Vagabond Spanien-special

SSpanien är svenskarnas absolut populäraste resmål. Konkurrensen är obefintlig. Inte ens våra närmaste grannländer kommer i närheten när det gäller antal semesterresor per år. Spanien fortsätter att locka människor av alla åldrar och kategorier. Oavsett om det är en språkresa till Barcelona, en bekväm solsemester på Kanarieöarna, vandring och äventyr längs pilgrimsleden Camino de Santiago eller en mat- och surfresa till San Sebastian som står på agendan så fortsätter vi att längta och resa dit.

I denna unika specialutgåva på Readly som producerats i samarbete med Spanska turistbyrån, har vi samlat inspiration och tips för alla som är intresserade av att resa till Spanien.

Samtidigt som vi på Vagabond-redaktionen älskar och gärna återvänder till klassiker som Mallorca och Costa del Sol så vill vi gärna slå ett slag för de mer okända platserna, som

Därför älskar vi att resa till Spanien

4

PERSONLIGA FAVORITER I SPANIEN

Följ oss på Facebook facebook.com/vagabond.se

stadspärlan Valencia, den okända kanarieön El Hierro och lilla Formentera i Balearerna. När man reser lite utanför turiststråken får man verkligen uppleva Spanien i sitt esse – vad gäller allt från mat till kultur och atmosfär.

På tal om mat, missa inte vår guide till matstaden Madrid och vårt reportage från det hajpade vindistriktet Priorat. Vi hoppas att detta 100-sidiga nummer kommer att ge dig mycket nya tips och reseinspiration.

Trevlig läsning!

FREDRIK

Följ oss på Instagram @vagabondmagasin

läs mer på vår hemsida vagabond.se

costa brava

Jag älskar den klippiga kusten norr om Barcelona. En favorit är staden Cadaques och naturreservatet Cap de Creus nära gränsen mot Frankrike.

Gracia, Barcelona Mitt favoritkvarter i Barcelona är Gracia som präglas av vackra torg och skön vardagslunk.

Baskien

Stränderna och naturen i denna delen av Spanien är något alldeles extra. Och maten förstås!

caceres

Huvudort i regionen

Extremadura med en vacker Unesco-skyddad stadskärna vars tak fylls av häckande storkar under våren.

böcker och reseprylar dintidning.se/vagabondshop

BRÄNDSTRÖM, CHEFREDAKTÖR fredrik@vagabond.se

Innehåll

spanienspecial 2023 3 b LEDARE Därför längtar vi till Spanien

66 b VALENCIA Den nya cityfavoriten

72 b ANDALUSIEN Så reser du runt med husbil

80 b MALLORCA Sóller & Port de Sólller

88 b ALICANTE Tipsen du inte får missa 90 b FORMENTERA Ibizas lugna lillasyster

NIPO: 115-23-012-9

Bakomstoryn ...

REDAKTION

CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE fredrik@vagabond.se

Kim Appelbom ART DIRECTOR kim.appelbom @vagabond.se

Läs reportaget!

COSTA DEL SOL

Pernilla Sjöholm är Vagabondreportern med semesterhus i Nerja, på den spanska solkusten. De svårtillgängliga stränderna, året-runt-byarna, vildmarken och de djupt rotade traditionerna får henne att stortrivas.

Vad är det som gör Costa del Sol så speciellt?

– Att du befinner dig mitt i bymyllret samtidigt som du är omringad av naturupplevelser i berg och hav. Här är lika tillåtet att lata sig på stranden som att motionera. Semester här blir lätt en hälsoresa – inspirerad av de många elitidrottare som tränar här.

Vad är det bästa med att ha ett hus i Spanien?

– Att ha en varm plats att återvända till och snabbt ramla in i rutiner som att gå till den lokala butiken och marknaden för dagsmogen avokado, manchegoost, söta apelsiner och billigt vin. Känna sig omfamnad av naturen, den avslappnade kulturen och klimatet förstås, som tillåter människor att umgås ute året om.

Detta överraskade dig mest denna sommar?

– Jag har länge velat besöka bergsbyn Ronda, känd för sin färgstarka historia och djupa ravin som går rakt genom centrum. Det var precis så gripande och vackert som jag föreställt mig men de hårda kastvindarna, som var på besök samtidigt, förstärkte upplevelsen. Vi fick hålla i både kepsar och barn, och med ett avgrundsdjup intill var man inte så kaxig.

Per J Andersson REDAKTÖR per @vagabond.se

Karin Wimark REDAKTÖR karin.wimark @vagabond.se

Helle Kikerpuu DIGITAL REDAKTÖR helle@vagabond.se

Carl Thörne ANNONSSÄLJARE carl.thorne@advertise.se

tel: 08-22 44 80

PRENUMERATION

Den bästa present du kan ge dig själv eller någon du tycker om!

6 NR 439 KR 12 NR 819 KR 24 NR 1 538 KR

RING IN DIN BESTÄLLNING PÅ TEL 08-400 277 13

ELLER MEJLA TILL PREN.VB @ EGMONT.SE.

Redan prenumerant? Gå in på dintidning.se/mina-sidor för att göra dina ärenden själv.

Fredrik Brändström

En resa utöver det vanliga

Alcalá

Ávila

Baeza

Cáceres

Córdoba

Cuenca

Ibiza/Eivissa

Mérida

San Cristóbal de La Laguna

Santiago de Compostela

Segovia

Tarragona

Toledo Úbeda

Välkommen till vagabondsvärld

Vi tipsar om de hetaste hotellen, vackraste platserna och senaste resetrenderna. Dessutom våra

egna guldkorn från hela världen.

PARADISO, BARCELONA världens bästa bar

Ta plats vid den enorma bardisken i trä och gör dig redo för en show. Det är nämligen inga tråkiga drinkar som skapas på Paradiso i Barcelona – baren som nyligen korats till Världens bästa bar. I motiveringen nämner juryn bland annat drinken On fire med bourbon, oloroso-sherry, tahini, sötpotatis och rökt mjölk … ja du läste rätt. Drinken serveras i en klar rund skål, med garnering som föreställer mänsklighetens förfäder sittande runt en eld som skapas av laser. Baren ligger i området Born i Barcelona, ett givet besök om du vill ha en drinkupplevelse för alla sinnen!

b worlds50bestbars.com, paradiso.cat

B

LA PALMA, KANARIEÖARNA övernatta i en fyr

Vad sägs om att checka in i en fyr från 1800-talet? På den nordligaste spetsen av Kanarieöarnas grönaste ö, La Palma, ligger Faro Punta Cumplida – öns läckraste boutiquehotell inhyst i en aktiv stenfyr i området Barlovento. Välj någon av de tre modernt inredda sviterna Farero, Atlantic eller La Palma med storslagen utsikt över Atlanten. Vakna till frukost som levereras till rummet. Övriga måltider tillagar du själv i de fullt utrustade köken. Den som vill slå på stort har under juli och augusti möjlighet att lägga beslag på hela fyren då den hyrs ut som en enda bostad. Total avkoppling utlovas. Ja, det vill säga för alla som undviker löptävlingen det ryktas om – springa upp för tornets 158 trappsteg på under 40 sekunder.

b SVIT FRÅN 2 900 KR/NATT. floatel.de/en/hideaways/faro-cumplida

Historisk promenad i Barcelona

Följ med på en vandring i Barcelona i spanska inbördeskrigets fotspår. Vi börjar på ett torg och avslutar i en bar.

SSpanien hade haft en vänsterregering i fem år när det 1936 var val. Ännu en gång vann socialistiska Folkfronten som stöddes av liberalerna. Men på sommaren det året tyckte militären med general Franco i spetsen att det fick vara nog. De avsatte regeringen. Inbördeskriget var ett faktum.

Även i Barcelonas gränder där vi nu sitter och sippar på cava rasade striderna.

Följ med på en guidad promenad för att lära dig mer om kriget som fortfarande splittrar spanjorerna. Guiden är den bästa man kan få för pengar: britten Nick Lloyd, författare till boken Forgotten Places (finns i nätbokhandeln). På hemsidan thespanishcivilwar.com kan vem som helst boka en privat tur med Nick Lloyd som guide.

1. Plaça de Catalunya.

Militären har avsatt vänsterregeringen i Madrid, men på Hotel Colóns fasad på norra sidan av torget, där det nu ligger en Applebutik, hänger bilder av Lenin och Stalin. Tävlande, åskådare och turister från hela Europa har samlats inför invigningen av Folkets Olympiad, en antirasistisk motpol till Hitlers nazist-OS i Berlin. Men nu ljuder fackföreningarnas varningssirener över torget: fascisterna är på väg. Tävlingarna får ställas in.

2. La Rambla 138.

På hotellet som idag heter Toledano checkar den brittiske författaren George Orwell och hans fru in annandag jul 1936 – fast då hette

höll på vänstern”.

bomberna.

5. Plaça de Sant Felip Neri. Här ligger en barockkyrka. När sirenerna den 30 januari 1938 varnar för italienska diktatorn Mussolinis bombflyg (som stödde spanska fascisterna) flyr barn från ett barnhem in i kryptan. 42 av dem dödas av

b BOKTIPS: HYLLNING TILL KATALONIEN FRÅN 1938 AV GEORGE ORWELL. BOKEN ÄR FILMATISERAD AV KEN LOACH OCH HAR DÅ

TITELN LAND OCH FRIHET

SPANIEN

Granathålen syns än idag på kyrkan Sant Felip Neri.

Plaça de Catalunya är första stoppet på vandringen!

text per j andersson

Därför ska du resa till Galicien – spaniens vackraste hörn

Vidsträckta floddeltan, stupande klippor och fantastiska surfvågor. Peter Sahlberg och Jens Holmér på Surfakademin ger sina bästa tips till spanska regionen Galicien.

I Spaniens nordvästra hörn väntar otämjd natur, surfvågor i skyddade vikar och byar som lyckats undkomma massturismen.Galicien

skulle kunna beskrivas som en slags fusion av Norge och Nya Zeeland på ett spanskt vis. Regionen känns fortfarande genuin och traditionerna är levande. 600 meter höga klippor möter Atlantens vågor och någon högsommarträngsel ser man knappt skymten av. Här hittar man ofta Peter Sahlberg och Jens Holmér, grundare till Surfakademin, som varje sommar bjuder in till surfretreats i provinsen A Coruna. Vi bad dem lista de bästa anledningarna till att resa till Galicien, här är deras svar:

1. Autentiskt och trängselfritt

Att hitta en plats i Europa som inte invaderats

av turism är svårt. Men Galicien är undantaget. Här finner man byar utan gentrifiering. Matkulturen är som den alltid har varit och det är i princip omöjligt att hitta en bra kaffe – vilket är positivt! Här finns inga hippa hak, traditioner lever vidare och man befinner sig mitt i naturens element, vilket är befriande.

2. Naturupplevelserna

Galicien är Europas sista orörda del där floddeltan varvas med eukalyptusskogar som planterades under general Francos tid kring 1930-talet, klippor som rasar ner i havet och vilda vackra stränder. Kör till Faro de Punta Frouxeira, eller någon av de andra fyrarna i området, för storslagen utsikt. Bli inte förvånad om du möts av vilda hästar eller ser delfiner leka ute till vattnet.

Galicien skulle kunna beskrivas som Spaniens Norrland. En plats där utvecklingen inte riktigt hunnit lika långt som i andra delar av landet. Här finns bra galiciska viner på druvan albarino och ett kök som präglas av fisk- och skaldjur. Bläckfiskar, knivmusslor, krabbor, hummer och andra delikatesser syns ofta på menyn. Ibland kan man tycka att allt dryper av olja, men det är så det ska vara. Staden A Coruna påminner om baskiska matstaden San Sebastian, med ett levande restaurangliv. Spana in tapasbaren Tarabelo som serverar ångkokta hjärtmusslor och tapasbaren Casa Surrey vars specialitet är bläckfisk, purfärsk direkt från marknaden. Om du kör mot byarna Cedeira och Patin finner du två favoritrestauranger – Casa Caneiro och A Taverna do Puntal. Opretentiösa, enkla och perfekta.

4. Surfing & stränder

Galiciens strategiska placering med både stränder i norr och i väst gör att den vackra kustlinjen är exponerad till fina vågor, även under sommaren då exempelvis Portugal kan vara helt platt. Kombinationen av stora vikar, som skyddar oss mot vinden när brisen kliver på, och uddar bidrar till att vi alltid hittar lekfulla vågor. Galicien är en vågmagnet, och då pratar jag inte stora utmanande vågor, utan snälla longboardvänliga som vi älskar. En favorit är Praia de Pantin som är bra för såväl lugnt strandhäng som surfing. Stanna för en lunch eller ta en öl på restaurangen Aqualon. Baleo och Praia de Vilarrube är två andra stränder värda att lägga på minnet, liksom Praia do Graxal – en vacker lagun i närheten av byn Cedeira dit du vandrar längs klipporna.

5. Vandra mellan byarna

Galiciens nordliga kust kantas av små, charmiga byar vi inte får nog av. Vandringsleden Camino do Faros sträcker sig mellan fyrarna längs Costa da Morta, dödens kust och går genom flertalet kända pilgrimsbyar. Missa inte världsarvsstaden Santiago de Compostela varifrån du kan utforska en del av den klassiska pilgrimsleden. Nästan längst upp i norr ligger byn San Andres de Teixido belägen vid Europas högsta klippor. Här kan du köpa områdets berömda percebes på kilopris på flertalet caféer.

Varje sommar anordnar svenska Surfakademin surfretreats i spanska Galicien. Här bor man antingen på designhotellet Herbeira eller i sommarvillan Golmar, åker gemensamt dit vågorna är bäst för dagen för surflektioner och strandhäng. Dessutom utlovas långa middagar, teori, yoga och skönt häng. Läs mer på surfakademin.se/galicien

3. Maten

Spanien med tåg

Barcelona–Valencia–Cordoba–Sevilla–Granada–Ronda-Algeciras

Moderna snabbtåg tar dig smidigt mellan de spanska städerna. Här är ett

på en rundresa i landet!

Barcelona: Den enda spanska stad som har direkttåg från Paris. Därför en bra början på det spanska tågäventyret. Sommartid är stan proppfull med turister – och ficktjuvar, se upp! Men här finns förstås härliga ting att utforska: Gaudís arkitektur, Mirómuseet, sandstränderna på Costa Brava norr om staden och badorten Sitges söderut. Och så mitt i stan, kungen av tapasbarer, Bar Mundial på Plaça de Sant Agustí Vell som serverat top notch-tapas sedan 1925.

Valencia: Lika vacker som storasyster Barcelona, och lika bra mat, men mindre turistträngsel Snabbtåget tar dig hit från Barcelona på bara 3,5 tim. Du anländer till Joaquín Sorolla-stationen, en av landets tjusigaste. I paellans hemstad irrar du runt i de krog- och bartäta gränderna – missa inte Vaqueta Gastro Mercat nära saluhallen – och promenerar i parken som slingrar sig fram genom stan som en orm, eftersom den anlagts på botten av den nu torrlagda Turiafloden. Här finns arkitekten Santiago Calatravas rymdskeppslika Ciutat de les Arts i les Ciències med museer och konsertlokaler. Bara en kort spårvagnsresa från centrum badar du från Playa Malvarosa och äter en paella marisco på Hemingways favoritkrog La Pepica

Cordoba: Det supersnabba tåget tar dig till Cordoba på 3,5 tim. Utforska stan med moskékatedralen La Mezquita och de vackra torgen som är som gjorda för ljumma utekafésittarkvällar. En halvtimmes bussresa från centrum finns dessutom arabiska palatset Almodovar Del Rio där flera scener till Games of Thrones spelats in.

Sevilla: Tåget från Cordoba tar dig till Spaniens vackraste stad på 45 min. Du möts av en ståtlig katedral, barer med snirkligt dekorerade kakelplattor, apelsinträdskantade gator, världsarvsklassade slottet Real Alcázar de Sevilla och storslagna Plaza de España med sina kanaler och broar. Kulinarisk utforskning av tapasbaren La Brunilda är ett måste.

Lyxtåget Al Andalus passerar städer som Ronda, Granada och Cordoba.

Arabiska palatset Almodovar Del Rio i Cordoba.

Granada: Redo för mer världsarvsklassade arabiska influenser? Ta då tåget österut till Granada. Snabbaste tåget tar 2,5 tim. Utforska Alhambra som uppfördes för 700 år sedan av den moriska Nasriddynastin. Efter besöket i palatset dricker du en kopp arabiskt kaffe ur silverkanna på moriska kaféet Calle Calderia Nueva i de historiska kvarteren. Är du ute på vinter- eller vårtågluff tar du bussen de 8 milen till Sierra Nevada och åker skidor.

förslag

Ronda: Från Granada är det en vacker 2,5 tim tågresa (byte i Antequera-Santa Ana) tillbaka västerut till den idylliska småstaden Ronda, belägen på 700 meters höjd intill den bråddjupa ravinen El Tajo. Många författare och konstnärer har tagit sin tillflykt till stan med Spaniens äldsta tjurfäktningsarena och den ikoniska bron, som för övrigt avbildas i Disneys tecknade saga om tjuren Ferdinand. Härifrån gör du utflykter med buss eller hyrbil till de vita bergsbyarna (Ruta de los Pueblos Blancos), varav Zahara de la Sierra förmodligen är vackrast.

Så bokar du Spanien ligger efter när det kommer till digitala tågbokningar. Trots att platsbiljett krävs på alla långdistanståg kan den inte köpas online, utan bara på stationen eller via resebyrå. Regionaltåg kan du precis som i andra europeiska länder åka med utan platsbiljett.

3 andra spanska tågäventyr

1. Santiago de Compostela–Vigo. Tåget från målet för pilgrimsvandringen på El Camino rullar längs atlantkusten ner till den galiciska hamnstaden Vigo där du frossar i musslor, skaldjur och fisk.

2. Palma–Sóller. Tågen på den smalspåriga järnvägen till Sóller i Mallorcas Tramuntanaberg har rullat sedan 1912. Strålande vyer. Fortsätt med vintage-spårvagnen ner till hamnen.

Algeciras: Ta tåget 1,5 timme söderut och kliv av nära Spaniens sydligaste udde. Härifrån går färjor över sundet till marockanska Tanger. Varför inte byta kontinent för en dag eller två och smaka på Afrika? I närheten finns också brittiska enklaven Gibraltar med sin ikoniska klippa och surfmeckat Tarifa med sina vida stränder.

3. Spanska lyxtåg. Spanien har flera lyxtåg, som El Transcantabrico Gran Lujo, Costa Verde Express och Al Andalus. Inget för sparsamma eller fattiga. En veckas tågresande i lyx och flärd inklusive allt kostar från 40 000 kr. Boka på spaintraintours.com

Spektakulära staden Ronda.

Historisk tågresa på Mallorca.

al andalus

GAZTELUGATXE, BASKIEN vindlande vandring

Halvön Gaztelugatxe är utan tvekan en av Baskiens mest spektakulära platser. Vandra på vindlande och muromgärdade stigar och klättra de 241 trappstegen upp till toppen och ring i klockan i det lilla eremitaget, vilket sägs ge tur. Gaztelugatxe ligger drygt 45 minuter norr om Bilbao. Missa inte att stanna på tillbakavägen för ett svalkande dopp på stranden i närliggande Bakio –sitter fint efter en tuff vandring.

b ETT BESÖK PÅ GAZTELUGATXE ÄR

GRATIS, MEN UNDER HÖGSÄSONG ÄR

DET BÄST ATT RESERVERA EN BILJETT DÅ

ANTALET ENTRÉPLATSER ÄR BEGRÄNSAT. tiketa.eus/gaztelugatxe

10 unika Paradorer Spaniens läckraste hotell

Checka in på ett romantiskt slott, ett ståtligt palats eller i ett kloster på landsbygden. Här är några av Spaniens läckraste paradorer!

RRuntom i Spanien finns över 90 paradorer – statligt ägda hotell belägna i historiska byggnader, på natursköna platser eller i charmiga byar och städer. Det första hotellet invigdes 1928 och idag kan man hitta paradorer hela vägen från El Hierro på Kanarieöarna till Baskien i norr. Här är några av de mest spektakulära av alla spanska paradorer!

1. Parador de Aiguablava Modernt vid havet

Högst upp på Spaniens nordöstra kust inte långt från Girona ligger en av landets mest moderna paradorer. Parador de Aiguablava är Costa Brava-kustens läckraste hotell och balanserar på klipporna vid La Punta D’es Muts intill kristallklart vatten, pinjeträd och orörd natur. Lyckad du slita dig är det väl värt att utforska områdets vingårdar liksom testa lokala delikatesser som anjovis från L’Escala och ostar och charkuterier från gårdsbutiker. Varva med svalkande stopp på stränder som Platja d’Aiguablava, Cala Sa Tuna och Platja Fonda med karibiskt-blått vatten. Inte långt från hotellet ligger den charmiga medeltida staden Begur med arkitektur från 1800-talet och mysiga restauranger och butiker.

b LÄS MER PÅ parador.es/en/paradores/ parador-de-aiguablava

2. Parador de Cruz de Tejeda

I hjärtat av vulkanön

Gran Canarias läckraste hotell blickar ut över öns vulkanlandskap från 1500-meters höjd. Runtom breder frodig natur, klippor och raviner ut sig i dalen med vyer som triggar såväl vandringsentusiaster som naturälskare. Parador de Cruz de Tejeda etablerades 1946 och välkomnar gäster till en sympatisk och jordnära oas med spektakulärt spa, restaurang med lokala delikatesser och molnklädda bergstoppar. En knapp mil bort ligger den lantliga, vita byn Tejeda – väl värd ett besök för sitt vackra läge och blomstrande mandelträd. Vandringsleder tar dig till utsiktsplatsen Roques Bentayga liksom landmärket Roque Nublo – ett 70 meter högt stenblock av vulkaniskt ursprung. Väl tillbaka på hotellet kan du njuta av saftigt rostat lamm eller oxfilé tillagad över vulkanisk sten på restaurangen för att sedan sjunka ner i poolen med öns bästa utsikt.

b LÄS MER PÅ parador.es/en/paradores/ parador-de-cruz-de-tejeda

Parador de Cruz de Tejeda har Gran Canarias läckraste utsikt.

3. Parador de Vielha Vid Pyrenéernas fot

Vid Pyrenéernas snötäckta bergstoppar strax intill gränsen mot Frankrike vilar Parador de Vielha – en parador med modern touch och norra Spaniens mäktigaste panoramavy. Många reser till området för att åka skidor eller vandra i de natursköna bergstrakterna. Med utomhuspool och spaavdelning som blickar ut över Valle de Arán är det dock svårt att slita sig från detta avkopplande lyxhotell. Väl värt en utflykt är dock bergsstaden Vielha som ligger några kilometer bort, med gamla kvarter fyllda av palats, kyrkor och museum.

b LÄS MER PÅ parador.es/en/paradores/ parador-de-vielha

4. Parador de Jaén Rustikt i Andalusiens inre

De rustika stenvalven och tornen på det spektakulära fortet från 1200-talet breder ståtligt ut sig på berget. Panoramavyerna från rummen är svåra att motstå, liksom poolen som blickar ut över området. Utforska den intressanta staden Jaén liksom provinsens rika olivlandskap – området är känt för sin smakrika olivolja. Runt hörnet väntar ett stort utbud av vandrings- och cykelleder och de närliggande bergskedjorna Sierra de Cazorla och Sierra de Segura.

b LÄS MER PÅ

parador.es/es/paradores/parador-de-jaen

5. Parador de Hondarribia

Historisk elegans

Parador de Hondarribia för tankarna till Medeltiden och byggdes redan på 980-talet. Här möts du av tjocka stenmurar, böljande valv, rustningar och smide, men också en vacker utsikt över den franska kusten. Paradoren ligger nämligen i Baskien, precis vid gränsen till Frankrike och var under perioder hem till celebriteter som Napoleon under de franska och spanska krigsåren. Idag kan du checka in i ett fyrstjärnigt hotell med 28 dubbelrum och några enkelrum. Lyssna till legenderna om tunnlarna och gångarna under fästningen. Utforska sedan närområdet med dagsutflykter till närliggande städer som Bilbao, San Sebastián och vinområdet Rioja.

b LÄS MER PÅ

paradores.es/es/parador-de-hondarribia

Avkoppling vid stillsamma Pyrenéerna på parador de Vielha.

Mysig uteplats på parador de Hondarribia.

Ta ett dopp med utsikt i Jaén...

... och bo trivsamt omringad av olivlandskap.

Salut Frankrike!

6. Parador Lorca Nytt möter gammalt

På ytan ser parador Lorca ut som vilket modernt lyxhotell som helst, men så snart du kliver in genom portarna möts du av medeltida utgrävningar och arkeologiska fynd. Ett museum i hotellet kan man kanske säga, som dessutom ligger på samma marker som Lorcas omtalade slott, även kallat solfästningen, belägen högt uppe på en klippa med vacker utsikt över staden. Barockstaden Lorca är en av Spaniens äldsta städer rik på kultur och historia. Utforska det arkeologiska museet i staden eller Teatro Guerra med regelbundna föreställningar. Torsdagsmarknaden är en höjdpunkt och har pågått ända sedan 1465.

b LÄS MER PÅ paradores.es/es/parador-de-lorca

7. Parador de Almagro

I teaterstadens hjärta

Almagro sägs vara en av Spaniens vackraste städer och är känd för sin teaterhistoria. Mitt i stan kan du regelbundet njuta av utomhusteaterföreställningar på berömda Corral de Comedias som bevarats sedan 1500-talet. Här bor du bäst på Parador de Almagro, vackert beläget i ett 1600-talskloster med välvda innergårdar med stenpelare, en svalkande pool och sovrum med de karaktäristiska blå takbjälkarna och gröna fönsterluckor.

b LÄS MER PÅ

paradores.es/en/parador-de-almagro

8. Parador de Malaga Gibralfaro

Málagas bästa utsikt

Strax ovanför Malagas gamla kvarter på berget Gibralfaro ligger stadens vackraste hotell. Åtminstone när det gäller dess utsikt, vars terrass blickar ut över Malagabukten. Parador de Malaga Gibralfaro ligger granne med det moriska citadellet Alcazaba, men hotellet går i modern anda med välskött trädgård, en takterrass med pool och bekvämt soldäck. Restaurangen speglar det andalusiska köket med fokus på fisk och grönsaker.

b LÄS MER PÅ paradores.es/en/parador-de-malaga-gibralfaro

9. Parador Costa da Morte Vid Spaniens ände

Parador Costa da Morte är ett av de senaste tillskotten i det spanska paradornätverket, men definitivt inte det blygsammaste. Det nybyggda hotellet ligger vid Galiciens nordvästra spets och är en stark kandidat för naturälskaren. Här kan du vänta dig en storslagen havsutsikt och en nutida arkitektur som är skapad efter naturens terrasser och smälter in i landskapet. Inne på hotellet kan du njuta av galiciskt konstverk, skulpturer och litteratur som hyllar närområdet. Lyckas du slita dig kan du göra en dagsutflykt till den berömda staden Santiago de Compostela – slutdestinationen på den heliga pilgrimsleden.

b LÄS MER PÅ paradores.es/en/parador-costa-da-morte

10. Parador de Siguenza Medeltida fort med guldkant

Vad sägs om slottsbalkonger och storslagna måltidsrum, sviter med himmelssängar och långa välvda gångar med historia i väggarna. Parador de Siguenza var från början ett klassiskt 1100-tals fort som med åren utvecklades, och renoverades, vilket till sist ledde till den idag palatsliknande byggnaden. Här finns ett 70-tal rum och sviter med broderade röda överkast, takkronor och öppna eldstäder. Kommer du från Madrid kan du ta tåget Tren Medieval mot den medeltida staden Siguenza. Under en och en halv timme ackompanjeras du av trubadurer och teaterföreställningar om städerna du passerar för att slutligen få en rundtur i staden Siguenza.

b LÄS MER PÅ

paradores.es/en/parador-de-siguenza

Parador Lorca bjuder på spännande kontraster.

Då naturen lockar. Parador Costa da Morte ligger i orörda Galicien.

Parador de Almagro är ett före detta kloster.

Sinnebilden av ett fort! Checka in på parador de Siguenza.

Stort poolområde med vacker utsikt på parador de Malaga Gibralfaro.

– kockens favoriter MADRID

Matstaden Madrid är i ropet. Vi pratade med spansksvenska kocken Birgit Martin Malmcrona och tog del av hennes favoriter i sin hemstad.

MMadrids matscen blomstrar och är det något som madrilenos har i blodet så är det just mat. Här finns små tapasbarer som serverar bläckfiskrätter som pulpo a la gallega och bocadillo de calamares liksom enkla krypin som kokar blåmusslor ackompanjerat av vitt Albarino-vin. Myllrande marknader kantas av Michelinkrogar och byggnader med historiska monument.

– Madrid är en stad som sällan sover. Dessutom är den så lättillgänglig. Du behöver aldrig planera din kväll, den bara sker! säger Birgit Martin Malmcrona som växte upp i Madrid med spansk pappa och svensk mamma. Efter att ha skolat sig som kock i Spanien flyttade Birgit till Stockholm där hon under ett decennium arbetade på välkända krogar som Ichi, Gondolen och Shibumi. Sedan ett par år tillbaka driver hon och hennes man Johan Backéus krogen Naturaj i Sundsvall – och blev kända för det svenska folket 2022 då de båda syntes i tv-programmet Kockarnas Kamp.

Ett par gånger om året reser Birgit tillbaka till pulsen, spontaniteten och restauranglivet i Madrid. Hon saknar livsstilen och det faktumet att en vermouth i eftermiddagssolen kan leda till att halva natten plötsligt passerat. Och till skillnad från städer som exempelvis Barcelona har Madrid lyckats behålla sin äkta spanska kultur utan att anpassa sig för mycket till turisterna.

– Det första jag gör när jag kommer hem till

Madrid är att ge mig ut på en tapasrunda. Inget lyxigt så där, utan sådant som faller mig i smaken och sånt jag med stolthet tar mina vänner till.

Vad gör Madrid till en så bra matstad?

– Här finns så många restauranger i olika prisklasser som erbjuder stor variation. Det är lättillgängligt, klimatet är ultimat för råvarorna och till skillnad från i Sverige är det vanligt att man delar upp middagen på flera restauranger, vilket ger en annan dynamik. Madrid har dessutom bland den bästa fisken och skaldjuren i hela världen. Detta kan tyckas märkligt eftersom staden inte har någon kust, men det lever kvar från förr då det allra finaste från Spaniens kust skickades till kungafamiljen i Madrid.

Vilken stadsdel i Madrid är extra spännande just nu?

– Området Barrio de La Latina håller på att stänga ner trafiken under helger och anpassas efter fler uteserveringar, vilket jag tycker är supertrevligt. Här är det mindre turistigt och stämningen är fin och livat, speciellt på söndagar. Testa gärna en vermouth på någon av uteserveringarna och låt barnen leka fritt. Calle Jorge Juan i Barrio Salamanca i centrala Madrid har många trendiga restauranger som är i ropet. Lite dyrare men superhäftiga ställen. Ta exempelvis restaurangen Amazonico som jag nämner i listan nedan.

Mercado de San Miguel är ständigt aktuell.

Birgit Martin Malmcrona är Sundsvallskocken med spanskt ursprung.

Vilket är ditt favoritkvarter i Madrid?

– Centrala delen av Madrid, nära Puerta del Sol, är ett måste vid ett besök. Här samsas fina gamla byggnader och mängder av restauranger på mysiga gågator fyllda med historia och tradition. Vissa är lite för turistiga tycker jag, men även vi som är från Madrid har våra pärlor vi ofta besöker och är stolta över. Sen vill jag slå ett slag för området där jag växte upp, Barrio Salamanca. I denna grönskande stadsdel finns också många bra restauranger, butiker av olika prisklasser och parken Retiro – en liten oas mitt i stan.

Första gången i Madrid, vad får man inte missa?

– Gå ett varv runt torget Puerta del Sol omringad av mysiga gågator fyllda med restauranger och uteserveringar. På torget hittar man 0-kilometersmärket som markerar stadens geografiska centrum men också den omtalade klockan. Varje nyårsafton vid tolvslaget äter vi en vindruva till varje slag, något som direktsänts på spansk TV sedan 1962. Det kungliga slottet Palacio Real är också värt ett besöka liksom Pradomuseet med en av världens främsta konstsamlingar. Tycker man om fotboll ska man besöka Santiago Bernabéu-stadion, Real Madrids hemmaarena. För bästa utsikt över Madrid ska man ta sig upp till terrassen på hotellet Hotel Riu Plaza Espana. Den som är modig kan promenera över glasbron som sträcker sig mellan två av byggnadens två vingar.

Har man några extra dagar rekommenderar jag starkt La sierra de Madrid Guadarrama ett par timmar norr om stan, med superfina vandringsleder och vacker natur.e

Huvudstaden Madrid har lyckats bevara sin äkta spanska kultur.

Churros! En klassiker du inte får missa.

Hoppa mellan tapasbarer och restauranger, som spanjorerna gör.

BIRGITS BÄSTA TAPASRUNDA I MADRID

1. LAS BRAVAS

Jag börjar alltid med pulpo a la gallega och tortilla med salsa brava på Las Bravas. Här dricker man canas, små öl som dricks snabbt och som inte hinner bli varma. Ett tips är att testa clara con limon (öl och citrondricka).

b lasbravas.com

2. EL PASAJE LA RIA

Sedan äter vi alltid blåmusslor på El Pasaje la Ria, ett superlitet ställe där man kastar blåmusselskalen på golvet i en liten ränna vid baren. Till detta ska man dricka vitt vin på druvan Albarino som de serverar i små porslinsskålar. Stället är enkelt och här är det blåmusslor som gäller.

b PJE. DE MATHÉI 1

3. LA TORRE DEL ORO

Sen fortsätter vi till Plaza Mayor till La Torre del Oro, en liten bar som vi alltid tar en eller ett par öl på. Skippa att beställa mat eftersom man får stora tapas som ackompanjeras av ölen. Personalen har funnits i alla tider och är passionerade för tjurfäktning (inget för mig, men vill man uppleva den spanska traditionen är det värt att ta ett snack med dem).

b PLAZA MAYOR 26

4. LA IDEAL

Här ska man äta en bocadillo de calamares. Bläckfisken i mackan är alltid fint friterad och mör, vilket kompenserar för det inte så speciella brödet.

b facebook.com/bar.la.ideal

5.

CASA LABRA

Till sist brukar vi alltid ta en liten promenad och ta oss till Casa Labra där vi beställer en Tajada de Bacalao (som friterad torsk) som är magisk.

b casalabra.es/en

6.

CHOCOLATERIA SAN GINES

Är man sugen på lite sött till slutet av sin runda ligger Cafeteria San Gines väldigt nära. Baren grundades 1894 och gör de bästa churros och porras i hela Madrid.

b chocolateriasangines.com

Beställer du in en öl är det inte helt ovanligt att du får ett par tapas på köpet.

Bocadillo de calamares - en favorit!

El Pasaje la Ria – musselmästaren!

4 ANDRA KROGAR I MADRID

Bakfickan till DiverXo som har tre stjärnor i Michelinguiden samt listades bland världens 50 bästa restauranger. En storfavorit hos mig. Stämningen är livlig och maten har höga smaker och är välkomponerad. Missa inte de kreativa drinkarna och kom tidigt, det går nämligen inte att boka bord. streetxo.com/madrid

Restaurangen bjuder på en häftigt annorlunda miljö som för tankarna till regnskogen i Amazonas – såväl vad gäller inredning som mat och dryck. restauranteamazonico.com

Restaurang Charrua är också lite trendig just nu och ligger i stadsdelen Justicia. Här serverar man bra kött tillagad över eld.  charruamadrid.com

Alltid aktuell med små restauranger i en lite större byggnad. Här serveras allt – från supergoda pinchos till färska skaldjur och lokala ostar. Beställ in vin eller öl och ät ståendes. mercadodesanmiguel.es

1. STREETXO

2. AMAZONICO

3. CHARRUA

4. MERCADO DE SAN MIGUEL

Tapaskulturen finns över hela Spanien, Puerta del Sol är omringad av mysiga sidogator med restauranger och kaféer.

Med största sannolikhet kommer du att stöta på klassikern, patatas bravas.

Vinets väg

Inte långt från Barcelona gömmer sig vindistriktet Priorat. Här vandrar man i karg men underskön natur, och njuter av viner i världsklass.

SSorlet från gatan sipprar långsamt in i mitt medvetande. Jag lämnar motvilligt vilan och slår upp det gnissliga dörrparet mot ljudet och ljuset utanför. Från balkongen ser jag en munter samling kvinnor och män i tighta grälla lycrauniformer veva igång blodcirkulationen med stora svepande armrörelser och lustiga jämfotahopp. Just det! Idag är det löptävling över bergen. Det här gänget ska kuta från byn och upp över Montsant, det bastanta berget som nu på morgonen ligger inbäddat i en sirapstjock dimslöja.

Jag, däremot, snörar på mig vandringskängorna. Idag igen. Fem dagars vandring genom det spanska vindistriktet Priorat är min personliga pilgrimsfärd. Med härbärge i små byar och stopp på vingårdar längs vägen. Detta är ett bortglömt natur- och vinparadis, bara 1,5 timme med bil från Barcelona. Min guide Paul Selwood möter upp vid kyrkan. Vi kollar utrustningen, spanar upp mot dimman som redan håller på att lätta. Vid klockan tio vet jag att solen kommer att steka från en klarblå himmel. Att ge sig av lite tidigare på dagens etapp ger en sval och skön start.

När vi navigerar på stigar genom täta rader av träd med mandel, hasselnötter och oliver tar Paul mig genom den lokala ekonomin. Många får sin försörjning av att odla nötter och oliver. Arbeqinoliverna är de små gröna som också är populärast, och det är arbequin som ger jungfruoljan. Luften är fylld av dofter. Rosmarin, apelsin och timjan snappar vi upp och Paul förklarar att i den lokala vermuten som jag provade på baren igår kväll har man över hundra sorters växter. Recepten är hemliga men vi känner doften av ingredienserna hela vägen ut ur byn.

När vi tagit oss en bit upp för kullen där naturen blir kargare och kargare för varje steg och sluttningen allt brantare, stannar Paul plötsligt.

– Här tar DOQ Montsant slut och DOQ Priorat tar vid. Han pratar förstås om vinet och med ett steg ändras faktiskt jorden från sandigt porös till att vara stenigt fast. Priorat har två klassifikationer, Montsant och Priorat. Förenklat kan man säga att Montsant är mer ungdomligt lättdrucket medan Priorat har karaktär och väldigt mycket pondus, beroende på jordens beskaffenhet med svart skiffer och kvarts. Att det överhuvudtaget kan växa något här är förvånande.

Vi går vidare uppför den sylvassa, steniga bergskanten med den stekande solen i ryggen. Svetten bryter fram i pannan och söker sig långsamt ner för kinderna. Jag kisar bort mot dalsidorna och försöker urskilja om det är människor eller något annat som rör sig därborta.

Skördetiden är Priorats mest hektiska period, men att kalla det för folktätt är att överdriva. Men överallt på sluttningarna ser vi små odlingar med vinrankor, och då och då ser jag plockare i färd med att fylla sina korgar. Skuggsidan respektive solsidan ger olika druvor som mognar vid olika tidpunkter.

– Tidigare brydde sig odlarna inte om sådana petitesser utan skördade alla druvor samtidigt, fortsätter Paul, ömsom på engelska och ömsom på spanska. Han växte upp i Nigeria och växlar lika ledigt mellan språken som han tar nästa steg i terrängen.

Priorats vinhistoria är lång och har tre perioder. Romarna odlade på terrasser, redan för två tusen år sedan. Då fanns det väldigt lite vatten i området men desto mer vin, en sanning som råder än idag. Vid mitten av 1100-talet grundades klostret La Cartoixa i byn Scala Dei, som på katalanska ungefär betyder trappan till himlen. Den som var prior, föreståndare, för klostret, tillskansade sig marken och makten över de sju byarna i det så kallade

prioratet. Pengar fick man från handeln med hasselnötter, oliver och vin, precis som idag.

Senare odlade franska munkar ur Kartusianerorden vin. Den här gyllene perioden tog abrupt slut när vinlusen slog till 1879.

– Nästan alla vinstockar förstördes och alla som kunde flyttade härifrån, många till Amerika, förklarar Paul.

Det var när folk återvände från USA som man förstod att de amerikanska vinstockarna var immuna mot vinlusen. Använde man dem så överlevde druvorna.

Vi vandrar vidare genom gamla överväxta terrasser och når snart en hög platå med utsikt mot berget Montsant. Jag ser på den granitblå klunsen och undrar hur långt de joggande lycrapersonerna nått i sin strävan mot toppen.

Det som idag är en vandringsled var tidigare huvudvägen genom Priorat. Här färdades man på skrå med åsnan på vägen till byn, där man sålde sina grödor. Att vandra i den här delen av Katalonien alla andra tider på året än sommaren är att ha naturen nästan för sig själv. Under hela dagen möter vi bara en till vandrare.

Att gå här skapar perfekta förutsättningar för att hamna i långa diskussioner, eller njuta av den meditativa tystnaden. När vi passerar genom en

”Skördetiden är Priorats mest hektiska period, men att kalla det för folktätt är att överdriva.”

Branta sluttningar innebär stora utmaningar, men också närmast perfekta förutsättningar för att skapa viner i världsklass.

Garnatxa är det katalanska namnet på druvan Garnacha.

Priorat är trots sin närhet till Barcelona ruralt och många vingårdar får sin elförsörjning av solceller.

Laura Gonzàlez på vingården Merum Priorati.

Vita viner görs främst på druvorna Garnacha Blanca, Macabeo och Pedro Ximenez.

Priorat är inte bara viner. Matkulturen är rustik, traditionell och bra.

stark doft av honung hamnar vi i en diskussion om hur dofter och smaker ofta är relaterade till minnen. Men vi samlar också på oss nya minnen längs stigen.

Vi hör ett sorl och stöter snart på en samling män som skördar druvorna på den branta avsatsen. Små korgar och långsamma steg mellan de glänsande rankorna. Vissa klasar med små carondruvor ratas och andra plockas. Allting görs för hand i Priorat.

Det är ett mödosamt och tidskrävande arbete. Mängden vin som tillverkas här är förbluffande liten. En medelstor gård i Rioja producerar mer än alla odlare i Priorat gör tillsammans.

Snart passerar vi en bergsvägg med kaxigt inpräntade bokstäver som skriker efter ett självständigt Katalonien. Kampen för självständighet pågår hela tiden, i det stora och det lilla.

I närheten står stora kors uppspikade över den torra flodfåran som en gång var floden Siruana.

– Korsen är resta för vattnet som dog ut. Som det är nu går vattnet åt till golfbanor och annat längre upp, nästan inget når hit, suckar Paul.

Vandringen har gjort oss hungriga. I Gratallops slår vi läger på vingården Clos Figueres. Sedan 1997 har ägarna Christopher och Charlotte Cannan odlat vin på gamla stockar av Grenache och Carignan, nu växer även Cabernet Sauvignon, Mourvedre, Touriga Nacional, Syrah, Viognier, Grenache Blanc och Chenin Blanc på branterna.

Till kallskuret och korv provar vi oss igenom vinerna, som är en del av den kulturhistoria som utvecklats under årtionden i Priorat.

Det var under 1980-talet som fem äventyrslystna män kom hit och förändrade hela området. De fem unga vinmakarna, som senare kom att kallas ”de fantastiska fem” (magnificent five) var ute på sitt livs äventyr.

Lokalborna kallade dem för hippies, själva ville de bara göra det de trodde på. Ingen annanstans hade de upplevt en sådan terroir, så perfekt för att odla vin.

De fantastiska fem startade en ny era, och tog dessutom rimligt betalt för vinet. Istället för två kronor flaskan som vinbönderna tagit tidigare tog man två hundra – eller mer.

Hundra gånger mer än vad bönderna gjort tidigare alltså. Den nya nivån var den enda möjliga om folk skulle kunna leva på vinet i den här karga och svårarbetade miljön.

Nästa morgon traskar jag ensam rakt upp för berget från ruinerna av det som är kvar från klostret Cartoixa d’Scala Dei, vars föreståndare var allsmäktig och alls inte populär bland katalanerna. När man lyckades få munkarna på flykt plundrades det rika klostret. Allt som påminner om prakten är den lite kusliga men väldigt pampiga stora portalen som står kvar.

Scala Dei, trappan till himlen, känns som ett helt naturligt namn när jag följer vandringsleden allt högre upp. Alldeles nedanför bergsryggen når jag några plättar med vinstockar vars läge är spektakulärt och väl valt. Vinden ligger ständigt på och torkar ut rankorna, vilket är gynnsamt eftersom vinrankor inte är förtjusta i blöt jord.

Efter förmiddagens vandring tar jag mig ner till den pyttelilla byn La Morera de Montsant, som har två vingårdar. På den ena arbetar Sandra Lozano. Hon lämnade Mexico City som sjuttonåring, trött på staden och livet där. Så hon flyttade till Uppsala för att utbilda sig och jobba som sommelier, innan en ny längtan förde henne till Priorat. Efter ett år som sommelier här ville hon bli vinmakare och pluggade i närliggande Falset. Nu jobbar hon som önolog (önologi är läran om vin och dess tillverkning, red. anm.) och vill aldrig flytta härifrån.

– Det är inte bara vinet som är så speciellt, det är området, landskapet, folket, kampen, allt. Människor här har en passion som gör att de fortsätter att kämpa. Jag stannar här, säger Sandra.

Hon häller upp den gamla skolans vin gjord på Garnacha och Carinena-druvor, med vinrankor som enbart ligger på skiffer. Den gamla stilen är robustare, det är den här stilen som är Priorat.

– Men produktionen är så liten att det inte går att leva på det här vinet, hur bra det än är, säger Sandra.

I byn Cornudella är det knökfullt på populära baren La Renaixença Cafe Bar, trots att det är söndag och klockan knappt har slagit eftermiddag. Drivor med fryntliga män i knallorangea kläder och kepsar sitter kring borden och dricker öl och glor på tv:n som visar roadracing med en katalansk stjärna i fokus.

Utanför den stimmiga lokalen står en lång trailer med hundburar. De orangeklädda männen har varit på vildsvinsjakt sedan gryningen, nu pratar man om dagens jakt. Jag sköljer ner förmiddagens vandring med en kall Estrella, innan jag lämnar den uppsluppna samlingen och släntrar över till

”Det är inte bara vinet som är så speciellt, det är området, landskapet, folket, kampen, allt.”

Vi kollar utrustningen, spanar upp mot dimman som redan håller på att lätta. Vid klockan tio vet jag att solen kommer att steka från en klarblå himmel. Att ge sig av lite tidigare på dagens etapp ger en sval och skön start.

Gratallops har nästan fler vingårdar än invånare.

3 sevärdheter i Priorat

b Consolació hermitage

På vägen mot byn La Vilella Baixa en och en halv kilometer från Grattalops ligger det fina klostret Consolació hermitage.

b Cartoixa de’Scala Dei Spektakulärt läge och finfina vandringar gör det här klostret till ett givet stopp. Även bra vingårdar alldeles i närheten.

b Congost de Fraguerau Upp till eremitboningen Congost de Fraguerau är det en vacker vandring.

Klostret Cartoixa d´Scala Dei är en bra utgångspunkt för vandringar.

Vingårdarna är små, men det finns ett hundratal vinproducenter i Priorat.

den lilla restaurangen Quatre Molins, som är precis raka motsatsen till barens luggslitna, bohemiska stil. Här är allting perfekt, ingenting lämnas åt slumpen. Snacket om det nya Priorat har fört mig hit.

All den fenomenala mat som lämnar köket, som gästerna i modern anda kan se in i, bygger på mormors recept. Kocken Rafael Muria Franch har en vision, berättar han över grytorna samtidigt som han förbereder min lunch. Han lämnade Priorat för att förkovra sig på tvåstjärniga Michelinrestauranger i Paris.

– Nu är jag tillbaka och ska ta mormors gamla rätter som jag växte upp med till den gastronomiska himlen, säger han självsäkert och backar upp sin övertygelse med en carpaccio som är lika fjäderlätt och luftig som molnen som dansar förbi utanför fönstren.

På skakiga ben följer jag klippsidans vindlande led. Jag ska ta mig till den lilla bergsbyn Siurana och stigen dit tillhör regionens allra mest spektakulära. Det vassa berget har klippavsatser som älskas av klättrare, och när jag tittar upp ser jag små figurer som är märkligt uppflugna på den nästan vertikala klippan.

De tar sig fram några försiktiga decimeter för att sedan vila, skaka loss armarna och sedan knata vidare igen. När solen börjar lägga sig bakom bergen färgas sidorna mörkröda och hundarna inne i byn långt där framför mig börjar skälla som på beställning.

Väl framme i Siurana förstår jag varför byn är en av de mest välbesökta under högsäsongen. Små, vingliga stenhus balanserar längst uppe på en klippa, med en otrolig utsikt över det väldiga landskapet. Jag hittar ett härbärge för natten och sitter snart i restaurangen och provar mig igenom avsmakningsmenyn. Endast två andra gäster dyker upp under hela kvällen.

Nästa dag, i byn Ulldemolins, träffar jag Sergi Méndez. Han lämnade Barcelona och flyttade ut till ingenstans, eller ja, hit – till norra delarna av Priorat.

– Mina vänner undrade vad jag höll på med, men det här var helt rätt beslut, jag har aldrig ångrat mig, säger Sergi, som idag jobbar på den lilla stadens kommunkontor och älskar att visa upp sin nya hemmiljö.

Totalt bor det bara 9 000 personer i hela regionen och avfolkningen är ett stort problem. De unga flyttar, de gamla blir kvar. Men med nytt blod anländer energi och framtidstro.

Efter några timmars vandring närmar vi oss Congost de Fraguerau, ett eremithus från medeltiden, längts inne i en skyddad ravin. På vägen hit har vi följt dalgången, där floderna Montsant och Llena i åratal skurit sig fram genom bergsmassivet.

För att nå fram till vandringens slutmål måste vi prångla oss igenom en passage med stora stenblock som ligger huller om buller. Väl bakom dem finns en dold plats som för tankarna till Fantomens grotta. Hit hittar ingen som inte vet om den hemliga vägen. Ansträngningen har gjort oss hungriga och som ett svar på min kurrande mage plockar Sergi fram godsaker ur ryggsäcken. Korvar, ostar, tomater och oliver. Ja, och så vin förstås. Det blir en andäktig lunch på tröskeln till eremitens boning, med blicken fäst över dalen nedanför.

Jag har nått mitt mål där vägen tar slut, och slås av tanken att ett liv som eremit på den här platsen kanske inte vore så dumt. Åtminstone känns det så precis just nu. e

”På skakiga ben följer jag klippsidans vindlande led. jag ska ta mig till den lilla bergsbyn siurana och stigen dit tillhör regionens allra mest spektakulära.”

Medelhavet

Resa dit

Direktflyg till Barcelona med bl a Norwegian och SAS. Tåg från Köpenhamn till Barcelona med flera olika tågbolag innebär byten i Hamburg, Frankfurt och Paris och tar cirka 25 tim. Billigast blir det med Interrailkort (interrail.se ) även om du bara stannar 3–4 dagar. Till Priorat tar du dig enklast med hyrbil. Tåg eller buss är snårigare men fullt möjligt. Från flygplatsen i Barcelona tar det 1,5 tim med buss: busplana.com. Till Falset tar det knappt 2 tim med tåg, renfe.com.

b Hotel-Hostal Sport, Carrer Miquel Barceló 4-6, Fint hotell mitt i byn Falset. Riktigt vass restaurang med klassiska lokala rätter och urbra vinlista. Dubbelrum för strax under tusenlappen. hotelpriorat-hostalsport.com

b Hotel Secrets del Priorat, Placa de la Quartera 23, Falset. Underbart litet boutiquehotell som drivs av ett konstnärspar från Tarragona. Härlig frukost som du avnjuter vid ett stort gemensamt bord tillsammans med de andra gästerna. Från 950 kr. secretspriorat.com

b Hotel La Siuranella, Carrer dels Rentadors 2. Mysigt litet hotell med fantastisk utsikt över dalen och över den fina byn Siurana. Mellan 1 000 och 1 400 kr beroende på säsong och utsikt från rummet. Missa inte restaurangen! siuranella.com

b Terra Dominicata, La Morera de Montsant. Vill du slå på stort finns få bättre alternativ än nyöppnade Terra Dominicata. Mitt i vinsluttningen, inrymt i en historisk byggnad med underbar liten pool och högklassig restaurang. Från 2 600 kr. terradominicata.com

Självklart gör man bra olivolja.

Poolen på Terra Dominicata, Priorats nya lyxanläggning.

äta

b Lotus Priorat Restaurant, Carrer de Baix 33, Falset. Enkel och rättfram restaurang med fin terrass där lokalborna samlas för en pizza eller en ljuvlig macka med lokal skinka och annat gott. Fina viner och god vermut.

b Restaurant Hotel-Hostal Sport Carrer Miquel Barceló 4–6. En av Falsets bästa restauranger lockar alltid mycket lokalbor vilket är ett bra tecken. Suveräna förrätter och bastanta lokala huvudrätter. Helt lysande vinlista. hotelpriorat-hostalsport.com

b Els Tallers, Carrer dels Rentadors 2, Siurana. Hotel Siuranellas egen restaurang är väldigt bra. Avsmakningsmeny med tillhörande vinpaket ger dig bäst överblick över gastronomin i området. siuranella.com

b Restaurant Els 4 Molins Carrer Comte de Rius 8, Cornudella de Montsant. Vill man prova den lokala maten i samtida tappning är den här restaurangen ett måste. Underbara smaker och lysande viner. quatremolins.com

b Fonda Toldra Restaurant, Carrer Major 33, Ulldemolins. Låt inte skenet bedra, för enkelheten och den opretentiösa framtoningen är Fonda Toldras främsta tillgång. Och så recepten som ärvts i generationer. Grym utsikt dessutom. Här hänger äldre lokalbor och sippar på bordsvin under långa loja luncher. Underbart.

Siurana, med spektakulär vandring längs klippsidorna.

b Clos Figueras, Carrer de la Font 38. I byn Grattalops som har 200 invånare finns ett trettiotal (!) vingårdar. Det här är en av de bästa. Fin restaurang där du kan smaka av vinerna till lokal mat.

b Merum Priorati, vägen mot Falset (T740), Modern vingård med urtjusigt provningsrum. Ligger i fantastiska miljöer i byn Porrera. merumpriorati.com

b Scala Dei, Rambla de la Cartoixa 5. Mycket bra vingård med fin besökskällare i La Morera de Montsant. cellersdescaladei.com

Vandra

Det är enkelt att vandra på egen hand i Priorat, lederna är väl uppmärkta och vandringen är enkel till medeltuff. Vill du vandra i bergsmassivet Montsant är det en helt annan sak – där kan vandringen vara mycket tuff, lederna är inte alls lika bra utmärkta och det är lättare att gå vilse när vädret slår om. Här skulle jag rekommendera en guide, lika mycket för säkerheten som för informationen.

Men du kommer att lära dig så mycket mer om historien, vinet, maten och landskapet om du åtminstone någon dag använder en lokal guide även när du vandrar i vinlandskapet. Dagsturer mellan byarna är att rekommendera. I varje större by finns logi, enklare bed & breakfast eller hotell. En bra utgångspunkt är Falset. Den lokala turistbyrån (turismepriorat.org ) har bra information om leder, längd i kilometer, hur lång tid man får räkna med att turen tar, restauranger, vingårdar och logi i närheten och annat. Den fristående sajten visitpriorat.com har också bra information om leder, historik och vad man ser längs vägen. Jag vandrade i olika delar av Priorat under en vecka, från Falset i söder, via Gratallops till Siurana och slutligen Ulldemolins i norra delarna av Priorat.

Byn Falset är själva navet för vinturismen i Priorat.

Mina favoriter på Solkusten

Vagabonds fotograf och skribent Pernilla Sjöholm

återvänder årligen till familjens hus i den vita byn Nerja, sex mil öster om Málaga. Ta del av hennes samlade favoriter och lyckade upplägg för dagsutflykter!

Vad är Costa del Sol?

Costa del Sol ligger längs Spaniens södra kust i Andalusien och sträcker sig cirka 20 mil längs Medelhavet, från Nerja i öster till Manilva i väster. Costa del Sol har ibland räknats som de 30 mil som sträcker sig från Motril i öster till Cádiz i väster och hör då till de tre provinserna Granada, Málaga och Cádiz. Numera specificerar man den del som ligger i Granadaprovinsen som Costa Tropical och den i Cádizprovinsen som Costa de la Luz.

Fakta

b Drygt 320 soldagar per år.

b Minst 125 stränder.

b Fler än 70 golfbanor, och smeknamnet Costa del Golf används allt flitigare.

b Storstadspuls hittar man i Màlaga och Marbella

b Torremolinos var den första badort som etablerades längs kuststräckan för ett halvt sekel sedan. Stadens pulsåder heter San Miguel, medan den gamla fiskebyn La Carihuela fortfarande står för ett mer genuint intryck.

b Fuengirola är centrum för den skandinaviska befolkningen, men allt fler upptäcker Nerja i öster.

5 x STÄDER

1. Málaga

KUSTENS METROPOL

Málaga är största staden på Costa del Sol, med drygt en halv miljon invånare. Storleken till trots är kärnan kompakt och de flesta sevärdheter, konstmuseer, restauranger, bodegor och stränder nås till fots. Provinshuvudstadens placering mitt i Andalusien gör den till en bra bas för utflykter till såväl städerna Marbella och Nerja som de vita byarna i bergen.

GÖRA

Starta med en morgonjogg längs floden Guadalmedina och upp till den moriska fästningen Alcazaba för utsikt över havet och fontänprydda trädgårdar. Svida om och ta dig ut på shoppingstråket Calle Larios, lunchplocka tapas till bubblande cava och avrunda med ett bad vid centrala stranden La Malagueta. Svalka hittar du också i Málaga Park som pryds av skulpturer och tropiska växter. Romersk-katolska Katedralen och Picassomuseet ger både paus och kreativ inspiration i utbyte.

ÄTA

Málaga lockar matintresserade, och längs strandpromenaden Muelle Uno, som sträcker sig intill La Malagueta, ligger uteserveringarna tätt och frestar förbipasserande med tapas, espeto (grillad fisk på spett) och churros (friterade bakverk). Stadens utspridda vinhus och bodegor serverar traktens vin och populärt är regionens eget söta Málaga Dulce.

2. Marbella

GOLFARNAS MECKA

Marbella är en mix av gourmetrestauranger och enkla tapasbarer, hantverksbodar i den gamla stadskärnans gränder och exklusiva märkesbutiker längs breda boulevarder i den nya delen av staden. Mycket av Marbellas magi kretsar kring den långa fina strandpromenaden, som sträcker sig från gamla fiskehamnen ända till småbåtshamnen Puerto Banús sju kilometer bort. Här ligger också stans välordnade sandstränder uppradade.

GÖRA

Spana in lyxyachter från hela världen i Puerto Banús, leta dig in i gränderna för små undangömda ställen där lokalbefolkningen dricker sitt kaffe och häng med till Plaza de Naranjos (apelsintorget) renässanspalats och moriska befästningstorn. För dem som gillar golf finns mängder av golfbanor. Nueva Andalucia, strax intill Puerto Banús, är ett av dessa områden. Tips! Kör golfresan till Marbella på våren eller hösten, när allt är lite lugnare där.

Málaga är den perfekta basen för den som vill utforska Andalusien.

Spana på lyxbåtar i Puerto Banús.

Golfresa i höst? Marbella är ett bra alternativ.

Gillar du välordnade sandstränder och golf kommer du troligtvis att trivas bra i Marbella.

När den värsta hettan lagt sig och turisterna lämnat stränderna åker vi dit. Då pågår lekarna med pinnar och rundslipade stenar i timmar, tills solen sänker sig i havet och dagen får ett naturligt slut.

Kustens högsta topp El Cielo tronar över Nerja och beundras bäst från Balcón de Europa. Bergskammen fångar praktiskt upp molnen så att de sällan når ända fram till kusten.

3. Nerja VÄLBEVARAD CHARM

Nerja ligger på kusten där Costa del Sol övergår i Costa Tropical och lyckas bevara sin andalusiska charm – året om. Vackra kullerstensprydda gränder, vitkalkade hus och terrakottakrukor med mustiga pelargoner. Byns samlingspunkt Balcón de Europa hänger ut över Medelhavet och bjuder även på storslagen sikt över de omkringliggande Almijarabergen.

GÖRA

Nerjas innerstad vimlar av butiker, barer, restauranger och oemotståndliga glasstopp. Torget Plaza Tutti Frutti står för nattlivet med barer och små danspalats. Byn har närhet till vackra vandringsleder i Almijarabergen såväl som vattensporter och dykning i skyddade nationalparken Cerro Gorro. Nerjas stolthet är droppstensgrottorna Cuevas de Nerja som sträcker sig nästan fem kilometer och inrymmer världens största stalagmit, en 32 meter hög kolonn. Grottorna upptäcktes först 1959 och är i dag Solkustens största turistattraktion och en svalkande tillflyktsplats sommartid när solen bränner utanför. Konserter hålls både i och utanför grottsystemet, och den 15 maj förvandlas turistparkeringen till en enda stor festplats då Romería de San Isidro firas.

Tips! På området finns även en botanisk trädgård och nyanlagd lekplats, solskyddad av pinjeträd och med välordnade picknickbord. Alldeles intill går vandringsleder upp till toppen El Cielo och ytterligare ett picknickområde, som även går att nå med bil under den torra perioden.

ÄTA

Pahuna Nepalese Restaurant, nepalesisk-indisk restaurang med finess i att lyfta olika smaker. Ett wild card inklämd mellan stekhus, brittiska barer och tapas längs huvudgatan ner mot Burriana Beach men vinner alla gånger. Raw Lounge serverar matiga smakrika tapas och grym sangria. När du tröttnat på de typiska strandbarernas fisk och skaldjur är detta ett friskt uppvaknande för smaklökarna bara en gata upp från stranden.

Esquina Paulina kan sitt vin, ost- och charkbricka, tomatsalsa och oliver. Ett vanligt upplägg i Spanien, men den här baren har det lilla extra i både stämning och smaker. Små färgglada möbler placerade i en krök i en av de livligaste gränderna ner mot Balcón de Europa förstärker den genuint spanska karaktären.

Glass extra allt. Balkongen vimlar av kulglass i kulörta färger toppade med godis, vars enda syfte är att bräcka grannens frysdisk. Köerna ringlar sig långa och glassen hinner ofta smälta innan smaken ger sig tillkänna.

Längs den lugnare gatan C. Hernando de Carabeo mot Burriana-stranden finns ett håli-väggen intill Kayak Carabeo med blodapel-

sin och pistage. Promenera lugnt ytterligare 50 meter för en bländvit minibalkong och 200 meter till pelarprydda Instagramvänliga balkongen Mirador del Bendito över Playa Carabello. Minst ett uppklätt kompisgäng kommer att passera med en selfiepinne i solnedgången.

STRÄNDER

Det finns omkring tio stränder bara i Nerja, alla med en mix av sand och småsten, inhysta mellan klippor längs den 15 km långa kusten. Den mest kända stranden är den långa och breda Playa de Burriana med sitt klara vatten. Längs strandpromenaden hittar du ett stort utbud restauranger, butiker, aktivitetscenter, lekplatser och volleybollplaner. I änden mot Nerjas centrum även traditionella fiskebåtar. Att paddla kajak är både populärt och ett vinnande sätt att utforska de andra stränderna i området, som grannbyns Maro Beach.

Playa de Maro är cirka 500 meter lång och erbjuder bekvämligheter som solstolar, parasoller, kiosker och rullstolsanpassning men också ett ovanligt rikt liv under ytan. Stranden gränsar nämligen till Los Acantilados de Maro-Cerro Gordo, ett naturområde som bevaras och skyddas ända ut till havs vilket lett till en explosion av marint liv. Förutom snorkling och dykning är Maro också perfekt för kajakpaddling. Rutten Maro–Burriana är perfekt, då det är en relativt lugn sträcka som ger dig en fantastisk utsikt över kustområdet. Här finns också små grottor att utforska.

Tips! Strandhopping längs kustremsan Nerja till Almuñécar där moriska vakttorn blickar ut över kusten och delfiner ofta ses passera utanför.

Stenarna triggar samlaren i dig och badskor är att föredra.

En återkommande strandfavorit är Playa Alberquillas, med lagom promenad dit och klart vatten.

Stranden Cala Torre del Pino kräver klättringsvänliga skor men bjuder på en fiskrik undervattenvärld.

4. Benalmádena

STRÄNDER & NATTLIV

Benalmádena sträcker sig från foten av Sierra de Mijas-bergen till kusten och är en stad i tre delar. Den vitkalkade bergssluttningen ger en inblick i det gamla Andalusien, medan Benalmádena Costa har soliga stränder och ett livligt nattliv. Arroyo de la Miel är det lyxiga bostadsområdet däremellan.

GÖRA

Stranden Las Viborillas är inte särskilt välkänd men har desto mer charm och skönhet. Liten och avskild med frodig vegetation och klippor för den tankarna mot en tropisk ö. Havet i viken är väldigt lugnt vilket gör det till en bra strand för barnfamiljer, men de många klipporna i havet gör den lite mer äventyrlig. Besök byn Mijas på eftermiddagen eller tidig kväll, för en hänförande havsutsikt. En annan utsiktsplats värd ett besök är det otippade buddistiska monumentet Stupa, som rymmer både meditationsrum och buddastaty i guld. Från en balkongliknande platå intill är blicken fri och milsvid mot Fuengirola och Marbella.

ÄTA

Carvajal Beach kantas av lyxiga strandklubbar med gardinprydda solsängar och avslappnade matställen som färgstarka La Cubana, vars gladmönstrade parasoller och trämöbler målade i turkost, gult och rött lockar redan på avstånd. Hängmattor, flamingor, plyschsoffor, barfota fötter och en vibe som hämtad från en sydamerikansk strandplätt intill djungeln snarare än betongkomplexen i bakgrunden. Lika mycket go’ stämning som smaksensationer i krämig guacamole, ceviche, tonfiskbowls, grillad bläckfisk och mojitosorbet. Är du i området över natten så missa inte deras vitaminkick till frukost och en lugnare strand vid den tiden på dagen.

Apelsinerna är löjligt söta och oemotståndliga. Smaksätter cavan, självpressas på livsmedelsbutiken och hamnar på en cheesecake.

Ett färgstarkt stopp på Playa Carvajals strandrestaurang La Cubana är både kul och gott.

5. Almuñécar

SLOTT & STRÄNDER

Tillsammans med närliggande La Herradura utgör Almuñécar Costa Tropicals mest myllrande och utbudstäta städer. Besökare lockas hit av den attraktiva gamla stadskärnan, som är toppad av ett slott från 1500-talet, shopping i småbutiker och den 19 kilometer långa sandstranden med palmerad strandpromenad.

GÖRA

Arkeologiska museet samt resterna av en romersk akvedukt. Promenad genom den frodiga floran i Parque del Majuelo, inhägnad strax nedanför slottet vid havet. Vattenlandet och inhemska favoriten Aquatropic ligger i utkanten av staden, alldeles intill havet. Kul favorit som lockar fram barnasinnet och kräver sin återhämtning.

ÄTA

Lokalt kök hämtat från hav och odlingar som omringar staden. Många små insprängda apelsinprydda torg med billigt svart kaffe och härligt högljudda spanska storfamiljer, särskilt på söndagar.

La Herradura har många fina badvikar och hit åker dykcentren för att öva.

På en morgonpromenad genom tomma gränder finns ändå oväntat vackert sällskap.

Lägenhetshotellet Apartamentos Avanel överblickar stadskärnan och svalkar med poolklädd terrass.

Klockan klämtar för dig . Hemingway återvände till Ronda och den gamla moriska stadsdelen La Ciudad, där det är tydligt var han hämtade inspiration från.

”New Bridge” binder samman Rondas historiska kärna, som dramatiskt delas av ravinen El Tajo.

3 x VITA BYAR

1. Ronda

DRAMATISK UTSIKT

Ronda vilar på en platå högt upp i bergen, 1,5 timme på bred väg från Málaga och drygt en timmes snirklig utkikstät bergsväg från Marbella. Den kuperade staden är speciellt känd för den djupa ravinen El Tajo som dramatiskt delar staden i två delar. På den ena sidan rester av medeltiden, på den andra en modernare tappning, om än med historisk, vitkalkad vintagecharm. Från bron Puente Nuevo (New Bridge), som förenar stadsdelarna, är det drygt hundra meter rakt ner till floden. Från den gamla bron leder ravinen blicken upp mot stadskärnan. Promenaden däremellan är väl värd några extra svettpärlor och chansen stor för att du stöter på ett gäng påfåglar. I Ronda hittar du också Spaniens äldsta tjurfäktningsarena och den kupolprydda balkongen Mirador de Ronda som blickar ut över ravinen och bergen alldeles intill. Ett stenkast längre bort ligger 1800-talsparken Alameda del Tajo, även den med utkiksplatser som hänger ut över klippan. För att uppleva Ronda i olika ljus och sinnesstämningar så stanna med fördel över natten.

GÖRA

Har du kort om tid kan du göra Rondas viktigaste fem stopp på två timmar; Plaza de Toros de Ronda (inträde), den äldsta tjurringen i Spanien (30 min). New Bridge (15 min), El Tajo de Ronda, Ronda Gorge (15 min), Gamla kvarteren (25 min) och tillbaka för att avsluta på Plaza de España (30 min). Stadens kända arabiska bad från medeltiden, som vilar i botten på ravinen, står delvis välbevarade men torra, medan grannen Aguas de Ronda istället erbjuder varmt vatten och behandlingar. Intill ligger trevliga vätskestoppet Bar

Casa Clemente. Härifrån leder en promenadstig upp till de bortre, historiska delarna av Ronda.

ÄTA

Hotel Don Miguel, restaurangen har attraktiva bord alldeles intill stupet. Blåsiga dagar

är uteserveringen dock öde då kastvindarna omöjliggör en vettig middag. Albacara

Restaurant är ett likvärdigt alternativ på andra sidan New Bridge, bara utsikten som skiljer.

Längs gatan Nueva ligger uteserveringarna så tätt att det är en konst att ta sig förbi dem om man är hungrig. Gemytlig stämning som dukas fram till kvällen; på morgonpromenaden finns här inte ett spår av dem. För dig som inte orkar vänta vid ett bord finns många hål-i-väggen-butiker med nybakat bröd, charkuterier och melon – bara att packa rycksäcken full och välja skuggplats.

En middag för två intill avgrundsgapet i Ronda. Till kvällen har de flesta turister återvänt till kusten och de mest attraktiva borden väntar.

Gambas pil pil, vitlöksfrästa räkor, letar sig ofta in i menyerna och är en svårslagen förrätt.

Bo

Parador de Ronda. De statliga spanska paradorerna har oftast paxat den bästa platsen och Ronda är inget undantag. Ligger intill avgrundsgapet med sikt mot både solnedgång och månljus över New Bridge. Catalonia Ronda ligger i centrum, där tjurfäktningsarenan och det största shoppingstråket möts. Här erbjuds takterrass med infinitypool och fri sikt in i Tajo de Ronda – gratis inträde, med andra ord. Lägenheter finns det gott om. Apartamentos Avanel ligger i ett familjevänligt område nära Plaza de España. Nyrenoverade rum med balkong, utomhuspool och trädgård med fri sikt mot både stadskärna och berg.

2. Frigiliana FAVORIT NÄRA NERJA

Medeltida Frigiliana är en typisk andalusisk pueblo blanco (vit stad) i bergen, öster om Málaga. På bergsåsen vilar resterna av det moriska slottet Lízar från 800-talet, och från byns klättrande terrasser och gränder väntar en vidsträckt panoramautsikt över de omringande bergen och kusten.

GÖRA

Vandra gata upp och gata ner eller ut på utmärkta leder i bergen. En rutt går mot Nerjagrottorna och den högsta toppen El Cielo som sträcker sig 1 508 m ö h i naturparken Sierra de Tejada.

ÄTA

Lång och trogen personlig favorit är Restaurante El Jardín, The Garden Restaurant. Många vackra trappsteg upp i byn belönas med fri sikt, skyddande segeltak och inbjudande trädgårdsmöbler i järn och mosaik. El Mirador, ytterligare en avsats upp, erbjuder likvärdig sikt och avslappnad atmosfär men med vita dukar och mer inomhusalternativ.

Klassiskt spanska La Taberna del Sacristan ligger ombonat på torget intill kyrkan, och i en av de intilliggande gränderna gömmer sig danskdrivna pärlan La Taperia, med arabiska smårätter med hjärta. Inhemskt och annat europeiskt finöl står uppradat i butiken La Domadora y el León

Tips! Boka bord i förväg. Restaurangerna har ett roterande samarbete som möjliggör en ledig dag i veckan för alla, så risken finns för att just din favorit är stängd.

Balkonger finns det gott om i bergsbyarna. Sangria och genuin andalusisk mat likaså.

3. Salobreña BÖRDIGT OCH VACKERT

En av Spaniens mest attraktiva byar som ligger längs det som kallas för Costa Tropical. Salobreña har en lång historia och kännetecknas av sitt moriska slott från 900-talet som reser sig som en topp över byn. Området är ovanligt bördigt eftersom en flod rinner raka vägen hit från Sierra Nevada. Den övre, äldre delen av staden är en labyrint av vitkalkade byggnader men byn är också hem för en nyare, lägre del, kantad av stränder populära för dykning och kajakpaddling. Salobreña står värd för färska lokala rätter och kulturella fester. Firandet av stadens skyddshelgon Nuestra Señora del Rosario äger rum i oktober och inkluderar en populär pilgrimsfärd.

Minst ett besök i Frigiliana varje resa är familjens motto. På Restaurante El Jardin firas födelsedagar, och utsikten mot havet är omöjlig att tröttna på.

3 x FAMILJEVÄNLIGT

1. Aquaveliz Water Park

Vattenpark i Velez Málaga med rutschkanor med olika adrenalinpåslag och tillbehör som ringar och madrasser, bubbelpooler, vågmaskin och egen, lekfullare del för de yngre. Bra matutbud, glass och iskall frappé samt viloplatser med solsängar och parasoller. I Velez Málaga ligger även shoppingcentret El Ingenio med många stora kedjor och food court. Stranden Playa Benajarafe är väl värd ett besök om badlandet inte tagit musten ur dig. Längs kusten hittar du också samma tema i lugnare Bahía Park, i Algeciras bortom Gibraltar cirka 45 minuter väster om Marbella, samt mindre och familjevänliga Aquamijas Mijas, i Mijas.

Tips! Räkna med och omfamna tanken på att bli tillrättavisad av nitiska badvakter med visselpipor. Ordning och trygghet gäller på Spaniens badland – och det finns många regler.

2. Benalmádena Mariposa

Benalmádena Mariposa är en tropisk oas sprängfylld med fjärilar i ett thailändskt tempelliknande hus. En härlig andningspaus för stora och som väcker upptäckarglädje hos de små.

3. Bioparc Fuengirola

Bioparc Fuengirola fungerar mer som ett naturvårdscentrum än djurpark genom att släppa besökare in i djurens livsmiljöer istället för tvärtom. Med fokus på bevarande, utbildning och hållbarhet är djurparken hem för välskötta djur i naturliga miljöer, separerade från sina gäster genom floder, broar och stenar.

Tips! Kom under sommarens utökade kvällstimmar för att se några av parkens nattliga invånare.

Utöver det året-runt-öppna havet erbjuder Solkusten kul svalka på vattenland.

Vem kan motstå en grön djungel med porlande bäckar och fladdrande fjärilar?

Det mesta kan firas med en parad. Påskveckan är ett skådespel där alla deltar och ingen lämnas oberörd.

UDDA HÖGTID

Semana santa

För en minst sagt annorlunda högtidsupplevelse, res hit under påskveckan. En djupt rotad ceremoni med stora skådespel fyller byarna i dagarna sju. Processioner som sakta och värdigt rör sig genom gränderna för att symbolisera Jesus väg till korset, en ny händelse med tillhörande färg och stämning för varje dag. Musiken dånar och studsar mellan väggarna och stora träflottar med Jesus och Maria bärs fram längs folktäta gator. Följt av trumslagare, huvklädda män, rökelser och kvinnor i vackert broderade spetsar och höga klackar. Alla generationer deltar och stannar uppe till midnatt för att inte missa finalen som oftast landar vid byns kyrka, efterföljt av fyrverkerier.

Tips! Förutom påsken är det mycket annat som firas med fest och parad, så håll utkik efter lokala traditioner och helgdagar. Men se till att ha fyllt kylen, för butikerna håller stängt.

HISTORISK FAVORIT Alhambra, Granada

Granada, som ligger vid foten av bergskedjan Sierra Nevada, är berömd för sin skönhet och det mest imponerande arvet efter morerna: slotts- och borgområdet Alhambra. De medeltida palatsen och trädgårdarna, som vakar över staden från en platå, finns med på Unescos världsarvslista sedan 1984 men blev redan 1870 ett kulturminnesmärke i Spanien. Väl värd stor beundran för sin muslimska arkitektur med invecklade stenarbeten, detaljerade tak, rustikt mönstrade kakelväggar och frodiga innergårdar med porlande fontäner.

Tips! Boka inträde i förväg och gärna en privat guide för att inte missa detaljerna som ger ytterligare dimensioner till den visuella storheten. På senare år har turismen ökat rejält och fler än 2,4 miljoner besöker Alhambra årligen.

Tips! Om du är i Granada under skidsäsongen (december till maj) så missa inte skidorten Sierra Nevada. Det snöklädda bergets liftsystem Pico del Veleta (3 398 m ö h) kan jämföras med Åres. Närheten till Costa del Sol gör det till ett av de få områden i världen där det är möjligt att åka skidor och ta ett behagligt dopp i havet samma dag. Sierra Nevada är också en nationalpark med unik flora och fauna som gör området populärt och värt ett besök året om.

Utsikten från Granadas gator upp mot Alhambra och Sierra Nevada är majestätisk. Vyn från borgens fönster är inte fy skam den heller.

DEN SVARTA ÖN

Den minsta och hemligaste av de sju Kanarieöarna är trots sina vassa klippor vänlig och välkomnande. El Hierro bjuder på storslagna vandringar i omväxlande natur.

II gryningen kliver jag ut på terrassen till det lilla vita stenhuset jag hyr i byn El Pinar på 800 meters höjd. Häruppifrån ser jag det solglittrande havet som omsluter ön. Molntussarna svävar fram därute över havet på samma höjd som huset. Att de inte svänger av och beger sig in över byn får mig att tro att solen alltid skiner på El Hierro.

Men om jag hade befunnit mig högre upp och kollat ner, som om jag vore ombord på en vädersatellit, hade jag sett att det nästan alltid är klart väder över den sydliga delen av ön där jag befinner mig, samtidigt som ett tjockt molntäcke har parkerat uppe vid nordkusten.

Det är svårt att förstå att jag befinner mig på en av Kanarieöarna. För här saknas såväl charterhotell och ljusa sandstränder som souvenirbutiker och nattliga barer och klubbar. Till den här ön, två och en halv timmes båtresa från charterghettot på södra Teneriffa, kommer man för att vandra i den orörda naturen, dyka i havet eller helt enkelt bara njuta av vetskapen att man befinner sig på Europas sydvästligaste ö.

Efter frukosten kör jag mot öns sydspets. Den smala asfaltsvägen saknar räcken och slingrar sig brant nedåt genom ett landskap med korpsvarta

taggiga stenbumlingar och konformade berg med rött grus. Det känns som att jag hamnat på planeten Mars eller att jag rest bakåt i tiden och hamnat i jordens barndom, då vulkanerna nyss slutat spy ur sig eld och rök och världen ligger och väntar på att livet när som helst ska kräla upp på land.

Vägen slutar och havet börjar i Tacorón. Det mullrar, dunkar, smäller och fräser när vågorna rulllar in och träffar klipporna med en kraft som känns dödlig. Jag tar ett par räddhågsna simtag i en av de naturliga bassängerna som omges av svarta klippor. Då ser jag hur havet tornar upp sig och gör sig redo för ännu en attack. I samma stund som jag greppar badstegen kommer den rasande vågen. Rytande letar den sig ner i bassängen.

När jag klättrat upp på en av klipporna för att soltorka kommer ännu en våg. Smällen och vattenkaskaden är högre och vildare än tidigare. Men värst är det när den sugande drar sig tillbaka. Som om den vore ett utsvultet monster drar den mig med sig med ett slurpande ljud ner i havets glupska svalg. Att spjärna emot hjälper inte. Kraften är övermäktig.

När havet retirerat rinner blodet från flera små sår

Åkattraktion. Vägen runt öns västliga udde bjuder på hisnande utsikt.

I byn El Pinar på 800 meters höjd är tempot lågt, luften sval och utsikten strålande.

Det är skralt med stränder, men El Hierro har desto fler naturliga havspooler. Se upp för havets kraft bara!

”Vägen slutar och havet börjar i Tacorón. Detmullrar, dunkar, smäller och fräser när vågorna rullar in och träffar klipporna.”

jämnt, som om monstret ändå tog några småtuggor innan det bestämde sig för att spotta ut mig och försvinna.

Några dagar senare är jag tillbaka i Tacorón. Nu ligger havet stilla, som om det sov. Ingen risk för vilda vågor idag. Efter en simtur utan minsta dramatik kliver jag upp och beställer nygrillad fisk och en iskall Dorada-öl i foodtrucken och sitter sedan och soltorkar och njuter av utsikten över ett hav som just idag bestämt sig för att vara så beskedligt som ett hav kan vara.

Mina grannar i byn uppe på berget heter Martin och Antoinette Harris. De har varit öbor hela livet. Hon från Korsika. Han från England. Efter att de träffats bodde de fyra år i London, men kände sig instängda. Man kunde ju varken se hav eller berg som hemma på Korsika, tyckte Antoinette. Därför flyttade de till Teneriffa, också det en ö, lockade som de var av gröna vågen-drömmen om att ”checka ut från ekorrhjulet för att återvända till naturen och odla sin egen potatis i någon idyllisk liten by”, som Martin formulerar det i sin El Hierro-blogg, The Westernmost Isle

Men Teneriffa var inte tillräckligt ö-ig, så efter några år flyttade de med sina sex barn till grannön El Hierro.

Familjens första nyårsafton på ön bjöd på en överraskning. I skymningen stod plötsligt Juan Pascal och Eulalia utanför deras grind. De var grannar i byn och tyckte att det passade att välkomna de nyinflyttade främlingarna med en nybakad kaka, torkade fikon,

färsk getost och en flaska vin. På juldagen några dagar tidigare hade de för övrigt frågat en annan granne, fåraherden Pancho Cura, om de fick köpa ett lamm av honom. Nej, det fick de inte. Men de kunde få ett. Så omtänksamma är man på en ö i Atlanten, lärde de sig.

Nu har de bott trettio år på El Hierro. Runt deras vita stenhus, granne med det hus jag fått låna, breder idag en trädgård ut sig med buskar och träd dignande av vindruvor, aprikoser, citroner, päron, apelsiner, persikor och plommon.

– Det är svårt för oss öbor att bo på fastlandet. Jag mår så mycket bättre här intill havet, säger Antoinette på engelska med fransk accent, medan jag sippar på det friska hembryggda vita vinet och tuggar på de sega vinägerinlagda strimlorna av aubergine som Martin ställt fram.

– Jag känner mig bara fri om jag är på en ö, fyller Martin i.

Medan Martin fyller på våra små glas säger han att man inte kan dra alla öar över en kam. Det är skillnad på öar och öar. Ytterst handlar det om vilket hav de ligger i.

– På öarna i Medelhavet bor levnadsglada vivörer som går ut på kaféer och umgås. Här på de vildare och kargare öarna i Atlanten är man mer hemma i huset, har en mer melankolisk läggning och en djupare och mer poetisk personlighet.

– Sorglig och poetisk som den portugisiska fadomusiken? föreslår jag.

– Ja, precis, den är ju också en produkt av Atlanten. Solen sjunker snabbt och försvinner bakom bergen. Medan vi reser oss från bordet i trädgården för att gå

Utomhusarenan Campo de Lucha i Frontera (t v). Stjärnklart – Vintergatan syns tydligt med blotta ögat på nätterna (mitten). La Frontera är öns stora växthus, här frodas bananer, mango och ananas (t h).

in genom den blå trädörren till värmen i köket säger Martin att öborna har en paradoxal inställning till fastlandet.

– Å ena sidan känner sig öbon – och dit räknar jag förstås mig själv – förfördelad och isolerad och som en lite sämre människa än fastlänningen. Å andra sidan har öbon samtidigt en storslagen självbild som går ut på att ”min litenhet är bättre än din storhet”.

Under två veckors tid kör jag kors och tvärs över ön och når varenda vrå av den. På kuppen får jag uppleva alla de olika klimatzonerna. Från fiskebyn

La Restinga på öns sydspets, där solen alltid skiner, kör jag norrut. Ut ur den solstekta förhistoriska öknen, upp i bergen och genom pinjeskogen med sina metallicgröna barr och skägglavstäckta lagerträd. Därefter rakt in i molnen som drivit in över högslätten med sina ängar och stenmurar och kor, får och hästar som betar. Högt gräs som fröar. Blåeld, senap, raps och vallmo som blommar. Dimman som tätnar lika snabbt som den därefter lättar.

Solen bryter fram genom tjockan, ljuset återkommer, horisonten blir åter synlig och fram träder de blåsvarta konturerna av de avlägsna grannöarna. De

storslagna vyerna fyller en slättmänniska som jag, van vid att inte se längre än till skogsbrynet på andra sidan den lilla skogssjön, med andäktighet. Avståndet till vulkanen på Teneriffa som framträder så tydligt härifrån är tjugo mil. Ändå ser jag tydligt ända dit. Som om jag från sovrumsfönstret hemma i Stockholm skulle se vattentornet i Örebro. Eller som om jag på besök i Paris skulle klättra upp i Eiffeltornet och få syn på invasionsstränderna i Normandie.

De dramatiska väderskiftningarna har bland annat sin förklaring i läget långt ute i den väldiga oceanen och det faktum att ön, som är liten som en och en halv gång Fårö, samtidigt är högre än Åreskutans topp. Det är det som gör att molnen ständigt driver in västerifrån, krockar med öns centrala bergsrygg och envist parkerar sig över dalen på nordkusten. El Hierro är som världens alla väder nedkokade i en buljongtärning.

Varje morgon bestämmer jag därför vilket klimat och naturtyp jag är sugen på.

Nyfiken på Skottlands höglandshedar eller Irlands västkust? Jaha, då packar jag ylletröja och regnkläder och tar en tur till de dimhöljda höglandshedarna mellan utkiksplatserna i Jinama och La Peña.

Roadtrip på El Hierros högland. Känns som om man hamnat på Irland.

Ett besök på Shetlandsöarna? Då styr jag mot det karga blåshålet Dehesa på västligaste udden där de få träd som finns har stammar som är spruckna och ljusgrå och böjer sig ödmjukt inför västanvinden, som är så stark som den är för att den tagit sats ända borta i Amerika.

Vore ju också fint att få andas in den syrerika luften från de pinje- och laurisilva-skogar som en gång bredde ut sig i Medelhavsländerna. Okej, då snör jag på mig vandringskängorna och vandrar GR-131, leden på bergsryggen med utsikt över La Frontera och El Julan, dalarna som är resultat av förhistoriska naturkatastrofer, förmodligen ras efter extrema jordbävningar.

Vill jag uppleva ett magiskt sagolandskap parkerar jag i vägrenen norr om San Andrés och vandrar mot den del av ön där dimman är som kallast och tjockast. Kylslagen, huttrande och trollbunden når jag slutligen det heliga garoéträdet, det som ursprungsbefolkningen – bimbacherna – använde till att fånga upp det vatten som kommer med de fuktdrypande västanvindarna.

På kvällarna sitter jag på El Mentidero, alltså Ljugarkaféet, i El Pinar, byn där mitt lånade hus

ligger. Jag sippar på en café solo och spansk brandy medan jag studerar farbröderna vid borden intill. I tysthet och djup koncentration spelar de domino, parti efter parti, utan att yttra ett ord. Är det ett tecken på det atlantiska svårmodet? Eller kanske bara på deras koncentrerade engagemang i spelet? Det går en timme, det går två timmar utan att jag hör en enda hel mening yttras. Men jag har fått bevis för att herreños, som öborna kallar sig själva, kan prata. För jag har konverserat artigt på min enkla skolspanska med snabbköpskassörskor, bensinmackspersonal, kypare och restaurangägare. De har svarat lika artigt. Men fåordigt.

Men ännu har jag inte fått tillfälle att prata med några infödda öbor på riktigt. Inte fått höra om deras syn på ön och ölivet.

Då träffar jag fiskaren David Pavón. Han är inte ute på havet och fiskar idag, men det är han de flesta av veckans dagar. Idag sitter han på hamnkontoret för Cofradía de Pescadores, fiskarnas skråorganisation som han är ordförande för.

Till skillnad från de inflyttade Martin och Antoinette, mina grannar i byn, har han inte några färdiga formuleringar om hur det är att bo på en ö. För det

”Ur den solstekta förhistoriska öknen, upp i bergen och genom pinjeskogen med sina metallicgröna barr och skägglavstäckta lagerträd.”

För kolgrillat kött, besök Guachinche Aguadara.

El Hierros ikoniska laurisilva-skog.

”Det känns som att jag hamnat på planeten Mars eller att jag rest bakåt i tiden och hamnat i jordens barndom”

har han ju alltid gjort och inte reflekterat så mycket kring. Men precis som många andra i världens glesbygder älskar han ändå att berätta anekdoter om sin lilla värld som en så mycket mänskligare och tryggare plats än den stora, vilket här på ön underförstått är synonymt med fastlandet.

Nyligen skulle David på fiskeribranschmöte i Barcelona, men glömde bort tiden för flygets avgång. Ön har nämligen en pytteliten flygplats inklämd mellan berget och havet varifrån man kan flyga med små propellerplan till två av grannöarna. När David traskade runt på gatorna i öns lilla huvudstad, Valverde, ringde de från incheckningen på flygplatsen, en mils serpentinslingrande bilväg bort.

– Du skulle ju med det här planet för att inte missa anslutningen från Las Palmas till Barcelona, sa kvinnan på flygplatsen. Det avgår nu!

– Oj, ja just det, stönade David.

– Okej, vi håller planet tills du är här, men skynda dig. Efter den hjärtevärmande anekdoten frågar jag David om havet är fullt av fisk, medvetet provokativt,

eftersom jag föreställer mig att han ska börja skratta rått och slå fast att allt är utfiskat av rovgiriga japaner och kineser, och att allt var bättre förr … Men inte alls, visar det sig.

– Ja, det är verkligen fullt av fisk, säger David. Beståndet av makrill och tonfisk är till och med rikligare än vad det brukat vara. Fångsterna ökar för varje år.

På de ljusblå väggarna i hans hamnkontor hänger illustrerade planscher som visar vad man kan få upp ur havet. Palometa negra (havsbraxen), sargo (svartstjärtad havsruda), atún rojo (blåfenad tonfisk) och så förstås dorada (guldsparid), som gett namn till en av ögruppens ölsorter. Det finns naturligtvis många fler fiskar på planschen, för havet mellan Senegal, Mauretanien, Västsahara och Kanarieöarna bjuder på stor biologisk mångfald.

De utländska industrifiskefartygen har som tur är förbjudits att tråla närmare ögruppen än sexton landmil. Så David och hans kollegor i El Hierros fiskeflotta kan utan konkurrens ägna sig åt småskaligt hantverksfiske.

Annie, som flyttade från Peru till El Hierro på grund av kärlek, jobbar som brandvakt. Tidig upptäckt av bränder ska motverka att katastrofskogsbranden 2006 upprepas (t v). Stora delar av ön är täckta av pinjeskog (t h).

Men en dag för tio år sedan dog all fisk. När glödande lava och giftiga gaser vintern 2011/12 vällde upp ur vulkanen på havsbottnen utanför La Restinga tog det kål på praktiskt taget allt levande. Döda fiskar flöt upp till ytan och in mot land. Men till allas förvåning var undervattenslivet tillbaka bara något år senare. Nu kom också valhajen, som inte brukar synas till här, och flera nya tropiska fiskarter som simmat upp hit från vattnen runt ekvatorn. De lockades av värmen från undervattensvulkanen och den temporära frånvaron av rovfiskar.

Resultatet blev att El Hierro idag kan erbjuda Europas finaste undervattensvyer för dykare. David dyker inte. Men han älskar att bo intill havet.

– Allt jag vill ha finns här. Jag har bergen. Jag har ett klimat som gör att jag varken fryser eller svettas. Och jag har havet. Jag måste alltid vara nära det.

Så tillägger han att han tror att mycket av den psykiska ohälsan i världen skulle avhjälpas om fler fick bo nära havet. Och bättre kan det väl inte sägas: El Hierro, Europas sydvästligaste utpost, är den perfekta ön att fly till när livet känns lite för glåmigt, hektiskt och stressigt. e

”Jag har bergen. Jag har ett klimat som gör att jag varken fryser eller svettas. Och jag har havet.”

Bästa badplatsen. Playa del Tacorón.

Snabbfakta

Bäst tid att resa: Året runt (mest regn i dec och feb, mest sol mars–okt). Öns huvudstad: Valverde. Tidsskillnad: –1 tim. Landsnummer: +34. Allmänt: Den västligaste av de sju Kanarieöarna. Ansågs före Columbus vara världens ände. Invånare: Ca 11 000.

Resa dit

Flyg direkt till Gran Canaria eller Teneriffa från Stockholm, Köpenhamn och under vintersäsongen fler svenska flygplatser med Norwegian, Apollo, Ving och Tui, från 2 500 kr t/r. Från Gran Canaria flyger du med Binter Canarias (bintercanarias.com ) för ca 500 kr till El Hierro. Anländer du till Teneriffa är det smidigare att ta båten sista biten till El Hierro, annars måste du byta flygplats. En enkelbiljett med Naviera Armas och Fred Olsen Lines snabbfärjor, som tar 2,5 tim, kostar från 500 kr. Boka via directferries.se

Ta sig runt

Transhierro (transhierro.com ) kör bussar mellan öns byar. Oavsett vart du ska kostar biljetten 12 kr. Kanarieöarna har låga hyrbilspriser, räkna med ca 200 kr/dygn med fri körsträcka. Störst är Cicar (cicar.com ), men lokala Autos Bamir (autosbamir.es ) är också en bra, pålitlig uthyrare. De möter dig i hamnen eller på flygplatsen.

Bo

b Ablancas hyr ut enkla men fina lägenheter i La Restinga från 800 kr/natt. Boka via Airbnb eller en hotellbokningssajt.

b Parador De El Hierro (parador.es )

är öns finaste hotell. Smakfullt inrett med läckert läge på den långa svarta lavastranden Las Playas. Dubbelrum från 1 200 kr/ natt.

b Balneario Pozo de la Salud. Vackert beläget spahotell med pool vid kusten i byn Sabinosa nära öns västligaste udde. Dubbelrum från 750 kr/natt. Boka genom en hotellbokningssajt eller mejla hotelbalneariopozodelasalud@gmail.com

Mums! Calamares med papas arrugadas och mojos.

Äta

El Hierro är inte en ö för kräsna foodies. Stekt, friterat och okryddat är ledorden. Mättande men trist. Undantag finns:

b El Refugio. Fiskrestaurang på La Lapa 2 i La Restinga. Bästa stället på ön att äta färsk fisk. Serveras med papas arrugadas (potatis kokad i saltvatten) och tre mojosåser (en vit, en röd och en grön).

b Guachinche Aguadara (facebook. com/guachincheaguadara ). En finca (bondgård) där köttet grillas över öppen eld. Portionerna är enorma.

b Mirador La Peña. Med öns vackraste utsikt. Vackert designad av Kanarieöarnas stjärnarkitekt César Manrique. En meny som höjer sig över mängden.

b Parador De El Hierro. Luncha eller dinera med klass på öns Paradorhotell på Las Playas med storslagen havsutsikt.

Vandra

Många välskyltade leder. Fint är att vandra i pinje- och laurisilva-skogarna mellan El Julán på öns sydkust och den långa bergsryggen som stupar ner mot La Frontera-dalen. Många fina vandringsleder finns också över ängar med stenmurar mellan byn San Andrés och utkikspunkterna Jinama och La Peña. Mest fysiskt utmanande är att vandra från La Frontera, upp längs den branta bergväggen till Jinama.

El Hierros turistbyrå (elhierro.travel ) har en bra vandringskarta som du får gratis på deras kontor på Calle Dr Quintero 4 i Valverde. Sajten hejkanarieoarna.com har också många bra tips på vandringar.

Dyka

El Hierro har Europas bästa dykning. Centrum för öns dykning är fiskebyn La Restinga. Där hittar du bland annat dykfirmorna Buceo el Bajon (buceoelbajon.com ), Centro de Buseo El Hierro (centrodebuceoelhierro.com ) och Extra Divers (extradivers-elhierro.com ).

4 sköna badplatser

1. Tacorón. Naturliga havspooler med badstegar, foodtruck med stekt fisk och kallt öl, grillplatser och solskydd. Coolt ställe i ett landskap som är perfekt för en scifi-film som utspelar sig på Mars.

2. La Restinga. Öns fiskehamn på den soliga sydkusten har både en liten svart sandstrand och bryggor med badstegar på lavaklippor. Ett plus är att du har nära till flera bra kaféer, restauranger och barer.

3. Charco Azul. Svarta lavaklippor på nordkusten med naturliga pooler och grottor. Fint iordningställt med träspänger, trädäck och badstegar.

4. Arenas Blancas. En för ovanlighetens skull ljus sandstrand i en vild, karg och blåsig bukt på nordvästkusten. Se upp för de portugisiska örlogsmännen, alltså de blå giftiga maneterna.

El Hierro har Europas bästa dykning.

48 timmar i Valencia

Charmigare än Madrid. Mindre hektisk än Barcelona. Och med mer genuin matkultur än de två andra tillsammans.

Vi guidar dig till guldkornen i Spaniens tredje största stad.

, Just nu pratar alla om Valencia. 2022 utsåg EU staden till en av Europas två huvudstäder för smart turism.

Och 2024 stoltserar man med titeln European Green Capital. Allt fler upptäcker Valencia –som ligger 35 mil söder om Barcelona och är Spaniens tredje största – eftersom den samtidigt är svaret på frågan vart du ska åka för trånga medeltida gränder med tapasbarer, närheten till stränder och med både klassisk och modern arkitektur, men slippa trängseln och överturismen. Valencia har allt det som finns i den katalanska huvudstaden. Fast i mindre skala och i lugnare tempo.

Valencia sticker ut på flera sätt. För det första genom att floden Túria som slingrar sig genom staden sedan 1957 är torrlagd. På 80-talet omvandlades flodbottnen till en stor lummig park, perfekt för cykling, yogastunder, jogging, picknickar, lek, sport och promenader.

För det andra genom att du på botten av den torrlagda floden hittar Europas mest utflippade kulturcenter, Ciutat de les Arts i les Ciències, en rad rymdskeppsliknande byggnader fyllda av kultur, konst och museer.

Och för det tredje för att staden 15–19 mars varje år firar Las Fallas, Spaniens största festival, både vad gäller antal evenemang och antal besökare. Otaliga karnevalsliknande paradtåg och uppslupen dans böljar fram på gatorna. Kort sagt en fest som utmanar den världsberömda karnevalen i Rio.

Men Valencia bubblar av kultur, liv och rörelse också resten av årets månader. På många gator i centrum har biltrafiken förbjudits. Det är bara en av anledningarna till att staden nästa år alltså får stoltsera med EU-utmärkelsen Europas miljöhuvudstad. Hyr en cykel och trampa ut till havet. Eller ta spårvagnen de fem kilometerna ner till Playa Malvarrosa och Playa de las Arenas. Här strosar du mellan barer och kaféer i marinan och badar i Medelhavet från den långa, djupa sandstranden.e

Europas största saluhall

Vi börjar dagen på Mercat Central, Europas största matmarknad. Snart 100 år gammal och ett paradexempel på valenciansk artnouveau-arkitektur. Dekorerat kakel, högt i tak och hundratals marknadsstånd med de bästa frukterna, grönsakerna, fiskarna, köttbitarna, ostarna nötterna, blommorna och chokladbitarna du kan tänka dig. Saluhallen öppnar redan 7.30. Ända fram till lunch är det full fart när Valenciaborna själva ska handla sina lunch- och middagsingredienser.

b MERCAT CENTRAL, PLAÇA DE LA CIUTAT DE BRUGES.

Mandelmjölk och churros

Dagen är fortfarande ung. Så här dags passar det med ett glas mandelmjölk som här kallas horchata och är en av stans två paraddrycker (den andra återkommer vi till senare på dagen). Valencia har därför flera horchateríor, förutom utomhusbardiskarna vid entrén till Mercat Central. Snyggast är Santa Catalina med sina väggar täckta med snirkligt dekorerade kakelplattor. Förutom den nyttiga horchatan, som görs på jordmandlar och blandas med socker, kan du här beställa tjock mörk varm choklad som du doppar nyfriterade churros i.

dag 1 – förmiddag

b HORCHATERÍA SANTA CATALINA, PLAÇA DE SANTA CATERINA 6, horchateriasantacatalina.com

Plaça de la Verge är hjärtat i Valencias gamla stadskärna.

Testa en klassisk horchata, jordmandelmjölk.

Tapas för gourmeter

Vi håller oss kvar i samma kvarter. Dags för lunch som i Spanien knappast äts som i Sverige prick klockan tolv, snarare vid tvåtiden eller senare. Intill Mercat

Central ligger Vaqueta dit du beger dig för att sippa på ett brett utbud av fina lokala viner, äta dig igenom menyn med gourmettapas och om du orkar (tveksamt) kanske avrunda med en huvudrätt. Oavsett om du väljer tapas eller huvudrätt eller båda: satsa på allt med fisk och skaldjur.

b VAQUETA GASTRO MERCAT, CARRER DE SANT FERRAN 22, grupogastrotrinquet.com

Stadsnära strandliv

Valencias strand ligger 20 minuters spårvagnsresa från centrum. Den långa och breda Playa Malvarrosa som omärkligt övergår i Playa de las Arenas kantas av en strandpromenad med utegym, parkbänkar och en rad restauranger och barer. Bästa skaldjurspaellan med härligt knäckig botten (socarrat), ett glas vitt vin och en flan till efterrätt äter du utan konkurrens på anrika La Pepica, som var Hemingways favorit, eller på La Paz, båda på Passeig de Neptú.

dag 1 – kväll

Cava och solgula apelsiner

Middagen äts sent i Valencia. Eftersom lunchen avslutades först klockan fyra kan du ju omöjligen sätta dig till bords redan vid sjutiden. I väntan på middagen är det dags för utekafésittande, samtal och den dryck som vid sidan om den nyttiga horchatan mest förknippas med Valencia: aqua de Valencia, gjord på cava och färsk apelsinjuice spetsat med vodka och/eller gin. Förföriskt god. Kan drickas i praktiskt taget varenda bar. Avnjutes helst karaffvis i sällskap. En favorit för en sådan andaktsstund är Café Sant Jaume.

b CAFÉ SANT JAUME, PLAÇA DEL TOSSAL.

Dags för paella

Om du inte åt en arróz marisco till lunch på Playa de las Arenas tidigare idag är det nu dags för en klassisk paella valenciana. Spanska jordbruksdepartementet har slagit fast att den ska innehålla tio ingredienser: ris, kyckling, kanin, paprika, lök, vitlök, tomat, saffran, olivolja och stora vita bönor. Variationerna är trots det oändliga, men riset ska helst vara odlat i Albufera strax utanför stan – läs mer om det området i programmet för morgondagen. Paellan kan ätas på många ställen i staden där den hör hemma. Vi föreslår Lavoe som har en mängd varianter på paella/arróz – med enbart grönsaker eller med fisk och skaldjur eller varför inte med bläck från bläckfisken som färgar riset kolsvart.

b LAVOE, CARRER DE LA CREU NOVA 4, lavoearrozymar.com

valencians k a måltider

Under ett av våra Valenciabesök var det svårt att få middagsbord en lördagskväll runt midnatt. Inte för att restaurangköket hunnit stänga, utan för att det var full rush och alla bord var upptagna. Middagsätandet pågick till tvåtiden på natten. Så vilka är då de mest typiska mattiderna? Vi frågade

Valencias turistchef Eva Fernández och hon svarade så här:

Kl 07: Desayuno (frukost).

Espresso och söta kex.

Kl 11: Almuerzo (förmiddagsfika).

Vin/café con leche och en bocadillo med ost/skinka.

Kl 14: Comida (lunch).

Ofta med tre rätter och vin.

Kl 21: Cena (middag).

Kl 03–04: Re-cena (andra middag).

För dig som dansat natten lång.

dag 1 – eftermiddag

Lämna inte stan innan du ätit en paella/arroz marisco.

Ta spårvagnen till Playa Malvarrosa.

Europas största saluhall: Mercat Central.

Stadens egen syndiga dryck: Aqua de Valencia.

visit valencia

På Horchateria Santa Catalina kan du förutom horchata avnjuta churros med choklad.

Förr var det en strid ström av bilar på Plaça de l’Ajuntament. Nu syns endast fotgängare och cyklister.

så reser du till valencia

b Med tåg tar du dig från Paris till Valencia med en restid på totalt 11 tim. Byte från franskt till spanskt snabbtåg i Barcelona. Från Madrid tar tåget bara 1 tim 50 min. Boka på sncf.com eller renfe.com . Från och med i år flyger Ryanair direkt Stockholm–Valencia (ryanair.com ) för från 300 kr t/r.

b Varför inte kombinera staden med besök på ett par öar. Från Valencia går det direktfärjor både till Mallorca (7 tim) och Ibiza (5 tim). Köp biljett på balearia.com eller clickferry.com

b I innerstaden kan du gå praktiskt taget överallt. Men ska du en bit bort – till exempelvis flygplatsen – finns ett stort tunnelbanenät. Dessutom spårvagnar från centrum ner till stränderna, marinan och hamnen. Billigast blir det att köpa Valencia Tourist Card som ger dig fria transporter på all kollektivtrafik plus fri entré på kommunala museer och sevärdheter. Kostar 140 kr för 24 tim, 190 kr för 48 tim och 240 kr för 72 tim. Läs mer och köp på visitvalencia.com

dag 2 – förmiddag

Jogga i Túriaparken

Ge dig ut före frukost för en joggingtur, promenad eller cykeltur i den avlånga Jardi del Túria som en gång i tiden var botten av stadens flod. Cyklisterna har ett stråk, joggarna ett annat och de gående ett tredje. Mycket välordnat. Och kommer du tillbaka senare på dagen och ta med dig barn, missa då inte Gulliver-parken där man kan leka att man är en lilliput som klättrar på jätten Gulliver. Lekparken öppnar kl 10 men stänger olika tider beroende på när på året du kommer (öppettider på visitvalencia. com ).

Kolla ris och skåda fågel

Albufera är Spaniens största sötvattenlagun som sedan 1986 dessutom är naturreservat. Bara en mil från centrala delarna av staden hittar du våtmarkerna, skogarna och risfälten där man sen 700-talet odlar huvudingrediensen till paellan, risrätten som har ett arabiskt förflutet. Ta bussen hit ut – eller cykla. Hoppa sedan på en båt för en tur i den fågeltäta lagunen. Vill du skåda fågel är februari–mars och augusti–september bästa tiden, eftersom miljoner flyttfåglar då pausar här på sin väg mellan Europa och Afrika. Boka gärna en guidad vandring på Tancat de la Pipa (tancatdelapipa. net ) där en grupp ekologer på statligt uppdrag har renat vattnet och återställt miljön till sitt naturliga habitat.

b LÄS MER OCH KOLLA BUSSTIDER PÅ parquesnaturales.gva.es BOKA BÅTTURER PÅ albuferapaseosenbarca.com

dag 2 – eftermiddag

Besök från yttre rymden

Imaxbio, konsertlokal, delfinarium, naturvetenskapligt museum, marint museum med mera. Med ett begrepp: Ciutat de les Arts i les Ciències. De rymdskeppslika byggnaderna på Túriaflodens botten, ritade av stadens egen arkitekt Santiago Calatrava (som också designat Turning Torso i Malmö), känns som klippt och skurna ur Stjärnornas krig. Givetvis har otaliga sci-fi-filmer spelats in här. Mycket spännande pågår inne i ”rymdskeppen”, men underbart är också att bara strosa runt och från utsidan beundra vad som känns som besökare från yttre rymden.

b CIUTAT DE LES ARTS I LES CIÈNCIES, cac.es

Cocktail med stil

Café Madrid heter en anrik cocktailbar med anor tillbaka till 1940. Det var här drycken agua de Valencia en gång uppfanns. Stilsäkert. Ett mecka för designnörden. Möbler i olika stilar blandas med artnouveautavlor och kristallkronor. Uppfinningsrik cocktailmenyn skapad av Esther Medina-Cuesta med fokus på lokala smaker och ingredienser.

b CAFÉ MADRID, CARRER DE L’ABADIA DE SANT MARTÍ 10, myrhotels.com

dag 2 – kväll

Musslor, ostron & bläckfisk

Perfekta baren för en lång kväll med cava och fisk- och skaldjurstapas är Bar La Pilareta. Sedan 1917 har den serverat top-notch-tapas i en långsmal lokal med vita kakelväggar, mörka träpaneler, svart marmordisk och gyllene ölkranar.

b BAR LA PILARETA, CARRER DEL MORO ZEID 13.

Besök från yttre rymden? Nejdå, bara Ciutat de les Arts i les Cièncie.

Historiska kvarter bakom Playa de las Malvarrosa.

Albufera. Våtmarken en mil från stan där riset till paellan odlas.

Cava & snabbnudlar

Under en vecka checkade vi in på ett hotell på hjul och gjorde en roadtrip genom södra Spanien. Längs slingrande serpentinvägar, folktomma stränder, pittoreska byar och imponerande berg.

text & foto johanna jackson

IIkaros flyger i vindarnas stad på ljusets kust. Hans vingar är ett färgglatt segel. Hundratals kitesurfare som rör sig fram och tillbaka längs horisonten burna av uppåtvindar. Bakom sundet hägrar Rifbergen och Afrika. Kitesurfarna drar till i sina styren, tar sats mot vågorna, gör tricks och snurrar runt i luften innan de landar med ett stort plask på vattenytan.

Ilskna rop hörs. Ikaros har flugit för nära solen. Hans skärm har trasslat ihop sig med en annan och nu kraschar de båda surfarna ner i havet. När de kommer upp ur vattnet igen och går i land på den över sju kilometer långa stranden de Los Lances uppstår en så pass hetsig konversation så att man inte kan undgå att undra i fall den hörs ända till Marocko.

Själv har jag checkat ut ett stort schabrak till husbil från en parkering strax norr om Málaga några dagar tidigare. Sju dagar ska spenderas på en roadtrip genom Andalusien. Men istället för att ta utgångspunkt i svenskfavoriter som Marbella, Málaga och Ronda försöker vi leta rätt på de mindre besökta delarna. De okända guldkornen om man så vill. Men det är svårt –det är trots allt Spanien vi talar om.

Vi befinner oss på en camping strax utanför Tarifa, en söt stad med vita hus, mjuka kullerstensgator och skaldjursrestauranger som säljer piri-piri-räkor till toner av trubadurer. Staden som är den sydligaste punkten på Europas fastland är även känd som vindarnas stad. Inte konstigt att den därför även anses vara den förnämsta destinationen i världen för just kitesurfing. Kusten som vi befinner oss på heter Costa de la Luz och ligger på Andalusiens västkust. Den är lugnare än solkusten och inte lika exploaterad.

Men visst finns här turism. Ljusets kust är välbesökt av spanjorerna själva och på vår camping

finns även gott om semestrande fransoser, tyskar och nederländare. Många tycks ha bott här flera veckor och dukat upp både bord och stolar framför mastodonthusbilarna. De har med sig cyklar till barnen, små tält till hundarna och en del har till och med bundit upp hängmattor mellan träden. Men varför ha ett hus på hjul om man inte ska använda dem? I jakten på den perfekta stranden knappar vi in nya koordinater i husbilens toppmoderna gps och tar sikte norrut. Sakta sniglar vi fram längs serpentinvägar. Faktiskt så sakta att mitt resesällskap till slut förvisar mig från förarplatsen och ber mig svänga in till vägkanten så att kön bakom oss kan passera.

Utanför fönstren skymtar solbrända slätter och buskbeklädda mjuka böljande kullar med fläckar av grönt. Vi åker förbi vissna solrosfält och vita låga skolådor till hus med platta tak. Här och där, en enslig bensinmack och en och annan rostig vinddriven vattenpump, sådana där höga trekantstorn med en solfjäderformad turbin på toppen som man förväntar sig att se i amerikanska delstater som Arizona eller Wyoming. Den heta marken får luften att darra och vid vägkanten ser vi flera runda marklöpare rulla i vinden.

Känslan av att befinna sig i Don Quijotes vilda västern accelererar till max när vi får syn på en skylt som leder till ”El Chaparall” strax innan vi svänger av till vårt slutmål för dagen – den 3,8 kilometer långa sandstranden Bolonia. Eller som tjejen i kontoret på husbilsuthyraren viskande beskrev det:

– Bolonia är lite som ett Karibien i Spanien, men sprid inte vidare hemligheten.

Och visst är Bolonia vackert. Men det är inget Karibien. Havet utanför är mörkt, det finns inga palmer och ingen vit sand. Den enda husbilscampingen här är en inhägnad fyrkant med tio platser utan rinnande vatten. Lite skillnad mot den andra campingen, men det får duga, tänker vi och betalar innan vi bittert

Bolonia: Inte Karibien, men fint ändå. Fortsätter man uppför sanddynerna hittar man välbevarade ruiner från den romerska staden Baelo Claudia.

Vilda västern-vibbar utanför Bolonia och surfstaden El Palmar.

upptäcker att man skulle kunnat parkera gratis direkt framför havet.

Solen har börjat gå ner och färgar himlen gulorange. Bakom husbilen bräker en högljudd get, hoppar upp på en stenbumling och får i sin tur hönan som stått där tidigare att kackla till ilsket. De få strandförsäljarna som försöker kränga handdukar och drömfångare till badgästerna har sedan länge packat och ihop och åkt hem. På stranden sitter folk med dreadlocks i batikbyxor och klunkar ur medhavda ölflaskor. Några har tagit med sig högtalare och dansar omkring barfota, hjular eller kickar boll. Bortsett från en liten del av stranden är det helt öde. Förutom några enstaka restauranger och en handfull enstjärniga hotell ekar bukten tom.

En annan morgon och en annan strand. Vi är svettiga när vi stiger ur husbilen i surfhålan El Palmar. Den enda campingen var full men efter en timmes letande lyckades vi landa en parkeringsplats och vi har bestämt oss för att stanna över dagen. Här svämmar strandremsorna över med parasoll och handdukar. Längs huvudgatan trängs den ena surfskolan efter den andra mellan trendiga strandkaféer som utlovar fräscha sallader och nyfångade räkor grillade över öppen eld. Nu börjar vi tala Karibienvibbar. Det var här palmerna, den vita sanden och de kulörta solstolarna i rosa och turkos hade gömt sig.

Iñigo Jimenez-Fontes flyttade hit permanent från Sevilla för sju år sedan. Han hade utbildat sig till jurist men när han inte kunde få jobb, som många andra i regionen, sadlade han om och började arbeta som marknadsföringsansvarig på den lilla surfskolan 9Pies istället. Han minns hur El Palmar såg ut när han först kom hit.

– För tio år sedan fanns här knappt några byggnader alls utan bara långa ensliga stränder. Allt som allt fanns kanske fyra fem surfskolor. Nu öppnar fyra fem nya skolor varje säsong.

Han är tacksam för surfturismen som håller företaget igång även in på senhösten, då vågorna är som bäst, men oroar sig för vad framtiden innebär för El Palmar. När lokala myndigheter för några år sedan tillkännagav planer på att bygga ett stort hotellkomplex vid den orörda kustremsan, komplett med direkt strandaccess och ”rum med havsutsikt”, började han engagera sig i organisationen ”Salvar El Palmar” –, Rädda El Palmar.

– Vi vill ha en annorlunda turism än Costa del Sol. Sådan typ av turism är inte bra för vare sig naturen, marken eller människorna som bor på den.

Vi hinner med oväntat mycket på bara sju dagar. Avstånden mellan byarna är små och vi tillbringar endast två nätter på samma plats i Granada för att undkomma hettan och hinna med att upptäcka

Lukasz Janyst

Lugnet före stormen. ”Aldrig igen”, sade mitt resesällskap efter att ha trotsat vågorna utanför surfskolan 9Pies. Tips: Strunta i parkeringsparkerna utanför Gibraltar. Nära gränsen finns ett fält där man kan stå gratis.

Granadas stolthet, världsarvet Alhambra vilar vid foten av Sierra Nevada. Missa inte att boka biljetter i tid.

staden. Vi hinner med att vandra runt i skuggan av de höga cypresserna i det rödfärgade palatskomplexet Alhambras trädgårdar, andas in den rosendoftande luften under Sierra Nevadas väldiga bergstoppar och hänföras av de snirkliga mosaikutsmyckningarna i de Nasridiska palatsen.

På den nästan öde campingen Fuente de Lobo, med en magisk utsikt över Granada, dricker vi sangria ur tetrapack och dansar polka utanför husbilen. Hit kommer turisterna inte förrän om några månader när snön har lagt sig på bergen. I den vita bergsbyn Mijas tycker vi synd om de små åsnorna som tvingas bära runt på feta britter och i den söta kuststaden Nerja går vi vilse bland de myllrande gränderna med identiska vita tvåvåningshus och nattnäckar i en av stadens skyddande bergsvikar efter en sen kväll av barhoppande på Tutti-Frutti-torget.

I takt med att vi kör mer åt sydväst förändras landskapet. Hotellkomplex och golfbanor med enorma tjusiga skyltar kantar de vältrafikerade vägarna och mellan Málaga och Estepona svär vi tyst varje gång vi tvingas passera en vägtull. Hur många ska man behöva åka igenom på en timme? Många visar det sig.

Vi hinner även med att åka utomlands.

Passkontrollen i Gibraltar är den snabbaste jag varit med om. Som lämlar på ett rullband slussas vi förbi en leende kontrollant som inte ens kikar på passet utan bara glatt vinkar oss framåt. Under högsäsong passerar ungefär 40 000 människor gränsen om dagen. Det är rätt mycket med tanke på att det lilla brittiska territoriet endast har 30 000 invånare.

– Så när de spanska myndigheterna vill jävlas saktar de bara ner passkontrollen. Då kan vi snacka om en flaskhals, säger vår taxichafför George.

Vi har parkerat vår husbil på andra sidan gränsen och är nu på väg upp för Gibraltars mest prominenta landmärke. I en hisnande fart styr George förbi smala svängar och branta stup.

– Gibraltar måste vara det enda landet där människor från så många olika religioner samsas på en sådan liten yta. Det spelar ingen roll om man går till den katolska kyrkan, metodistkyrkan, moskén, synagogan eller till det hinduistiska templet, vi är som en stor familj, säger George innan han tvärbromsar för en liten grupp med lurviga individer som slagit sig ner längs med vägkanten.

– Okej vem vill ha en bild med aporna? Ställ er på led, se så, var inte blyga, manar George.

När vi väl kommit upp till den 426 meter höga Gibraltarklippan är jag smått illamående och behöver luta mig mot en av stenmurarna för att inte få svindel. Utspridda runt omkring oss sitter ett 20-tal av de berömda gibraltaraporna, av arten berberapor. De drygt 200 individerna som bor på klippan är de enda vilda aporna som finns på den europeiska kontinenten och är ett lika stort kännetecken för Gibraltar som klippan.

Enligt en populär trosuppfattning kommer Gibraltar att befinna sig under brittiskt styre så länge som det finns apor på klippan. Och det är kanske just därför som gibraltarborna vurmar så starkt för primaterna. Förutom att se till att ge dem regelbundna veterinärbesök placerar myndigheterna ut stödfodring till dem.

– Får man verkligen mata dem? undrar jag samtidigt som George fiskar upp en påse jordnötter och lockar till sig en mindre individ som hoppar upp på hans axel.

– Ja då, jag har en speciell licens”, intygar George. Men efter en stunds pockande ger han med sig.

– Nej okej, jag får inte mata dem. Men hur ska jag annars kunna få kunder? Alla vill ha en bild med aporna. Dessutom matar jag dem bara med osaltade nötter, det är inte farligt för dem.

Det ska erkännas, i början var jag rätt skeptisk till att semestra i husbil. Mina associationer gick direkt till Sunes Sommar, foppatofflor, träningsoveraller och meck med septiktankar (som vi faktiskt struntade i att använda). Inte så glammigt. Men rätt praktiskt och bekvämt.

Särskilt efter att vi till slut lyckades ta reda på hur luftkonditioneringen fungerade efter fyra dagar i inkubationsvärme. Och sedan är ju en hederlig roadtrip alltid riktigt roligt – särskilt med rätt resesällskap. Man är fri att åka var helst nyfikenheten kallar, men utgår alltid från en trygg bas.

Sista kvällen har vi ställt upp bilen på en stor parkeringsplats. I kaffekopparna har vi hällt upp finbubbel och till middag har vi kokat upp en stor kastrull med snabbnudlar. Håren är uppsatta i toviga knutar och havet brusar knappt hundra meter utanför dörren. På något sätt förkroppsligar cavan i kaffekoppen vår husbilssemester i Spanien. Okonventionell lyx på något vis. e

The Rock – hemvist för Europas enda vildapor.

Campingen Fuente del Lobo i Sierra Nevada bjuder på vackra vyer och poolhäng.

LÄS VÅR GUIDE till andalusien på nästa sida

Snabbfakta andalusien

invånare: 8,3 miljoner. huvudstad: Sevilla. bäst tid att åka hit: juni–oktober. Valuta: euro.

Campingplatser

Camping Rio Jara, stor och bekväm camping direkt på stranden en bit utanför staden Tarifa.

Camping Fuente del Lobo, en charmig campingplats uppe i Sierra Nevada med söta stugor och en trendig bar/restaurang med pool.

Camping Bella Vista, en populär camping med pool, restauranger och tvättstugor sydväst om Estepona. För dig som verkligen vill grotta ner dig i campinglivet. Sajten europcampings.eu har en bra sammanställning över campingplatser med kontaktuppgifter. Se till att boka i plats i god tid i förväg om ni tänker stanna till i Marbella eller Málaga.

Uthyrare

Touring Cars är den största husbilsuthyraren i Europa och erbjuder moderna bilar med plats för allt från två till sex personer. De erbjuder gratis flygplatstransfer och 24-timmars

vägservice. Minimiålder för att hyra: 25 år. Flamenco Campers är ett mindre familjeägt uthyrningsföretag som specialiserar sig på Andalusien. Har totalt 8 mindre bilar med plats för två till fyra personer. Minimiålder för att hyra: 28 år.

parkering

Om man kan tänka sig att tillbringa vissa nätter utan el (man kan fortfarande använda bilens faciliteter som badrum, kylskåp och spis) är det praktiskt att ställa sig på vanliga parkeringsplatser. I Bolonia går det bra att stå direkt vid stranden och i Nerja rekommenderar vi den stora parkeringsplatsen Parking Balcon de Europa, eftersom det inte finns några campingar för husbil nära staden. Ska ni besöka Gibraltar är ett hett tips att parkera utanför gränsen och strunta i de kommersiella parkeringsplatserna. Fortsätter man längs Principe de Asturias kommer man till det stora fältet Recinto Ferial. Där kan man stå gratis. I appen Park4night kan man söka efter parkeringar

och campingplatser efter pris och faciliteter i princip hela världen.

Stränder

Playa de Bolonia. 70 meter bred och 4 kilometer lång. I ena änden finns även massiv sanddyner som breder ut sig över en stor kulle och i området kan man besöka romerska ruiner. Stora chanser att hitta en ostörd del av stranden.

Playa Marco. En söt strand med klart vatten utanför Nerja. Det går att hyra kajak och utforska de små grottorna som finns i området. Glöm inte att ta med snorkeln.

Playa de Monsul. En naturskön strand som hör till nationalparken Cabo de Gata utanför Almeria.

Cala de San Pedro. En svårtillgänglig men väldigt charmig strand som man måste ta sig till fots. Det går också att ta vattentaxi hit från Las Negras.

11 sköna stopp i Andalusien

Stränder, kulturstäder och mysiga byar. Här är elva ställen som du inte får missa på bilresan genom södra Spanien!

Ronda. Den spektakulära klippstaden ligger strax ovanför spanska solkusten cirka en timme och tio minuter med bil norr om Marbella. Från stenbron som binder ihop den gamla stadsdelen med den nya kan man blicka ut över en 200 meter djup ravin.

Frigliana. Sockersöt vit by drygt 7 kilometer norr om Nerja. Den gamla staden är ett av de mest välbevarade exemplen på morisk arkitektur i hela Spanien och eftersom den ligger 300 meter över havsnivån får man en makalös utsikt över Medelhavet.

Caminito del Rey. 7,7 kilometer lång vandringsled som går genom ravinen El Charro och som tidigare var känd som Världens farligaste vandringsled.

Leden är nu renoverad, betydligt säkrare men fortfarande ruskigt rolig.

Sevilla. Spaniens fjärde största stad bjuder på flamencoglamour, häftig historia och gastronomiska upplevelser. Staden ligger däremot inte vid kusten och kan bli olidligt svettig under de heta sommarmånaderna.

CÁdiz. Urgamla Cádiz lockar inte bara med museum, medeltida kyrkor, vackra slott och anrik hästbalett utan även med stränder och vackra naturområden.

Granada. Vacker stad med arabiska inslag omgiven av bergskedjan Sierra Nevada. Stadens röda moriska borg

Alhambra är en syn värd att resa omvägar för. Världsarvet döljer vackra fontäner, lummiga trädgårdar och praktfulla utsmyckningar.

Nerja. Vit semesterpärla med små badvikar gömda längs med den bergiga kustremsan. Främst populär bland barnfamiljer och pensionärer men har även ett helt funktionellt nattliv. I närheten finns berömda grottor och favoriten Playa Marco.

El Palmar. Chict surftillhåll populär bland lokalbefolkningen som ligger vid en sju kilometer lång sandstrand. Det finns inte mycket till varken hotell eller en stadskärna här utan det är strandhäng för hela slanten som gäller. Strandbarer och surfskolor finns det däremot gott om.

Tarifa. En muromringad stad på Spaniens allra sydligaste spets. I staden finns små trevliga torg och gränder men de flesta lockas hit av den fenomenala vindsurfingen som anses vara bland den bästa i världen.

Marbella. Trendiga svenskfavoriten Marbella bjuder på Michelinkrogar, marinor med lyxbåtar och exklusiva poolklubbar. Kändisspana, boka in dig på en yogaklass eller ta med favoritboken för en heldag på stranden.

Las Alpujarra. Är samlingsnamnet på en region tillika grupp charmiga bergsbyar omgivna av storslagen natur i närheten av Granada. Bästa sättet att uppleva byarna är till fots och mellan dem går fina vandringsleder.

Mallorca port de sóller & sóller

Sóller och Port de Sóller är en bra kombo för den som önskar en semester som rymmer både vandring & bad. Här är en miniguide till favoriterna på nordvästra Mallorca!

DDet lilla tåget rullar förbi citrondodlingar och olivlundar. Det skakar och dunkar medan vi i sakta mak stiger uppåt, in bland de karga bergsmassiven. Jag drar ner mitt fönster och insuper dofterna av landsbygd. Det går så långsamt att det känns som om jag nästan skulle hinna sträcka ut handen och plocka några citroner.

Roligaste sättet att ta sig till byn Sóller är med den smalspåriga järnvägen som startar från Plaça d’Espanya inne i centrala Palma. Det antika tåget ser ut nästan exakt som det gjorde för hundra år sedan, med tågvagnar i teak och enkla sittbänkar.

Sóller på nordvästra Mallorca var länge isolerat från resten av ön, på grund av sitt otillgängliga läge uppe bland Tramuntanabergen. När järnvägen mellan Palma och Sóller byggdes i början av 1900-talet var syftet främst att exportera apelsiner från Sóller till Palma. Frukterna som odlades i Sóllerdalen ansågs vara de bästa på hela ön. Idag är det främst turister som tar tåget. Visst kan man säga att det är en turistfälla, men en väldigt trevlig sådan! Kuriosa för cineaster är att tåget även medverkar i filmen Jönssonligan på Mallorca från 1989!

Strax innan vi påbörjar färden ner till byn Sóller, som skymtar nere i en dal, stannar tåget och alla passagerare får kliva ut för att njuta av utsikten i ett par minuter.

Väl framme i Sóller fortsätter jag resan i samma stil, med byte till den gamla spårvagnen som går mellan Port de Sóller och Sóller. De två städerna är tätt sammanknutna, och att vistas här ett par dagar i kombination med en helg i Palma är ett perfekt upplägg av en Mallorca-semester. Dessutom är det en resa som man kan göra utan att behöva hyra egen bil.

Sóller, vackert beläget vid foten av Tramuntanabergen, är en perfekt bas om man är ute efter vandring och vacker natur. Härifrån tar man sig enkelt till några av öns populäraste vandringsleder. Den lilla staden är ett populärt turistmål, och det mesta kretsar kring torget strax intill järnvägsstationen.

Att bo i Port de Sóller rekommenderas för den som vill semestra nära havet. För exempelvis barnfamiljer är det ett klockrent val. Men även i Port de Sóller finns många fina vandringsturer inom räckhåll. Vill man få ut det bästa av sitt besök i Sóller och Port de Sóller rekommenderas att åka hit vår eller tidig höst, då vädret är som behagligast och turisterna färre! e

6 STÄLLEN ATT ÄTA & DRICKA PÅ

PATIKI BEACH

Trendigt & avspänt

Denna populära strandrestaurang i det bortersta hörnet av viken som omgärdar Port de Sóller fokuserar på råvaror av bästa kvalitet. Patiki jobbar bara med utvalda lokala leverantörer och presenterar sina rätter på ett väldigt smakfullt sätt. Farm to table, on the beach är ledordet. Missa inte! Boka bord via hemsidan.

b patikibeach.com

NENI Israeliska smaker

NENI är en familjeägd kedja som finns i flera europeiska städer. Mat med inspiration från Israel och Mellanöstern är det som gäller på denna restaurang som ligger på den lummiga terrassen på designhotellet Bikini, högt uppe bland kullarna ovanför Port de Sóller. Boka bord här för en romantisk middag med magisk utsikt.

b nenimallorca.com

Anländ ståndsmässigt till Port de Sóller med den antika spårvagnen.

Bäst på seafood

Strandpromenaden i Port de Sóller har sin beskärda del av mediokra turistfällor, men Kingfisher är definitivt inte en av dessa. Vällagade klassiker som fisksoppa och fiskburgare och väldigt bra service. Stängt måndagar och tisdagar. Populärtn– boka bord är ett måste!

b TEL +34 971 638 856, kingfishersoller.com

CAMPO SOL

Familjärt & prisvärt

Lite undanskymt läge bakom strandpromenaden i Port de Sóller men den som hittar hit behöver inte gå hem besviken. I en stor lokal serveras rustik mallorkinsk mat utan krusiduller, priserna är dessutom klart under snittet i området. Familjevänligt och trevligt!

b CAMINO DEL CAMPO DE LA MAR

FET A SÓLLER

Bästa glassen

Bästa glassen i trakten serveras av denna lokala leverantör som har glassbarer både i Sóller och Port de Sóller. Hemgjord kvalitetsglass med naturliga ingredienser och en uppsjö smaker. Ett givet stopp när glassuget sätter in!

b CARRER DE LA MARINA 2, PORT DE SÓLLER PLAÇA DES MERCAT 1, SÓLLER

SULLERICA BEER & BAR

Hantverksöl

Vill man ha en paus från Estrella och San Miguel och testa öl med lite mer avancerade smaker så rekommenderas denna lilla ölbar på en bakgata nära kyrkan i Sóller. Här serveras hantverksöl från det lokala bryggeriet Sullerica, ackompanjerat av lokala smårätter.

b CARRER DE VICARI PASTOR 5

Patiki Beach, populäraste strandhänget.

Enkelt men ändå sofistikerat på Patiki Beach.

5 VANDRINGAR & UTFLYKTER DEIÀ Oslagbart läge

Deià anses vara en av öns vackraste byar, med ett oslagbart läge högt uppe bland bergen och vidsträckt utsikt över havet. Byn har en lite exklusiv touch och lockar många kändisar som kommer för att bo på lyxhotellet Belmond La Residencia (ägdes tidigare av Sir Richard Branson). Deià är pyttelitet men väldigt gulligt, här finns många trevliga kaféer och uteserveringar liksom en liten strand ett par kilometer från byn. Ett trevligt sätt att ta sig till Deià är att vandra från Port de Sóller, en dagstur på drygt en mil. Halvvägs kan man stanna vid en finca uppe i bergen och äta magiskt god citronkaka. Vill du inte gå tillbaka från Deià går det bra att ta buss, ca 30 min till Port de Sóller.

FORNALUTX

Idyllisk by

Fridfulla Fornalutx tävlar med ovanstående Deià om titeln som Mallorcas finaste by. Många mysiga kullerstensgränder, gamla stenhus och prunkande trädgårdar att inspireras av. Det är även en populär bas för många landsvägscyklister, som lockas av de fina serpentinvägarna som omgärdar Fornalutx. Gå hit eller ta bussen från Port de Sóller eller Sóller och vandra tillbaka, en fin promenad genom pastorala landskap. Efter en knapp timme är du tillbaka i Sóller.

Deià har utsetts till Mallorcas vackraste by.

Fornalutx, på lagom promenadavstånd från Sóller.

FAR ES CAP GROS

Tjusig utsikt

Upp till fyren i Port de Sóller kan man vandra antingen via en naturskön slinga som startar i Port de Sóller eller gå en kort promenad längs den asfalterade serpentinvägen (det går även att köra bil hit upp). Från fyren har du en fin utsikt över havet. Här finns också ett vandrarhem, Refugi di Muleta, eftersom vandringsleden GR 221 passerar just här. På vandrarhemmet kan du äta en bit mat eller bara ta en öl i solnedgången.

SA CALOBRA/CALA TUENT Båt och vandring

Från hamnen i Port de Sóller går många chartrade båtturer. Ett populärt stopp på många dagsturer är Sa Calobra, en liten vik där man kan bada och snorkla. På vägen dit stannar många båtar även till vid stranden Cala Tuent. Ett tips är att hoppa av där och vandra tillbaka, en fin dagstur på cirka 15 km.

VALLDEMOSSA Kulturell atmosfär

Ligger mitt emellan Sóller och Palma och är ett enormt populärt utflyktsmål. Pittoresk by med slingrande kullerstensgator och vackra omgivningar som lämpar sig bra för vandring. I Valldemossas kloster från 1200-talet spenderade kompositören Frédéric Chopin en vinter tillsammans med författarinnan George Sand, den senare skrev sedan en bok om upplevelsen. Buss från Sóller tar ca 50 min.

Far es Cap Gros. Härifrån har man bästa utsikten.

Ta en öl vid fyren och njut av solnedgången!

Sa Calobra, ett populärt utflyktsmål för många turbåtar.

Från terrassen på Bikini Island & Mountain Hotel har man fin utsikt över hela viken.

BOENDE

I Port de Sóller finns det gott om hotell, de flesta ligger längs den långa strandpromenaden. Hotel Eden är ett familjevänligt hotell med pool, bara några meter från stranden. Trendiga Bikini Island & Mountain Hotel ligger lite mer avskilt på en höjd med utsikt över havet. Ett annat populärt hotell är Es Sport, som ligger i en ombyggd herrgård från 1600-talet. En klassiker i byn Sóller är Hotel El Guía, som ligger precis bredvid tågstationen. Har dessutom en trevlig restaurang.

b hoteleden.com/en/eden, bikini-hotels.com/hotel, hotelesport.com/en, hotelelguia.com

AKTIVITETER

Sóller och Port de Sóller är inga partyställen, hit kommer man främst för att njuta av naturen, lugnet och havet. Vandring är mäkta populärt, förbi Port de Sóller passerar bland annat GR 221, en 14 mil lång vandringsled som går längs norra delen av Mallorca. Bergen lockar även många klättrare och cyklister, Mallorcas vägar är som gjorda för landsvägsscykling. I Port de Sóller finns butiker längs strandpromenaden som hyr ut cyklar, liksom även SUP-brädor och annan utrustning.

SÅ TAR DU DIG HIT

Tur och retur-biljetter till tåget från Palma till Sóller går att förboka på trendesoller.com . Ska du köpa en enkel biljett görs det enklast på stationen som ligger vid Plaça d’Espanya. Priset är 18 euro för en enkel resa. Ska du fortsätta med spårvagn till Port de Sóller tillkommer 7 euro. Buss tar ca 35 minuter från Port de Sóller (buss nummer 204) via Sóller till huvudstaden Palma och går med jämna mellanrum. Priserna ligger på 2–4 euro för en enkel biljett. En taxi från Palma flygplats till Port de Sóller kostar 50–60 euro.

Boho-chica oasen Bikini Island. Bildtext

Bada och snorkla vid Cala Deià.

Mallorcas vägar är som gjorda för cykling.

El Guía har bra restaurang och centralt läge i Sóller.

Alicante

Alicante är långt ifrån en själlös semesterort. Här möter du en levande spansk stad med antika rötter. Per J Andersson listar sina favoriter.

Mitt favorithotell

Hotel Boutique Alicante

Palacete S.XVII

Inrymt i ett före detta kloster från 1700-talet, med tjocka stenväggar och träbjälkar i taket. Perfekt läge intill katedralen San Nicolas de Bari och livliga restauranggator. Frukosten intas på kaffenördbaren Madness på andra sidan gränden. Dubbelrum från 1 000 kr/natt.

b CALLE MIGUEL SOLER 22, hotelboutiquealicante.com

Bästa lunchen

Bar Manero

Stans bästa tapas och cocktails. Musslor, räkor, skinkor. Både klassiska spanska tapas och smårätter med en tvist, som laxtartar med avokado och äpple och konfiterad jordärtskocka. Intim atmosfär. Som en blandning mellan lyxig butik och exklusiv medlemsklubb.

b CALLE MEDICO MANERO MOLLÁ 7

Bästa middagen

El Portal

Populär restaurang och bar med hög klass och nyromantisk design med mässingsbeslag, kristallkronor och rosor. Superbra service, kockar av världsklass. Atún dos colores är tonfisk med två sorters såser som passar fint ihop med ställets egen variant av patatas bravas med stark sås och aioli.

b CALLE BILBAO 2, elportaltaberna.es

per j andersson redaktör

Perfekt rostat kaffe på Madness Specialty Coffee.

Lyxigt, intimt och tapas av högsta klass på Bar Manero.

BAR MANERO

MADNESS SPECIALTY COFFEE

Bästa tapasen

Gastrobar San Telmo

Ligger bakom San Nicolás-katedralen och serverar spännande kulturella korsreferenser och innovationer som musslor i kokosmjölk eller vermouth, friterad bläckfisk i svart aioli och stekt grisöra med hummus.

Rejäla murar och mörka trätakbjälkar.

b CALLE SAN NICOLÁS 14, santelmogastrobar.com

Bästa baren

Portal d’Elx

Så heter den gamla vita kiosken på Plaza Portal de Elche. Här låg tidigare en brunn där stadsborna hämtade sitt dricksvatten. Ingen partybar, men ett underbart ställe att sitta på ljumma nätter under de exotiska trädkronorna med ett glas cava, andas in doften av stad och hav och föra långa existentiella samtal.

Bästa kaféet

Madness Specialty Coffee

Koffeinmecka med vintagemöbler och blankpolerad industri- och steampunk-design. Kombinerat rosteri och kafé som också serverar underbara frukostar och smårätter. En trappa upp flyr du undan nedervåningens liv och rörelse och sitter hela förmiddagen med din bok eller dator och dricker både en och två koppar cortado med perfekt rostat kaffe.

b CALLE SAN NICOLÁS 4

Bästa kvarteret

Gamla stan

Gränderna runt San Nicolás-katedralen öster om Rambla Méndez Núñez är populära bland turister. Det finns ett skäl –här finns det gamla Alicantes själ. Smala gränder, uteserveringar, liv och rörelse och en känsla av tidlöshet och många bra barer och restauranger, och några trista turistfällor – se upp!

Bästa marknaden

Mercado Central

Spanska städer har i de flesta fall behållit sina traditionella matmarknader. Saluhallar med ett överdåd av grönsaker, fisk, kött och vin. Alicantes mattempel är byggt i två våningar och rymmer förutom alla stånd med råvaror och färdiglagad mat också flera vattenhål i form av prisvärda tapasbarer med livlig atmosfär. Testa Mil921, Aitana och Anamar för några assietter med lufttorkad skinka, vällagrad fårost eller vinkokta musslor. Sköljs ner med iskallt mineraldoftande vitt vin eller helt enkelt una caña (ett litet glas fatöl).

Strandutflykt

san juan

Stadsstranden Postiguet är bra, men den i semesterorten San Juan är bättre. Hyr en cykel eller ta spårvagnen och bege dig de åtta kilometerna längs kusten till San Juans långa fina strand för en heldag i vågorna och solen. Eller ta utflyktsbåten till den historiskt intressanta badön Tabarca som en gång i tiden var fristad för medelhavspirater.

Bästa kulturupplevelsen

Maca

Många spanska städer är framstående när det gäller samtida konst. Så också Alicante med sitt moderna konstmuseum MACA, som rymmer såväl permanenta som tillfälliga utställningar. Här hittar du verk av såväl Miró och Dalí som Juan Gris.

Det svalkande havet kantar staden Alican te.

b maca-alicante.es

Missa inte!

les fogueres de sant joan

20–24 juni. Spansk midsommar flödar av vin och låter kaboom! Eldar, fyrverkerier, paella som lagas i järnfat på gatan, fest hela natten och parader med ninots, det vill säga papier maché-figurer med satiriska drag och målade i bjärta färger. Kulmen nås 24 juni, dagen som även i vår svenska kalender uppmärksammar anledningen till festandet: Johannes Döparen.

Intimt och personligt på Bar Manero.

Strosa på Esplanada de España.

IBIZAS lugna lillasyster

Formentera är partyön Ibizas beskedliga granne. Här råder skötsamhet, lugn och ro. Dessutom bjuder ön på några av Medelhavets finaste stränder. Och välklädda italienare.

Vi flög till Ibiza och tog färjan därifrån till Formentera. Det finns också direktfärjor från Barcelona.

JJag hatar att cykla. Därför är jag minst sagt förvånad över mig själv där jag trampar fram på den dammiga grusvägen i jakt på den perfekta stranden. Det är en bit över 30 grader, solen steker och svetten lackar. Jag andas genom munnen. Näsan är redan igensatt av vägdammet. Hade den inte varit det hade jag nog känt lukten av Medelhavet vid det här laget, för det är nära nu.

När det turkosfärgade vattnet blir synligt glömmer jag cyklingens vedermödor för en stund. Promenerar den sista biten ner till viken vid Cala en Baster och kastar mig i det svalkande havet. Flyter på rygg bland vågorna som slår in mot den steniga och klippiga stranden och blickar upp mot kalkstensgrottorna strax ovanför.

Jag är ensam i det kristallklara vattnet. På en klippavsats solar några italienskor. I övrigt är den lilla viken helt folktom, precis som på så många andra undangömda stränder på Formentera.

På välkända stränderna Illetes och Llevant är det däremot precis tvärtom. Här är å andra sidan sanden finkornig och kritvit – eller om man så vill – perfekt. Om man hade kunnat se den vill säga. Idag är den fullständigt belamrad av brunbrända kroppar. Många är hitresta över dagen från grannön Ibiza.

– Folk kommer hit för stränderna, främst Illetes, säger receptionisten på Hotel Sa Volta i Es Pujols när jag checkar in tidigare under morgonen.

Ute på asfalten trampar jag på i vägrenen medan vesporna envist svischar förbi mig i en lika irriterande som aldrig sinande ström. Svänger av till en av öns markerade cykelrutter med förhoppningar om att finna den rogivande tystnad jag visualiserat när resan planerades.

Formentera är en platt ö med sin högsta punkt nära 200 meter över havet på platån Pilar de la Mola i öst. Det finns tolv cykelrutter spridda över den drygt 80 kvadratkilometer nätta ön. Trots att jag rankar cykeln som världens mest överskattade fordon såg jag inför resan faktiskt fram emot att upptäcka en för mig ny plats från sadeln. Med vinden i ansiktet skulle jag under total tystnad glida från den ena stranden till den andra. Stanna till för långluncher bestående av nyfångade skaldjur och kylt lokalt vin på restaurangerna vid kusten. Glatt skulle jag vinka åt likasinnade och njuta av gemenskapen cyklister emellan ute på cykelstigarna. Av känslan att vi, just vi på två hjul och trampor, hittat det bästa sättet att upptäcka den spanska ön på. Det blev inte riktigt så. Istället skaver saltet från

havet, efter det svalkande doppet, på alla kroppsdelar som vidrör sadeln. Och synen av ett par parkerade cyklar vid Illetes verkar vara det närmaste jag kommer någon cykelgemenskap.

Men innan jag tar mig tillbaka till hotellet i öns turistcentrum Es Pujols tar jag cykelrutten som går runt saltvattenslagunen Estany Pudent, ett populärt tillhåll för fågelskådare. Vesporna lyser äntligen med sin frånvaro och jag kan faktiskt njuta av tystnaden. Det enda som hörs är ett svagt rassel från kedjan och kuggarna som driver hjulen framåt

Glädjande nog träffar jag också två cyklister. Maria och Alberto Meritxell från Barcelona. Maria promenerar dock med sin cykel.

– Jag har gått så här i sex kilometer. Punktering. Imorgon blir det ingen cykling för vår del, säger hon uppgivet.

Jag susar vidare och känner mig däremot allt annat än uppgiven. Frihetskänslan, som jag föreställt mig att cyklingen skulle ge, infinner sig till slut. Åtminstone för en stund. Sedan blir jag återigen påmind om att jag alltmer börjar likna en babian där bak. Och mitt skav mellan benen får sällskap av en skavande insikt. Jag har helt enkelt gjort en misskalkylering. För hur mycket cykelparadis Formentera än är bör man upp­

skatta cyklingens grunder mer än vad jag gör för att verkligen kunna njuta av det. Men för den som gillar att cykla borde förstås två hjul och trampor vara ett givet val på ön.

I Es Pujols lämnar jag tillbaka cykeln till uthyrningsfirman. Sedan tar jag med bredbent och vaggande gång trapporna upp till mitt rum. Jag hatar verkligen att cykla.

Den lilla Peugeotbilen ligger fint på vägen. Rutorna är nervevade. Jag njuter av varje kurva. Betalar glatt ett par euro i avgift för att få köra in i naturområdet där Illetes ligger. Med cykel dagen före var det gratis – men vad gör det? Kör så långt jag kan komma innan jag parkerar och på lätta ben promenerar förbi horderna av italienare. Orken är bättre idag då jag åkt bil hit och det visar sig vara precis som jag förutspått.

”Det enda som hörs är ett svagt rassel från kedjan och kuggarna som driver hjulen framåt. ”

Maria Meritxell från Barcelona gíllar cyklingen på Formentera, men punktering är aldrig kul.

Efter lunch på Can Rafalet i östra änden av Ses Platgetes är det bara att kasta sig i havet.

Salta vindar ger Formenteras viner en speciell karaktär.

Det finns två

producenter på ön. En av dem är vingården Terramoll där man

ordnar provningar i skymningen ute bland rankorna.

Ju längre ut på halvön Es Trucadors jag kommer, desto glesare blir det mellan soldyrkarna. Det blir även glesare mellan de som väljer att ha badkläder på sig, men för den som kan leva med en och annan nudist finns här små enskilda vikar knappt utan folk.

Till sist är halvön så smal att det bara är att välja –Illetes i väst, eller Llevant i öst. Handduken placerar jag mittemellan. Att Formentera skulle ha Medelhavets bästa stränder visar sig inte vara en överdrift.

Efter några förmiddagstimmar med sol och bad i en enslig vik kör jag en sväng på landsbygden i Can Parra. Stenmurar löper längs vägarna och de flesta husen utgörs också av byggmaterialet som genom historien frigjorts från den hårda jordskorpan för att göra odling möjligt på ön. Stannar till vid det lilla fiskeläget Torrent de s’Alga med förhoppningen att få en skymt av öns lokala specialitet peix sec – en sorts torkad fisk. Men torklinorna gapar tomma.

På restaurangen Can Rafalet i Es Caló finner jag däremot vad jag letar efter. Och mer därtill. För även om salladen med peix sec är riktigt god är utsikten ännu bättre. Läget i den östra änden av stranden Ses Platgetes kräver sin bordsbokning en dag som denna. Men när jag en stund senare – mätt och med havsbrisen i ansiktet lämnar den fullsatta restaurangen – har jag ändå bråttom därifrån. Medelhavet kallar igen. För stranden är fantastiskt vacker även här.

Under seneftermiddagen svänger jag förbi Sant Francesc Xavier. Sveper en dubbel espresso i myllret av italienska turister på torget vid kyrkan innan jag och bilen klättrar uppför serpentinvägarna på öns enda brant till vingården Terramoll strax utanför La Mola.

Vinmakaren Jose Abalde Pintos och sommeliern Catalina Rodriguez visar runt bland de gröna klorofyllmättade vinrankorna som står i skarp kontrast mot den röda jorden.

– Givetvis är den för området speciella blåa Monastrelldruvan representerad här men vi odlar även Malvasia och utländska sorter som Merlot, Cabernet Sauvignon och Viognier, säger Jose och berättar att rankornas druvor växer långsamt i platåns jordmån vilket är optimalt för smaken och att de salta vindarna också sätter sin karaktär på slutresultatet.

Jose korkar upp flaska efter flaska och stående mitt

”Att Formentera har Medelhavets bästa stränder visar sig inte vara en överdrift.”

På Formentera äter man helst traditionella spanska rätter.

Tyska konstnären Firefox är ett färgstarkt inslag i La Mola.

ibland vinrankorna smakar vi oss igenom den lilla vinproducentens sortiment av rött, vitt, rosé samt mousserande samtidigt som solen gör sitt bästa för att åstadkomma en spektakulär sorti.

– Vi skördar druvorna för hand sista dagarna i juli eller de första i augusti. Då är vi omkring tio personer till skillnad mot enbart fyra i vanliga fall som jobbar här. Hur mycket vin som produceras beror förstås på skörden men det brukar ligga på omkring 15 000–20 000 flaskor per år, berättar Jose.

Att behöva spotta vin gör ont en afton som denna. Den lilla vinproducenten gör nämligen utmärkt vin och Jose och Catalina är den sortens härliga och generösa människor man gärna delar ytterligare en flaska med.

Jag trodde inte att jag skulle säga det men … jag borde ha tagit cykeln.

Med två inköpta flaskor av deras Merlotvin Primus under armen tar jag mig istället vidare till den närbelägna hippiemarknaden i La Mola.

– Hur det var här på 1970­talet? Haha, jag har faktiskt ingen aning, minns inte, jag var alldeles för mycket uppe i det blå då.

Den tyska konstnären Firefox besökte Formentera första gången 1974 och har varit på plats för att måla,

visa upp och sälja sin konst när marknaden, som är öns största och har funnits under 25 år, håller öppet på onsdagar och söndagar. I marknadens hjärta, i mitten av torget, turas musiker om att spela live och runtomkring marknadsstånden dricker folk öl på små barer med terrasser.

Marknaden i La Mola startades en gång som ett privat initiativ av diverse konstnärer och musiker sprungna ur den hippiekultur som frodats på ön och intilliggande Ibiza sedan sextio­ och sjuttiotalen. Men Firefox är inte till någon vidare hjälp för att få en insikt i om hur hippielivet såg ut på ön då. Och lika bra är väl det. Klädkoden på den närmast kultförklarade marknaden denna junikväll vittnar om att det råder nya tider för den lilla medelhavspärlan Formentera.

Det är Gucci, Armani och Prada – de välklädda italienarnas tid är här.e

Strandpromenaden i Es Pujols.

resa hit

Formentera saknar flygplats. Flyg till Ibiza, Valencia eller Barcelona och ta båten. Flera rederier trafikerar dagligen sträckan Ibiza–Formentera. Under högsäsong (sommaren) avgår färjorna flera gånger i timmen och överfarten tar bara 30 minuter. Det är också gott om färjor från Barcelona på spanska fastlandet. Kolla tider och boka på transmapi.com , mediterraneapitiusa. com och balearia.com . Mer info: Turistbyrån hittar du på formentera.es.

ta sig runt

Gillar du att cykla är Formentera perfekt. Ön är liten till ytan, nästan platt och är full av y circuitos verdes, pittoreska vandringsoch cykelrutter. Annars är vespa eller bil ett alternativ. Det vimlar av uthyrare av såväl cyklar som vespor och bilar, inte minst i La Savina där färjorna lägger till. Motrents Pujols i hamnen är en av de största. motorentpujols.com

bo

b Sa Volta. Litet mysigt hotell med snyggt designade rum en kort promenad från stranden i turistcentret Es Pujols. Pool och cocktailbar på taket. Miramar 94. savolta.com

b cala saona. Lyxhotell Nära Punta des Bou på västkusten med spa, gourmetkrog och egen strand. Dubbel från 900 kr. hotelcalasaona.com

b Hotel es Marés. Vackert designhotell som med sin dyrkan av vit sten och ljust trä och inredningsdetaljer som mjukslipade strandstenar och vindpinade, knotiga trädstammar skapat modern arkitektur i byn Sant Francesc Xavier, 3 km från hamnen i La Savina. Ganska långt från de fina stränderna, men spa, liten pool, bar och egen restaurang. Calle Santa Maria n 15, Sant Francesc Xavier. hotelesmares.com

Eller hyr en lägenhet via Only Apartments (only-apartments.se ) eller Airbnb (airbnb.se ).

äta

b Capri i Es Pujols har specialiserat sig på rätter med råvaror från Medelhavet. Här är stimmigt, livligt och alldeles underbart. Restaurangen är populär så boka bord för att garanterat få plats. restaurantcapriformentera.com

b Hotell Gecko Beach Club på stranden Migjorn har en av öns ambitiösare restauranger med ett internationellt kök. Stillsam atmosfär, rena smaker och stilrena matpresentationer. Här äter man med alla sinnen. geckobeachclub.com

b Can Rafalet är en genuin restaurang med lokala specialiteter och perfekt läge vid havet i Es Caló. Egentligen precis allt man önskar av en klassisk medelhavsrestaurang. Passar lika bra till lunch som till middag. canrafalet.es

Besök en vingård

Entusiasmen, kunskapen och värmen hos vinmakaren Jose Abalde Pintos och sommeliern Catalina Rodriguez gör ett besök här till ett måste för dig som älskar vin. Gör en vinprovning med goda tilltugg och få en guidad tur på gården. Läs mer på terramoll.es.

spannmålslada med hippieförflutet

Formentera! Mysko namn. Nästan som datatermen formatera. Men så samtida är inte öns namn, i själva verket kommer det från det latinska namnet för spannmålsmagasin.

På sextiotalet blev Formentera, liksom grannön, storasyster Ibiza, hangout för hippies och andra unga kreativa själar från såväl Nordamerika och resten av Europa. Här skrev

Joni Mitchell musiken till sitt album Blue – och Bob Dylan bodde en period i fyren i Cap de Barbaria på västkusten. Dessutom har öppningslåten ”Formentera Lady” på King Crimsons album Islands skrivits efter uppskattade besök på ön. Och jodå, även Janis Joplin var här. Vill du bli inspirerad: se spanska Julio Medems romantiska film Sex & Lucia som utspelar sig på Formentera med flera utomhusscener från öns karakteristiskt karga landskap. Senare har ön lockat celebriteter som Kate Moss, Sienna Miller, Leonardo DiCaprio och Mick och Biancas dotter Jade Jagger.

Ön tillhör Balearerna, en av Spaniens 17 autonoma regioner, dit även betydligt mer kända Mallorca, Menorca och Ibiza ingår, liksom pytteön Cabrera.

Fyren i La Mola.

Catalina Rodriguez är sommelier på Terramoll.

Lyxiga Cala Saona.

Janis Joplin hängde på Formentera.