FÖRENINGSAKTIVITETER
Bröstrekonstruktioner Bröstrekonstruktion var ämnet när plastikkirurgen och grundaren av Akademikliniken, Jan Jernbeck besökte Amazonas lokaler för en ”Fråga-doktorn-kväll”. Bröstrekonstruktion handlar inte om en enda utan om flera olika metoder för att återskapa bröst efter bröstcancerbehandling och Jan Jernbeck redogjorde för hur dessa operationsmetoder görs och vad de innebär både medicinskt och estetiskt.
J
an Jernbeck inledde med en personlig presentation av sig själv och Akademiklinikens verksamhet som i höstas utökades med en ”walk-in-clinic” i centrala Stockholm, förutom klinikerna i Stockholm, Malmö, Köpenhamn och London. Bröstrekonstruktionerna som Akademikliniken utför, görs efter själva bröstcanceroperationen och är en så kallad sekundär rekonstruktion. Det finns flera sätt att återskapa ett nytt bröst efter en bröstcanceroperation. Silikoninplantat Ofta är vävnaden över bröstkorgsväggen så stram att en enkel protesimplantation inte är möjlig. Därför opereras en vävnadsexpander, en liten silikonballong, in under bröstmuskeln. Den töjs sedan successivt ut genom att man via en ventil under huden fyller på med koksaltlösning. När vävnaden töjt sig så mycket som behövs ersätts ballongen av ett permanent implantat. - Vi använder mest silikongel som ger en naturligare konsistens av bröstet, den senaste tiden har geléhallon– implantat blivit allt bättre och vi har stor och god erfa– renhet av dem, sade Jan Jernbeck. Han berättade att bröstimplantaten också görs i en droppformad anatomisk form för att se så naturliga ut som möjligt. - Vi har många olika former och profiler så att patienten kan prova sig fram till den form som passar de kroppsliga förutsättningarna. Vi har nyligen infört en 3D-teknik så att kvinnan kan se hur bröstet kommer att se ut när operationen är klar, sade Jan Jernbeck. Kroppsvävnad i bröstet Ibland går det inte att sätta in en expander eller så föredrar kvinnan en annan lösning utan främmande material, och då kan bröstet byggas upp med enbart kroppsvävnad. Det finns två olika metoder för bröstrekonstruktion med kroppsegen vävnad. Den ena är lattisimus dorsi lambå. Denna rekonstruktionsmetod är mindre omfattande. Här används en muskel, fett och hud från ryggen som roteras fram och används för att bygga upp ett nytt bröst. Denna
8
metod kräver ofta att en protes läggs in under lambån för att det nya bröstet skall få önskad volym. Fördel med Latissimus dorsi lambå: • Kortare operationstid än så kallad DIEP lambå • En bra metod om området på buken inte lämpar sig för att göra en så kallad DIEP. Nackdel med Latissimus dorsi lambå: • En protes behövs ofta som tillägg för att ge önskad volym • En viss stramhet från ryggområdet kan bli bestående • Endast ena bröstet kan opereras vid varje operationstillfälle med den här metoden om det behövs rekonstruktion av båda sidorna. Den andra metoden är DIEP lambå. Denna metod innnebär att endast hud och fett bygger upp det nya bröstet. Den har ersatt en liknande äldre metod då även delar av muskel användes (så kallad TRAM). Hud, fett, nerver och kärl från den nedre delen av magen används och kopplas med mikrokirurgisk teknik till vener och artärer i armhålan eller bredvid bröstbenet. På vissa individer är det lämpligare att använda fettkudden ifrån övre delen av stussen istället (så kallad S-GAPlambå). Nackdelen med metoden är att operationen är komplicerad, plastikkirurgen måste bland annat sy ihop blodkärl med blodkärl och operationstiden är lång, upp till 10 timmar. En bröstvårta konstrueras ca 6 månader efter ingreppet, och tre månader senare tatueras vårtgården för att få samma färg som den naturliga vårtan. Dessa mindre ingrepp tar ungefär 30 minuter och görs med lokalbedövning. Jan Jernbeck talade mycket om de goda erfarenheter han har av dessa metoder som innebär mindre risk för komplikationer än en protesimplantation. Den främsta anledningen är att kroppens egen vävnad används i bröstet. Dessutom slipper kvinnan känslan av att bröstet består av ett främmande material som saknar känsel.
Amazonabladet nr 2-2011