Unge Carl Henrics dagbok. Av Lena Engström Englin

Av Lena Engström Englin

I februari år 1860 skriver Vestmanlands Läns Tidning om den gastriska feber som sprider sig i Västerås. Flera sjukdomsfall per dygn rapporteras. Många insjuknar och unga drabbas. Få avlider. Några av dem som inte kommer att klara sjukdomen är vänner till Carl Henric Scherdin; drygt 20-årige Johannes August Petterson och 17-årige Carl Oscar Olsson.

CARL HENRIC SCHERDIN ÄR son till glasmästare Anders Henric Scherdin och hans dagbok finns i Västmanlands läns museums arkiv. Carl Henric studerar vid högre allmänna läroverket och är 15 år när han börjar skriva i dagboken. Då bor han hos sin faster Maria Beata, gift med guldsmeden Otto Kjellberg.

HOS KJELLBERGS HAR HAN bott sedan hans mamma gick bort i lungsot år 1851 då Carl Henric endast var 10 år gammal. Några år innan hans mamma avlider förlorar Carl Henric sin tvååriga syster Anna i kikhosta och den 6 månader gamla systern Maria i tandplågor. År 1849, samma år som Maria avlider, föds lillebror Fredrik. Det är han som en dag kommer att ta över glasmästeriet. När glasmästare Scherdin gifter om sig får Carl Henric tre syskon till, Susanna, Helena och Carl Eric. Det är bara Susanna som överlever till vuxen ålder.

DET ÄR INTE ALLS sorg och elände som Carl Henric skriver om i sin dagbok. Många unga i dag kan säkert känna igen sig i hans tankar och funderingar. Han skriver om skolan, lärare, läxor, fester, kläder och om flickor som han är förtjust i. Anteckningarna om unga kvinnor och annat som är hemligt är skrivet i chiffer. År 1857 flyttar han hem till sin pappa igen. Scherdin saknar sin äldste son och det börjar bli trångt när det är många lärlingar och gesäller som ska ha plats hos guldsmeden. Men saknaden efter det roliga och lättsamma hos familjen Kjellberg är stor och han besöker sin faster så ofta han kan.

I DECEMBER ÅR 1859 skriver Carl Henric: Jag steg upp kl. ½ 10. På förm. gjorde jag ej annat än snyggade mig, emedan jag tyckte jag såg ruskig ut. Först borstade jag tänderna (en sak som sällan händer) därpå rakade jag mig (under sommaren hade mitt skägg växt så mycket att jag var tvungen att raka mig i början av denna termin och sedan dess har jag rakat mig var eller varannan vecka.) Därpå tvättade jag mig, därpå strök jag olja i mitt sköna hår samt kammade mig (en sak som sker så tätt som svinen blinkar) sedan allt detta var gjort såg jag rätt hygglig ut.

NÅGRA VECKOR SENARE, i januari 1860, börjar den gastriska febern sprida sig. Johannes August Pettersson och Carl Henric hinner både dricka brylå (spritglögg) innan ottan på nyårsdagen och rumla på Carlsbalen den 28 januari, innan Pettersson avlider i februari. Carl Oscar Olsson hinner också vara med på balen innan han avlider i mars samma år.

ÅR 1862, knappt 21 år gammal avlider Carl Henric Scherdin i lungsot precis som sin mamma. Hans dagbok är ett fantastiskt tidsdokument av och om en ung man. Tankarna går ändå till glasmästare Scherdin som förlorade fem av sina sju barn. Fyra av barnen hann inte ens bli fem år gamla.

I dagboksanteckningen från januari år 1860 skriver Carl Henric Scherdin om den elakartade gastriska feber som börjar sprida sig. Annons i Westmanlands Läns Tidning, tisdagen den 9 september 1862.