”EN SOM ÄR SOM JAG” Volontärarbete på olika håll inspirerade Karen Lynn Williams och Khadra Mohammed till Fyra fötter, två sandaler. – Barnens sätt att leva och leka påverkar mig mycket, säger Karen Lynn Williams. intervju: anna braw
foto: eerdmans publishing (porträtt)
i ett flyktingläger vid gränsen mellan Afghanistan och Pakistan – det är ämnet för författarna Khadra Mohammeds och Karen Lynn Williams och illustratören Doug Chaykas bilderbok Fyra fötter, två sandaler. Den gavs ut för över tio år sedan i USA och har blivit översatt till en rad språk. Men den hade aldrig blivit till om inte en flicka hade ställt en viktig fråga till Khadra Mohammed. – I mitt arbete med människor som har kommit till USA därför att de har varit tvungna att fly från sina hemländer håller jag på mycket med högläsning, berättar hon. Jag läser för barnen eftersom deras föräldrar inte kan läsa för dem på engelska än. En gång var det en flicka från Irak som frågade mig varför det inte fanns några böcker om ”en som är som jag”. Jag sa att jag inte visste varför men att jag skulle leta. VÅ FLICKORS VÄNSKAP
”BARNEN GER MIG BERÄTTELSERNA, FAST INTE AVSIKTLIGT. VARJE BERÄTTELSE ÄR EN PRESENT.”
PÅVERKAD AV BARNEN
Karen Lynn Williams är amerikan och har arbetat som volontär i andra länder i perioder,
16 UPPDRAG MISSION NR 2 2018
bland annat på Haiti. Hon har skrivit många barnböcker. – Jag är intensivt intresserad av barndomen och av andra kulturer, säger hon. Så när jag har bott i andra länder har jag blivit påverkad av barnen där, hur de lever, leker, vad de vill och längtar efter, deras drömmar och beteenden. Barnen ger mig berättelserna, fast inte avsiktligt. Varje berättelse är en present. Khadra Mohammed kommer ursprungligen från Somalia och bor numera i Pittsburgh. Det är där hon arbetar bland nyanlända – men när hon var tonåring var hon i ett flyktingläger i Peshawar. – Jag hjälpte till med hälsoarbetet där: höll barnen när de fick sina vaccinationer, lekte med dem medan deras mammor blev undersökta, gick ut med dem när mammorna behövde vila … Ibland läste jag högt för dem, arabiska bilderböcker som jag hade tagit