råde. Det krävs alltså 3 stycken siktlinjesstyrda system för att täcka samma yta som ett lv-system med vertikalstart och målsökare. Kraven på grupperingsplats för dessa eldenheter blir små eftersom det i stort sett räcker med en glänta i skogen för att kunna skjuta. Det krävs dock att radiosamband kan upprättas med sensornätverket, samt att länkkontakt kan upprättas från utskjutningsplatsen till roboten. Även system som NASAMS och SPYDER ställer relativt små krav på grupperingsplatsen, även om man inte kan gruppera alltför nära mask eftersom roboten måste hinna stiga tillräckligt högt för att inte köra in i masken. Genom möjligheterna att gruppera i stort sett var som helst samt förmågan att bekämpa mål bakom mask minskar möjligheterna för motståndarens ygstridkrafter att veta var eldenheterna är grupperade. Motståndaren förlorar också till stor del möjligheten att genom lågygning undgå bekämpning. Dessa egenskaper gör att systemen på ett bra sätt stödjer möjligheterna till manöverkrigföring med luftvärnet. NASAMS använder samma robot (AMRAAM) som ygplanen, därmed nns en möjlighet att prioritera robotarna till det system som för tillfället behöver dem bäst. Att avfyra en jaktrobot från marken innebär att roboten inte har nytta av det extra farttillskott som ygplanet ger upphov till. Räckvidden för lvroboten blir därmed avsevärt kortare om den inte förses med någon form av startraket/booster. Ett siktlinjestyrt system kan normalt sett endast bekämpa ett mål åt gången, vilket ställer krav på kort bekämpningstid (d.v.s. hög robothastighet) för att man skall hinna bekämpa era mål innan de når
Artilleri & Luftvärn
fram till skyddsobjektet. Mot lågtygande farkoster är hög robothastighet ett krav för siktlinjesstyrda system, eftersom roboten måste hinna träffa målet innan det går i mask. För det målsökarstyrda systemet krävs inte fri sikt från utskjutningsplatsen till målet under hela skjutförloppet, problemet med att målet går i mask är litet eftersom roboten mot lågtygande mål anfaller med ett höjdöverläge och tittar neråt. Vapensystemet har hög eldhastighet och kan ha många robotar i luften samtidigt. Eftersom målen är på väg mot skyddsobjektet så räcker det med en moderat fart på luftvärnsroboten då den mer eller mindre färdas på kontrakurs mot målet. Förmåga att avfyra era robotar på kort tid är därför en viktigare egenskap än hastighet för dessa robotsystem.
Svåra att slå ut Jaktrobotar som luftvärnssystem är inget nytt. Utvecklingen av denna typ av system kommer att fortsätta, inte minst för att hålla nere utvecklingskostnaderna. Nyare system med möjlighet till ”lock on after launch” och datalänk ger möjligheter att bekämpa mål bakom mask. Olika typer av målsökare, aktiva- och passiva, ger systemen allväderskapacitet och gör det svårt för motståndaren att störa dem. Eftersom ingen eldledningsradar behöver utnyttjas är det svårt att hitta eldenheten och svårt att bekämpa den. Sensorinformation om målet får eldenheten av ett sensornätverk. Sensornätverk är svåra att helt slå ut genom att det kan bestå av en mängd spaningssensorer av olika typ. Vertikalstartande robotar innebär 360 graders eldområde och ställer små krav på grupperingsplatsen vilket gör det möjligt för luftvärnet att skydda stor yta samt följa med manöverförband.
23
