Vasselhyttan i Bergslagen 1988-1990

En minnessammanställning Üver Vasselnyttans Bygdecirkel under üren 1988-1990.

Bakgrundsfaktorer till att studiecirkel för en levande landsbygd startades.

Landsbygden hade under senare tid kännetecknats av en alltmer accelerande avflyttning, minskad service och minskade möjligheter till arbetstillfällen.

Sveriges riksdag hade beslutat att kärnkraften skulle avvecklas. Riksdagen hade också beslutat att vattenkraften inte skulle byggas ut mer än marginellt. Nya elproduktionsanläggningar baserade på andra energikällor måste därför byggas upp. Det nya energisystemet skulle vara miljöanpassat och uppfylla riksdagens beslut om att koldioxidutsläppen inte skulle få öka och att utsläppen av kväveoxider och svavel skulle minska. En ökad satsning på forskning kring alternativa energikällor och kring lantbruket som energiproducent skulle göras.

Miljöfrågorna och behovet av ett mer resurssnålt samhälle framhölls samt landsbygdens betydelse ur denna synpunkt samt för kulturen och fritidssysselsättningen.

1982 antog Sveriges Riksdag i beslutet om regionalpolitiken ett glesbygdsprogram. Målet med detta var att skapa en livskraftig glesbygd med arbetsmöjligheter, bra service, god miljö och en levande kultur oavsett i vilken region i landet man bor. De produktiva resurser som finns i glesbygden skulle tas tillvara för bygdens bästa och till nytta för hela vårt samhälle.

Kampanjen "Hela Sverige skall leva " initierades av Europarådet med syfte att skapa balans mellan stad och land — att påminna om att landsbygden är en resurs och inte en belastning. Utan landsbygdens råvaruresurser kan inte storstäder och tätorter existera.

Landsbygdspolitikens huvudfrågor var: l .Lokalresursmobilisering Stöd till enskilda och samverkande grupper för nyföretagande och företagsutveckling.

Bygdekommittéer skulle ges stöd för att bättre kunna fungera som en lokal utvecklingsmotor.

2.Kvinnors liv och arbete Kvinnliga närverk och kvinnogrupper hade visat sig ge nya vägar till ett bättre liv på landsbygden.

Därför skulle riktade insatser ges kvinnorna.

3.De naturliga resurserna Jorden, skogen och vattnet är landsbygdens basnäringar. Dessa skulle därför utvecklas och bidra till att skapa förnyelsebar energi, ren miljö, hälsosamma livsmedel och arbetsmöjligheter.

4. Den nva tekniken Med ny teknik inom telekommunikations- och transportområdet. Ny miljövänlig produktionsteknik etc.

Satsningar skulle göras ibr att höja landsbygdens kompetens på dessa områden och utnyttja nya produktideer.

5.Stat, landsting och kommuner Dessa börder utvecklas och samordna den offentliga verksamheten över olika sektorsgränser.

Försök borde göras med att ge bygdekommittéer ansvar för driften av lokal samhällsservice.

6.Kultur och utbildning Kulturen har en avgörande betydelse for bygdens identitet och utvecklingskraft. Detta ansågs inte minst gälla kvinnornas behov av kulturyttringar och samlingspunkter. Landsbygdens kompetensoch utbildningsnivå måste höjas = stärka gymnasium, komvux, folkskola.

Bergslagsdelegationen var en statlig myndighet med uppdrag att främja utvecklingen inom Bergslagen. Delegationen skulle under l juli 1986 - 30/6 1989 stödja och bedriva sådant utvecklingsarbete som främjar utvecklingen i Bergslagen och som inte faller under andra myndigheters ansvarsområde.

I första hand skulle delegationen initiera och medverka i långsiktigt utvecklingsarbete. Samråd skulle ske med berörda länsstyrelser, kommuner och övriga organ som svarar för olika utvecklingsinsatser.

Bergsam betyder bergslagskommuner i samverkan. Kommunerna Lindesberg, Nora, Hällefors och Ljusnarsberg hade satsat på samarbete över kommungränserna. De hade tagit initiativ for att ge företagen stöd i dess marknadsföring och för att göra både regionen och företagen mer kända.

Olika former av näringslivskontakter hade utvecklats och kommunerna hade också hjälpt till med annan kontaktförmedling och annan service. År 1985 avsatte Bergsam pengar som skulle användas för att initiera samverkan mellan kvinnor. En kvinnogrupp bildades "Nätverket Bergsamskvinnor" som arbetade med att initiera, utveckla och starka kvinnors position genom att Öka deras samarbete ur lokala utvecklingsgrupper på landbygden.

Sedan hösten 1985 samverkade de fyra bergslagskommunerna Smedjebacken, Ljusnarsberg, Lindesberg och Skinnskatteberg i glesbygdsprojektet Trelänsmotet. Gemensamma problem i kommunernas glesbygdsområden med avfolkning och försvinnande servicefunktioner -skolor, butiker etc var avgörande för projektets tillkomst.

Initiativrika personer i kommunerna - däribland Karl-Henrik Sunesson i Skinnskatteberg pekade på möjligheterna i området och att det fanns resurser att ta tillvara.

I glesbygdsprojektet Trelänsmotet hade även beredskapsaspekter i landsbygdsutvecklingen studerats. Systemet med centraliserad livsmedelsförsörjning medför en inbyggd sårbarhet. Därför ansågs ett levande jordbruk i hela Sverige med lokal och regional livsmedelproduktion nödvändig för att få ett så långt möjligt uthålligt samhälle. En metod för att decentralisera livsmedelsförsörjningen ansågs vara via ett nätverk av utvecklingsgårdar med geografiskt väl spridd produktion.

Genom användandet av alternativa produktionsmetoder skulle verksamheten bli mer skonsam för miljön. Typ alternativodling, utan insatsvaror som handelsgödsel och bekämpningsmedel, men med naturliga gödselmedel och t ex odlad grönmassa (biogas) för energiförsörjningen. Effekterna från utvecklingsgården skulle kunna medföra att även andra verksamheter skulle kunna bli mindre sårbara. Exempelvis transportsystemet genom att livsmedelsproduktionen förlades närmare konsumenten.

Det konstaterades att landsbygden var en av de mest välorganiserade delarna i landet. ATT de sociala nätverken hade en avgörande betydelse för att organisera människor och uppmuntra ungdomar och kvinnor att stanna kvar.

Lokala bygdekommittér och samhällskooperativ borde därför ges en stark roll for att stimulera det lokala utvecklingsarbetet.

Nationella Folkrörelsekommittén hade i sin skrift Bygdekommittéer 1987 09 15 framhållit att den första konkreta arbetsuppgiften borde vara att få igång studiecirkelverksamheten kring bygdens utveckling och bevarande.

Under mottot Hela Sverige ska leva kallades Vasselhytteborna till ett upptaktsmöte i Bygdegården den 23 mars 1988 med hopp om att få igång en studiecirkel "Vår bygds framtid" Mötet inleddes med att filmen "Landsbygden lever" av Peter Sylwan och Curt Strömblad Följande uttalande gjordes: Förr fanns i byn gruvor, olika små industrier och bygden var i stort sett självförsörjande.

Varför tog detta slut? Ingen ville ta Över. Allt måste vara lönsamt.

Gemensamt framhölls: Alla ville bo kvar i bygden och ha en värdefull sysselsättning.

Gårdar läggs ned och blir fritidshus som ex härpå nämndes utvecklingen i Danshyttan.

Ett mål skulle därför vara att försöka behålla de året runt boende som nu finns och helst utöka antalet.

Byn ligger bra till utmed riksväg 60 och järnvägen etc.

Beslutades: att cirkelns mål ska galla alla invånare i byn och inte koncentreras till en yrkeskategori/målgrupp, att få Bygdegården mer utnyttjad och få mer fart på det som redan finns och att få igång åtgärder som får ungdomarna mer engagerad.

Följande anmälde sig som deltagare i cirkeln: Anders och Christina Luth, Carl-Erik och Barbro Rydberg, Jerker och Inger Rydberg, Per Erik och Aina Folkesson, Bernt Einarsson, Lars Hansson, Jan Jansson Kerstin Jönsson, Vanja Jansson, Lena Jansson, Stefan Sterner Lars-Erik Persson och Lisbeth Rydén Persson, cirkelledare Till kursen ingick boken "Mångfald ger styrka" om småföretagsamhet samt LTL:s bok Livskraftiga lantbruk gör landsbygden levande.(Resurser och idéer är till för att utvecklas -i vår egen bygd! Av oss själva).

Upptaktsmötet avslutades med att Christina Luth läste en dikt av Georg Erlandsson.

Cirkelsammankomst 1988 09 24 på Drakabäckens Turistgård.

Nätverket Bergsams kvinnor hade ansett att det skulle vara bra att presentera sitt nätverk på Skansen den 28 augusti 1988 då budkaveln Hela Sverige ska leva" skulle överlämnas. Även en folder fanns från Örebro län på Skansen. Bil. l.

Lisbeth hade varit med till Skansen och och berättade bl a hur det var där.

Nätverket Bergsams kvinnor hade låtit trycka upp en liten folder i vilken de presenterade sin verksamhet. I denna kallade de sig Bergsams döttrar. Nätverket åskådliggjordes med deras vackra bergslagsträd, som Ann-Charlotte Nordahl och Eva Wikman hade tillverkat. Samtidigt gjordes reklam för kommunerna Lindesberg, Ljusnarsberg, Hällefors och Nora. Som ett led i detta

anordnades en tipstävlan och som pris utgick att två familjer inbjöds till varje kommun under helgen 24-25 september.

Kommunledningen i respektive kommun bjöd de inbjudna familjerna på lunch på Gillersklack samt berättade om sina respektive kommuner etc.

För att de två familjerna som kom till Lindesbergs kommun skulle få en trevlig avslutning på sin första dag i kommunen och samtidigt få träffa folk från bygden hade Vasselhyttans bygdecirkel ordnat så att vi alla träffades på Drakabäcken.

Där berättade vi om bygden, dess historia och visade gamla foton, som vi fått låna av museichefen Lars Hagström. Vi drack kaffe och åt landgångar och hade trevliga samtal med de inbjudna gästerna. Värdfolket på Drakabäcken var mycket gästvänliga, visade oss runt i huset och hade ordnat allt mycket trevligt. Det blev en som vi alla tyckte en mycket lyckad kväll.

Cirkelsammankomst 1988 1006 Cirkeln sammanträffades i anledning av Bygdegårdsföreningens skrivelse "Till Dig som är intresserad av Din bygd och en fungerande bygdegård".

Bygdegårdsföreningen och Vasselhyttans bygdecirkel skulle gemensamt lördagen den 22/10 1988 anordna en hantverksutställning kombinerad med underhållning, auktion på skänkta saker, lotterier etc.

Diskuterades vem som kunde tänkas ha hantverk att ställa ut. Vad som kunde erhållas att auktioneras och lottas ut samt hur underhållningen skulle kunna ordnas. Hur arrangemanget skulle offentliggöras och vilka möjligheter till bidrag som kunde tänkas utgå.

Cirkelsammankomst 1988 10 12 Mikael Luth visade förslag till informationsblad.

Beslutades: att anlita Holger Nilsson -dragspelsunderhållning. att annons skulle sättas in i Bergslagsposten på torsdagen samt i marginalen på fredagen den 21/10 och att informationsbladet skulle sättas upp på kommunens olika institutioner mfl. ställen.

Cirkelsammankomst 1988 10 25 Började med att konstatera att hantverksutställningen varit lyckad. Många utställare med många fina alster, bra intäkter till bygdegården och framför allt många besökare. Fick även viss reklam för cirkeln och temat "Hela Sverige ska leva" Som negativt framhölls att Torphyttans Vi Ungas teaterspel hördes dåligt och att man därför vid liknande arrangemang borde se till att det fanns högtalare.

Beslutades att fortsatta anordna olika aktiviteter i bygdegården och samtidigt härmed försöka dokumentera vad som funnits i byn. Alla skulle också försöka få fram gamla fotografier för att senare kunna ordna en fotoutställning. Härigenom skulle förhoppningsvis bybornas intresse för byn stimuleras och så småningom en Hembygdsförening kunna bildas.

Diskuterades vidare hur vi skulle kunna presentera dagens Vasselhytta, vad som finns och vad vi absolut vill ha kvar. Försöka visa lite bilder från Vasselhyttan idag med befolkningssiffror och även försöka arbeta fram ett förslag till Vasselhyttan i framtiden.

I bil.2 finns kopia av BP:s artikel från hantverksutställningen samt från några av de aktiviteter som senare anordnades.

Den 4 februari 1989 en "Spel- och dansstuga" tillsammans med kulturnämnden i Lindesberg och Bångbro Guldsmedshyttans spekmansgille.

Den 8 april 1989 inbjöds Burträska att spela folkmusik från Västerbotten. Arrangerat av Lindesbergs folkdansgille, Lindesbergs kulturnämnd och Vasselhyttans bygdecirkel.

Den 18 juli 1989 var JP Nyström i bygdegården och spelade.

Under några sammankomster gick cirkeldeltagarna igenom vad som funnits i Vasselhyttan förr i tiden. Karl-Erik Rydberg mfl. kunde berätta om väldigt mycket.

Det beslutades att man skulle göra en sammanställning av dessa uppgifter for alt kunna dela ut till intresserade bybor samt de gamla kort som tagits fram skulle man visa på en utställning i bygdegården.

En sammanställning av hur det var förr i Vasselhyttan gjordes senare upp.

Vasselhyttan med geografisk beskrivning, historik med blå uppgifter om Stora hytta, kommunikationer, befolkning och service under tiden för Stora hytta. Fritidsaktiviteter, byggandet av Vasselhyttans bygdegård, näringsliv samt med en särskild redovisning över Wasselhyttans mejeriföring. Bil. 3.

När det gällde Vasselhyttan idag togs urklipp från Bergslagsposten den 30 januari 1986 fram som visade affären mitt i byn. Härvid framhölls hur viktigt det var att fä behålla en affär i byn.

Affären hade sedan dess bytt ägare. Nye ägaren Stefan Sterner hade lämnat in en ansökan till Byggnadsnämnden i Lindesbergs kommun om tillstånd att i Vasselhyttan få uppföra en kiosk.

Som stöd för denna ansökan författade cirkeln en skrivelse till Byggnadsnämnden den 7 februari 1989.

I bil. 4 har kopia av BP:s artikel lagts in samt cirkelns skrivelse till Byggnadsnämnden och en förteckning över vad som då fanns byn.

Hur skulle Vasselhyttan fungera i framtiden? Vilka behov fanns? Vilka möjligheter kunde finnas.

Inför dessa frågor togs många olika kontakter och olika informationsmaterial samlades in.

Genom att flera av de lantbrukare, som hade mjölkproduktion i Vasselhyttan hade tankar på att lägga ned sin verksamhet, ville cirkeln försöka göra byborna medvetna om de konsekvenser ett nedlagt jordbruk skulle fa för byn. Samtidigt ville cirkeln ge förhoppningar om framtiden genom att belysa vilka möjligheter det fanns för att upprätthålla en levande landsbygd.

Kontakter togs därför med olika myndigheter och intresseorganisationer mfl. i första hand hade kontakt tagits med representanter från Trelänsmotet och då främst med dess projektledare Gerd Adolfsson, som var till mycket stor hjälp för cirkeln i dess arbete. Kontakter togs med Lindesbergs kommun, länsstyrelsen, lantbruksnämnden, lantbruksuniversitetet i Uppsala.

Till en del cirkelmöten inbjöds också olika föreläsare. Exempelvis.

Vid ett tillfälle Eva Wikman, Kopparberg, om alternativ odling. Leif Lindow och Mats Hagelberg, Snöån, redogjorde för hur det kan bli energi från lantbrukets avfallsprodukter genom rötning (bio-gas) och Gerd Adolfsson talade om lantbrukets betydelse och de nya tekniker som fanns och dess betydelse ur beredskapssynpunkt.

Kopia av artikel från BP 5 maj 1989 lämnas i bilaga 5.

Cirkeldeltagarna gjorde även en del studiebesök. Bl.a. besöktes Leif Lindows biogasanläggning i Snöån och Centrum för Ekologisk Teknik (CET), som var nordens första permanenta utställning för miljövänlig teknik i Floda. Genom Per-Eric och Aina Folkessons hjälp kunde resan till Floda ske och deltagarna fick förmånen att övernatta hos deras dotter.

Genom med bl.a. kontakten med Trelänsmotet startades olika projekt i Lindesbergs kommun.

1. Projekt angående energiförsörjningen Vasselhyttan hade blivit utvald som en av två byar för ett pilotprojekt, som gick ut på att undersöka möjligheterna för lokal försörjning på landsbygden. Denna utredning utfördes av institutionen för lantbruksteknik på Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala och var en del av ett större energiprojekt där Energiverket stod som uppdragsgivare.

Avsikten med projektet var att utreda möjligheterna för lokal energiproduktion och energianvändning på bynivå samt i vilken grad lantbruket kunde bli energiproducent.

Projektet var tänkt att utföras i tre etapper, varav den tredje skulle gälla uppförandet av demonstrationsanläggningar för praktisk tillämpning av "Energi i by".

Vasselhyttan hade av Trelänsmotet föreslagits som en lämplig by för ett sådant pilotprojekt, dels med hänsyn till Vasselhyttans bygdecirkel, som hade flera entusiastiska deltagare, dels på grund av att byn ansågs lämplig ur storlek och sammansättning samt låg bra till utmed riksväg 60. Därtill kom att Lindesbergs kommun tidigare visat intresse för beredskapssynpunkterna.

2. Projekt angående energi på Domargården, Stråssa.

På Domargården i Stråssa utförde Sveriges lantbruksuniversitet ett annat projekt där man skulle utreda hur man med hjälp av olika tekniska hjälpmedel etc skulle kunna minska en lantgårds energiförbrukning.

3. Särskilda utredningsuppdrag beträffande biogas.

Leif Lindow hade av Trelänsmotet fatt i uppdrag att utreda möjligheterna och kostnaderna för en biogasanläggning hos Per Sandegren, mjölkproducent i Lindesberg, Detta som ett led i Trelänsmotets utvecklingsprojekt och avsikten var att Per Sandegrens gård skulle kunna stå som modell för en utvecklinggård.

Som ett andra led i detta uppdrag hade Leif Kindow fått i uppdrag att utifrån ovannämnda beräkningar beräkna hur mycket biogas/energi som skulle kunna utvinnas genom en i Vasselhyttan gemensam biogasanläggning. DVS en anläggning som skulle vara gemensam för de lantbrukare i byn som hade djur. (gällde gödsel) Avsikten härmed var att utreda möjligheterna att göra Vasselhyttan till en utvecklingsby — för minskad sårbarhet och en levande landsbygd med olika gemensamhetsanläggningar och förädlingsanläggningar. Bil. 6

Utredningen om lokal energiförsörjning i Vasselhyttan utfördes av Anna Färdal och Elisabeth Ilskog. Projektledare var Anders Almqvist Sveriges Lantbruksuniversitet Utredningen började med att alla hushåll i byn fick besvara ett frågeformulär. En del hushåll blev särskilt intervjuade.

Resultatet av utredningen framgår av Sveriges Lantbruksuniversitets rapport 140 år 1990 "Lokal energiförsörjning i byn Vasselhyttan - resurser och möjligheter.

Kopia av sammanfattningen av denna bilägges i BIL.7 Frågan om hur cirkeln skulle presentera sitt arbete Man enades om att försöka ordna en utställning med indelning efter olika avsnitt.

En del skulle beskriva byn ur historiskt perspektiv. En annan beskriva lantbrukets utveckling och böndernas situation. En tredje skulle beskriva Vasselhyttan idag. En fjärde våra önskemål inför framtiden. Mikael Luth lovade att göra en "tavla" över vår tänkta framtidsby Vidare skulle vi höra efter om de från Sveriges lantbruksuniversitet kunde komma och redogöra för utredningen och kanske visa lite plancher på den nya tekniken. Samma sak skulle vi höra med Centrum för Ekologisk Teknik.

Utställningen skulle vara den 4-5 november 1989.

I Bil.8 visas olika kopior av tidningsartiklar angående den kommande utställningen.

I BIL.9 Redogörs för innehållet i utställningen, lite om de texter som fanns på de olika skärmarna samt fotografier etc. som togs från utställningen.

I BIL.10 visas information om biogas samt om biogasbilen

HELA SVERIGE SKA LEVA är Sveriges största kampanj! Aldrig någonsin har så många folkrörelser tillsammans drivit en kampanj och ställt sig bakom en och samma målsättning.

Aldrig någonsin har uppslutningen från människor ute i bygderna varit så stor. Och inte heller har det tidigare genomförts en kampanj där samverkan mellan myndigheter och "gräsrötter" varit så intensiv som i denna.

Men en kampanj om och för landsbygden handlar inte bara om landsbygdens människor och miljöer. Den handlar i lika hög grad om våra stora tätorter och människorna där. Alla behöver levande bygder befolkade av människor i olika åldrar, bygder med livskraftiga företag, en god service och ett blomstrande kulturliv. Vi vill ha öppna landskap och milsvida skogar. Trädens toppar ska vara friska, markens växtlighet ätbar och vattnet i bäckar, älvar, sjöar och hav ska vara så rent att också fisken trivs.

Landsbygden är en resurs för oss alla oberoende av var vi bor. Hela Sverige ska levakampanjen handlar om detta.

Hela Sverige ska leva-kampanjen är som alla kampanjer av kort varaktighet, i har pågått under 1987 och 1988 och avslutas i april 1989. Det arbete som pågår ute i landet är emellertid en process med lång varaktighet. De drygt lokala utvecklingsgrupperna, de 2 000 studiecirklarna, kommunernas och styrelsernas arbete är inställt på 1990-talet. Det är bara början vi skymtar, början på ett långsiktigt och envetet arbete för förnyelse och bevarande av landsbygden.

NATIONELLA FOLKRÖRELSEKOMMITTÉN GLESBYGDSDELEGATIONEN

Örebro län mitt i Mellan-Sverige. 269 000 invånare fördelade på de 11 kommunerna Askersund, Laxå, Kumla, Hallsberg, Karlskoga, Degerfors, Örebro, Nora, Lindesberg, Hällefors och Ljusnarsberg. Örebro som naturligt administrativt centrum med en mycket blandad företagsamhet, högskola med länsteater och ett mycket aktivt kulturliv.

I väster Karlskoga med Bofors, länet största industri, Degerfors med järnverk och fotbollstraditioner.

I norr Bergslagen med överstånden gruvkris, nu är man på väg upp igen med många nya företag. Fortfarande stora utflyttningsproblem i Hällefors, där Ovako Steel minskar sin personal. Även Karlskoga-regionen har haft utflyttning de senaste åren, och Sydnärke kämpar med sysselsättningsproblem.

Ett län bestående inte bara av Närke och nästan halva Västmanland, utan också delar av Västergötland, Värmland och en liten bit Östergötland i söder. Ett län med blandad och underbar natur, med Närkeslätten inramad av stora skogar som Tiveden, Tylöskogen och Käglan, härliga vattendrag som Svartälven och Nittälven i norr, och med de stora sjöarna Vättern och Hjälmaren inom gränserna.

Ett aktivt län, inte minst med tanke på försöksverksamhet som grönsaksodling i Lindesberg och energiskog på slätten.

Bergsams döttrar är ett så kallat "nätverk" mellan kvinnor i de fyra Bergslagskommunerna Hällefors, Lindesberg, Ljusnarsberg och Nora. Det startade hösten 1985 och flera hundra kvinnor har under åren träffats och inspirerats.

Nätverket som nu presenterar sig på Skansen har ordnat träffar om seriösa ämnen som kvinnor och pengar, kvinnohus och kvinnlig företagsamhet. Men också om mer flärdfulla ämnen som "Att leva" och "Vacker i vår".

Målsättningen ar att nå så många kvinnor som möjligt med stöd och uppmuntran - vare sig det handlar om att starta eget eller bara ha någon att prata en stund med. Örebro Lin är ett projekt som startade 1985. Syftet var att klarlägga om det fanns realistiska möjligheter att återuppta linodlingen i Mellansverige. 1988 odlas omkring 500 hektar oljelin i länet. Halmen används i spånplattetillverkningen på Swedspans fabrik i Laxå, en del av fröråvaran används till linoljan.

Oljan har många användningsområden inom den kemisk-tekniska industrin. Men det är inte fråga om någon storskalighet i första hand. Oljan kan utvinnas med en enkel och billig utrustning genom "kallpressning" som demonstreras på Skansen.

Sång från Hovsta. Musiklivet i Örebro län utgår bland annat från ytterst aktiva musikskolor.

Tusentals elever går på den kommunala musikskolan i Örebro. Två lärare där är med i den grupp på tre från Hovsta norr om Örebro som medverkar på Skansen; Sören och Birgitta Säterhagen. Sören är gitarrlärare och journalist. Birgitta är fiollärare och undervisar i Suzukimetoden. Mängder av Örebro-barn har fått lära sig instrument på japanskt vis under åren. Dessutom medverkar Carina Lingmerth-Lund som är lärare i Hovsta-skolan och på fritid sjunger i "Primula Veris", en av Örebros omkring 60 sångkörer - i länet finns över 300. /Fotnot: Primula Veris=Gullviva=Närkes landskapsblomma/.

Den berömda ekologibussen. Denna "den rullande naturskolan" från Örebro kör så mycket omkring i länet att den är välkänd för de flesta. Den har beskrivits som "Sveriges mest uppmärksammade läromedel som har revolutionerat undervisningen.

Bussen används flitigt i skolundervisningen. Året om transporterar den elever till sjöar för försurningsprov eller andra dagexkursioner, lägerskolor, föreningsutflykter osv.

Stråssa gruva – nu för turister. Förstämningen var med rätta stor när Stråssa gruva lades ner för några år sedan. Även Bångbroverkens nedläggning strax intill skapade kris i bygden. Men nu är både Stråssas markanläggningar och Bångbro-området fyllda med nyskapande verksamhet genom många nya mindre företag - det är helt enkelt ont om arbetskraft inom vissa områden.

Men Stråssa gruva lever - nu som turistgruva. Sveriges djupaste - 195 meter under marken får den som vill åka runt med tåg i de trånga gruvgångarna och se exempel på järnmalmsbrytningens historia.

Fribiodling- nytt sätt få fram honung. Begreppet RAMAR brukar höra ihop med biodling men "fribiodling" har som idé att använda honungslådor utan ramar, och skilja honung och vax genom separatorteknik. Det handlar också om ett nytänkande när det gäller hur bikupan ska se ut, och hela vägen fram till färdig honung.

Björn Lagerman demonstrerar fribiodlingens möjligheter både för producenter av honung och dem som enbart är hobbyodlare.

Bergslagsposten 24 oktober 1988

Revy,auktion och utställning på kulturafton

Auktion, konstutställning och revy. Det var några punkter på programmet under Vasselhyttans kulturafton.

Kultur aftonen i Vasselhyttan var en del i kampanjen "Hela Sverige ska leva". Där visades vävda dukar, träskulpturer och handmålade korgar. Från vänster ses Aina Folkesson, Kristina Luth och Lisbeth Rydén-Pettersson. De var några av kvällens arrangörer.

Vi vill visa vad vi kan här i bygden, berättade arrangörerna. Kulturaftonen är en del i kampanjen "Hela Sverige ska leva".

Kulturaftonen i Vasselhyttans bygdegård lockade många besökare under lördagen. Den här aftonen är en del i kampanjen "Hela Sverige ska leva".

Det är en kampanj där deltagarna arbetar för att ta till vara vad den egna byn har och att utveckla det. På så sätt slipper till exempel ungdomar lämna sin hembygd för att söka jobb på annan ort.

- Vi vill visa vad vi kan i bygden, berättade Lisbeth Rydén-Persson från Vasselhyttan.

Ja, visst kan byborna en hel del. Det märks inte minst på de alster som fanns utställda i bygdegården.

På ett bord stod en rad träskulpturer uppställda. De var de mest fantasifulla skapelser som tänkas kan.

Karl Ahlström heter mannen bakom skulpturerna. Av en gren hade han tillverkat en hund och av en annan gren en ekorre.

Tavlor Det finns många talanger i Vasselhyttan. En av dem heter Mikael Luth och är konstnär.

Några av hans tavlor finns utställda på kulturaftonen. När man ser dem blir man först helt betagen. Så vackra är de. Sedan tänker man att Mikael säkert är en äldre, van konstnär som målat under hela sitt vuxna liv.

Nej, han är 22 år, avslöjar en av arrangörerna. En av hans tavlor föreställer en skog med en bäck som rinner fram. Den tavlan ser så levande ut att det känns som om man befinner sig i skogen, sittandes på en av stenarna i bäcken. Mikael är en konstnär som vi kommer att få höra mer om i framtiden. Han har alla förutsättningar att göra sig ett namn internationellt.

På ett bord ligger vackra handvävda dukar och gardiner.

Ja, vi har en egen vävstuga. Det är där vi har gjort dem, berättar Aina Folkesson som förestår vävstugan. Det är viktigt att vi kvinnor i byn får ett roligt jobb. Vävstugan ger oss en bild av hur kvinnor arbetade förr. Det är viktigt att gå tillbaka i tiden Utan historia har vi ingen framtid, fyller Lisbeth Rydén- Persson i.

Revy Några ungdomar från byn har gjort en egen revy som de tänker spela upp under kvällen.

Men vad den innehåller är en hemlighet, säger de och hemligheter ska inte avslöjas. Under tissel och tassel åker ridån till scenen för. Förberedelserna inför kvällens föreställning är i full gång. Nu börjar också publiken komma.

– Åh det luktar nybryggt kaffe, utbrister en man när han kliver in genom dörren.

Arrangörerna har dukat långbord. Snart kommer de sista tomma platserna att vara upptagna. Kampanjen "Hela Sverige ska leva" innebär att byborna gemensamt ska arbeta för att hålla byn levande. Vasselhytteborna har verkligen lyckats med det.

Susanne Junkala Tisdagen den 7 februari 1988 Välbesökt musikkväll i Vasselhyttan

En mycket välbesökt spel och dansstuga blev det på lördagskvällen då Vasselhyttans bygdecirkel och Bångbro-Guldsmedshyttans spelmansgille i samarbete med kulturnämnden arrangerade en träff i Vasselhyttans bygdegård.

Många spelmän och dansare hade mött upp från olika gillen såsom Linde spelmanslag, Linde Nyckelharpsklubb, Grönbo Spelmansgille samt deltagare från Hörkens durspel. Spelman Bror Landberg hälsade välkommen och skötte konferenciersysslan under kvällen.

Det var många som spelade och dansade men några föredrog att bara sitta och lyssna vilket även var tillåtet. Intresset för sådana här arrangemang är så stort att i fortsättningen skall under våren hållas träffar en gång i månaden. Nästa gång blir i mars och platsen blir då också Vasselhyttans bygdegård.

Vasselhyttans bygdegårdscirkel svarade för kaffeserveringen under lördagskvällen.

Folkmusik på norrländska Genuin svensk folkmusik av norrländskt märke bjuds det på i Vasselhyttans bygdegård på lördag klockan 19.

Det är den västerbottniska gruppen Burträskar'a som står för underhållningen.

Gruppen bildades 1977, mitt under den gröna folkmusikvågen då ungdom i horder sökte efter sina rötter. När vågen ebbat ut stod Burträskar'a fortfarande kvar och spelade sina låtar.

Och publiken lyssnade. Fängslade av tonspråket i de norrländska låtarna och hur de

Folkmusikgruppen Burträskar´a underhåller på Vasselhyttans bygdegård på lördag kväll. uttrycktes av instrumentalisterna från Västerbotten. Gruppen har gett ut fyra LP-skivor och består av fiolspelmännen Thomas Andersson, Jan Burman och Nils-Olof Lindberg. Ola Lindgren spelar bas, piano och gitarr, Svante Lindroth och Robban Tedestedt munspel och dragspel.

Arrangörerna, Lindesbergs folkdanslag, Vasselhyttans bygdecirkel och kulturnämnden, garanterar en trivsam afton där det också serveras kaffe med dopp.

Ystert som innan TV:n

I lördags avslutades bygdespel och dansstugesäsongen i Vasselhyttans bygdegård.

På scenen fanns Burträskar'a från Västerbotten. Enligt en ortsbo lyckades de skapa den uppsluppna stämning som många känner igen från 40-talet, innan "tv-åldern".

Inför fullsatt hus började Burtraskar'a med en konsert där de spelade många polketter.

Utan vetenskaplig täckning hävdade en av dem att polkettens vagga var just i Burträsk.

Killarna i bandet var bra på roliga historier mellan låtarna och lyckades få stämningen på allra högsta topp hos både gammal och ung som letat sig till bygdegården.

De var väldigt entusiasmerande, berättar Lotta Hagström, en av arrangörerna.

Efter konserten stod kaffe och dans på programmet. Både Lindesbergs folkdanslag, Vasselhyttans bygdecirkel och kulturnämnden var med och arrangerade. Och i höst är det meningen att de uppskattade arrangemangen i bygdegården ska fortsätta.

J P Nyströms spelar i Vasselhyttan (Bergslagsposten 18/7 1988)

Medlemmarna i J.P. Nyströms samlade inför besöket i Vasselhyttans bygdegård på onsdag.

Lindesbergs kommun har lyckats att få hit den populära gruppen JP Nyströms från Norrbotten. Onsdagen den 19 juli kommer de till Vasselhyttans bygdegård.

J.P Nyströms var en fabrik som gjorde tramporglar, som man kan spela folklig musik på.

I dag är J P Nyströms sex musiker från Malmfälten, som spelar musik med rötter i Norrbotten.

Musik som uppskattas lika mycket på Theatre de la Ville i Paris som på ålderdomshemmet i Malmberget. Gruppen som bildades 1977 har hunnit med turnéer i Sverige, Norge, Danmark, Holland, Frankrike, Kanada och USA. Musiken är traditionell folkmusik som arrangeras för att lyfta fram stämningen i låtarna – det blir gammaldags musik för dagens människor.

J.P. Nyströms har Malmfälten i Norrbotten som bas, även om gruppens medlemmar är geografiskt utspridda. I Malmfälten finns en intressant kulturell blandning, med samiskt, svenskt, tornedalskt och finskt. De har samarbetat med Cullbergbaletten och spelat balettmusik till Mats Eks "På Norrbotten", som hade premiär i Malmberget 1985.

Vill man vara säker på att få plats i bygdegården bör man komma i tid. Vid förra besöket var det absolut fullsatt.

Vasselhyttans Bygdegårdsförening och Vuxenskolan, BP och Kulturnämnden är arrangörer för kvällen.

VASSELHYTTAN Geografisk beskrivning Vasselhyttan ligger i Lindesbergs kommun utmed riksväg 60 (nuv.R.50) och ca 2,5 mil norr om centralorten Lindesberg och ca 1,5 mil söder om Kopparberg i Ljusnarsbergs kommun.

Intilliggande byar är Ingelshyttan, Nederhyttan och Löa.

Det största vattendraget är Storån, som flyter i nord-sydlig riktning. Ån ingår som en gren i Arboga åns vattensystem och förbinder närmast sjöarna Sörsjön i norr och Råssvalen i söder.

Dalgången mellan dessa sjöar kallas Storådalen. Utefter åsträckan har funnits tre vattenfall, varav ett nu är i egentlig drift och ägs av Motala kraftverk.

Genom byns centrala delar rinner Dammbäcken, som har sitt tillflöde vid Rösjön väster om byn och som sedan utmynnar i Storån.

Historik Byn Vasselhyttan ligger på en ishavsbotten och har troligen funnits redan på 1300-talet, men är som by omnämnd i skattelängderna från år 1539, D.v.s. redan för 450 år sedan. Byn hade då 6 hemman: Lindes bergsskatt 1539 1540 skattebelopp i osmund

Waslahytta 1 fat Markus Finne ...........

Erik Olsson ............

Lasse Andersson ........

Måns Wevider ............

Hans Rumbo .............

Jöns Mikaelsson .........

72 84 160 84 100 100 600 (Källa: Berghistoriska Samlingar. I Häggströms Boktryckeri 1889)

skattebelopp i skålp, tackjern

97 113 214 113 134 134 805

Namnet Vasselhyttan kommer enl. "Ortsnamn i Västmanland" av Harry Ståhl - " Vasselhyttan (Waslahyttan 1939) i Linde har som förled ett ännu i Övre Dalarna levande dialektord "Vassel" = större bäck, ett ord som ingår i en stor mängd ortsnamn i Dalarna, Vasselhyttan ligger vid ett biflöde till ådraget mellan Sörsjön och Råsvalen. Ordet "vassel" döljer sig också i bynamnet Vassland i Järnboås, ursprungligen med syftning på ett biflöde till Rastälven.

Till grund för byns näringsliv har legat lantbruket och bergshanteringen .

I Bergslagen har sedan medeltiden för malms förädling funnits en mängd små primitiva smältugnar och hammare. För Lindes bergslag är de äldst kända från år 1539.

Gustav Vasa var den som verkade för införandet av Stångjärnssmidet i Bergslagen men de stora anläggningsåren var först under 1600-talet.

Hyttornas utveckling har i århundraden påverkats av olika konjunkturer samt av nationella och internationella konflikter.

Utvecklingen har inte minst påverkats av de tekniska förbättringarna.

För stångjärnstillverkningen medförde den nya tekniken under 1800-talet en fullständig revolution och många små bruk måste läggas ned.

STORÅ HYTTA, som börjades bygga år 1813, kom att ersätta fem mindre järnhyttor nämligen - Ingels-, Jöns- och Vasselhyttan i Linde socken samt Korberget även kallad Överhyttan och Nederhyttan i Ramsbergs socken.

Det är inte känt när dessa hyttor anlades men samtliga förekommer som tackjärnshyttor i skattelängderna från år 1541. Man vet dock när dessa hyttor lades ned. Jönshyttan lades ned år 1668, Nederhyttan år 1790, Ingelshyttan 1793, Vasselhyttan år 1814 och Korberget år 1815.

Vasselhyttan drevs med den ojämna vattentillgången i Dammbäcken och låg bakom nuvarande Lanthandeln ICA Träffen.

Förutom denna hytta kunde bergsmännen i byn ståta med sin Vasselhyttehammare, troligen anlagd åren 1620-1625 och nedlagd 180?. Denna låg vid Strömbacka.

Ytterligare en hammare fanns i byn under 1600-talet och denna låg vid Flögfors.

Vid Flögfors fanns även ett kopparverk anlagt som var i drift under 1640-talet. Detta revs omkring 1870. Kopparverket kom att vara intimt förbundet med Håkansboda Koppargruvor i Ramsbergs socken, vilka gruvor bearbetades redan under 1400-talet av kung Karl Knutsson.

För att ytterligare beskriva något av den aktivitet som rådde i och kring Vasselhyttan under 1600-talet kan nämnas den konstgång som gick mellan Storån och Stråssa gruvor. Denna konstgång som på sin tid ansågs vara den längsta i Sverige (ca 3.000 m), drev pumpverket i Stråssa gruvor.

Storå hytta. Byggnationen av denna hytta påbörjades som tidigare nämnts redan år 1813 men den första blåsningen vidtogs först år 1816.

I och med 1859 års förordning angående utvidgad frihet för bergshanteringen skedde förändringar, vilka för Storå hyttas del innebar att andelarna i hyttan successivt kom att samlas på ett allt färre andelsägare. År 1905 ombildades hyttan till aktiebolag.

Fram till storstrejken 1909 var lönsamheten i hyttan bra men avtog därefter väsentligt.

På grund av dålig lönsamhet såldes hyttan till Bejerbolagen, som var ett företag inom importoch exportbranschen. Under lågkonjunkturen under 1920-talet bedrevs produktionen endast sporadiskt och verksamheten i hyttan lades ned år 19?8.

Under 1960-talet utplånades de sista resterna av Storå hytta genom att en lång kanal grävdes tvärs igenom hytteblecket fram till ett kraftverk tillhörande Motala kraftverk. Därmed togs det lilla kraftverket vid hyttan ur bruk och den sista länken i hyttans historia var bruten.

KOMMUNIKATIONER, BEFOLKNING OCH SERVICE UNDER TIDEN FÖR STORÅ HYTTA Goda kommunikationer var en viktig förutsättning för hyttdriften. Storå hytta låg utmed ett vattendrag, som under den isfria tiden var den främsta transportleden för färdiga produkter.

Redan under 1860-talet fanns ett särskilt transportbolag, som ombesörjde transporterna av järn m.m. söder ut via sjösystemet kring Storån.

Transporterna skedde i huvudsak med lastekor, vilka roddes av flera man.

I och med byggandet av Frövi - Ludvika järnväg, vilken färdigbyggdes på sträckan Frövi Kopparberg år 187? upphörde sjötransporterna. År 1905 påbörjades en järnvägssträcka mellan Vasselhyttan och Storå masugn.

Driften av Storå hytta upprätthölls av såväl brukare som av anställd personal. Omkring 1897 lär Storå hytta ha sysselsatt ca 30 arbetare förutom de som forslade kol till hyttan och färdigt järn därifrån. Arbetarna var bosatta nära hyttan i byn eller i någon av grannbyarna.

Omkring 1900 uppförde hyttelaget två arbetarbostäder den ena vid Heden i Vasselhyttan och den andra i Nederhyttan.

FRITIDSAKTIVITETER Den religiösa verksamheten startades redan 1897 i och med tillkomsten av Vasselhyttans missionsförbund. Under 1910-talet fanns bl.a. nykterhetslogen Stjärnbaneret och Vasselhyttans hornmusikkår. År 1921-22 tillkom Vasselhyttans Bygdegård och därmed utökades aktiviteterna.

Vasselhyttans bygdegård Postadr.: Vasselhyttan. Tel. 45.

Areal: Total l har, därav 0,5 åker, 0,5 skog. Tax.-v 22.000. Bygdegården började uppföras i februari 1922 och blev färdig i december samma år. Arkitekt har varit Olov Stylin. Örebro, och byggmästare Gustav Persson Vasselhyttan. Byggnaden är invändigt hållen i blå grön allmogefärgton. Lokalerna användas till föreläsningar, konserter, biograf och teater samt folklekar m.m. Man har även tänkt att framdeles få ett museum. Dans får icke förekomma inomhus. Den stora salen, den s.k. storstugan, kan efter behag sammanföras eller skiljas från den s. k. Ullstugan, som har en öppen spis och läsevrå.

Bygdegården, vilken rymmer c:a 350 personer, torde vara den första i sitt slag i dessa trakter. Det första steget till detta samlingshus togs då traktens nykterhetsförening "Templet Stjärnbaneret" beviljade ett anslag på 4.000 kr. Ytterligare 4.000 kr anskaffades genom andelsteckning. Sedan Byggnadsföreningen Vasselhyttans Bygdegård u.p.a., som bildades den 20 maj 1921, inregistrerats, påbörjade byggnadsarbetet i febr. 1922, varvid många lämnade gratiskörslor och gratisverken. Byggtomten skänktes av fru Hedvig Persson, Kilen.

Invigningen skedde den 17 dec. 1922. Vid invigningen förekom sång och musik. Tal av bygdegårdsföreningens ordf. Emil Falk, dess sekr. folkskoll. Ingemar Hasselblad, som redogjorde för gårdens tillkomst samt föredrag av rektor E. Odhner, Fellingsbro, om bildningsarbetet. Ägare, Byggn.fören. Vasselhyttans Bygdegård, Vaktmästare (sedan 1922) Erik Ramstedt f. 1888.

NÄRINGSLIVET På 1920-talet var antalet invånare i byn som störst. Totalt bodde det då närmare 400 personer i Vasselhyttan. Många var aktiva i skogen och inom jordbruket.

I byn har funnits Raffelstoppsfabrik vid Strömbacka, gjuteri vid Strömbacka, tändsticksfabrik vid Kilgärderna, såg vid Strömbacka och Flögfors m.m.

I och med att Storå hytta lades ned kom även andra verksamheter att successivt försvinna.

Lantbrukets betydelse ökade under en tid och gav i sin tur näring åt andra verksamheter, vilka många försvunnit i samband med den ökade industrialism och koncentrationen till större och rationellare enheter och inte minst p.g.a. bilismens stora genombrott.

Detta var troligen en stark bidragande faktor till att byns ungdom, från och med 50-talet, flyttade ut från orten och sökte sig arbete i städer och tätorter. Byn blev en mer typisk glesbygsdby.

HÄR ÄR BARA NÅGRA EX. PÅ VAD SOM FUNNITS.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Järnvägsstation 1872-l967 Mejeri 1909-1930 Köpmannabageri nedlagt 1947 Slakterier: Västra gården, Hanssons, Torpas, Vasstorps, vilka lades ned under 1920 1930 .

Tre lanthandelsbutiker har funnits samtidigt: Kooperativa = nuvarande ICA-Träffen, PA:s som låg intill järnvägsstationen samt i östra Vasselhyttan OD Franssons, som också hade ett café. År 1894 fick byn sin skola,vilken lades ned ca år 1967.

Post, från början delade stinsen ut posten. Därefter flyttades posten till Kooperativa lanthandeln. År 1907 fick byn telefon och telegrafstationen låg intill nuvarande grustag Pensionat vid Storålund, som drevs av Ida Jansson ända in på 1940-talet Kvarn - Karl Andersson, Lilltäppan Cykelverkstad - Karl Nilsson på Heden Sadelmakeri intill järnvägsstationen Rör makeri - Karl Gustavssons Elinstallationer - Einar Rydbergs, fanns ända in på 1970-talet Flera sömmerskor samt skräddare August Andersson Georg Nybergs Taxi Sten Anderssons åkeri Trädgårdsmästare Andreas Larsson Smeden Erik Nilsson, Spjutbacken Murare Axel Karlsson Målare Gustav Olsson Snickare Levi Eriksson, Västantorp och David Persson

EN BYGGSTEN I ARLA Wasselhyttans Mejeriförening

Många kapitel i Arlas historia handlar om hur de mer framsynta och stortänkta fick mana på och predika, för att få mjölkproducenterna att organisera sig. Det handlar om de mindre lantbrukarnas misstänksamhet mot andelsföretagens fördelar och om många mejeriers motsträvighet och ovilja att finna sig i rationaliserings- och centraliseringsbeslut.

Men det finns även andra stenar i grunden till det byggnadsverk som är dagens Arla. Där finns de små mejeriföreningarna som tidigt anammade andels principerna, de många mjölkproducenterna som redan från början insåg betydelsen av att äga sitt mejeri och som solidariskt anpassade sig i nya organisationsmönster.

Wasselhyttans Mejeriförening, 1909-39, är ett exempel.

De protokoll, kassaböcker, invägnings journaler och likvidationslistor för Wasselhyttans mejeriförening, som nu finns bevarade i Löa byarkiv, berättar ingenting om de tankar och diskussioner som må ha föregått beslutet om att bilda en andelsförening. De ger inga besked om vilka alternativ som kan ha funnits, inget om vem eller vad det kan ha varit som väckte föreningstanken. Men vi tillåter oss att gissa.

Vasselhyttan och det närbelägna Löa i norra delen av Örebro län är typiska små bergslagsbyar. I många hundra år var det bergsbruket och järnhanteringen som gav den viktigaste utkomsten här. I snart sagt varje by fanns en hytta (masugn) och livet var järn snarare än mjölk. Men vid sekelskiftet hade de flesta hyttor dött ut. Löa hytta blåstes ner för sista gången 1907. Bergsmännen fick med större kraft ägna sig åt sina gårdar och i dessa trakter är mjölk det naturliga komplementet till skogen.

Med ökad mjölkproduktion må behovet av ett mejeri, större än de gårdsmejerier som fanns på några håll, ha uppstått. Med tradition i hyttorna, som oftast var andelsägda, liksom bysågen och kvarnen, var det säkert ganska naturligt då att på samma sätt skaffa ett mejeri genom andelsteckning och eget arbete. .

Det första protokollförda mötet hölls den 28 april 1909. Det var 28 lantbrukare från Vasselhyttan, Storå, Flögfors, Torpa, Nederhyttan och Bengtsberg som hade kommit samman.

Det viktiga beslutet som fattades var att man skulle bygga ett eget mejeri vid Vasselhyttans station och inte gå med i det mejeri som Löabönderna tydligen planerade i Rällså. På det villkoret ville samtliga närvarande teckna andelar i Wasselhyttans Mejeriförening upa.

Andelarna tecknades per hektar brukad åker och den kontanta insatsen skulle vara 2 kr per andel. (Som kuriosa har noterats att ordet "ko" inte förekommer någon gång i de handlingar som mejeriföreningen efter 30 års verksamhet lämnade efter sig.)

I maj beslutas att mejeriet ska bli 15 m långt och 10 m brett. Det ska byggas i tegel, ha tak av spån och tegel och golv av hyvlade kalkstenshällar. Om sockeln ska vara av betong eller

sindersten (slagg) från Dalkarlshyttan får styrelsen själv avgöra efter vad som blir billigast.

Denna åligger det också att efter samma princip skaffa nödiga mejerimaskiner och anställa en mejarinna. De körslor som behövs av sten och byggmaterial får medlemmarna svara för efter antalet andelar. De som inte vill köra själva får i stället betala efter särskild taxa.

I december 1909 är mejeriet färdigt att tas i bruk och räkningen slutar på 9 500 kr för mejeribyggnaden, 7 500 kr för maskiner, 1 600 kr för montering och 312 kr för tomten.

Intresset för mejeriet är stort. De första 28 medlemmarna är snart dubbelt så många och för 1911 finns 61 medlemmar antecknade. Då har även Löabönder gått med, något mejeri i Rällså kom aldrig till stånd. Kanske kändes det lite snöpligt för Löingarna, för trots att de antecknat sig som medlemmar dröjer de med mjölkleveranserna. Några av dem får t.o.m. hotas med stämning innan leveranserna kommer i gång.

En jämn och tillräcklig tillförsel av mjölk var viktig för att det lilla mejeriet skulle kunna ha en rationell tillverkning och rimlig lönsamhet. Dessutom var man förstås ivrig att föreningens medlemmar skulle lämna sin mjölk och inte konkurrera med det egna mejeriet genom direktförsäljning till konsumenter. Vasselhyttans mejeri tillverkade smör, men hade också en förhållandevis stor konsumtionsmjölksförsäljning till gruvsamhällena Stråssa och Stripa och bruken i Guldsmedshyttan och Ställdalen. En speciell och tydligen ganska stor försäljning var mjölk i "småflaskor" (hur små nämns aldrig) som gick till järnvägsanställda och deras familjer framför allt i Kopparberg, men även andra stationer längs Frövi-Ludvika järnväg.

Mejeriföreningens första år tycks förflyta relativt problemfritt. Styrelsen ombesörjer att ny vattenledning dras till mejeriet, att telefon anskaffas och att avtal om mejerskans och maskinistens lön skrivs. Fyrtiofem kronor i månaden ska hon ha och maskinisten får 50 kr i månaden mot att han också är behjälplig med bokföringen. För att skaffa nödiga mängder ved och is till mejeriet tas årligen in anbud från medlemmarna.

Till 1914 har ytterligare 20 medlemmar kommit med i föreningen och mejeriet får ta emot ca 700 000 kg mjölk per år. Det första årets mjölkpris till leverantörerna på 8,3 öre per kg har höjts till 9 öre. Partipriset har under dessa fem år höjts från 10,15 till 11 öre per liter oskummad mjölk.

Första världskriget medför snabbt dramatiska förändringar av den stabila prisbilden. I juli 1914 beslutar styrelsen att höja partipriset med 1 öre. Men redan månaden därpå går man tillbaka till det gamla priset igen, med hänsyn till den arbetslöshet och andra kostnadsfördyringar som kriget för med sig för konsumenterna. Denna människovänliga, men föga affärsmässiga inställning tvingas dock styrelsen snart gå ifrån. Från oktober 1914 trappas mjölkpriset obevekligt uppåt, för att i november 1918 vara uppe i 45 öre per liter.

Det innebar dock inga gyllene tider för mejeriet. Leverantörpriset var uppe i 35 öre per kg, men mängden inkommande mjölk minskade stadigt. Stoppad kraftfoderimport och utslaktning ger allt lägre mjölkproduktion. Mejeriföreningens medlemmar tar hand om en större del av produktionen i de egna hushållen och, får man väl förmoda, har allt svårare att avhålla sig från den mer lönande direktförsäljningen. I november 1918 är det endast 27 av föreningens 81 medlemmar som överhuvudtaget levererar någon mjölk. Mejeriet går med förlust och till sist går det att hålla driften i gång längre. I mars 1919 beslutar stämman om nedläggning.

Föreningen upphör dock inte och man är enig om att återuppta driften så fort det går.

I april 1922 är Vasselhyttans mejeri igång. Ny smörkärna och ångmaskin anskaffas, mejeriet får elektriskt ljus och mejerskan får ny korkmatta i sitt kök. (Till ett pris av högst 4 kr per kvm). Hjulen snurrar igen, allt fortare går det - men nu åt precis motsatta håll!

Mjölkproduktionen ökar och priset minskar för var månad. Partipriset är 19 öre och leverantörerna får i genomsnitt 16,4 öre per kg 1924.

Det året öppnade Wasselhyttans Mejeriförening en egen mjölkbutik i Kopparberg. Ett företag som revisorerna dock blev måttligt förtjusta i. De påpekar i sin berättelse för 1925 att omsättningen i butiken minskade från 4 378 kr i augusti till 2 079 kr i november och att gräddförsäljningen under samma period minskade från 351 kg till 45 kg. "Som mjölken

oupphörligt nedgår i pris vore önskligt om styrelsen kunde nedbringa omkostnaderna för mejerirörelsen", säger revisorerna.

Styrelsen klagar också i verksamhetsberättelsen att "driften nu huvudsakligas måste baseras på den mindre lönande smörtillverkningen". Man gör dock vad man kan och går bland annat med i de månatliga smörprovningarna i Örebro, för att söka få rätt att runmärka smöret från Vasselhyttan och därmed ett bättre pris på exportsmöret. Smörexporten går vid den här tiden via Örebro-Ortens mejeriförening.

Med särskild tanke på exportsmörets kvalitet rekvireras Svenska Mjölkintressenters Upplysnings förenings skrift "Goda råd" att delas ut till samtliga medlemmar och förslag läggs på stämman att all till mejeriet inkommande mjölk ska genomgå särskilt "smuts- och bakterieprov". Det dröjer dock till juli 1929 innan fetthaltsbetalningen (som infördes 1912) kompletteras med en kvalitetsbetalning av mjölken.

Tydligen har Vasselhyttan dock svårt att hålla kvaliteten på topp, efter ett par år förloras runmärkesrätten igen.

I januari 1931 går styrelsen med på att överlåta sin affär och konsumtionsmjölkförsäljningen i Kopparberg till den nybildade Ljusnarsbergs Mejeriförening. Med undantag dock för "järnvägsmjölken". Leverantörspriset är nere i 11,2 öre.

I juli 1932 kallar landshövding Hasselrot alla mejeriföretag i länet till sammanträde och Wasselhyttans Mejeriförening hör till dem som genast är villig att gå med och bilda Örebro läns mejeriförbund. Leverantörspriset är nere i 10 öre per kg.

När prisutjämningssystemet införs stabiliseras mjölkpriset och fram till 1939 höjs det sedan till 14 öre per kg. En av det nybildade länsförbundets uppgifter är att söka få till stånd en totalt sett bättre och för alla mjölkproducenter rättvisare organisation av mjölkhandeln. I solidaritetens namn får Wasselhyttans mejeriförening därför avstå sin mjölkförsäljning i Grängesberg till Linde mejeriförening. Men den förlust som Wasselhyttan därmed gör ska delas av Ljusnarsberg i förhållande till invägd mjölk.

Några kostnader för reklam eller marknadsförings åtgärder hade Wasselhyttans mejeriförening inte under sin verksamhetstid. Sådana omkostnader ansågs förmodligen onödiga. Dock förväntade man sig att medlemmar skulle föregå med gott exempel. På stämmans uppmaning tillhåller styrelsen i april 1935 de leverantörer vilka förmodas använda margarin i hushållen att helt övergå till konsumtion av mejerismör "vid äventyr att eljest fråga om en viss reducering av deras mjölkpris måste övervägas."

Men styrelsen får snart större saker att överväga. Örebro läns mejeriförbunds utredning om mejerihanteringen och mjölkförsäljningen i norra delarna av länet visar klart att stora rationaliseringsvinster kan göras om Wasselhyttans mejeriförening går samman med Ljusnarsberg, när ett nytt mejeri i Kopparberg är färdigt. Den nya mejeristadgan och Svensk Smörprovning ställer dessutom krav på Vasselhyttans mejeri, som skulle medföra investeringar på drygt 50 000 kr för fortsatt drift.

Något alternativ fanns knappast i det läget. Wasselhyttans Mejeriförenings stämma ställde endast ett krav. Medlemmarna ville inte splittras mellan Lindes och Ljusnarsbergs mejeriföreningar, utan hålla samman så som de gjort i så många år. Den 15 augusti 1939 tog Vasselhyttans mejeri emot sin sista mjölk. Dagen därpå gick skjutsarna istället till det nya mejeriet i Kopparberg.

Ur Arla 75 år, jubileumsskrift Publiceras i feb 1990

Till Byggnadsnämnden i Lindesberg Yttrande betr. en från Stefan Sterner ingiven ansökan om tillstånd att i Vasselhyttan få uppföra en kiosk.

I Vasselhyttan pågår sedan hösten 1988 en studiecirkel under temat "Hela Sverige ska leva" med speciell inriktning på en levande Vasselhytteby .

Studiecirkel, som kallar sig Vasselhyttans bygdecirkel, har som främsta målsättning att Vasselhyttan ska kunna fortleva som en väl fungerande by även i framtiden.

Vasselhyttans befolkning har dock under senare år minskat främst genom att många hus och gårdar, där det tidigare bodde hela familjer året om, nu försålts som fritidsbostäder eller helt lämnats öde. Det rör sig om ca 25 hus.

Denna trend vill vi cirkeln bryta och inom cirkeln pågår arbete för att närmare utreda hur detta ska kunna ske.

Inom cirkeln föreligger förslag om att i byn uppföra ett mindre antal ungdomsbostäder och pensionärsbostäder samt uppförande av ett mindre bostadsområde för familjer. Förslag finns att skapa ett litet centrum med lanthandeln, en gårdsbutik för försäljning av alster från byn, med en cafeteria, ett matställe och en liten djurpark med utrotningshotade djurarter. Försöka öka kulturaktiviteterna och utbudet av fritidsaktiviteter och mycket annat.

Under våren 1989 kommer Vasselhyttans bygdecirkel att anordna en fotoutställning om Vasselhyttan förr i tiden i Vasselhyttans Bygdegård.

I anslutning till denna utställning kommer förslag att lämnas hur vi önskar att vår by ska se ut och fungera i framtiden.

Den nu föreslagna kiosken kan ses som ett första led att förverkliga dessa mål. Kiosken bör kunna bli ekonomiskt bärkraftig med hänsyn till det fina läget intill riksväg 60. Eftersom kiosken kommer att ligga helt nära den i byn befintliga lanthandeln kan antas att underlaget för lanthandeln även kan utökas till viss del. Stefan Sterner kommer således att driva såväl lanthandeln som kiosken.

I Byn måste finnas den absolut nödvändigaste servicen, annars kommer det att bli mycket svårt att få befolkningen att bo kvar eller att få nya invånare även om bostäder skulle kunna erbjudas.

Vi i Vasselhyttans bygdecirkel vill med denna skrivelse framföra vårt stöd till Stefan Sterner och till Byggnadsnämnden meddela att en kiosk i Vasselhyttan finns med som en del i cirkelns framtidsförhoppningar om utvecklingen av servicen i byn.

Vasselhyttan 1989 02 07. e. u. av Vasselhyttans Bygdecirkel Lisbeth Rydén Persson

Karl Einar Rydberg som fyllt 90, är äldst i byn. Det hindrar inte att han fortfarande ser till att komma ut och träffa folk 90,5 år gammal. Han har bott i Vasselhyttan större delen av sitt liv - och trivs med det.

Man har väl varit borta ett tag ibland och jobbat, men kommit tillbaka igen. Jag var elektriker och då fick man vara ute på jobb lite här och där.

Karl Einar Rydberg startade egen firma och hade 4-5 anställda i Vasselhyttan. Och han startade i rätt tid. Elektrifieringen hade just börjat. Folk satt i mörkret och väntade. Det gav massor av arbete.

Numera lever Karl Einar ett stilla pensionärsliv. Bilen har han ställt undan eftersom han börjat se dåligt. Just den här dagen har Karl Einar åkt med sin sonsons fru ner till affären. I sällskap hade han också sin sonsons son Karl Henrik som just fyllt fyra.

Ett eget hem Jag har alltid trivts här. Jag har ett eget boende och bra folk omkring mig i byn. Sedan en tid har jag hemsamariter som är så snälla och rara. Jag är storbelåten som jag har det.

För sin del önskar sig inte Karl Einar Rydberg mer av service eller annat i byn.

Det han väntar på är att få tid för operation i ögat som han fått starr i.

Annars duger väl det mesta den tid jag har kvar, säger en farbror på 90,5 som har glimten i ögonvrån ännu!

Alla känner alla i Vasselhyttan. Jag tror inte att det är någon som inte vet vilka som bor i alla hus. Synd bara att inte tåget stannar när man ser det gå förbi så många gånger varenda dag.

Annars är det bra att bo här. Jag har bott här i 13 år. Jag kommer från Fellingsbro.

Inger Rydberg 28

Vasselhyttan är trevligt, jag har bra grannar där jag bor i Ägirslund, två kilometer mot Stråssa. Inte skulle jag kunna bo i stan inte, efter att ha bott i skogen i hela mitt liv i en egen stuga.

Jag bodde i Löa innan jag köpte huset här och flyttade för 15 år sedan.Att det finns en affär hör till det som är bra här. Vad som kunde förbättras är plogningen av vägen på vintern.

Alpo Leppänen 51

Vill Stoppa Stordriften Vanja Jansson är en sann kämpe för en levande landsbygd När bondetåget marscherade i Stockholm förra året fanns tre Vasselhyttebor med. En av dem var Vanja Jansson, en engagerad kämpe för landsbygden.

Utvecklingen mot allt större jordbruk måste stoppas. Det betyder avfolkning och död för landsbygden, menar Vanja. Överskottsproduktion av kött, fläsk och mjölk är ett resultat av sammanslagningar och stordrift. Som småjordbrukare klarar man sig bra och producerar lagom mycket.

En levande landsbygd förutsätter att småjordbruken finns kvar - om de försvinner så försvinner också en hel kultur, bondesamhället.

Det här är ju frågor som varit under debatt länge och Vanja tycker sig se en ljusning.

Regeringen har lagt förslag om att vidta åtgärder för att de små enheterna/ska bevaras och fler har blivit medvetna/Sm betydelsen av att villar en levande landsbygd, det var ju bondetåget ett tecken på, menar Vanja Jansson som avslutningsvis påpekar att hon personligen har gjort sitt för ätt motverka avfolkningen av landet genom att bli mor till fyra barn. Elisabet Ekblom

Här fann de sitt drömhus (Bp 30 januari 1986)

Så här trivs paret Granath. Fågelbordet i förgrunden drar till sig massor av besökare och bergsmansgården i bakgrunden är en "pärla".

I den vackert restaurerade bergsmansgården, Gammelgården strax till höger om riksvägen i Vasselhyttan har tandläkaren Karl-Bertil Granath och hans hustru Ragnhild funnit sitt nya hem.

Huset var tidigare bostad åt skogsinspektören Axel Lekberg och paret Granath flyttade in i oktober månad.

Karl-Bertil jobbar fortfarande kvar som tandläkare i Kolsva, där paret bodde under många år.

Han arbetar dock bara tre dagar per vecka och praktiken har överlagts av sonen Johan.

Johan är väl inte obekant. Han hat under många år varit en av våra allra duktigaste skridskoåkare, med många stora internationella framgångar. Tillsammans med sin bror Oloph bildade de under många år stommen i ett av världens främsta sprinterlandslag.

Båda fortsatte faderns verk som tandläkare vid praktiken i Kolsva. Nu finns bara Johan kvar då Oloph har flyttat till USA och även om han klarat en amerikansk examen som tandläkare så jobbar han numer inom den expansiva databranschen.

Tandläkeri Men hans hustru är tandläkare och funderar på att öppna praktik, så det finns tandläkaranknytning där också, säger Karl-Bertil och verkar nöjd med att så är fallet.

Att bosätta sig i Vasselhyttan är ett ganska rejält steg. Orten kan inte anses allt för tätbefolkad och kommunikationerna är inte alltid de bästa for Vasselhytteborna, Granath har dock viss anknytning till trakterna. Han är född i Kopparberg och började också sin tandläkarbana i Kopparberg.

Sommarstugan vid Ljusnaren har flitigt besökts under alla år och själv menar han att han även har anknytning till Vasselhyttan.

När jag var liten så fick vi vår mjölk från mejeriet i Vasselhyttan. Den kom med tåg till Kopparberg och där hämtade man den vid stationen.

Idrottade Att sönerna blev idrottsmän är inte konstigt. Karl-Bertil var på sin tid en ganska duktig skrinnare. Han hade visserligen en klubba för att hålla balansen och sporten var bandy.

Idrottsföreningarna i både Ställdalen och Kopparberg fick dra nytta av hans kunskaper liksom Kolsva bandyklubb. Även friidrotten hade ett starkt fäste i Kopparberg och i Granaths liv.

Längdhopp och sprinterlöpning var specialiteterna och topplatser i flera DM-tävlingar har gett många fina priser.

Jag har väl också försökt blanda mig i sönernas träning. Men oftast har jag väl fått ge mig och ge dem rätt i deras egna idéer. Båda har naturlig fallenhet för sporten och dom var också ganska duktiga som bandyspelare innan de satsade helt på skridskor.

Utanför sommarstugan skottade vi ofta upp en skrinnarbana där killarna kunde träna. Ska man vara med i den yppersta eliten så krävs det ordentliga doser och då är varje träningstillfälle viktigt.

Trivs bra Paret Granath trivs utomordentligt i Vasselhyttan. Naturen inpå knutarna vilket betyder rådjursspår invid husväggen på morgonen och massor av tacksamma drillar från småfåglarna i fågelbordet och i i Vasselhyttan.

Sen har vi ju affären nästa i vår egen trädgård, vilket är jättebra. Vasselhyttan ligger dessutom ganska centralt och ska nu Ragnhild börja jobba i Kopparberg så finns det kommunikationer och vi klarar oss med en bil.

Tyvärr, säger dock Ragnhild, stannar inte direktbussarna. Jag har ett par gånger stått vid busshållplatsen och fått stå kvar. Det är synd, men jag hoppas att det ska lösa sig ändå med transsporter till jobbet.

Ragnhild jobbar som arkivarie och har förhoppningar om ett passande jobb i Kopparberg.

Trots att hon tillbringat en stor del av sitt liv i Stockholm så trivs också hon jättebra i Vasselhyttan.

Fritt Liv Här känner man sig fri och obunden. Jag tror inte man kan ha det mycket bättre än så här.

Både jag och Karl-Bertil är naturintresserade och gillar att åka skidor. Det har vi verkligen all möjligheter till här.

Sen ser man bilar hela dagarna och tågen ser man på lagom avstånd. Att då påstå att man blir isolerad så här ute på landsbygden tycker jag inte alls stämmer säger Karl-Bertil.

Två mycket nöjda nybyggare i Vasselhyttan. Ska man döma efter deras åsikter så verkar det vara en drömtillvaro att vara Vasselhyttebo.

Jag har ju anknytning till bygden sedan jag var liten. Därför känns det lite som att komma hem, säger Karl-Bertil Granath. Text: Gösta Gerlström, bild: Rolf Karlsson

Oförhappad lammfödsel (Bp 30 januari 1986) På Västra gården i Vasselhyttan kan man nu beskåda fem lammungar.

Lammen kom som ett resultat av alltför kärvänligt förhållande mellan tackorna och deras vuxna ungar, litet av olycksfall i arbetet alltså, skämtar ägaren, Lars-Erik Persson.

Djur som är inavlade kan ibland ha deformiteter och sämre motståndskraft.

Men i det här fallet är det inte så allvarligt eftersom det rör sig om inavel i första generationen.

Lammungarna är tama och pigga, precis som lammungar brukar vara.

Lars-Erik har bara ett problem: Vi bruka döpa lammen efter dagen de är födda på, men de här fem kom på trettondagen och det är väl inget namn for ett lamm.

Lars-Erik Persson hälsar på i lammkrubban

Vasselhyttan idag (1989) Befolkning: I byn finns ca 100 hushåll och ca 180 invånare. Av dessa är ca 25 % 65 år eller äldre.

Näringsliv Den huvudsakligaste näringsgrenen är lantbruket. Ca 10 lantbruk finns kvar. Av dessa utgörs 7 av mjölkproducenter, varav endast 3 är under 50 år.

En lantbrukare har påbörjat med försöksodling av energiskog.

En industri finns i byn, nämligen Vasselhyttans Trä, som i huvudsak snickrar trälådor och som sysselsätter ca 7 personer.

Två enmansåkerier finns samt en legosåg, som drivs som enmansföretag.

Service I byn finns endast en affär kvar, nämligen ICA Träffen, som nu drivs som filial till butik i Stråssa och som endast har öppet begränsad tid.

Fritidsaktiviteter Bygdegården utnyttjas för enstaka studiecirklar samt hyrs ut till enskilda och organisationer för olika sammankomster.

Kvinnorna i byn har startat en vävstuga och där framställt många fina alster.

För förskolebarnen har mammorna startat en föening som kallar sig Vasselhyttans Kompisförening med olika aktiviteter för barnen.

Här ska energi spira i vår (Bp 16 januari 1986)

Nu är åkrarna hos Lars-Erik Persson täckta med snö Så småningom kommer det dock att spira träd som ska ge energi i massor.

Åkrarna ska producera helsvensk energi. Det hoppas de lantbrukare som med start redan i är kommer att gå över till att odla "energiskog" i stället för traditionella grödor på sina domäner.

Jordbrukarna ingår i den satsning som Statens Energiverk dragit i gång som beräknas ge såväl alternativ inkomstkälla för jordbruket, som energialternativ.

I Örebro län är det drygt 30 jordbrukare som utvalts för projektet. Dessa 30 har plockats fram ur det dryga hundratal som anmält sig vara intresserade.

För projektet har anslagits 5 miljoner kronor och man räknar med att 120 hektar åkerjord kommer att användas för energiodling.

Redan i vår inleds projektet i länet. Då planteras de första späda plantorna av ett femtontal jordbrukare. Sen kommer det att ta litet tid innan plantorna ränner upp mot himlen.

En av dem som kommer att starta odling är lantbrukaren Lars-Erik Persson i Vasselhyttan.

Hans areal uppgår till ungefär 50 hektar och han kommer att avsätta ungefär två hektar för energiskogsodling.

Jag tycker att det verkar vara ett mycket intressant experiment, säger han.

När det började diskuteras så blev de flesta intresserade av att vara med och det ska bli roligt att se vilken utveckling det blir av det här provet.

Alternativ Det behövs alternativ till den traditionella driften och vi får väl se vad det här kan ge. På den mark där jag kommer att odla i skogen har jag just nu ingen odling, men marken passar bra då det är litet sankt och plantorna behöver mycket vatten.

Han berättar vidare att statsbidraget betydde en hel del när han bestämde sig. Det betyder, att han inte behöver riskera någonting med experimentet. Lars-Erik kan mycket väl tänka sig en fortsättning och en utökning på sikt. Dock är energipolitiken i framtiden mycket avgörande för hur odlingen ska slå.

Jag tror dock att det ska gå att få lönsamhet på driften i och med att det är stor brist på energiskog i landet just nu. Jag har pratat med många som är involverade i projektet och de är verkligen positiva till det. Jag hoppas att de har rätt, säger Lars-Erik.

Tyvärr kunde jag inte delta i studiebesöket som ordnades, men vi ska på utbildning i mars och sedan hoppas jag på att vi får all hjälp vi behöver. Jag räknar med att i första hand upplåta marken för odling i 20 år. Sen får man väl se hur det artar sig.

Långsam start -Första tiden kommer säkert många att fundera vad det är för fel eftersom plantorna inte växer, säger Sven-Erik Larsson på Lantbruksnämnden i Örebro.

-Det går nämligen väldigt sakta den första tiden. Men, sen händer allting på en gång och träden växer bokstavligt talat så att det "knakar". Jordbrukarna får ett något varierat sortiment, men i huvudsak är det pilpoppel och videbuskar som visat sig mest bärande för den här typen av odling.

Som kornodling Man räkna med att lönsamheten ska vara ungefär den samma vid energiodling som vid exempelvis kornodling. Dock är lönsamhetsbiten mycket beroende på hur andra energikällor kommer att utvecklas prismässigt.

Oljemarknaden är alltid prismässigt orolig och man räknar inte .med att prismässigt kunna mäta sig med kol.

Avsättningsmöjligheterna verkar dock mycket goda och vad det gäller pilotverksamheten i länet så är man klar över avsättningen redan innan starten, första leveranserna kommer dock inte tidigare ån 1990.

En stor förbrukare som vi håller på och förhandlar om ett kontrakt med är Örebro Läntmän, men även andra har visat intresse. ASSI i Frövi har som det ser ut i dag stora möjligheter att ta hand om en hel del av produktionen, säger Sven-Erik Larsson.

Kräver sin man Energiskogsodling kräver dock sin man. För att få maximal avkastning krävs det mycket arbete och det krävs också en större dos av gödning för att skogen ska få rätt utveckling.

Energiskog är trots detta mycket intressant för lantbrukarna, då den kompletterar den ordinarie grödan på ett bra sätt och då åkrarna på så sätt utnyttjas till fullo. Att man dessutom erhåller ett bidrag på 7500 kronor per odlad hektar gör också att risken minimeras och att förutsättningar att nå lönsamhet ökar markant.

Går det sedan att genom det här minska på oljeberoendet i en framtid och i stället för att betala dyra pengar för importerad olja producera inhemsk energi så har man vunnit mycket.

En annan stor vinst som dock alla är överens är att vår landsbygd på det här sättet kan fortsätta att leva. För många kan energiskogen vara räddningen från nedläggning i dagens hårda jordbruksverklighet.

Text: Gösta Gerlström Foto: Rolf Karlsson

Energi kan bli ett alternativ Under midsommarhelgen började Lars-Erik Persson i Vasselhyttan att plantera energiskog på en del av sina jordbruksmarker. Men frågan om energiskog kommer att bli ett långsiktigt alternativ till spannmålsodling.

Jag tror att det här kan ett alternativ om vi får en marknad för det. Men jag skulle inte vilja ha energiskog på större delen av mina marker, säger Lars-Erik Persson.

Örebro Energi planerar att bygga en panna som i princip kan svälja all den energiskog som nu har planterats inom ramen för länets energiskogprojekt. Men Ture Johansson som är driftingenjör vid Örebro energi tror att energiskogen kommer att bli dyrare än kolet.

Under midsommarhelgen började Lars-Erik Persson i Vasselhyttan att plantera energiskog på tre hektar åkerjord.

Förmånliga bidrag lockade flera jordbrukare att prova energiskog, som ett komplement.

Men kommer energiskogen att bli ett alternativ?

Mycket beror på energipolitiken, säger Lennart Fergedal, konsulent på lantbruksnämnden i Örebro.

Vitsen med energiskogen är att den ska växa snabbt och efter några år malas ner till flis, som kan användas som bränsle.

Regnet Efter fyra månader ser Lars-Erik Perssons energiskog ännu ganska blygsam ut. Men han är försiktigt optimistisk.

Enligt planerna skulle skogen planterats i maj. Men det regnade och regnade...

Problemet den här sommaren är att det blev så vått att jag inte kunde bespruta marken. Det bär inte. Det blev en massa ogräs, som kommer att försena det hela. Men det är ingen katastrof.

Jag tror att det här kan bli ett alternativ om vi får en marknad för det. Men jag skulle inte vilja ha energiskog på större delen av mina marker.

Kräver vatten Energiskogen kräver mycket vatten. De som har dåligt dränerade åkrar kan plantera energiskog på dem.

Det krävs också att mer än en jordbrukare odlar energiskog. Då kan vi samordna skörden. Den kräver en särskild maskin.

Inom ramen för energiskogsprojektet i länet får Lars-Erik Persson och andra jordbrukare ett bidrag på 7 500 kronor per hektar energiskog som de planterar. Det ska täcka kostnader för utsäde, maskiner mm.

Om man räknar med att jag jobbar gratis så täcker det kostnaderna, säger Lars-Erik Persson.

Men arbetskostnaden får jag ut först när jag kan sälja skörden.

Enligt kalkylerna ska det löna sig efter två skördar. Det är som med vilken annan investering som helst. Det tar tid innan man får pengarna tillbaka. Jordbrukare som sitter illa till bör inte börja med energiskog.

Konkurrens Frågan är om energiskogen kommer att kunna konkurrera med andra bränslen. Örebro Energi har beslutat att investera i en värmepanna för fasta bränslen, t.ex. kol och flis. Den pannan kommer att kunna sluka bränsle från alla de försöksodlingar som i dag finns i länet. Men kommer Örebro Energi att köpa energiskog?

Jag tror att det blir svårt att hålla konkurrenskraftiga priser på flis från energiskog, säger Ture Johansson, driftsingenjör på Örebro Energi.

Vad flisen kommer att kosta vet väl ingen i dag. Men vi vill se kolpriset som en gräns för vad vi är beredda att betala. Vi måste ta hänsyn till vad våra kunder vill betala.

Osäkert Lennart Fergestål, konsulent på lantbruksnämnden i Örebro, anser också att det är osäkert om energiskog kommer att bli något mera än ett försöksprojekt.

Det beror på hur energipolitiken ser ut de närmaste 5 åren, säger han.

I dag är det i varje fall sämre än att odla spannmål.

Så länge stödet är 7 kronor per hektar där det planteras energiskog ska det vara någon större risk för brukaren. Men utan stödet är det tveksamt om en bonde ska ge sig in att odla energiskog De som satte igång kan tidigast börja skörda 1989. 1990 kan vi säga lite mer om hur bra projektet med energiskog går.

I Köping har de haft ganska stor försöksodling, Där har de fått en ganska god avkastning.

Informationskväll om ny teknik i lantbruket (BP 5 maj 1989) Lantbruk och teknik är en intressant kombination och en informationskväll i ämnet lockade många till Vasselhyttans bygdegård. Och diskussionerna var många.

Eva Wikman informerade om hur man odlar utan att använda kemiska bekämpningsmedel och lättlösliga näringsämnen. Det som i dag kallas alternativ odling.

Leif Lindlow och Mats Hagelberg redogjorde för hur det kan bli energi från lantbrukets avfallsprodukter genom rötning (bio-gas) Gasen kan lätt användas för olika ändamål, exempelvis till uppvärmning och som drivmedel.

Från en enda ko kan man få energi motsvarande en liter olja per dag.

Gerd Adolfsson från Trelänsmotet framhöll lantbrukets betydelse för en levande landsbygd och poängterade också teknikens betydelse ur beredskapssynpunkt.

Nu utvinns bensin ur träden Framtidens energikälla blir kanske vanligt trä. Forskare vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg har nämligen nu lyckats framställa olja och bensin ur träflis.

Metoden har utvecklats från allmänt kända raffineringstekniker. Det som händer är att träbitarna värms upp till cirka 500 grader, medan cellulosan i träet bryts ned med hjälp av enzymer. Vid ett försök då forskarna använde 100 ton trä lyckades man framställa 1,3 ton gas, 5,2 ton bensin, 8,7 ton dieselolja och 0,2 ton tjockolja. Dessutom ger produktionen ett överskott i form av el, gas och värme. Forskarna kan öka mängden dieselolja och bensin på bekostnad av denna överskottsenergi.

I motsats till råoljan, som det är omöjligt att återskapa, har denna teknik en fördel. Vi kan plantera nya snabbväxande energiskogar.

Förslag till utbyggnad etc. i Vasselhyttan Alt. l Västra Vasselhyttan A. På tomt mellan Adolfsberg och järnvägen byggs 4-5 småhus för förslagsvis ungdomar.

Husen uppvärms genom biogas (gemensam värmecentral) Husen byggs förslagsvis efter modell "Huset som växer" På området ska avsättas plats för lekplats/idrottsplats/bollplan På området ska göras en gemensam jordkällare, som även ska kunna fungera som skyddsrum.

B. På mark tillhörande Västra Gården vid nuvarande sågen anläggs en biogasanläggning (gemensam för samtliga intilliggande jordbruk med mjölkproduktion). Intill denna inritas för en i framtiden gemensamhetsladugård för ca 80 mjölkkor.

Biogasen bör kunna ge värme till ca 8 - 10 hushåll.

C. Om behov finns skulle Västantorp kunna uthyras till daghem/öppen förskola e.d.

Huset har stora fria ytor såväl inomhus som utomhus, ingen biltrafik. Här skulle barnen kunna ha egen minizoo samt mindre köksträdgård etc.

D. Vid riksväg 60 bör ställas ut ett cyckelställ med tak.

E. Ovanför Hedins görs i ordning en krosscykelbana.

F. Om ingen gemensamhetsladugård kan komma tillstånd bör utredas möjligheten att i Hedins nu oanvända ladugård kunna iordningsställa denna till ett stall med plats för en utomhusarena. (många har ridintresserade ungdomar och vill därför till landet men ofta saknas utrymmen för stall etc.)

Vi skulle nu kunna erbjuda hyresbostäder i friliggande hus + ett för byn gemensamt stall, betesmark etc. Östra Vasselhyttan A.

B. C.

Här finns nu en lanthandel, som fungerar som filial till Stigs Livs i Stråssa och som f.n. endast har begränsat öppethållande pga dåligt kundunderlag.

För att öka lanthandels möjligheter att överleva, skulle denna utökas med en "Gårdbutik" med produkter från byn och bygden såsom kött, mjölk, grönsaker etc. samt olika hantverksalster, garner mm.

I anslutning till lanthandeln och gårdbutiken bör även finnas viss annan service ex. frisör, lokal för fotvård - denna lokal skulle ev. även kunna användas av distriktsköterskan någon dag i veckan/månaden, utrymme för viss kontorsservice/telestuga e.d.

Här bör även finnas ett mindre rum för servering av kaffe + ev. enklare maträtter med möjlighet till uteservering.

Platsen där lanthandeln ligger har f.n. dåligt med parkeringsmöjligheter och förmodligen rätt svårt att bygga ut.

En bättre plats skulle vara byns mark nedanför grustaget.

Vid Kilen kommer att finnas en fiskdamm samt ovanför denna en hage med utrotningshotade djur.

Ovanför denna och nedanför tomt 15.3 föreslås byggandet av 4-5 pensionärslägenheter.

D.

E. F.

Strax ovanför ligger bygdegården som f.n. knappt utnyttjas under dagtid och som skulle kunna användas som en samlingslokal för hemtjänsten och med gemensamma aktiviteter för de äldre - ett slags dagcenter.

Nedre våningen Kajutan görs i ordning som lokal för ungdomarna.

Vid område nordväst Bygdegården finns mark som kan upplåtas för byggandet av 2-3 småhus. Öster om Bygdegården anläggs ett mindre kraftvärmeverk som förser denna del av byn med värme.

Den levande hembygden (Bp 2 november 1989) Levande Vasselhyttan i utställning Nu i helgen, den 4-5 november, visas en utställning om Vasselhyttan i byns egen bygdegård.

•Besökarna får där ta del av Vasselhyttans historia med hjälp av unika bilder.

•De får också vandra genom lantbrukets olika tidevarv och möta dess verklighet idag.

•De får se exempel på ny teknik som kan rädda miljön och landsbygden. Bland annat kommer en bil som drivs med biogas att visas och demonsteras.

•Dessutom kommer utställningsbesökarna att fä se en framtidsvision av Vasselhyttan med bland annat förslag till nya bostäder.

Vasselhyttan är en mycket gammal by. Troligen har den funnits redan under 1200-talet. Som by är Vassélhyttan omnämnmd i skattelängderna från 1539, det vill säga för 450 år sedan.

Under en tid har det pågått en studiecirkel i Vasselhyttan som dels syftat till att klartlägga byns historia, dels också haft en inriktning för en levande landsbygd och en vitalare Vasselhytteby. Det är denna cirkel som nu har utmynnat i den stundande utställningen, och från arrangörshåll hoppas man att helgens evenemang så småningom ska utmynna i att Vasselhyttan får en alldeles egen hembygdsförening.

Kontakter Under den tid som studiecirkeln pågått, för övrigt i Studieförbundet Vuxenskolans regi, har många olika kontakter tagits, exempelvis med lantbruksnämnden i Örebro, lantbruksuniversitetet i Uppsala och Trelänsmotet Det har bland annat lett till att Vasselhyttan har blivit utvald som en av två byar i landet för ett pilotprojekt som går ut på att undersöka möjligheternas för lokal energiförsörjning på landsbygden. Denna utredning utförs av institutionen för lantbruksteknik på lantbruksiniversitetet och är en del av ett större energiprojekt där energiverket står som uppdragsgivare.

Avsikten med projektet är att utreda i vilken grad lantbruket kan bli energiproducent - en nog så aktuell fråga i dessa dagar.

På uppdrag av Trelänsmotet har det också gjorts beräkningar på hur mycket biogasenergi som skulle kunna utvinnas i en biogasanläggning, gemensam för alla lantbrukare i byn. Och på utställningen i bygdegården kommer en sådan anläggning att närmare beskrivas. I det sammanhanget kommer också en biogasbil att demonstreras av representanter för Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg.

Bo Pettersson

Förslag till-disposition av utställningen i Vasselhyttans Bygdegård Första avdelningen sektionen: 1.Historik + fotografier.

På en separat planch - Den gamla kartan över hyttorna. Hyttområdet med med projekterad järnväg till Vasselhyttan (år 1830).

2. En planch betr. Flögfors. A) karta över Flögfors, b) Foto över Flögfors Kopparhytta (1640 -1870) med herrgården, c) Foto av kusken Nils Nilsson.

Text.

Vid Flögfors har även funnits kvarn och såg. En herrgård där kopparen förvarades på nb. Så sent som 1950 bodde här fortfarande 10 familjer.

Kraftstationen är fortfarande i bruk.

3. Storå hytta * Foto över Stora Hytta (1813 -1928) samt sågen * Hyttarbetslag med bl a Gustav Albom, Ivan Larsson, Lars Olsson, * Karl Vesström, August Örn. * Tågsett vid Stora hytta * Foto Ingelsgruvan. Text: Vid Ingelshyttan bröts malmen till Stora hytta. * Kärrgruvan år 1897.

4. Näringsliv och kommunikationer Vy över Vasselhyttestationen - första byggnaden Foto över Vasselhyttestationen (1872 -1967) Loket vid Vasstorpåsen.

V Foto, höbärgning vid Kilen. Kaffebrickan hålls av Hedda Persson och på hennes vänstra sida sitter August Persson och på högra sidan Per Ersson.

Foto - kaffepaus på åkerkanten 1935. Med på bilden från vänster Anna Rydberg, Anders Karlsson, Lars-Erik Ramstedt, Karl Rydberg.

5. Mejeriet i Vasselhyttan i drift 1909 -1939.

Foto över mejeripersonalen, Hedgren, Martin Nilsson, Ingrid Larsson, Carl-Erik Rydberg år 1938. På ett annat foto mejeripersonalen Ingemar Falk, Mary Vesström, maskinisten Hellström och Sigrid Göransson. År 1924 öppnade Vasselhyttans mejeriförening egen mjölkbutik i Kopparberg.

Foto över Vasselhyttans mejeri.

6. Befolkning, service och föreningsliv. a) Skolklass år 1866. b) Söndagsskoleklass år 1940. Med Birgit Andersson, Per-Erik Folkesson, Rune Persson, Stig Lundqvist, Lärarinnan Märta Säflund. Sven-Gunnar Åkerblom, Amy Vesström, Margareta Larsson, Kerstin Andersson, Britt-Marie Vesström, Astrid Persson, Nedre raden: Åke Björklund, Barbro Andersson, Barbro Björklund, Alva Eriksson, Maja Forsberg.

Vasselhyttans affär Hornmusikkåren - David Persson, Bertil Pettersson, Folke Persson, Erik Persson, Alfred Persson, Einar Rydberg, Oskar Pettersson, Sigfrid Larsson, Ivan Alm. Fotbollslaget

Syföreningen i NTO:s regi omkring 1910.

Skogen i Vasselhyttan (Ängarna) Erik Pettersson och hans hustru taget omkring 1920.

Gösaboda.

1872 fick byn järnväg och egen järnvägsstation, som lades ned 1967.

1894 fick byn skola, vilken också lades ned i slutet av 1960-talet.

I byn har samtidigt funnits tre lanthandelsbutiker. Kooperativa = nuvarande ICA Träffen, PA:s lanthandel, som låg vid järnvägsstationen och OD Franssons lanthandel, som låg vid Sjöströms såg på vägen mot Flögfors.

Ida Jansson drev ända inpå 1940-talet ett pensionat vid Storålund.

Intill järnvägsstationen fanns ett sadelmakeri, som lades ned på 1940-talet.

Vidare har här funnits bageri, flera slakterier, och ett flertal hantverkare - smed, murare, målare, snickare, elektriker, skräddare.

Fram till slutet av 1940-talet kan sägas att byn i stort var självförsörjande.

Andra sektionen: Lantbrukets utveckling: A. Bondens vackra landskap fanns redan på järnåldern. Betande djur har troligen påverkat landskapet ända sedan stenåldern. Bilder från Sveriges Natur nr 3/86. Ängen och hagen har en tusenårig historia.

Bondens sätt att leva kom att följa samma mönster ända fram till 1800-talet.

Då kom skiftesreformema och varje brukare fick mer sammanhängande ägor.

Den snabba befolkningstillväxten gjorde att det behövdes mer odlad jord och högre avkastning.

Då kom nya jordbruksredskap, vallodling, handelsgödsel och den omvälvande mekaniseringen.

Inga djur vallades längre på skogen.

B. Denna utveckling berörde även byn Vasselhyttan. Sedan 1940-talet har mer än 25 gårdar lagts ned, blivit sommarbostäder, eller helt lämnats öde.

Här bara några exempel från Ängarna: Förteckning över några av de gårdar i byn som lagts ned. Förstorade foton.

C. Nedläggning och sammanslagning av gårdar har skett i hela Lindesbergs kommun, som exempel härpå visas: Gårdar inom olika storleksgrupper i kommunen åren 1966 -1986.

Djurhållningen under samma tid.

Jordbrukamas ålder 1971-1986, som visar en markant forgubbning.

Visa svårigheten att få den yngre generationen att vilja satsa på jordbruket samt de nu verksamma jordbrukarnas situation i dag. Detta belyses genom tekningen av Gertrud Löfgren "Jordbrukarens situation idag" samt genom utdrag ur olika tidningsnotiser etc.

Bönderna bland de sämst ställda. I genomsnitt tjänar den svenske bonden mellan 16-17 kr/timme, vilket är att jämföra med de 50 kr/timme som de anställda får.

Lantbrukets utveckling, forts.

46 % av jordbrukarna är över 55 är, motsvarande andel för hela gruppen förvärvsarbetande är 16 %.

Jordbrukaren har dessutom i genomsnitt mer besvär bl.a. p.g.a. av skakningar än andra yrkesgrupper samt högre olycksfallsrisk.

I dag står förutom en dålig lönsamhet lantbrukaren inför ett ännu större tvivel och tveksamhet - Vilka förutsättningar har den svenske lantbrukaren om Sverige går med i Eg?. Vi har försökt visa detta genom olika tidningsrubriker.

"Halverad mjölkproduktion om avregleringen blir en verklighet" "100 kors besättningar intill de större städerna. I övriga delar planteras skog på åkrarna eller blir ödebygder."

Bergslagen hör till de områden där skogsplanteringen på åkrarna förväntas fortsätta kraftigast.

Hur allvarlig situationen är för Sveriges lantbrukare och inför vilken svår avvägning de står inför i dag har vi försökt belysa genom bl a LRF-ordförandens uttalande " Ingen väg tillbaka Det gamla är definitivt förbi och man kan inte köra en bil med blicken i backspegeln."

Vi har ändå velat få Er att blicka tillbaka i tiden genom att visa bilder från Äng och Hage och på vårt odlingslandskap.

Delar av vårt land, som våra förfader med svett och möda skapat, och som har funnits i årtusenden. Områden som nu hotas att för alltid försvinna och med dem växt- och djurarter.

Har vi rätt till detta? Det är trots alla dessa olika delar som ger oss helheten i bilden av vårt land.

Vi anser inte att allt är försent, utan ännu finns det hopp om en framtid för vår landsbygd, för vårt kultur- och odlingslandskap, Ja hela vårt kulturarv.

Detta har vi velat belysa genom att ta fram olika tidningsartiklar mm., som belyser tekniska utrustningar och olika gemensamhetsanordningar, som skulle underlätta lantbrukarens arbetssituation.

Nya produkter som kan erhållas ur lantbruket genom nya tekniker.

Ex l ton halm kan ge 90 kg socker. Lantbruket ny energiproducent? Åtgärder som kan ge lantbruket möjligheter att leva vidare och dessutom förbättra vår miljö.

Som en tankeställare till detta har vi tagit med en notis från en Norsk undersökning, som visar att surt nedfall troligen är en anledning till att senildemensen ökar.

En lantbrukares arbete innefattar så mycket. Han är livsmedelsproducent, landskapsvårdare etc. och i framtiden kanske vår energiproducent.

En bondes arbete är i stort vår mat.

Vi har försökt peka på tänkbara åtgärder for att han ska kunna fortsätta – Ny teknik, nya produkter, nya samarbetsformer etc.

Vilket skulle - om vi alla vill och samhället ger sitt stöd - kunna ge oss en levande landsbygd med ökad sysselsättning, göra Sverige mindre sårbart i händelse av krig eller avspärrning, ge oss mat av ren och bra kvalitet, minska miljöförstörningen etc.

En framtid för oss alla.

Sektion tre Vasselhyttan i dag Panoramabilden Vasselhyttan = öppna, vida fält. Kringgärdad av skog och med bebyggelse koncentrerad till i stort Östra Vasselhyttan, ett stråk i västra Vasselhyttan och vid Ängarna i norra delen.

Befolkning: i byn finns ca 100 hushåll och ca 180 invånare. Ca 25 % av dessa är 65 år eller äldre.

Sysselsättning: Vi belyser lantbruket idag. F.n. finns endast ca 10 lantbruk kvar, sju av dessa av mjölkproducenter.

Tillsammans har dessa ca 130 mjölkkor och ca 140 ungdjur.

Endast tre av mjölkproducenterna är under 50 år.

Ett lantbruk drivs kreaturslöst.

Här foto av Staffan + traktorn/tröskan. Text: "Jordbrukaren driver sitt företag ofta ensam utan social samvaro.

På några gårdar finns som bisyssla och hobby mindre fårbesättningar. Här fotot av mig och pojkarna, som klipper fåren.

Vidare finns en trälådefabrik, som sysselsätter ca sju personer. Foto från trälådefabriken.

En legosåg - enmansföretag/deltid. Foto med Lasse och legosågen. Två enmansåkerier.

Service: En lanthandel, som drivs som filial till lanthandeln i Stråssa och som endast har öppet begränsad tid.

Fritidssysselsättning Bygdegården med olika aktiviteter, Vävstuga, Vasselhyttans Kamratförening med aktiviteter för förskolebarn.

Fotografier från bl.a. vävstugan, med Barbro Rydberg, Aina m.fl.

Detta är Vasselhyttan i dag. Under ca 50 år har antalet lantbruk minskat från ca 30 till nuvarande 10. Antalet arbetstillfällen minskat från ca 100 till nuvarande ca 20.

Fortsätter denna minskning i samma takt, skulle om 10 år inga arbetstillfällen finnas kvar.

Sektion fyra Vasselhyttan och framtiden: Frågor: Ska vi ha kvar vårt jordbruk eller låta åkrarna planteras igen med skog?

Livsmedel kan vi importera och kanske få billigare, vill vi detta?

Vad skulle en skogplantering på åkrarna innebära för Dig, som bor i byn, för byn som helhet och för miljön?

Inga heltidsjordbrukare kvar, inga som vill hjälpa till med att hålla de mindre vägarna öppna etc. etc.

Bild på åkerplantering + bild av Sveriges nya skogsbälte (Skogsland nr 5/88) Målsättning: Vi vill inte se fler gårdar nedlagda och obebodda hus. Utan vi vill vända denna nedåtgående trend.

Vi vill behålla den öppna fälten och åkrarna.

Vi vill ha kvar ett levande jordbruk och Lanthandeln med viss utökad service, fler fritidsaktiviteter och ett bättre utnyttjande av Bygdegården. Öka möjligheterna till boende så ungdomarna och de äldre kan bo kvar i byn.

Vasselhyttan och framtiden: Detta anser vi möjligt genom bl.a. ökat samarbete och genom att utnyttja de nya teknikerna.

Lantbruket och energin: Det finns knappast någon näringsgren som har så stora förutsättningar som lantbruket att producera bioenergiråvaror. En målmedveten satsning på s.k. alternativa energikällor kan göra lantbruket praktiskt taget självförsörjande i fråga om värme, elektricitet och drivmedel.

Energiproduktionen kan bli en ny produktionsgren inom lantbruket. Energin kan levereras till andra samhällssektorer och sysselsättningen på landsbygden kan öka.

Betr. biogas kan sägas att den erhålls vid syrefri rötning av stallgödsel, växtdelar och annat.

Så visst kan lantbruket även i våra trakter ha en framtid.

Målningen av Mikael Luth om - Vasselhyttans framtidsvision.

På bordet - Vi vill även att det i byn bildas en HEMBYGDSFÖRENING Skriv Din intresseanmälan här.

Sektion fem A. Utställningsskärmar angående lantbrukets många energikällor etc. från Lantbruksuniversitet i Uppsala med personlig information ang. detta och ang. det pågående projektet" Lokal energiförsörjning i byn Vasselhyttan" genom projektledaren Anders Almqvist samt Anna Färdal och Elisabeth Ilskog.

B. Utställningsskärmar med personlig information angående Centrum för Ekogogisk Teknik (CET) genom lektor Nils Axel Liljedal samt beträffande bio-gasbil genom Professor IngeGerd Rudberg.

Sammanfattning Efter utställningen bjöd Per-Erik och Aina Folkesson de inbjudna gästerna samt cirkeldeltagarna på mat i Bygdegården.

Samtliga ansåg att utställningen varit lyckad med väldigt många besökare och samvaron På kvällen var givande och trevlig.

Cirkelns förslag angående byns framtid överlämnades senare till Lindesbergs kommuns planeringssekreterare Ann Ydrén och Peter Fahlgren samt Göran Wijkmark, projektledare, för Linde Landsbygdsprojekt, Vasselhyttegruppen, för att ligga till grund för en del av idéer som skulle drivas vidare till genomförande inom Linde Landsbygdsprojekt för Löa och Vasselhytte byar.

En hembygdsförening bildades 1990- Wasselhyttans Hembygdsförening - som varit mycket mycket aktiv med olika arbetsgrupper. En hembygdsdräkt har arbetats fram, en fotogrupp har arbetat med historiska dokument, som sammanställts i häften.

Bergslagsposten 7 november 1989

wasselhyttan.eu