Språklig medvetenhet och nyfikenhet som ledord

– I klassen talar jag standardsvenska med mina elever, men om jag möter dem i bybutiken på fritiden talar jag dialekt.

Den muntliga finlandssvenskan är mångfasetterad, men alla har en idé om vad som är standardsvenska. För en del skiljer sig deras finlandssvenska modersmål ganska mycket från denna standard, men för att kunna kommunicera behöver man ändå lära sig en standardvarietet och framför allt vara medveten om i vilka situationer den behövs. Hur arbetar man med språklig medvetenhet och muntlig kommunikation i dialektala miljöer?

Allt började med att jag tänkte tillbaka till min egen lågstadietid i Överesse skola. I en språkmiljö där dialekten är väldigt stark försökte vi enträget lära oss tala någon form av standardsvenska redan i första klass. För mig som utbildad modersmålslärare är den här språkmiljön ytterst intressant och jag ville höra hur man arbetar med språklig medvetenhet och muntlig kommunikation i lågstadiet idag.

Anna Smeds arbetar som klasslärare i Överesse skola, och hon undervisar årskurs två. Hon beskriver elevernas språk som starkt dialektalt. – De flesta växer upp med dialekten, menar Smeds. Ofta talar också båda föräldrarna dialekt, vilket gör dialektens roll som modersmål ännu starkare.

Med tanke på den bakgrunden är det inte speciellt överraskande att eleverna också talar dialekt under lektionerna, och Smeds säger också att det ofta förekommer dialektala ord i skrift också.

– Speciellt eleverna i ettan och tvåan kan blanda in dialekten i skrift, men ju äldre de blir, desto mer medvetna blir de också om språket och i vilka situationer det är standardsvenska som gäller.

En intressant iakttagelse är att det ändå slinker in dialektala uttryck också hos de äldre eleverna i vissa situationer. – När det handlar om friskrivning och skrivprocess kan texterna vara ganska dialektstarka också i de högre klasserna, menar Smeds. När eleverna använder sin egen fantasi är dialekten nära till hands, eftersom den är känslospråket.

Jag kommer själv ihåg att vi elever talade dialekt sinsemellan, medan läraren talade standardsvenska med oss. Dialekten var alltid välkommen i skolan, men vi fick lära oss varför det är viktigt att vara medveten om språket i olika kommunikationskontexter. Smeds säger att detsamma gäller fortfarande. – I klassen talar jag standardsvenska med mina elever, men

NÅGRA AV VINNARNA I SNÄLLA HJÄLTAR

om jag möter dem i bybutiken på fritiden talar jag dialekt. Vi har diskuterat detta i klassen också, och eleverna är medvetna om att det beror på situationen och vilken roll jag har.

Språkliga förebilder Vad är viktigt att tänka på i modersmålsundervisningen i en dialektal miljö? – Det är ett långsiktigt arbete, och det viktigaste är ordkunskapen och läsförståelsen, menar Smeds. Om eleverna t.ex. håller en presentation om något försöker jag få dem att tala standardsvenska. Speciellt för de yngre kan det vara svårt och de vill ofta ha texten nedskriven som stöd. Ibland kan det också bli mer mot ett rikssvenskt uttal, eftersom många ser på svenska barnprogram.

Smeds lyfter också fram vikten av ett ämnesöverskridande tankesätt när det kommer till språkkunskaperna. – Det handlar om att ge eleverna modeller och själv vara modellen, menar Smeds. Genom att använda korrekta termer i t.ex. matematik utökas ordförrådet samtidigt som språket är en del av all undervisning.

I många fall kan ordkunskapen vara väldigt stark på dialekt, men något svagare på standardsvenska. – Därför är det viktigt att använda språket mångsidigt och i olika situationer, säger Smeds. Genom att eleverna får läsa olika slags texter, lyssna på högläsning av olika slags texter och lyssna på sagor under t.ex. bild- och slöjdlektionerna, får de dels utveckla förståelsen av standardsvenska texter och dels ett rikare ordförråd.

Eftersom dialekten är det första språket de lär sig, kan det nästan bli som att lära sig ett nytt språk då standardsvenskan kommer in i bilden. Då är det viktigt att det finns språkliga förebilder som eleverna kan lära sig av, och Smeds lyfter fram att hon också försöker få in så många finlandssvenska material som möjligt, eftersom många elever redan hör rikssvenska i barnprogram. – Eleverna lär sig lättast om man får in ämnet på ett intressant och tryggt sätt, säger Smeds. Det kan vara obekvämt för dem att ställa sig inför en klass och försöka tala standardsvenska till en början, och då är det viktigt att först göra eleverna nyfikna och intresserade och skapa en trygg miljö.

Hembyn som tema Under våren har de haft Esse som tema i undervisningen och då har dialekten naturligtvis också behandlats på många sätt. Smeds säger att eleverna är införstådda med att de behöver kunna kommunicera på annat sätt än enbart med dialekt, men det finns inga värderingar i det. – Om det kommer ett dialektord i skrift eller tal kan vi till exempel tillsammans fundera på vad det skulle heta på standardsvenska, bara för att jämföra, säger Smeds. Om eleverna har en läsläxa kan de också få reflektera över hur de skulle berätta samma sak för en kompis, på det sättet kan vi jämföra åt andra hållet.

Under temaveckorna har tvåorna samlat in dialektord och diskuterat dem. De har också jämfört stavningen av orden och fört en diskussion om hur man skriver på dialekt. Smeds har sedan använt de ord som eleverna har samlat in och gjort nya texter till bekanta sånger. – Jag har använt sådana ord som är typiska för dialekten, till exempel pa, jär och tär, säger Smeds. Eftersom vi är på landsbygden blev en av sångerna Sven som har ett stori föus till melodin av Old MacDonald had a farm.

Att arbeta med den egna dialekten på det här sättet har varit uppskattat bland eleverna. De har också fått skapa egna dialektala texter till barnvisor. – Dialekten engagerar, säger Smeds. De har en god språklig medvetenhet redan som unga och de är nyfikna.

Att lära sig kommunicera kontextbundet och att anpassa sig efter situationen är färdigheter som alla behöver. Den ovan nämnda språkliga nyfikenheten och medvetenheten är viktiga hjälpmedel på vägen dit.

TEXT: CHRISTOFFER WÄRN ILLUSTRATION: AMANDA HELLING