Klimattullar på aluminium

Text av Patrik Ragnarsson

Patrik Ragnarsson

Bra eller dåligt för svensk aluminiumindustri

Klimattullar kan vid en första anblick se ut som en bra idé. Varor producerade i länder med mycket högre klimatutsläpp får betala en slags tull för att få säljas i Europa. Europeiska varor som har en högre produktionskostnad på grund av klimat- och miljöavgifter får ett skydd mot ojämn konkurrens. Men det är dessvärre inte så enkelt. När man inför klimattullar måste man göra en avvägning gällande hur långt ner i värdekedjan man ska applicera tullarna. Antingen sätter man gränsen vid primäraluminium och får ett relativt enkelt system. Eller så sätts tullarna någonstans längre ner längs värdekedjan, till exempel på profiler, plåt eller till och med på den slutliga produkten som en bil eller iPad. Ju längre ner i värdekedjan man går desto mer komplext blir systemet som ska bestämma hur hög tull som ska betalas.

Om tullarna skulle införas på primäraluminium skulle det innebära att importerat aluminium blir dyrare. Men för att en sådan tull ska vara kompatibel med WTO:s handelsregler, så skulle också europeiska producenter av primäraluminium förlora den fria tilldelningen av utsläppsrätter. Detta skulle göra europeisk produktion dyrare och leda till en prisökning för primäraluminium på marknaden. För svenska tillverkare av aluminiumprodukter såsom profiler och plåt skulle kostnaderna öka samtidigt som utomeuropeiska tillverkare av plåt och profiler skulle kunna fortsätta importera dessa produkter utan att beläggas med klimattullar. Vi bedömer att effekten på europeisk konkurrenskraft skulle vara stor samtidigt som klimatnyttan skulle vara negativ.

Om tullarna istället skulle införas på alla produkter som är tillverkade av enbart aluminium exempelvis profiler, plåt eller aluminiumfolie skulle en del av dessa problem undvikas. Kostnaden för att köpa in aluminium för slutanvändarna (bilindustrin, tillverkare av värmeväxlare, aluminiumfälgar, fönsterkarmar m.m.) skulle dock öka med incitament för dessa företag att flytta tillverkningen utanför Europas gränser som följd. Återigen skulle europeisk konkurrenskraft minska men klimatnyttan skulle vara negativ.

Då återstår alternativet att införa tull på alla produkter som innehåller aluminium. I teorin skulle det lösa problemen med försämrad konkurrenskraft för den europeiska industrin. Risken för företagsflytt skulle också minskas. I praktiken skulle dock en sådan lösning vara alldeles för komplex. Svårigheterna med att göra en korrekt beräkning av koldioxidavtrycket från en produkt som inkluderar många olika material och som kanske är producerad i flera olika länder är enorma. För material som aluminium som har en elintensiv produktionsprocess behöver man också göra en korrekt och rättvis beräkning av de indirekta utsläppen kopplade till elproduktionen i produktionslandet. Skulle man istället göra en förenklad beräkning och basera tullarna på något slags medelvärde av utsläppen i omvärlden så tar man bort incitamenten för den smutsigaste delen av industrin att förbättras.

Klimattullar har diskuterats av europeiska beslutsfattare under lång tid. Tullarna har sålts in som ett möjligt sätt att komma tillrätta med problemet med koldioxidläckage (det vill säga att industrin flyttar ut från Europa på grund av höga miljökostnader). Nu har även klimattullar presenterats som en del av finansieringen av det stora räddningspaket som EU:s medlemsstater kom överens om förra året för att återstarta ekonomin efter Coronapandemin. Det betyder att klimattullar förmodligen kommer att genomföras i en eller annan form.

Nästa steg är att EUkommissionen kommer att lägga fram ett förslag om klimattullar i sommar. Förslaget kommer som en del av det stora klimatpaketet och ska presenteras den 14 juli. Tanken är att man ska börja med ett mindre antal sektorer i en så kallad pilotfas, för att sedan utvidga systemet till flera sektorer efter 2030. Flera medier har nu rapporterat om ett läckt förslag från EU-kommissionen där aluminium finns med på listan över de branscher som föreslås vara med i pilotfasen. I det läckta förslaget inkluderas primäraluminium och en del produkter tillverkade av enbart aluminium. Utöver aluminium föreslås också att stål, cement, gödningsmedel och elproduktion ska vara med i pilotfasen.

Svenskt Aluminium arbetar med denna fråga tillsammans med European Aluminium. Vi menar att riskerna med att inkludera aluminium i pilotfasen är mycket högre än de potentiella vinsterna. Om inte klimattullarna inkluderar hela värdekedjan, från primäraluminium till produkter som innehåller aluminium, kommer de delar av industrin som bara får ökade kostnader men inget skydd få ett incitament att flytta ut produktionen från Europa. Företag baserade i andra regioner kommer dessutom att kunna fortsätta att importera produkter med ett högt klimatavtryck utan att betala klimattullar.

Vi anser att det skulle vara bättre att gå vidare med ett mer begränsat antal sektorer. Fokusera på de sektorer som vill ha klimattullar och fortsätt utreda hur ett mer effektivt system skulle kunna se ut innan man applicerar det på fler sektorer. Vi måste se till att ett illa genomtänkt och för snabbt genomfört förslag inte får irreversibla effekter som skadar industrin permanent. Europeisk aluminiumindustri har sedan 2009 förlorat 30 % av produktionen. Mycket på grund av lagstiftning som haft ett syfte att komma tillrätta med de globala utsläppen. Konsekvenserna har dock medfört att europeisk primäraluminiumindustri lagts ned. Därmed har Europa också blivit mer beroende av import. Låt oss se till att införandet av klimattullar inte blir ännu en allvarlig smäll för aluminiumindustrin, som dessutom inte medför några positiva effekter för klimatet.

FAKTA

Vad är klimattullar?

Med de högt satta målen för koldioxidutsläpp inom EU ökar risken för att företag försöker undvika de ökade kostnaderna detta har medfört genom att flytta produktion och verksamhet ut ur EU. Detta har EU kommissionen tänkt lösa genom införandet av klimattullar (Carbon Border Adjustment Mechanism, CBAM) på vissa produkter som importeras till EU. Tanken med klimattullar är att en produkt som importeras till EU ska omfattas av en ”klimattull” motsvarande den ökade kostnad som europeiska företag har på grund av handeln med utsläppsrätter (ETS). Klimattullen ska även fungera som en morot för att få andra regioner att också sätta en kostnad på sina utsläpp eftersom man då inte skulle behöva betala klimattull.