Amazonamedlemmen Svetlana onkologen som själv fick bröstcancer När Svetlana Bajalica Lagercrantz drabbades av bröstcancer blev upplevelsen surrealistisk. Plötsligt måste hon som arbetat och forskat om bröstcancer så länge själv tvingas uppleva det som hennes patienter gått igenom. Hon beslöt sig för att dela med sig av sina unika erfarenheter, både i Amazonabladet och på en blogg.
S
vetlana Bajalica Lagercrantz är specialist i klinisk genetik och onkologi, och jobbade, då hon den 20 oktober förra året fick beskedet, som forskare och bröstcancerläkare på Radiumhemmet i Stockholm. Svetlana blev medlem i BCF Amazona och har sedan dess på olika sätt varit engagerad i vår förening. Hon startade en blogg på Cancerfonden där hon under hela behandlingen delar med sig av sina upplevelser och tankar och betraktar bröstcancer ur två aspekter, dels patientens dels läkarens/forskarens. Vi publicerar här några av hennes bilder från behandlingstiden. Svetlana är ensamstående mamma till fyra barn och har fortsatt att jobba deltid som läkare. I bloggen kan du följa Svetlanas liv efter cancerdiagnosen, genom behandlingstiden som inneburit smärta, sorg och glädje – och nya aspekter som forskare och läkare. Ett exempel: - Jag som tidigare sagt till mina patienter att det heter cytostatika och inte cellgift, använder själv nu bara ordet cellgifter, för jag tycker, som de, att cellgift är precis vad det är, säger Svetlana. Måndagen den 11 april fick hon sin sjätte och sista cellgiftskur. Hon vill ge andra kvinnor kraft och tilltro genom sin blogg och engagemang i Amazona. - Jag tror att det som avgör hur man klarar behandlingen är inte är hur man har det utan hur man tar det. Jag vill visa på en väg genom behandlingarna där man känner tillförsikt och tro på framtiden trots att det är fråga om en allvarlig sjukdom, säger Svetlana. Bloggen finns på www.cancerfonden.se och i kommande nummer av Amazonabladet kommer vi göra en större intervju med Svetlana Bajalica Lagercrantz som då är klar med behandlingarna. Här är några bilder från den första tiden - då Svetlana, som alltid har haft långt tjockt hår, tappade det. Hennes vänninor var med och gjorde rastaflätor som frisören sedan klippte av. Text: Ingrid Kyllerstedt Foto: från Svetlana Lagercrantz´s arkiv
18
Amazonabladet nr 2-2011