Artilleri och Luftvärn nr 4 2023

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift nr 4 2023

MOBILE SHORT-RANGE AIR DEFENCE

MSHORAD

MSHORAD identifies and counteracts all aerial threats. It detects targets, reacts and strikes fast. Consisting of the Giraffe 1X Mobile Radar Unit, RBS 70 NG Mobile Firing Unit and coordinated from our Command and Control solution it redefines ground-based air defence.

Redaktör och ansvarig utgivare:

Stefan Bratt, Lokförargränd 12

775 51 Krylbo, tel 0226-121 09

Mobil: 0703-999 708

E-post: sbratt67@icloud.com

Formgivning: Pernilla Höök

Höök Design AB

www.hookdesign.se

0768-41 57 22

pernilla@hookdesign.se

Artilleri & Luftvärn

Tidskrift för artilleri och luftvärn

Nr 4 | 2023 | årgång 152

Redaktionsadress:

Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn

c/o Artilleri & Luftvärnsklubben

Jan Ohlson

Villagatan 72

253 54 Mörarp

E-post: art-lv@jiro.se

Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad.

Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material.

ISSN

Omslagsbild: En Common Anti Air Modular Missile (CAMM) på väg mot sitt mål. En typ av luftvärnsrobot som om något år kommer att utgöra beväpningen då Marinens korvetter av Visbyklass förses med det avancerade luftvärnsrobotsystemet Sea Ceptor. Foto: MBDA.

Tryck: Exakta Print AB. Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

Ordföranden, överste Mikael Beck:

En hälsning från Rom och NATO Defense College

Efter andra världskriget och skiftet till en bipolär världsordning skrev tolv nationer under ”The North Atlantic Treaty” i Washington DC den fjärde april 1949. Behovet att utbilda ledare inom Alliansen var tidigt identifierat och efter att ha löst infrastruktur och finansiering fokuserades det på människan.

Den 25 juni 1951 grundades NATO Defense College av general Dwight D. Eisenhower. Den första ”Senior Course” startade senare samma år. 1962 öppnades kursen för icke allierade men partners och det resulterade i fjorton nationers deltagande. Efter en flytt från Paris 1966 till Rom har skolan utvecklats med fler kurser och fler nationer. Idag när den 143:e ”Senior Course” genomförs är 36 nationer representerade. Både NATO och skolan känns mer relevant än på länge.

Enda svensk

Jag har äran att som förste och enda svensk få genomföra denna högaktuella utbildning som bland annat har avhandlat maktbalanser, internationella relationer, NATO:s nya roll i en ny kontext, AI, nya teknologier, Arktis, religion, ekonomi, energi, Mellanöstern för att nämna några ämnen och hur dessa påverkar nationer och i slutänden NATO. Under kursens gång besöker eleverna tolv av Natos medlemsländer för att höra deras resonemang vad gäller utrikespolitik och militärt för att balansera sina utmaningar i och utanför alliansen. En intressant reflektion jag gjort är att i vad vi i Sverige gör avspeglas i många länders beskrivning av läget och framtida utmaningar.

Jag liksom många med mig här i Rom ser fram emot den dag då Sverige ansluter sig till alliansen. Den väg vi påbörjat är rätt väg inom väldigt många områden. Detta gäller för den militära utvecklingen, utvecklingen av vårt totalförsvar och kapacitetsökningen inom vår försvarsindustri.

V ÄRLDENSÄLDSTATIDSKRIFT

FÖRARTILLERISTER Sedan 1872

Svårt att sammanfatta 2023

2023 är annars ett år som inte enkelt sammanfattas i en ledare. Våren balanserade mellan Aurora, stöd till Ukraina och nationella insatser. Aurora genomfördes på ett mycket bra sätt både i armén som luftförsvaret. Vi visade att vår utbildning, träning och vilja att lösa uppgiften succesivt bygger en trovärdig försvarsförmåga.

Hösten har på många vis visat att omvärlden är annorlunda. Säkerhetsläget, respekten för den internationella världsordningen och respekten för liv är förskjuten till det sämre. Konflikten i Gaza och Ukraina utmanar dagligen vårt samhälle och våra värderingar. Behovet av ett trovärdigt försvar men också behovet av källkritik, balanserade resonemang och en stabil värdegrund kommer fortsatt vara i fokus.

Jag ber att få tacka för ett fantastiskt år med vår anrika förening och skickar självfallet en önskan om en god jul och ett gott nytt år till er alla även om julstämningen inte riktigt infunnit sig än här i Rom med en dagstemperatur runt 18 grader. Vi ses i olika sammanhang under 2024!

Suitable for small launch and recovery areas (less than 10X10m)

Ideal for man-packed, vehicle or ship-based operations; supports a wide range of military and HLS applications including tactical or special forces

Extended endurance and range of fixed-wing Class I aircraft with automatic vertical takeoff and landing (VTOL)

Covert capability: Real-time eye in the sky with very low acoustic and visual signatures

Dual payload capabilities

Operativ målstyrd bekämpning – vital förmåga för gemensamma operationer

Operativ målstyrd bekämpning, på engelska joint targeting, är en förmåga som krävs för att skapa avgöranden i den gemensamma operationen. En förmåga som började utvecklas i samband med att Sverige fick ansvar för Nordic Battle Group 2009. Förmågan skapas av alla försvarsgrenar och resurser som står under operativ chefs (C OPL) befäl.

”Prioriterade mål” som bekämpas har genom underrättelsetjänsten identifierats och analyserats som avgörande för att antingen förneka motståndaren att uppnå sina operativa målsättningar eller att gynna vår operation att nå våra målsättningar (High Value och Payoff Targets).1

De prioriterade målen kan vara ett utvalt geografiskt område, objekt, förmåga, kapacitet, förband, system, person, grupp eller organisation som ska påverkas.2

Effektivare bombkampanjer

Men, är detta egentligen något nytt? Egentligen inte, men dess form och allokering av resurser som används idag har en relativt kort historik. Det finns källor3 som hävdar att det var under andra världskriget som tankarna om joint targeting började ta form, främst med motivet av att effektivisera de bombkampanjer som brittiska och amerikanska flygstyrkor genomförde.

1. Doktrin för Gemensamma Operationer 2020, NATO AJP 3.9 ALLIED JOINT DOCTRINE FOR JOINT TARGETING Edition B, version 1, NOVEMBER 2021

2. Doktrin för Gemensamma Operationer 2020, s. 99

3. The history of Joint Targeting Since World War II, Air University Press (1995), Michael R. Moeller

Istället för att oprecist attackera civila som militära mål i allmänhet började staber analysera vad som verkligen kunde nå ett avgörande på längre sikt, såsom vapenindustri och större depåer. Operativ målstyrd bekämpning handlar inte bara om att påverka ett prioriterat mål med kinetisk vapenverkan. Det kan även handla om att påverka målet inom det elektromagnetiska spektrumet, eller med informationsoperationer, i den kognitiva dimensionen.

Dock kan konstateras att efter den 24 februari 2022 har fokus flyttats mot kinetisk verkan, eftersom Rysslands agerande i Ukraina påvisar att det konventionella kriget med stort inslag av tung vapenverkan över ytan, ännu inte har gått till historien. Eller som NATO:s befälhavare i Europa, general Cavoli, sade när han deltog i Folk och Försvars Sälen-konferens i januari i år, ”när fienden kommer med en stridsvagn, är det bäst att du också har en stridsvagn”.

Väl definierad process

För att åstadkomma denna förmåga krävs en väl definierad och utvecklad process, från militärstrategisk nivå ner till de konkreta insatser som genomförs av förband i operationsområdet.

Verkanscykeln inom Joint Targeting består av fem olika steg.

Att den hanteras i alla dessa nivåer beror bland annat på att det i vissa lägen kan vara mycket utmanande situationer som kräver beslut på olika nivåer. Enkelt uttryckt kan man jämföra det med vem som har eldtillståndet. Dessutom krävs i princip tre resurskomponenter; sensorer som inhämtar, ledningssystemet för beslutsfattning och informationsutbyte samt vapensystem som åstadkommer önskvärd effekt i målet.

I FM, liksom de flesta av västvärldens länder, har man valt att använda sig av processer utvecklade av Nato och USA. Denna process kallas för tillfället ”verkansprocess”4 och reglerar ansvar och roller inom FM.

På den operativa nivån, operationsledningen, försvarsgrenarna och militärregionerna genomförs processen i form av en verkanscykel (Targeting Cycle) som består av sex steg. Det första steget ger de övergripande målen och riktlinjerna för operationen. Det andra steget omfattar en målsystemanalys som drivs av underrättelsetjänsten för att finna de prioriterade målen. Det tredje steget omfattar val av medel för att åstadkomma den önskvärda effekten på dessa mål, kopplat till aktuell situation och tillgängliga resurser. Det fjärde steget handlar om att utarbeta den operativa planen, som sedan fastställs av berörd chef. Det femte steget innebär att DUC planerar för insatsen och genomför den. Det sjätte steget omfattar en bedömning av genomförd insats i tre steg för att värdera huruvida man uppnått önskvärd effekt eller om det krävs beslut om förnyad insats.

Tre D och ett A

Det femte steget följer i sin tur en nedbruten process för taktisk nivå. Som exempel kan nämnas den modell som armén har valt i nya reglementet AR TAKTIK 20235 (arméns taktiska verkansprocess - land targeting); Decide, detect, deliver, assess (D3A).

4. Infördes i samband med ett beslut från 2009, HKV uppdrag 215/09, 2009-07-01

5. Reglemente Armé Taktik 2023, s.143

Artikelförfattarna konstaterar att det finns ett stort behov av att fler officerare och specialistofficerare skaffar sig djupare kunskap och kompetens om funktionen och processen Joint Targeting.

Det som är avgörande för en framgångsrik insats mot ett prioriterat mål är att alla förstår betydelsen av dessa bekämpningsinsatser, att uppnå avgöranden, då de i många fall innebär att resurser från försvarsgrenar tillfälligt omprioriteras, vilket kan leda till risktagningar i andra deloperationer. Dessutom krävs en väl etablerad organisation med rätt kompetens som med rätt verktyg kan lösa sina uppgifter på alla nivåer. Inte minst krävs detta för att vara interoperabel mot kommande allierade eller särskilda partners. Organisationen i sig ska vara en naturlig del av den befintliga linjeorganisationen oberoende av beredskapsläge.

Används av Ukraina

Målstyrd operativ bekämpning har aktualiserats i och med att konflikten med Rysslands anfall mot Ukraina gick in i en mer storskalig fas den 24 februari 2022. Där har fokus för denna process, vilket efter västlig förebild även drivs i Ukraina, lett till att fokus har flyttats mot mer typiska militära mål i ett krig mellan två parter med samma tekniska utvecklingsnivå och stora resurser på båda sidor.

Att Ukraina är framgångsrikt i sin tillämpning av denna process kan exemplifieras av två kända händelser som har beskrivits i världsmedia. Dels sänkningen av det ryska flaggskeppet för Svarta havsflottan, Moskva, dels anfallet mot bron mellan Krim och det ryska fastlandet. Dessa är två exempel på prioriterade mål som har haft avgörande betydelse för den fortsatta operationen.

Tillgång till fler resurser

I och med att Sverige har bestämt sig för att ingå i Nato, fortsätter denna förmåga att utvecklas mot att vara interoperabel med Nato och ingå som ett led i Nato Joint Targeting, när Sverige väl blir anslutet till Nato. Fördelen med det är naturligtvis att vi kan få tillgång till fler resurser för att påverka prioriterade mål om Sverige hamnar i en väpnad konflikt. Det pågår ett arbete för att förstärka Försvarsmaktens förmåga att genomföra gemensam målstyrd bekämpning. Även om det första beslutet togs 2009, har den senaste händelseutvecklingen lett fram till beslut om att förstärka institutionaliseringen av förmågan i Försvarsmakten.

Ljus framtid

Framtiden för denna funktion anser vi är ljus, eftersom den kommer att ha en viktig roll, inte minst när Sverige blir fullvärdig medlem i Nato. Därför är det stort behov av fler officerare och specialistofficerare som skaffar ökad kunskap och kompetens om funktionen. Det finns idag flera kurser inom Nato, bland annat vid Nato School i Oberammergau, på Air och Operations Center of Excellence i Lyon som svensk personal har möjlighet att genomföra.

FM planerar också kurser i egen regi med stöd av Mobile Training Teams från Nato. Nato har dessutom erbjudit Sverige att skicka personal till befattningar inom Nato-strukturen med fokus på Joint Targeting. Dessutom finns det befattningar inom Försvarsmakten på alla nivåer som behöver bemannas inom funktionen.

Personal från artilleriet och luftvärnet har en naturlig koppling till denna funktion eftersom bekämpningssystem spelar en viktig roll i genomförandet av operativ målstyrd bekämpning. Vi vet även att FM kommer att öka förmågan till bekämpning, särskilt med system med lång räckvidd, samtidigt som vi i och med ett medlemskap i NATO kommer att kunna få tillgång till resurser som vi inte har inom vår egen arsenal vid ett väpnat angrepp mot Sverige.”

Författarna är verksamma vid avdelningen för gemensamma operationer vid Ledningsstridsskolan i Enköping.

Henrik Lindberg har en bakgrund som artilleriofficer på A 8, men har sedan 2012 tillhört Ledningsregementet. Ove och Henrik har arbetat med Joint Targeting sedan 2009, då inom ramen för Nordic Battlegroup, där Försvarsmakten utvecklade tillämpningen av denna funktion.

Ove Härnqvist har en bakgrund som pansarofficer och kommer närmast från Operationsledningen, J3 Joint Fires and Effects, där han har varit sektionschef för den sektion som ansvarar för verkansprocessen.

Ove Härnqvist

Henrik Lindberg

Kontrakt klart för marinens luftvärnssystem

Korvetter beväpnas med CAMM-robotar

Svenska marinens befintliga korvetter och kommande nya ytstridsfartyg kommer att beväpnas med det europeiska missilsystemet Sea Ceptor försett med robotar av typen Common Anti-Air Modular Missile (CAMM). Ett system som presenterades i Artilleri & Luftvärn 4 2022.

CAMM som tillverkas av den europeiska missiltillverkaren

MBDA kommer att installeras på de fem befintliga Visbykorvetterna vid kommande halvtidsmodifiering samt kommande generations ytstridsfartyg - Ytstridsfartyg 2030 (YSF 2030) av Luleåklass.

Systemet kommer att installeras från och med slutet av år 2025 på den första korvetten med leverans till marinen hösten 2026, enligt uppgift från Försvarsmakten. Som tidigare presenterats i

Artilleri & Luftvärn innebär också anskaffning av Sea Ceptor och CAMM, en klar höjning av det svenska luftförsvarets samlade förmåga. Den sjöburna versionen, Sea Ceptor, har enligt tillverkaren en räckvidd på upp till 25 km. Den version av Sea Ceptor som de nya korvetterna utrustas med kommer även att utgöra en del av Natos luft- och robotförsvar, Integrated Air and Missile Defence (IAMD) och ha längre räckvidd.

Utvecklades för Royal Navy

CAMM, som från början utvecklades för den brittiska marinen och armén för att ersätta ålderstigna Rapiersystemet, blev operativt 2018. Fram till dags datum har fler än tio länder valt att anskaffa CAMM. Några exempel förutom Storbritannien är Kanada, Italien, Polen och Brasilien.

Då varje robot är utrustad med egen aktiv radarmålsökare och två-vägs datalänk kräver CAMM-systemet inget stöd av belysningsradar. Detta innebär bland annat att systemet kan genomföra en samtidig bekämpning av lika många mål som antalet laddade robotar i kanistrarna. Räckvidder för bekämpning, beroende på typ av robot, varierar mellan 25 till över 40 kilometer.

”Soft launch”

En innovativ funktion med CAMM är robotarnas “soft launch”, ett vertikalt avfyringssystem, som med hjälp av en gasdriven pistong kastar ut roboten från sin behållare. Först efter utkastet tänds en separat laddning för att inta målriktning innan huvudmotorn startar, vilket säkerställer att all energi hos robotens raketmotor används för att jaga ifatt mål. Lösningen med soft launch möjliggör också snabbare bekämpning av mål på mycket korta avstånd. En annan fördel är att den vertikala utskjutningen säkerställer att systemet kan försvara luften i samtliga riktningar, det vill säga täckning varvet runt (360 grader).

En ny funktion som CAMM-robotarna har är den så kallade "mjuka" avfyringen (soft launch) då roboten avfyras vertikalt med hjälp av en gasdriven pistong. Först efter utkast tänds en separat laddning för att roboten ska flyga mot sitt mål.

WE ARMOR IT.

Letters. Words. Codes. Coordinates. Orders.

Every moment vital information is transmitted around us and at risk. Enter MilDef. We create rugged IT solutions for the harshest conditions and most challenging environments, which prevent your information from being interrupted, intercepted or disrupted.

Put simply; we armor your IT, when and where the stakes are the highest.

A 8 genomför unik utbildning på Archersystemet

Första halvan av brittisk instruktörsutbildning genomförd

Archerpjäser insatta i strider i Ukraina och utbildning av engelska officerare i Boden. Hösten har utan tvekan varit en hektisk

tid för ett antal av A 8:s Archerinstruktörer. ArtSS skolförvaltare, Robert Andersson har ansvarat för den brittiska utbildningen och ger exklusivt för Artilleri & Luftvärns läsare sin bild av arbetet.

Förvaltare Robert Andersson är ansvarig för utbildningsinsatsen av brittiska artilleriofficerare och tekniker vid A 8 avseende Archersystemet. Utbildningen genomförs vid

Artilleriets Stridsskola där Andersson har befattningen som skolförvaltare.

”Jag står på Kallax flygplats. Det är tidig kväll lördag den 21 september. Normalt när jag besöker Kallax är det för att ta emot någon släkting på besök, men denna gång väntar jag på att hälsa tio brittiska officerare välkomna till Sverige och Boden. De gästar A 8 för att utbildas på Archersystemet och ska genomföra en 14 veckor lång utbildning/träning. Det känns både spännande och kul att få möjligheten att lära känna utländska militärer under helt andra omständigheter än vad som är normalt för min del.

Startskott för hektisk period

I mars i år undertecknades avtalet mellan Sverige och Storbritannien om att britterna köper 14 Archerpjäser. Ett kontrakt som blev startskottet för en mycket hektisk period för min och andra kollegors del. Det blev bråttom att fixa till en utbildning och allt runt detta så att britterna skulle kunna upprätthålla den anbefallda beredskapen i de baltiska länderna.

I samma andetag hade Storbritanniens regering också sagt ja till att skänka de flesta av sina bandgående AS 90-pjäser till Ukraina vilket innebar att det blev minst sagt bråttom.

FMV skulle svara för försäljningen av pjäserna och A 8 skulle ansvara för all utbildning. Beslutet blev att regementet skulle genomföra en ”train the trainer”-kurs, med andra ord utbilda deras instruktörer. Totalt tio stycken, fördelat på sex pjäsinstruktörer och fyra tekniker. Enligt britterna är Archeran-

A 8:s Archerinstruktör ger anvisningar inför den kommande grupperingsövningen. Foto: David Håkansson, A 8.

Reken gick bra men det som förvånade mig mest var att alla brittiska deltagare skulle få nya jobb redan efter sommaren, vilket resulterade i att en ny rek var tvungen att genomföras om än något senare då andra faktorer påverkade utbildningens start.

Försenad start

Det hårda tryck som A 8 haft med annan utbildning medförde att starten av den brittiska utbildningen senarelades med tjugo veckor. Nytt datum blev nu vecka 43 med oförändrad utbildningstid. Med ett kortare juluppehåll än vanligt inräknat sker nu kursavslutning vecka sex 2024.

skaffningen en ”gap filler” i avvaktan på att ett nytt pjässystem ska tas fram. Oavsett vad som sker framgent innebär det i vilket fall som helst ett stort kliv till en helt ny tekniknivå. Från A 8:s och arméns sida välkomnar vi med varm hand Storbritannien till ny medlem av ”Archer User Club”. Vi ser fram emot ett vidare och djupare samarbete med dem oavsett vilken väg de väljer. Sedan tidigare har också ArtSS ett fruktbart samarbete med Royal School of Artillery vad gäller vissa utbildningar.

Inledande rekognoscering

Britterna skickade snabbt en delegation för inledande rekognosering till Boden. Starten för utbildningen fastställdes till den femte juni. Drygt en månad innan stegade en delegation om nio ivriga britter anförda av överstelöjtnant EBJ Botterill in genom grindarna. Allt från utbildning till reservdelar och tillbehörssatser skulle det nu djuplodas i.

Närvarande på reken var allt från REME, deras motsvarighet till våra tekniker samt olika nivåer av artilleriofficerare. Chefen som för närvarande förde befälet på det batteri som först skulle beväpnas med Archer, fanns också på plats.

Om en dryg månad är det dags för kursavslutning för de tio brittiska officerare, varav fyra är tekniker. På bilden diskuterar en brittisk tekniker med en svensk instruktör.

När denna artikel publiceras har till dags datum sju av 14 veckor genomförts och hittills går allt enligt plan. Största utmaningen så här långt har nog teknikerna haft som fick genomföra utbildning som aldrig tidigare genomförts på Volvodumpern. Dessutom på engelska som allting annat i utbildningen.

Chefen för den brittiska delegationen leder ut en Archerpjäs ur Archerhallen.

Foto: David Håkansson, kommunikationsavd A 8.

Eleverna har under de första veckorna haft tuffa dagar och enormt mycket kunskapsinhämtning att tillgodogöra sig.

De har också stressat instruktörerna med en radda kluriga och djupa frågor om systemet. Eleverna är utan tvekan mycket skickliga artillerister och tekniker så det blir en hel del djuplodande frågor som ställer höga krav på utbildarna.

Olika sätt att utbilda

Saker som skiljer sig stort mellan Storbritannien och oss är att vi har markant olika sätt att utbilda på. I deras system får befattningar olika djup av utbildning. Vårt system bygger på att den enskilde eleven ska kunna så mycket som möjligt. I deras system växlar man upp från menig till pjäschef under ett antal år med återkommande utbildningar.

Teknikernas kunskapsnivå skiljer sig också mycket där en svensk tekniker får lära sig hela Archer. Britterna är mera specialiserade, vilket innebär att en person dedikerat arbetar med en typ av teknik, till exempel elektronik eller hydraulik. Just nu funderar vi på ArtSS hur fortsättningen på denna utbildningsinsats kommer att se ut. Hur och om och i så fall när vi ska understödja UK Army med deras utbildning och träning på Archersystemet? Det finns många oklarheter var de ska bedriva utbildningen och hur länge de behöver stöd från oss, men vi är redo!

Som nya samanvändare av Archer kommer det alltid vara viktigt, även för oss med mer erfarenhet, att lära oss saker av varandra. Vi ser fram emot ett fortsatt och utvecklats nära samarbete med Storbritannien.”

Tactical UAS Routing

Manage your UAS routes in real-time, taking 3D map data and dynamic events into account

> Keep your targets within line of sight while reducing the risk of being detected.

> Avoid airspaces covered by enemy sensors.

> Synchronize movement of your mobile GCS and UAS.

> Find landing sites for operational or emergency use case.

Satsar 12 miljarder norska kronor

Norge köper fler Nasamssystem som ersättning för Ukrainastöd

I mitten av november presenterade den norska regeringen den största anskaffningen av luftvärn på 30 år – köp av fyra batterier norsk-amerikanska system Nasams, inköp av tre olika typer av robotar samt fler robotar till det återinförda brigadluftvärnet till ett värde av drygt tolv miljarder norska kronor.

Anskaffningen görs bland annat för att ersätta de batterier av Norwegian Advanced Surface to Air Missile System, Nasams som Norge donerat till Ukraina. Samtidigt ska också anskaffningen ses som en tydlig signal om vikten att stärka den nationella luftvärnsförmågan, förklarar norska försvarsdepartementet i ett pressmeddelande.

Central roll i Ukraina

Statsminister Jonas Gahr Störe konstaterar i pressmeddelandet att tillgång på kvalificerat luftvärn har haft och har en central funktion i det pågående kriget i Ukraina: – För vårt vidkommande är det bråttom att ersätta de luftvärnsrobotsystem som vi har skänkt till Ukraina. Med denna satsning får vi nya leveranser av efterfrågade system om några år. Jag hade hoppats att leveranserna skulle kunna ske snabbare men aktuella producenters kapacitet är högt ansträngd, konstaterar statministern.

I det paket som norska regeringen beställt av leverantörerna Kongsberg Defence & Aerospace samt amerikanska Raytheon, som också tillverkar Patriotsystemet, ska Kongsberg leverera åtta eldenheter samt fyra eldledningsenheter medan amerikanska Raytheon levererar tre olika versioner av robotar för olika bekämpningsavstånd, kort-, medel samt långräckviddiga robotar av typen Amraam som ska ersätta den äldre

versionen av Amraam (AIM 120B), vars tekniska livslängd löper ut om några år.

Robotar som nu anskaffas är AIM-9X Sidewinder för korträckviddig bekämpning, vidareutvecklade Amraam (120C) samt den helt nya Amraam Extended Range (ER).

Nytt brigadluftvärn

I paketet ingår också ytterligare anskaffning av fler robotar till brigadluftvärnet som återinförts inom armén (Haeren) sedan beslutet fattades om anskaffning 2019. De nya luftvärnsvagnarna organiseras som en bataljon till Artilleribataljonen i Rena som utgör en del av Brigade Nord.

Norska armén har inte haft tillgång till brigadluftvärnsförmåga på flera decennier sedan beslutet fattades om att avveckla och överlåta arméns (Haerens) robot 70-system med tillhörande sensorer till Litauen.

Det nya systemet baseras liksom svenska robot 98 på roboten Iris-T med en radar från franska Weibel som primär senor. Missilerna som används har tidigare utgjort en del av beväpningen på stridsflygplanen av typen F-16 som norska flygvapnet opererat med. Merparten av dessa ersätts nu med nya F-35 Lightning fram till år 2025 och F-35 kan inte operera med Iris-T.

Bekämpningsavstånd för brigadluftvärnet uppges vara upp till 20 till kilometer.

Kritiska röster

Det beslut som nu fattats är att Iris-T ska ersättas med Sidewinder AIM-9X bland annat med motiveringen att förenkla logistikhantering då både F-35 och Nasamssystemet kan använda Sidewinder.

Kritiker internt inom det norska försvaret hävdar dock att anskaffningen i sin helhet kommer för sent och att volymen inte är tillräckligt. Kritikerna anför bland annat att anskaffningen av kvalificerat luftvärn skulle behövt ha skett i vilket fall som

Runt år 2026 kommer det norska luftvärnet att förstärkas med ytterligare fyra batterier av det norsk-amerikanska Nasamssystemet. Två år senare planeras leverans av nya robotar.

Foto: Haerens informasjonsavd.

helst då de donerade Nasamssystemen måste ersättas. Annan kritik består av att Norge endast opererar med ett system för kvalificerad strid mot luftmål och luftförsvaret har en svaghet då Nasams inte har förmåga att bekämpa ballistiska robotar. Ombeväpningen av brigadluftvärnet beräknar man genomföra nästa år medan leveranser av de nya Nasamsenheterna beräknas ske tidigast 2026. Inledande leveranser av nya missiler till Nasams planeras att ske 2028.

En

jämförelse av två försvarsbeslut

En motstridig resa mot tillväxt

Två försvarsbeslut men helt olika inriktning. Det första med inriktning på avveckling, det andra med inriktning mot tillväxt men ändå har båda stora likheter, konstaterar Saab försvarsanalytiker Fredrik Hassel i sin jämförelse av försvarsbeslut år 2000 och 2020.

”Alla vet att det är betydligt mycket lättare att nå målet om det ligger efter en nedförsbacke än om man måste kämpa i uppförsbacke för att nå dit. Försvarsbesluten 2000 och 2020 är på flera sätt tvillingar. Krigsorganisationen, eller insatsorganisationen som den benämndes i FB 2000, hade stora likheter. Insatsorganisationen (2000) var något större än krigsorganisationen (2020). Fredsorganisationen, regementen och flottiljer, ökade något i FB 2020 jämfört med FB 2000. Den ekonomiska ambitionen i relation till BNP var i stort sett lika; 1,6 procent 2000 och 1,5 procent 2020.

Resa i nedförsbacke

Men trots dessa likheter är förutsättningarna för att nå målen för besluten helt olika. Resan mot målet i FB 2000 var en resa i nerförsbacke. Det handlade om att skapa en mindre fungerande volym utifrån en större dito. För FB 2020 är det raka motsatsen. Det har sedan beslutet fattades handlat om att växa från en mycket begränsad bas till en något större, mycket större och dessutom med en uppgift som är mer komplicerad (nationellt försvar).

FB 2000 förverkligades aldrig. Orsaken var att finansieringen fortsatte att minska åren efter att beslutet fattats. Nerförsbacken planade ut först 2017 och då på en procent av BNP. Utifrån dessa förutsättningar var målet som satts upp sju år tidigare omöjligt att uppnå.

Den successiva minskningen av försvarsutgifterna som andel av BNP har, utöver att beslutet från 2000, som inte förverkligades, också byggt upp en investeringsskuld som Sverige nu måste hantera innan de ekonomiska tillskotten till försvarsbudgeten ger den effekt som de säkerhetspolitiska utmaningarna kräver. Uppförsbacken är brant och i det försämrade säkerhetspolitiska läget är tiden knapp.

Ingen ny utmaning

Denna utmaning är inte ny. Försvarsbeslutet 2020 har beskrivits som den största upprustningen i modern tid. Det hade samma ambition och liknande förutsättningar som försvarsbeslutet 1936. Man hade den låga ambitionen från 1925 års försvarsbeslut 1,3 procent av BNP att utgå från.

Fem år senare, 1941 var försvarsutgifternas andel av BNP klart över tio procent. Ökningen berodde på att andra världskriget hade startat och Sverige därmed hade mobiliserat krigsmakten.

Men trots ökningen 1936 var det endast två äldre pansarbåtar och en mindre vedettbåt som försvarade södra Sverige när Tyskland anföll Norge och Danmark, den 9 april 1940. Upprustningen hade inte fått full effekt och mobiliseringen var inte fullt genomförd dagen då kriget kom till Skandinavien.

Fredrik Hassel

Fredrik Hassel har verkat inom det försvars- och säkerhetspolitiska området i snart 30 år.

Han följde utvecklingen av svensk försvarspolitik i början av decenniet, först som politiskt sakkunnig på Försvarsdepartementet och därefter som expert i Försvarsberedningen.

Fredrik Hassel har bland annat deltagit i den svenska hanteringen av 11:e septemberangreppet i New York och tsunamin i egenskap av stabschef på Krisberedskapsmyndigheten samt kärnkraftsolyckan i Fukushima som ställföreträdande generaldirektör på Strålsäkerhetsmyndigheten. Han är utbildad officer och arbetade fram till 1997 på I 16 i Halmstad. Idag arbetar han inom Saab koncernledning som senior rådgivare med inriktning på försvars- och säkerhetspolitik.

Två procent av BNP

I samband med Nato:s toppmöte i Vilnius för några månader sedan kom medlemsländerna överens om att två procent av BNP ska vara ett golv för Natoländernas försvarssatsningar.

Nio allierade har redan nått den nivån och flera är på god väg, konstaterade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg när han tidigare i höst besökte Sverige i samband med Nato Industry Forum.

Det tidigare målet var att alla skulle sträva mot denna nivå.

Samtidigt konstaterade han, att genomsnittet inom allian-

sen var runt tre procent under kalla kriget. Det var en tydlig markering mot de medlemsländer som tror eller tycker att två procent räcker.

Den 7 november överlämnade ÖB sitt militära råd till regeringen. ÖB är myndighetschef och har att förhålla sig till de förutsättningar som regeringen och riksdagen ger honom.

Det samma gäller för försvarspolitikerna i försvarsberedningen. De behöver alla förhålla sig till de övergripande ekonomiska ramarna som de allmänpolitiska övervägandena ger dem när de utarbetar sina respektive förslag.

Det politiska målet att utifrån Sveriges säkerhetspolitiska och militärstrategiska läge avsätta minst två procent av BNP till försvarsanslag år 2028 borde enligt Saab säkerhetspolitiska rådgivare, Fredrik Hassel, "snarast följas av ytterligare ambitionsökningar. Först då skapas de reella möjligheterna för Sverige att ta ansvar både för vår egen säkerhet och samtidigt kunna bistå andra enligt Natos artikel 5), vilket är det som förväntas av oss som Nato-allierad."

BNP-målet gäller

De ekonomiska ramarna formas alltså i en allmänpolitisk kontext. Där ställs försvarsutgifterna mot andra viktiga politikområden i en process som följer av budgetlagens strikta ramverk. Det var denna övergripande process som ledde fram till att försvarsanslagen minskade till en procent 2017 och det är denna process som nu bestämt att två procent 2028 är den nivå som gäller, detta trots att det är långt under det som egentligen krävs.

Det vi borde sikta mot är alltså snarare tre procent 2030 och

3,5 procent 2035, vilket Stoltenberg diplomatiskt ”hintade om” i sitt tal på Industry Forum. Två procent är snarare avsett för ett land som Tyskland. Med två procent i försvarsutgifter skulle det landet få en försvarsekonomi som är större än både Storbritannien och Frankrike och man skulle landa in på världens fjärde största försvarsekonomi.

Att FB 2000 aldrig genomfördes berodde på att den planerade ekonomin aldrig förverkligades. När beslutet fattades var regeringen dessutom tydlig med att insatsorganisationen som riksdagen beslutat om inte var dimensionerad för att möta ett väpnat angrepp. Det var en kompetensbärande organisation som skulle kunna genomföra internationella insatser. Nästan samma organisation skulle tjugo år senare, efter ett beslut om historiskt stora försvarssatsningar, utgöra det nationella försvarets krigsorganisation.

Tillväxt får vänta

När jag nu läser ÖB:s militära råd är ÖB tydlig med att tillväxten som 2020 års försvarsbeslut var menat att skapa, bör skjutas på framtiden. Nu handlar det om att Nato-anpassa samtidigt som man gör allt för att säkerställa att man på allvar har operativt tillgängliga förband. Detta är vad som krävs här och nu, men det är långt ifrån den upprustning som var tilltänkt i beslutet för bara tre år sedan. Det är tyvärr en betydligt mycket mindre förbandsmassa som kommer stå till vårt förfogande.

Utifrån Sveriges säkerhetspolitiska och militärstrategiska läge borde alltså beslutet om två procent 2028 snarast följas av ytterligare ambitionsökningar. Först då skapas de reella möjligheterna för Sverige att ta ansvar både för vår egen säkerhet (artikel 3) och samtidigt kunna bistå andra (artikel 5), vilket är det som förväntas av oss som Nato-allierad. Frågan är om insikten om riskerna vi står inför är tillräckligt väl spridd bland våra förtroendevalda för att de nödvändiga ambitionsökningarna ska få tillräckligt genomslag i den allmänpolitiska kontext utifrån vilken dessa beslut fattas?”

Ordförande för Artilleri- och Luftvärnsklubben

Hallå där, överste Mikael Beck

Sedan slutet av sommaren är du i Rom för att vara den förste och ende svenske officeren under ett stort antal som deltar i Natos högsta strategiska kurs vid NATO Defense College, ”Senior Course”.

– Hur går det med studierna?

– Jo, tack, de går bra så här långt och studiotempot är relativt högt. Jag är inte förste svensk att genomföra kursen men i det nya sammanhanget med ett förväntat medlemskap i Nato är jag den förste och ende svenska militären som går utbildningen och det känns väldigt stimulerande.

– Berätta mer om utbildningen och dess syfte?

– Syftet har varit och är att utbilda officerare och civila inom berörda departement i strategi och vad det innebär för länder och NATO. Den första kursen genomfördes samma år som Defense College startades, 1951. Kontexten är multinationell med deltagande från Natos medlemsländer och utvalda partners. Min kurs är den 143:e i ordningen och relevansen känns högre än på många år.

– Dina intryck så här långt om utbildningen?

-Naturligtvis är kursen både intressant och högaktuell med tanke på läget i omvärlden. De olika ländernas perspektiv är nyttigt att lyssna in och förstå. Att hitta gemensamma intressen och ståndpunkter är centralt i de arbeten vi genomför då vi också besöker ett stort antal länder, tolv stycken, på mycket kort tid.

– Hur tror du att du kommer att använda dina nyvunna kunskaper?

-Störst nytta tror jag kommer att vara den rad av nya kontakter jag fått under kursens gång. Min förhoppning är att det inte ska dröja länge inann jag har möjligheten att återse ett par av kurskamraterna.

– Vad händer efter att din kurs är avslutad efter årsskiftet?

-Jag ser fram emot att komna hem och återigen ta befälet som chef för Lv6. Jag har med mig nya perspektiv och det skall bli roligt att återigen träffa personalen och vara med i verksamheten på förbandsnivå ett tag igen.

One Partner for all Missions

One Partner for all Missions

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererar system och kompetens inom områdena:

Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererar system och kompetens inom områdena:

■ Transportfordon

■ Transportfordon

■ Bärgningsfordon

■ Reparations- och underhållsfordon

■ Bärgningsfordon

■ Stridsutrustning

■ Reparations- och underhållsfordon

■ Stridsutrustning

■ Artilleri- och granatkastarammunition

■ Stridsvagnsammunition

■ Artilleri- och granatkastarammunition

■ Stridsvagnsammunition

■ Specialammunition

■ Specialammunition

■ Stridsvagnar och stridsfordon

■ Indirekta eldsystem

■ Stridsvagnar och stridsfordon

■ Ledning och samband

■ Indirekta eldsystem

■ Simulering och träningsutrustning

■ Ledning och samband

■ Logistiklösningar

■ Simulering och träningsutrustning

■ Logistiklösningar

För mer information: www.rheinmetall-defence.com

För mer information: www.rheinmetall-defence.com

HX2 4x4 som bärare till 120 mm grk MWS120, från Rheinmetall Norway. HX2 8x8 som bärare till 155 mm ARCHER, från BAE Systems Bofors.

USA omarbetar doktrin för indirekt eld-förmåga

Tidigare i år har det i ett antal olika öppna källor blivit tydligt att US Army ser över sina planer avseende utvecklingen inom indirekt eld-området. Även den gällande doktrinen för utnyttjande av indirekt eld är satt under lupp.

Det är främst två huvudteser som nu studeras vidare:

- långräckviddig precisionsbekämpning är avgörande för multidomänförmågan, det vill säga att verka tillsammans med andra försvarsgrenar

- Erfarenheten från Ukraina visar att det är förmågan att kraftsamla konventionellt artilleri med spränggranater som ger avgörande eldkraft vid såväl försvars- som anfallsstrid.

USA:s roll i Stilla Havet

Kina är den dimensionerande motståndaren när det gäller all utveckling, såväl när det gäller materiel som taktik för USA. En uppenbar slutsats amerikanska Pentagon dragit är att amerikanska förband behöver vara tekniskt överlägsna då man på en strategisk nivå kommer att vara numerärt underlägsen. US Army har identifierat att en huvuduppgift är att

skydda logistiken och de baser som flyget och flottan behöver. Att kunna bidra med långräckviddig förmåga är avgörande för att lyckas.

Demonstrator

För drygt två år sedan genomfördes en demonstration av långräckviddig förmåga. I det spelade scenariot, som genomfördes på det amerikanske centrat för indirekt eld, Fort Sill, flögs en HIMARS och en obemannad plattform AML (Autonomous Multidomain Launcher) till en ö i Stilla havet. Enheterna grupperade och öppnade eld med Precision Strike Missile (PrSM) mot fientliga fartyg och luftvärnställningar. Med fiendens luftvärn utslaget kunde sedan amerikanskt flyg agera mot andra mål i området. Denna demo är ett bra exempel på vad US Army anser vara den viktigaste utvecklingen mot den dimensionerande motståndaren.

AML är en obemannad version av HIMARS, med andra ord en plattform som kan skjuta samma ammunitionstyper men som sannolikt leds av en HIMARS-plattform. Ännu finns AML endast som demonstrator men tekniken med fordon som följer ett annat är välkänd.

PrSM är under utveckling. Sedan USA lämnat INF-avtalet om att avskaffa medeldistansrobotar, går nu utvecklingsstegen på sikt mot längre skottvidder över 500 kilometer.

Ukrainaerfarenheter

USA bedöms ha fått bra återmatning från Ukrainas försvarsmakt om hur striderna genomförts i landet. Detta har lett till ett beslut att ta fram en ”conventional fires strategy”, då det visar sig att indirekt eld är den förmåga som orsakat de största förluster under strid. För många av oss inom artilleriet är detta en gammal sanning men det nya är insikten att rörligheten ibland inte är möjlig utan vid såväl försvar som anfall behövs direkt understöd.

Om motståndaren, likt Ryssland, är beredd att ta stora förluster vid försvarsstrid får det konsekvenser för egen taktik och behovet av eldunderstöd. Understödet löses då främst med mängdammunition.

Att utveckla en ersättare till klusterammunitionen bedöms komma att prioriteras högre under de kommande åren.

Text: Joakim Lewin, före detta biträdande redaktör, Artilleri & Luftvärn

Sedan kriget i Ukraina inleddes i februari 2022 har USA donerat följande materiel för indirekt eld:

198 155 mm haubits M777, 72 105 mm haubits, 38 långskjutande system av typ HIMARS med tillhörande ammunition, 2 000 000 155 mm granater, huvudsakligen spränggranater, 500 000 105 mm spränggranater, 7 000 Excaliburgranater, 20 000 155 mm mineringsgranater för avståndsläggning, 10 000 203 mm granater, 200 000 152 mm granater, 40 000 130 mm granater, 40 000 122 mm granater, 60 000 122 mm raketer till GRAD, 47 120 mm granatkastare, 67 81 mm granatkastare, 400 000 granatkastargranater.

Erik Hallman studerar träffbilden i samband med skjutinstruktörsutbildning i Boden.

Tecken på arméns tillväxt

Erik – en av de första på ett decennium att bli reservofficer

För bara drygt två år sedan genomförde Erik Hallman värnplikt på Noraskogs kompani i Skövde. Ett kompani som då markerade nystarten på artilleriutbildning i södra Sverige. Idag är göteborgaren på god väg mot sin reservofficers-examen och tillhör de första på snart ett decennium att genomföra utbildning till reservofficer vid ArtSS i Boden.

– I och med att vi var en liten klick av artilleri på ett stort pansarregemente blev det lite av en tävlingsinriktning, vi var nystartade och ville verkligen visa framfötterna, sa Erik Hallman och fortsatte med att beskriva varför han trivdes så bra under sin värnpliktstid på Noraskogs kompani, som utgör en del av Skaraborgs regemente, P 4, men utbildar artillerister till återetablerade A 9 i Kristinehamn. Eriks blivande för -

band efter att examen är genomförd kommer att vara A 9. – Vi hade en kompanichef som tog oss på allvar och var väldigt mån om att vi skulle ha en bra tid under värnplikten. Jag trivdes oerhört bra då jag uppfattade miljön som inspirerande och kul att arbeta i. Jag trivdes oerhört bra. Den positiva värnpliktstid har lett mig dit jag är idag, med ett fortsatt engagemang inom Försvarsmakten.

& Luftvärn

Kunskapen vi får här på A 8 kommer att vara grunden vi har för att utbilda och förstå vår roll i artillerikedjan.

Samverkan inom artilleriet

Efter slutförd värnplikt förra året var Erik inte riktigt redo att helt lämna det gröna livet. Samtidigt som civila studier lockade blev valet till slut relativt enkelt. Han valde att kombinera det bästa av två världar och ansöka till reservofficersutbildningen (ROU), som inleddes i somras. Studierna genomförs till största delen i ArtSS regi i Boden, men efter examen nästa år, 2024 tillförs Erik tillsammans med tre studiekamrater A 9 i Kristinehamn. Att utbildningen sker på ett redan uppsatt artilleriregemente anser Erik enbart är positivt då han på så sätt får möjlighet att ta med sig mycket av artillerikompetensen vidare till Kristinehamn.

– Kunskapen vi får här på A 8 kommer att vara grunden vi har för att utbilda och förstå vår roll i artillerikedjan. Det är trots allt svårt att utbilda som officer och ledare om du själv inte förstår syftet.

– Dina tankar så här långt om utbildningen på ArtSS?

– Jag har fått känslan att utbildningen i Boden är en av de bättre skolorna i landet för oss som blivande reservare. Det är god tillgång på kompetenta lärare, vi gör mycket av utbildningen gemensamt med andra elever som läser officersprogrammet (OP) och även specialistofficersprogrammet (SOU) i syfte att sprida kunskap mellan varandra. Upplägget här känns seriöst, det är både taktik men också en hel del praktiska moment som kommer ligga väl till hands inför framtiden.

Framåtanda

Erik Hallman har ännu inte hunnit bekanta sig särskilt mycket med sitt blivande förband - A 9. Ett besök i södra Värmland har det trots allt hunnit bli. Detta då han tidigare i höst deltog på förbandets allra första högtidsmiddag som egen organisationsenhet. Intrycken av förbandet så här långt är enbart positiva:

– Jag tyckte att det visades prov på extremt mycket engagemang och framåtanda i den uppbyggnadsfas som A 9 befinner sig i just nu. Det känns verkligen som att folk där är mycket inspirerade av att få vara med om att starta upp förbandet på nytt. Den positiva känslan smittar av sig, det känns väldigt kul att på ett sätt vara en del av det.

Text och foto: Viktoria Välilä, kommunikationsavd A 8

Foto: David Håkansson, kommunikationsavd A 8

Slutspurt för arbetet med målsättning för nytt brigadluftvärn

Önskemål och krav kommer från alla möjliga håll. Försvarsmaktens Perspektivplan, ÖB:s militära råd och arméchefen – alla är eniga om att nytt brigadluftvärn måste anskaffas och det är bråttom. En av de som jobbat enträget med att ta fram kravbilden för framtidens brigadluftvärn är major Nicholas Madison som berättar exklusivt för Artilleri & Luftvärn om kravarbetet.

”ÖB:s militära råd som presenterades för bara några veckor sedan understryker behovet av brigadluftvärnskompanier med full förmåga till 2030. Nu lägger ett antal medarbetare vid Luftvärnets Stridsskola (LvSS) sin sista hand, innan julen nalkas, med att färdigställa systemmålsättning för nytt brigadluftvärn. Formellt sett är det numera Arméstaben som står för dessa men i praktiken är det undertecknad och mina kollegor på utvecklingsavdelningen vid LvSS som utför ”grovjobbet”, vilket pågått under flera år.

Hemlig provskjutning

Arbetet inleddes i samband med den strängt sekretessbelagda skjutningen av robot 90 sensommaren 2017 för att verifiera systemets funktionalitet och prestanda. Det var tydligt uttalat vid denna tid att vi då skulle återupprätta brigadluftvärnskompanier med det som fanns i förråden, för att senare omsätta dessa med modern materiel. Vilket ledde till att frågor uppstod om med vadå och hur ser lufthotet mot en brigad ut år 2035? Vilka förmågekrav behöver ställas? LvSS tog sig an uppgiften att utröna detta för både brigad- och divisionsluftvärn. Det senare berörs endast mycket flyktigt i denna artikel men det rådde ingen tvekan om att båda förbandstyperna behövde genomlysas samtidigt. Det visade sig nämligen att, allt sammantaget, förmågekraven var i stort sett de samma för båda typerna av förband. Att inte bara själva eldenheterna utan även fordonsparken är ålderstigen visade sig vara en styrka då så kallat merutnyttjande eller materielöverföring inte var aktuellt. Istället blev det ett jungfruligt arbete och start från ett ”tomt” blad.

Detta medgav nämligen att LvSS utan att behöva ta hänsyn till arvet kunde göra metodmässigt rätt vilket innebär en hotbildsanalys som resulterar i förmågekrav. Dessa krav konverteras sedan till en krigsförbandsmålsättning (KFM) och en skiss på lämplig organisation.

Under tiden som arbetet genomförs har deltagandet varit brett, inte minst under de krigsspel som arrangerats. Personal från Markstridsskolan (MSS) som FOI, FMV, brigadstaber och TU-BAS (div-lv) har besökt LvSS.

Från MSS framställdes följande krav på förmågor: Brigaden ska med brigadluftvärn, med motsvarande rörlighet och skyddsnivå som de mekaniserade förbanden, kunna skydda brigaden mot dimensionerande hotsystem och därmed skydda kritiska divisions-/brigadförmågor/förband och verksamheter (sammanfattning av flera punkter).

Nyttiga inspel från huvudstudie

Efter att ett tiotal krigsspel genomförts där förbanden utsattes för anfall enligt den förväntade hotbilden för 2035 framkom en kompanistruktur som verkade trovärdig. Bland annat konstaterades att om man var lojal fullt ut mot förmågekraven skulle det räcka med ett kompani per brigad istället för, som skissat, en bataljon luftvärn per brigad.

En extra skjuts i arbetet fick analysarbetet i och med den Försvarsmaktsgemensamma Huvudstudie Luftvärn 2035. Ur denna studie kunde LvSS pröva skissade förband tillsammans med förband ur andra vapengrenar inom ramen för en operation och därmed också merutnyttja de avancerade simulatormodellerna som FOI hade tillgång till.

Under tiden som huvudstudien pågick genomfördes också ett tiotal spel där det visade det sig att den av LvSS skissade organisationen för brigadlvkompanier stod sig väl. Hotbildsbeskrivningen som låg till grund för denna har i efterhand, utan att gå in på detaljer eller kontextuella förhållanden, i allt väsentligt bekräftats av kriget i Ukraina.

Därmed kunde man gå vidare och bryta ner förmågekraven till tekniska krav.

Tekniska krav

Tre grundläggande förmågor som ett framtida brigadluftvärnsförband behöver ha är fullhöjdstäckning, mättnads- och småmålsförmåga.

Därmed får brigadchefen ett allsidigt taktiskt förband som ställer en angripare inför ständiga dilemman till skillnad från det klassiska robot 70-kompaniet som bara var stridsteknik då endast ett verktyg för verkan fanns. Sensorer behöver vara flera och av olika typer.

Ett sensorbehov som tillkommit på senare tid är förmågan att klassificera mål, inte bara beroende på tillkommande skenmål.

Vilka verktyg, exakta förmågor och omfattning av dessa som

är nödvändiga för ett brigadluftvärnsförband specificeras i de tekniska kraven. Exempel på tekniskt krav kan vara: Sensor för X ska kunna detektera flygfarkost typ Y på minst Z kilometers avstånd.

I de tekniska kraven ingår även specifikationer för skydd, rörlighet och samband, uthållighet, med mera. Något som inte kan utvecklas vidare i denna artikel med tanke på sekretess. En nyhet med systemmålssättningsarbetet som nu närmar sig slutet, är att detta görs för fullständigt förband och inte bara för ett enskilt materielsystem. Vitsen är bland annat att beskriva en helhet och, om ekonomiska avvägningar krävs, inför framtiden också ha en indirekt dokumentation på vad som valts bort. En slutlig revidering av befintlig systemmålsättning är tänkt att överlämnas till Arméstaben direkt efter årsskiftet för att dokumentet ska komma att utgöra en del av underlaget inför kommande försvarsbeslut. Jag måste tillstå att jag avundas de officerare och soldater som i framtiden kommer att tjänstgöra inom dessa kvalificerade förband.”

Text: Nicholas Madison, utvecklingsofficer Luftvärnets Stridsskola.

Artikelförfattaren, utvecklingsofficeren major Nicholas Madison (längst t h) diskuterar med några kollegor från LvSS den genomförda verifieringsskjutningen av robot 90-systemet som skedde under stor sekretess på sensommaren 2017. EN skjutning som också utgjorde starten av arbetet med att ta fram en systemmålsättning för nytt brigadluftvärn. Foto: Carl Sjöstrand.

Rheinmetall genomförde demo i Karlsborg

Förevisade granatkastarsystem Ragnarok integrerat på bandvagnssläp

I min artikel i årets första nummer beskrev jag demonstrationen som vi inom Rheinmetall genomförde i Norge med 120 millimeters granatkastarsystemet Ragnarok som vid denna demo integrerats på en lätt släpvagn. Nu har samma demo skett i slutet av oktober på Hammarnäset i Karlsborg med skillnaden att bäraren denna gång var ett mer robust bandvagnsläp.

Enligt vår åsikt är Ragnarok som system och koncept väl lämpat för såväl hemvärn som luftburna enheter, men har begränsningar vad gäller terrängframkomlighet och operativ uthållighet. Sedan genomförandet av demon i Norge har flera steg tagits i syfte att uppnå ökad operativ förmåga och taktisk flexibilitet genom att integrera granatkastaren på ett mycket potent terrängsläp från den svenska leverantören

Westbay Solutions AB. Ett släp som utvecklats för bandvagn 410 men sedan dess levererats och anpassats för en mängd andra dragfordon.

Terrängskörningsförmåga

Tack vare samarbetet med Westbay har vi nu tagit fram ett system med god rörlighet och terrängkörningsförmåga, där gruppering samt uppbröstning genomförs på mindre än 45 sekunder, men där systemet inte behöver ”låsas” till ett specifikt fordon.

Ragnarok har sedan första pennstrecket designats med enkelhet, flexibilitet och ekonomi som styrande ramfaktorer, vilket vi hävdar resulterat i ett system som kräver ett minimum av underhåll, har hög tillgänglighet och eldhastighet. Det kan utrustas med valfritt eldrör, handriktas och skulle behov uppstå även markgrupperas.

Under det fortsatta utvecklingsarbete har inte själva släpet förändrats utan istället har ett skräddarsytt interface designats för Ragnarok, som fästs direkt i befintliga låspunkter på släpet. Westbay Solutions patenterade lösning innebär att nuvarande släp kan användas helt utan fler anpassningar.

Lyckad demo

I den patenterade lösningen ingår även ett automatiserat, rekyldämpande stödbenssystem och för att säkerställa att hela släpet står kontinuerligt i våg sker övervakning av horisontering. Skulle justering behövas efter ett skott kan detta enkelt ske innan nästa granat avfyras.

Den 25 oktober genomfördes en första förevisningsskjutning med detta system i Karlsborg, som vi anser var mycket lyckad. Inför ett 50-tal gäster avfyrades Ragnarok med ovan beskriven integration. Totalt avfyrades åtta granater mot två mål med bandvagn 410 som dragfordon och tio granater mot två mål med det lättare dragfordonet av typ Caracal 4x4 som dragfordon.

Text och foto: Gunnar Andersson, Rheinmetall Sverige.

Inga modifieringar har krävts för att integrera Ragnaroksystemet på bandvagnssläpet från Westbay Solutions AB.

Artilleri & Luftvärn

SitaWare C4ISR Software

Delivering operational advantage

Intuitive user interface

Complete situational awareness

50+

Nations worldwide 1m+

Users worldwide 25+ Years of experience delivering C4ISR software

systematic.com/defence

Lägesrapport om återetablering av A 9

Kontorsmoduler på plats och kommunalt samråd pågår för detaljplan

Det går sakta men säkert framåt i det omfattande arbetet med återetableringen av Bergslagens artilleriregemente, A 9. Ett arbete som också går enligt plan, vilket bland annat innebär att temporära kontorsmoduler etablerats vid det kommande regementsområdet vid Harberget. Regementets informationschef, Viktoria Cassersten ger en lägesrapport för Artilleri & Luftvärns läsekrets.

”För drygt ett år sedan återinvigdes Bergslagens Artilleriregementet av HKH, prins Carl Philip. Sedan dess har arbetet med att återetablera landets andra artilleriregemente pågått i ett högt tempo. I samband med invigningen hade förbandet elva anställda. Idag är det över 60 personer som arbetar vid regementet och antalet ökar stadigt.

En annan milstolpe som det nu pågår full planering för är att till sommaren 2024 flytta utbildningen av värnpliktiga vid Noraskogs kompani från P 4 i Skövde till Värmland och Villingsbergs skjutfält. Av de drygt 60 anställda vid regementet är det idag drygt hälften av personalen som arbetar med värnpliktsutbildningen på P 4.

Detaljplan på samråd

Det nya regementet kommer att byggas på Harberget i östra Kristinehamn. Den 13 november beslutade Kristinehamns kommun att gå vidare med förslaget till ny detaljplan för Harbergsområdet. Förslaget har nu gått ut på formellt samråd till allmänheten och berörda sakägare.

– Det känns verkligen skönt att processen med detaljplanearbetet kommit så här långt. Det innebär också att etableringsarbetet löper enligt plan och att tidsplanen ser ut att hålla – bygget av det nya regementsområdet inleds 2025 och år 2030 ska regementet ha uppnått full kapacitet, konstaterar regementschefen, överste Lars O Jonsson.

Kontorsmoduler redo för inflyttning

Parallellt med arbetet för det permanenta regementsområdet sker ett arbete med temporära lösningar för verksamheten fram till att det nya regementsområdet är klart. För tillfället har regemente sin arbetsplats i centrala Kristinehamn i det gamla Rådhuset. Större kontorslokaler behövs i takt med att antalet anställda ökar. Lösningen har blivit temporära kontorsmoduler vid Harberget. Tanken är även att behålla rådhuset i centrum en tid framöver för bland annat möten och större personalsamlingar.

– Genom att vara på plats i nära anslutning till Harberget skapar vi bättre förutsättningar för etableringsarbetet av det permanenta regementsområdet, säger Lars O Jonsson. Inflyttning i modulerna kommer att ske under första kvartalet 2024. Modulerna etableras i två etapper. Den andra etappen inleds i oktober 2024 med målsättning att bli klar i januari 2025. Färdig etablering kommer att bestå av moduler i form av en vinkelbyggnad i tre plan samt en mindre byggnad i två plan. Totalt handlar det om drygt 100 kontorsplatser.

Utbildning tillbaka till Värmland

Sommaren 2024 når A 9 ytterligare en milstolpe. Då övertar A 9 från P 4 ansvaret för Noraskogs kompani och utbildningen av värnpliktiga flyttar tillbaka till Värmland, som en temporär lösning på Villingsbergs skjutfält utanför Karlskoga.

Överste Lars Jonsson och regementsförvaltaren

Ola Berggren framför de temporära kontorsmoduler som nu kommit på plats vid Harberget i Kristinehamn.

Foto: Viktoria Cassersten, kommunikationsavd A 9.

– Inledningsvis kommer vi att utbilda ungefär 100 värnpliktiga årligen i Villingsberg, berättar överste Jonsson.”

Text och foto: Viktoria Cassersten, Kommunikationschef A 9

I nästa nummer av Artilleri & Luftvärn berättar vi mer om den pågående utvecklingen av Villingsbergs skjutfält, där ett antal byggnader nu etableras för att säkra kommande värnpliktsutbildning.

RÄTTELSE

I förra nummret av tidskriften presenterade överstelöjtnant Michael Reberg som pensionär. Detta är inte korrekt då Reberg visserligen har gått i formell pension från Försvarsmakten men arbetar fortsatt som lärare vid Försvarshögskolan. Även en bildtext blev fel då vi på sidan 28 uppgav att bilden visade ett lavettfordon till den hypersoniska glidfarkosten Avantgard. Korrekt är att bilden visar ett lavettfordon till en mobil ballistisk robot, med största sannolikhet Topol-M. Redaktionen ber om ursäkt för dessa missar.

OBS!

Nytt datum 18 januari

Artilleri- och Luftvärnsklubben bjuder in till

HÖSTMÖTE I HALMSTAD

Årets höstmöte genomförs den 18/1 i samlingssalen

(By 208) mellan kl. 09.00 och 16.30.

Därefter bjuder Artilleri- och Luftvärnsklubben på smörgåstårta på mässen.

ÅRETS TEMA

UAS mot och för luftvärnsförband.

Alla officerare och medlemmar i

Artilleri- och Luftvärnsklubben är välkomna!

För de som inte har mil-leg vänligen anmäl namn och personnummer till nicholas.madison@mil.se Sista anmälningsdag: fredag 12 januari.

Artilleri- och Luftvärnsklubben bjuder in till

ÅRSMÖTE 2024

Lokal och föredrag är inte klart, mer information kommer. Onsdag 20/3 kl. 15.00 samling 14.45.

Mer information kommer på Artillerioch luftvärnsklubbens facebook- och hemsida i slutet på januari.

Plats: Stockholm Program

15.00-16.15 Årsmöte

16.15-17.45 Föredrag Middag

Anmälan senast 2024-03-11 till lars.morrby@fmv.se alternativt mobiltelefon 070-217 0216. Av anmälan skall framgå om ni deltar på middagen samt fullständigt namn och födelsedata (för ev inpassering). Kostnad för middagen 150 kr.

ArtLv-klubben har inte e-postadress till alla medlemmar. Anmäl gärna din e-postadress till lars.morrby@fmv.se

Artilleri- och luftvärnsklubben

Adress

Artilleri- och Luftvärnsklubben

C/o Jan Ohlsson, Villagatan 72, 253 54 Mörarp

Kontaktperson:

Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm. lars.morrby@fmv.se

Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216

Ordförande

Överste Mikael Beck

Luftvärnsregementet

Halmstad

035-266 20 00

Artilleri-Tidskrift

Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser

Inom Europa

300 kr per år

Utom Europa 350 kr per år

Lösnummerpriser

Enkelnummer

100 kr

Dubbel-/Temanummer 150 kr

© 2023 Artilleri-Tidskrift

Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format.

Eller besök www.artlvklubben.se

Har du flyttat eller har ny adress?

Du vet väl om att som medlem är det din skyldighet att anmäla ny adress om du vill fortsätta att få tidskriften och vara medlem i föreningen.

Mejla eller ta kontakt med antingen sekreteraren (se kontaktuppgifter ovan) alternativt redaktören.

Posttidning B

Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt

Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

BAE Systems Bofors

För ett säkrare Sverige

BAE Systems Bofors utvecklar och tillverkar världsledande högteknologiska produkter och system. Vi bidrar till en stärkt nationell säkerhet, försvarsförmåga och försörjningskapacitet. Som pålitlig partner skapar vi långsiktiga relationer och vårt tekniska kunnande har under lång tid skapat innovativa lösningar som bidragit till svensk konkurrenskraft.

baesystems.com