VILAN (SVENSSONS) Västra Vasselhyttan
Huset byggdes strax efter 1900 som tjänstebostad till Ingelshyttegruvorna, eller Högfors bruk som då var majoritetsägare till gruvorna. Huset byggdes på fastigheten Hagalund, ”Esters” som också den tillhörde Ingelshyttegruv AB, som företaget hette som drev gruvorna då. 1919 kom Henning och Ida Hanson ner från Kiruna. Då Henning började som bergsingenjör vid Ingelsgruvorna. De hade då 8 barn med sig. Naima, Margit, Eola, Hans, Märta, Kerstin, Halvard, och Harald. Under tiden de bodde här utökades familjen med ytterligare två barn, Anna- Britta och Holger. Henning arbetade vid gruvorna till 1928 då han började en anställning vid Guldsmedshytte bruk, men flyttade därefter till Lindesberg. Familjen fick en naturlig anknytning till Vasselhyttan genom att Eola återvände till byn och gifte sig med Erik Persson i Västra Gården.
Henning
och
Ida
10 syskon Hanson
1928 friköptes Vilan från Hagalund av Gustaf Lindqvist. Tomten till huset blev ganska stor för den skulle föda två kor. Först då fick huset sitt namn,Vilan, då Gustaf som arbetat vid gruvorna , vid sin ålders höst ville ha någonstans att vila. Huset är byggt som tvåfamiljshus då många familjer har hyrt övervåningen kortare och längre perioder.
1952 köpte Per August Svensson huset. En person med mycket stark religiöst engagemang. Han föddes i Högs församling i Hälsingland Han hade med sig sin hushållerska, Frida Ljungkvist. Innan de kom hit hade de enligt uppgift rest omkring en hel del i Sverige och utomlands, något som man kan ha svårt att förstå när man träffat honom. Svensson var en starkt troende laestadian och ville gärna dela med sig av sin övertygelse. Det var mycket svårt att argumentera mot honom då han hörde mycket dåligt, och kanske inte heller inte ville höra andras åsikter. Han höll bl.a. predikostunder i sin trädgård. Vid ett tillfälle då stinsen, Ragnar och Anna Andersson bjudits in som åhörare. Predikan började klockan ett, klockan tre orkade Ragnar och Anna inte längre utan gick därifrån men Svensson fortsatte på egen hand att predika. Så länge Per August orkade besökte han laestadianernas årsstämma i norrbotten. Stämmorna varade nästan två veckor och han var inneboende hos sina trosfränder. Vid ett av besöken gav han en av sönerna i huset en krona som tack för gästfriheten. Så visst betalade han för sig. Han hade ett gott sinne för affärer vilket resulterade i att han samlade på sig en ganska stor förmögenhet. Bland annat handlade han en del med aktier. På 50- talet när Gränges aktierna var en säker investering hade han tydligen ett antal, likaså min farfar , Per Persson. Senare på 50-talet, troligen under Sueskrisen föll aktierna kraftigt, då kommenterade Per att Gränges faller. Då svarade Svensson lugnt ; ja men jag har sålt mina jag. Han gick nästan dagligen till affären och handlade. Först till PA:s affär vid järnvägsstationen, senare till Kooprativa. En halv limpa och ett delat paket smör var inte ovanligt att han kostade på sig. På den tiden kunde man köpa delat paket smör och limpa. Under dom sista åren han bodde i Vilan var han ganska svag men gjorde sina promenader till Affären ändå. Med tanke på den intensiva trafik som var på riksvägen på fredags eftermiddagarna var det ett rent under att han kom över vägen. Men när Svensson skulle gå över kom det inte en enda bil. Så någon kontakt uppåt hade han tydligen. Sin sista tid tillbringade Per August Svensson på sjukhemmet i Kopparberg där han firade sin 100 års dag. Han bjöds bland annat på Princesstårta vilket han uppskattade mycket. Han skulle bara vetat att det var han själv som betalat tårtorna. Svensson dog 1979 då allmänna arvsfonden tog över fastigheten. 1987 köpte Erik Björklund fastigheten och efter hans död övertog Kerstin Törngren huset och står nu som ägare.
Efterlyses: Är det någon som har ett fotografi på Per August Svensson så är vi intresserade av dessa.
Av Lars Erik Persson