jag bygga min kyrka«, förklarar Jesus.

9:6 1092

9 Tro & Tvivel x

»Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall ut­ föra gärningar som jag, och ännu större.« (Joh 14:12)

»Men han skall be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar en våg på havet som drivs och jagas av vinden.« (Jak 1:6)

»Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror.« (Rom 1:16)

»Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död.« (Jak 2:26)

»Den som är svag i tron skall ni godta utan att sätta er till doms över olika uppfattningar.«

(Rom 14:1)

»Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?« (1 Joh 5:5)

»Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.« (Heb 11:1)

»Somliga, sådana som tvivlar, skall ni ha förbarmande med.« (Jud 22) »Jag tror. Hjälp min otro!«

(Mark 9:24)

1093

9:41

Markusevangeliet

En pojke med en stum ande botas

strängt till den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.” 26Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur ho­ nom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. 27Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. 28När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensam­ ma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” 29Han svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.”

Andra förutsägelsen om Människosonens lidande 30

Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt 31 eftersom han höll på att undervisa sina lär­ jungar. Han sade: ”Människosonen skall över­ lämnas i männi­skors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.” 32Men de förstod inte vad han me­ nade och vågade inte fråga.

14

När de kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. 15Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. 16Han frågade: ”Vad är det ni diskuterar?” – 17”Mästare”, svarade en i mängden, ”jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. 18Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tug­ gar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.”

19 Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!” 20De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus bör­ jade anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. 21Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten, 22och ofta har an­ den kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” 23Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” 24Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!”

25 När Jesus såg att folk strömmade till sade han

Vem är störst?

33

De kom till Kafarnaum. Och när han var hem­ ma igen frågade han dem: ”Vad var det ni ta­ lade om på vägen?” 34De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste.

35 Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.” 36Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade: 37”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.

Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.”

Underverk i Jesu namn 38

Johannes sade till honom: ”Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn, och vi för­ sökte hindra honom, eftersom han inte hörde till oss.” 39Men Jesus sade: ”Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. 40Den som inte är mot oss, han är för oss. 41Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.

mark

Mose och en för Elia.” 6Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. 7Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom.” 8Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.

9När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda.

10 De fäste sig vid orden och undrade sinsemel­ lan vad som menades med att uppstå från de döda. 11Och de frågade honom: ”Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?”

12 Han svarade: ”Visst kommer Elia först och återställer allt. Men varför står det då skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli för­ aktad? 13Jag säger er: Elia har redan kommit, men med honom gjorde de som de ville, som det står skrivet om honom.”

mark

11:14

Markusevangeliet

blad; det var inte rätta tiden för fikon. 14Då sade han till trädet: ”Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!” Och lärjungarna hörde det.

Templet rensas 15

De kom till Jerusalem, och han gick till temp­ let. Där drev han ut dem som sålde och köpte.

Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, 16 och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. 17Han undervisade dem och sade: ”Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” 18Detta hörde överstepräs­ terna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldi­ gade av hans undervisning. 19När det blev sent lämnade de staden.

När fikonträdet hade vissnat 20

Nästa morgon när de kom förbi fikonträdet såg de att det var förtorkat ända från roten.

21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: ”Rabbi, ser du, fikonträdet som du förbannade har vissnat!” 22Jesus sade till dem: ”Ni skall tro på Gud. 23Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så. 24Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så. 25Och när ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser.”

Frågan om Jesu fullmakt 27

De kom tillbaka till Jerusalem, och när han gick omkring på tempelplatsen kom överste­ prästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 28och frågade: ”Vad har du för full­ makt att göra detta? Vem har gett dig den full­ makten?” 29Jesus svarade: ”Jag har en fråga till er. Svara på den, så skall jag säga vad jag har för fullmakt att göra detta. 30Dopet Johannes döpte med, kom det från himlen eller från människor?

Svara mig!” 31De överlade med varandra: ”Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde

1096

ni då inte på honom? 32Men kan vi svara: Från människor?” Det vågade de inte för folket, efter­ som alla ansåg att Johannes verkligen hade varit en profet. 33Därför svarade de: ”Vi vet inte.” Då sade Jesus till dem: ”I så fall säger jag inte heller er vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Liknelsen om arrendatorerna i vingården

12

1

Han talade till dem i liknelser. ”En man planterade en vingård, satte stäng­ sel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. 2När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. 3Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tom­ hänt. 4Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade.

5 Då skickade han en till, och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de. 6Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ 7Men arren­ datorerna sade till varandra: ’Här har vi arvtaga­ ren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’ 8Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården.

9 Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vin­ gården åt andra. 10Har ni inte läst det här stället i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. 11Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.” 12De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg.

Frågan om skatt till kejsaren 13

Sedan skickade de till honom några fariseer och herodesanhängare, som skulle snärja ho­ nom med frågor. 14De kom och sade till honom: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen utan lär oss verkligen Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren? Skall vi eller

1097 12:14

Jesus befriar Maria från sju demoner. Efter det blir hon en av de närmaste lär­ jungarna.

Maria följer Jesus både när det går bra och när det blir tufft.

Hon är en av de få som står vid Jesus kors och hon är med när Jesus begravs. På påskdagen går hon till Jesus grav, men graven visar sig vara tom. En man vid graven frågar varför hon gråter. Maria undrar om han vet vart Jesus kropp har tagit vägen. Då säger mannen hennes namn. Nu förstår Maria att det är Jesus som står framför henne. Jesus säger till henne att gå till de andra lärjungarna och berätta att han lever. * I filmer och böcker beskrivs Maria från Magdala ofta som en prostituerad, men det finns inget i Bibeln som stöder detta. Tvärtom verkar hon ha varit rik, och hjälpt Jesus och lärjungarna med pengar (Luk 8:1–3).

Maria Magdala

Läs mer Joh 20:1–18

från

[Ögonvittne]

12:15 1098

”

Älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.

Mark 12:30

1099

13:3

Markusevangeliet

stånd och av hela sin kraft och att älska sin näs­ ta som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” 34När Jesus hörde att mannen svarade klokt sade han: ”Du har inte långt till Guds rike.” Sedan vågade ingen fråga honom mera. Är Messias Davids son?

35

Frågan om uppståndelsen 18

Sedan kom det några saddukeer – de säger att det inte finns någon uppståndelse – och frå­ gade honom: 19”Mästare, Mose lär oss i skrif­ ten att om någon har en bror som dör och lämnar efter sig hust­ru men inga barn, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. 20Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog utan att lämna barn efter sig.

21 Den and­re gifte sig med änkan och dog också barnlös, likaså den tredje. 22Ingen av de sju fick några barn. Till slut dog också kvinnan. 23När de uppstår på uppståndelsens dag, vems hust­ ru blir hon då? Alla sju hade ju haft henne som hustru.” 24Jesus svarade: ”Är det inte därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt som ni misstar er? 25När de har uppstått gifter de sig inte och blir inte bortgifta utan är som änglar i himlen. 26Men vad det beträffar att de döda uppstår, har ni då inte i Moseböckerna läst stället om törnbusken, hur Gud säger till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 27Gud är inte en gud för döda utan för levande. Ni tar grundligt miste.”

Frågan om det viktigaste budet 28

En av de skriftlärda som hörde dem diskutera märkte hur väl Jesus svarade och kom fram och frågade honom: ”Vilket är det viktigaste budet av alla?” 29Jesus svarade: ”Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, 30 och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.” 32Den skriftlärde sade: ”Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han. 33Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt för­

Då Jesus undervisade i templet frågade han: ”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? 36David har ju själv sagt, genom den heliga anden: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina fötter. 37David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?”

Varning för de skriftlärda

Allt folket lyssnade gärna på honom, 38och i sin undervisning sade han: ”Se upp med de skrift­ lärda, som vill gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torget 39och sitta främst i synago­ gan och ha hedersplatsen på gästabuden. 40De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får.” Änkans gåva 41

Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. 42Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. 43Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: ”Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. 44De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattig­ dom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.”

13

Templets förestående fall 1

När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!” 2Jesus svarade: ”Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kom­ mer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner.”

Kommande prövningar 3

När han satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var

mark

skall vi inte göra det?” 15Men han förstod att de hycklade och svarade: ”Varför vill ni sätta mig på prov? Ta hit en denar och låt mig se på den.”

16 De räckte fram en, och han frågade: ”Vems bild och namn är detta?” – ”Kejsarens”, svarade de. 17Jesus sade: ”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” Då häp­ nade de över honom.

13

kapitel om tro, liv, bรถn, relationer och sorg

Gud Du och

Innehåll 4 Människa 12 Gud 20 Bön 28 Bibeln 34 Jul 40 Jesus 46 Nattvard 50 Påsk 56 Döden 62 Dop 68 Den heliga anden 74 Kyrkan 80 Relationer 94 Läs mer

3

kyrkan

Över hela

världen Det började med att en man dog på ett kors. När han sedan uppstod på söndagen var det bara några kvinnor och ett par av lärjungarna som upptäckte det. Det verkade som om Jesus död och uppståndelse bara var en parentes i världshistorien.

Men de som hittade den tomma graven berättade för de andra lärjungarna att Jesus hade uppstått.

En tid senare berättade lärjungarna om den uppståndne Jesus för alla i Jerusalem. Sedan reste de runt Medelhavet och fortsatte att berätta. På så sätt nåddes fler och fler av budskapet att Jesus är Guds son och att han har besegrat döden.

Många kom till tro. Församlingar bildades, som i sin tur kunde berätta om Jesus för ännu fler.

Snart hade budskapet om Jesus spritt sig över hela världen. I dag samlas kristna i alla länder till gudstjänst, oftast på söndagarna. Då firar vi att Jesus uppstod den här dagen.

Det finns olika traditioner och olika kyrkor som delvis tycker och tänker olika. Men vi hör alla ihop. Tron på Jesus, som dog och uppstod, binder oss samman som grenar på ett träd.

75

the

Fellowship of the

Cross

I Sagan om ringen förklarar Gandalf att den magiska ringen från Mordor måste förstöras. Därför bildas ringens brödra­skap, »the Fellowship of the ring«. Det består av hobbitar, människor, en alv, en dvärg och en trollkarl.

De är väldigt olika varandra, men de har ett gemensamt uppdrag. Tillsammans står de i det godas tjänst för att kämpa mot ondskan. Så småningom lär de sig att lita på varandra och upptäcker att de behöver varandra, för alla har de olika saker att bidra med.

Församlingen skulle kunna beskrivas som »the Fellowship of the cross«.

Människor som kanske inte är så lika varandra, men som samlas runt korset. En kan prata, en annan kan sjunga, en tredje kan bygga, en fjärde kan lyssna … Alla kan olika saker och

alla behöver olika saker. Tillsammans bygger vi upp församlingen, för i församlingen behövs allas gåvor.

Gud har gett alla kristna i uppgift att vara Jesus händer och fötter över hela jorden. Att berätta om Gud, att trösta och hjälpa. Det uppdraget kan ingen klara på egen hand. Men tillsammans i församlingen kan vi!

I Apostlagärningarna beskrivs de första troende. Det står att de hade allting gemensamt och att de: » … höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.« (Apg 2:46) Det är korsets gemenskap.

76

Trosbekännelsen Trosbekännelsen är en sammanfattning av den kristna tron.

Den har kristna läst i ungefär 1 700 år.

Först säger vi att Gud är mäktig till allt, eftersom Gud har skapat allting.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus,

Sen säger vi att vi tror på Jesus, som är Guds ende son.

Enfödde = ende.

Avlad = blivit till genom.

Jungfru = oskuld.

hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven,

Jesus blev torterad innan han korsfästes. Han var nere i dödsriket, men den på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, tredje dagen blev han uppstigen till himmelen, levande igen. nederstigen till dödsriket,

sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vid tidens slut ska Jesus komma tillbaka.

Som avslutning säger vi att vi också tror på den heliga anden och att vi hör ihop i en enda kyrka.

Vi tror ock på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse,

Allmännelig = till för alla.

De heligas samfund = alla kristna.

de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

77

1 ADVENT

JUL

start

ANNANDAG JUL

ADVENT

slut DOMSSÖNDAGEN

JULTIDEN

I advent förbereder vi oss inför Jesus födelse.

På domssöndagen tänker vi på Jesus återkomst.

Jesus föds.

Annandag jul är martyrernas dag, då vi tänker på alla som dött för sin tros skull.

Jul firar vi till minne av Jesus födelse.

ALLA SJÄLARS DAG

Firas till minne av alla som har dött.

ALLA HELGONS DAG

Vitt är glädjens färg. Den används alla högtider som särskilt hör ihop med Jesus.

Firas till minne av helgonen.

Rött är Andens och blodets färg.

TACKSÄGELSEDAGEN

Tacksägelsedagen är en skördefest, då vi tackar Gud för alla gåvor vi får.

Blått / violettärförberedelsens färg.

Grönt är växandets färg.

Svart är sorgens och dödens färg.

DEN HELIGE MIKAELS DAG

Den helige Mikaels dag är änglarnas dag.

Trefaldighetstiden handlar om hur vi kan växa i vår tro.

Dagen firas till minne av Jesus förvandling på Förklaringsberget.

På apostladagen tänker vi på Petrus och Paulus och hur även vi får vara lärjungar.

TREFALDIGHETSTIDEN

KRISTI FÖRKLARINGSDAG

APOSTLADAGEN

trettondedagen

KYNDELSMÄSSODAGEN

TIDEN EFTER TRETTONDEDAGEN

Kyndelsmässodagen är en »ljusfest«. Firas till minne av att den nyfödde Jesus bars fram i templet.

KYRKOÅRET

FASTAN

Trettondedagen firar vi till minne av de österländska stjärntydare som kom med gåvor till Jesus.

Fastan är förberedelsetiden inför påsk.

Dagen firas till minne av att Maria fick veta att hon skulle föda Guds son.

JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG

Kyrkan har en egen kalender som kallas kyrkoåret. Det inleds vid första advent och avslutas med Domssöndagen. Varje söndag har ett eget tema och en liturgisk färg.

Det hjälper oss att minnas Jesus liv och att fundera över olika delar av vårt eget liv.

Jesus dör.

LÅNGFREDAGEN

Jesus uppstår.

Dagen efter midsommar­ dagen är Johannes döparens dag.

MIDSOMMAR

Påsk är kyrkans största högtid. Då minns vi att Jesus dog och uppstod.

På pingstdagen kom den heliga anden till lärjungarna.

79 PINGST

Kristi hmmelsfärdsdag återvände Jesus till himlen.

KRISTI HIMMELSFÄRD

PÅSKTIDEN

Denna dag handlar om Guds treenighet.

HELIGA TREFALDIGHETS DAG

PÅSKDAGEN

relationer

kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk Vi människor är flockdjur. Vi är Träna büde pü att lyssna och att vüga kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk skapade till gemenskap, och därdela med dig av dina egna tankar. kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk fÜr behÜver vi varandra. En del vill Träna pü att se när det är läge att kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk umgüs med andra nästan jämt, andra kompromissa och när du behÜver kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk har stÜrre behov av att fü vara ifred stü fÜr dina üsikter. Och träna pü att kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk ibland. Men vi vill känna att vi hÜr acceptera att ingen är perfekt – alla kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk ihop med andra människor. gÜr misstag i en relation. Büde du kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk själv och andra. kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk Det är ett behov som är nästan lika kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk grundläggande som mat och sÜmn.

Det finns en bra regel att komma kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk Ändü är det sü knepigt och kompliceihüg när det gäller andra människor: kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk rat med relationer! Och du har münga kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk relationer att hülla ordning pü – till När vi letar efter det bästa kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk familj, vänner, klasskompisar, lärare i andra människor, tar vi pü kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk och kanske en pojkeller flickvän. nügot sätt ocksü fram det bästa i kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk oss själva. kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk Med relationer är det som med allt

(William Arthur Ward) kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk annat: du blir bättre genom att träna. kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk 81 kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk

Vi behĂśver

varandra

Familjen Familjer kan se ut på många olika sätt. Förr i tiden var storfamiljer vanliga: barn, föräldrar och deras föräldrar. Sen blev kärnfamiljen vanligast – mamma, pappa och barn. I dag finns det många olika slags familjer: barn kan leva med båda föräldrarna, med en ensamstående förälder, i regnbågsfamilj, i fosterfamilj … Det är också fler än någonsin som lever ensamma.

Maria att hon nu skulle se lärjungen Johannes som sin son.

För Jesus var familjen viktig. Han följde budorden, och ett av dem handlar om att barnen ska hedra sina föräldrar. Men han poängterade också hur viktigt det är att de vuxna tar hand om barnen. Och Jesus visste att en familj inte bara behöver bestå av dem som är släkt med varandra. Han kallade lärjungarna för bröder, och innan han dog på korset sa han till

Förmodligen liknar du dina föräldrar och syskon på många sätt. Det kan vara utseende, humör, egenskaper, uttryckssätt eller något annat. En del ser du redan nu, annat kanske blir tydligare ju äldre du blir. »Min familj är min styrka och min svaghet«, har någon sagt. Vilka styrkor och svagheter har din familj?

För en familj blir inte en familj bara genom att bo tillsammans. Att vara en familj handlar om mer än så – det handlar också om kärlek och respekt.

Att få känna mig älskad för den jag är. Så är det inte i alla familjer. Då kan kompisgänget bli viktigare i stället, eller gemenskapen i exempelvis kyrkan.

82

»Jag behöver inte en vän som ändrar sig när jag ändrar mig och nickar när jag nickar – det gör min skugga mycket bättre.«

»En enda ros kan vara min trädgård … en enda vän, min hela värld.« (Leo Buscaglia)

(Plutarchos)

»Gå inte bakom mig – jag kanske inte vill leda.

Gå inte framför mig – jag kanske inte vill följa.

Gå bara bredvid mig och var min vän.« (Albert Camus)

Vänskap »Det finns många som vill åka med dig i limousinen.

Det du vill ha är någon som är beredd att ta bussen med dig när limousinen går sönder.«

»Sanna vänner hugger dig framifrån.« (Oscar Wilde)

(Oprah Winfrey)

»Du börjar likna de fem personer du tillbringar mest tid med. Så välj noggrant.« (Okänd)

83

»Att gå med en vän i mörkret är bättre än att gå ensam i ljuset.« (Helen Keller)

Testa din relation Ett sätt att testa en relation är att fundera över vem du blir i den här relationen. Säkert har du märkt att olika personer kan plocka fram olika sidor hos dig. Med en kompis kanske du blir den glada festtypen, med en annan kan du prata om livets allvar.

Så tänk på en relation du har till någon i din närhet. Vågar du vara dig själv med den här personen? Törs du göra bort dig? Trivs du med den du blir när ni träffas? Känner du dig glad när ni är tillsammans? Då är det tecken på att det är en bra och jämställd relation. Men om du i stället blir osäker, negativ, otrevlig eller klängig är det något som inte är som det ska. Om du gör sådant du egentligen inte vill eller känner att du förminskar dig själv när ni är tillsammans – då finns det anledning att se upp. Det gäller både i vänskap och kärlek.

Umgås mycket med de människor som plockar fram dina bästa sidor. Då växer de egenskaperna sig starkare hela tiden.

84

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Alla säger att kärlek gör ont, men det är inte sant.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Ensamhet gör ont.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Att bli avvisad gör ont.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Att förlora någon gör ont.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Avundsjuka gör ont.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Alla förväxlar dessa känslor med kärlek, JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ men egentligen är kärlek det enda i världen JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ som tar bort all smärta och får någon att må bra igen.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Kärlek är det enda som inte gör ont.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Att älska är inte svårt.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Att berätta för någon hur du känner är svårt.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Att vara tillsammans med fel person är svårt.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Att vara ödmjuk är svårt.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Att förstå någon annan är svårt.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Att bråka är svårt.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Att be om förlåtelse är svårt.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Tillit är svårt.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ w JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Men att älska?

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ Att älska är enkelt.

JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ

(Okänd författare) JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ 85 JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ

Love hurts?

Att hitta rätt

Ted Mosby fick vänta länge på att hitta Den rätta. I nio säsonger av How I Met Your Mother fick vi följa hur Ted dejtade, hade långa och korta förhållanden, fick sitt hjärta krossat, dumpade andra …

Hela tiden med hoppet om att snart träffa Den rätta.

Hur är det i verkligheten – har varje människa bara en enda person som är Den rätta eller Den rätte? Eller finns det många personer som skulle kunna bli Den stora kärleken?

Några av Teds bästa vänner är Lily och Marshall. De hade knappt varit ihop med någon annan när de träffades, men de visste på en gång att det skulle vara de två livet ut.

Om du fick välja – skulle du vilja dejta många olika, eller skulle du vilja träffa ditt livs stora kärlek så snart som möjligt?

86

I Västerås anordnar Svenska kyrkan drive in-vigslar under Power Big Meet, en träff för dem som gillar amerikanska veteranbilar.

I nöd & lust Kan kärlek hålla livet ut? Ja, svarar många. Nej, svarar andra.

Popstjärnan Britney Spears skapade stora rubriker när hon gifte sig i Las Vegas med en barndomsvän. Det äktenskapet varade i 55 timmar.

Motsatsen kunde tidningen GT berätta om i augusti 2012. När tidningens reporter intervjuade Gustaf och Ester Johansson hade de varit gifta i 79 år – svenskt rekord!

Det finns många olika sätt att gifta sig. I kyrkan, på stranden, i stadshuset, i trädgården … Med många gäster eller få. Drygt en tredjedel av alla par väljer att gifta sig i Svenska kyrkan.

Vill du gifta dig någon gång? Varför eller varför inte?

87

Vid en vigsel frågar ofta vigselförrättaren om paret vill älska varandra »i nöd och lust«. Men vad är det som gör att två människor klarar av att älska varandra både i motgång och medgång? Är det att vara så lika varandra som möjligt eller att komplettera varandra? Att aldrig bråka eller att prata ut om allting?

En sak är i alla fall säker. En relation som håller livet ut rymmer många fantastiska dagar – men också vardagsgrå dagar som kanske inte känns så spännande. Det betyder att en relation behöver bygga både på kärleksfulla känslor – och på viljan att hålla ihop. Då kan relationen hålla i både nöd och lust.

Förlåt! »Hur många gånger ska man förlåta någon som gör fel mot en?« frågar lärjungen Petrus vid ett tillfälle. »Så mycket som sju gånger?«

gått sönder. Att förlåta innebär att jag står för att jag blev sårad, men att jag är beredd att gå vidare. Båda delarna krävs för att en relation ska fungera.

Han tyckte nog att han tog i ordentligt. Men han blev förvånad. »Inte sju gånger, utan sjuttiosju gånger«, svarade Jesus.

På korset bad Jesus att Gud skulle förlåta människorna som höll på att döda honom. Men vi vanliga människor behöver tid på oss. Det kan ta tid att klara av att be om förlåtelse. Och det kan ta tid att kunna förlåta.

Vad menar Jesus med det? Ska vi hålla räkningen och så är det kört när man kommer till 78?

Nej, förstås inte. Men Jesus visste att vi gör fel mot varandra. Vi sviker och sårar – ibland av misstag, ibland medvetet. Därför behövs förlåtelsen.

Igen och igen och igen.

När jag ber om förlåtelse visar jag att jag tar ansvar för att jag gjort någon annan illa. Att jag vill laga det som

Men förlåtelsen är viktig. Så viktig att den till och med finns med i den bön Jesus lärde oss att be – Vår Fader. Vi ska förlåta varandra, precis som Gud förlåter oss.

Det är mänskligt att göra fel. Men förlåtelsen är en gåva från Gud, och Gud hjälper oss både att be om förlåtelse och att förlåta.

Viktigt!

Om du blir utsatt för övergrepp eller misshandel behöver du i första hand skydda dig själv. Då ska du söka upp någon som kan hjälpa dig. I ett sådant läge får arbetet med att förlåta komma senare.

88

»Att förlåta är att släppa en fånge fri, och upptäcka att fången var du.«

(Lewis B Smedes)

89

HÄMND En lat form av sorg

I filmen Tolken spelar Nicole Kidman en kvinna som heter Silvia.

Silvia är född i det påhittade landet Mantobo, hos det påhittade folket Ku. Det är inbördeskrig i Mantobo, och Silvia har förlorat många hon älskar i detta krig.

I en scen förklarar Silvia att »Alla som förlorar någon vill hämnas. På Gud, om de inte hittar någon annan.

Men i Afrika, i Mantobo, säger Ku-folket att det enda sättet att bli färdig med sin sorg är att rädda ett liv.« Sen berättar Silvia om en ritual som Ku-folket använder sig av. Om någon blir mördad sörjer familjen till den mördade i ett år. Sedan samlas byn nere vid floden. I gryningen förs mördaren ut på floden och blir kastad i vattnet med bundna händer.

Nu får den mördades familj göra ett val. De kan låta mördaren drunk­ na, eller så kan de simma ut och rädda honom. Ku-folket menar att om familjen låter mördaren drunkna har de fått rättvisa – men de kommer att sörja resten av sina liv. Om de i stället erkänner för sig själva att livet är orättvist, och räddar mördaren, kan det innebära att de får avsluta sitt sorgearbete. »Hämnd är en lat form av sorg«, avslutar Silvia.

Tycker du att Ku-folket i filmen har rätt? Behöver man förlåta för att kunna bearbeta sin sorg?

Och vad tror du att du skulle välja om du stod på stranden? Skulle du välja att låta mördaren drunkna eller leva?

90

91

Älska Herren

din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd

och din nästa som dig själv!

92

(Luk 10:27)

S S S

93