Ur samlingarna Får ej betäcka Nafvelen. Av Ida Andersson och Lena Engström Englin

Av Ida Andersson och Lena Engström Englin

Medicin är vetenskapen och kunskapen om att förebygga, bota och lindra mänskliga sjukdomar och tillstånd av ohälsa. Idag vänder vi oss till vårdcentraler och utbildade läkare för vård och medicinering, men det var först under 1800-talet som bakterier och deras kopplingar till olika sjukdomar upptäcktes. Hur fick människor vård tidigare i historien? I Västmanlands läns museums föremålssamlingar finns svar.

ÄLTSTENAR: Ältstenar var ofta forn- eller medeltida sländtrissor av sten eller bränd lera som hittats i jorden. De kunde också tillverkas. Så sent som i slutet av 1800-talet tillverkades ältstenar i Sala av täljsten från gruvan. Stenarna hängdes runt halsen på den sjuka, främst på barn som led av ältan. Ältan kan syfta på engelska sjukan (rakit) men också på andra barnsjukdomar. Ibland finfördelades små delar av stenen till pulver för att användas som medicin till flera olika sjukdomar, framförallt nämns frossan som är en tidig benämning av malaria.

Alla föremål på detta uppslag finns i Västmanlands läns museums samlingar.

KOLERALAPP: Recept från 1829 med instruktioner kring hur det går till att tillverka en koleralapp av storlek 21,5 x 23,5 cm: ”En skinnlapp af denna form och storlek bestrykes med Tall eller Gran Kåda, warmes öfver Kohleld och lägga på magen, samt förblifver där liggande; öfre dehlen lägges på Maggropen. Derhos tages dagligen 1 eller 2 droppar Camillolja på en sockerbit. Man kan nyttja Krusmynt Pastiljer, eller Krusmynt The, detta medel har wisat fullt skyddande wärkan på Furst Lobkovitzs gods i gallicien. Derigenom blefvo och Två Regementen i Polska Kriget bevarade från smittan. Får ej betäcka Nafvelen”.

ELEKTRICITETSMASKIN: Maskinen är från 1860- eller 70-talet och användes för att ge elektriska stötar som botemedel mot värk och smärta. Via den stora magneten producerades el och styrkan på elchocken styrdes av hur snabbt veven vreds. Handtaget placerades på patienten som kunde få en våt svamp mellan handtaget och kroppen för att lindra smärtan från behandlingen.

ÅDERLÅTNING: Att åderlåta, alltså tömma patienten på en viss mängd blod, var historiskt en spridd metod för att bota sjukdomar. Syftet med åderlåtning var att återställa balansen mellan de fyra kroppsvätskorna svart och gul galla, slem och blod. Åderlåtning utfördes ofta genom användandet av en åderlåtningsapparat. Patienten kunde också koppas. Det gjordes genom att skära ett ytligt sår i huden där värken satt och sedan suga ut sjukdomen via det vakuum som bildades mellan huden och ett ditsatt kopphorn. När hornet var fullt av blod släppte det från huden.