Hur lär man sig att tro? by Argument Förlag

HUR LÄR MAN SIG ATT TRO?

Om samspelet tro och lärande

ANDERS HEDMAN

ARGUMENT

HUR LÄR MAN SIG ATT TRO?

Om samspelet tro och lärande

ANDERS HEDMAN

ARGUMENT

Bibeltexter från Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet

Grafisk form, omslag: Pierre Eriksson

Foto, författare: Leif Eiman

Tryck: Dardedze holografija SIA

isbn: 978-91-7315-691-2

Argument Förlag ab | Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg

Tel: 0340-69 80 00 | www.argument.se | info@argument.se

Till Melker och Vilma

för allt som ni lär mig

Innehåll

DEL I. INTRODUKTION TILL TRO OCH LÄRANDE

DEL II. SAMSPELET TRO, KÄNSLOR OCH LÄRANDE

Vad innebär ett socialt och emotionellt lärande i praktiken? 75 Att upptäcka orden, att upptäcka tro ....................................................

DEL III. FYRA PERSPEKTIV PÅ LÄRANDE OCH NÅGRA PERSPEKTIV PÅ TRO

7. Det pragmatiska perspektivet, lärande och församlingsliv ................................

Erfarenhet och reflektion, gudstjänst och lärande

8. Det sociokulturella perspektivet, lärande och församlingsliv .......................... 152

DEL IV. AVSLUTANDE REFLEKTION

9. Reflektioner över samspelet

Inledning

Vid kyrkkaffet möter jag en person som har upptäckt tro i sitt liv och en annan som inte kan förmå sig att tro. Vi samtalar om personliga erfarenheter, känslor, kyrkans tradition och lära. Vi samtalar om spänningen som finns mellan det emotionella och det rationella, alltså våra känslomässiga upplevelser och vårt förnuft. På något konstigt sätt är vi överens om att livet aldrig riktigt går ihop, samtidigt som det faktiskt går ihop. Sådana här samtal får mig att undra: Hur kommer det sig att vissa människor kan säga »jag tror«, medan andra säger »jag kan inte tro«? Vilka erfarenheter och resonemang ligger till grund för deras olika ställningstaganden?

Våren 2021 ser jag på programserien Din hjärna med psykiatrikern Anders Hansen. Ett av avsnitten undersöker känslornas betydelse för hur vår hjärna fungerar. Hansen intervjuar bland andra psykologen Lisa Feldman Barret som berättar om hur känslor och förnuft hänger ihop och hjälper varandra. Sådana inslag får mig att undra: Hur samspelar känslor och förnuft när vi upptäcker att det finns en gudomlig relation i våra liv? Ja, hur uppstår tro?

Inom Svenska kyrkan organiserades ett särskilt program för undervisning och lärande 2019–2022. Programmets mål handlade om att öka kunskap om och förtrogenhet med kristen tro. År 2021 kom ett biskopsbrev om lärande och undervisning. Kyrkoordningen anger att syftet med

församlingens grundläggande uppgift är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro.1 Det här väcker en nyfikenhet hos mig: Hur lär man sig att tro? Var kommer tro ifrån? Längst ner i djupet finns också mer grundläggande frågor: Vad är tro? Vad menar vi när vi använder uttrycket »kristen tro«?

Den här boken är en reflektion över tro och lärande och samspelet dem emellan. Den övergripande fråga som jag försöker besvara är: Hur lär man sig att tro? Ämnet inkluderar både frågor om vad lärande är och vad tro kan vara. Det är komplexa frågor som får olika svar beroende på perspektivet. För att undersöka lärande lite närmare behövde jag lära mig att förstå skillnaden mellan vad som avses med lärande och vad som avses med undervisning. Det sker exempelvis inte automatiskt ett lärande för att någon undervisar.

När vi försöker förstå hur människor lär sig att tro och hur det kan gå till i en församling finns det många perspektiv och frågor att ta hänsyn till. Vad har individen för erfarenheter och förförståelse av kristen tro? Handlar tro om att växa i bön, att känna sig mer hemma i gudstjänsten, att våga lita på Gud, att förstå trosbekännelsen på ett nytt sätt? Menar vi med tro att stärka relationen till Jesus Kristus, att ta nya steg i den gyllene regelns tjänst, att älska Gud, sin nästa och sig själv, att finna en känsla av helighet, förundran och tacksamhet och att kunna sätta ord på det?

Hur lär man sig att tro? Liksom andra stora och mångdimensionella frågor går det knappast att få fram ett tydligt, kort och enkelt svar. Men om vi fördjupar oss i frågan och studerar den från olika infallsvinklar kan den bidra till att kyrkan vässar sina pedagogiska verktyg och synliggör fler perspektiv. Kanske kan den som ägnar sig åt någon form av pedagogisk aktivitet få början till en förklaring av varför vissa metoder fungerar bra i ett sammanhang men inte lika bra i ett annat.

1 Kyrkoordning för Svenska kyrkan (KO). Andra avdelningen. Inledning.

Syftet med boken är att bidra med kunskap om samspelet tro och lärande. Jag försöker väva samman teologi och pedagogik till en helhet där båda deltar på samma villkor. Den kunskap som boken vill bidra med avser att

• ge läsaren redskap att analysera sin praktik och utifrån sin analys utveckla praktiken

• synliggöra olika dimensioner av lärande som förekommer i bibelberättelser och församlingsliv.

Förhoppningsvis leder bokens olika perspektiv till att du som läsare får en vidgad förståelse för de människor du möter och till att din teologiska och pedagogiska kompetens växer.

Bokens innehåll

Målgruppen är i första hand diakoner, församlingspedagoger, kyrkomusiker och präster. Boken kan läsas och diskuteras i ett arbetslag, gärna ett med skilda professioner. Den kan även användas som fortbildningsmaterial för förtroendevalda, särskilt de som är verksamma i församlingsråd, eftersom boken behandlar frågor som rör församlingens grundläggande uppgift. Därtill fungerar boken som ett reflektionsverktyg för alla som utbildar sig för tjänst i kyrkan. Oavsett om du utbildar dig till diakon, församlingspedagog, kyrkomusiker eller präst bidrar boken till att fördjupa frågor om lärande och kristen tro.

Boken består av fyra delar och nio kapitel. Del I är en introduktion. Här finns en reflektion över trons och lärandets dimensioner samt en beskrivning av relationen mellan lärande och undervisning. I det andra kapitlet får vi möta de tre fiktiva personerna Maria, Anna och Joakim, som kommer att följa med genom boken. De representerar tre olika förhållningssätt till tro och lärande. Varje kapitel avrundas med att deras olikheter beträffande tankevärld och livssituation prövas mot innehållet i kapitlet.

Del II relaterar till kognitionsforskning om hur hjärnan fungerar. Kapitel 3 fokuserar på relationen tankar, känslor och lärande. Kapitel 4 behand-

lar området socialt och emotionellt lärande. Där beskrivs ett pedagogiskt förhållningssätt som inriktar sig på att lära sig lära. Vilka förutsättningar bidrar till att vi tar till oss kunskap, relaterar den till omvärlden och utvecklar en ny förståelse för människor och fenomen?

Del III fördjupar olika lärandeperspektiv: det behavioristiska, det kognitiva, det pragmatiska och det sociokulturella. Perspektiven har valts utifrån att de fungerar för att synliggöra och analysera olika dimensioner av lärande i församlingslivet, och de har under lång tid dominerat den pedagogiska arenan. Vid några tillfällen relaterar jag till biskopsbrevet om lärande och undervisning2 och sätter dess former av lärande i relation till de fyra traditionella lärandeperspektiven.

Avslutningsvis består del IV av ett sammanfattande kapitel där de olika lärandeperspektiven ställs bredvid varandra utifrån en möjlig situation i församlingslivet. Min reflektion landar i att lärandepotentialen ökar när olika perspektiv samverkar med varandra. Den avslutande delen återkopplar även till den första genom en reflektion över hur olika perspektiv på tro hänger samman med olika dimensioner av lärande. Exempelvis kan tvivel, eller vår brottning med trons olika uttryck, fungera som en fördjupning av tro.

Förslag på olika läsningar

Boken kan med fördel läsas i en arbetsgrupp eller samtalsgrupp. Gruppen kan läsa ett kapitel i taget och samtala om de frågor som avslutar varje kapitel. Det går också att läsa boken lite mer kreativt – ett förslag får du i övningen Citat och reflektion på nästa uppslag.

Om du läser boken på egen hand föreslår jag tre olika sätt att fördjupa läsningen.

2 Svenska kyrkan. Biskopsmötet (2021). och lär dem …: Ett biskopsbrev om lärande och undervisning. Uppsala: Svenska kyrkan.

Det första förslaget:

• Läs boken med en penna i hand.

• Stryk under det som väcker tankar eller berör på något sätt.

• När du är klar med ett kapitel går du tillbaka och noterar dina understrykningar. Välj tre understrykningar och gör en kort skriftlig reflektion över dem. En fråga som kan hjälpa till med din reflektion är: Varför tyckte jag att det var viktigt att stryka under det här?

Det andra förslaget:

• Läs boken med en penna i hand. Gör understrykningar, utropstecken och frågetecken.

• Fundera över samtalsfrågorna och skriv ner dina svar.

• Skicka frågorna och dina svar till någon du har förtroende för, och be personen skriva en reflektion över svaren. Den som reflekterar över dina svar behöver inte läsa boken utan får enbart frågan: Vad tänker du om de här frågorna och svaren?

• Träffas över en fika och diskutera samspelet lärande och tro utifrån dina svar och vännens reflektioner.

Det tredje förslaget inkluderar lite mer av kreativitet och skapande (kan också genomföras i grupp):

• Läs ett kapitel eller en del.

• Fundera en stund över vilka tankar och känslor som väcktes hos dig under läsningen.

• Välj en låt som du förknippar med dina tankar och känslor.

• Om du tycker om skapande kan du gestalta texten med metalltråd eller tidningspapper. En meter metalltråd kan formas på många olika sätt, och tidningspapper kan viras, vikas, tejpas och rivas i små och stora bitar. När du är färdig ger du din figur ett namn. Om

Övning: Citat och reflektion

När du läser stryker du under två fraser i ett kapitel som du sedan reflekterar över. En fras kan vara en del av en mening, en mening, ett par meningar eller ett citat. Stryk under det som tilltalar dig på något sätt, något som du undrar över eller vill veta mer om.

Ta sedan ett papper och dela upp det i två spalter – en spalt för fras och en för reflektion. Så här:

Fras

Skriv ner fras 1 ordagrant. Skriv ner fras 2 ordagrant.

Reflektion

Vad tänker du om fras 1? Skriv ner dina tankar, frågor och funderingar. Varför har du strukit under detta?

Vad tänker du om fras 2? Skriv ner dina tankar, frågor och funderingar. Varför har du strukit under detta?

Skriv en kort reflektion på fem till tio meningar utifrån dina reflektioner.

Om du har möjlighet att reflektera tillsammans med andra kan ni göra så här:

1. Gör en runda där var och en läser sin första fras med tillhörande reflektion.

2. Man gör inga egna kommentarer om sin fras förutom reflektionen. Det görs inte heller några förklaringar. Var noga med att inte börja göra utvikningar under rundan. De andra deltagarna gör heller ingen kommentar under rundan.

3. När första rundan är klar är ordet fritt. Då kan man ställa nyfikna frågor till varandra och samtala om likheter och skillnader.

4. Gör samma sak med fras 2.

5. Som avslutning kan gruppen komma fram till ett par gemensamma frågor som ni nu har till texten. De frågorna får deltagarna ta med sig hem och fortsätta reflektera över. De kan också skrivas in i boken vid samtalsfrågorna i respektive kapitel.

någon vill att du ska berätta om boken kan du visa figuren, berätta om namnet och hur du kom fram till det.3

Jag hoppas att du hittar ditt sätt att tillägna dig boken samt att du ska upptäcka fler perspektiv på tro och lärande i texten och få nya perspektiv på egna erfarenheter.

3 I boken Skapande bibelsamtal av Anders Hedman och Astrid Ståhlberg kan du läsa mer om kreativa övningar som syftar till att ge fler perspektiv på en text och som bidrar till att skapa en mer personlig förståelse av text.

Del I. Introduktion till tro och lärande

1. Tro och kunskap

År 1972 skriver biskop John Vikström ett herdabrev till församlingarna i Borgå stift i Finland. Han skriver om en tro i kris och undrar om osäkerhet och otrygghet är trons rätta miljö i en tid av ökad pluralism. När tron inte längre är en kulturell självklarhet, vad gör det med vår tro och vårt tvivel?

Vi har av gammalt ett trosideal, enligt vilket tron är en trygg och lugn vila, oreflekterad och oproblematisk, upphöjd över tidens växlingar och världens stormar. Men vad säger, att detta trosideal är riktigt? Kanske det är ett arv från en tid, när tron var »ett oreflekterat omfattande av kulturella självklarheter«? 4

Han framhåller behovet av en ständig reflektion över tro och tvivel och att det finns något sunt i att leva i en viss osäkerhet när det gäller tillvarons villkor.

Kanske den [ständiga reflexionen] är trons rätta form? Kanske ett övervinnande av den ständiga reflexionen är en flykt undan verkligheten? Kanske det är blott i den ständiga reflexionen som vi möter verkligheten sådan den faktiskt är, vår verklighet, Guds verklighet? 5

4 Vikström, s. 56.

5 Vikström, s. 56.

Vikström reflekterar över något som är en grundläggande utmaning för religionspedagogisk litteratur. Hur ska vi förstå tro i vår tid? Vad är tro för något? Vardagligt tal, media och religionspedagogisk litteratur behöver kreativt reflektera över tro för att lyfta fram trons rikedom och nyanser. Om trons mångdimensionalitet tas för given är risken att kristen tro mest kommer att handla om försanthållande av lärosatser. En sådan snäv förståelse av tro kan leda till ett snävare metodval i undervisningen och en snävare förståelse av vad det kan innebära att lära sig att tro.

Här i bokens första kapitel vill jag skicka med en reflektion över vad som kan avses med tro. Det är en reflektion som mer eller mindre fortgår genom hela boken. Därtill behövs en kort beskrivning av olika sätt att se på kunskap, eftersom en bredare förståelse av tro får konsekvenser för hur vi ser på kunskap i församlingens undervisning och i människors lärande.

Kan man lära någon annan att tro?

I boken Undervisa i kristen tro ställde jag frågan: Kan man lära någon annan att tro? Jag har ställt frågan i olika sammanhang. En del tycker att det är en mycket tänkvärd fråga och andra tycker att den är provocerande. Det är klart att det går att lära någon att tro, utbrister de. Annars är en stor del av vårt arbete till synes meningslöst. Samtidigt ger Bibeln uttryck för att det är Gud som ger tro. »Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det« (Ef 2:8). En mer balanserad beskrivning understryker att det är människan i samarbete med Gud som undervisar i kristen tro. Sedan är det individen som lär sig, också i samverkan med Gud. Ingen kan ge någon annan en tro i ett litet paket som den lärande bara öppnar för att sedan införliva paketets innehåll i sitt liv. Däremot kan en människa uppleva att någon har lett henne in i trons värld och att hon på så sätt har blivit undervisad av någon. Den gudsbild personen har lärt sig behöver dock inte helt och hållet stämma överens med vägledarens intentioner. Hur kommer det sig, kan vi undra.

Över huvud taget är begreppet ›tro‹ oerhört mångdimensionellt. Alldeles nyss hänvisade jag till Efesierbrevets andra kapitel. Lite längre fram i samma brev läser vi om trons höjd och djup.

Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna

Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. (Ef 3:18)

Att enbart ställa frågan »Kan man lära någon annan att tro?« väcker många följdfrågor. Vid ett tillfälle träffade jag ett arbetslag i en församling i Uppsalatrakten. Vi skulle samtala om lärande och undervisning utifrån biskopsbrevet »och lär dem …«. Alla olika yrkeskategorier som fanns i församlingen deltog. Jag frågade dem: Vad förknippar du med tro? Du får bara använda ett ord. Skriv det första du kommer att tänka på. Gruppen bestod av 28 personer och det kom in 25 olika svar. Ordet trygghet förekom tre gånger och två personer hade skrivit hopp. Det här är samtliga 25 ord som arbetslaget förknippar med ›tro‹.

längtan tillit överlåtelse växande religion tvivel leva-med-gud andning kärlek ärlighet erfarenhet icke-vetande värme liv förtroende kyrkan nyfikenhet växt förtröstan träd levande förtröstanstillit hopp trygghet skapelse

Det är tankeväckande att väldigt få associerar till samma ord. Nästan alla ord är unika. Det är också intressant att läsa orden i ljuset av Efesierbrevet 3:18. Tron går utöver all kunskap och den rör sig på »bredden och längden och höjden och djupet«. När kyrkan firar nattvard, bedriver diakoni, inbjuder till konsert eller möter konfirmander finns det ett potentiellt lärande som kan beröra tillit, hopp, trygghet, tvivel, värme, kärlek eller något av de andra orden som förekommer ovan.

Vad menas med tro?

Ordet tro kan vara ett substantiv i betydelsen ›att ha en tro‹. Den innebörden betonar tro som en åsikt och något som främst rör tanken. Tro kan också vara ett verb i betydelsen ›att tro‹. Då ses tro som något vi gör. Tro kan vara kopplat till rituella handlingar såsom bön och till etiska normer, såsom att tjäna sin nästa eller leva hållbart i relation till Guds hela skapelse. Tro kan uppfattas som en känsla, något som bottnar i känslomässiga erfarenheter. Ibland går det att sätta ord på dem, ibland inte.

Tro kan även uttryckas som tvivel eller som frågor. Författaren Pär Lagerkvist skriver: »Vem är du som uppfyller mitt hjärta med din frånvaro?

Som uppfyller hela världen med din frånvaro?«6 Tro beskrivs här som en gåtfull relation till en frånvarande gestalt, och för att en gestalt ska upplevas frånvarande måste det finnas någon slags relation till företeelsen. Många människor brottas med att hitta ord för sin tro och sin längtan. En del är oroliga för att deras tro kanske inte duger och det kan bli ett hinder för att växa i tro. »Att uppleva sig inte riktigt kunna tro som man tänker att traditionen föreskriver är inte i första hand ett tecken på tvivel, utan ett uppriktigt uttryck för att man tar livet och de existentiella frågorna på allvar«, skriver prästerna Kerstin Dillmar och Lars Björklund i Kan du förstå mig?: om livet, frågorna och sorgen. 7 Det är därför viktigt att ett öppet sinnelag råder i församlingen, så att människor får hjälp med att hitta fungerande uttryck i sitt ständiga översättningsarbete av sina erfarenheter.

Religionsfilosofen Ragnar Holte beskriver tro utifrån frågan »Vad är egentligen ›lutherskt‹?«.

Såvitt jag förstår var något av det allra mest utmärkande för Luther själv betoningen av att kristen tro inte bara gäller intellektet – det kan inte bli tal om någon verklig tro om den inte har sitt fäste också i känslolivet. Tron är en

6 Lagerkvist, s. 258. Ur diktsamlingen Aftonland år 1953.

7 Dillmar & Björklund, s. 64–65.

»hjärtats« sak, och för Luther är »hjärtat« personlighetscentrum, säte för både tankar och känslor vilka intimt hör ihop.8

I mitten av 300-talet skriver Kyrillos av Jerusalem i sina Katekeser: »Det viktiga är inte att det [trosläran] skrivs ner på papper utan att det blir inristat i hjärtat i minnet.«9 Det tycks som att Kyrillos använder minne och hjärta som synonyma begrepp. Går vi till brevlitteraturen i Nya testamentet läser vi: »Gud är kärlek, och de som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i dem« (1 Joh 4:16).10 Hjärtat och kärleken är viktiga aspekter för den som vill ha kunskap om Gud och leva i tro. Det återkommer jag till särskilt i kapitel 3.

Komplexiteten beträffande tro synliggörs också i sociologens Erika Willanders artikel »›Jag tror på något‹: konstruktioner av tro och tilltro«. Artikeln inleds med att hon återger en intervju som behandlar begreppen tro, kristen, religiös och godhet.11

»Jag kan inte säga att jag är uttalat kristen eller religiös«, berättar Gunilla för mig som svar på frågan om att hon i en enkät beskrivit sig som religiös och fortsätter »men jag tror på någonting som inte bara är materiellt«. Gunilla, som precis förklarat att vi nu berör en fråga som är lite svår att sätta ord på, gör en liten paus och fortsätter »ja, kanske inte någon gud men i alla fall att det finns någonting … att det finns en godhet i världen«, varpå hon avslutar med att säga »ja, annars blir det svårt att leva, anser jag«. Gunilla värjer sig med andra ord från att hennes tro skulle bestå i ett accepterande av religiös lära såsom tron på en allsmäktig Gud. I stället väljer hon att beskriva det hon håller för heligt som en »godhet i världen«.

8 Holte, s. 202.

9 Kyrillos, Femte katekesen: tron (5:12).

10 Svenska bibelsällskapet. Ur pilotöversättningen av Markusevangeliet, Filipperbrevet och Första Johannesbrevet.

11 Willander (2013). Prästen och bibelvetaren Sven Hillert har på ett liknande tema skrivit boken Tror på något: tankar om tillvaron.

Gunilla berättar om att hon tror på en »godhet i världen« och fortsätter: »annars blir det svårt att leva«. Tron tycks handla mer om att den har en funktion för henne och mindre om dess innehåll. Den bidrar med meningsfullhet. Samtidigt som Gunilla beskrivit sig som religiös i en tidigare enkät säger hon i intervjun med Willander att hon inte är »uttalat kristen eller religiös«. Religionssociologerna Klingenberg och Lövheim beskriver hur religion/tro kommer till uttryck som trosföreställningar, praktik och meningsskapande.12 När Gunilla säger att hon inte är kristen verkar det som att hon syftar på de trosföreställningar som är förknippade med kristendom. När hon säger att hon är religiös tycks det mer handla om praktik och framför allt mening. I sin artikel visar Willander hur svårt det är att mäta tro och efterlyser studier som undersöker samverkan mellan vad religion är (substantiell religionsdefinition) och vad religion gör (funktionell religionsdefinition).

Kristen tro är något som vi lever. Upplevelsen av en trosgemenskap sätter det egna livet och tillvaron i ett nytt perspektiv. En människa kan brottas med trosbekännelsens olika påståenden, men att vara delaktig i en praktik som gör skillnad lämnar henne inte oberörd. Det kan beskrivas som att »vår tro handlar mer om att leva i tro än att ha en tro«.13 Kyrkofadern Gregorius av Nyssa skriver i Kateketiska föreläsningar, från senare delen av 300-talet, om hur Guds vilja synliggörs i goda gärningar och rättvisa. Den kristna praktiken, som kan upplevas i bön, sång, hoppfullhet, gemenskap, lyssnande, omsorg och mycket annat, bidrar till helighet.14 En erfaren församlingspedagog framhåller att det är just genom praktik, gemenskaper och relationer som vi lär oss att tro. Pedagogens roll i lärandet (det må vara en musiker, diakon, vaktmästare, förtroendevald eller någon annan) består till stor del av att vara medmänniska, vän och förebild.

Svenska kyrkans hemsida anger att kristen tro handlar om relation,

12 Klingenberg & Lövheim (red.), s. 13–18.

13 Hedman & Ståhlberg, s. 20.

14 Gregorius av Nyssa, kapitel 40.

relationen mellan Gud och människa, människor emellan och relationen till sig själv. Tron »uttrycks på olika sätt i olika tider. Samtidigt finns ett tydligt centrum: tron att Gud befriar människan genom Jesus Kristus«.15

Formuleringen framhåller att Gud befriar och tror på människan. Människans tro handlar om att lita på det eller att hoppas på det.

I evangelierna ser vi hur Jesus arbetar med både ord och praktik. Han använder många olika sinnesintryck för att åhörarna ska finna en väg till tro och gemenskap med Gud. I Johannesevangeliet kapitel 13 tvättar Jesus lärjungarnas fötter. I kapitel 15 förstärker han relationen till lärjungarna genom att tala om vänskap och kärlek till varandra. Först kommer konkret handling, och sedan kommer orden. I Lukasevangeliet kapitel 24 möter han två vilsna själar som inte vet vad de ska tro efter korsfästelsen och en outgrundlig uppståndelse. Han lyssnar på dem och vandrar med dem. Han tar deras oro på allvar och ger svar. Han delar en måltid med dem och bryter bröd i deras åsyn. Vandringen till Emmaus och gemenskapen med en, till synes, främmande person bidrar till ett lärande för de två lärjungarna som knappast någon föreläsning skulle kunna ge. Relationen, många gånger den oväntade relationen, skapar utrymme för nya perspektiv.

Olika sätt att förstå kunskap

Vad menar vi med kunskap i relation till frågan Hur lär man sig att tro?. Kunskapens olika karaktärer beskrivs ibland med metaforerna huvud, hand och hjärta. Huvudets kunskap berör fakta om kristen tradition, lära och liv och stärker uppfattningen att man har en tro. Handens kunskap innebär att kristen tro synliggörs i gärningar såsom att be och fira gudstjänst eller att hjälpa hungriga, sjuka och ensamma. Hjärtats kunskap består i känslan av det heliga och även förmågan till empati.16 Kapitel 3 behandlar mer ingående känslors betydelse för lärandets processer.

15 Från Svenska kyrkans hemsida, hämtad 20241015: https://www.svenskakyrkan.se/ grundenikristentro

16 Jag ger en mer utförlig redogörelse av kunskapssyn i boken Undervisa i kristen tro (2015).

Med tanke på hur intimt förknippat hjärtat är med tro undrar jag över hur vi kan förstå kärlek som en särskild kunskapsform. Kärlek är centralt i kristen tro. Det märks inte minst i Johannesevangeliet 13:35, där Jesus säger: »Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.« Hur lär vi oss en sådan kärlek? Vad behövs i vår omgivning för att vi ska växa in i den eller upptäcka den? Kanske är en väg till kärlek att öva oss i förundran?

Filosofen Jonna Bornemark skriver att förundran gör livet mer spännande och intressant. Den får oss att vilja utforska det vi inte vet. »Förundran är därför varje kunskaps början och pekar åt två håll: dels öppnar den en relation till det vi inte vet, dels leder den till kunskap.«17

Kunskapens olika dimensioner kan beskrivas med fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Med fakta avses i första hand information av olika slag. Förståelse innebär att den lärande kan se mönster i informationen och förklara den för andra. Det hänger ihop med att kunna se information från olika perspektiv. Färdighet skildras kortfattat som kunnande, att kunna utföra något som att spela piano eller att undervisa. Förtrogenhet är en erfarenhetskunskap som ofta förknippas med en specifik situation och kallas ibland för tyst kunskap. Den erfarna körledaren tillägnar sig en kunskap om körsångare som böcker inte kan ge. Det är en kunskap som används för att avgöra repertoar, hur mycket övningstid som behövs och när övandet behöver varieras med andra typer av aktiviteter för att skapa glädje och ny kraft.

Diakonin omfattar också många former av kunskap. Jonas Ideström, professor i praktisk teologi, skriver i en artikel att diakonins kunskap uttrycks genom:

omdömesförmåga, trofasthet, förståelse och handling […]. Diakonens delaktighet och agerande skapar kunskap som inte enbart är intellektuell, utan involverar kroppsliga erfarenheter, känslor och relationer och förutsätter nätverk av relationer.

17 Bornemark, s. 29.

Det är en kunskap som är förankrad i det konkreta och präglad av strävan efter att förändra.18

Innebörden av kunskap i Bibelns värld är annorlunda än hur vi förstår kunskap i dag. I vår tid är hjärnan centrum för kunskap. I Bibelns värld tänker man med hjärtat och känner med inälvorna (levern). Kunskap i vår tid uppfattas vanligtvis som information som lagras i hjärnan. Det är något individen har. Den amerikanske religionspedagogen Thomas Groome beskriver att för Bibelns personer handlar kunskap mer om relation och engagemang. Det är snarare något som individen gör.19 Om någon har kunskap om Gud syns det alltså i personens handlingar. Det hebreiska ordet yada översätts vanligtvis med svenskans veta, kunna eller känna. När människor i Bibeln uttrycker sin yada till Gud utmärks det av att de lyder Gud. Konsekvensen av den lydnaden är en kunskap som älskar, som uttrycks i omsorg om och rättvisa för skapelsen och alla levande varelser.20

Det grekiska ordet för kunskap, ginoskein eller gnosis, används på ett liknande sätt i Nya testamentet. Kunskap kan beskrivas som en förening av tanke, känsla och handling. Kunskap framträder genom de olika sätt människan förstår och förhåller sig till världen. Den hör ihop med någon sorts praktik. Om vi återkopplar till olika innebörder av tro kan vi se likheter mellan aspekten att tro och Bibelns yada och ginsokein; de handlar om att praktisera kunskap om Gud. De här kortfattade beskrivningarna av

18 Ideström (2024).

19 Groome (1999), s. 141–142, för ett längre resonemang om begreppen ›yada‹ och ›ginoskein‹/›gnosis‹, vilket motsvaras av svenskans veta eller känna, under rubriken »The biblical way of knowing« i Christian religious education. Det återges och förklaras lite utförligare i Hedman (2015), s. 99–104, än i texten ovan.

20 I Ordspråksboken står det »Den rättfärdige sörjer (yada) för sina djur, men den ondes omsorg är grymhet« (Ords 12:10). Det betyder att en person som har kunskap om Gud eller känner Gud vet om behoven hos sina djur och tar hand om dem. Den som inte har förstått eller vet något om Gud försummar djurens behov och visar ingen nåd. Kunskap om Gud kommer till uttryck i omsorg och förmågan att se djurens, naturens och medmänniskans behov. Diakoni är ett sätt att levandegöra yada, att »kunskapa« om Gud.

företeelserna tro, kunskap och relationen dem emellan skulle kunna göras på många andra sätt. Här syftar de till att synliggöra något av den komplexitet som bokens ämne rymmer. Min förhoppning är att de åskådliggör något av trons många olika uttryck och dimensioner, vilket ökar förståelsen av samspelet tro och lärande.

Är tro något som växer fram av sig självt – eller är det något man kan lära sig?

I den här boken utforskar Anders Hedman samspelet mellan tro och lärande. Genom att förena teologi och pedagogik visar han hur tro kan växa fram ur både erfarenheter och relationer. Boken ger en djupare förståelse för hur känslor, tankar och gemenskap påverkar vår tro – och hur olika lärandeperspektiv kan ge nya verktyg för att närma sig och förstå kristen tro.

Med exempel från både Bibeln och det vardagliga församlingslivet utforskar Anders Hedman frågor om kunskap, tvivel och tillit. Boken riktar sig till alla som är intresserade av tro och lärande – oavsett om du utbildar dig för tjänst i en församling, redan arbetar med pedagogiska uppgifter i kyrkan eller vill ge utrymme för reflektion i exempelvis församlingsrådet.

Vad är det som bidrar till lärande? Hur lär man sig egentligen att tro? Svaret kanske finns i mötet mellan hjärta, tanke och handling.