Det nuvarande studentexamensprovet i modersmålet - lärarstuderandes granskning och

Det nuvarande studentexamensprovet i modersmålet - lärarstuderandes granskning och gymnasiestuderandes reflektioner

Ämneslärarstuderande i modersmål och litteratur har oundvikligen frågor om och funderingar kring studentexamensprovet i modersmålet och likaså har gymnasiestuderande flera funderingar kring samma prov. Vi är fyra lärarstuderande som intresserar oss för hur det i offentligheten argumenterats för det nuvarande studentexamensprovet i modersmålet samt vilka tankar och upplevelser gymnasiestuderande har av provet. Den fråga vi främst ställer är varför provet i modersmålet är tudelat, vilket vi kan konstatera är oklart även för gymnasiestuderande och gymnasielärare. Vi reflekterar även över provens relevans och funktion för gymnasiestuderande. Vilka mål mäter studentexamensprovet i modersmålet och matchar de målen som ställs i läroplanen för gymnasiet (2019)? I och med att studentexamensprovet ofta väger tungt vid ansökan till vidare utbildning skulle det vara ändamålsenligt att provet också upplevs relevant för framtiden. 

Det nuvarande studentexamensprovet i modersmålet - lärarstuderandes granskning och gymnasiestuderandes reflektioner

Det första vi kan konstatera är att de argument det nuvarande studentexamensprovet i modersmålet stöder sig på inte finns som lättillgänglig information för offentligheten. Genom svårnavigerade webbsidor, länkar som inte leder någon vart, åratal av meddelandehistorik från studentexamensnämnden och skumläsning av diverse dokument och artiklar hittar vi några sparsamma argument som vi nu delar med oss av. Vilka argument är det vi syftar på? Argument för varför det nuvarande studentexamensprovet i modersmålet ser ut som det gör.

Som allmänna motiveringar till ett förnyat studentexamensprov i modersmålet lyfts en förändrad textvärld till följd av digitaliseringen fram. På regeringsuppdrag påbörjades arbetet mot ett nytt studentprov redan år 2011, i samband med Jyrki Katainens regeringsprogram. Utvecklingsarbetet startade i ett behov av allmänbildning och ett kritiskt förhållningssätt till information, även om inriktningen för provet justerats under utvecklingsarbetets gång. Arbetet sammanställs av Jan Hellgren i rapporten Vad är relevant och tillförlitlig information?, men rapporten i sig presenterar inte ramarna för det nya provet.

Provet som det ser ut idag inramas i föreskrifterna för det digitala provet i modersmålet. Enligt föreskrifterna är syftet att mäta “i vilken omfattning examinanden har uppnått de mål som anges i gymnasiets läroplan för modersmål och litteratur och i vilken omfattning hen har uppnått mognad och beredskap för fortsatta studier”. I grunden ska de två proven alltså fungera som ett mätverktyg för hur väl läroplansmålen uppnås. På den här punkten riktar dock lärare i modersmål och litteratur kritik mot provet. Anders Westerlund m.fl. pekar på läroplanens bredd och intervjuade lärares funktionellt lagda ämnessyn i motsättning till en mer färdighetsinriktad studentexamen. Här verkar studentexamensnämndens och ämneslärarnas syn på läroplansinnehållet gå skilda vägar. Det ligger en frustration i att den ämnessyn läroplanen förmedlar inte följs upp i studentexamensprovet.

Det digitala, tudelade provet i modersmålet blev verklighet år 2018, då gymnasiestuderande för första gången skrev prov i läskompetens och skrivkompetens. Läskompetensprovet ämnar mäta kritisk och kulturell läskompetens och är indelat i två delar. Studentexamensnämndens motivering till indelningen är att skönlitterära och fiktiva texter nu får en större roll i provet. Indelningen innebär nämligen att examinanderna är tvungna att välja en uppgift som utgår från en skönlitterär eller annan fiktiv text. Provet i skrivkompetens mäter förmågan att uttrycka sig skriftligt, formulera tankar i skrift samt hantera temahelheter. Texten är materialbaserad och kan vara ställningstagande eller diskuterande. Mona Forsskåhl nämner att det nuvarande skrivkompetensprovets uppgiftsbeskrivning bidrar med mer utrymme för tolkning och minskar förekomsten av eventuella feltolkningar.

Det vi inte lyckats hitta tydliga argument för är varför det nuvarande studentexamensprovet i modersmålet fortsättningsvis består av två skilda prov. I samband med utvecklingsarbetet av det nya provet ställer Hellgren frågan om det fortfarande är relevant att provet består av två olika prov som skrivs på olika dagar. Det här till en följd av att olika hybriduppgifter testats, där svaren fick drag av både essäsvar och textkompetenssvar. Hur den här frågan sedan diskuterats och hur den nuvarande tudelningen motiveras kan vi inte redogöra för. Även om det alltså finns klara argument för det här valet är det inte argument som delas i offentligheten.

Vi uppfattar den information vi presenterat ovan som svårtillgänglig, då vi med hjälp av olika

källor fått pussla ihop grunderna till det obligatoriska prov som idag skrivs i modersmålet. Vi upplever att en del beslut inte motiveras i den litteratur och de texter vi tagit del av, däribland orsakerna bakom provets tudelning. Vi efterlyser en större transparens då det kommer till provets utformning och önskar att den här informationen sammanställs på ett mer lättillgängligt sätt. Ur vårt perspektiv skulle en mer öppen dialog mellan studentexamensnämnden och lärarkollegiet stödja den undervisning som förbereder examinanderna inför skrivningarna, samt bidra med större förståelse för studentexamensprovet i modersmålet.

När vi nu granskat diverse offentliga dokument om studentexamensprovet i modersmålet, är det även värt att intressera sig för studerandes tankar och upplevelser kring provet. Att lyssna och fråga gymnasiestuderande är värdefullt och ger relevant information med tanke på hur provet kunde utvecklas. Vi har därför intervjuat fyra tredje årets gymnasiestuderande om deras tankar, känslor och upplevelser kring studentexamensprovet i modersmålet. Studerande gav sitt samtycke att delta i studien anonymt genom en informerande samtyckesblankett. Vi genomförde intervjuerna via enskilda videosamtal på Zoom där studerande fick svara på olika frågor. Intervjuerna genomfördes halvstrukturerat och längden på dem varierar mellan trettio till cirka fyrtiofem minuter. Citat från intervjuerna har anpassats till standardsvenska. I intervjuerna utgick vi från tre olika teman som alla behandlar någon aspekt av studentprovet i modersmålet: vad de studerande minns från studentexamensprovet i modersmålet, hur de har upplevt att gymnasiestudierna fungerat som förberedelse inför studentexamen och slutligen vilken funktion och relevans de anser att studentexamensprovet i modersmålet har för deras framtid och eventuella framtida studier.

De fyra studerandena hade ganska likadana minnen från studentprovet i modersmålet. Majoriteten av dem var förvånade och eventuellt lite besvikna över att det inte fanns något videomaterial i läskompetensen. En studerande tyckte att det var svårt att förbereda sig inför studentprovet i modersmålet. Att förbereda sig inför modersmålsprovet var inte lika lätt som att förbereda sig inför exempelvis studentprov i naturvetenskapliga ämnen. Studerande ifråga säger följande om studentexamensprovet i modersmålet: ”modersmålsproven är svåra och oförutsägbara, tycker jag, för att det kan komma vad som helst och det går egentligen inte att förbereda sig”. Hen upplever proven i modersmål som oförutsägbara och svåra att förbereda sig inför jämfört med andra studentexamensprov. De andra studerandena upplevde det relativt enkelt att förbereda sig inför provet, t.ex. genom att läsa i läromedel, läsa nyheter och att skriva skrivkompetenser för att förbättra sitt språk – det sistnämnda var något som en av de studerande aktivt förespråkade. Två studerande ansåg även att gymnasiekurserna fungerat som en god grund och förberedelse inför studentexamen.

Flera studerande upplevde skrivkompetens som ett mera knepigt prov. Två studerande säger att provet ifråga handlar om en del tur, eftersom studerande inte vet vilka ämnen som kommer i provet. En studerande säger följande om skrivkompetensprovet: ”[...] eftersom att det finns en chans att du får ett dåligt prov, så tycker jag inte att det nödvändigtvis mäter din skrivkompetens, utan du måste ha ganska mycket tur också”. Hen anser att det vore mera rättvist med en större variation bland ämnena i provet. I en artikel av Westerlund m.fl. framkommer liknande tankar hos gymnasielärare som intervjuats om studentexamensprovet i modersmålet. Gymnasielärarna framhåller att ämnena i skrivkompetensprovet ofta är så pass nära varandra att studerande skriver ganska lika oavsett vilken rubrik de väljer. En önskan om en större variation bland ämnena i skrivkompetensprovet verkar finnas hos både lärare och studerande.

Gymnasiestuderande upplever att provet då skulle vara mera rättvist i och med att det då är en större sannolikhet att studerande hittar ett ämne som de har mycket att säga om.

Två studerande anser att de har fått en väldigt god grund inför studentexamensprovet i modersmålet, men att de gärna hade fått mera information tidigare kring vad en skrivkompetens egentligen är och hur man lägger upp och skriver en sådan text på bästa sätt. En av de studerande lyfte exempelvis fram att hen under första året i gymnasiet skrev flera skrivkompetenser utan att egentligen veta vad det var för något. Under gymnasiestudierna har studerande upplevt att de i princip strävat mot ett mål – studentexamensprovet i modersmålet, men de har också fokuserat mycket på att fördjupa deras allmänbildning. Detta har exempelvis märkts i och med att slutexaminationen i kurserna ofta är planerade som läs- och skrivkompetenser, där de har fokuserat på olika teman och ämnen, t.ex. ekokritik och migration. De har även övat på att använda Abitti.

Två studerande upplever att kursinnehållet har förberett dem inför studentexamensprovet. Speciellt läskompetensen anser de att reflekterar kursinnehållet. De ser läskompetensprovet som relevant med tanke på gymnasiestudierna. Dock anser de att provet inte är helt relevant för framtida studier. Båda studerandena påpekar att skrivkompetensprovet inte är relevant, eftersom de inte hamnar i en liknande situation i framtiden. I det vardagliga livet har alla tillgång till stavningskontroll och mera tid till att fila på en text. En studerande lyfter även fram att de i matematik har tillgång till MAOL:s tabeller och undrar varför de inte har tillgång till stavningskontroll under studentexamensprovet i modersmålet. Enligt Westerlund m.fl. har gymnasielärare också ställt sig frågande till varför den språkliga aspekten ska påverka resultatet så pass mycket. Vilka förmågor mäts egentligen?

Det är alltså knepigt att hitta argument för varför studentexamensprovet i modersmålet ser ut som det gör i nuläget och ännu svårare är det att hitta argument till varför provet är tudelat. Information om vad läskompetensprovet respektive skrivkompetensprovet mäter finns tillgängligt, men vilka är argumenten bakom att studentexamensprovet i modersmålet fortsättningsvis är indelat i två prov? I intervjuerna med fyra gymnasiestuderande berättar de att de i allmänhet upplever att studentproven och kurserna går någorlunda hand i hand, även om det finns ämnesområden som inte är med i proven. Dock upplever flera av dem läskompetensprovet som mera relevant för deras framtid än skrivkompetensprovet. Att förbereda sig inför skrivkompetensprovet verkar de ha upplevt som mera utmanande. Både studerande och gymnasielärare verkar efterlysa en större variation i ämnena i skrivkompetensprovet. Gymnasiestuderande ställer sig frågande till skrivkompetensprovets relevans och funktion för deras framtid. De har under provet inte tillgång till stavningskontroll, vilket de annars alltid har. De upplever även att tur är en avgörande faktor för provet, eftersom de har olika mycket att skriva om olika ämnen. En av studerande upplever studentexamensprovet i modersmålet som oförutsägbart jämfört med andra studentexamensprov.

Vilka är då motiven för den fortsatta tudelningen av studentexamensprovet i modersmålet? På basen av granskningen och studerandes reflektioner kan vi konstatera att det finns behov av fortsatt utveckling av provet. Kan provet t.ex. omarbetas och utvecklas till ett enda prov som motsvarar de mål som gymnasiets läroplan ställer, samtidigt som studerande upplever att provet har relevans för deras framtid och eventuella framtida studier? Oavsett efterlyser vi en större transparens då det kommer till provets framtida utveckling och utformning och önskar att den informationen sammanställs på ett lättillgängligt sätt.

TEXT: KAROLINA JUNELL, VIKTORIA BÄCKSTRÖM, ISABELLE ORRE OCH VICTORIA KOTKAMAA

ILLUSTRATIONER: AMANDA HELLING

KÄLLFÖRTECKNING

INTERVJUER:

Tredje årets studerande från gymnasiet. 2022. Intervjuerna gjordes individuellt i maj 2022. Citaten från intervjuerna har justerats till standardsvenska.

LITTERATUR:

Forsskåhl, M. (2020). Finlandssvenska studentexamensprovet i modersmålet - dess ekologi i tid och rum. I: Forsskåhl, M., Lassus, J., Silén, B. & Stolt, S. (red.). Modersmålsprovet i brännpunkten: studentexamensprovet i modersmålet svenska på 2000-talet. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. S. 11-28. 

Hellgren, J. (2014). Sammandrag av rapporten Vad är relevant och tillförlitlig information? Rapport över testningen av uppgifter i kritisk läsförmåga i sex svenskspråkiga gymnasier 2012-2013. Studentexamensnämnden. 

Studentexamensnämnden (2018). Föreskrifter för det digitala provet i modersmålet. https://www.ylioppilastutkinto.fi/images/sivuston_tiedostot/Ohjeet/ Koekohtaiset/sv_for eskrifter_modersmalet_digitala_provet.pdf. 

Studentexamensnämnden (15.12.2017). Meddelande till lärare och studerande i modersmålet. https://www.ylioppilastutkinto.fi/sv/aktuellt/ meddelanden/515-digitalt-studentprov-imodersmalet-171047-15122017. 

Utbildningsstyrelsen (2019). Grunderna för gymnasiets läroplan 2019. Helsingfors: Utbildningsstyrelsen. 

Westerlund, A., Randahl, A-C & Heilä-Ylikallio, R. (2022). Prov och praktik i otakt? Fyra gymnasielärares kollegiala samtal om skrivande och skrivundervisning i anslutning till det digitala studentexamensprovet i modersmål och litteratur. I: Björklund, S., Haagensen, B., Nordman, M. & Westerlund, A. (red). Svenskan i Finland 19. Att skriva på svenska – privat och professionellt. Vasa: Svensk-Österbottniska samfundet r.f.