GU Journalen 6-2025

GUJOURNALEN

OBEROENDE TIDNING FÖR MEDARBETARE VID GÖTEBORGS UNIVERSITET #6 DECEMBER 2025

NYHETER

De som inte

kom med på listan

NYHETER

Trött på trista möten

REPORTAGE

Stressande med nya datasystem

Sydafrikansk samverkan

Lina Bergman söker

bättre behandlingar för gravida

GU JOURNALEN

har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Göteborgs universitet, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

T.f chefredaktör & ansvarig utgivare:

Eva Lundgren, tel: 0709 691014 e-post: eva.lundgren@gu.se

Redaktör

Allan Eriksson tel: 0708 729142 e-post: allan.eriksson@gu.se

Fotograf:

Johan Wingborg tel: 0705 595 38 01 e-post: johan.wingborg@gu.se

Layout: Anders Eurén tel: 0732 576240 e-post: anders.euren@gu.se

Adress: GU Journalen, Göteborgs universitet, Box 100, 405 30, Göteborg e-post: gu­journalen@gu.se Upplaga: 4 000 ex ISSN: 1402­9626

Material: För obeställt material ansvaras ej. För ej signerat material ansvarar redaktionen. Citera gärna, men ange källan. Adressändring: Gör skriftlig anmälan till redaktionen.

Tryckeri: Åtta45

Nyheter 04–20

04 De bästa forskarna kom inte med.

06 Fortsatt avveckling av parkeringar.

08 Centrum för demensvänligt samhälle.

10 Återgång till arbete i fokus.

11 Det tycker studenterna om UB:s infodiskar.

12 Förbud löser inte problemen med sociala medier, menar Alexandra Weilenmann.

13 Trist med för många möten.

16 GU Ventures firat.

18 Svårare få jobb som äldre.

20 Forskarskola ska förbättra skolan.

Profilen 22–25

22 Lina Bergman forskar om allvarlig graviditetssjukdom.

Reportage 26–37

26 Söker efter gränserna för mänskligt språk.

28 Unik patient på Sahlgrenska akademin.

30 Rättspsykologerna firar 25.

32 Hundar stöttar vid barnförhör.

33 Stressad av ständiga uppdateringar.

35 Forskning måste få ta tid.

36 Digital arbetsmiljö viktig.

37 Mänsklig kontakt i en digital värld.

Folk 40–52

40 På jakt efter osynliga plastpartiklar.

42 Alternativa religioners dolda roll.

44 Tårta eller bara ett grattis?

45 Julsånger som skapar stämning.

46 Göteborg under kriget.

48 Debatt: Öppet brev från Tjärnös medarbetare.

50 Studenter prisas för hållbarhet.

Innehåll

Göteborg under kriget.

Lina Bergman stöttar gravida.

GU Ventures firade 30.

Expedition med Skagerak.

Utflykt med Skagerak

Det stora i det lilla

är året går mot sitt slut blir det naturligt att stanna upp och reflektera. Då ser vi också lättare det stora i det lilla – hur små idéer, korta möten och oväntade samarbeten kan växa till något som berör många. I Göteborg har vi unika förutsättningar för just detta. Här är vägarna korta, både geografiskt och mellan människor. Politik, näringsliv, kultur, offentlig sektor och akademi möts ofta och öppet, vilket skapar en samverkanskultur som ger möjlighet att åstadkomma verkligt betydelsefulla resultat.

Under året har Göteborgs universitet tillsammans med våra partner tagit flera viktiga steg framåt. I samarbete med staden, näringslivet och regionala aktörer, har vi bland annat ansökt om att bli Årets studentstad och kunnat inrätta nya professurer, satsningar som stärker både forskning, utbildning och vår roll i regionens utveckling. Vi utgör en viktig samarbetspart i regionala flaggskepp som Universeum, GoCo och bygger lifescience-klustret tillsammans med regionen, näringslivet och Chalmers. Vi tar en självklar plats vid stora arenor

som Vetenskapsfestivalen och Bokmässan och samarbetar med konst- och kulturarenor. Det visar vad som kan bli möjligt när vi förenas av en gemensam vilja.

Den gemensamma viljan och visioner om en bättre värld är särskilt betydelsefull i den tid vi lever. En tid som präglas av stora och snabba förändringar, en tid där antidemokratiska krafter vinner mark, där misstron lätt får fäste och där både politiker och forskare ofta betalar ett högt pris för sitt engagemang. Låt oss inte ta det demokratiska samhället och den akademiska friheten för givna, utan tänka på hur vi som universitet kan bidra till en bättre framtid byggd på kunskap och samarbete. Som rektor är jag oerhört stolt över den verksamhet som bedrivs vid Göteborgs universitet. Vår vision – att vara ett universitet för världen – bygger på att vi är djupt förankrade i vår region. Genom samverkan, öppenhet och nära relationer har vi unika möjligheter att bidra till världsledande innovation och forskning, mitt i en tid då vi står inför några av de största utvecklingssprången i modern historia.

Julen är en tid för omtanke, och jag vill lyfta fram kraften i de små handlingarna, idéerna och relationerna såväl i det professionella livet som i det privata. Jag vill rikta ett varmt tack till alla er medarbetare – men även studenter, samarbetspartner och vänner – som varje dag bidrar till att göra Göteborgs universitet till den kraft för kunskap, demokrati och samhällsutveckling som vi ska vara. Må vi fortsätta värna det lilla som växer till något stort.

God jul och gott nytt år!

Rektor MALIN BROBERG

ill de roligare uppdrag som GU Journalen har hör att vara med när Göteborgs universitet visar upp sin verksamhet eller samarbetar med det omgivande samhället. En ovanligt vacker novemberdag fick vi uppleva just det, då företrädare för plastindustrin, Göteborgs hamn och Havs- och vattenmyndigheten följde med R/V Skagerak på en kort forskningsexpedition. Det handlade om att med hjälp av vatten- och sedimentprover undersöka förekomsten av mikroplaster utanför Göteborg. För oss kändes det som ett privilegium att få vara med när forskning bedrivs på riktigt.

För år 2026 har GU Journalens budget dragits ner med en tredjedel. I dagsläget innebär det att antalet nummer per år minskar, från sex till endast fyra. Redaktionen beklagar detta djupt. Det blir en stor utmaning för redaktionen att hantera denna nedskärning.

GU Journalen startade hösten 1997 och har sedan dess kommit ut med 183 nummer. Flera förändringar har skett genom åren, både när det gäller utseende och form. Formgivare sedan starten har Anders Eurén varit; han har inte bara gjort en väldigt snygg tidning, utan också påpekat när texter måste kortas, en notisspalt vore bra eller att en illustration skulle lätta upp.

Nu går Anders i pension. Vi som jobbar med tidningen – Allan Eriksson, Johan Wingborg och Eva Lundgren – kommer att sakna hans viktiga bidrag till journalen och våra gemensamma diskussioner och utbyten av idéer. Samtidigt önskar vi förstås Anders lycka till med framtiden!

Vi önskar också alla läsare god jul och gott nytt år!

Har listan spelat ut sin roll?

Listan över de mest citerade forskarna (Highly Cited Researchers, HCR) har länge varit ett prestigeindex som många lärosäten gärna lyfter fram. Men den ändrade metoden får omfattande konsekvenser och passar dåligt ihop med hur modern forskning faktiskt bedrivs. Det menar bibliometriker Lars Kullman vid UB:s digitala tjänster.

– HCR-listan har till stor del spelat ut sin roll, säger han.

ÅRETS RANKING bygger på publiceringar mellan 2014 och 2024 och lyfter fram cirka 7 000 forskare globalt vars artiklar är indexerade i databasen Web of Science. De senaste åren har Clarivate, som står bakom listan, infört en rad regler för att motverka manipulation av resultatet: artiklar med fler än 30 författare räknas bort, liksom gruppförfattarskap och forskare som publicerar ”onormalt mycket”. Effekten har blivit dramatisk: 2025 uteslöts hela 2 400 forskare, att jämföra med 500 år 2022. Syftet är att stoppa övertramp: köpta samarbeten, överdriven självcitering och artiklar producerade i industriell skala, exempelvis i länder som Indien och Saudiarabien. Men i praktiken slår metoden hårt mot helt legitima forskningsmiljöer, konstaterar Lars Kullman. – Det här motsvarar inte verkligheten. Inom naturvetenskap och medicin är stora interna-

tionella samarbeten och stora infrastrukturer ofta nödvändiga för att bedriva forskning. Då är det självklart att artiklarna får många författare. Med 30-författargränsen blir stora delar av dessa ämnen i princip osynliga.

KONSEKVENSERNA märks redan. När artiklar inom exempelvis genetik, partikelfysik och klimatmodellering nästan alltid har långt fler än 30 författare faller några av världens mest citerade forskare bort, helt oavsett deras vetenskapliga genomslag.

Vid GU försvinner till exempel den internationellt ledande alzheimersforskningen ur listan.

Henrik Zetterberg, professor i neurokemi och själv en av dem som sannolikt exkluderats i årets lista, tonar ändå ned betydelsen för hans egen del. – För min del spelar inte listan någon roll eftersom jag är etablerad, men det kan förstås vara tråkigt att bli exkluderad om man är ny i ett fält och faktiskt gör jättebra och högciterad forskning. Vidare blir det förstås mindre kul att vara med på listan om de bästa forskarna tas bort, säger han.

KLIMATFORSKNINGEN kring

Deliang Chen och hans kollegor syns inte heller längre.

– Då straffar man ut duktiga och seriösa forskare. Alla som arbetar i den här typen av samarbeten bidrar på olika sätt. Det blir missvisande att försöka lyfta fram enskilda ”stjärnforskare” som om de arbetade i ett vakuum. Det är inte så modern

»Vidare är det förstås mindre kul att vara med på listan om de bästa forskarna tas bort.«

Henrik Zetterberg

forskning fungerar, säger Lars Kullman.

Ytterligare ett problem är bristen på transparens. Clarivate redovisar inte tillräckligt med data för att externa aktörer ska kunna återupprepa beräkningarna.

– DET GÅR HELT enkelt inte att återskapa resultaten. Det är ett problem för alla som vill förstå hur listan är gjord. Metodologin är dold, säger Lars Kullman. Det gör också att listan är svår att använda över tid. Varje år sker metodändringar, vilket gör jämförelser i praktiken omöjliga. Trots att HCR-listan ofta hamnar i skuggan av rankingar som Shanghai, THE och QS, får den ibland oproportionerligt stort symbolvärde. Men dess betydelse inom akademin begränsad.

– Bibliometriker pratar nästan aldrig om HCR-listan. Den har ingen större funktion i vårt arbete, och jag tror inte att svenska lärosäten använder den som ett strategiskt mål. Kanske har den betydelse för utländska lärosäten som använder rankningar för att locka studenter och forskare.

Att listan främst är en kommersiell produkt spelar också roll.

– DET ÄR ETT SÄTT för Clarivate att marknadsföra sina kringtjänster.

Ett problem är att en stor majoritet av högt citerade forskare är baserade i ett fåtal länder; 86 procent i de 10 största länderna, vilket kan leda till att forskare i mindre forsk-

ningstunga länder eller i mindre citerade språkområden missgynnas, menar Lars Kullman.

Samtidigt fortsätter forskningsvärlden att bli mer global och mer samarbetsdriven. Kinesiska forskare publicerar nu fler artiklar än amerikanska – 2024 hade kinesiska forskare 26 procent fler artiklar i Web of Science jämfört med amerikanska. Dessutom är stora infrastrukturer som CERN, internationella biobanker och klimatmodeller grundläggande för vetenskapliga genombrott.

MOT DEN BAKGRUNDEN framstår en fixering vid individuella toppciterade forskare som alltmer otidsenlig.

– I grunden handlar citeringar om att hitta forskning med genomslag. Men HCR-listans konstruktion klarar inte av att spegla dagens samarbeten och publikationsmönster. Då blir den till viss del irrelevant, säger Lars Kullman.

Har listan ändå ett värde?

– För forskare som finns med på listan är det så klart trevligt att vara uppmärksammad för att man gör något bra. Sedan används listan i till exempel Shanghairankningen, så på det viset spelar den en fortsatt roll.

Men Lars Kullman menar att HCR-listan är ett ganska trubbigt instrument för att förstå kvalitet vid ett lärosäte.

– Och när metoden förändras på det här sättet blir den ännu svårare att tolka.

Text: Allan Eriksson

Foto: Johan Wingborg

Antal högt citerade forskare i Sverige 2025 (2014–2024)

Karolinska Institutet: 22

Lunds universitet: 19

Stockholms universitet: 9

Göteborgs universitet: 8

Uppsala universitet: 3

Antal vid GU de senaste åren

2021: 9

2022: 14

2023: 14

2024: 16

Lars Kullman menar att HCR-listan är svår att tolka.

Highly Cited Researchers 2025 Göteborgs universitet

Namn Kategori

Antonelli, Alexandre Miljö och ekologi 237 23

Bäckhed, Fredrik Mikrobiologi samt molekylärbiologi och genetik 223 42

Bengtsson­Palme, Johan Tvärvetenskap 79 9 Hansson, Gunnar C. Tvärvetenskap 116 12

Johansson, Malin E. V. Tvärvetenskap 54 10

Kovatcheva­Datchary, Petia Molekylärbiologi och genetik 32 9

Larsson, D. G. Joakim Mikrobiologi 118 11

Tremaroli, Valentina Mikrobiologi 69 16

Johan Bengtsson­Palme och Petia Kovatcheva­Datchary har slutat vid GU.

Slut på gratis parkering

GU fortsätter avveckla sina kvarvarande parkeringsplatser. Beslutet grundar sig både i Skatteverkets regelverk och i universitetets ambition att främja mer hållbara resvanor bland medarbetarna. Men samtidigt kan anställda fortsätta ställa bilen billigt mitt i city, på parkeringar som Akademiska Hus har.

Och anställda vid HDK-Valand har kunnat parkera gratis ett par år. Men till sommaren är det slut med det.

– VI SKA EGENTLIGEN inte tillhandahålla parkeringsplatser alls, utan förhålla oss till dagens rutiner och regelverk. Det stora jobbet är redan gjort. Nu avvecklar vi de sista platserna som är kopplade till våra hyresavtal, säger Lars Fröding, chef på Serviceenheten.

Det handlar om totalt 42 p-platser: 25 vid Rosenlundsgatan 4, fem på Storgatan 43 och tolv på Valands innergård (varav 4 för tjänstefordon).

Lars Fröding beskriver de sista platserna som ”relikter”, som hängt kvar av historiska skäl. Till dessa hör parkeringen vid Rosenlundsgatan 4, som avvecklas i samband med att verksamheten flyttar därifrån under sommaren. Det gäller även de få platser som finns på Storgatan 43.

PÅ VALANDS INNERGÅRD råder en unik situation: här har anställda kunnat stå gratis i flera år, trots att andra delar av universitetet omfattas av Skatteverkets krav på marknadsmässig prissättning. Förutom platserna på innergården finns det några avgiftsbelagda p-platser på Storgatan 43 som försvinner vid halvårsskiftet 2026.

Enligt Lars Fröding, som

är ny chef sedan 6 månader, är det oklart varför det blivit så här.

– Det ser ut som att denna fråga har hamnat i ett vakuum. Det är ingen som medvetet har gjort fel, utan det är en lapsus. Därför kommer vi under 2026 att införa betalning även där.

MEN NÅGOT ANSVAR för dessa p-platser ligger inte på Konstnärliga fakulteten, menar kanslichef Ida Rosengren.

”P-platserna föll av någon anledning mellan stolarna när ansvaret för dem flyttades från universitetet till fastighetsägarna. Men som sagt är detta inte något som vi på fakulteten har varit involverade i”, skriver hon i ett mejl.

Bland medarbetarna på HDK-Valand väcker avvecklingen känslor. Flera upplever att förändringarna slår särskilt hårt mot dem som bor långt från Göteborg eller har arbetsuppgifter som kräver bil.

Lotta Hermansson, som pendlar in från landsbygden, är orolig.

– Jag bor så lantligt att kollektivtrafiken inte är ett realistiskt alternativ. Utan subventionerade parkeringsplatser här i kvarteret blir det ekonomiskt tufft, säger hon. Universitetsadjunkt Andreas Packendorff delar den oron. Han menar att parkeringsmöjligheter är avgörande för att kunna arbeta vid en innerstadsinstitution som Valand.

– För oss som bor utanför stan och behöver bilen för att få ihop vardagen påverkar

På Valands innergård har man kunnat parkera gratis under flera år.

Lotta Hermansson

det här väldigt mycket. Det är ont om alternativ, och för att kunna arbeta här behöver arbetsplatsen erbjuda en plats till en rimlig, gärna subventionerad kostnad, säger han.

HAN LYFTER OCKSÅ praktiska frågor kopplade till arbetet:

– I mitt jobb ingår det att besöka skolor som ofta ligger långt bort. Jag behöver ta bilen för att hinna, och ibland transportera skrymmande undervisningsmaterial. Hur blir det då med parkeringsavgifter? Kommer vi få lånebilar, eller ersättning även för parkering? Hur ska det fungera i praktiken.

När Konstnärliga står färdigt om ett par år kommer även p-platserna vid Valands innergård att avvecklas. Det markerar slutet på universitetets egna parkeringslösningar.

– Lösningen är inte att göra personliga överväganden. Det vilar på den enskilda att hitta alternativ för sina resor, säger Lars Fröding.

Han förstår att avvecklingen kan innebära problem för vissa medarbetare som tar bilen till jobbet. Men beslutet är oundvikligt, menar han.

– Vi måste följa de regelverk som finns. I grunden handlar det om rättvisa, att vissa inte ska ha förmåner och om att vi ska främja miljövänliga transportmedel. En del av förändringen är att vi alla behöver tänka igenom hur vi tar oss till jobbet. Det är en naturlig utveckling, och vi behöver förhålla oss till den.

MEN ÄVEN OM GU avvecklar sina p-platser erbjuder Akademiska Hus p-platser mitt i stan, till samma priser som GU har haft.

– Det finns en avgörande skillnad mellan oss och Akademiska Hus. En fastighetsägare tar betalt för sina p-platser utifrån marknadsmässiga principer, medan vi som myndighet inte kan subventionera p-platser. Då riskerar våra anställda förmånsbeskattning.

P-platser vid Viktoriagatan 13 som tllhandahålls av Akademiska Hus.

Men om både Göteborgs

Stad och Göteborgs universitet har en ambition att främja hållbara resvanor som exempelvis kollektivtrafik och cykel, hur rimmar det med att anställda kan fortsätta köra bil till stan och betala lika lite som tidigare?

– Det är förstås problematiskt om p-platser blir för billiga men vi kan inte påverka Akademiska Hus prissättning. Det är en kommersiell aktör, som behöver ta betalt för sina p-platser utifrån den konkurrenssituation som råder. Det vi kan göra är att bland annat att se till att det finns cykelparkeringar, det är positivt.

Även Akademiska Hus påpekar att man främjar hållbara resor till och från campus.

– Alternativ som cykel, gång och kollektivtrafik prioriteras framför intäkter från parkering. Vi har bland annat installerat Styr & Ställ-stationer och ett låst cykelgarage på Medicinareberget. Men ibland är dock bil enda alternativet varför vi måste göra det möjligt att ta bilen, menar fastighetschef Johan Carlsson.

Text och foto: Allan Eriksson

»Det ser ut som att denna fråga hamnat i ett vakuum.«

Lars Fröding

→ Fakta: 2024 tog Akademiska Hus över majoriteten av GU:s platser vid campusområdena (cirka 950). De tillämpar en enhetlig prissättning, oavsett vilket av Akademiska Hus campus man parkerar vid betalar man 10 kr/ timme eller 60 kr per dygn (för att parkera mitt i stan mellan kl. 0717 krävs p-tillstånd). Några planer att höja avgifterna finns inte i nuläget, meddelar fastighetschef Johan Carlsson på Akademiska Hus.

Vad säger Skatteverkets regler?

Marknadsvärde gäller: Arbetsgivaren måste ta ut ett pris som motsvarar marknadsvärdet. Om det inte görs räknas mellanskillnaden som en skattepliktig förmån

Gratis parkering: Om arbetsgivaren låter anställda parkera gratis räknas hela förmånsvärdet som en skattepliktig förmån.

Likabehandling: Inga individuella undantag.

Fallande placering

■ I årets QS Sustainability Rankings 2026, som släpptes den 18 november, tappar Göteborgs universitet några placeringar – från plats 36 till 50. Liksom THE University Impact Rankings utgår denna ranking från FN:s globala hållbarhetsmål och bygger på cirka 80 indikatorer.

I år hamnar Lunds universitet på första plats i världen. Precis som förra året placerar sig GU på tredje plats bland de svenska universiteten; Uppsala universitet kommer tvåa. Samtidigt är placering 50 bättre än 2023, då GU låg på plats 73.

Tre kategorier drar ner GU:s betyg: Environmental Education (plats 150), Employability and Opportunities (plats 391) och Governance (plats 145). QS redovisar dock inte tillräckligt många detaljer för att förklara det svaga resultatet i dessa kategorier.

Utredare Magnus MacHaleGunnarsson betonar värdet av en ranking som fokuserar på hållbarhet, men är kritisk till den bristfälliga metodiken. Rankningen bygger på en mycket stor uppsättning indikatorer som ”försöker mäta många olika saker”. Eftersom QS inte redovisar resultaten på indikatornivå, utan bara i breda kategorier, är det omöjligt att säga mer precist varför ett lärosäte får sin placering. – QS har genom åren hållit sig i bottenskiktet av metodkvalitetsligan. Bland annat har det svårt att förstå vilken koppling som vissa indikatorer har till hållbarhet, datakällorna är ofta ofullständiga och flera indikatorer gäller endast de länder som lärosätena verkar i.

Sammantaget menar Magnus MacHale-Gunnarsson att det är omöjligt att säga något om varför Lunds universitet hamnar på plats 1, GU på plats 50 och Stockholm på plats 409.

– Det finns många fördomar mot personer med demenssjukdom, påpekar Hanna Falk-Erhag och Helle Wijk.

Demensvänligt samhälle

Institutionen för vårdvetenskap och hälsa har fått 60 miljoner kronor från Forte för att starta forskningscentrumet Demensvänligt personcentrerat samhälle (DEMSAM). Det handlar om ett mycket brett samarbete, både med olika vetenskapliga discipliner och med kommuner och Västra Götalandsregionen.

– Vi bygger ett hus med tegelstenar från en mängd områden, säger professor Helle Wijk och universitetslektor Hanna Falk-Erhag som tillsammans ska leda centrumet.

FORTES UTLYSNING av bidrag till forskningscentrum kom den 27 maj och ansökan skulle vara inne redan den 2 september, berättar Helle Wijk, professor i omvårdnad och centrumföreståndare.

– Det innebar ett intensivt arbete för medarbetare som redan hade fullt upp eller var på semester. Men samtidigt bidrog den korta tiden till att det team vi bildade blev väldigt starkt, vi samlade eldsjälarna som verkligen ville göra skillnad.

Syftet med DEMSAM är att bidra med vetenskaplig kunskap när det gäller stöd för personer med demenssjukdom och deras familjer samt om att utveckla nya arbetssätt för vårdarna när sjukdomen väl är ett faktum. Bland annat kommer cen-

trumet att samarbeta med H70-studien, Centrum för personcentrerad vård (GPCC) och Göteborg living och policy lab för personcentrerad vård och omsorg, samtliga vid GU, samt med Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik på Chalmers. Det handlar om samverkan mellan bland annat vårdvetenskap, neurovetenskap, odontologi, socialt arbete, fysiologi och arkitektur. Men även Centrum för äldretandvård vid folktandvården samt registren SVEDEM, Senior Alert och BPSD ingår i samverkan, berättar Helle Wijk.

– I ansökan skickade vi dessutom med 42 letters of intent, alltså stödbrev från aktörer som gärna samarbetar med centrumet. Denna samverkan lyftes fram av den internatio-

nella bedömargruppen som grundläggande för centrumets målsättning och var ett viktigt skäl till att Forte beslöt att satsa på forskning om demens just här i Göteborg.

DEMSAM:S PROFIL passar också väl med regeringens nationella demensstrategi: Varje dag räknas. Där betonas att vården ska vara personcentrerad och evidensbaserad, bygga på samordning mellan sjukvård och socialtjänst, samt att personen med demens och dennes familj ska vara delaktiga i beslut som rör den egna vården och omhändertatandet. Just delaktighet och självbestämmande är en central fråga för DEMSAM, förklarar Hanna Falk-Erhag, universitetslektor i omvårdnad och centrumets biträdande föreståndare.

– Personer med demenssjukdom betraktas ofta som omyndiga, utan förmåga att fatta egna beslut. Forskning visar dessutom att det finns starka samband mellan allmänhetens stigmatisering och låg kunskapsnivå om demenssjukdomar. Vi vill förändra den bilden och samtidigt bidra till ett samhälle som fungerar och stöttar personer med kognitiv nedsättning. Det behövs evidensbaserade och kulturellt kompetenta interventioner för att förändra allmänhetens uppfattning om demens.

TIllgängligheten och delaktigheten i vardagen för personer med demens skulle kunna öka genom att göra det enklare att gå och handla eller ta bussen. Andra områden är att se till att det finns en tandhygienist eller tandläkare på äldreboenden, något som ofta saknas.

Ny teknik kan både vara en tillgång och ett bekymmer, säger Hanna Falk-Erhag.

– ATT INTE HA BANKID försvårar idag all form av kontakt med myndigheter och välfärdstjänster och oförmåga att söka information på internet skapar ett väldigt utanförskap som borde gå att förebygga. Samtidigt kan förstås tekniska hjälpmedel också vara bra och exempelvis medföra att personen kan bo kvar längre i sitt eget hem.

DEMSAM kommer att anställa fyra doktorander och fyra postdoktorer. Man har redan tillsatt en styrgrupp med representanter för akademin, kommunen och regionen men också med en företrädare för den äldre befolkningen.

Ytterligare ett centrum inom demensområdet har fått stöd av Forte: TraCeDem vid Karolinska Institutet, berättar Helle Wijk.

– Vi tycker att det var smart av Forte att satsa på båda centrumen. KI fokuserar på prevention medan vi koncentrerar oss på vad man ska göra när sjukdomen redan är

konstaterad. Vi kompletterar alltså varandra och har redan haft kontakt för att kunna samarbeta.

Demenssjukdomarna är än så länge obotliga och har ofta ett långsamt förlopp. För den som exempelvis drabbas av Alzheimers sjukdom, som är den vanligaste demensdiagnosen, kan tiden man lever med sjukdomen sträcka sig 10–15 år, säger Hanna Falk-Erhag.

– ATT DEMENSSJUKDOMARNA

ökat beror förstås på att allt fler människor blir riktigt gamla. Men det är inte enbart de äldre som får sjukdomen, exempelvis kan Alzheimers sjukdom debutera redan vid 50-årsåldern. Demenssjukdom rör många människor, både dem som har sjukdomen, deras anhöriga och personal inom vård och omsorg. Vi kommer därför att vara noga med att involvera allmänheten i vår forskning, exempelvis genom seminarier, workshoppar och konferenser.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Forskningscentrumet Demensvänligt, personcentrerat Samhälle (DEMSAM), institutionen för vårdvetenskap och hälsa, finansieras med 60 miljoner kronor från Forte över en period på sex år med möjlighet till fyra års förlängning.

Centrumet ska drivas i samarbete mellan flera institutioner vid GU samt med kommunala och regionala verksamheter. Forskningsledare är Helle Wijk, professor i omvårdnad, och biträdande forskningsledare är Hanna Falk-Erhag, universitetslektor omvårdnad.

Sammanlagt satsar Forte på elva forskningscentrum inom områden som är viktiga för Sveriges framtid. Två av dessa finns vid GU: DEMSAM och UGOTReWork.

Yttrandefrihet på seminarium

"Här ska tjatas!" sade Torgny Segerstedt när nazisterna tog makten i Tyskland 1933. Men hur kan vi fortsätta mobilisera när yttrandefrihet och demokrati alltmer utmanas både globalt och lokalt?

Det var temat för ett Vasaparksseminarium den 24 november.

SARA STENDAHL påminde om Marie som tvingades sluta på Energimyndigheten efter att hennes engagemang i Rebellmammorna uppmärksammats.

– I den säkerhetsprocess som föregick anställningen hade Marie varit helt öppen med sitt klimatintresse men med kort varsel drog hennes säkerhetsklassning tillbaka. Så frågan är vilken typ av engagemang en vanlig människa kan ha utan att ses som ett hot.

Tidigare hade vi etablerade nyhetsmedier med ambitionen att tillhandahålla verifierad och sann information, påminde Jesper Strömbäck.

– Den information som sprids idag går dock allt mindre att lita på. Det påverkar även public service: man vill inte anses som partisk och refererar därför korrekt vad någon sagt men avstår från att säga emot om personen påstått något osant.

Jonas Ivarsson menade att tankefrihet är något annat än yttrandefrihet.

– De plattformar som drivs idag styrs av ett fåtal aktörer som bestämmer vad som lyfts fram och vad som döljs. Det eftertänksamma samtalet blir där

Jesper Strömbäck och Jonas Ivarsson.

en anomali eftersom det blir allt svårare att tänka i den takt som krävs för förståelse.

Tankefriheten måste inte bara stå emot yttre hot utan vi måste också själva stå ut med oklarhet.

– Demokratin vittrar om vi slutar lyssna och om eftertanke ses som ett störningsmoment. Det gäller att hålla kvar mellanrummet där tanke och gensvar kan dröja.

Fredrika Lagergren Wahlin påminde om regeringsformens första kapitels första paragraf, som fastställer att fri åsiktsbildning råder i Sverige.

– Vi måste värna folkbildningen och utveckla den fantasi som får oss att försöka gå i någon annans skor.

→Fakta: Medverkande vid seminariet Att mobilisera i Torgny Segerstedts fotspår –forskning om yttrandefrihet och demokrati: Anna Skarhed, Isabell Schierenbeck, Cecilia Malmström, Björn Wiman, Sara Stendahl, Jesper Strömbäck, Jonas Ivarsson, Fredrika Lagergren Wahlin. Samtalsledare: Stefan Eklund, VD Utgivarna, samt Lena Ulrika Rudeke, verksamhets- och programansvarig, Jonseredsverksamheten GU.

Satsning på återgång i arbete

Cirka 70 procent av alla långtidssjukskrivningar beror antingen på psykisk ohälsa, som depression, ångest, stressrelaterad ohälsa och anpassningsproblematik, eller på smärttillstånd. Idag finns dock inga särskilt lyckosamma metoder för att underlätta återgång till arbete.

Nu satsar Forte 50 miljoner kronor på Centrum för tvärvetenskaplig primärvårdsnära forskning om återgång i arbete (UGOT-ReWork).

UGOTREWORK innebär ett tvärvetenskapligt samarbete mellan forskare inom medicin, samhällsvetenskap, humaniora och teknik, berättar Maria Åberg, professor i allmänmedicin, specialistläkare och centrumföreståndare.

– Vi kommer också att samverka med bland annat primärvård, myndigheter, företagshälsovård och patientorganisationer. På så sätt hoppas vi utveckla nya insatser, identifiera tidiga riskfaktorer samt belysa de strukturella och institutionella faktorer som påverkar återgång till arbete. Målet är att hitta hållbara metoder så att patienten inte hamnar i återkommande långtidssjukskrivningar, vilket annars ofta är fallet.

De metoder som idag finns för att hantera långtidssjukskrivningar är inte särskilt

framgångsrika, förklarar Elisabeth Björk Brämberg, docent i arbetsmedicin och biträdande föreståndare.

– Det kan dels handla om samarbete mellan hälso- och sjukvård, Försäkringskassan, arbetsgivaren och patienten, dels om program för beteendeförändring bland de drabbade patienterna. Förutom att metoderna inte är effektiva i att ge stöd i återgång i arbete tar de också tid, vilket kan leda till extra sjukfrånvaro för den drabbade.

Det forskarna vid UGOTReWork nu vill göra är att tänka brett, långsiktigt och nytt, förklarar Maria Åberg.

– VI KOMMER ATT undersöka faktorer som påverkar individen som socioekonomi, arbetsliv, socialförsäkringssystemet samt hälso- och sjukvård. Det kan exempelvis vara så att patienten är starkt motiverad att återgå i arbete men att de olika systemen snarare försvårar än underlättar. Bland annat kommer vi att titta på en databas över sjukintyg för att undersöka hur olika utlåtanden görs. Varför kan exempelvis läkarens bedömningar bli så olika vid det första samtalet? På vilket sätt bistår arbetsgivaren och hur hanterar Försäkringskassan sitt ansvar när det gäller rehabiliteringsinsatser? Till detta kommer den enskilde individen som kan ha familj och vänner som ger mer eller mindre stöd.

När det gäller långtidssjukskrivningar för psykisk

ohälsa, är högutbildade kvinnor överrepresenterade. Därför kommer projektet att ha ett genusperspektiv, berättar Maria Åberg.

– En förklaring kan vara att män med psykisk ohälsa i lägre grad söker hjälp. Att det är så visar bland annat ett forskningsprojekt jag är engagerad i, som handlar om byggarbetares hälsa.

»Målet är att hitta hållbara metoder så att patienten inte hamnar i återkommande långtidssjukskrivningar ...«

Maria Åberg

Forskningen vid UGOTReWork kommer att bestå av klassiska epidemiologiska studier, från undersökningar av Försäkringskassans diagnos- och sjukskrivningslängder till randomiserade kontrollerade studier. Men också nya metoder kommer att testas, berättar Elisabeth Björk Brämberg.

– Det kommer att göras i fem olika arbetspaket. Ett handlar exempelvis om organisatoriska utmaningar, ett annat om digitala stödinsatser, som kan vara bra men kanske också ett bekymmer hos redan stressade patienter.

FORSKNINGSPROJEKT brukar sällan få medel i mer än tre år. UGOT-ReWork har nu alltså fått ett sexårigt stöd med möjlighet till förlängning i

ytterligare fyra år, förklarar Maria Åberg.

– Det innebär att vi kan göra uppföljningar efter längre tid och även verkligen satsa på doktorander och postdoktorer. Vi kommer bland annat att skapa ett ”växthus” för våra yngre kollegor så att de får möjlighet att samarbeta.

DET LÅNGSIKTIGA stödet ger också större möjligheter till internationellt samarbete, berättar Elisabeth Björk Brämberg.

– Vi har en advisory board med ledamöter från Sverige, Tyskland, Nederländerna och USA, vilket kommer att underlätta ytterligare samverkan med olika länder.

Text: Eva Lundgren

→ Fakta: Centrum för tvärvetenskaplig primärvårdsnära forskning om återgång i arbete (UGOT-ReWork) har tilldelats 50 miljoner kronor av Forte för en period på sex år, med möjlighet till finansiering ytterligare fyra år. Centrumet är tvärvetenskapligt samt innebär samverkan med bland annat primärvården, Försäkringskassan, Jämställdhetsmyndigheten, företagshälsovården, arbetsmarknadens parter och patientorganisationer.

Arbetet är organiserat i fem arbetspaket: utveckling av interventioner i primärvården, digitala beslutsstöd, analys av tidiga riskindikatorer, studier av organisatoriska förutsättningar och policyutveckling.

Föreståndare är Maria Åberg, professor i allmänmedicin, biträdande föreståndare är Elisabeth Björk Brämberg, docent i arbetsmedicin.

Infodiskarna gillas av studenterna

Informationsdisken

har en central plats på de flesta bibliotek, så också på UB. Men även om det tidigare gjorts studier om studenternas uppfattning och användning av informationsdisken, har dessa i regel haft en mer översiktlig karaktär.

I våras genomförde universitetsbibliotekarierna Karin Emanuelsson och Katarina Michnik därför en mer fördjupad studie.

DEN STUDENT SOM behöver hjälp av UB:s bibliotekarier kan välja att chatta eller använda bibliotekets Zoomdisk, förutom förstås att ringa eller mejla.

Så vad har då informationsdisken för funktion i en alltmer digitaliserad värld?

Det ville Karin Emanuelsson, universitetsbibliotekarie på Biomedicinska biblioteket, och Katarina Michnik, universitetsbibliotekarie på Humanistiska biblioteket, ta reda på.

– Vi började diskutera att göra en undersökning för ett år sedan och startade sedan projektet i våras. Vi hade med fyra fokusgrupper, bestående av tre till fyra studenter, vilket innebar sammanlagt 14 deltagare. Mötena skedde via Zoom, berättar Katarina Michnik.

DET VAR INTE helt enkelt att få tag på studenter som kunde ställa upp.

– Många är ju upptagna med praktik eller av tentaperioder. Så förutom att sätta upp affischer på UB, frågade vi studenter som vi tidigare hade haft någon form av kontakt eller samtal med och som vi därför kände lite grand, berättar Karin Emanuelsson.

De studenter som medverkade var en ganska blandad

»Den som sitter på UB och studerar verkar uppskatta att det finns personal att fråga.«

Katarina Michnik

grupp där somliga var vana vid att använda bibliotek sedan skoltiden medan andra knappt besökt ett bibliotek förut.

– Vi märkte snabbt att de som var vana biblioteksbesökare på ett självklart sätt sökte sig till biblioteket, men inte nödvändigtvis till informationsdisken, medan de som var ovana var mer osäkra, säger Katarina Michnik. Flera resultat var förvånande, som att studenterna inte ville störa bibliotekarierna när de ställer in böcker i hyllorna eller verkar upptagna på annat sätt.

– MEN INTE HELLER att gå fram till informationsdisken är alltid så enkelt. Några studenter sade att man förväntas veta så mycket i en akademisk miljö, att det kan kännas svårt att ställa frågor om sådant de kanske borde känna till. Samtidigt menade andra att det

kan vara enklare att fråga en bibliotekarie än exempelvis handledaren; bibliotekariens uppgift är ju att hjälpa till och vi sätter varken betyg eller gör några andra bedömningar, säger Karin Emanuelsson.

MEN FLERA studenter i studien kände heller inte till vilken resurs UB är.

– Vi bibliotekarier undrar ibland varför inte fler studenter ställer mer avancerade frågor, exempelvis om referenshantering. Det kan alltså bero på att de inte vet om vilka tjänster vi stöttar med, konstaterar Katarina Michnik.

ETT ANNAT överraskande resultat var att informationsdisken var så viktig för många studenter i studien.

– Den som sitter på UB och studerar verkar uppskatta att det finns personal att fråga. Men dagens studenter är ofta också väldigt ensamma. Den som går en fristående kurs och kanske bara har några timmars undervisning i veckan, kan tycka att en personlig kontakt på UB är väldigt värdefull, förklarar Katarina Michnik.

Hur bör då bibliotekarierna

göra för att få fler studenter att vända sig till informationsdisken och även ställa frågor som kräver mer tid? Att bara hoppa på studenter som verkar behöva hjälp, känns inte som en bra idé.

– Ett sätt att visa att man är tillgänglig, utan att direkt gå fram och fråga, kom från en student som jobbat i en bokhandel. Där brukar personalen stå och pyssla lite vid disken utan att verka särskilt upptagna, säger Karin Emanuelsson.

– KANSKE BORDE VI också arbeta mer proaktivt och verkligen försöka känna av om studenten behöver mer stöd och ställa fler följdfrågor. Ett annat sätt vore att helt enkelt sätta upp skyltar med information om vad studenterna kan få hjälp med, föreslår Katarina Michnik.

– En ytterligare åtgärd skulle kunna vara att på ett mer strukturerat vis bjuda in gymnasieklasser på biblioteksvisningar för att visa det stöd som UB erbjuder, säger Karin Emanuelsson.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Karin Emanuelsson och Katarina Michnik har undersökt studenternas syn på UB:s informationsdiskar.

Nationella förbud löser inte problemen

Sociala medier pekas allt oftare ut som ett hot mot ungas psykiska hälsa, och kraven på hårdare regleringar växer. Men bakom larmen döljer sig en mer komplex verklighet. EU:s planer på en 16-årsgräns riskerar att förenkla problemet och i värsta fall förvärra det, varnar Alexandra Weilenmann.

NÄR ALEXANDRA Weilenmann får beskedet att hon föreslagits som expert i det råd som ska ge EU vägledning om barns trygghet på sociala medier välkomnar hon uppdraget – men känner samtidigt en viss oro över den politiska riktning som frågan håller på att ta.

Weilenmann är professor i interaktionsdesign och har i 25 år studerat hur barn och unga använder digitala verktyg, från de första mobiltelefonerna utan kamera till dagens algoritmstyrda sociala medier. Hon satt tidigare i Folkhälsomyndighetens expertgrupp som tog fram rekommendationer om barns medieanvändning. Men nu, säger hon, har samtalet förändrats.

– Vi har gått från att prata om riktlinjer, stöd och nyanserade regleringar till att allt oftare landa i förbud. Det speglar samhällstonen just nu. Jag är inte förvånad, men desto mer oroad, säger hon.

FÅ FRÅGOR VÄCKER så starka känslor som barns skärmtid. Politiker hänvisar ofta till forskning som bevis för att sociala medier orsakar psykisk ohälsa, något Alexandra Weilenmann menar är en grov förenkling.

– Det finns politiker som säger ”nu har vi det svart på vitt”, men då har de inte ens läst rapporterna. Forskningen är mycket mer komplex och nyanserad än vad

vi får intrycket av i medierna. Den senaste forskningen visar att effekterna av sociala medier på psykisk hälsa generellt är ganska små. För de flesta unga är sociala medier inte ett stort problem. Det betyder inte att risker saknas. Självskadeinnehåll, kroppshets och destruktiva gemenskaper kan förvärra måendet hos barn som redan har det dåligt. Men Alexandra Weilenmann vill nyansera debatten.

– Det finns grupper som behöver skydd. Men det finns också unga som ibland faktiskt mår bättre just tack vare sociala medier: barn med npf-diagnoser, unga med en annorlunda sexuell läggning, marginaliserade unga som hittar likasinnade och får stöd och gemenskap. Den sidan glöms bort helt i debatten.

NÄR EU-PARLAMENTET i november gav klartecken till att ta fram ett formellt förslag om en 16-årsgräns på sociala medier – ett initiativ som fick stort politiskt stöd – blev hennes reaktion därför dubbel.

– Jag tycker inte att ett förbud är rätt väg. Vid 15 är man ganska vuxen. Tänk dig att du under flera år har byggt upp gemenskaper på en plattform och sedan kastas ut. Ur ett barnperspektiv är det inte rimligt. Hon varnar också för att en fast åldersgräns riskerar att skapa en falsk trygghet.

– Politiker kan känna att problemet är löst. Föräldrar likaså. Men psykisk ohälsa försvinner ju inte för att man inför en åldersgräns. De som redan mår dåligt kan i värsta fall söka sig till osäkrare miljöer på nätet.

– Det är naivt att tro att unga inte kommer hitta runt spärrarna. Och om vi tvingar fram identifiering via stora plattformar kan de i stället flytta till mer oreglerade hörn av nätet.

»Men psykisk ohälsa försvinner ju inte för att man inför en åldersgräns.«

Alexandra Weilenmann

Det riskerar att göra problemen värre.

Samtidigt välkomnar hon delar av EU:s arbete, särskilt Digital Services Act, som syftar till att pressa tech-jättarna till mer transparens och ansvar.

– DÄR HÄNDER DET något viktigt. Insyn i hur tjänsterna designas och vilken data de samlar in är avgörande. Det är på plattformsnivå mycket av problemet ligger, inte hos barnen själva.

Som expert i det nya EU-arbetet hoppas hon kunna bidra med det perspektivet: att forskningen är mer nyanserad än debatten, och att politikens lösningar måste följa efter.

– Jag vill visa komplexiteten. Det är plattformarnas riskmiljöer som behöver åtgärdas, inte barnens tillgång till sociala medier. Barn har rätt till delaktighet, och lösningarna måste stärka deras säkerhet utan att stänga dem ute. Efter ett kvarts sekel av forskning ser hon samma mönster återkomma: en vuxenvärld som oroar sig och unga som fortsätter använda tekniken på kreativa och sociala sätt.

– Vuxna har alltid åsikter om och är oroliga för vad unga gör. På 1980-talet var det videovåldet. Nu är det Instagram och Tiktok. Men unga kommer alltid att vara på platser där de umgås, uttrycker sig och har roligt. Frågan är inte hur vi stoppar dem, utan hur vi gör de miljöerna tryggare.

Allan Eriksson

→ Fakta EU:s arbete för barns trygghet på sociala medier – 16-årsgräns utreds. EU-parlamentet har nyligen röstat ja.

– Digital Services Act (DSA) trädde i kraft 2023 och ställer hårda krav på att it-bolagen skyddar minderåriga.

Möten som folk helst vill slippa

Möten, administration och ännu mer möten. Mer och mer arbetstid läggs på sådant som inte tillhör vår kärnuppgift. Och visst, det ligger en del i vad många tänker: Mycket beror på mellanchefernas och administrationsproffsen. →

på institutet för stressmedicin, Västra Götalandsregionen, och docent i arbetsvetenskap vid GU.

– Det finns mindre studier från svenska företag som pekar på en ökning, och i forskningslitteraturen är det en vedertagen sanning. Studier har även visat att den administrativa bördan bland vårdpersonal har vuxit. Det finns också tydliga siffror på att både hybridarbete och mötestid har ökat efter covid. Internationella studier har visat att work for work, work about work eller busy work utgör en stor del av tjänstemäns arbetsdag. McKinsey och Harvard Business Review har till exempel rapporterat att kunskapsarbetare kan spendera 60–80 procent av sin dag på e-post, möten och administration, varav en stor del är work about work. Andra studier, till exempel i produktivitetsforskning, visar att 20–40 procent av uppgifterna på kontor i princip är busy work.

OCKSÅ I regeringens underlag till Produktivitetskommissionen, Administration i offentlig sektor. kunde man förra året läsa att det numera är en väletablerad bild

»Hon menar att möten inte bara är tråkiga och fyrkantiga utan också en mötesplats där vi formar vår identitet ...«

Lisa Björk

att administrationen ökar i offentlig sektor liksom i samhället som helhet. Anders Ivarsson Westerberg, professor i offentlig förvaltning vid Södertörns högskola, använder begreppet strukturadministration och avser då administrativa aktiviteter som stödjer upprätthållandet av organisationens inre verksamhet: ”Sådana aktiviteter kan handla om möten av olika slag, till exempel samordningsmöten, teammöten och arbetsplatsträffar, men också planering i form av arbetsscheman och intern arbetsfördelning. Andra aktiviteter är att kontrollera resursflöden och säkerställa att organisationen fungerar stabilt.”

Frågan är varför utvecklingen ser ut så? Det finns ett par förklaringsmodeller, säger Lisa Björk.

– Den första är strukturmodellen, som bygger på att komplexiteten i vår omvärld har ökat. Kraven på organisationer har skärpts och mängden lagstiftning, regelverk och nationella handlingsplaner har vuxit. GDPR är ett tydligt exempel.

När det styrande landskapet tätnar och komplexiteten ökar behöver organisationerna hitta sätt att hantera nya ansvar. Det leder till nya funktioner, enheter och tjänster.

– Det anställs vad statsvetaren Patrik Hall kallar organisationsprofessionella.

mot har antalet mellanchefer och högre administratörer på centrala, stabsliknande positioner vuxit ganska kraftigt. Förutom mellanchefer handlar mycket om chefsstöd: kommunikatörer, HR-funktioner, verksamhetsutvecklare, pedagogiska stödenheter och så vidare – sådant man tänker ska ”få ordning” på organisationen.

TILLSAMMANS MED Gustaf Kastberg Weichselberger, professor i offentlig förvaltning vid Förvaltningshögskolan på GU, har han skrivit boken Administration i offentlig sektor – om expansion, elevering och mittokrati. Begreppet mittokrati myntades i boken och kom med i Institutet för språk och folkminnens nyordlista 2024. Ordet syftar på organisationer som sväller på mitten och där karriärvägarna främst är knutna till administrativ kompetens. Fokus på kärnverksamheten har ersatts av många olika mål och värden utan tydliga prioriteringar.

– DEN HÄR TYPEN av administratörer hamnar ofta i positioner där de behöver peta i andras arbete för att

producera en bild av att den är jämställd, miljömedveten och kvalitetsinriktad. Det är vad min kollega Mats Alvesson brukar kalla skyltfönsterarrangemang. Man lägger mycket tid på att arrangera skyltfönstren, men vad som egentligen händer inuti butiken är lite mer oklart.

Eleverade administratö -

åstadkomma saker, att göra avtryck.

– Jag tror att mycket hänger

»Självklart vill vi ha mer jämlikhet, större miljömedvetenhet, högre kvalitet och liknande ...«

Johan Alvehus

ihop med idén om chefskarri ären. Vad ska du säga när du söker nästa chefstjänst? Knap past: ”På förra arbetsplatsen fungerade allt bra, så jag låg bara och puttrade i fyra år.”

HUR BETUNGANDE

nistration och annat som inte tillhör kärnuppgiften blir i ens arbete skiljer mellan bran scher, tror Johan Alvehus. För universitetens del tror han dock att den ökade centrali seringen av administrationen har stor påverkan.

– Man tror det effektivise rar. Enligt utvärderingar som gjorts stämmer det inte alls. Däremot ökar det eleveringen och plötsligt tappar administratörerna kontakt med kärnverksamheten och förstår inte riktigt vad som pågår. Därför uppfinner man sina egna projekt som ska dras igång. Att centraliseringen leder till effektivisering är en farlig illusion.

år? Jo, den som har gott om tid. Och vem vill uttrycka att man inte har fullt upp? Ju mer upptagen du är, desto viktigare är du.

MEN ALLT KAN inte förklaras med struktur. Den andra förklaringsmodellen som Lisa Björk lyfter, handlar mer om ett aktörsperspektiv, om att det också finns attraktionskrafter i administrativt arbete, trots alla klagomål och suckar över ”för många möten” eller ”för mycket pappersarbete”.

– Malin Åkerström, professor i sociologi vid Lunds universitet, är en av författarna till boken Hidden Attractions of Administration. Hon menar att möten inte bara är tråkiga och fyrkantiga utan också en mötesplats där vi formar vår identitet, skämtar och där många informella processer och interaktioner pågår. Den som inte är med på mötena missar vad som händer på ens arbetsplats.

– Det är också skillnad

LISA BJÖRK NÄMNER också den svenska managementmodellens betydelse. Det finns givetvis mycket gott i den: Vi styrs inte av chefer som pekar med hela handen utan arbetar i en kultur som ger oss stort utrymme att agera självständigt. Medarbetare ska involveras i beslutsprocesser, man ska ha dialog och det ska råda konsensus. – En nackdel är att beslutsprocesserna blir tidskrävande. Det blir många möten. Och när de fungerar är det förstås bra. Men tråkiga och ineffektiva möten går ofta i arv på arbetsplatser. Ett effektivt möte har ett tydligt syfte och rätt personer ska vara inbjudna för en dialog och interaktion. Handlar det bara om information behöver vi egentligen inte mötas. Jag tror vi lite till mans borde bli bättre på att ifrågasätta när vi sitter med på möten som vi känner är meningslösa för oss.

Text: Lars Nicklason Ilustration: Amanda Åkerman

Trettio år med GU Ventures

– Drygt tusen forskare har tagit steget ut från laboratoriet, biblioteket eller studion för att tillsammans med GU Ventures låta sina forskningsresultat blomma ute i samhället. De har bidragit till att göra Göteborgs universitet till ett lärosäte som inte bara forskar om framtiden utan också är med och skapar den. Det sade rektor Malin Broberg i sitt tal till GU Ventures som den 13 november firade sitt 30-årsjubileum.

GU VENTURES uppdrag handlar om att stötta forskare att skapa bolag kring sina idéer. Olika parter hjälps åt för att ta forskningen vidare, vilket också ger legitimitet åt universitetet, framhöll Malin Broberg.

– Göteborgs universitet är ett av norra Europas största och mest kompletta lärosäten, att föra vidare den kunskap som skapas här är ett stort ansvar. Tillsammans med Forsknings- och innovationskontoret bidrar GU Ventures på allra bästa sätt till samverkan och innovation, från affärsplan till färdigt bolag.

JENNY NYSTRÖM, dekan på Sahlgrenska akademin, påpekade att hennes fakultet står för en stor del av de bolag som GU Ventures stöttat genom åren.

– Det är inte så konstigt. Sahlgrenska akademin är dels den största fakulteten, dels är life science lämpat för innovation. Jag tror dessutom att alla inom detta område drömmer om att kunna ta fram en idé som gör verklig nytta för patienterna.

Drygt hundra idéer från

Sahlgrenska akademin har lett till företag och fakulteten bidrar med 20–30 nya idéer varje år.

– Varför så många, kan man undra. Det beror på att life science- området är komplicerat; ett förslag kan verka väldigt lovande på pappret men behöver inte alls hålla hela vägen fram till kommersialisering. Själv är jag medgrundare till Oncorena som med hjälp av ett svampgift försöker ta fram ett läkemedel mot metastaser vid njurcancer. Vi är nu glada över att efter mycket arbete ha fått fram riskkapital för FAS 2-prövningar.

Världen står inför en tvillingskris där ett förändrat klimat och en drastiskt minskad biologisk mångfald hänger nära samman. Det förklarade pollenexperten Åslög Dahl, grundare av Botaniska Analysgruppen.

Jenny Nyström menade att alla inom life science-området drömmer om att ta fram en idé som gör nytta för patienten. GU Ventures firades med stort event i Vasaparken.

– Artskydd är något mer än att försöka bevara en liten skalbagge. Det handlar istället om att värna ett helt ekosystem med en mångfald av arter. Exempelvis är cirka 1 500 arter beroende av granen, ett träd som kan

bli uppemot 500 år gammalt men som ofta avverkas när det är omkring 80 år. De arter som trivs i äldre träd får alltså allt mindre livsutrymme.

Håkan Ericsson berättade om GU Executive Education vid Handelshögskolan som genom sina uppdragsutbildningar bidrar till ett livslångt lärande men också till en bättre självbild hos deltagarna.

FREDRIK WEDBERG, vd på CCRM Nordic, förklarade hur organisationen stöttar utveckling och kommersialisering av avancerade terapier.

– Vad är då det? Jo, bland annat handlar det om att kunna ta ut celler ut patienter, modifiera dem, stoppa tillbaka dem igen och på så sätt bota patienten. Vi i Sverige är väldigt bra på forskning men mindre framgångsrika när det gäller kommersialisering. Det CCRM Nordic hjälper till med är bland annat att bygga enheter för tillverkning så att en idé kan testas i större skala, samt annat stöd i ett bolags tidiga fas.

Firandet innehöll också en paneldebatt, ledd av affärsutvecklaren Mikael Funa. Under samtalet förklarade Elén Faxö, vd för OlsAro Crop Biotech, hur hon fick idén till bolaget.

– Vi hade besök av en gästforskare från Bangladesh som berättade om hur klimatförändringen leder till åkermark med alltför hög salthalt. Det ledde till idén att förädla vete så att sädesslaget blir mer motståndskraftigt mot salt.

SARA RHOST, vd på Sortina Pharma, berättade om sitt företag som riktat in sig på att få ner nivåerna av proteinet sortilin och därmed hindra återfall och spridning av cancer.

– Min förhoppning är att vi om fem år befinner oss i slutet av den andra stora kliniska prövningsfasen.

Björn Dahlöf på Cereno Scientific påpekade att läkemedelsutveckling både tar tid och kräver väldigt mycket pengar.

– Den fas 2-studie vi genomför nu kostar cirka 400 miljoner kronor. Tyvärr ägnar sig statsmakterna och finansiärerna åt skedmatning, man får en mindre summa och måste lägga ner väldigt mycket tid på att ständigt söka mer.

FÖRE DETTA Före detta finansminister Mikael Damberg betonade i sitt tal att han tror på Sverige. Men omvärlden är instabil.

– Kriget i Europa, geopolitiska spänningar och ett USA som skapar osäkerhet, är några utmaningar. Samtidigt etablerar sig Kina starkt och den globala konkurrensen hårdnar. EU måste agera kraftfullare, använda den inre marknaden, driva på innovationen och se den geopolitiska

»Vi är ett av EU:s ledande länder inom innovation, vi har låga priser samt en samarbetskultur ...«

Mikael

Damberg

osäkerheten som en möjlighet att bli starkare genom nya partnerskap.

Han påminde också om Sveriges styrkor.

– Vi är ett av EU:s ledande länder inom innovation, vi har låga energipriser samt en samarbetskultur mellan industri, akademi, företag och fack. Vår svenska modell fungerar faktiskt. När det gäller de stora frågorna kommer vi överens.

I en tuffare global konkurrens gäller det dock att kraftsamla och välja områden där vi kan bli världsledande, ungefär som Singapore och Sydkorea, påpekade han.

– Också politiken bär ett ansvar. Vi behöver långsiktiga spelregler, framför allt inom energipolitiken. Vi kan inte ha ett kulturkrig mellan vattenkraft och kärnkraft när industrin behöver besked. Näringsliv och politik måste dra åt samma håll, idag tar det för lång tid för Sverige att röra sig framåt.

FIRANDET AVSLUTADES med att Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi samt medgrundare av Agmine Pharma, deltog i ett samtal med Klementina Österberg, vd för GU Holding. Hon berättade bland annat hur hon visat att överdriven renlighet kan leda till att barn får för lite immunologisk träning. Hon påpekade också att alla kan lära sig att forska men att det är mycket svårare att förmedla det man har lärt sig. – Undervisning har ingen status, även om jag menar att det är mycket finare än att forska.

Bland annat frågade Klementina Österberg vad Agnes Wold skulle göra om hon kunde förändra världen. – Jag skulle förbjuda alla bensinbilar och allt flyg. När T-Forden slog igenom 1908 förändrades allt – tänk vilken värld vi hade haft om vi hade satsat på elbilar istället!

Text: Eva Lundgren & Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

→Fakta: Den 13 november firade GU Ventures sitt 30-årsjubileum med ett stort arrangemang i universitetets huvudbyggnad. Bland annat utsågs tre pristagare, som på olika sätt har bidragit till att stärka GU Ventures arbete:

Entrepreneur Award: CELLINK & BICO Group

Best Exit Deal Maker Award: Björn Dahlöf

Most Significant Partner Award: Forsknings- och innovationskontoret vid Göteborgs universitet

Klementina Österberg, vd för GU Holding, inledde firandet.

Svårt för äldre att få jobb

Varje år anställs ett stort antal nya medarbetare på Göteborgs universitet. Sju av tio är under 40 år. För den som passerat 45 blir vägen till en ny tjänst allt brantare.

Efter 55 minskar chanserna drastiskt.

FRÅGAN OM åldersdiskriminering har fått ny aktualitet när pensionsåldern höjs och fler förväntas arbeta längre.

Samtidigt visar forskningen att äldre arbetssökande ofta sorteras bort redan i de första urvalen. Enligt SCB låg medelåldern för samtliga nyanställningar i landet förra året på mellan 25 och 34 år.

Göteborgs universitet är inte mycket bättre. Statistiken från Personalenheten talar samma tydliga språk. Yngre sökande prioriteras vid nyanställningar, även för mer kvalificerade tjänster.

Ralph Heiefort, utvecklingsledare på personalenheten, funderar över verkligheten bakom siffrorna.

– Vi har inget mål om att föryngra personalen. All rekrytering ska utgå från kompetens och meriter, och ålder ska inte spela någon roll, säger han.

STATENS REGELVERK är tydligt. Skicklighet och kvalifikationer ska styra anställningarna och ingen får sorteras ut på grund av stigande ålder. Ändå visar statistiken att de flesta som får anställning är unga.

När det gäller samtliga nyanställningar inom GU –

av allt från professorer till servicepersonal – under 2024 och 2025 har 70 procent av jobben gått till personer under 40 år. Den yngsta som anställdes under perioden var 18 år och den äldsta hade fyllt 76 år.

– Men även när jag tittar på lärartjänster under det senaste året visar de ungefär samma demografi. De flesta sökande var i åldersspannet mellan 35 och 44 år och nästan hälften av dem anställdes, säger Ralph Heiefort.

REDAN EFTER 45 år börjar siffrorna i GU:s statistik att dala. Av sökande mellan 45 och 54 år fick drygt tjugo procent jobben de hade sökt. Därefter går det brant utför.

I åldersgruppen 55–64 år var det bara 8,6 procent av de sökande som fick en anställning och efter 65 år är siffran nere i 2,3 procent.

– Siffrorna är ganska tydliga. Även när det gäller högre akademiska tjänster ser vi att yngre ofta har en fördel, trots att principen om kompetensbaserad rekrytering ska gälla.

Ralph Heiefort letar efter förklaringar. En kan vara att postdoktorer finns i gruppen, vilka vanligtvis är yngre och tidiga i sin karriär. Tidsbegränsade anställningar som postdoktorer ska främst gå till dem som nyligen har disputerat. Av de 211 lärartjänster som utlysts det senaste året har 45 anställningar varit riktade mot postdoktorer.

– En annan förklaring kan vara att vetenskapen blir mer och mer specialiserad och att

gammal kunskap inte längre har samma relevans i relation till bedömningsgrunderna i utlysningstexterna, säger han.

Någon som reagerar starkt på statistiken är Sacos ordförande Maja Pelling. Hon tycker att det är häpnadsväckande hur tydliga siffrorna är.

– Det här riskerar att påverka hela arbetsmiljön, tilliten och kulturen. Om personalen upplever att rekryteringar styrs av magkänsla eller favoritism snarare än kompetens, då har vi problem i hela organisationen, säger hon.

TIDIGARE HADE facket insyn i rekryteringsprocessen och fick granska alla annonser innan de gick ut. Det var ett effektivt sätt att stoppa otydliga eller potentiellt diskriminerande krav vid nytillsättningar, menar Maja Pelling.

– Men den möjligheten togs bort för flera år sedan och numera har vi inte samma inflytande. Det är ett problem, konstaterar hon.

Universitetets hantering av omplaceringar är ett annat område som oroar facket, eftersom många arbetsgivare försöker runda systemet.

– Vi vet att det förekommer försök att kringgå omplaceringsskyldigheten, vilket riskerar att slå hårt mot äldre medarbetare, säger hon.

Äldreforskaren Ingmar Skoog är egentligen inte förvånad när han får ta del av statistiken. Enligt honom finns det en allmän uppfattning i samhället om att äldre har svårt att lära sig nya saker och generellt är mindre produktiva. En uppfattning som, enligt forskningen, saknar all relevans.

– Enligt min uppfattning finns det en ungdomskultur

Ralph Heiefort säger att all rekrytering ska utgå från meriter.

– Var ska meritokratin gälla om inte på universitetet? säger Ingmar Skoog.

på universiteten, där man gärna rekryterar ”den lovande ungdomen”. Men om meritokratin inte ska gälla på universitetet, var ska den då gälla, undrar han.

FÖR NÅGRA ÅR sedan satt Ingmar Skoog med i Delegationen för senior arbetskraft, som hade i uppdrag att hitta sätt att motverka åldersdiskriminering och skapa möjlig-

heter för att bättre ta tillvara äldres kompetens.

– Det visade sig att staten är sämst på att ta tillvara äldre arbetskraft, vilket gällde även universiteten. Det är ju helt motsatt mot vad politikerna säger sig vilja, säger han. Ingmar Skoog välkomnar nu en ordentlig diskussion inom universitetet, inte bara om åldersdiskriminering vid nytillsättningar utan även om

Alla tjänster inom GU senaste 365 dagarna 46 994 sökande till 1 754 tjänster

Så här såg söktrycket ut: De här fick jobben:

18–24 år 8,8 procent (4 129 personer) 24,7 procent (434 personer)

25–34 år 42,4 procent (19 916 personer) 38,7 procent (679 personer)

35–44 år, 24,7 procent (11 618 personer) 20,4 procent (358 personer)

45–54 år 13,1 procent (6 163 personer) 8,8 procent (155 personer)

55–64 år 9,6 procent (4 516 personer) 4 procent (71 personer)

Över 65, 1,1 procent (508 personer) 2,9 procent (51 personer)

»Det visade sig att staten är sämst på att ta tillvara äldre arbetskraft ...«

Ingmar Skoog

hur reglerna ser ut för äldre medarbetare.

– I praktiken innebär reglerna att forskare måste lämna sin anställning efter att de fyllt 69 år, även om de har fulla forskningsanslag och fortsatt produktivitet. Seniora forskare får dessutom ofta begränsad möjlighet att handleda doktorander, säger han. Resultatet av att stänga ute äldre arbetskraft är att universitetet riskerar att förlora ovärderlig kunskap och handledarerfarenhet, något som Ingmar Skoog tycker är illavarslande.

– Om arbetsgivarna inte har en väldigt bra förklaring så påminner det här om ren åldersdiskriminering, säger han.

Text: Lotta Engelbrekson Foto: Johan Wingborg

Nya lärarutbildare ska förbättra skolan

Tre av de tolv forskarskolor för lärarutbildare som Vetenskapsrådet beslutat finansiera leds av forskare vid Göteborgs universitet. Det handlar om bedömning och kunskapsmätning, om språk-, läs- och skrivundervisning samt om likvärdiga möjligheter för alla elever.

Samtliga är brännande områden där GU nu får möjlighet att bidra.

ATT VETENSKAPSRÅDET satsar just på lärarutbildare är fantastiskt roligt, menar Alli Klapp, docent i pedagogik och ansvarig för forskarskolan Kunskapsmätningar inom utbildningssystem. – Lärarutbildningen är central för hela samhällsutvecklingen och satsningar på blivande lärare har avgörande betydelse för framtiden. Nu får vi nya doktorander som kommer att utbilda hundratals nya lärare som sedan i sin tur kommer att föra kunskapen vidare till tusentals skolelever. Detta är alltså en verkligt

»Lärarutbildningen är central för hela samhällsutvecklingen.«

Alli Klapp

samhällsrelevant satsning.

Skolan är avgörande för alla barns framtid, både på kort och lång sikt, påpekar Kajsa Yang Hansen, professor i pedagogik, som leder forskarskolan Stärka lärarutbildningen för likvärdig praktik i svenska skolan (STEPS). – Sverige har tidigare varit en relativt jämlik välfärdsstat med ganska likvärdig skola för alla. Idag är samhället segregerat med stora klyftor mellan människor i samma stad. Det är mycket vi inte kan påverka, som ett barns kön, etnicitet, sociala

Alli Klapp, Åsa Wengelin och Kajsa Yang Hansen anser att satsningen kommer att vara till nytta för hela samhället.

tillhörighet eller familjesituation.

Men genom att stärka lärarnas kunskaper kan vi skapa större likvärdighet och kompensera för olika orättvisor. Här kommer dessa forskarskolor att få stor betydelse.

ÅSA WENGELIN, professor i svenska språket, leder forskarskolan Kognition i klassrummet.

– Vi är ganska få i Sverige som bedriver tillämpad forskning om just kognition och språk, alltså hur hjärnan uppfattar, bearbetar, producerar och lär sig språk –inklusive läsning och skrivning.

Att förstå detta är viktigt, inte minst för att stötta elever med någon form av språklig sårbarhet som till exempel språkstörning eller dyslexi. Det vi bland annat vill satsa på i forskarskolan är småskaliga, klassrumsnära experimentstudier.

Varje forskarskola kommer att anställa nio doktorander, förklarar Åsa Wengelin.

– Eftersom forskarskolorna också innebär samarbeten med andra lärosäten kommer dessa doktorander att få en väldigt speciell utbildning med handledare från mer än ett lärosäte. Exempelvis samverkar den forskarskola jag leder med Linnéuniversitetet och Högskolan Kristianstad.

DE PROJEKT SOM doktoranderna kommer att kunna satsa på kan handla om allt från förskolan till gymnasiet och kanske också om vuxenutbildningen, berättar Kajsa Yang Hansen.

– Forskarskolan STEPS, som innebär samverkan med Stockholms och Uppsala universitet, hänger nämligen också samman med ett åttaårigt projekt jag tidigare fått finansiering för från Riksbankens Jubileumsfond. Där tittar vi på hur segregeringen påverkar barn och unga, från föräldrarnas val av förskola till ungdomarnas satsning på eftergymnasial utbildning eller på arbetslivet. Hur vi ska kunna koppla ihop satsningarna beror förstås på doktorandernas intressen.

Bland de många undersökningar som kommer att ha

relevans för forskarskolorna finns Utvärdering genom uppföljning (UGU), Sveriges största enkätstudie om skolan, som startade 1961. Idag leds studien av Alli Klapp.

– Vi kommer att använda resultat från UGU men också fortsätta det upparbetade samarbete vi har med Stockholms och Umeå universitet som kommer att medverka i forskarskolan. Många tror att bedömning och kunskapsmätning är något vem som helst kan göra men området är väldigt komplext. Tack vare de högkvalitativa data över prov och kunskapsmätningar som finns i Sverige är det möjligt att förstå skillnader mellan elever, skolor och kommuner. Kunskapsmätning är ett viktigt område, inte minst när det gäller en likvärdig skola. Forskarskolorna ska pågå i fem år. Sammanlagt satsar Vetenskapsrådet närmare en halv miljard kronor på doktorandutbildning för lärarutbildare.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

→Fakta:

Åren 2025–2030 finansierar Vetenskapsrådet 12 forskarskolor för lärarutbildare med sammanlagt 494 miljoner kronor. Tre av projekten, som får 42 miljoner kronor vardera, är förlagda till GU: Alli Klapp, docent vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik: Kunskapsmätningar inom utbildningssystem – forskarskola för lärarutbildare III

Åsa Wengelin, professor vid institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi: Kognition i klassrummet – Att integrera kognitiva perspektiv i språk, läsoch skrivundervisning från förskola till gymnasium

Kajsa Yang Hansen, professor vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik: Stärka lärarutbildningen för likvärdig praktik i svenska skolan (STEPS).

Femårsfirande i London

■ I mitten av november på King’s College i London undertecknade vicerektor Mette Sandoff Magna Charta Universitatum MCU2020 å Göteborgs universitets vägnar. Det är nu fem år sedan denna viktiga deklaration togs fram av Magna Charta Observatory. Den bekräftar de grundläggande värden och rättigheter som vägleder universitet världen över. Över 1 000 universitet globalt har anslutit sig och förbundit sig till värden som akademisk frihet och institutionellt oberoende samt en försäkran om att universitetets verksamhet

fortsatt ska vila på oberoende, kvalitet och samhällsansvar.

Göteborg vill bli Årets studentstad

■ En gemensam ansökan om att bli Årets studentstad 2026 har lämnats in av Göteborg. Bakom ansökan står Göteborgs Stad, Göteborgs universitet, Chalmers, Göteborgs Förenade Studentkårer och Akademiska Hus. Arbetet bygger på stadens studentstadsstrategi, som ska stärka Göteborgs attraktivitet och förbättra studenternas villkor – bland annat genom bättre mottagande, fler bostäder och starkare kopplingar mellan utbildning och arbetsliv.

Rektor Malin Broberg ser positivt på möjligheterna:

– En stark studentstad lockar inte bara studenter – den bygger framtiden. Tillsammans gör vi Göteborg mer attraktivt och ger studenter bättre möjligheter att utvecklas, bidra och stanna kvar efter studierna. Vi ser också över vad vi kan förbättra, till exempel kring studentbostäder.

Vinnaren utses av Sveriges Förenade Studentkårer i januari.

Drabbande möten i Sydafrika

I januari åker Lina Bergman till Kapstaden i Sydafrika för tionde året i rad. Det gäller hennes forskning om preeklampsi, eller havandeskapsförgiftning, där hon bedriver parallella studier vid Stellenbosch universitet och GU.

– Trots att jag hade forskat om preeklampsi i flera år var det först i Sydafrika som jag verkligen förstod hur allvarlig sjukdomen kan vara, säger Lina Bergman. →

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

et var i augusti 2016, när Lina Bergman ännu var ST-läkare som hon, tillsammans med sin man och deras treåriga tvillingar, för första gången åkte till Kapstaden.

– Jag var där för att under ett år jobba kliniskt som obstetriker på Tygerberg Hospital vid Stellenbosch universitet. Jag var då i slutfasen av min doktorandtid vid Uppsala universitet där jag forskade om biomarkörer för att spegla hjärnpåverkan hos gravida med preeklampsi. Det jag mötte i Sydafrika var dock något helt annat än det jag var van vid; där fanns en stor mängd blivande mammor med eklampsi, alltså generella kramper som komplikation av preeklampsi, ett mycket allvarligt tillstånd. Preeklampsi som gått så långt hade jag då aldrig sett i Sverige, vilket fick mig att inse att det var i Kapstaden jag borde forska.

Lina Bergman försökte diskutera ett forskningssamarbete med några professorer på sjukhuset men intresset var svalt.

– Av en slump kom jag i kontakt med en annan doktorand, Catherine Cluver, som arbetade vid Tygerbergs sjukhus men som för då var föräldraledig. Det visade sig att Cathy i sitt doktorandprojekt också studerade preeklampsi och att vi hade väldigt lika forskningsintressen. Innan jag åkte hem bestämde vi oss för att söka medel till en gemensam biobank och databas för preeklampsi med kvinnor som drabbas av svåra komplikationer. Den blev godkänd i etikprövningsnämnden vid Stellenbosch University ett halvår senare och finansiering fick vi från olika privata stiftelser. Det var nog för att få igång vår verksamhet som nu har inkluderat över 3 000 kvinnor.

Preeklampsi drabbar cirka 3–5 procent av alla gravida. Risken ökar om kvinnan är förstföderska, har kronisk hypertoni, diabetes eller övervikt. Också ålder spelar roll: både väldigt unga och äldre gravida har en ökad risk.

– Orsaken är inte känd men en hypotes är att sjukdomen hänger samman med att moderkakan drabbas av syrebrist. Detta kan antingen bero på att den fått dåligt fäste i livmoderväggen eller på att den senare i graviditeten får syrebrist. Det leder till stress-signaler och inflammation som skadar blodkärlens inre lager så att de börjar läcka vätska och bilda små tromboser. Komplikationerna kan bli allvarliga, som njursvikt, lungödem och leverskador. Om det uppstår skador på blod-hjärnbarriären, som skyddar hjärnan från substanser i blodet, kan livshotande tillstånd uppstå. – Svensk mödravård startade på 1950-talet just för att på ett tidigt stadium fånga upp gravida kvinnor med preeklampsi. I Sverige, liksom i andra höginkomstländer, är allvarliga komplikationer därför sällsynta. Men i låginkomstländer är de så vanliga att jag i början möttes av misstro när jag berättade för sydafrikanska kollegor att krampanfall bland gravida knappt förekommer i Sverige.

Den enda bot som finns idag är förlossning. Eftersom sjukdomen ofta uppstår sent under graviditeten brukar igångsättning inte vara ett större problem.

– Men cirka 0,4 procent av alla gravida får preeklampsi före vecka 34, en period där barnet oftast mår bäst av att vara kvar i mammans mage. För barnets skull försöker man då förlänga graviditeten. Bromsande behandling saknas dock, vi kan bara övervaka samt försöka tajma förlossningen innan mamman blir för sjuk.

Att ha kunskap om en särskild sjukdom kan vara både en fördel och en nackdel när man själv drabbas. Att Lina Bergman redan hade forskat några år om preeklampsi när hon blev med barn 2013 gjorde att hon inte blev jätteorolig när hon mot slutet av graviditeten diagnostiserades med sjukdomen.

– Jag väntade tvillingar och då är preeklampsi ganska vanligt. Att förlossningen sattes igång lite för tidigt var alltså inte särskilt dramatiskt för mig.

Det som hände efter förlossningen var dock en svårare upplevelse.

– Jag drabbades av väldigt högt blodtryck och neurologiska symtom som skrämde mig extra mycket eftersom jag visste att det finns risk för akuta hjärnkomplikationer som hjärnblödning. Som tur var gick det bra men mina erfarenheter gör nog att jag har lättare för att sätta mig in i mina patienters situation. Den som haft sjukdomen löper också högre risk att få hjärt-kärlsjukdom senare i livet; just när det gäller tvillinggraviditeter verkar sambandet dock inte vara förhöjt, vilket förstås känns lugnande för mig.

Preeklampsi kan leda till högt blodtryck också långt efter förlossningen, berättar Lina Bergman.

– Vården borde därför bli bättre på att följa upp gravida som haft preeklampsi och kontrollera att de verkligen mår bra även ett år efter att de fött barn. Studier har visat att det verkar gå allra bäst när kvinnorna själva får ta befälet över sina blodtryckskontroller. Vår forskargrupp driver just nu ett par studier inom detta område.

2019 blev Lina Bergman universitetslektor vid GU och strax därefter fick hon ett fyraårigt etableringsbidrag från Vetenskapsrådet.

– Det gjorde att jag kunde fortsätta samarbetet med Cathy i Sydafrika och den biobank vi byggt upp. Tillsammans med henne driver jag nu ett svensk-sydafrikanskt forskningsteam. I Sydafrika är vi fem barnmorskor och två doktorander och i Sverige är vi fyra forskningsassistenter, fem doktorander, två postdoktorer och en forskningskoordinator.

En spännande prövning handlar om att undersöka om diabetesläkemedlet metformin kan leda till en förlängning av graviteten vid tidig preeklampsi. En pilotstudie i Sydafrika 2021, som drevs av Catherine Cluver, gav indikationer på att preparatet kunde för-

dröja förlossningen med cirka en vecka.

– Med stöd av Vetenskapsrådet startade vi i februari förra året den svenska prövningen som innebär ett samarbete med nio förlossningskliniker i fem regioner. Hittills har vi fått med drygt 90 kvinnor men målet är 294 deltagare. I början av nästa år utökas prövningen i Sverige men också i Norge och Finland. Samtidigt pågår en större prövning med metformin i vår forskargrupp i Sydafrika och även i Nederländerna är en liknande prövning på gång. Tanken är att resultaten så småningom ska jämföras. För även om läkemedlet bara skjuter upp förlossningen några dagar, kan det ha stor betydelse för foster före vecka 34.

Att det överhuvudtaget går att forska på metformin beror på att det är en gammal beprövad medicin. Läkemedelsstudier är annars väldigt ovanligt hos gravida, berättar Lina Bergman.

– Det är förstås ett bekymmer, också gravida måste ju få tillgång till bra mediciner. Men eftersom det finns hemska exempel på preparat som skadat foster, förbjöd det amerikanska läkemedelsverket på 1970-talet läkemedelsprövningar för gravida. Utvecklingen har därför stannat av och vi har inte har sett så mycket förbättringar av graviditetsspecifika sjukdomar. Idag finns dock nya in vitro-modeller och själv har jag satt upp en modell med råttor. Preeklampsi är annars en sjukdom specifik för människan, den finns generellt sett inte hos djur.

Att tillsammans med barnen tillbringa årets första tre månader i Kapstaden har tidigare gått alldeles utmärkt.

– Sydafrika har ett fyraterminssystem som innebär att våra barn gått årets första termin i Sydafrika och övriga skolåret i Sverige. Senaste gången vi ansökte hos Skolmyndigheten i Göteborg om att låta barnen studera i Sydafrika fick vi dock avslag; enligt deras nya lagtolkning anses barnen inte gynnas av att få följa med när föräldrarna jobbar utomlands. Så efter nyår turas min man och jag om att åka till Kapstaden. Vi har överklagat beslutet; om vi inte ges tillstånd att åka är det oklart hur min forskningsverksamhet ska kunna fortsätta i framtiden vilket ju skulle ge stora konsekvenser för mig själv men även för min forskargrupp.

Även om arbete och familj tar det mesta av Lina Bergmans tid har hon också ett litet utrymme över för det stora intresse hon haft sedan hon var sju år gammal. – Jag älskar att rida och en av veckans höjdpunkter är när jag och min grupp samlas på lördagsmorgnar för att rida och umgås på Göteborgs Fältrittklubb. Vi har också en liten hund, en bernedoodle, som jag gärna tar med ut i naturen. Annars går en hel del tid åt till att köra flickorna till deras träning av cheerleading; de är väldigt akrobatiska medan jag knappt kan slå en kullerbytta.

LINA BERGMAN

Jobbar som: Docent vid Göteborgs universitet och Stellenbosch University samt överläkare i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Aktuell: Forskningsledare för gruppen Translationell Preeklampsi med forskningsverksamhet i Sverige och Sydafrika. En aktuell central studie är läkemedelsprövningen Preeklampsi interventionsstudie 4 som finansieras av Vetenskapsrådet.

Familj: Maken Karl Bergman samt tvillingarna Alice och Agnes, 12 år.

Bor: Örgryte, Sverige, och Kapstaden, Sydafrika.

Senast lästa bok: Min systers manus för sin debutroman som kommer att ges ut under 2026!

Senaste film: That Christmas med barnen.

Intressen: Förutom arbete och familj, också ridning samt att vara ute i naturen med hunden.

Söker efter ovanliga språkfenomen

Projektet Outforskade språkfenomen har tilldelats 48 miljoner kronor av Riksbankens Jubileumsfond, vilket gör det till det största språkvetenskapliga projektet i Sverige någonsin. Det handlar om ett samarbete mellan fyra lärosäten och syftet är inget mindre än att undersöka den mänskliga språkförmågans yttersta gränser. Tre av sex forskningsledare kommer från GU: Eva­Marie Bloom Ström, Malin Petzell och Henrik Bergqvist.

Mer än hälften av världens cirka 6 000–7 000 språk kommer att försvinna under de kommande 75 åren, enligt en Unesco-studie. Flera av dessa är inte dokumenterade. De går alltså inte att hitta inspelade eller i skriven form på internet eller någon annanstans. Språken riskerar därför att spårlöst gå förlorade. Samtidigt som ett språk försvinner dör också ett sätt att förhålla sig till världen, vilket är en orsak till att FN utlyst 2022–2032 till decenniet för ursprungsspråk. Det förklarar Eva-Marie Bloom Ström, docent i afrikanska språk.

– Vi vill kartlägga några av dessa hotade språk men på ett annorlunda sätt. Det vanliga är att språkvetare undersöker det som är gemensamt för olika språk. Det som gör här projektet speciellt är att vi istället försöker hitta det som är unikt och som därför kanske undgått vetenskapen. Projektet är ett samarbete mellan universiteten i Uppsala, Stockholm, Lund och Göteborg. Huvudprojektledaren, Harald Hammarström, finns i Uppsala, berättar Malin Petzell, professor i afrikanska språk.

– I första vändan tänker vi studera 20

språk. Men allt eftersom vi börjar samarbeta med andra forskargrupper hoppas vi att de blir fler. Vi kommer att fokusera på fyra teman: hur språken beskriver personliga perspektiv, räkning och mätning, rumslighet samt tid och förflyttning. Exempelvis påverkas språk på olika sätt av den bas räknesystemet bygger på. Om det språk man talar har basen 12 kanske man säger ”ungefär fyra dussin” när vi skulle säga ”ungefär 50”. Också rumsliga relationer kan uttryckas på olika sätt; somliga språk använder väderstrecken för att ange även sådant som ligger nära,

»... ifall språkvetenskapen istället utgått från exempelvis swahili hade det varit engelska som uppfattats som avvikande.«

MALIN PETZELL

där vi skulle välja höger eller vänster. Vi kommer att försöka beskriva språken så grundligt som möjligt, samtidigt som vi måste vara praktiska också. Ett exempel är ett afrikanskt språk vi studerat där det inte gick att avgöra om ett ord var substantiv eller adjektiv. Att skapa en egen kategori för bara det ordet bestämde vi var ganska onödigt.

Forskningen kommer att genomföras bland annat med hjälp av intervjuer av personer som talar de hotade språken, berättar Henrik Bergqvist, docent i lingvistik, som forskar om språk i Latinamerika. – Vi kommer att ta fram frågeformulär och mallar så att vi jobbar på samma sätt med olika språk. Två postdoktorer ska hjälpa till med dokumentationen. Förut-

om ljud- och videoinspelningar kommer vi också att använda kroppskamera för att kunna dokumentera språket vid vardagliga aktiviteter, som att fiska i floden. Det blir mycket jobb ute i fält men det stora arbetet kommer sedan, när vi ska översätta och transkribera materialet. Även där måste vi ta hjälp av intervjupersonerna som är våra medarbetare i projektet.

Arbetet kommer att bedrivas i fem huvudområden: Sydamerika, Östafrika, Sydostasien, Papua Nya Guinea och norra Pakistan. Men även språk i andra områden kommer att ingå, exempelvis sydsamiska.

En digital resurs kommer också att utvecklas för att säkra all insamlad språkdata inför framtiden.

Lingvistik är en vetenskap vars begrepp kommer från studier av västerländska språk, främst engelska, berättar Malin Petzell.

– Det är viktigt att påminna sig om. Ifall språkvetenskapen istället utgått från exempelvis swahili hade det varit engelska som uppfattats som avvikande.

Det finns också skillnader mellan hur språk brukar dokumenteras, berättar Henrik Bergqvist.

– I litteraturen över afrikanska språk finns exempelvis nästan inga exempel på grammatikaliserade system som uttrycker evidentiella kontraster, alltså hur man anger källa för sitt påstående. Det betyder såklart inte att afrikanska språk inte kan signalera sådana kontraster, men av historiska skäl tas dessa inte med i litteraturen.

Förutom att beskriva olika språk har forskargruppen också det långsiktiga målet att öka uppmärksamheten för språkforskning och inspirera unga människor att jobba med outforskade språk.

Eva-Marie Bloom Ström, Malin Petzell och Henrik Bergqvist.

När man studerar märkvärdigheter i andra språk blir man kanske också fundersam över det egna modersmålet. För också svenska är ganska speciellt, berättar Eva-Marie Bloom Ström.

– Den som lär sig svenska får ofta veta att vi har nio vokaler som kan uttalas kort eller långt. Men det stämmer inte; ett kort a och ett lång a är helt olika vokalljud. Svenskan har alltså 18 vokalljud, vilket är mycket.

Svenska språket gillar också väldigt långa ordsammansättningar, förklarar Henrik Bergqvist.

– Speciellt är också en del verbpartiklar som kan ha väldigt många olika betydelser, exempelvis hoppa på: man

kan hoppa på en studsmatta, hoppa på bussen, hoppa på någon ...

Språkstudier har förstås ett värde i sig. Men forskningen kan kanske också vara intressant inom helt andra områden, föreslår Malin Petzell.

– De studier som finns över hur språkförmågan påverkas av olika hjärnskador är ofta gjorda i västvärlden. Men skulle den som talar ett helt annat språk få en annan sorts påverkan? Det vore spännande att undersöka, tycker jag.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Det sexåriga forskningsprojektet Outforskade språkfenomen: kartläggning och dokumentation av den mänskliga språkförmågans utmarker tilldelades nyligen 48 miljoner kronor av Riksbankens Jubileumsfond vilket gör projektet till den största satsningen på språkforskning i Sverige någonsin. Projektet innebär ett samarbete mellan universiteten i Uppsala, Stockholm, Lund och Göteborg och leds av Harald Hammarström, professor i lingvistik vid Uppsala universitet. Tre av de sex projektledarna är verksamma vid Göteborgs universitet: Henrik Bergqvist, docent i lingvistik, Eva­Marie Bloom Ström, docent i afrikanska språk, samt Malin Petzell, professor i afrikanska språk. Också en postdoktor från GU kommer att medverka.

Simulerad verklighet

På grund av oklara symtom har Samir precis kommit till en akutmottagning. Nu ligger han på en brits, där vårdpersonal tar pulsen, lyssnar på lungorna, sätter EKG och undersöker blodtryck.

Det handlar dock inte om en verklig patient utan om en AI­simulering som läkar­ och sjuksköterskestudenter fått använda sedan början av året. Syftet är att träna teamarbete och kommunikation över professionsgränserna.

SAHLGRENSKA AKADEMIN använder två simulerade patienter, förutom Samir också Regina som råkat ut för en cykelolycka. Patienterna ligger på en stor interaktiv skärm som ser ut som en

sjukhusbrits, berättar Jenny Milton, som leder sjuksköterskestudenternas del i projektet.

– Det som skiljer de simulerade patienterna från de dockor vi också använder är att alla symtom kan vara visuellt föränderliga: huden ändrar färg, temperaturen förändras, patienten börjar kanske klia sig eller klaga över att det gör ont. Vid korrekt behandling ses förbättrade symtom och tecken direkt på patienten. Vi kan också öppna ögonen och få pupillreaktion, titta in i munnen och vända patienten som dessutom kan tala olika språk. Att studenterna tycker att simuleringen är bra vet vi från kursutvärderingar och ett specifikt frågeformulär. Simuleringen är dock bara ett komplement till våra fysiska dockor som ju går att hålla i och ta på. Det kan man förstås inte göra med en AI-genererad patient varför det också är viktigt att fokusera på det individuella omhändertagandet

och inte tappa fokus på personen vi har framför oss.

AI-SIMULERINGEN är resultatet av ett samarbete mellan det gemensamma lärarlaget på läkarprogrammet och sjuksköterskeprogrammet som ansvarar för simuleringen och det isländska företaget Mirno. Bakgrunden är att behovet av övningsmöjligheter för studenterna ökat markant på grund av att det nya läkarprogrammet, som startade hösten 2021, under några år går parallellt med det gamla programmet, förklarar Jenny Milton.

– Vi började testa simuleringstekniken förra terminen och ska fortsätta fram till och med våren 2026. Syftet är att öva interprofessionellt samarbete mellan läkare och sjuksköterskor men simuleringen går förstås att använda också på andra sätt. För några veckor sedan höll jag exempelvis en föreläsning för 130 studenter där jag visade simuleringen på

storbild. Tekniken kan också användas för egen träning eller för professionsspecifika övningar med enbart sjuksköterskor eller läkare. Självklart skulle även andra professioner kunna simuleringsträna för andra ändamål.

TEKNIKEN KAN OCKSÅ ge nya pedagogiska möjligheter, tror Jenny Milton.

– Vi har precis skickat in en ansökan till en forskningsstudie som vi hoppas kommer att öppna upp ögonen för ytterligare sätt att använda våra digitala patienter.

Simuleringarna görs tillsammans med Kliniskt träningscentrum (KTC).

– Det är ett fantastiskt team som jobbar tillsammans. Inte minst tycker vi att det är roligt att våra simuleringstekniker imponerar på studenterna som förstås är vana vi artificiella figurer i olika dataspel.

Jenny Milton känner inte till något annat lärosäte som använder simulerade virtuella patienter via pekskärmar på detta sätt i sin undervisning.

– Det kan förstås finnas någon annanstans men vad jag känner till är Sahlgrenska akademin än så länge ensam om den här tekniken.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: I samarbete med det isländska företaget Mirno har de båda lärarlag som ansvarar för läkar- och sjuksköterskeprogrammen börjat använda ett digitalt pekskärmsbord med en simulerad patient. Syftet är att träna teamarbete mellan olika professioner på ett så realistiskt sätt som möjligt. Samarbetet startade våren 2025 och kommer att fortsätta våren 2026, sedan sker en utvärdering om fortsatt användning.

Det gemensamma lärarlaget på läkarprogrammet och sjuksköterskeprogrammet i samarbete med kliniskt träningscentrum (KTC): Tine Högberg Jenny Milton, Erik Norrman och Steinn Steingrimsson.

Studenterna Luna Hellöre, Nils Ydremark och Lina Törnberg.

Firar 25 år av rättspsykologi

Forskargruppen Research unit for Criminal, Legal and Investigative Psychology (CLIP) firar 25 år och hör därmed till de äldsta forskargrupperna på Samhällsvetenskapliga fakulteten.

Mycket av det som fanns med redan från början är fortfarande viktigt, som ett brett internationellt samarbete samt studier med barn som vittnen.

Målet är att bidra med praktiskt användbar kunskap för rättsväsendet.

CLIP är en av Europas främsta forskargrupper inom rättspsykologi och den enda i Norden, förutom en mindre grupp vid Åbo Akademi, berättar Pär-Anders Granhag, professor i psykologi som startade CLIP år 2000.

– De grupper vi brukar jämföra oss

med finns vid universiteten i Maastricht och Portsmouth; den brittiska gruppen håller dock på att tyna bort på grund av nedskärningar och neddragna anslag. Men vi samverkar med grupper från hela världen, har ständigt internationella besök och studenter som söker sig hit från olika håll för kortare eller längre perioder.

CLIP-gruppen är också noga med att underhålla etablerade kontakter, berättar Sara Landström, professor i psykologi, som varit med nästan ända sedan starten.

– En gång hade vi besök av en doktorand från Japan som var här i två veckor efter att han fått ett stipendium för att besöka just mig. Det visade sig vara användbart när en av våra studenter långt senare ville kombinera japanska och rättspsykologi och kunde genomföra en studie på japanska poliser med hjälp just av den här viktiga kontakten.

Varannan vecka samlas hela forskargruppen för ett möte. Dessa hålls på

»Det är svårförklarigt men vi tycker ofta att det är just nu vi har den allra bästa gruppen.«

PÄR-ANDERS GRANHAG

engelska på grund av alla internationella medarbetare och gäster, förklarar Sara Landström.

– En del personer som vi samarbetar med är ovana vid engelska men det går hur bra som helst att knaggla sig fram. Ibland tar vi bara en kaffe tillsammans men ofta har vi ett spännande tema eller en intressant presentation. Mötena kan ibland innehålla diskussioner och kritik men alltid på ett sjyst sätt.

CLIP gör både kvantitativa studier och

Pär-Anders Granhag och Sara Landström.

kvalitativa undersökningar med intervjuer av alla olika parter som kommer i kontakt med rättsväsendet: poliser, åklagare och domare, men också socialsekreterare och brottsoffer, berättar Sara Landström.

– Vi har också både längre och kortare utbildningar för yrkesverksamma och är ofta ute och föreläser. I kaffepausen, när man kan prata lite mer ledigt med en polis eller åklagare, är det inte ovanligt att de har så intressanta funderingar att de inspirerar till ett helt nytt forskningsprogram.

Forskare, praktikanter och studenter kommer och går, säger Pär-Anders Granhag.

– När en duktig person slutar känns det som ett hårt slag men det kommer alltid nya. Det är svårförklarligt men vi tycker ofta att det är just nu vi har den allra bästa gruppen.

Kurser inom rättsvetenskap brukar hamna högt på GU:s topplista när det gäller söktryck, berättar Sara Landström.

»Genom att lära oss mer om varandra skapar vi bättre förhör och slipper brottas med en massa oklarheter.«

SARA LANDSTRÖM

– Till och med den helt nya kursen Intervju och förhör med barn och ungdomar hamnade genast bland GU:s mest eftersökta. Många som vill studera här har dock en felaktig bild av vad vi håller på med, vi sysslar exempelvis inte med gärningsmansprofilering. När studenterna väl kommer in i studierna brukar de dock tycka att det är spännande, även om det inte riktigt är vad de tänkt sig.

Att forskarna trivs beror bland annat på att de har stor frihet att jobba med vad de vill, säger Pär-Anders Granhag.

– Många håller på med samma sak under lång tid och gör kanske 15 studier om ett problem utifrån alla tänkbara vinklar. Det kan ju låta motsägelsefullt när det finns så mycket spännande som man har full frihet att välja bland, men att vi är så grundliga är ett skäl till vår stora internationella framgång.

Rättspsykologi handlar inte bara om att beskriva verkligheten utan också om att komma med råd och riktlinjer för exempelvis polis, åklagare och domare. Tillsammans med Migrationsverket har gruppen exempelvis tagit fram ett beslutsstöd för värdering av muntliga utsagor, berättar Pär-Anders Granhag.

– Vi möter ju hela tiden olika kulturer och även vi svenskar har en speciell kultur som vi förstås tar för given. Om jag exempelvis frågar en person med svensk bakgrund vilken hens favoriträtt är, kanske hen svarar: "Pizza." Frågar jag en person från en annan kultur, kanske hen börjar berätta en hel historia om sin farmors matlagning. Genom att lära oss mer om varandra skapar vi bättre förhör och slipper brottas med en massa oklarheter, säger Sara Landström.

Poliser, jurister, domare och åklagare medverkar allt oftare och bidrar till själva forskningsprocessen. Det gäller också barn och unga, berättar Sara Landström.

– Bland annat har vi bildat ett barnråd

där vi går igenom exempelvis ett planerat experiment, lyssnar på barnens reflektioner och frågar om de har några tankar om vad som skulle kunna hjälpa andra barn. Alltid kommer de med funderingar och idéer som vi forskare inte tänkt på.

En av de frågor som diskuterats allra mest på senare tid är förslaget att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år. Vad anser ni om det?

– Vi gör ju forskning om förhör av barn som offer men ännu inte om förhör där barn är misstänka förövare; sådan forskning görs inte någon annanstans heller. Det är ju märkligt med tanke på att barn är känsliga för påverkan, oavsett i vilken roll de hörs. De kan erkänna brott de inte begått vilket kan få förödande konsekvenser, säger Sara Landström.

– Vi har precis lämnat in en stor forskningsansökan där förhör av misstänkta barn ingår. Om vi får anslag eller inte, vet vi förstås inte, men behovet av forskning på detta ämne är onekligen stort, säger Pär-Anders Granhag.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

Fakta: Forskargruppen Research unit for Criminal, Legal and Investigative Psychology (CLIP) startade 2000 och har bedrivit forskning inom en rad olika ämnesområden som resulterat i en stor mängd forskningsfynd. Fynden har påverkat det rättsliga reformarbetet i flera länder och några av de redskap gruppen tagit fram används av utredare världen över. CLIP har tät och kontinuerlig kontakt med olika myndigheter och organisationer vilket är en förutsättning för att forskningsresultaten ska kunna omsättas i praktiken.

Doktorand i hundstöd

När polisen frågade om någon av barnforskarna i CLIP­gruppen ville studera deras projekt om barnförhör med hjälp av hundar, svarade Mikaela Magnusson ja med vändande post.

– Vi fick bråttom att göra en ansökan till Brottsofferfonden innan ansökningsperioden stängde två veckor senare. Doktorandprojektet En hjälpande tass har nu precis börjat.

DET ÄR POLISMYNDIGHETEN Region Väst som sedan 2023 använder två labradorer för att stödja brottsutsatta barn från ungefär 8 års ålder. Hittills har ett trettiotal barn tackat ja till att få stöd av en hund.

– Vid barnförhör använder vi i Sverige en anpassad version av det protokoll som tagits fram av forskare vid the National Institute of Child Health and Human Development (NICHD). Bland annat handlar det om att förklara hur förhöret går till, bygga förtroende, göra klart att barnet får säga till om hen inte vet eller om förhörsledaren uppfattat fel. Det är också viktigt att ställa öppna frågor så att förhöret håller i domstol. Samtidigt gör det strikta protokollet att det är svårt för förhörsledaren att ge emotionellt stöd, berättar Mikaela Magnusson, universitetslektor i rättspsykologi och projektets forskningsledare.

HUNDAR ANVÄNDS ALLT oftare i en mängd olika sammanhang, exempelvis läshundar och vårdhundar. Att nyttja dem som stöd vid förhör av barn är dock Polismyndigheten Region Väst ensamma om i Sverige.

– I USA däremot har hundar använts på det här sättet i cirka 20 år. Där finns också forskning om hur hundstödet fungerar men den går inte att överföra direkt till svenska förhållanden. I USA måste exempelvis barn ofta berätta om sina upplevelser i domstol. Så är det inte i Sverige, här visas istället en video på ett inspelat förhör, berättar Mikaela Magnusson.

Att hundar har förmåga att skapa lugn, både hos barn och vuxna, kan ha flera förklaringar.

– Det finns studier som visar att när-

varon av ett sällskapsdjur kan frisätta hormonet oxytocin som får oss att må bra. Så kanske finns en biologisk förklaring, utöver de psykologiska, föreslår Mikaela Magnusson.

En hjälpande tass har precis startat, så några resultat finns ännu inte. Men tanken är att genomföra fyra delstudier, berättar Nina Pallasch, som är projektets doktorand.

– Den första delstudien handlar om barnförhörens kvalitet. Exempelvis kommer vi att jämföra förhör med och utan hund. En andra delstudie är experimentell där vi bland annat tänker visa filmklipp för barn och sedan undersöka om deras sätt att återge filmerna påverkas av att hunden är med under det förhör som görs med barnet efter filmvisningen.

EN TREDJE DELSTUDIE innebär intervjuer med personal som arbetat med barnförhör, som barnförhörsledare, åklagare, försvarsadvokater, hundförare och så vidare.

– Den fjärde studien inbegriper intervjuer med domare samt en enkät till nämndemän om ifall hundens närvaro kan ha påverkat den rättsliga bedömningen, berättar Nina Pallasch.

Att en yrkesgrupp tar initiativ till att bli utvärderade av forskare hör till ovanligheterna.

– De har gett oss all information och ställer upp på olika sätt, vilket verkligen underlättar, säger Mikaela Magnusson.

ARBETET MED HUNDARNA kommer att bli ordentligt kritiskt granskat.

– Så det är modigt av polisen att vilja genomföra det här. Skälet är att de vill använda så bra metoder som möjligt, vilket förstås är väldigt viktigt, förklarar Nina Pallasch.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Doktorandprojektet En hjälpande tass? Tjänstehundens roll i barnförhör med särskilt utsatta brottsoffer pågår 2025–2029 och finansieras av Brottsoffer fonden. Forskningsledare är Mikaela Magnusson, universitetslektor i rättspsykologi. Övriga forskare är professor Sara Landström, universitetslektor Emelie Ernberg samt doktorand Nina Pallasch. Projektet görs i samarbete med Polismyndigheten Region Väst.

Nina Pallasch och Mikaela Magnusson forskar om förhör med barn.

Stressad av den nya tekniken

– En skog av system där vissa pratar med varandra men inte andra, så beskrivs GU:s digitala miljö av Maria Björkevik, forskarutbildningshandläggare på institutionen för neurovetenskap och fysiologi. – Jag använder 28 av verktygsmenyns system i mitt arbete, även om jag inte använder alla varje dag, berättar Desirée Engvall, forskarutbildningssamordnare på institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande (IPKL).

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg Illustration: Anders Eurén

Maria Björkevik menar att digitaliseringen medför mycket stress men i grunden är positiv.

Att vara forskarutbildningshandläggare innebär att hjälpa doktorander och handledare med all administration som rör utbildningen. Det handlar bland annat om att rapportera in personuppgifter, ämne, individuell studieplan, godkända kurser, handledare och examinator i Ladok, GUPAIDA, POP, GUDOK och ytterligare en mängd system. Förr var det mycket pappersarbete, men nu är nästan allt digitaliserat, berättar Maria Björkevik.

– Meningen med digitaliseringen är naturligtvis att göra arbetet både enklare och mer effektivt, och det är något jag verkligen välkomnar. Samtidigt kan processen vara mer komplex än man kanske först trott. Ett exempel är disputationsanmälan, där arbetet med att hitta en fungerande digital lösning pågått under flera år. Sahlgrenska akademin använder idag ett system som ursprungligen

»Utvecklingen går jättefort och användarens perspektiv tas inte alltid hänsyn till.«

MARIA BJÖRKEVIK

utvecklades i Lund men som behövde anpassas för våra förutsättningar.

– Samtidigt görs en del saker inom forskarutbildningen fortfarande på papper, förklarar Maria Björkevik.

– Det beror bland annat på att forskarutbildningen involverar många olika aktörer som ska signera i olika steg, och att de digitala underskrifttjänster som fungerar i andra delar av organisationen därför inte riktigt räcker för just den processen. Det är inte enkelt, men ambitionen är förstås att det på sikt ska bli både smidigare och mer sammanhållet.

Det finns flera problem med att använda många system. Om något exempelvis hamnar mellan systemen finns ofta ingen att vända sig till, berättar Desirée Engvall.

– Exempelvis kan det vara mycket krångel när internationella gästlärare eller doktorander ska in i Canvas. Då kan det vara svårt att veta var problemet ligger: Fubas, Ladok, POP, GUPAIDA eller Canvas? Nya system har ofta också inkörningsproblem. Att produkter inte testats lika noga inför lanseringen som tidigare beror på den snabba utvecklingen, säger Desirée Engvall.

– Det är så man jobbar nu förtiden. Leverantören varken hinner eller har råd att felsöka i detalj, utan skickar ut uppdateringar eller nya system tidigt, vilket innebär att det blir verksamheten som blir ”felsökarna”. När Medarbetarportalen gick över från Infoglue till Sharepoint fanns exempelvis ingen lösning för digitala formulär utan vi har fått använda Forms och Power Automate för att skapa ett digitalt flöde. Eftersom det tidigare fanns ett system för digitala formulär kändes det som att gå tillbaka i utvecklingen. Jag har dock fått god hjälp från supporten med att få till ett digitalt flöde så nu fungerar det bra.

Digital stress har diskuterats i 15 år men ändå händer inte så mycket, påpekar Maria Björkevik.

– Snarare förväntas medarbetarna i allt högre takt ta till sig nya system, varav somliga är bra medan andra är dåliga. Utvecklingen går jättefort och användarens perspektiv tas inte alltid hänsyn till.

Desirée Engvall hanterar en mängd olika system.

»Leverantören varken hinner eller har

råd att felsöka i detalj, utan skickar ut

uppdateringar ...«

DESIRÉE ENGVALL

Men att systemen fungerar och passar vår verksamhet är både en säkerhets- och arbetsmiljöfråga som borde uppmärksammas, exempelvis vid arbetsmiljöronderna.

En viktig del av arbetsmiljön är supporten, som kan vara både bra och mindre bra, påpekar Desirée Engvall.

– Att kunna ringa och få hjälp direkt av någon man kan samtala med är guld värt. 2020 är exempelvis jättebra, och vid de tillfällen de inte kan lösa problemet hjälper de alltid till att föra frågan vidare. Men dessutom finns numera support som måste ske via formulär. Det kan ta flera veckor innan man får svar, som då kan handla om att de vill veta mer om ärendet innan de kan ge besked. Särskilt när det gäller HR- och ekonomisupporten önskar jag verkligen att man kunde ringa istället.

Även om digitaliseringen innebär mycket stress och irritation poängterar Maria Björkevik att den i grunden medför mycket positivt.

– Arbetet har förenklats på många sätt. Och att medarbetarna exempelvis kan befinna sig nästan varsomhelst på jorden och ändå göra sitt jobb, är såklart en stor fördel.

Önskar trögare forskning

– Är meningen med en universitetslärares arbete att göra det så enkelt som möjligt? Det frågar sig Daniel Andersson, universitetslektor i religionsvetenskap. Anledningen är universitetets satsning på Chat GPT Edu till alla medarbetare och planerna på att eventuellt erbjuda studenterna samma stöd.

- Vi har gått från en situation där – om jag ska hårdra det – de studenter som kom direkt från gymnasiet plötsligt skrev mycket sämre, till ett läge där dessa studenter, lika oväntat, nu skriver väldigt korrekt, påpekar Daniel Anderson.

– Om man får ett knaggligt mejl från en student som sedan författar en perfekt hemtenta blir man förstås fundersam, särskilt om tentan är skriven på ett språk som inte finns. Med det menar jag att språket är felfritt och på hög akademisk nivå, men väldigt opersonligt och själlöst. Bör vi misstänka, att studenten fuskat eller vara nöjda med att allt blev rätt?

Att studenter generellt genom alla tider tar genvägar är inget nytt, konstaterar Daniel Andersson.

– I 20 års tid har studenterna klippt och klistrat ur Wikipedia samtidigt som vi lärare sagt åt dem att istället gå till noten längs ner, som är den egentliga källan. Också i andra sammanhang har akademin varnat för ett alltför stort datorberoende, exempelvis när det gäller dataspelande barn. Men plötsligt, inte minst med covid-hysterin, struntar vi i alla förbehåll och lånar oss till ett system som åtminstone jag inte ens förstår vad det är.

Om lärosätena accepterar att studenterna använder Chat GPT blir det svårt att definiera vad som ska räknas som fusk. Hemtentor har exempelvis redan blivit mycket problematiska. Daniel Andersson ser dock inte det som ett större problem.

– Både en del lärare och student-

kårerna beklagar utvecklingen, men studenterna själva är inte så negativa till de alternativ som finns. För 20 år sedan hade vi exempelvis salstentamen efter varje delkurs, så det borde naturligtvis gå att ha salstentor även nu. Och om det handlar om en mindre studentgrupp kan man ha tiominuters muntliga examinationer; de som inte läst på avslöjas ganska snabbt.

Samtidigt finns flera argument för att också lärarna ska använda Chat GPT och andra AI-verktyg. Ett handlar om att eftersom studenterna gör det måste lärarna sätta sig in i vad tekniken innebär, säger Daniel Andersson.

– Men våra studenter använder också Instagram, Tiktok, Youtube, Whatsapp och en massa annat. Det kan inte vara en universitetslärares uppgift att springa på alla bollar.

Ett annat argument är det praktiska med att exempelvis få en text översatt på två sekunder.

– Också när det gäller annat arbete, som att förbereda föreläsningar, sammanfatta texter, läsa, skriva och intervjua, kan AI vara till hjälp. Det går snabbt och lätt, men frågan är om tekniken gör oss till bättre lärare och forskare? Kommer det vetenskapliga arbete vi gör med hjälp av AI att uppfattas som banbrytande om 100 år?

Den som är skeptisk till AI-tekniken uppfattas som bakåtsträvare.

– Man får höra att folk minsann var misstänksamma mot glödlampan också. Det kanske stämmer även om man kan undra hur det empiriska underlaget för den idén ser ut. Många oroade sig också för atombomben när den kom, det betyder inte att den var bra.

Istället för att följa alla trender borde akademin vara mer noga med vad den själv vill, menar Daniel Andersson.

– Det ska ta tid att få kunskap, som en motvikt till de på många sätt extremt snabba förändringar och trender som idag florerar. Vi ägnar oss inte åt sjukvård eller åt att sälja eller producera varor. Istället är vår uppgift att vara kritiskt granskande, både av samhället och av oss själva. Kanske handlar akademiskt tänkande och skrivande inte alls om att göra allt så snabbt som möjligt utan tvärtom om att vara lite trög och långsam?

Mer fokus på den digitala arbetsmiljön

Oväntade uppdateringar, system som vägrar prata med varandra samt känslan av att sakna kontroll, det är några orsaker till den digitala stress som många känner.

Sara Thomée är universitetslektor i psykologi med inriktning mot arbete och hälsa, samt arbetsmiljöombud på psykologiska institutionen. Hon menar att den digitala arbetsmiljön borde ingå i arbetsmiljöronden, precis som den fysiska och psykosociala.

En viktig källa till stress är alla uppdateringar, konstaterar Sara Thomée.

– De kan ske vid olämpliga tillfällen, som mitt under en föreläsning eller vid tentarättning, eller göra så att system, som tidigare fungerade bra tillsammans, inte gör det längre. Många har ett muskeleller synminne av sin datorskärm och kan därför bli förvirrade även av mindre förändringar, som att en ikon flyttat på sig. Extra stressigt kan det vara för dem som dagligen arbetar i många olika system, exempelvis administratörer, förklarar Sara Thomée.

– Men också lärare förväntas göra en hel del administration, dessutom på allt kortare tid. Man fyller i antal arbetstimmar i Retendo, studieresultat i Ladok och reseräkningar i Primula. Vissa saker gör läraren kanske bara någon gång per termin, exempelvis en DISA-tenta. Det innebär att hen kanske glömt hur det var man gjorde och måste be om hjälp.

Många är också oroliga över att systemen är opålitliga; Outlook brukar vara bra på att sortera bort skräppost men ibland hamnar viktiga beslut i spamkorgen, säger Sara Thomée.

– Osäkerheten späs på att av att vi inte är riktigt överens om hur tillgängliga vi ska vara. Somliga svarar på mejl med en gång, andra låter det gå kanske en vecka. Hur vet man då att personen verkligen

fått mejlet och när kan man skicka en påminnelse?

Kommunikationsverktygen blir också allt fler, exempelvis mejl, Zoom, Teams, mobilsamtal samt sms. Sociala medier, som Facebook, Instagram och Linkedin, används både i jobbet och privat, vilket suddar ut gränserna mellan arbets- och fritid, förklarar Sara Thomée.

– Vi har inte bara en massa olika kanaler, vi får också väldigt mycket information, ibland samma information på flera kanaler. Det plingar till, antingen i den egna eller i kollegans mobil, och även om vi försöker strunta i det kan vi tappa koncentrationen.

Den digitala tekniken kan också leda till större ensamhet och mindre gruppkänsla.

– Möten görs via Teams och vid fikat sysslar kollegorna med sina mobiler istället för att prata om något av gemensamt intresse.

Digital teknik kan också leda till allvarliga problem, exempelvis om man råkar klicka på en opålitlig länk eller av misstag sprider känslig information. Integritetsintrång är det dock ganska få som oroar sig för.

– Själv blir jag jättestressad av att av misstag ha råkat göra ett massutskick eller kanske ha fått upp en privat sida när jag ska visa studenterna mina Power

Sara Thomée är lektor i psykologi.

Point-bilder. Men när jag föreläser för yrkesverksamma brukar jag ange en lista av it-stressorer som de får rangordna. Just personlig integritet brukar hamna långt ner, antagligen för att vi inte funderar på det så mycket. Skulle vi tänka på hur mycket av det vi gör som loggas, skulle vi nog kunna bli rejält stressade.

Ytterligare en stressfaktor är att den digitala utvecklingen går så fort att man dels alltid ligger efter, dels saknar möjlighet att överblicka vilka konsekvenser användningen kan få, säger Sara Thomée.

– För en tid sedan råkade jag tjuvlyssna på några studenter som berättade att de inte läst en enda bok under sin utbildning utan bara sammanfattningar från Chat GPT. När jag hör sådant börjar jag fundera över om en AI så småningom kommer att överta allt vi gör vid våra lärosäten som att hålla föreläsningar, skriva samt granska böcker och artiklar, rätta tentor och bedöma uppsatser. Teknikutveckling har förstås alltid lett till att vissa yrken försvunnit, men förr handlade det främst om monotona jobb. Att en robot kan ta över mer kreativa uppgifter skapar en ny sorts existentiell stress; kommer framtidens arbetsliv att behöva mig?

Hur bör man då minska stressnivåerna? Bland annat handlar det om att använda de funktioner som tekniken erbjuder, exempelvis att stänga av mobilens plingande samt begränsa tiden då man är tillgänglig, förklarar Sara Thomée.

– Det kan även vara bra att gå de utbildningar i systemen som erbjuds. Det är också viktigt att arbetsgivaren förstår att vi kan behöva fortsatt och kontinuerligt stöd för att hantera systemen.

Att blanda arbete och fritid kan i vissa fall underlätta livssituationen men det gäller att sätta gränser, säger Sara Thomée.

– Medarbetaren måste själv hitta en balans mellan jobb och fritid men också arbetsgivaren har ett ansvar. Prefekten ska ha koll på arbetsmiljön, även den digitala, som också bör ingå i arbetsmiljöronden. I nästa arbetsmiljöundersökning, ARK:en, vore det värdefullt att ha med även frågor om den digitala miljön så att vi får mer fakta att basera beslut på

Supporten som förstående kollega

IT­supporten tar emot cirka 100 samtal en vanlig dag; vid antagningsperioderna handlar det om det dubbla. Många som ringer eller mejlar är stressade. Då gäller det att vara en lugn och förstående kollega.

– Vi är en mänsklig kontakt i en digital värld, säger Victor Björkdahl, biträdande sektionschef på IT­supporten.

Högt upp på listan över irriterande datorstrul ligger uppdateringar som gör att program som tidigare fungerat tillsammans plötsligt inte gör det längre. Och att uppdateringarna blivit fler håller Victor Björkdahl med om.

– En anledning är det oroliga säkerhetsläget där varje uppdatering täpper till något hål. Att exempelvis Windows 10 stängdes ner hängde samman med att systemet var så sårbart för attacker. Generellt gäller att ju högre uppgradering man har, desto bättre IT-säkerhet.

Att programmen slutar fungera tillsammans beror på att olika leverantörer sällan uppdaterar samma funktion samtidigt.

– Därför uppdaterar vi sällan system med en gång när en ny version släpps. Övriga program måste få lite tid att komma ikapp.

Uppdateringarna kan uppfattas som oväntade eftersom man inte kan förutse när de kommer, säger Victor Björkdahl. – Även om informationen ofta kommer flera timmar i förväg – ibland upp till åtta timmar - har jag verkligen förståelse för att det ändå kan skapa onödig stress i en redan fullspäckad arbetsdag. Det finns tyvärr inget smidigare sätt att hantera det i nuläget. Och det är mänskligt att vilja skjuta upp sådant som avbryter ens fokus, vilket kan leda till att man mot slutet av dagen sitter där med en dator som behöver startas om innan man hunnit avsluta sitt arbete. I de flesta fall handlar det om

säkerhetsuppdateringar som behöver göras för att skydda både våra datorer och hela organisationen. Därför är det oftast bäst att försöka få det gjort så snart man får en stund över.

Ett annat stressmoment är den snabba utvecklingen.

– Även vi som jobbar med IT tycker att det går fort och vi har stor förståelse för frustrerade medarbetare; den som inte hänger med är vare sig dum eller okunnig. För oss i supporten är det viktigt att ses som stöttande kollegor; vi delar inte rum, men har samma arbetsplats och är här för att hjälpa till.

På senare år har också nya AI-verktyg tillkommit.

– Man måste inte kunna Chat GPT eller andra AI-modeller men när man har en liten stund över kan man kanske leka lite med verktyget: kolla exempelvis vad som finns i kylskåpet därhemma och fråga Chat GPT vad du kan göra av det. Kanske märker du att verktyget kan vara till hjälp på oväntade sätt.

Stressade medarbetare måste mötas med lugn och förståelse, menar Victor Björkdahl.

– Cirka 70–80 procent av alla ärenden tar faktiskt bara några minuter att lösa. Sedan finns det förstås sådant som kräver mer tid, men vi reder ut det också, antingen själva eller så tar vi hjälp av någon som kan. Vi får väldigt många olika sorters frågor och ingen dag är den andra lik, vilket jag ser som ett friskhetstecken. Förutom ett professionellt bemötande när problem uppstår arbetar IT-supporten också proaktivt med exempelvis utbildningar och AI-stugor. Man ger också stöd på flera olika sätt: somliga medarbetare vill bara ha snabbast möjliga support medan en personlig kontakt är viktig för andra.

– Att ringa 2020 går alltid bra. Men annars rekommenderar jag Guru som finns på Medarbetarportalen. Till Guru kan man ställa vilka frågor som helst som rör ens anställning, inte bara sådant som har med IT att göra. Ju fler som använder tjänsten desto bättre blir den, säger Victor Björkdahl.

Så många av GU:s anställda har hittills aktiverat sin fria licens av utbildningsversionen av Chat-GPT.

FIK utsedd till Strategisk partner

■ Forsknings- och innovationskontoret (FIK) tog hem utmärkelsen Strategisk partner när GU Ventures firade sitt 30-årsjubileum. Priset lyfter fram det täta samarbetet mellan GU:s innovationsstödjande funktioner.

– Det är jättekul att bli utnämnd eftersom Innovationskontoret och GU Ventures verkligen är två kompletterande och samverkande kuggar i det maskineri som är GU:s eget innovationsstödssystem, säger innovations-

rådgivare Camilla Pettersson. – Vi jobbar nära ihop, både strategiskt och snabbfotat, för att fånga upp och utveckla alla goda idéer och möjligheter som leder till att mer av GU:s kunskap och forskning kan nyttiggöras på bästa sätt.

Sigridur Beck, chef för Forsknings- och innovationskontoret, menar att FIK stöttar forskares ofta svårnavigerade vägar inom innovationssystemet, vilket kräver nära samarbete och ömsesidig förståelse.

Gymnasister läser statsvetenskap

■ Till våren 2026 går det att söka en ny spetsutbildning vid Hvitfeldtska gymnasiet: Samhällsvetenskaplig spets. Jan Eliassons internationella profil (JEIP). Utbildningen har fokus på Europafrågor och bygger på skolans fleråriga engagemang i Europaparlamentets ambassadörsskoleprogram. Utbildningen innebär ett samarbete med GU, bland annat kommer gymnasieeleverna att kunna ta del av en del föreläsningar vid Centrum för Europastudier.

– Gymnasieeleverna ska också få träna sig att förstå akademisk engelska genom att lyssna på föreläsningar på kursen Democracy and the European Union, förklarar studierektor Linda Berg.

Översyn av visselblåsaren

■ Den enhet som idag hanterar anmälningar om missförhållanden är Internrevisionen. Men nu vill GU:s ledning se över denna funktion och utreda hur det ska se ut framöver. En extern utredning visar att dagens system är otillräckligt utifrån resursbehov och krav på oberoende. Arbetet är dock i ett tidigt skede och ska ske i samverkan mellan Internrevisionen och Emilia Rung samt Karin Klamfelt vid universitetsledningens stab.

Visselblåsarfunktionen inrättades med anledning av en lag som infördes 2021 som ska ge ökat skydd för personer som rapporterar om missförhållanden på arbetsplatsen.

”Sverige är bland de länder i världen som lägger mest pengar på forskning. Närmare 50 miljarder kronor per år utgörs av statliga anslag. Tyvärr slösas mycket av dessa medel bort.”

GU­doktorand trea i Slamovision

■ Den 6 november var det dags för final i 2025 års upplaga av Slamovision. På tredje plats kom poeten och filmskaparen Rachel Runesson, som också är EU-doktorand vid institutionen för globala studier. Hennes bidrag, Sheep and Wolves, handlar om poetens erfarenheter av att bli och vara kvinna. Dikten hade röstats fram som Göteborgs bidrag av en expertjury med representanter för Litteraturstaden Göteborg, Författarcentrum Väst, Litteraturhuset Göteborg, samt Göteborg Poetry Slam. Vinnare var Henry Morray, Iowa City.

Se Rachels bidrag här: www. youtube.com/watch?v=VHidk8aqFXU

Konst på heltid

■ Kicki Edgren har arbetat i 15 år som grafisk formgivare och ansvarig för visuell identitet på Kommunikationsenheten. Men hon är också konstnär. Detta arbete uppmärksammades nyligen när hon utsågs till en av Top 10 Most Creative Artists of 2025 av Microsoft Network (MSN).

– Det grafiska tänkandet från arbetet genomsyrar mitt konstnärskap, även om uttrycken och medierna skiljer sig åt. Samtidigt ger måleriet energi och nya perspektiv som stärker utvecklingen av grafiska koncept på GU. Så säger Kicki Edgren som nu tar tjänstledigt i ett år för att arbeta heltid som konstnär.

Kickis konstframgångar finns på Instagram @artonline.se och Facebook @Art online.

Cyril Stahl, Camilla Pettersson och Sigridur Beck tog emot priset på scenen.

Hur vill vi minnas det förflutna?

■ Det var frågan under konferensen Forum kulturarv i slutet av november.

Bland annat berättade Lars Trägårdh, ordförande i kommittén En svensk kulturkanon, om varför ekonomi, religion samt lag och rätt ingår i hans kulturbegrepp.

– Ställer du frågor till folk i utlandet om vad de associerar med Sverige, svarar de flesta Abba och den svenska samhällsmodellen. Film och litteratur kommer sällan upp. Därför var det viktigt för mig att ha med ett bredare kulturbegrepp i en kommande kanon.

Åsa Arping, dekan på Humanistiska fakulteten samt professor i litteraturvetenskap, påminde om hur begreppet kulturkanon förändrats de senaste decennierna.

– Ur ett litteraturvetenskapligt perspektiv har vi haft två nutida debatter om en svensk kulturkanon, båda uppkomna i samband med regeringsförslag: 2006–2007 och 2024–2025. Begreppet kanon har under tiden genomgått en avgörande förändring, där regeringsföreträdare vill använda litteraturen för att åstadkomma samhällsförändringar med nationalistiska undertoner.

Det som ska hamna i kanon beror på vad vi idag uppfattar som viktigt; där finns exempelvis inte plats för de kvinnliga 1800­talsförfattare som lästes på den tiden.

Forum kulturarv är en årligen återkommande konferens som ordnas av Kulturarvsakademin. Årets konferens hölls den 27 november på Humanisten under temat Hur vill vi minnas det förflutna och vilka berättelser vill vi föra vidare?

Konstintresserad?

■ I så fall kanske Konstföreningen vid Göteborgs universitet är något för dig. Föreningen grundades 1992 och anordnar varje år ett antal aktiviteter. I höst har föreningen exempelvis besökt Lidköpings konsthall och Läckö slott samt fått en visning av utställningen Asplund och rådhuset på Röhsska museet. Upp-

skattat är också medlemslotteriet som äger rum i november varje år. Bland föremålen i år fanns både målningar, keramik och smycken.

Medlemsavgiften är 300 kronor där drygt 80 procent av avgifterna går till lotteriet.

För mer information: konstforeningen@ gu.se.

Workshop om operasång

■ Före och i början av inspelningseran verkar operasångare ha använt en större variation av vokalfärgför att förmedla text, karaktär och situation. Denna uppfattning har gett upphov till ett transdisciplinärt forskningsprojekt som arrangerade ett workshopsymposium i Gathenhielmska huset den 5–7 december. Bland deltagarna fanns

Ny pedagogisk stödenhet

■ Arbetet med att forma framtiden för utvecklingsenheterna PIL och ASK går vidare. Utbildningsnämnden har, enligt rektors inriktningsbeslut, i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny sammanhållen stödenhet för högskolepedagogik, pedagogisk utveckling och akademisk språkutveckling – samt att föreslå en ekonomisk ram för verksamheten.

Enligt vicerektor Pauli Kortteinen förväntas arbetet med uppdragsbeskrivning bli färdigt till Utbildningsnämndens möte i december, eller allra senast i januari. Parallellt pågår arbetet med att ta fram ett förslag till ekonomisk ram för den nya enheten.

– Arbetet med den ekonomiska ramen kommer inte att bli klart nu i december. Det kräver lite mer tid, säger Pauli Kortteinen.

AI­kurs ska stärka kunskapen

■ GU lanserar 1 mars 2026 en ny onlineutbildning om ChatGPT Edu och generativ AI. Satsningen ska höja medarbetares kompetens – men också hantera växande risker kring etik, juridik, bias och bristande källkritik. Kursen låter deltagarna testa tekniken samtidigt som den betonar faran i att AI kan leverera felaktiga svar. Utbildningen är första steget i lärosätets bredare AI-strategi, där fler insatser planeras 2026–2027 för att förebygga missbruk och stärka ansvarsfull användning.

högt profilerade operahistoriker och konstnärliga forskare som arbetar med opera. För initiativet och organiseringen av symposiet stod Magnus Tessing Schneider, Maria Bania och Mark Tatlow, alla knutna till Högskolan för scen och musik. Finansiär var Riksbankens Jubileumsfond Forskningsinitiering.

Lärplattform avslutas

■ GU avslutar avtalet med lärplattformen Linkedin Learning från och med 1 januari 2026. Anledningen är att nyttjandegraden har varit för låg i förhållande till kostnaden. Beslutet har tagits av IT-supportens chef.

Åsa Arping

På jakt efter mikroplast utanför hamnen

Finns det mikroplast i havet utanför Göteborg? En ovanligt vacker novemberdag åkte forskningsfartyget Skagerak ut på en tur för att undersöka just det. Bland forskarna ombord fanns också ett antal företrädare för plastindustrin.

Mikroplaster finns idag nästan överallt, både på land och i hav. I vilken grad plasten påverkar hälsa och miljö är ännu oklart men att partiklar som inte hör hemma i naturen letar sig in lite varstans är förstås oroande.

För att hantera problemet krävs samarbete. Det var utgångspunkten när Fakulteten för naturvetenskap och teknik arrangerade GUIDE-dagarna: Mikroplaster och marin hälsa – utmaningar och

lösningar. Första dagen, den 25 november, innebar en tur med R/V Skagerak från Nya Varvet till Vinga. Med på resan fanns GU-forskare, företrädare för Göteborgs hamn samt representanter för plastindustrin.

Louise Newman, chef på Skagerak Facility, lotsade besökarna, från akterdäck med stora vinschar och gott om utrymme för containrar och provtagningar, upp till bryggan och kapten Richard Olsson.

– Fartyget går på både el och diesel, vilket ger låga utsläpp. Det är också klätt med ett särskilt material så att det ska ge ifrån sig så lite ljud som möjligt.

Irina Polovodova Asteman, universitetslektor i marin geologi, och Karin Mattsson, forskare i marina vetenskaper, visade hur de tar upp sedimentprover från havsbotten och sedan skär dem i skivor för vidare analys. Martin Hassellöv,

professor i analytisk miljökemi, förklarade hur fartygets CTD fungerar, som kan ta vattenprover på olika djup. Han berättade också om fartygets ferrybox.

– Det är ett system som kontinuerligt mäter havets egenskaper medan fartyget kör. Namnet kommer av att instrumentet i början användes på färjor som dagligen kör samma rutt och därför kan samla in data under långa tidsperioder.

Frida Rehnberg på Hexpol TPE tyckte att utflykten var lärorik.

– För oss inom plastindustrin är det viktigt att förstå problemen med nedskräpning. Vi vill förstås också ha så rena vatten som möjligt.

Att själv få vara med och ta vatten- och sedimentprov, uppskattades av bland andra masterstudenten Finnja Simon.

– Den här typen av arrangemang kompletterar den teoretiska undervisningen,

fördjupar vår förståelse för praktiskt forskningsarbete och ger stark motivation inför framtida projekt. För mig var det också värdefullt att lyssna på människor med väldigt olika bakgrunder och diskutera ämnet ur flera perspektiv.

Fartygsutflykten följdes upp följande dag med utbyte av erfarenheter på Dockyard Hotel.

Att presentera några resultat är dock för tidigt, berättar Karin Mattsson.

– Men vi fick många fina sedimentkärnor som vi har börjat processa för att datera. Om den blir bra kommer vi att leta efter antropogena partiklar, alltså orsakade av mänsklig aktivitet, i proverna men först nästa år. Vi tog även ytsediment från alla stationer; dessa är inte beroende av dateringen men vi kommer inte att processa proverna i år.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Vänstersidan: Karin Mattsson tar prover med en mantatrål.

Ovan: Karin Mattsson och Joachim Sturve tar sedimentprover. Besök från plastindustrin, Göteborgs hamn och Havs- och vattenmyndigheten.

Fakta: GUIDE­dagarna: Mikroplaster och marin hälsa – utmaningar och lösningar innebar en tur med R/V Skagerak till Vinga den 25 november samt en efterföljande halvdag på Nya Varvet.

Bland de medverkande fanns forskare inom marin kemi, geologi och ekotoxikologi, företrädare för Handelshögskolan och Centre for Future chemical Risk Assess­

ment and Management (FRAM), representanter för Havs­ och vattenmyndigheten, Zephyr, Chalmers, Göteborgs Hamn samt för följande plastproducenter: Borealis, Inovyn (INEOS) och Hexpol TPE AB.

Arrangör av GUIDE­ dagarna var Agnes Faxén, kommunikatör vid den marina infrastrukturen Skagerak Facility vid Institutionen för marina vetenskaper.

De alternativa religionernas dolda roll i vår kultur

Henrik Bogdan forskar om mindre kända religiösa traditioner som ockultism, frimureri, esoterism, slutna ordnar och magi. Rörelser som länge avfärdades som irrläror och pseudovetenskap men som har haft en enorm betydelse för vår kultur. I sitt senaste bokprojekt ger han en röst åt Leah Hirsig, en kvinnlig ledare inom ockultismen i en mansdominerad värld.

Som professor i religionsvetenskap rör sig Henrik Bogdan delvis i gränslandet mellan religion och vetenskap. Han har nämligen ett särskilt intresse för alternativa religiösa strömningar som esoterism, nya religiösa rörelser, slutna sällskap och ordnar.

– Det har alltid funnits praktiker och traditioner som utmanar den religiösa eller vetenskapliga normen. Men inte många har tittat närmare på de här rörelserna, eftersom de har betraktats som irrläror, pseudovetenskap eller vidskepelse. Det är spännande att granska traditioner och intressen som tidigare inte har fått så mycket uppmärksamhet.

Esoterism är en paraplybenämning för en mängd olika strömningar som Henrik Bogdan studerar, där alkemi, astrologi, new age, ockultism och modern häxkonst bara är några exempel. Det handlar om väldigt olika typer av andliga praktiker, alla med inslag av självutveckling, som har påverkat samhället mer än många inser.

– Många av strömningarna har varit framstående och betydelsefulla, och har fått genomslag på en mängd områden. Till exempel teosofin, som på 1800-talet hade stort inflytande i intellektuella kretsar samt i Europas och USA:s andliga

landskap – men även i Indien. Rörelserna var inte en reaktion mot det moderna samhället utan snarare en del av det, eftersom de ofta präglades av ideal kopplade till demokrati, mänskliga rättigheter eller kvinnlig rösträtt.

– Om vi har en alltför ytlig bild av dessa rörelser riskerar vi att gå miste om viktiga insikter, anser Henrik Bogdan. Han berättar att det finns starka kopplingar mellan västerländsk esoterism och många inflytelserika kulturpersonligheter på 1800- och 1900-talet.

– August Strindberg och William Butler Yeats var djupt involverade i ockulta strömningar. Om vi inte beaktar det kan vi missa mycket av den symbolik som de uttrycker i litteraturen. Ett annat exempel är konstnären Hilma af Klint som hade ett starkt intresse för andliga och ockulta rörelser, vilket tydligt avspeglas i hennes målningar. Hilma af Klint ingår ju numera i vår kulturkanon. Det visar att det som tidigare varit kritiserat, misstänkliggjort och avfärdat, idag till och med är en del av vårt kulturarv.

Henrik Bogdans senaste bokprojekt handlar om Leah Hirsig, som på 1900-talet var en central gestalt inom den kontroversiella religionen thelema. Tillsammans med Manon Hedenborg White vid Malmö universitet har Bogdan skapat en kommenterad utgåva av Hirsigs dagböcker och valda brev, som ger en mångfasetterad bild av en av få kvinnliga ledargestalter inom ockultismen.

Leah Hirsig hade en relation med poeten och ockultisten Aleister Crowley, som såg sig själv som den nya religionens profet, och tillsammans grundade de ett kloster på Sicilien. Hon levde ett ovanligt självständigt liv, särskilt som kvinna vid den här tiden. Ändå har berättelserna om henne, fram tills nu, överskuggats av Crowleys historia.

– Vi har en ytlig bild av de esoteriska rörelserna, säger Henrik Bogdan.

– Vi ville låta Leah Hirsigs röst höras, visa vikten av hennes andliga ledarskap i en mansdominerad värld. Hon var aktiv under en tid då nya ideal om ”the new woman” växte fram, och hon befäste rätten till sin egen sexualitet, praktiserade yoga och meditation, tog droger och skapade olika ritualer – allt efter sin egen agenda.

Men hennes liv var inte lätt: som normbrytande kvinna var hon väldigt utsatt och paret hade svårt att klara sig ekonomiskt. Då och då lyser desperationen igenom i hennes dagboksanteckningar, bland annat när hon planerar för sin egen död som hon är övertygad om snart ska komma.

– Så länge Crowley visade intresse för henne var hon upphöjd, men när han träffade en annan kvinna blev hon utbytt över en natt. Hirsig bröt så småningom med Crowley och lämnade den ockulta miljön, men hennes betydelse för rörelsen var oerhört stor och är viktig att lyfta fram.

Utöver sin forskning ägnar Henrik Bogdan mycket tid åt att arbeta som redaktör för två internationella akademiska bokserier, som har vuxit stadigt de senaste åren: Oxford Studies in Western Esotericism (Oxford University Press) och Palgrave Studies in New Religions and Alternative Spiritualities (Palgrave Macmillan). Ett uppdrag som ger honom möjlighet att ta del av forskningsfronten inom områdena, men också har en inverkan på hur dessa ska utvecklas.

– Det är viktigt att vi svenska forskare syns i internationella forskningsmiljöer, även om ett sådant här uppdrag tar tid och inte direkt premieras inom akademin.

Att sålla bland de många goda bokmanuskripten är ingen lätt uppgift. Särskilt eftersom det inte räcker att forskningen är intressant, det måste också finnas en marknad för boken.

– I början tyckte jag att det mesta var bra och borde ges ut, men nu har jag lärt mig att titta mer på vad innehållet säger i ett större perspektiv. Jag tror generellt

att vi forskare behöver bli bättre på att förmedla relevansen i vår forskning. Det är en av många saker jag har lärt mig av att vara redaktör, säger han.

Text: Ulrika Ernström Foto: Johan Wingborg

Boken som Henrik Bogdan har författat tillsammans med Manon Hedenborg White heter The Magical Diaries of Leah Hirsig, 1923–25: Aleister Crowley, Magick, and the New Occult Woman, och är utgiven av Oxford University Press.

UB-lampor

■ Ljus är en symbol för kunskap, lärande och upplysning, vilket också bibliotek står för. Det var utgångspunkten när masterstudenten Romain Morelli designade bibliotekslampor som sitt examensprojekt. Romain Morelli kommer ursprungligen från Paris, har en kandidatexamen i produktdesign med inriktning mot social innovation. Han är nu inne på sitt andra år som masterstudent i Embedded Design vid HDK–Valand. Att han valde bibliotekslampan som examensprojekt beror på dess unika roll i akademiska miljöer.

– Bibliotekslampan förkroppsligar kopplingen mellan ljus och upplysning. Till skillnad från vanlig institutionsbelysning är bibliotekslampan dessutom ofta formgiven med större omsorg och karaktär, vilket ger den både funktionell och symbolisk betydelse. Efter de många samtal som jag haft med UB:s bibliotekarier, känns det allt viktigare att betona kunskapens materialitet i en värld som rör sig i motsatt riktning. Bibliotek fungerar som tidlösa, icke­religiösa tempel för kunskap.

Den lampa Romain Morelli tagit fram har en siluett som anspelar på en uppslagen bok.

– Delvis har jag inspirerats av Site François­Mitterand som är en del av Frankrikes nationalbibliotek. Dessa fyra glastorn symboliserar öppna böcker som står på en träesplanad, med en nedsänkt trädgård under, vilket skapar en sorts dialog mellan ljus och skugga, kunskap och okunskap. Byggnaderna inspirerade mig att utveckla en organisk form och att referera till den traditionella kombinationen av en djupt grön lampskärm och möbler i trä, en förening som är kännetecknande för många kända bibliotek världen över.

Den svaga krökningen i skärmen för också tankarna till fågelvingar.

– Det väcker en känsla av frihet och frid, vilket kunskap kan erbjuda.

Olika sätt att fira framgånger

Hur ska universitetet uppmärksamma framgångar? Institutionen för nationalekonomi med statistik bjuder på tårta när forskare har publicerat sig i framstående tidskrifter eller fått forskningsanslag.

En EU­mugg som present från rektor kanske också känns uppmuntrande?

Ola Olsson, prefekt vid institutionen för nationalekonomi med statistik, förklarar att det ofta är äldre och väletablerade prestigefyllda publikationer som gäller.

– Publiceringar är viktigt för institutionens anseende och är därför något vi vill uppmärksamma. Vi är tydliga med att vi sysslar med en starkt konkurrensutsatt verksamhet, och försöker få hit de bästa forskarna från hela världen. Det finns säkert avundsjuka mellan medarbetare, men de som inte vill konkurrera genom forskning kan arbeta vid någon mindre högskola där förväntningarna på

forskning ibland är lägre. Man kan också arbeta utanför universitetet; vi uppmuntrar mobilitet.

Framgångsrika forskare uppmärksammades nyligen vid en julfest på Hamnkrogen. Ola Olsson tror och hoppas att firandet bidrar till en bättre arbetsmiljö.

– Och förhoppningsvis blir det någorlunda jämnt fördelat över tid, så att alla blir uppmärksammade någon gång. Joseph Vecci från Australien är en av forskarna som uppmärksammades på festen. Han har nyligen fått 8,8 miljoner kronor för ett projekt om hur jordbrukare i utvecklingsländer, som uppmuntrats att använda mer miljövänliga metoder, kan kompenseras.

– Jag tycker generellt att det är positivt att vi firar framgångar. Vi gör bra ifrån oss här på institutionen och det får gärna synas. Jag märker att mina kollegor uppskattar firandet, jag har inte hört någon som är negativ. Det ger en bra arbetsmiljö, och vi blir mer internationellt kända när vi publicerar oss i stora tidskrifter.

Ola Olsson, prefekt vid Nationalekonomiska institutionen, läste under julfesten upp en diger lista med forskare som publicerat sig under året i framstående tidskrifter. Han tror och hoppas att firandet bidrar till en bättre arbetsmiljö.

Lektor Anders Boman utsågs till årets lärare på Handelshögskolan av studentkåren, för stort engagemang och inspiration. ”Kul att även utbildning lyfts fram”, tycker han.

Joseph Vecci från Australien är en av de uppmärksammade forskarna.

Efter att ha bott i Sverige i åtta år ser han fördelarna med det svenska systemet för finansiering av forskare.

– Det är lättare att få forskningspengar från fonder i Sverige. Arbetsmiljön är också bra här, vi håller hög kvalitet på forskningen. I Australien har vi dock mer säkrade pengar över tid, 60 procent går direkt från regeringen till toppuniversiteten, utan att man behöver ansöka från fonder. Men i Australien arbetar vi också fler timmar och intensiteten är högre.

Om man ska uppmärksamma framgångar eller inte råder det dock delade meningar om. Statsvetenskapliga institutionen i Lund firar exempelvis inte att forskare publicerat artiklar eller får anslag. Prefekt Kristina Jönsson säger att framgångar uppmärksammas på andra sätt, exempelvis när böcker ges ut. Då ställs de i bokskåpet som möter besökarna vid ingången.

– Varför ska den ene forskaren firas och inte den andre? Det tror jag medarbetare kan fråga sig om man ordnar med tårta. Fester är vi inte emot, vi firar vid disputationer, befordringar, boksläpp, födelsedagar eller andra märkesdagar.

Institutionen skickar även ut regelbundna informationsmejl och då kommer nya anslag med, och de berättar om dem på personalmöten.

– Vi har dessutom seminarier med nya forskningsprojekt som är ett sätt att ge akademisk uppmärksamhet. Det viktiga är att man får visa sin forskning. Då har vi fika efteråt, men det har vi vid andra seminarier också.

Vi behöver uppmuntra vår personal, menar Maja Pelling, ordförande i Saco-S-rådet.

– På en attraktiv arbetsplats får man beröm för alla insatser. Även en ansökan som inte får bidrag hade kunnat uppmärksammas och bekräftas för att man har lagt ner mycket arbete. Det ingår i akademin att man misslyckas ibland.

Ett nytt sätt att fira var när rektor Malin Broberg den 27 november besökte Statsvetenskapliga institutionen för att uppmärksamma forskaren Florence So som fått 20 miljoner kronor i forskningsstöd från EU. Förutom att bjuda på fika gav rektor en ERC-mugg som gåva till forskaren.

– Min förhoppning är att denna enkla gest bidrar till att stärka självförtroendet, driva forskningskvaliteten framåt och ge fler forskare känslan av att ”om hon kan, kan jag kanske också”.

Text: Peter Olofsson Foto: Allan Eriksson

Julmusik inget nytt

Jingle Bells på Ica, White Christmas i restaurangen och Stilla natt medan man åker hiss – även den som älskar julen kan bli ganska trött på all musikalisk helgstämning.

– Men julmusik är förstås inget nytt. Tvärtom hör sånger om Jesusbarnets födelse till de allra äldsta genrerna inom musik, berättar musikvetaren Alf Björnberg.

Veni Redemptor gentium är namnet på en julsång från 300-talet som bland annat finns med i Nordens äldsta sångbok, Piæ Cantiones (fromma sånger).

– Boken sammanställdes vid Katedralskolan i Åbo på 1200- och 1300-talet. 1536 översatte Olaus Petri Veni Redemptor gentium till svenska och Världens frälsare kom här finns fortfarande med i den svenska psalmboken, förklarar Alf Björnberg, professor emeritus i musikvetenskap.

De stycken som vi idag uppfattar som traditionell julmusik är överhuvudtaget ett ganska brokigt hopkok: Här finns medeltida sånger, som Ett barn är fött i Betlehem, Christmas Carols, som O Come All Ye Faithful, 1800-talskompositioner, exempelvis Gläns över sjö och strand, samt amerikansk populärmusik från 1940och 1950-talen, bland annat Let it snow och Frosty the Snowman. Till lite senare engelskspråkiga bidrag hör All I want for Christmas samt Fairytale of New York.

– Också ett antal moderna svenska sånger betraktas idag som klassiker, exempelvis Tänd ett ljus och Mer jul. Den senare låten är ett exempel på att nyare svenska julsånger ibland är lite ironiska. Enligt flera medier var exempelvis den största svenska jullåten förra året A

Christmas Song med Björnzone, berättar Alf Björnberg.

Det anglosaxiska inslaget är stort inom populärmusik, vilket förstås också gäller jullåtar.

– Men ibland kan även sånger från andra håll bli folkkära som norska Hey ho. Poängen med jul och andra högtider är ju att bevara traditionerna så långt tillbaka som man någorlunda minns, men en del nyheter smyger sig alltid in, konstaterar Alf Björnberg.

Julfirandet kan även innebära ett konsertbesök med Bachs Juloratorium eller Händels Messias men även sånglekar kring granen. Att det finns utrymme för så mycket musik hänger samman med att julen håller på så länge och dessutom börjar firas allt tidigare. I butikerna plockas glittret fram ungefär samtidigt som pumporna efter Halloween städas undan.

Att julmusikrepertoaren är så varierad är något Alf Björnberg uppskattar.

– Själv är jag extra svag för Christmas Carols. Men en låt som hela familjen gillar är Jul av bandet Snowstorm med Ralph Peeker, som ju är professor här vid GU. Refrängen Men det är någon i Brunnsparken som gråter, som ser julen i annat perspektiv är mycket berörande. Att julmusiken är så rik märks dock inte så mycket i det offentliga rummet, där ungefär samma spellista körs dagen lång. Julmusik är det gott om men hur är det med nyårslåtar?

– Nyår firas ju bara en dag om året så behovet av särskild musik just då är inte så stort. Men många uppfattar Auld Lang Syne som en nyårssång. Och så har vi förstås Abbas Happy New Year.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Niclas Östlind, Mats Jönsson och Karl-Magnus Johansson.

Göteborg genom kameralinsen

KRIG FRED FOTO FILM är en utställning som just nu pågår på Riksarkivet och som handlar om Göteborg under andra världskriget. Materialet är bland annat hämtat från bildtidskrifter men här visas också exempelvis journal­, polis­ och amatörfilmer.

– Den uppfattning vi vanligen har av Sverige under kriget bygger på skriftliga källor som ger en nationell, statlig synvinkel. Med här får vi istället hamnstadens perspektiv, sett ur linsen från foto­ och filmkameror, förklarar Niclas Östlind, professor i fotografi.

Utställningen består bland annat av en vägg med ett urval av de många inslag om Göteborg som under krigsåren publicerats i bildtidningen Se, berättar Niclas Östlind.

– Se startades i oktober 1938 av tidningsmakaren Carl-Adam Nycop och förläggaren Åke Bonnier. Inspiration hade de hämtat från utländska tidskrifter, bland annat amerikanska Look. Foto och film var den tidens stora medier och bilder sågs som ett universellt språk. Se lyfte fram inte bara fotona utan också fotograferna, som tidigare varit en ganska ringaktad yrkegrupp. I början kom tidningen ut en gång i veckan men under kriget exploderade intresset för bildreportage och utgivningen ökade till två veckovisa nummer.

Kriget spelade en viktig roll i tidskriften men så småningom började även andra ämnen få stort utrymme, som

sport, mode, konserter, teater, Liseberg och livet i hamnen.

– Bland reportagen finns ett om hur Göteborg får Sveriges första flyglarm och ett annat om den första långfilmen skapad av amatörer. Texten är underordnad, det är bilderna som är det viktiga, där exempelvis en närbild på ett ansikte visas på ett helt uppslag.

Se hade höga estetiska ideal och innehöll exempelvis även filmrecensioner, berättar Niclas Östlind.

– Men under perioden utkom också helt andra tidskrifter, som de nazistiska Tyska röster, Signal och Stormfacklan, som översattes till svenska. Förutom nationalsocialistiska inslag, som hela tal av Hitler, hade även dessa tidskrifter ett konstnärligt fokus och lyfte fram tysk litteratur, musik och bildkonst.

Utställningen visar också ett antal

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

journalfilmer, berättar Mats Jönsson, professor i filmvetenskap.

– Speakerns ordval var minutiöst framtaget men också själva framförandet var viktigt för att styra vad folk skulle fokusera på. Speakerrösten skulle vara pigg, musiken glättig och lättsamma inslag avslutades med mer allvarlig information; man kan säga att journalfilmerna var sin tids infotainment som sågs av miljontals biobesökare. Ibland var filmerna närgångna på ett sätt som vore problematiskt idag men över tid mognade journalfilmen och fann så småningom sin egen estetik.

Utställningen visar också ett antal privata filmer.

– 2003, precis före väderleksrapporten i Rapport, uppmanade Svenska Filminstitutet allmänheten att skicka in sina amatörfilmer till det nystartade filmarkivet i Grängesberg. Som tack skulle de få sina filmer digitiserade. Det ledde till att institutet nu har en mängd sådana filmer varav vi valt ut ett antal med anknytning till Göteborg. En av dessa utspelas dock i Berlin dit en Göteborgsfamilj begav sig 1939. Vi får se hakkorsfanor och militärparader utifrån en privat blick vilket annars ofta saknas när världshändelser skildras.

1930–1940-talet var överhuvudtaget en tid då filmmediet började användas inom allt fler områden. Ett exempel är polisens filmer, berättar Karl-Magnus Johansson, förste arkivarie vid Riksarkivet i Göteborg. – Vi visar sammanlagt ungefär en timmes polisfilm som bland annat innehåller utväxlingar av 11 000 krigsfångar åren 1943 och 1944. Filmerna berättar sådant som saknas i skriftliga rapporter, som hur en sårad brittisk

soldat förhåller sig till en tysk officer eller hur Folke Bernadotte, ordförande för svenska Röda Korset, hälsar på militärerna.

Utställningen består även av ett monterbord med bland annat ”grå lappar” där Statens informationsstyrelse berättar om sådant som medierna inte fick ta upp, som smuggling av kullager eller flyktingar som tog sig över gränsen. Här finns också ett exemplar av tidskriften Fritiden som 1943 förklarar att inget särskilt är på gång som kan försämra sommarens semestermöjligheter, samt första numret av tidskriften FOTO som inte heller säger så mycket om kriget utan

fokuserar på det konstnärliga.

Utställningen ställer frågor både om vår gemensamma historia och om vår samtid, menar Karl-Magnus Johansson.

– Folke Bernadotte, som porträtterades på en av Se:s förstasidor, mördades i Jerusalem 1946 i en konflikt som fortfarande pågår. Polariseringen i samhället är återigen stark samtidigt som Europa än en gång är drabbat av krig. Denna dubbelhet, mellan gårdag och nutid, mellan stora politiska händelser och den ständigt pågående vardagen, finns där hela tiden.

Utställningen är en del av det större forskningsprojektet MOMENT: linsmedial evidens och estetik i Sverige 1939–1969 som innebär ett samarbete mellan GU, Riksarkivet i Göteborg, Hasselbladstiftelsen samt ett antal andra parter av olika slag, förklarar Mats Jönsson.

– Huvudprojektet innehåller mindre delmoment där det ena under arbetets gång gett det andra. Den nuvarande utställningen är exempelvis delvis inspirerad av en tidigare vernissage med Göteborgsfotograferna Axel och Arne Svensson.

Den forskning som bedrivs inom projektet är en sorts slow science, menar Niclas Östlind.

– Att få forskningsmedel är ju otroligt svårt, beviljandegraden ligger på kanske 7 procent. Vi ägnar oss därför åt ett slags lokalt driven lågbudgetforskning där vi tillsammans med olika parter gör saker och lär av varandra. Resurserna kommer ur samverkan och olika kontakter vilket ger ett arbetssätt som både är enkelt, givande och väldigt roligt.

Fakta:

Utställningen på Riksarkivet i Göteborg pågår fram till årsskiftet.

Kuratorer är Niclas Östlind, professor i fotografi samt viceprefekt vid HDK­Valand, Mats Jönsson, professor i filmvetenskap samt föreståndare för GPS400: Centrum för samverkande visuell forskning, Karl­Magnus Johansson, förste arkivarie vid Riksarkivet i Göteborg, Lars Hansson, doktor i historia, GU, samt Louise Wolthers, kurator på Hasselbladstiftelsen. Utställningen utgör en del av det flerdisciplinära forskningsprojektet MOMENT: linsmedial evidens och estetik i Sverige 1939–1969 som startade 2022 och som innebär en serie fallstudier där noga utvalda händelser, ämnen och praktiker undersöks och problematiseras.

Forskningsprojektet har tidigare bland annat resulterat i boken Filmens Göteborg.

Militärparad i Göteborg 1942.

Utväxling av krigsfångar 1944.

Westfalens offer.

Öppet brev från Tjärnös forskare,

personal och kollegor

Göteborgs universitets marina infrastruktur har sedan tidigare strategiska beslut dragits med en dålig ekonomi. Rektor beslutade därför 2023 om en utredning med uppdraget att se hur man bäst avvecklar verksamheten på en av GU:s marina forskningsstationer. Utredaren föreslog att GU behåller och utvecklar verksamheten vid Tjärnö, samt avvecklar sitt huvudmannaskap och sin verksamhet vid Kristineberg. Glädjande nog tar Polarforskningssekretariatet över driften på Kristineberg med nya stöd från Västra Götalandsregionen, Sjöbergsstiftelsen och regeringen. Samtidigt förvärras Tjärnös ekonomi av nya pålagor men inga nya pengar och desperata beslut riskerar nu att leda till en ekonomisk härdsmälta. Var det detta som var planen?!

Göteborgs universitet har under decennier haft en mer eller mindre uttalad marin profil, och en del av naturvetenskapliga fakultetens anslag härrör från historiska satsningar på marina centra som skulle garantera en marin infrastruktur runt Sveriges kuster. I ljuset av detta har GU:s rektorer under åren tagit en rad strategiska beslut som inneburit långsiktiga åtaganden för en alltmer omfattande marin infrastruktur. Utöver Tjärnö Marina Laboratorium som tillhört GU sedan 1964 tog man år 2008 över Kristineberg Center för marin forskning och innovation från Kungliga Vetenskapsakademien och 2012 beställde GU ett större forskningsfartyg (Skagerak).

Vid universitet runt om i världen läggs det ekonomiskt ansvaret för liknande marina infrastrukturer på rektors eller minst fakultetsnivå. GU har istället valt att ta de övergripande besluten hos rektor men lägga hela ansvaret för drift och ekonomi på en prefekt, på en enda institution. En person ensam (och inte en styrelse) beslutar om prioriteringar, personal och budget. En nära nog omöjlig utmaning för en prefekt med små möjligheter att göra nödvändiga avsättningar när så behövs.

Varken vid övertagandet av Kristineberg eller då fartyget beställdes gjordes

analyser av vad de stora driftskostnaderna skulle innebära och vem som skulle betala. Några år senare anser sig GU inte längre ha råd att driva tre stora infrastrukturer (Kristineberg, Tjärnö och Skagerak) och rektor ger fakulteten i uppdrag att tillsätta en extern utredare som sammanfattar sitt uppdrag så här:

"En av utgångspunkterna för uppdraget är att universitetets fulla ansvar för att upprätthålla och finansiera två forskningsstationer behöver upphöra för att forskningsfartyget (R/V Skagerak) och en forskningsstation ska erhålla långsiktiga och goda verksamhetsförutsättningar."

Utredaren presenterar sina slutsatser i januari 2024 och huvudbudskapet är att GU ska behålla Tjärnö och avyttra verksamheten på Kristineberg. Ett viktigt motiv är att Tjärnö verksamhetsmässigt är den större stationen och skulle kunna härbärgera GU:s hela behov. Utredaren föreslår att man skyndsamt går vidare och förbereder för en anpassning av verksamheten på Tjärnö i detta syfte.

Sedan har följande hänt:

Med Polarforskningssekretariatets övertagande av Kristineberg från 1 januari 2026 följer ett krav på att GU fortsätter finansiera Kristineberg med 12,5 miljoner per år, vilket motsvarar det stöd som fakulteten tidigare gett Kristineberg per år. Fakultetens stöd ska dock fasas ut under 3 år och minskas därför med 7 miljoner inför 2026. Det kompenseras då istället av att de två institutionerna som har permanenta forskare på Kristineberg går in med motsvarande 3,5 miljoner vardera för 2026.

En av dessa är marina vetenskaper (MV) med en ekonomi i fritt fall. MV avstår därmed att öka stödet till Tjärnö under 2026, trots akuta behov. Och nu uppstår en absurd snedfördelning av resurserna. För sina endast 4 personer (2 forskare, 2 doktorander) verksamma på Kristineberg betalar nu MV nästan lika mycket som man betalar infrastrukturen på Tjärnö som huserar 29 forskare och 9 doktorander. Medan en forskarplats på Tjärnö kostar samma som en forskarplats i nya Natrium (cirka 140 000 kronor för 2026), betalar institutionen 1 miljon kronor per person på Kristineberg för 2026.

Och vad som händer 2027 och framåt när fakultetens anslag till Kristineberg reduceras ytterligare är höljt i dunkel.

Sedan 2022 har GU haft ett märkligt avtal med parterna i Kristineberg Center (Chalmers, IVL, RISE och KTH) där GU tagit på sig att täcka hela budgetunderskottet. På Tjärnö är fakultetsanslaget istället fryst på 2018 års nivå utan kompensation för kostnadsökningar. Förutom "normala" hyres-, drifts- och lönekostnader har ytterligare flera miljoner i ökade kostnader tillkommit utanför stationsledningens kontroll. Ökade hyror som en följd av lokalförändringar i Göteborg, nya OH avgifter för teknisk personal som ej längre anses utgöra stödverksamhet enligt SUHF-modellen. Därtill får Tjärnö betala separat för lokalvård, AV och postservicen som ingår i hyran i Göteborg, samt måste betala stora underhållskostnader på saltvattenanläggningen som ägs av Akademiska Hus. Men Tjärnös rop på hjälp har avfärdats – "först måste problemen på Kristineberg lösas."

De senaste åren har slitit hårt på Tjärnös tekniska personal som med dubbelt så stor arbetsbelastning som på Kristineberg fått ge service åt i snitt 80 forskare och studenter per dag över årets alla arbetsdagar (inklusive sommarmånader utan sommarvikarier).

Tvärtemot det som var utgångspunkten i utredningen, så kommer nästa kalldusch när fakulteten meddelar att man INTE avser höja sitt anslag till Tjärnö i takt med minskad finansiering på Kristineberg från 2026. Och i ett desperat försök att rädda Tjärnös budget för 2026 tar prefekten beslutet att avgifterna för externa nyttjare ska höjas med 100 procent! Stockholms universitet, Halmstad högskola, universiteten i Plymouth och Gent, och ett stort antal gymnasieskolor som lägger kurser och studiebesök på Tjärnö under dagar då GU inte nyttjar resursen, kommer mest sannolikt att utebli i fortsättningen. Konsekvensen blir att Tjärnö förlorar ytterligare 7 miljoner kronor i en redan katastrofalt underfinansierad budget.

Tjärnö är en av Europas största marina forskningsstationer och hit söker sig studenter och forskare från hela världen. GU skulle kunna vara stolt över

att äga och förvalta Tjärnö, men tyvärr ser inte framtiden särskilt ljus ut nu. Och bland personal, forskare och studenter märks en påtaglig oro. Tjärnö har länge ansetts som en av GU mest välfungerande arbetsplatser med upprepat mycket goda resultat i arbetsplatsundersökningar. Men idag mår alla väldigt dåligt av brist på förståelse, stöd och en stark känsla av att cheferna på olika nivåer antingen inte bryr sig, eller inte alls förstår vad som håller på att hända. Vi frågar oss, vad vill GU:s ledning, naturvetenskapliga fakulteten och värdinstitutionen med Tjärnö?

Att fortsätta urholka de ekonomiska villkoren är en katastrof för en redan anorektisk ekonomi (utredarens ordval), och ett hot mot den forskningsstation som GU beslutat behålla. Härmed hotas också stora delar av GU:s marina verksamhet och inte minst möjligheten att attrahera marina studenter till GU:s naturvetenskapliga fakultet. Är detta planen? Ledningen avkrävs nu ett svar, istället för en fortsatt munhuggning mellan dekan och prefekt.

Vad som nu måste ske snabbt innan Tjärnös ekonomi imploderar är:

(1) Finansieringen för 2026 stärks med de 7 miljoner som fakulteten sparat på att sänka det årliga stödet till Kristineberg.

(2) Inför 2026 överlåta till stationsledning och styrgrupp att diskutera möjliga

höjningar av externa avgifter som inte leder till att "kunderna" försvinner.

(3) Från 2027, flytta den marina infrastrukturen till fakulteten och delegera till föreståndarna (Tjärnös och Skageraks) motsvarande personal och ekonomiansvar som fakultetens prefekter har för sina institutioner.

Kerstin Johannesson, seniorforskare, Tjärnö; Ahmed Alrifaiy, labingenjör ,Tjärnö; Alexandra Kinnby, forskare, Tjärnö; Ann Larsson, professor, Tjärnö; Arne Nygren, forskare, Tjärnö; Becky Cramer, postdoktor, Tjärnö; Bo Johannesson, 1 forskningsingenjör, Tjärnö; Cruise Speck, doktorand, Tjärnö; Diego Moreno Moran, doktorand, Tjärnö; Elisabeth Brock, alumni, Tjärnö; Erica Leder, professor, Tjärnö; Gabriella Malmqvist, doktorand, Tjärnö; Gunilla Johansson, receptionist, Tjärnö; Gunnar Brock, f.d. ordförande, Tjärnöstyrelsen; Gunnar Cervin, 1 forskningsingenjör, Tjärnö; Helen Veerman, infrastrukturkoordinator, Tjärnö; Henrik Pavia, professor, Tjärnö; Joel White, ROV­pilot och tekniker, Tjärnö; Jon Havenhand, professor emeritus, Tjärnö; Kristoffer Stedt, forskare, Tjärnö; Lara Beckman, doktorand, Tjärnö; Linus Andersson, skeppare, Tjärnö; Mael Grosse, postdoktor, Tjärnö; Maria Bodin, projektkoordinator, Tjärnö; Maria Gomez, doktorand, Tjärnö; Marlene Jahnke, forskare och docent, Tjärnö; Martin Larsvik, informatör, Tjärnö; Mats Lindegarth, professor, Tjärnö; Milad Hosseini, gästande lärare, Tjärnö; Olga Ortega­Martinez, forskare Tjärnö och AMO; Per Jonsson professor emeritus, Tjärnö; Peter Nilsson, skeppare, Tjärnö; Pierre de Wit, docent, Tjärnö; Robin Svensson, forskare, Tjärnö; Roger Butlin, professor emeritus, Tjärnö; Samuel Morbach, doktorand, Tjärnö; Simon Henriksson, doktorand, Tjärnö; Sophie Steinhagen, forskare och docent, Tjärnö; Stefanie Ries, nydisputerad doktor, Tjärnö; Susanne Lindegarth, projektkoordinator, Tjärnö; Swantje Enge, forskare, Tjärnö; Teresia Martinsson, lokalvårdare Tjärnö, AMO; Youk Greeve, postdoktor, Tjärnö; Susanna Strömberg, forskare, Tjärnö, Luisa Kumpitsch, doktorand, Tjärnö, Carl André, professor, Tjärnö.

Slutreplik: Ha kvar kakan och äta upp den

Vi tackar GU-ledningen genom prorektor för ett artigt svar, men vi är samtidigt mycket besvikna över att prorektor väjer för utmaningarna vi flaggar för och som redan var uppenbara i den externa utredning som rektor begärt (Ingrid Petterssons rapport: Organisation och styrning av de marina forskningsstationerna). Utredaren skrev: "Under de senaste åren har basfinansieringen till forskningsstationerna varit oförändrad eller till och med minskat något samtidigt som kostnader för personal, hyror och energi med mera ökat.... De marina infrastrukturerna ser också framåt ut att få svårt att nå en budget i balans." De förslag vi presenterade i vårt brev var ett försök att få framdrift mot lösningar på de problem som utredaren pekar på. Och detta handlar inte om mera pengar utan om: (i) en omorganisation och en rimlig ansvarsfördelning mellan institution och fakultet, (ii) ett starkare mandat till

föreståndare och styrgrupp för Tjärnö, som består av mycket kompetenta personer insatta i den mycket komplexa verksamheten, och (iii) att de besparingar man gör i den marina verksamheten i och med Polars övertagande av Kristineberg verkligen kommer Tjärnö till del – vilket ju var den viktigaste slutsatsen från både Ingrid Petterssons och tidigare utredningar (Axel Wenblads och Jens Odderheds). Pettersson skrev: "Forskningsstationerna har mycket begränsade möjligheter att göra investeringar i framtiden och kan beskrivas som ekonomiskt anorektiska”. Att överlämna Kristineberg till Polarforskningssekretariatet är en bra lösning men ska Tjärnö förbli en fungerande infrastruktur för framgångsrik forskning, undervisning och samverkan, krävs mer än frysta anslag på 2018-års nivå. Det verkar som att GU både vill ha kvar kakan och äta den!

Replik: En ekonomi i balans

Tack för ert öppna brev och för ert stora engagemang för den marina verksamheten vid Göteborgs universitet.

Universitetet befinner sig i ett ekonomiskt ansträngt läge. Detta innebär att alla nivåer – universitet, fakulteter och institutioner – måste ta ett tydligt finansiellt ansvar för sin verksamhet. Detta gäller även strategiskt viktiga infrastrukturer som Tjärnö. Grundprincipen är att vi inte kan driva verksamheter som över tid inte bär sina egna kostnader eller saknar hållbar finansiering. Universitetet gör redan betydande avsättningar till det marina området.

Verksamheten på Tjärnö, liksom övriga delar av universitetet, behöver anpassas till givna ekonomiska ramar. Det kan innebära att avgiftsnivåer och intäktsmodeller behöver ses över på ett sätt som säkrar ekonomin. Men också att nödvändiga prioriteringar görs.

Tjärnö är en viktig del av Göteborgs universitets marina verksamhet och en miljö som vi värdesätter högt. Samtidigt måste ekonomin balanseras, och detta ansvar delas av fakultet, institution och stationsledning.

Carina Mallard

Prorektor med ansvar för forskning

Du vet väl att du kan skicka in insändare!

Skriv kort och kärnfullt. Försök att begränsa texten till cirka 350–400 ord. Skicka din artikel till: gu­journalen@gu.se

Kerstin Johannesson

NY PÅ JOBBET

Frida Boräng är ny professor i statsvetenskap.

Kristina Holmqvist Gattario är ny professor i psykologi.

Charlott Sellberg är ny professor i informationsteknologi och lärande.

UTMÄRKELSER

Gunnar Almevik, professor i kulturvård, är ny arbetande ledamot i Kungliga Vitterhetsakademien.

Claes Gustafsson, professor i medicinsk kemi, har av Vetenskapsrådet utsetts till rådsprofessir. Utnämningen innebär 30,8 miljoner kronor i finansiering under åtta år.

Kristoffer Hellstrand, seniorprofessor vid institutionen för biomedicin, har belönats med Hilda och Alfred Erikssons pris av Kungl. Vetenskapsakademien för sina mångåriga forskningsinsatser inom cancerimmunologi.

Kristen Kao, docent vid statsvetenskapliga institutionen, har av Knut och Alice Wallenberg Stiftelse utsetts till Wallenberg Academy Fellow. I projektet Bridging Injustice Gaps: Peace Enhancement After Conflict Ends (BIG PEACE) kommer hon att genomföra djupintervjuer, opinionsundersökningar och experiment i flera krigsdrabbade länder för att försöka förstå vad rättvisa betyder för människor i försoningsarbetet efter krig.

Karl Mårild, docent i pediatrik, har utsetts till Rising Star 2026 av United European Gastroenterology. Utmärkelsen ges till elva lovande europeiska forskare inom mag­tarmområdet och delas ut vid kongressen UEGW i Barcelona nästa år.

Annika Rosengren, professor i medicin, tilldelas stiftelsen Forska! Sveriges forskarutmärkelse för sin forskning om hjärt­kärlsjukdom.

Fakulteten för naturvetenskap och teknik har tilldelat följande medarbetare utmärkelsen för förtjänstfulla insatser inom ut­

bildning: Monica Bindel, institutionen för kulturvård; Anne-Sofie Mårtensson, institutionen för fysik; Lennart Bornmalm och Anna Holgén, institutionen för marina vetenskaper; Eva-Lena Axelsson och Gunnar Nyman, institutionen för kemi och molekylärbiologi, samt Kristina “Snuttan” Sundell, institutionen för biologi och miljövetenskap.

Samhällsvetenskapliga fakulteten har utsett två nya excellenta lärare: Anna Davidsson, institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, samt Tom Karlsson, universitetslektor på Förvaltningshögskolan.

ANSLAG

Cancerfonden har tilldelat GU:s forskare sammanlagt drygt 100 miljoner kronor. Bland annat får Maria Falkenberg 7,5 miljoner kronor för forskning om hur mitokondriellt dna replikeras och repareras, och hur skador på mitokondriernas arvsmassa påverkar cellers funktion vid sjukdom och behandling.

Joseph Vecci, institutionen för nationalekonomi med statistik, har tilldelats drygt 8 miljoner kronor från Formas för att forska på hur jordbruk i Kerala kan minska utsläpp och stödja bönders välfärd. Hjärt­Lungfonden har delat ut 69,7 miljoner kronor till 31 GU­forskare. Bland annat får Gustav Smith 6,6 miljoner kronor för projektet Translational studies of myocardial disease, Christina Jern får 6 miljoner för On prothrombotic pathways and blood biomarkers in ischemic stroke och Fredrik Bäckhed får 6 miljoner för Gut microbiota and cardiovascular disease: from patient to metabolite. Forte har tilldelat följande forskare projektmedel: Agnes Cornell: Otillåten påverkan i svenska kommuner: Vilken roll spelar sociala band för tjänstepersoners utsatthet och motståndskraft?; Frida Peterson: Skadereducerande socialt arbete för hemlösa personer med drogproblem och psykisk ohälsa; Therése Wissö:

Återföreningsprocesser för barn i familjehem: Perspektiv från barn, föräldrar och professionella; Liselott Dellenborg: Ensamkommande flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter: Att identifiera risker för kränkningar mot mänskliga rättigheter inom hälso­och sjukvård och kartlägga möjligheter för stöd; Therése Skoog: Samskapande, implementering och testning av en användbar insats för att förebygga psykiska ohälsa och personalomsättning bland lärare.

Följande forskare vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten har fått medel av Vetenskapsrådet: Stefan Johansson: Effektiva lärare och kompetensfördelningen i svensk skola, Beniamin Knutsson: Miljö­ och hållbarhetsutbildning i den dubbla krisens tid, Konstantin Kougioumtzis: Förkroppsligande – forskning om utökat och erfarenhetsbaserat lärande i NTM samt Lisa Palmqvist: Lärares och elevfärdigheters betydelse för läsutvecklingen hos elever med intellektuell funktionsnedsättning. NordForsk har beviljat projektet Responsible use of Artificial Intelligence drygt 13 miljoner kronor. Med i projektet finns Dana Dannélls och Kristian Blensenius. Målet är att utveckla stora språkmodeller som bättre speglar den språkliga och kulturella mångfalden i Norden och Baltikum. Arbetet kommer att resultera i öppna, multiparallella dataset för bland annat danska, svenska, bokmål, nynorsk, färöiska och lettiska.

BÖCKER

Vad hände med arbetarklassen?

Sociologen Johan Alfonsson är aktuell med boken Vad hände med arbetarklassen? Om svek, makt och ojämlikhet i Sverige. – Arbetarklassen har förlorat på bred front. Deras redan låga löner minskade radikalt under inflationskrisen. Deras anställningar har blivit allt mer otrygga, hälsogapet har ökat, liksom skillnaden i medellivslängd, säger Johan Alfonsson.

Studenter prisas för hållbarhetsforskning

Gyllerfelt (GUSTA-kommittén), Jacob Schönning Landin, Khuloud Hifzy, Alessia Simona Bärtsch, vicerektor Pauli Kortteinen, samt GUSTA-organisatörerna Kassahun Weldemariam och Johan Boman.

Fem studenter vid Göteborgs universitet har tilldelats årets GUSTApris för sina framstående uppsatser om hållbar utveckling. Diplomen delades ut av Pauli Kortteinen, vicerektor för utbildning, vid en ceremoni i universitetsbyggnaden i Vasaparken den 26 november.

GUSTA-priset lanserades 2019 för att inspirera studenter att kritiskt engagera sig i hållbarhetsutmaningar och bidra med ny kunskap. Priset riktar sig till alla kandidat­, magister­ och mastersstudenter inom samtliga program vid universitetet.

Pristagare utses av en kommitté med representanter från universitetets samtliga fakulteter. Bland bedömningskriterierna ingår en holistisk integration av olika dimensioner inom hållbar utveckling, originalitet, kritiskt tänkande och bidrag till aktuell forskning.

Första pris gick till tre studenter: Klara Ekblom analyserar hur lösningsorienterad journalistik kan bidra till att hantera den globala miljökrisen och stärka en konstruktiv samhällsdialog i Sverige. Studien erbjuder nya insikter om hur ett transparent och systematiskt angreppssätt kan användas för att påskynda både journalistikforskningen och förståelsen av hållbarhetskommunikation.

Khuloud Hifzys uppsats visar hur konstnärliga praktiker kan bidra till läkning, lärande och återhämtning i traumatiska och konfliktfyllda sammanhang. Genom sin innovativa och medkännande ansats visar studien hur kreativitet och forskning kan främja resiliens och mänsklig förståelse i krissituationer.

Genom ett metodiskt och rigoröst experimentoch enkätupplägg har Jacob Schönning Landin analyserat hur uppfattningar om rättvisa påverkar allmänhetens acceptans av koldioxidskatter. Miljövetenskapliga, ekonomiska och sociala perspektiv förenas i ett tvärvetenskapligt och samhällsrelevant bidrag av internationell kvalitet.

Andra pris gick till två studenter: Diana Krasnovas masteruppsats visar hur palestinsk läroplan och fredsutbildning kan bidra till social hållbarhet, rättvisa och långsiktig konfliktlösning genom att koppla samman utbildning för hållbar utveckling med fredsfrämjande pedagogik. Alessia Simona Bärtschs masteruppsats ger ett bidrag till förståelsen av hur medarbetare uppfattar och påverkar hållbarhetsarbetet i sin organisation. Vid ceremonin presenterade och diskuterade studenterna sitt arbete.

Foto Julia Schönning Landin.

Emma

Utsikten

– Jag jobbar i vita förläggningen på Tjärnö marina laboratorium som lokalvårdare. Där det hyrs ut rum åt våra studenter, forskare, x-jobbare med mera. Jag ser till så att det är rent och snyggt åt alla våra besökare.

– Jag har en fantastisk vy att se varje dag från min fina arbetsplats, där jag ser havets alla skiftningar, från stormande hav med vita gäss till en spegelblank mjuk stillsamhet med ett hav som gnistrar när solen är på sitt bästa humör.

Ingvor Ring Lundström

lokalvårdare, Tjärnö marina laboratorium

Frågan

Vad längtar du efter under jul- och nyårsledigheten?

– Gnistrande snö, glögg, julgran och nostalgiska juldekorationer. Lena Mossberg Seniorforskare, företagsekonomiska institutionen

– Jag ser fram emot att vara ledig och få mysa runt hemma. Få leka med min systerson, hänga med sambon och bara ta dagarna som de kommer. Några julfilmer blir det väl också! Och så hoppas jag på en och annan promenad i ett krispigt, soligt Göteborg.

Sabina Olsson, Personalspecialist, sektionen för personalekonomi och systemstöd

– Den här julen blir speciell då vi bor i ett renoveringskaos. Men det ska ändå bli skönt att bara vara, ta sovmorgon, tid för långfrukost, promenader, god mat, bokläsning och mer tid att umgås med familj och vänner.

Pia Gejervall

Studievägledare, Sahlgrenska akademins kansli

– Under jul- och nyårsledigheten ser jag fram emot att vara ledig och umgås med nära och kära, god mat och återhämtning.

Maria Ahlstedt

Fackligt förtroendevald, Saco-S rådet vid Göteborgs universitet

AVSÄNDARE:

GU JOURNALEN

GÖTEBORGS UNIVERSITET

BOX 100

405 30 GÖTEBORG

Ögonblicket

Var? Vem? När?

• Universidad Nacional Autónoma de México.

• Hedersdoktor Dag Hanstorp, professor i atomfysik.

• 18 november 2025.

Kort beskrivning

Dag Hanstorp, professor i atomfysik, har utnämnts till hedersdoktor vid Universidad Nacional Autónoma de México (UNAM), som är Latinamerikas största lärosäte. Han får utmärkelsen för sin forskning rörande negativa joner och för att sedan 2014 ha drivit ett samarbetsprojekt mellan institutionen för fysik och dess motsvarighet vid UNAM. Tjugofem mexikanska studenter har hittills kommit till GU via projektet, och drygt tio svenska studenter har åkt till Mexiko. Dessutom har programmet finansierat ett utbyte där tio lärare från GU och Chalmers åkt till UNAM och åtta kommit från Mexiko hit.

– Jag är stolt över vad vi åstadkommit. Många av de mexikanska studenter som vi tagit emot kommer från enklare förhållanden och hade inte kunnat studera utomlands utan det här programmet. Flera av dem har fortsatt med vidare studier i Europa. Extra roligt är att vår forskare Javier Tello Marmolejo från början kom som utbytesstudent via projektet, och blev kvar hos oss som doktorand, säger Dag Hanstorp. Dag Hanstorp firades högtidligen vid UNAM:s doktorspromotion den 18 november.

Foto: Per Hanstorp