Samla och sortera skrot

Tomas Liljenfors

Text av Tomas Liljenfors

Samla och sortera skrot

Förra året satt jag och grillade i en av Blekinges vackra hamnar. En Tesla kom smygande och parkerade intill. Ur lastades säkert tio dunkar bränsle som kärrades ut på en brygga, ner i en gammal motorbåt och som gav sig väg med ljudet från typiska tvåtaktsmotorer genom skärgårdsbiotopen. Att köpa en dyr bil som går på el, och samtidigt använda gamla motorer i känslig miljö där det är välkänt att motorn släpper ut en tredjedel av bränslet i vattnet utan rening, hur tänker man då? Resonerar man att de kör mer bil än båt eller att en miljöinvestering är bättre än ingen? Eller fanns det kanske andra faktorer som var viktigare än ett genuint miljöintresse? Med hållbarhet finns det många olika sätt att resonera och det är ofta svårt att enkelt säga vad som är rätt och fel. Samma sak är det med återvinning av aluminium.

Det talas om återvinning på många företag idag. Det skapas visioner, sätts mål och mätetal följs upp. Si och så mycket av våra produkter ska baseras på återvunna råvaror. Andel återvunnit material som ska ingå i en produkt och andra siffror sätts upp. Det är bra att mäta och bra att följa upp. Men för att kunna mäta behöver man veta vad man ska mäta och i det här fallet vad återvunnet material egentligen är. Innebär en återvunnen produkt att den till 100% består av kasserade produkter som har insamlats och omsmälts till en ny produkt? Nej, så enkelt är det inte. Vad vi har att förhålla oss till är standarden SS-EN ISO 14021:2017. Vi hjälps åt att reda ut begreppen här.

Svensk standard SS-EN ISO 14021:2017

Pre consumer scrap

Aluminium kommer från jordskorpan och en välkänd stensort (Bauxit) varifrån aluminiumoxid utvinns. Denna oxid separeras i elektrolytprocessen och ut kommer aluminium i metallisk form. Metallen kallas då primäraluminium och kommer uteslutande från en jungfrulig råvara. Aluminium kan sedan renas, legeras och ges önskat innehåll och form. I många processteg avlägsnar man också aluminium som till exempel när man borrar, sågar och fräser en produkt. Den metall som i dessa processteg avlägsnas kan samlas in och smältas om igen. Detta skrot kallas på engelska ”pre consumer scrap” eftersom det uppstår innan en konsument börjat använda produkten. Ibland kallas det också ”nytt skrot”. Detta skrot kan ha många olika former och renhet, men generellt är det uppdelat så att allt skrot i en sändning har samma form och renhet. ”Pre consumer scrap”, dvs skrot som är återvunnet före konsumentled, är kasserade pressgjöt, kasserade produktionskomponenter, spån, göt, slagg och andra restprodukter från tillverkningsprocessen mellan elektrolyt och slutprodukt.

Pre skrot klipp

Post consumer scrap

Den andra typen av skrot är den som efter sitt användande omsmälts. Här hittar vi använda motorblock, ansjovisburkar, fönsterbågar, folier och alla andra produkter i aluminium som samlas in efter slutanvändning. Detta skrot kallas följaktligen ”post consumer scrap”. Returburkar som pantas är ett exempel på en sluten återvinningsloop av konsumentanvända produkter, där burkarna kontrolleras vid pantning så att de stämmer överens med den streckkod som står på burken. Vid slutna återvinningsloopar kan råvaran smältas ned och samma produktslag kan tillverkas igen, det vill säga pantade burkar blir ny plåt som kan bli nya burkar igen. Det mesta skrot som insamlas efter användande behöver dock sorteras. Vid sortering finns alltid en risk att föroreningar kommer med. En förorening kan till exempel vara balanseringsvikter på fälgar som förr var gjorda i bly och idag av zink, vilka båda påverkar egenskaperna för aluminium. Ett annat exempel är ingjutna järnbitar eller koppar från kylare som även de kan bli föroreningar om de används i fel typ av legeringar. Skrot efter konsumentled behöver sorteras och ofta prepareras innan omsmältning men har ändå en mycket högre föroreningsrisk än nytt skrot.

Returburkar

Återvunnen eller inte

Så, med återvinning avses att ta ett materialslag ur avfallsflödet och återföra det i ett produktionsflöde. Däremot, det som återvinns inom en process, t.ex intern återvinning av göt, räknas inte som återvunnet material eftersom det betraktas som en råvara inom tillverkningsenheten. Men om göten i stället säljs, till exempel till en skrothandlare, räknas den som återvunnen. Samma bit av metall är med andra ord ibland återvunnen och ibland inte.

Återvunnen legering

Vid återvinning smälts råvaran ner till flytande form och blandas i ett smältbad. Vid all smältning försvinner en del av metallen eftersom oxider och andra föroreningar avskiljs, men oftast tillsätts också legeringsämne för att kunna tillverka rätt typ av legering. Så vad är då en återvunnen legering och är det samma sak som en sekundär legering? Ja, sekundär eller återvunnen är synonymer för en legering tillverkad från skrot. Men måste hela innehållet vara skrot, och vilken typ av skrot ska det innehålla? Råvaran består av primär eller sekundär aluminium. Sekundär aluminium består av post- eller pre-konsumentskrot. Legeringsämne som tillsätts kan vara återvunna, som till exempel koppar, eller primära, som kisel, titan eller magnesium. Ofta innehåller återvunnen aluminium också en viss mängd primäraluminium. Idag är det sällsynt med legeringar med en primärhalt som är lägre än ca 5 %, så de legeringar som i dagligt tal kallas återvunna har minst 5 % primära råvaror. Legeringar för komponentgjutning är ofta återvunna men utan specifikation på primärt innehåll eller andel konsumentskrot. Det finns idag också ett par exempel på legeringar för tillverkning av aluminiumprofiler som till största är del baserade på konsumentskrot, men de flesta består mestadels av primäraluminium. Metallkvaliteten varierar normalt mer när återvunna råvaror används och man får en mer homogen metallkvalitet när primäraluminium används. När en viss metallkvalitet krävs för produkten har det därför förordnats en högre andel primärmetall.

Post skrot balanseringsvikter

Vad menar företagen?

När då företag sätter mål att 100 % av legeringarna ska vara återvunna så bör motfrågan vara – vad menar ni med en återvunnen legering? Innehåller den 1 eller 100 % återvunnet material? Innefattas då också före-konsument-skrot i begreppet återvunnet material? När detta är besvarat och man vet innehållet kan man också följa upp sina nyckeltal.

Trenden

Det vi ser nu är en trend med ökat hållbarhetsfokus bland slutanvändare. Vad händer då när många slutanvändare kommer att sätta krav på att deras produkter ska innehålla en viss andel pre- postanvändarskrot? Mängden skrot sägs vara begränsad på marknaden. Ett troligt scenario är att priserna på skrotbaserade legeringar kommer att öka. Produkter med krav på hög återvinningsgrad kommer följaktligen öka i pris. Produkter utan krav på återvinningsgrad kommer ha en högre primärhalt, eftersom mängden skrot på marknaden tros vara begränsad. Detta resulterar i att företag som sätter krav på återvinningshalt riskerar att få en lägre metallkvalitet än konkurrenterna, men till ett högre pris. Den totala mängden skrot som används ökar inte om nu mängden är begränsad. Vilken miljöfördel blir det då?

Hur ökar vi återvinningen?

För att öka halten återvunnet aluminium behöver i stället mer aluminiumskrot återvinnas. Produktutveckling som gynnar återvinning blir allt viktigare. Men det tar tid innan produkter som tillverkas idag verkligen är återvunna. Idag exporteras stora mängder skrot från Norden. Att returburkar exporteras för att bli ny plåt i ett annat land är sin sak, men att prima råvara i form av sekundäraluminium lämnar landet är inte hållbart. Så frågan vi måste ställa är, hur kan vi öka återvinning av lokalt genererat skrot? En viktig del i diskussionen är vilka krav vi sätter på en legering. Att använda finare skrot än vad produkten kräver ger en degradering. En skrotråvara används alltid bäst om den blir samma produkt också i nästa livscykel. Mer om detta i kommande artiklar.

Min personliga åsikt är att det är bättre för företag att sätta krav gällande den minsta mängd pre- och postkonsumentskrot man vill ha i sina produkter och en maximal andel primärmetall, där primärmetall innefattar både primäraluminium och primära legeringsämne. Ett enkelt, men stort steg framåt skulle vara om en materialleverantör för varje leverans angav andel pre- respektive post-konsumentskrot, och andel primära tillsatser (legeringsämne respektive aluminium). På detta sätt kan nyckeltal följas upp som faktiskt har en påverkan. Otydligheten i begreppet ”återvunnen” gör det svårt att följa upp och därför också svårt att beräkna vilken hållbarhetsförbättring den verkligen ger.

Ska man utveckla en produkt behöver man fakta för att prioritera sin utvecklingsverksamhet. Vill man förbättra vår framtid genom mer hållbarhetsfokus kan man inte hålla sig med otydligheter. Termer som ”rätt”, ”hållbara” och ”återvunnen” behöver förklaras så att otydlighet ersätts med faktabaserad tydlighet. Annars är risken stor att vi inte alls får en bättre hållbarhet vid tillverkning av aluminium och att aluminium som material inte når upp till den potential som det faktiskt har, det vill säga att bli ett riktigt, riktigt bra miljöval. Till exempel skulle ju kunskap och insikter av denna sort kunna användas till att tillverka elmotorer för skärgårdstrafik, elmotorer som i slutändan kanske sitter i en båt som ligger i en vacker hamn i Blekinge.

Kisel