”Jag var i Kiev och Lviv och träffade barn som sa att de kände sig trygga nu. Så pratade jag med en kollega häromdagen: situationen är så oförutsägbar, allt kan hända, vi vet inte hur det blir. Och vi måste planera, och vi måste vara flexibla. Människor behöver oss”, sa Klára Keveházi när jag talade med henne i mitten av januari.
Det är lika sant för Lunds Missionssällskap och Uppdrag Mission: vi måste planera, men vad som helst kan hända. Kanske är kriget i Ukraina redan slut när den här tidningen når fram till sina läsare (men Klára Keveházi påminner om att krisen blir längre än så), eller kanske har det blivit ännu värre på något vis som vi inte kunde förutse.
När sällskapets styrelse bad mig att göra ett nummer om Ukraina funderade jag mycket på hur det skulle gå till, och så bestämde jag mig för att göra mycket plats för människor som har något att berätta. Vi vet inte hur det blir, men deras upplevelser och deras engagemang är också en del av det som redan har hänt.
