Demokrati, samhällsengagemang och retorik i nordiska gymnasier

Våren 2022 blev SMLF inbjudet att delta i en workshop med fokus på forsknings- och undervisningsperspektiv på demokratiundervisning i de nordiska gymnasieskolorna. Efter att ha blivit uppskjuten en gång på grund av pandemi och världsläge, kunde workshoppen Teaching Democratic Participation in the Nordics and Beyond: Civic Communication Practices in Secondary School äntligen ordnas i Stockholm 8–9 september 2022.

Workshoppen i Stockholm fungerade som startskottet på ett större arbete med att diskutera demokratiundervisningens roll och synlighet i Norden. Ursprungligen var tanken att projektet skulle involvera forskare och representanter från modersmålslärarföreningarna i alla nordiska länder och några baltiska länder. På grund av olika omständigheter blev den första träffen något mer avskalad, och sist och slutligen forskare från Norge, Sverige, Danmark och Finland. Jag representerade SMLF och var också den enda gymnasieläraren den här gången. Flera av deltagarna hade dock börjat sin bana som lärare och är aktiva i ländernas modersmålslärarföreningar.

Under två dagars tid presenterades forskning som fokuserade på hur retorik, demokrati och samhällsengagemang behandlas i de nordiska länderna, såväl i läroplaner som i undervisningspraxis. Min uppgift var att presentera ett finländskt lärarperspektiv, för att ge en inblick i situationen här. Sammanlagt var vi åtta personer på plats vid Södertörns högskola, och en deltagare presenterade på distans. Att som enda lärarrepresentant skickas in med sju forskare kanske kan tänkas vara en obekväm situation, men eftersom det var en liten grupp kunde vi verkligen lära känna varandra och gå på djupet i diskussionerna efter presentationerna.

Jag har många gånger tänkt (och det känns som att många har samma uppfattning) att man sätter mer fokus på muntliga färdigheter och retorik i de andra nordiska länderna. Detta stämmer delvis, till exempel kan man studera retorik som huvudämne vid universitet i Sverige, Norge och Danmark, medan detta inte är möjligt i Finland. Samtidigt lyfts kommunikationen allt tydligare fram i GLP2021, vilket gör att det vi redan tidigare också har arbetat med i finländska gymnasier synliggörs ännu mer. När det kommer till demokratiundervisning och samhällsengagemang visade forskningen som presenterades under workshoppen, att samma utmaningar finns i alla nordiska länder: Vem är det som ska undervisa i detta och på vilka sätt?

Om demokrati eller genom demokrati?

Torsdagen inleddes med gemensam lunch och vi fick bekanta oss med varandra. Därefter höll Jonas Bakken, ämnesansvarig för lärarprogrammet vid Universitetet i Oslo, en inledande presentation med rubriken Retorikkens rolle i demokratiopplæring. Utgångspunkten i presentationen var vad demokratifostran egentligen innebär (med stöd av Stray, 2011, från Arthur & Wright, 2001). Bakken lyfte fram skillnaden mellan undervisning om demokrati (kunskap om demokrati, det politiska systemet i det egna landet), undervisning för demokratiskt deltagande (färdigheter för att kunna delta i demokratiska processer och att utveckla egna demokratiska värderingar) och undervisning genom aktivt demokratiskt deltagande (att delta i demokratiska processer i och utanför skolan). Enligt Bakken (och flera av de andra forskningarna som presenterades) ligger fokus ofta på undervisning om och för demokrati, men vi borde ännu komma till att låta studerande lära sig genom att själva aktivt delta i demokratiska processer. För detta behövs naturligtvis färdigheterna, därför är alla steg i tredelningen viktiga.

Bakken presenterade också en studie som han gjort tillsammans med två av de andra deltagarna i workshoppen, Claire Hoghart och Christina Matthiesen (Hoghart, Matthiesen och Bakken, 2021). De undersökte hur demokratiundervisning och retorik lyfts fram i de nationella läroplanerna i ämnena svenska, norska och danska. Resultaten visade att fokus ligger på att lära ut färdigheter som studerande behöver, dvs tala, skriva och diskutera. I samtliga tre läroplaner är målet att eleverna ska bli aktiva och ansvarsfulla demokratiska medborgare. I läroplanerna för ämnena norska och danska lyfter man tydligare fram retorisk analys, medan läroplanen i svenska fokuserar på retoriska strategier för att tala och skriva. Hoghart, Matthiesen och Bakken konstaterar också att retoriken och demokratiundervisningen ändå ofta nämns implicit i läroplanerna, och ämnesgränserna kan leda till överlappningar och att temat splittras mellan olika läroämnen.

Följande presentation hölls av Stefan Rimm, lektor i retorik vid Södertörns högskola, och Mika Hietanen, lektor i retorik vid Lunds universitet. Rimm och Hietanen ordnade hela workshoppen, och de presenterade synvinklar på Argumentation Literacy as a Civic Literacy in Secondary Education. Dessa tankar kan du läsa om i ledaren, som är skriven av Hietanen.

Demokratiundervisning i nordiska klassrum

De resterande presentationerna som hölls under torsdagen och fredagen fokuserade på forskningar om vad styrdokument och lärare själva berättar om hur demokratiundervisning och retorik behandlas i de nordiska skolorna. Mikko Puustinen, lektor i ämnesdidaktik i historia och samhällslära vid Helsingfors universitet, höll ett distansföredrag med rubriken Knowledge and Democratic Participation in Finnish History and Social Studies Teaching. Puustinen lyfte fram att tidigare forskningar visar att finländska ungdomar har stor samhällelig kunskap och tillit till det finländska samhället, men att de inte är lika intresserade av att själva delta i olika demokratiska processer. I sin forskning observerade Puustinen sammanlagt 18 historielärare eller klasslärare som undervisar i historia, med fokus på metoder och innehåll. Dessutom intervjuades dessa lärare. Resultaten visade att innehållet och sekvenserna styrdes av läromedlen och att historiska källor sällan användes som bevis, mest som motiverande eller exemplifierande faktorer. Detta visade också att argumentation och diskussion ofta saknades. Puustinen visade också hur utspridd retoriken är på olika läroämnen i gymnasiet. Samma problematik finns i de andra nordiska länderna och med tanke på studerande är det därför viktigt för lärarna att synliggöra dessa tangeringspunkter och koppla dem till omvärlden. Puustinen lyfte fram att “To address the uncertainties of today’s world and support future-oriented democratic process we should call young people to participate in building a better society – not give it ready-made”.

Ulrika Németh, vikarierande universitetslektor på Institutionen för ämnesdidaktik med fokus på språkdidaktik och svenska (och styrelseledamot i Svensklärarföreningen), presenterade sin doktorsavhandling Det kritiska uppdraget. Diskurser och praktiker i gymnasieskolans svenskundervisning på gymnasiet (2021). I sin forskning utgick Németh från fokusintervjuer med svensklärare, granskning av nordiska läroplaner samt klassrumsobservationer. Hon kom fram till att det ligger stort fokus på att undervisa om kritisk läskunnighet (critical literacy) och att kunna analysera och tolka olika typer av texter. Németh föreslår därför att med hjälp av färdigheter från svenskämnet kan studerande tillämpa sina kunskaper i olika sammanhang och på det sättet aktivt engagera sig i samhällsfrågor och demokratiska processer. Samma problematik kvarstår dock: På vems bord ligger detta? I diskussionen efter presentationen lyfte jag fram risken med att vårt ämne blir instrumentellt, om man i skolvärlden utgår ifrån att modersmålsämnets uppdrag är att lära studerande skriva, tala och analysera. Vi har också ett kulturellt och litterärt ansvar som inte får glömmas bort.

Christina Matthiesen, lektor i retorik vid Københavns Universitet, presenterade en studie (Matthiesen, 2020) om argumentationsundervisning i den danska skolan, genom granskning av danska läromedel och läroplaner samt klassrumsobservationer. Också de danska eleverna har mycket kunskap om och intresse för demokrati enligt internationella mätningar. I grundskolans läroplan för läroämnet danska nämns argumentation explicit endast som kunskaps- och färdighetsmål. Matthiesen jämförde också läroplaner från olika tider för att visa hur synen på argumentationen har förändrats. 1984 låg fokus på samarbete och problemlösning, att tillsammans diskutera och komma fram till ett svar. I den senaste läroplanen från 2020 behandlas argumentation mer ur ett kritiskt perspektiv med fokus på kritisk läskunnighet, dialog och källkritik. I en granskning av 315 didaktiska läromedel i ämnet danska för hela grundskolan, kom Matthiesen fram till att endast 1,74 % av texterna var argumenterande. Det innebär att argumentationen inte har en så framträdande roll, varken i läroplanen eller i läromedlen. Detta hänger återigen ihop med att argumentationsundervisningen är splittrad mellan olika läroämnen och ofta nämns enbart implicit i läroplanerna. Matthiesen lyfter fram följande slutsatser med tanke på resultaten: vi borde stärka förhållandet mellan kunskap och färdighet, sätta fokus på målformuleringarna i styrdokument och läromedel, forska mera i argumentationsundervisning, medvetet utsätta elever och studerande för olika exempeltexter och utveckla ett didaktiskt ramverk med utgångspunkt i retorik, argumentation och kritisk läskunnighet.

Hur utvecklas lärarnas färdigheter?

Anne-Grete Kaldahl, lektor vid lärarutbildningen vid Oslo Metropolitan University (Storbyuniversitetet), disputerade 2020 med avhandlingen The Educational challenge of oracy – a rhetorical approach: Exploring and articulating the oracy construct in Norwegian schools. Under workshoppen gav hon presentationen How is oracy perceived, taught, and assessed in Norwegian schools?, mot bakgrund av en norsk utbildningsreform som bygger på att försöka få muntliga färdigheter (oracy) att bli en kärnkompetens som spänner sig över läroplanerna. Kaldahl lyfte fram följande citat som centrala utgångspunkter:

• Thought is the tool of speech, and speech is the tool of thought. (Vygotsky, 1978)

• Speech makes implicit thoughts explicit.  Language determines the foundation for what is conceivable. Language is realitymediating and personality-creating. It is a “living space we unfold in”. (Fafner, 2005, s. 10)

• Giving students a voice is linked to identity formation, since oracy is intertwined with paideia (gr.) - Bildung (ger.) - dannelse (norw.)

I sin forskning undersökte Kaldahl hur olika ämneslärare utvärderar muntliga uppgifter, för att se vad som anses vara det viktiga när det kommer till muntliga färdigheter. Hon använde sig av enkät till lärare för att få kvantitativa resultat, och kvalitativa intervjuer med såväl lärare som studerande. De kvantitativa resultaten i hela materialet visade att lärare värdesätter färdigheter att använda ethos, pathos och logos ungefär lika mycket, men att logos ändå var det avgörande (ethos 27 %, pathos 29 %

Under två dagar dryftades demokratiundervisningens roll och synlighet i de nordiska klassrummen. Från vänster: Claire Hoghart, Anne-Grete Kaldahl, Mika Hietanen, Christina Matthiesen, Christoffer Wärn, Jonas Bakken och Stefan Rimm. På bilden saknas Ulrika Németh och Mikko Puustinen.

och logos 44 %). I de kvalitativa intervjuerna framkom det dock att logos har ett betydligt större värde (67 %), enligt såväl lärarnas som studerandenas uppfattningar av utvärderingen av muntliga uppgifter. Med tanke på vad styrdokumenten säger och vad forskningen visade, drog Kaldahl slutsatsen att lärare med tid skapar ett mönster för vad goda muntliga färdigheter är. Detta är lärarnas egna standard. Hon menar att detta kunde användas för att utveckla framtida läroplaner, att arbeta nerifrån upp (från undervisningspraxis till styrdokument istället för tvärtom). Kaldahl berättade att lärare anser att det är svårt och tidskrävande att utvärdera muntliga uppgifter och att ge muntlig respons. Dessutom upplever många att de inte har tillräckliga färdigheter. Med tanke på detta avslutade Kaldahl med att konstatera följande: Det saknas ett systematiskt didaktiskt angreppssätt i den norska skolan när det kommer till muntliga färdigheter. Därför behöver detta (och utvärdering av färdigheterna) behandlas på ett systematiskt sätt i lärarutbildningarna, för att ge lärare de verktyg de behöver och skapa samsyn.

Det avslutande forskningsperspektivet gavs av Claire Hoghart, lektor i engelska vid lärarutbildningen vid Örebros universitet. I presentationen Teaching Civic Communication with the Problem-SolvingProposal ställde hon frågan: Hur gör vi retoriken relevant för studerandes samhällsengagemang? Hoghart gav exempel från lärarutbildningen, där hon i engelskaundervisningen använder problemlösningsorienterade uppgifter som studerande tillämpar olika färdighet på för att lösa. Ett konkret sätt är att skapa uppgifter som studerande kunde göra i verkligheten också. Ett exempel är en uppgift där de ska tänka sig en gemenskap de redan tillhör eller tror att de kan tillhöra i framtiden (exempelvis en skola, förening, fackförening eller ett politiskt parti). Studerandena ombeds förbereda ett förslag till den gemenskap de har i åtanke, vilket kräver att de tar den tänkta publiken i beaktande. Vem är de, vilken information behöver de och vilka beslut kan de ta? Uppgiften går sedan ut på att skapa ett formellt tal, där den studerande identifierar ett problem i den samhällsgemenskap den talar till, föreslår en praktisk eller principiell lösning med hjälp av de retoriska bevismedlen. Hoghart lyfte fram att instruktionerna också innehåller att förbereda visuella hjälpmedel och att tänk på den icke-verbala kommunikationen i talet. Den här typen av uppgift kan vara engagerande, eftersom studerande kan åstadkomma riktiga förändringar. Samtidigt kräver det färdigheter i att uttrycka

sin sak, såväl verbalt som icke-verbalt, att skapa visuella hjälpmedel, att identifiera ett problem och att inse vilken instans man ska rikta sig till för att få till stånd det man eftersträvar. Hoghart gav också exempel på färdiga mallar för hur de studerande kan argumentera för sin sak, något som kan hjälpa dem på vägen. Det här kunde vara ett sätt att komma åt det som Jonas Bakken talade om, nämligen att undervisa genom demokrati för att befästa färdigheterna och ge möjlighet till samhällsengagemang.

Var ska retoriken finnas?

Så gott som samtliga forskare lyfte fram att ett stort problem är att demokratifostran, retorik och argumentation oftast nämns implicit i läroplanerna och att de är uppdelade mellan olika ämnen. Det betyder att många olika lärare behandlar (eller inte behandlar) dessa teman på många olika sätt med många olika syften. Det gör det svårt att skapa en samsyn gällande vad demokratiundervisning innebär och samtidigt blir det svårt för studerande att se dessa överlappningar. Dessutom förväntas de kunna tillämpa dem i olika situationer. Därför passade det bra att jag gav den avslutande presentationen under workshoppen, eftersom min uppgift var att presentera hur demokratiundervisning och retorik behandlas i de finländska gymnasierna. Vi har ett, i teorin, ypperligt verktyg för att komma åt en del av dessa utmaningar som lyftes fram i de svenska, norska och danska skolorna: GLP2021.

Jag lyfte fram ett konkret exempel på ett studieavsnitt där man kunde kombinera MO5 Att tolka text med SL1 Det finländska samhället. Genom att till exempel undersöka politiska ideologier i världen, analysera olika textgenrer ur ett ideologiskt perspektiv och diskutera hur detta påverkar samhällsdebatten också på ett lokalt plan, kan studerande använda kunskaper och färdigheter från olika relevanta vetenskapsområden. Förutom det borde man också få in det egna engagemanget för att studerande ska känna sig delaktiga och hörda. Projekt som det man nu arbetar med i bland annat Björneborgs svenska samskola (läs s. 16) kan fungera som en utmärkt startpunkt för en längre och tydligare ämnesövergripande lärstig.

Frågan var retoriken ska finnas och på vems bord den ligger kan inte nödvändigtvis besvaras enbart med GLP2021. Så som Kaldahl konstaterar, skulle det kräva förändring i modersmålslärarutbildningen (eller egentligen lärarutbildningen överlag) och ett medvetet synliggörande i läroplanerna, allt från grundskolan till gymnasiet. Det fina är att allt innehåll egentligen redan finns där, speciellt tack vare de kompetenser som läroplanerna lyfter fram. Frågan är kanske: Med vilka metoder kan vi skapa ännu mer samhällsmedvetna och demokratiska medborgare?

TEXT: CHRISTOFFER WÄRN ILLUSTRATION: AMANDA HELLING

PS. Avslutningsvis kan jag inte låta bli att kommentera det faktum att vi i två dagar presenterade, diskuterade och umgicks på våra egna modersmål. Nästan allt gick på sverigesvenska, norska, danska och finlandssvenska. Det är fantastiskt att grannspråksförståelsen möjliggör att man får uttrycka sig så som man känner sig mest bekväm. Med tanke på Nordspråks osäkra framtid upplevde jag denna workshop som ett utmärkt exempel på varför samarbeten inom Norden är så viktiga och borde få fortsätta.

Fafner, Jørgen (2005): Retorik: Klassisk og moderne: Indføring i nogle grundbegreber. Köpenhamn, Akademisk Forlag.

Hogarth, Claire, Matthiesen, Christina & Bakken, Jonas (2021): ”Advancing citizenship through language arts education: Conceptions of rhetoric in Scandinavian national curricula”. Journal of Curriculum Studies, 54(4).

Kaldahl, Anne-Grete (2020): The Educational challenge of oracy – a rhetorical approach: Exploring and articulating the oracy construct in Norwegian schools. Diss., Oslo Metropolitan University.

Matthiesen, Christina (2020): “Argumentationsundervisning i danskfaget og det stærke kairos-begreb". I: Haas, Claus & Matthiesen, Christina [red.]: Fagdidaktik og demokrati, Samfundslitteratur.

Németh, Ulrika (2021): Det kritiska uppdraget: diskurser och praktiker i gymnasieskolans svenskundervisning. Diss., Södertörns högskola.

Stray, Janicke Heldal (2011). Demokrati på timeplanen. Fagbokforlaget.