Metallbulletiner

Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Från Port Klang till Gnosjö?

Det är det där med lager, och varför det är så svårt att acceptera att lager ska vara en fullständigt normal del av vardagen. Fast det gäller väl bara i den fria världen där vi handlar, inte på LME, och definitivt inte på LME i Asien. Premierna på aluminium i USA och Europa har gått i taket men i Port Klang i Malaysia där tycks man med LMEs goda minne sitta och rulla tummarna. Att det blir lite uttagsköer är inget konstigt, det är ju en del av businessen när det gäller råvaror. Jag kan inte vara mer oense med veklingarna i London än på just den här punkten.

I slutet av april låg det i runda tal 1.830 tton aluminium utspridda på LME lager runt om i världen, av dessa låg ca. 40 % eller 730 tton på lager i Port Klang. Fullkomligt normalt, men det är nu det sorgliga kommer för av dessa så låg 390 tton och väntade på att få lämna lagret och skickas vidare i kedjan. Med andra ord dryga 53 % i uttagskö, eller mer specifikt 199 dagars väntetid för att få ut sin metall. Tänk er att ni varit på krogen men får vänta 200 dagar för att få ut jackan och gå hem. En kanske inte helt rättvis jämförelse då man kan välja att gå hem utan jacka, det kan inte industrin. Dessutom var det här inte något som skedde över en natt, som lagerökningen i mars, utan månaden innan var det 183 dagars uttagskö. Behöver jag tillägga att kön var noll i februari. På LME tycker man det här är OK och försvarar sig med att man har en maximigräns på 80 dagar, mer dagar än så behöver man inte betala lagerhyra för. Dvs 199-80 = 119 dagars hyra är gratis, jättebussigt kan tyckas men lika lite som det värmer när man ska gå hem utan jacka så löser inte dessa gratisdagar industrins problem. Industrin behöver sin metall, och när den sinar i de vanliga leveranskedjorna vänder man sig till slut till LME och börslagren av metall. Att man då ska behöva vänta 200 dagar är rent ut sagt skamligt, men i London skäms man inte ens.

På Kalle Kula AB (fiktivt namn) satt man under senhösten och räknade och funderade över vilka priser man skulle budgetera med. Metallen låg och pendlade mellan 1 750-1 950 USD/mt innan den i december bröt upp genom 2 000 dollar nivån. Då under hösten låg premierna i Europa kring 140 USD/mt och i USA på 310 USD/mt. Nu kostar metallen över 2400 USD (+20-25 %) och premierna i Europa har gått upp 65 % till 235 USD samtidigt som man i USA har en premieuppgång på 87 % till 585 USD. Allting har gått kraftigt upp och endast de som har möjlighet att prissätta mot kund med rörliga kurser på både premie och baspris kan känna sig någorlunda komfortabla, de har ”bara” att oroa sig över kapitalbindningen. På Kalle Kula AB har man inte den lyxen då man inte producerar i sådana volymer, utan här sitter man rejält i rävsaxen. Hundra dollar upp på premien och 400 dollar upp på metallen är mycket, och man är inte ensam om att sitta i den sitsen. Många är de mindre till medelstora metallföretag som åtagit sig att under kvartalet, halvåret eller året leverera volymer till fasta priser utan att själva ha möjlighet att skydda sig mot prisuppgångar. Man kan terminssäkra sig mot prisuppgångar, visst, men då terminssäkringar sker i poster om 25 ton är detta inte en realistisk lösning för många*. Dessutom är även detta kapitalbindande. Ett annat problem är att kund ofta ej heller åtagit sig en fast köpvolym vilket komplicerar tillvaron ytterligare. Vad Kalle Kula AB och många andra därför gör är att de ber en stilla bön och håller tummarna att det hela rätar upp sig. Gör det inte det, blir det hårda bantningskurer.

Kanske är det dock nu så att de kraftiga prisuppgångarna nu börjar stöta på motstånd ifrån de största av aktörer. För vad som ibland kan hända när det har gått lite för långt mycket för fort är att kinesiska myndigheter både lokala och statliga öppnar sina portar och lättar på de strategiska lager som då tidigare byggts upp för att brygga över i tider av mindre efterfrågan. Vi börjar få indikationer på det på kopparsidan där metallen i maj satte nya all time highs och nu korrigerat ner med tusen dollar. Så än finns det hopp.

* Jag är en stor förespråkare av terminssäkringar men inser att det kan vara svårt för många att använda sig av dylika pga volymhänseenden.