GU Journalen 4-2025

GUJOURNALEN

OBEROENDE

NYHETER

Medborgarskapsprov utmanar universiteten

NYHETER Tar striden mot myndighet

REPORTAGE

Så undervisar du med AI

Blick för

barnens bästa

Anja Huizink får Drottning Silvias professur

GU JOURNALEN

har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Göteborgs universitet, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

T.f chefredaktör & ansvarig utgivare: Eva Lundgren, tel: 0709 691014, e-post: eva.lundgren@gu.se

Redaktör

Allan Eriksson tel: 0708 729142

e-post: allan.eriksson@gu.se

Fotograf: Johan Wingborg, tel: 0705–595 38 01, e-post: johan.wingborg@gu.se

Layout: Anders Eurén, tel: 0732 576240 e-post: anders.euren@gu.se

Adress: GU Journalen, Göteborgs universitet, Box 100, 405 30, Göteborg e-post: gu­journalen@gu.se

Upplaga: 4 000 ex ISSN: 1402­9626

Material: För obeställt material ansvaras ej. För ej signerat material ansvarar redaktionen. Citera gärna, men ange källan. Adressändring: Gör skriftlig anmälan till redaktionen.

Tryckeri: Åtta45

Kritisk mot myndighet.

Så blir Konstnärliga.

Innehåll

Nyheter 04–20

04 Medborgarskap, en angelägenhet för GU?

05 Nya tag för klimatet.

06 Konkreta verktyg krävs för bättre vanor.

07 Friskvårdsbidraget halkar efter.

08 Chat GPT till alla.

09 GU på topplistorna.

10 Stark kritik mot Folkhälsomyndigheten.

12 Våldsbekämpning under 10 år.

13 Världens bästa instrument inom proteomik.

14 EAIE-konferens med 7 000 deltagare.

51 Utsikt från UB. 10

15 Dags att välja arbetsmiljöombud!

42

22

16 Forskar om vad förortens invånare tycker.

18 Pedagoger samlas i nätverk.

19 Nya kurser för läkarstudenterna.

20 Parli italiano?

Profilen 22–25

22 Anja Huizink får drottning Silvias prestigefulla professur.

Reportage 26–35

26 Bethanie Carney Almroth om plastkonferens.

27 Så kan du använda AI i undervisningen.

30 Danmark i Västindien.

32 Tusenårigt klimat studeras med hjälp av årsringar.

34 Processioner, hymner och offer, en del av antikens krishantering.

44

Folk 38–52

38 Socialt engagerad bråkstake.

40 Med covid-19 som forskningsobjekt.

42 Så blir nya Konstnärliga.

44 Bland kostymer, kavajer, kjolar och kravatter.

46 Symposium om politik och konst.

47 Nytt om folk.

48 Jubeldoktorer hedrade.

49 Debatt: AI måste få kosta.

50 Osynliga risker och dataskydd.

Kostymen i scenkonsten.

Forskar om barn och unga.

Ett nödvändigt arbete vi måste göra tillsammans!

om några av er säkert uppmärksammat, har jag nu gett universitetsdirektör Johan Johansson i uppdrag att gå vidare och ta fram en målbild och en plan för arbetet som jag aviserade före sommaren – ett mer effektivt och sammanhållet verksamhetsstöd. Bakgrunden till arbetet är att Göteborgs universitet, liksom övriga lärosäten i landet, står inför en utmanande ekonomisk situation och behöver värna resurser till utbildning och forskning. Därför har vi satt ett mål om att minska verksamhetsstödets andel av universitetets totala kostnader med 10 procent på tre års sikt. Det är ett nödvändigt arbete som vi behöver göra tillsammans. I september inledde vi kommunikation och dialog med chefer i verksamheten. Hösten kommer att ägnas åt att konkretisera målbilden för det framtida verksamhetsstödet och ta fram en genomförandeplan.

I mitten av september hade jag äran att kreera 27 jubeldoktorer vid universitetets särskilda jubeldoktorhögtid. Det är

en vacker, varm och berörande hyllning av fantastiska personers livsverk och av vetenskapens betydelse för samhällsutvecklingen. Vetenskapen har utvecklats enormt på 50 år samtidigt som många av världens utmaningar är sig lika. Betydelsen av att värna nyfikenhet och fri kunskapsutveckling är större än någonsin.

Samma soliga vecka i september intog också konferensen EAIE 2025 Göteborg och över 7 000 delegater fyllde Svenska Mässan, deltog på campusbesök, partnerdagar, seminarier och workshoppar. Ett enormt stort arrangemang inom den högre utbildningen internationellt och det ligger förstås mycket planering bakom. Varmt tack till alla inblandade och medverkande.

Rektor MALIN BROBERG

Kräver AI-tekniken större satsningar?

avide Girardelli och Amy Wanyu Ou är två av redaktörerna till en specialbilaga av Frontiers in Communication som handlar om undervisning med hjälp av AI. Inte minst lärare vid GU har medverkat i bilagan och några av dessa är med i en artikel i detta nummer.

Många är entusiastiska inför AI-utvecklingen och gläds över att GU nu erbjuder Chat GPT Edu till alla anställda, vilket kan ses som en demokratifråga.

Samtidigt finns också en stor oro för utvecklingen, exempelvis för att både studenter och lärare börja använda chatbotar, inte för att de egentligen vill, utan för att hinna med en stressig vardag. Claes Martinson påpekar i ett debattinlägg att om den nya tekniken verkligen ska leda till utveckling måste nya krav ställas, både på att lärarna följer studenternas individuella utveckling och på att studenterna arbetar hårdare med de nya möjligheter som nu finns.

Hur är det ställt med lärosätenas autonomi? Universiteten i Göteborg och Stockholm har fått regeringens uppdrag att hjälpa Universitets- och högskolerådet ta fram ett medborgarskapsprov. Många är kritiska, både till uppdraget i sig och till den snäva tidsplanen; delproven i samhällskunskap och svensk läsförståelse ska införas senast 17 augusti nästa år. Läs mer i detta nummer. Efter ett idogt arbete av representanter från fyra fakulteter blev det till slut klart att Anja Huizink, Vrije Universiteit Amsterdam, får den mycket prestigefulla Drottning Silvias professur i barn- och ungdomshälsa. Vi skriver förstås om detta – men glöm inte filmen som vår fotograf och filmare, Johan Wingborg, tagit fram!

Kritik mot politiskt uppdrag

Göteborgs universitet ska delta i arbetet med att utveckla det omdiskuterade medborgarskapsprovet. Beslutet väcker frågor om akademins roll i politiskt känsliga frågor, där flera röster varnar för inskränkningar i universitetens autonomi.

– VI HAR FÅTT

ETT uppdrag, inte valt att ta det, säger rektor Malin Broberg. Hon betonar att det är Universitets- och högskolerådet (UHR) som ansvarar för provet, medan Göteborgs universitet bidrar med sin expertis i provkonstruktion.

Uppdraget har lagts på institutionen för pedagogik och specialpedagogik (IPS), som har lång erfarenhet av nationella prov på området. – Det är logiskt att uppdraget hamnar hos oss eftersom vi

»Det är logiskt att uppdraget hamnar hos oss eftersom vi har expertisen, både vad gäller innehåll och metod.«

har expertisen, både vad gäller innehåll och metod. När prov tas fram är det oerhört viktigt att de håller hög kvalitet, säger Christina Osbeck, dekan vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten.

Universitetet har tidigare varit negativt till att införa medborgarskapsprov, men framhöll då i ett svar på en remiss att om regeringen ändå går vidare bör provet baseras på forskningskompetens. Enligt Malin Broberg kan man se uppdraget som en del av universitetets samhällsansvar:

– Vi är måna om att samverka med det omgivande samhället och bidra med forskningsbaserad kunskap. Samtidigt delar jag oron för en förskjutning i relationen mellan regeringen och lärosätena; det bör råda armslängds avstånd mellan politik och akademi.

Hon pekar särskilt på migrationsministerns uttalande om att regeringen styr myndigheterna och universiteten ska lyda:

– Det är förvisso formellt korrekt, men mycket ovan-

ligt att detta används som uttalat argument. Lagen slår fast vikten av lärosätenas autonomi och akademiska frihet, och den måste värnas. Både Malin Broberg och Christina Osbeck varnar för att den hårt pressade tidsplanen hotar arbetets kvalitet och rättssäkerhet. Universitetet framhåller även vikten av rimliga resurser för att kunna ta sig an uppdraget på ett ansvarsfullt sätt.

ENLIGT VAD GU Journalen erfar har varken regeringen eller UHR ändrat den tidsplan som lagts fram. En förstudie ska vara klar till den 30 september.

Stockholms universitets rektor, Hans Adolfsson, har i medierna öppet kritiserat regeringen. Han menar att det finns en risk att universiteteten används som politiskt redskap.

– Men detta är ett regeringsuppdrag – vi lyder under regeringen – och vi kan därmed inte tacka nej. Dessutom är tidsramen alltför kort för att göra ett prov som är kvalitetssäkrat och validerat på rätt sätt. Det är tydligt: Vi har ett val i september nästa år och regeringen vill med tydlighet visa att det som står i Tidö-avtalet ska genomföras under mandatperioden.

Christina Osbeck

Illustration: JOHAN WINGBORG

Hans Adolfsson håller dock med om att lärosätena besitter kompetensen.

– Ja, men vi använder den för prov som har direkt koppling till vår verksamhet, som behörighetsgivande prov för att bli antagen till utbildning och forskning. Ett medborgarskapsprov saknar helt koppling till vare sig högre utbildning eller forskning, säger han.

Han menar att provet därmed blir ett politiskt uppdrag utan relevans för universitetens kärnuppdrag.

– Att klara ett medborgarskapsprov gör dig inte behörig till våra utbildningar. Där ligger min huvudsakliga kritik mot regeringens förslag, säger Adolfsson.

Sverker Lindblad, professor emeritus i pedagogik, varnar för att universitetet riskerar att legitimera politiskt motiverade kategoriseringar av individer:

– För mig går tanken till inrättandet av en rasbiologisk institution vid Uppsala universitet 1922. Då användes vetenskapen för att sortera människor i politiska syften. Medborgarskapsprovet är förstås något annat, men det påminner om faran i att blanda ihop akademiskt kunnande med politisk styrning.

DEBATTEN OM medborgarskapsprovet har därmed vuxit till en större diskussion om universitetens roll i relation till regeringen. Ska lärosätena bidra med expertis i politiskt känsliga projekt för att säkra kvaliteten, eller bör de dra en tydlig gräns för att skydda sin självständighet?

– Göteborgs universitet behöver arbeta med hur vi kan förhålla oss till den nya situationen där vi i allt större utsträckning kan behöva försvara vår autonomi, säger Malin Broberg.

Allan Eriksson

GU skärper klimatkursen

GU:s profil är att vara ett av världens ledande lärosäten i hållbarhet. Men när det gäller att minska de egna utsläppen går det långsammare än planerat. Delmålet om att sänka koldioxidutsläppen med 25 procent till 2023 missades, och den senaste uppföljningen visar att minskningen sedan 2019 bara är 8 procent. Nu tar ledningen nya tag.

I MAJ ANTOG rektor Malin Broberg en ny färdriktning för perioden 2025–2027, som ska bidra till Klimatramverkets mål att halvera utsläppen till 2030. Dokumentet pekar ut fyra prioriterade områden: inköp och upphandling, energianvändning och lokaler, tjänsteresor samt en mer kvalitetssäkrad uppföljning av universitetets klimatavtryck.

– Det här är ett sätt att ge lite mer kraft och riktning, säger Mette Sandoff, vicerektor för campusutveckling och internationalisering. Vi har i flera år arbetat med ansvarstagande på alla nivåer med central uppföljning av fakulteter, institutioner, UB och Gemensamma förvaltningen, men vi behöver fler gemensamma insatser.

När universitetet 2021 skrev under Klimatramverket var tanken att varje verksamhet själv skulle ta ansvar för sina utsläpp. Ett särskilt verktyg, CIS, togs fram för att mäta avtrycken. Men även om systemet hjälpt till att skapa medvetenhet, har det inte alltid fångat upp de insatser som faktiskt gjorts.

– Mycket av arbetet handlar om beteende-

förändringar som inte alltid syns i siffrorna, säger Sandoff. Dekaner, prefekter och administrativa chefer har gjort mycket, men många efterfrågar också tydligare signaler från ledningen.

Tjänsteresor, framför allt de långa flygresorna, står för 16 procent av utsläppen. Universitetet vill nu underlätta för fler tågresor i Europa genom att utreda möjligheterna att ha en separat resebyrå och att subventionera tågresor över 50 mil.

– I dag är det svårt att resa till exempelvis Bryssel med tåg. Kan vi hitta en resebyrå som verkligen kan stötta oss i det blir det en tydlig förbättring.

Men varför inte införa centrala tak för flygresor?

– VI ÄR ETT BRETT och decentraliserat universitet med olika behov. För vissa verksamheter är internationella kontakter helt avgörande för forskningens kvalitet. Ett generellt tak skulle slå orimligt hårt. Därför väljer vi en mellanväg, en GU-väg, med mer försiktig styrning men ändå tydligare krav än tidigare.

En ännu större utsläppspost är universitetets fastigheter och energianvändning, som står för runt 30 procent. Här handlar åtgärderna om att försöka minska den totala ytan, öka lokaleffektiviteten och ställa hårdare krav i hyresavtal.

– Det är tröga men nödvändiga processer. Varje kvadratmeter vi inte hyr sparar både pengar och koldioxid, säger Sandoff. Även inköp och upphandling är en tung post, motsvarande drygt 25 procent av utsläppen. Marianne Dalbro, hållbarhetscontroller, menar att bättre samordning och hårdare hållbarhetskrav är avgörande.

– Det pågår redan mycket arbete här, men vi kan göra mer. Till exempel genom att minska antalet transporter, samordna inköp och säkerställa att de varor vi köper in produceras och levereras på ett hållbart sätt.

FRÅGAN ÄR HUR realistiskt det är att nå målet om halverade utsläpp till 2030.

– Det är ju satt utifrån Parisavtalet. Det är ett tufft mål, inte bara för oss utan för hela samhället. Många organisationer brottas med samma utmaningar.

Marianne Dalbro betonar vikten av goda exempel.

– Det har hänt väldigt mycket de senaste åren. Många fakulteter har hittat lösningar som andra kan inspireras av. Färdriktningen ska ses som en hjälp på vägen, inte som ett facit.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: CIS-verktyget, Carbon Intelligence System, är GU:s system för att beräkna och följa upp sitt klimatavtryck. Det togs fram i samband med att universitetet anslöt sig till Klimatramverket 2021 och utvecklades av företaget Svalna, i samarbete med Chalmers.

Mette Sandoff

Fysisk träning ger friskare medarbetare

Fysisk aktivitet på arbetsplatsen ger vinster både för individen och organisationen – ändå använder bara drygt hälften av GU:s anställda sitt friskvårdsbidrag.

– Det borde vara en självklar del av arbetslivet, säger Beatrix Algurén, docent i idrottsvetenskap.

ATT RÖRA PÅ SIG regelbundet kan minska sjukfrånvaron, öka arbetsglädjen och stärka sammanhållningen på jobbet. Ändå är det långt ifrån alla anställda som utnyttjar friskvårdsbidraget, visar både statistik och forskning.

– Vi vet väldigt mycket om de positiva effekterna av fysisk aktivitet, men vi ser ändå att nyttjandegraden av friskvårdsbidraget är förhållandevis låg, fortsätter Beatrix Algurén.

Enligt senaste statistiken från 2024 var det bara drygt 60 procent av universitetets anställda som använde sitt friskvårdsbidrag. Vissa lärosäten sticker ut: vid Gymnastik- och Idrottshögskolan i Stockholm utnyttjade 80 procent bidraget, vid Karlstads universitet 77 procent.

– MÖNSTRET ÄR TYDLIGT . De som redan är intresserade av fysisk aktivitet är de som använder friskvårdsbidraget mest. Men de som kanske skulle behöva det allra mest, når vi inte. För dem finns många hinder – okunskap, brist på information eller känslan av att det är krångligt att använda bidraget, påpekar Algurén.

Hon tror inte att det hand-

»Det finns egentligen inga argument mot att höja bidraget ...«

Beatrix Algurén

lar om ointresse utan snarare om brist på information.

– Många anställda vet inte vad bidraget kan användas till, andra får informationen för sent på året, när det redan är svårt att hinna använda pengarna.

– Jag är övertygad om att nyttjandegraden skulle öka om man följde upp frågan mer systematiskt, till exempel i medarbetarsamtal. Där skulle chefer också kunna signalera att de faktiskt bryr sig om sina medarbetares hälsa. Även om forskningen kring just friskvårdsbidraget är begränsad finns det gott om stu-

dier som visar nyttan av fysisk aktivitet generellt. Det handlar om förebyggande effekter på hjärt-kärlsjukdom, psykisk ohälsa och typ 2-diabetes. Kostnaden för dessa sjukdomar var 16,5 miljarder kronor under 2023, varav 11 miljarder var indirekta kostnader för produktionsbortfall, sjukfrånvaro och förtida död.

– STILLASITTANDE och bristande fysisk aktivitet kostar samhället mycket – samtidigt som mycket skulle kunna förebyggas. Här har arbetsplatserna en enorm möjlighet, säger Algurén.

Enligt Folkhälsomyndigheten kan fysisk aktivitet minska stress, förbättra koncentrationsförmågan och bidra till ett starkare arbetsminne. För arbetsgivare innebär det både friskare och mer produktiva medarbetare.

Hon påpekar att vi tillbringar minst 40 timmar i veckan på jobbet. Arbetsplatsen skulle kunna bli en central plats för att bygga in rörelse i vardagen.

Algurén framhåller också att fysisk aktivitet ger vinster som går bortom hälsan.

– MAN FASTNAR INTE lika lätt i sitt tankemönster när man får röra på sig. Att byta fokus en stund kan öppna upp för nya idéer, säger hon.

Men det gäller att arbetsgivare bygger en kultur som uppmuntrar aktivitet, utan att tvinga någon. Om motion görs till ett krav finns risken att vissa känner sig exkluderade.

– Vi kan inte tvinga människor, men vi kan skapa incitament och göra det enklare att välja aktivitet. Att erbjuda cykelbidrag, ordna

lagutmaningar eller skapa mötesplatser för rörelse är några exempel, säger Algurén. Hon inspireras av Yvon Chouinard, grundare av Patagonia, som myntade begreppet Let My People Go Surfing – en filosofi där flexibla arbetstider kombineras med frihet att utöva intressen och fritidsaktiviteter utanför jobbet, så länge jobbet blir gjort. Det har skapat en kultur där innovation, kreativitet och självvald effektiv tid utanför kontoret prioriteras. Samtidigt som det skapar motivation och genuint engagemang för arbetet.

Hon är också kritisk till att många arbetsplatser, däribland Göteborgs universitet, har ett friskvårdsbidrag som fortfarande ligger kvar på 2 000 kronor – mindre än hälften av vad Skatteverket tillåter utan skatt.

– 2 000 KRONOR räcker inte långt idag. Det finns egentligen inga argument mot att höja bidraget, eftersom vi vet hur stora vinster fysisk aktivitet ger. Förutom högre belopp lyfter Algurén vikten av uppföljning och stöd för att skapa långsiktig beteendeförändring. Ett gymkort som används i januari men sedan glöms bort gör ingen skillnad.

– Det behövs påminnelser, hälsosamtal och konkreta verktyg för att få människor att hålla i sina nya vanor. Att investera i det är inte en kostnad, utan en vinst för både individen, organisationen och samhället, säger Beatrix Algurén.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

Beatrix Algurén

Kristina Orban, administrativ chef på institutionen för odontologi, undrar varför inte beloppet höjs i takt med inflation och högre priser.

– För oss som tränar regelbundet tar pengarna slut redan efter några månader. Ett högre belopp skulle visa att universitetet faktiskt bryr sig och vill skapa förutsättningar för ett hållbart arbetsliv. Det ger friheten att välja den form av

→ Fakta:

träning eller återhämtning som fungerar bäst – vare sig det handlar om gym, yoga, massage eller stresshantering.

Hon understryker att satsningar på hälsa inte bara är en trivselfråga.

– Det är smart personalpolitik. Vi får friskare medarbetare som orkar mer och blir mer motiverade i jobbet.

Friskvårdsbidrag är ingen rättighet utan en förmån som arbetsgivaren väljer om de vill ge till anställda. Friskvårdsbidraget får vara högst 5 000 kronor per år för att vara skattefritt, enligt Skatteverkets regler. Vid GU är den totala kostnaden för friskvårdsersättning cirka 7 miljoner kronor.

En C-uppsats vid GU 2016 visade att drygt 60 procent av de anställda nyttjade friskvårdsbidraget, främst till fysisk aktivitet. Bidraget upplevdes som positivt men det fanns önskemål om mer information och ett högre belopp.

Läs mer om friskvårdsbidraget på Medarbetarportalen under Min anställning/Friskvård

Inflationen urholkar värdet

Göteborgs universitet har inte höjt sitt friskvårdsbidrag sedan 2012. Det ligger kvar på 2 000 kronor per år, men borde enligt inflationstakten vara uppe i drygt 2 700 kronor. GU ligger i den nedre skalan bland svenska lärosäten men är inte sämst i klassen.

– JAG VET ATT medarbetarna efterfrågar en höjd nivå. Bidraget är en uppskattad förmån, säger Mathias Hassnert, sektionschef för arbetsmiljö, lika villkor och interna utbildningar.

När friskvårdsbidraget höjdes från 1 500 till 2 000 kronor för 13 år sedan innebar det en reell förstärkning för de anställda. Men sedan dess har inflationen minskat värdet rejält.

Dessutom har flera lärosäten, exempelvis Stockholms universitet och Karlstads universitet, valt att satsa 3 000 kronor. Allra högst ligger Högskolan i Gävle med 4 000 kronor. Samtidigt är ersättningen vid GU samma som Chalmers, Lunds och Uppsala universitet, medan Göteborgs Stad erbjuder 2 500 kronor.

De fackliga organisationerna tycker att det är dags att höja beloppet:

– VI HAR DRIVIT frågan om höjt friskvårdsbidrag under flera år, säger Maja Pelling, ordförande för Saco-S.

– Under pandemin lyfte vi dessutom både önskad höjning av bidraget och en utökning av friskvårdstimmen, säger Peter Brandt, ordförande för OFR/S.

De menar att arbetsgivaren pekar på att Chalmers har samma ersättning och att bidraget inte används fullt ut, ett argument som de tycker är svagt.

– Det bästa som kommit ur våra diskussioner är att arbetsgivaren har sagt sig vilja titta på andra, mer effektiva sätt att uppmuntra till friskvård, säger Maja Pelling.

Trots det faktiska värdetappet finns inga planer på att se över ersättningen.

– Universitetet har ju satsat på andra åtgärder som stärker organisationen och bidrar till hälsa på arbetsplatsen, till exempel genom konfliktvägledning, utbildningar om hälsa på arbetet samt temadagar om friskfaktorer, säger Mathias Hassnert.

HAN FRAMHÅLLER ATT hälsa och friskvård inte enbart handlar om ekonomiska bidrag. Friskvårdstimmen – en timme per vecka på betald arbetstid som alla medarbetare kan utnyttja – lyfts fram som en viktig satsning.

– Omsatt i pengar är friskvårdstimmen en betydande kostnad för arbetsgivaren. Tillsammans med hälsofrämjande åtgärder, friskvårdsbidraget och upphandlade rabatter på träningsanläggningar ger det goda förutsättningar för hälsa både på jobbet och på fritiden.

Drygt 60 procent av universitetets anställda använder friskvårdsbidraget. Enligt Hassnert är det en vanlig nivå även i andra organisationer.

– Det finns alltid grupper som inte utnyttjar det, exempelvis de som redan tränar på sätt som inte kräver ersättning.

– Bidraget är tänkt som en stimulans, inte som en full ersättning för hela träningskostnaden. Det är en fin förmån och jag är glad om fler nyttjar det, säger Mathias Hassnert.

Allan Eriksson

Foto: JOHAN WINGBORG

Chat GPT till alla

Göteborgs universitet ger från 1 september alla anställda fri tillgång till AI-verktyget Chat GPT Edu. Beslutet är en del av digitaliseringsstrategin 2025–2027 och väntas kosta omkring tio miljoner kronor årligen. Redan har 2 100 medarbetare skaffat licens.

– AI-SPRÅKMODELLER är en transformerande förändring. För att hela vårt universitet ska få möjlighet att förstå framtiden och vad generativ AI är, måste vi lägga energi på detta, säger Susanna Vinlund, verksamhetsutvecklare på IT-enheten, som har stöttat universitetsledningen i att ta fram beslutet.

Tidigare fick varje institution/enhet själv bekosta licenser, vilket skapade orättvisa. Vissa medarbetare fick Edu-versionen, medan andra nekades. Ledningen har därför valt att centralisera kostnaden och lägga den på GU:s IT-basfaktura. Den totala kostnaden beräknas till 8,7 miljoner kronor årligen.

– Det här är också ett demokratiseringsprojekt. Alla medarbetare – forskare, lärare, doktorander och administrativ personal – kan

ha nytta av AI-verktyg i sin arbetsvardag. Det kan exempelvis handla om att agera kollega och bollplank, eller om att översätta texter eller snabbt sammanfatta dokument, säger Susanna Vinlund.

JÄMFÖRT MED DE privata betal- och gratisversionerna ska den professionella universitetsvarianten Chat GPT Edu ge en tryggare och säkrare miljö. Material som laddas upp används inte för att träna Open AI:s språkmodell, och universitetet har tagit fram riktlinjer för vad som får matas in.

– Man ska vara försiktig med vilken information man laddar upp, känsliga uppgifter och sekretessbelagd information är inte tillåtna.

Det finns utmaningar kring integritet och beroendet av ett amerikanskt storföretag, vilket väcker frågor i ljuset av EU:s pågående arbete med AI Act och strängare krav på datasuveränitet.

Forskare har också länge pekat på riskerna med generativ AI. Språkmodeller kan ”hallucinera” och ge felaktiga svar som ser övertygande ut, vilket ställer krav på att användaren är delaktig i processen och källkritisk till resultatet. Det finns också en oro för att akademiska färdigheter – skrivande, kritiskt tänkande och självständigt

»Det här är också ett demokratiseringsprojekt.«

Susanna Vinlund

arbete – försvagas om AI-verktyg används okritiskt. En rapport från OECD (2023) varnar för att högre utbildning kan förändras i grunden om AI blir en genväg snarare än ett stöd.

– GU har valt att erbjuda ett av dagens ledande verktyg, men det är inte givet att det är just detta vi kommer att ha i framtiden. Vi behöver alltid ha ett kritiskt förhållningssätt. AI kan spara tid och ge nya perspektiv, men det är fortfarande vi som måste tänka på vad vi matar in och värdera och kontrollera resultatet, oavsett AI-verktyg. En begränsning är att studenterna inte omfattas av satsningen.

– KOSTNADEN BLEV för hög. Ledningens önskan och strävan är förstås att även studenterna så småningom ska kunna använda verktyget på samma villkor.

För att införandet ska bli mer än en teknisk lösning planerar universitetet olika utbildningsinsatser. En arbetsgrupp har bildats med representanter för lärare, forskare och verksamhets-

stöd. Planen är att erbjuda konkreta utbildningar, workshoppar och exempel på hur IT kan användas klokt och ansvarsfullt.

– Vi vill skapa möjligheter för medarbetare att byta erfarenheter och insikter med varandra och bygga långsiktig kompetens genom att använda den expertis som redan finns på GU.

TROTS RISKERNA menar många att utvecklingen är nödvändig. AI har redan börjat förändra både forskning, undervisning och administration. Flera institutioner vid GU har ändrat sina examinationsformer för att möta en verklighet där Chat GPT är ett självklart bollplank för studenterna.

Susanna Vinlund betonar att ChatGPT Edu är ett första steg.

– Vi kan inte stoppa utvecklingen. Det är bättre att våra medarbetare lär sig hantera tekniken på ett kritiskt och professionellt sätt än att vi står utanför. Rätt använt är Chat GPT Edu ett oerhört kraftfullt verktyg som kan skapa både effektivare och nya kreativa arbetssätt.

Fakta: Läs på Medarbetarportalen hur du får tillgång till Chat GPT Edu.

Allan Eriksson

Hög kvalitet men svagare anseende

Göteborgs universitet befäster sin plats bland världens främsta lärosäten. I tre internationella universitetsrankningar som presenterats under sommaren placerar sig GU mellan plats 151 och 202 – med särskilt starka resultat i bibliometriska mått.

– DET ÄR ETT KVITTO på att vår forskning håller hög kvalitet, även om vi fortsatt har utmaningar när det gäller vårt internationella varumärke, säger utredare Magnus MacHale-Gunnarsson. De tre rankningarna är Best Global Universities från U.S. News & World Report, QS World University Rankings samt Academic Ranking of World Universities (Shanghairankningen). I samtliga listas Göteborgs universitet bland de drygt 200 främsta, vilket placerar GU bland de bästa cirka två procenten i världen.

I U.S. NEWS-RANKNINGEN , som till 75 procent bygger på bibliometriska indikatorer som citeringsfrekvens och publikationer i högt ansedda tidskrifter, placerar sig GU på plats 164. Några ämnesområden där GU rankas särskilt högt är Neuroscience and Behaviour (plats 21), Endocrinology and Metabolism (26), Marine and Freshwater Biology (28) och Meteorology and Atmospheric Sciences (28).

Universitetet återfinns dessutom bland de 100

högst rankade lärosätena i 12 ämnesområden om man ser till medelcitering — fler än något annat svenskt lärosäte. Även i indikatorn för högciterade publikationer (andel topp 1 procent) ligger GU bland de 100 högst rankade i flera ämnen.

– Det är ett mycket fint resultat. Det visar att våra forskare får stort internationellt genomslag, säger Magnus MacHale-Gunnarsson.

GU LIGGER LÄGRE i de delar av rankningarna som bygger på anseeende, alltså forskares uppfattning om universitetens rykte. GU hamnar långt efter exempelvis Karolinska Institutet, Lunds universitet och Stockholms universitet.

– Det är inte så konstigt. Anseendemätningar speglar snarare lärosätets varumärke än någon djupare kunskap om dess forskning eller utbildning. Kanske skulle vi kunna stärka det genom ett mer aktivt marknadsföringsarbete, men jag är inte rätt person att uttala mig om det.

QS-rankningen, där anseende viktas till hela 45 procent, visar också ett tapp: GU har på tio år fallit från plats 180 till 202.

– ATT VI HAMNAR utanför topp 200 är olyckligt, eftersom det minskar vår synlighet och troligen kan påverka rekryteringen av internationella studenter negativt.

Samtidigt har QS på senare år även vägt in hållbarhet. Där

Magnus MacHale-Gunnarsson

klättrar GU rejält och rankas som nummer 36 i världen.

Shanghai-rankningen fokuserar i sin tur på forskningsvolym, Nobelpris och antalet högt citerade forskare. GU placerar sig där på plats 151. En förklaring till att universitetet inte rankas ännu högre är att GU har relativt liten forskningsvolym inom naturvetenskap, ett område som väger tungt i Shanghairankningen. Stockholms universitets naturvetenskapliga fakultet är till exempel 2,5 gånger större än GU:s (mätt i antal publikationer i Web of Science). Att GU har ett Nobelpris (2000) och många högt citerade forskare bidrar till att universitetet behåller sin starka position.

TROTS ATT METODERNA skiljer sig åt visar alla tre rankningar samma sak: Göteborgs universitet är ett forskningsuni-

versitet av hög internationell klass. Samtidigt ser Magnus MacHale-Gunnarsson ett behov av att förhålla sig klokt till den uppmärksamhet rankningar får.

– RANKNINGAR är inga bra mått på kvalitet, men de påverkar vårt anseende och vår internationella rekrytering. Det finns därför skäl att arbeta mer strategiskt med vårt globala varumärke, utan att det tar fokus från kärnverksamheten.

När universitetsrankningarna slog igenom i början av 2000-talet mötte de hård kritik. I dag har debatten mattats.

– Rankningarna är här för att stanna, oavsett vad vi tycker. Vi ska inte låta oss styras av dem, men vi måste förstå hur de fungerar – och hur vi kan påverka bilden av oss själva i omvärlden.

Allan Eriksson

→ Fakta: Göteborgs universitets resultat i de senaste globala rankningarna:

• Academic Ranking of World Universities 2025 (Shanghai): 151

• Best Global Universities 2025–2026 (U.S. News & World Report): 164

• QS World University Rankings 2026: 202

• Times Higher Education World University Rankings: 214

Starkt kritisk till brist på expertis

Den 18 augusti publicerade Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar, en debattartikel i DN om varför han slutar som statsepidemiolog. Dagen därpå laddade han upp den första av fem videor på Linkedin där han förklarar beslutet mer ingående.

– För mig var det viktigt att min kritik inte sopades under mattan utan ledde till en ordentlig debatt. Och det kan man väl säga att den gjort, förklarar Magnus Gisslén.

NÄR MAGNUS GISSLÉN tillträdde som statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten (FHM) hösten 2023 hade tjänsten förändrats en hel del sedan Anders Tegnells tid. Statsepidemiologen är inte längre en del av myndighetens ledningsgrupp och saknar beslutsmandat. Istället är funktionen rådgivande. Några läkare i beslutande befattningar finns heller inte kvar.

– Att ämneskunskapen är central vid en myndighet med operativt ansvar är för mig självklart. Chefer med ämneskompetens har förmåga att fokusera på det viktiga och göra rätt prioriteringar. En chef som saknar ämneskunskap blir istället ängslig vilket i sin tur leder till den väldiga tröghet som jag upplevde på FHM. Frågor diskuterades på stormöten där alla skulle vara med, även de som inte hade något med ärendet att göra;

allt tog därför väldigt lång tid. För att kunna fatta välgrundade beslut är förstås en viss tröghet nödvändig men här drog allt ut på tiden, även frågor som ett par experter snabbt hade kunnat svara på.

Magnus Gisslén är också kritisk mot är att det vid FHM inte bedrivs någon högre forskning inom områden som är av betydelse inom myndigheten, som epidemiologi och smittskydd.

– FORSKNING ÄR VIKTIGT för sin egen skull men också för att skapa en dynamisk arbetsmiljö. Vid universitetssjukhus är det ofta just de områden där forskningen är stark som också blir de mest klinisk framstående. Det beror inte bara på de personer som är med i forskningsprojekten utan engagemanget spiller över också på andra medarbetare. Möjlighet att forska i tjänsten är också ett sätt att locka duktigt folk till en arbetsplats.

Eftersom FHM saknar tillräckligt med seniora forskare saknas också förmågan att på ett adekvat sätt värdera och använda den omfattande data som tas fram vid myndigheten, förklarar Magnus Gisslén.

– SOM STATSEPIDEMIOLOG såg jag det därför som en av mina viktigaste uppgifter att stärka myndighetens medicinska och vetenskapliga kompetens, något jag dock inte fick gehör för. Den del av myndigheten som arbetar med smittskydd har inte prioriterats tillräckligt, vare sig det gäller vardagligt smittskyddsarbete

»Fler experter skulle också innebära en mer effektiv myndighet där beslut enkelt och snabbt kan fattas av 2­3 kunniga personer ...«

Magnus

Gisslén

eller förberedelser inför nästa pandemi. Nu äntligen har FHM dock initierat en diskussion med akademin där företrädare för olika lärosäten ska ingå, något jag förstås hoppas kommer att leda framåt. Magnus Gisslén har flera förslag på hur verksamheten vid FHM skulle kunna förbättras. Det handlar om att rekrytera chefer inom det medicinska området med relevant sakkunskap, det vill säga erfarna specialistläkare med gedigen vetenskaplig erfarenhet, samt om att anställa seniora forskare relevanta för myndighetens uppdrag.

– DET SKULLE MAN kunna göra i form av kombinationstjänster där den anställde forskaren har kvar en fot vid sitt universitet eller sjukhus. Fler experter skulle också innebära en mer effektiv myndighet där beslut enkelt och snabbt kan fattas av 2–3 kunniga personer istället för dagens långa möten med alltför stora grupper.

Magnus Gisslén menar

också att de kunde vara dags att inleda en större diskussion om hur folkhälsofrågor överhuvudtaget ska organiseras. – Folkhälsomyndigheten bildades den 1 januari 2014 genom en sammanslagning av Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut och tog också över delar från Socialstyrelsen. I samband med detta försvann det goda samarbete Smittskyddsinstitutet hade med Karolinska Institutet och dess internationellt mycket framstående forskare. Jag har själv ingen helt bestämd uppfattning men det kunde vara intressant att diskutera om vi istället för en myndighet inom folkhälsa borde återgå till att ha två. I så fall skulle den ena vara en smittskyddsmyndighet som samarbetar med alla relevanta lärosäten, inte bara med KI. Myndigheten borde också ha ett bredare uppdrag än vad Smittskyddsinstitutet hade, exempelvis skulle även socialmedicin kunna ingå.

SIN KRITIK MOT FHM har Magnus Gisslén framfört bland annat i fem videor på Linkedin.

– Jag ville få igång en seriös diskussion och inte bara avfärdas som ett personalproblem, vilket FHM först försökte med. Att jag publicerade videorna på just Linkedin var för att nå dem som verkligen är intresserade, som journalister och makthavare, men jag lade även ut dem på Facebook och Instagram. Fördelen med videorna var att jag kunde koncentrera mig på en fråga i taget, vilket inte

Magnus

går i en debattartikel på 5 000 tecken. Varje ord är väl avvägt så att mitt budskap inte ska kunna missuppfattas. Det viktiga är att få igång en konstruktiv dialog.

Magnus Gisslén har fått väldigt mycket stöd, både från kollegor och från Sahlgrenska akademins ledning men också från allmänheten.

– Kollegor på andra myndigheter har hört av sig och sagt att man skulle kunna lägga ett karbonpapper över min berättelse och deras upplevelser av brist på intresse för expertis. Det finns säkert många som protesterat mot detta före mig, att just jag fått så mycket uppmärksamhet beror nog på att en statsepidemiolog, efter pandemin, är någon man lyssnar på. Jag har dessutom ett jätteroligt jobb att gå tillbaka till så jag har inte haft något att förlora på att upplevas som jobbig.

Så vad håller Magnus Gisslén på med nu? Bland annat är han engagerad i flera nya forskningsprojekt.

– SMITTSAMMA SJUKDOMAR är ett väldigt intressant område där medicinsk forskning gjort enorma framsteg. Det mest uppseendeväckande är nog smittkoppsvaccinet som ledde till sjukdomens utrotning; under de hundra åren innan dess dog ofattbara 300–500 miljoner människor i världen av sjukdomen.

För ett par år sedan visade Nobelpristagaren Svante Pääbo, tillsammans med KI-forskaren Hugo Zeberg, att vissa av de gener som ökar risken för svår sjukdom och död i covid-19 kommer från neandertalare.

– Nu är jag med i ett projekt tillsammans med dem och forskare i Kinshasa, där vi undersöker vilka genetiska faktorer som påverkar risken för svår sjukdom och död i mpox, ett virus som är nära släkt med smittkoppsviruset. Det är spännande forskning som jag verkligen ser fram emot.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Gisslén vill få igång en seriös diskussion om Folkhälsomyndigheten.

Segerstedtinstitutet 10 år

Den 14 augusti 2015 invigde statsminister Stefan Löfven Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. Nu, tio år senare, öppningstalade han vid 10-årsjubileet.

– När grunden för våra samtal utgörs av kunskap finns utrymme att respektfullt hantera också andras åsikter. Därför är kunskapsutveckling, utbildning och förebyggande arbete kring våldsbejakande extremism av största vikt och jag är stolt över vad institutet bidragit med under sitt första decennium.

MONA SAHLIN, som 2014 utsågs till nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, berättade i ett

panelsamtal om Bilal som 17 år gammal dog i Syrien som IS-krigare.

– Föräldrar, lärare, ungdomsledare, socialsekreterare, polisen – varför var det ingen som såg något?

Tidigare EU-kommissionären Cecilia Malmström berättade om hur hon 2011 drog igång EU-nätverket Radicalisation Awareness Network.

– Många kände då en stor lättnad över att samhället tog tag i dessa svåra frågor. Cirka 700 experter har sedan dess varit engagerade och flera nationella centrum om extremism har vuxit fram. Fortfarande är det dock ont om forskning när det gäller ungdomars attityder till demokrati och andra samhällsfrågor.

Vid ett annat panelsamtal diskuterades skolan. Bland annat påpekade tidigare utbildningsminister Anna

Ekström att lärare sällan varken har tid eller resurser att samtala med eleverna om demokratifrågor.

Ingen föds till extremist. Men ingen föds heller till demokrat, påpekade Christer Mattsson, som varit med sedan starten.

– Däremot föds vi alla som behövande och det är en demokratisk uppgift att lära

Christer Mattsson, Anna Ekström, Lars Leijonborg och Gustav Fridolin i samtal.

unga att se både de egna och andras behov. Att vara demokrat är att kunna samtala även med personer som tycker annorlunda än man själv och att kunna dela resurser med människor man ogillar.

Om den person som tillfredsställde mina behov när jag var liten talade svenska, kommer också jag att tala svenska, påpekade Christer Mattsson.

– OM DEN SOM tillfredsställde mina behov talade demokratiska, kommer jag att tala demokratiska. Skolan är bra på att ta hand om elever med en demokratisk uppväxt men sämre när det gäller elever som saknar denna bakgrund. Sverige har tyvärr flera demokratiska utanförskapsområden med ett ständigt rasistiskt, antisemitiskt eller homofobiskt bakgrundsbrus. Vi behöver därför inse att det finns skolor där vi måste undervisa i demokratiska för nybörjare.

Segerstedtinstitutets uppgift är att sätta kängorna i marken och vara till reell nytta för bland annat lärare, socialarbetare och poliser. Ursprunget är Toleransprojektet som Christer Mattsson startade 1995 efter mordet på fjortonårige John Hron i Kungälv.

– Grundtanken är att genom empatisk nyfikenhet försöka förstå den hatfulle andre. Samtidigt hjälper vi varandra att förstå också oss själva i denna multikomplexa värld.

Ett exempel är ett forskningsprojekt där Christer Mattsson inte bara intervjuat utan också delat vardagshandlingar med medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen.

– VID ETT TILLLFÄLLE bjöd jag hem en av deras ideologer som var så anonym att jag inte visste vem jag skulle leta efter på tågstationen, utan han fick hitta mig. Under den fortsatta

resan frågade jag hur det kändes att sitta i en judefinansierad bil. Han skrattade och svarade att han inte tror att judarna faktiskt betalar min lön men att man ibland måste uttrycka sig tydligt, även om det inte riktigt stämmer med hur det är. Det sättet att resonera är ett exempel på en pågående ontologisk kris för själva sanningsbegreppet: man vet med sig att inte tala sanning och åhörarna vet att man vet detta, men det saknar betydelse.

– Rasism har blivit en vänsterfråga medan antisemitism ses som en fråga för högern. Men om vi inte kan försvara alla minoriteter då missar vi den demokratiska principen om allas lika värde och lika rättigheter, förklarade Christer Mattsson.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Liisa Arike justerar elektrosprej-joniseringen för analys.

Toppinstrument vid Core Facilities

I Sverige finns högst ett tiotal exemplar av masspektrometern Thermo Orbitrap Astral, marknadens mest högpresterande instrument inom proteomik.

– En av dessa finns vid GU, berättar Carina Sihlbom Wallem, enhetschef för Proteomics Core Facility (PCF).

delar – separeras i en kromatografikolonn, där de finns i vätskefas. Molekylerna kommer genom ett konstant flöde ut ur kolonnen i grupper om peptider med samma vattenavvisande egenskaper.

→ Fakta: Segerstedtinstitutet är ett nationellt resurscentrum som ska bidra till ökad kunskap kring förebyggande arbete mot våldsbejakande ideologier, våldsutövande strukturer, antisemitism samt rasistiska organisationer. Institutet arbetar med forskning, utbildning och samverkan.

Tioårsjubileet ägde rum den 14 augusti i universitetets huvudbyggnad i Vasaparken. Bland annat hölls två panelsamtal: ett med Magnus Ranstorp, Jonas Trolle, Cecilia Malmström, Mona Sahlin samt moderator Robin Andersson Malmros, ett med Lars Leijonborg, Anna Ekström, Gustav Fridolin samt moderator Christer Mattsson. Också Roger Säljö medverkade, bland annat med en presentation av boken Den levda demokratins utmaningar som tagits fram i samband med firandet.

2023 skickades en enkät till Segerstedtinstitutets tidigare kursdeltagare där 99 procent av 151 svarande menade att de skulle rekommendera institutets kurser till sina kollegor.

ATT EN BEBIS inte har samma utseende som en vuxen individ beror förstås inte på någon förändring av generna, säger Carina Sihlbom Wallem.

– Istället är det bebisens proteiner som förändrats. Inom medicin kan alltså proteomet vara lika viktigt att titta på som genomet. Därför är vi glada över vårt fina instrument som kostat cirka 10 miljoner kronor och bygger på teknik som är så revolutionerande att något liknande bara utvecklas kanske vart tjugonde år. Till skillnad från våra äldre masspektrometrar, som kan analysera cirka 3 000 proteiner på 45 minuter, klarar det här instrumentet 9 000 proteiner på 20 minuter, så man köra fler prover på kortare tid.

Instrumentet fungerar så att molekylerna i ett prov med peptider – små protein-

I SLUTET AV KOLONNEN finns en mycket smal nål med en elektisk spänning på 2 000 volt, vilket gör att molekylerna blir elektriskt laddade, alltså joniserade. Genom att först analysera de hela peptiderna får forskarna fram provets exakta massa på alla peptider och genom analys av de sönderbrutna fragmenten från peptiderna kan forskarna pussla ihop vilka proteiner som funnits i provet, samt i vilken relativ mängd, berättar Carina Sihlbom Wallem.

THERMO ORBITRAP Astral levererades i slutet av förra året. Sedan dess har det installerats och medarbetare har utbildats i hur den ska användas.

– Instrumentet kommer att ha stor betydelse inom bland annat precisionsmedicin, men vi hoppas förstås att det ska vara till nytta inom många andra områden också, säger Carina Sihlbom Wallem.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Europa på besök

Den 8 september samlades representanter för 230 partneruniversitet i Vasaparkens aula för en partnerdag, arrangerad i samband med European Association for International Education (EAIE).

Bland annat bjöds på en göteborgsk historielektion.

– UNIVERSITETET spelar en väldigt speciell roll när det gäller öppenhet, globalt samarbete och utbyte av kunskap. Europas framtid beror på satsningar inom forskning, utbildning och akademiskt samarbete, förklarade rektor Malin Broberg i sitt välkomsttal.

Göteborgs historia var nästa punkt på programmet. Förmiddagens värd, Nils Pasi Nävert, International Centre, förklarade genom att utse högra halvan av publiken till norrmän, den vänstra till danskar, med mittgångens långa matta som Göta älv, den Europaförbindelse som 1600-talets Sverige så gärna ville ha kontroll över.

Efter att Gustav II Adolf äntligen lyckats bestämma var staden skulle ligga tog en paneldebatt vid om akademisk frihet med Karolina Catoni, International Centre, som moderator. Enligt Oscar Bresin, tidigare vice ordförande för Göteborgs universitets studentkårer (GUS), betyder frihet samma sak för studenterna som för forskare och lärare.

– DET HANDLAR OM att, inom rimliga gränser, själv få bestämma vad man ska studera och vilka frågor man vill fördjupa sig i. Också läroplanen och innehållet i undervisningen måste få ifrågasättas.

Den akademiska friheten är stor på pappret, konstaterade David Brax, utredare på Nationella sekretariatet för genusforskning.

– Bristen på tid och resurser gör dock friheten begränsad. Ett annat problem är att cirka 40 procent av landets universitetslärare utsätts för trakasserier, enlig en studie av Nationella sekretariatet. Det får många att exempelvis avstå från att delta i den offentliga debatten.

En balans mellan den individuella, kreativa friheten och det kollegiala ansvaret är viktig, menade Henric Benesch, dekan på Konstnärliga fakulteten.

– Att vara dekan är som att valla katter, brukade min företrädare säga. Friheten är nödvändig, men som lärare och forskare har vi också skyldigheter.

»Bristen på tid och resurser gör dock friheten begränsad.«

David Brax

Samtalet handlade också om ansvarsfull internationalisering. Vicerektor Max Petzold berättade att han har många samarbeten med Östeuropa.

– EFTER INVASIONEN av Ukraina är självklart all samverkan med Ryssland och Belarus stoppade. Men generellt tror jag att vi bör samverka även med diktaturer och auktoritära stater. Med hjälp av kunskapsutbyte och handel kan vi påverka andra länder, isolering bör undvikas.

Många internationella deltagare medverkade, bland

annat Mojca Maher Pirc, projektledare för EUTOPIA vid universitetet i Ljubljana. – Jag är här både som representant för EUTOPIA och för EAIE-konferensen. Bland annat är jag intresserad av hur GU är organiserat, det verkar bättre än på mitt universitet. Jag är också glad över att konferensen har en kulturell sida, där man får lära sig mer om värdlandet. Alison April, chef för representationskontoret vid universitetet i Stellenbosch i Bryssel, förklarade att hon ser sig som en representant för den afrikanska kontinenten.

– DET ÄR VÄLDIGT givande att på samma plats möta kollegor från Lund, Warwick och Paris. Vi arbetar ju alla mot samma mål, som demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Samarbeten kan

Paneldebatten leddes av Karolina Catoni och medverkade gjorde David Brax, Henric Benesch, Max Petzold och Oscar Bresin.

ske på många sätt, mellan länder, regioner och kanske också mellan hamnstäder, som Göteborg, Rotterdam och Kapstaden.

Dagen därpå var det dags för Campus Experience: 100 föranmälda konferensdeltagare fick en guidad visning av något av de lärosäten som ingår i det konsortium som arrangerat konferensen.

Därefter var det invigning på Liseberg.

PLANERINGEN AV konferensen har pågått i flera år, berättar Lena Pedersen, International Centre.

– Den ursprungliga planen var redan 2021 att förlägga EAIE-konferensen till Göteborg. Men så kom pandemin och evenemanget fick skjutas upp. Att nu äntligen få arrangera ett möte med kollegor från andra länder som alla

har olika förutsättningar, möjligheter och utmaningar är förstås väldigt givande och roligt.

Text: Eva Lundgren Foto: Allan Eriksson

→Fakta:European Association of International Education (EAIE) är en medlemsdriven organisation som årligen anordnar en av världens största konferenser inom högre utbildning. Årets konferens hölls i Göteborg den 9–12 september och lockade cirka 7 000 deltagare. Lena Pedersen, International Centre, GU, koordinerade och samordnade det konsortium som var värd för konferensen: GU och Chalmers, samt högskolorna i Borås, Skövde, Halmstad och Jönköping.

I samband med EAIE arrangerades också en partnerdag med medverkan av rektor, forskare samt International Centre.

Dags att välja arbetsmiljöombud

– Arbetsmiljöombudet (AMO) har en ganska speciell roll i en organisation som kollegornas representant när det gäller arbetsmiljöfrågor. Personligen tycker jag att uppdraget är väldigt roligt, säger Sara Thomée, arbetsmiljöombud vid psykologiska institutionen.

Senast 31 oktober är det dags att nominera nya AMO:s.

ARBETSMILJÖOMBUDET är kollegornas arbetsmiljörepresentant i olika sammanhang, exempelvis vid arbetsmiljömöten, arbetsplatsträffar samt på arbetsmiljöronder. AMO:n för fram medarbetarnas perspektiv och kollar så att ledningen tar sitt arbetsmiljöansvar. AMO:n kan också involveras i individärenden och exempelvis följa med en kollega vid samtal med chefen, förklarar Sara Thomée, docent i psykologi.

– AMO kan framföra en annan syn på olika frågor än chefens, som förstås ansvarar för budgeten och för att ro iland hela verksamheten. Det gäller att ha en dialog, även när perspektiven krockar.

Arbetsmiljöombudet har tystnadsplikt och är lojal mot kollegorna och företräder dem gentemot ledningen, säger Madelaine Miller, AMO samt utbildningssamordnare på institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori.

– Eftersom man sitter med i grupperingar på olika nivåer får man god insikt i hur organisationen

fungerar. Det är ett väldigt intressant och lärorikt uppdrag men kan också vara svårt, särskilt när det gäller större ärenden.

– AMo:s uppgift är att bevaka arbetsmiljön och signalera problem till chefen som är den som har arbetsmiljöansvar. Det handlar om att ställa upp för kollegorna.

Vem som helst kan bli AMO, det enda som krävs är kollegornas förtroende samt mandat från facket, som man bör vara medlem i, förklarar Emelie Ulfhammer, personalspecialist på Personalenheten.

– Hur krävande uppdraget är kan variera. Vid en verksamhetsförändring kan det ta mer tid och andra perioder kan det vara färre möten. Man har dock rätt att få den tid som krävs för uppdraget.

I höst lanserar Personalenheten en alldeles ny arbetsmiljöutbildning för arbetsmiljöombud, chefer och HR.

– Istället för att chefen och arbetsmiljöombudet går olika kurser innebär den nya utbildningen att de går tillsammans och får samma information samtidigt. Utbildningen är designad just för GU, så det hoppas vi kommer att bli givande för alla parter.

→Fakta: Medarbetarnas nominering av arbetsmiljöombud (AMO) ska ske senast 31 oktober. Omröstningen ska vara klar 30 november. Förteckning över nya AMO publiceras senast 31 december. Mandatperioden är januari 2026–december 2028. Tips: Vecka 43 är Europeiska arbetsmiljöveckan då flera digitala föreläsningar och webbinarier anordnas.

Ovan: Alison April och Mojca Maher Pirc. Nedan: Rektor hälsar välkommen.

Forskar på orten

– Journalistiken har börjat nyansera bilden. Politiken och myndigheter likaså. Men inom akademin sitter de flesta sociologer och integrationsforskare fast i en konsensuskultur där diskriminering och strukturell rasism förklarar problemen i utsatta områden. Akademin har inte gjort mycket för invånarna där, säger statsvetarprofessor Peter Esaiasson.

PETER ESAIASSONS uppmärksammade bok Förorten gavs ut på Timbro 2019. För att slippa bli stämplad som en högerröst hade han först försökt med ett socialdemokratiskt och ett liberalt upplysningsförlag. Båda tackade nej.

– Boken gavs ut på ”Integrationstimbro” och inte på ”marknadstimbro”. Det är två olika saker, säger Peter Esaiasson.

DET SPELADE INGEN roll. ”Låt er inte luras av Timbros förortsbeskrivning”, skrev Etc medan andra debattörer menade att boken spädde på fördomar om förorten. Boken bygger på hundratals intervjuer som gjordes inom ramen för ett stort forskningsprojekt med invånare i två av Göteborgs utsatta områden: Hjällbo och Bergsjön. Något liknande hade aldrig gjorts tidigare. På gator, torg och i vardagsrum fick den tysta majoriteten – och inte aktivister, medier och politiker med ideologiska agendor –berätta om vad de tyckte och tänkte om att leva i förorten.

Resultatet av Esaiassons forskning i förorten, som han fortfarande driver med kollegan Jakob Sohlberg, visar bland annat att åsikterna i förorten inte skiljer sig särskilt mycket från vad folk tycker i övriga Sverige. Man vill förstås att skolorna ska fungera och att ungdomar ska ha en meningsfull fritid, men också att folk skärper sig. Man vill ha ordning och reda, kontroll över brottsligheten, kort sagt hårdare tag med en ökad social kontroll. På det planet är högeråsikterna starkare i förorten än i övriga Sverige, säger Esaiasson.

– Vänstern pratar alltid om att den lägre välfärden i förorten beror på rasism och strukturell diskriminering. Och det är klart att de faktorerna påverkar, men diskriminering är mindre vanligt

än man tror. Skillnaderna i humankapital betyder mycket mer. De flesta håller med om det idag, men de som inte gör det vill inte prata med mig, säger Peter Esaiasson.

DET ÄR AKADEMIN han pratar om. Medan svenska myndigheter, politiken och journalistiken börjat öppna upp för det ideologiska paradigmskifte som sker i västvärlden trampar forskningen hopplöst på i gamla hjulspår, menar Esaiasson. Han har aldrig fått någon inbjudan till IMER-forskarnas (internationell migration och etniska minoriteter) konferenser.

– IMER-programmet är ju egentligen en avlöpare till Masoud Kamalis utredning om makt, integration och strukturell diskriminering. Det är den enda svenska fors-

karskola som i någon mening kommer in på problemen kring förorten. Och den har rasism och diskriminering som grundbegrepp och bygger på postkoloniala teoribildningar.

DET GÅR GENERELLT sett bra för invandrare i Sverige, förklarar Peter Esaiasson. De klarar sig till exempel bättre än vad ”svensksvenskarna” gör i både grundskolan och på universitet. Jo, pojkarna också, säger han. Men det beror förstås på var man kommer ifrån. – Vi behöver mer statistik och forskning kring etnicitet, språkförmåga och kulturella faktorer. Hur många har svårt att prata svenska? Hur många gifter sig med någon från en annan grupp? Det säger till exempel mycket om graden av integration, men sådana frågor har man inte vågat ta i. Detsamma gäller religionen, menar Peter Esaiasson. I Hjällbo och Bergsjön är 70 procent muslimer.

– Det är uppenbart för en utomstående betraktare att vissa områden präglas av muslimska värderingar. Men det pratar vi inte om. Det är som om religionen inte spelar någon roll i Sverige för att vi är sekulära. Inte ens religionsforskarna vill ta i det, säger han.

PETER ESAIASSON efterlyser ett tydligare sanningssökande inom akademin, att det blir viktigare än ”förbättra världen-ambitionerna” som präglar vissa delar av akademin där alldeles för många har ”gift sig” med en teoretisk modell.

– Forskare fungerar lite som journalister: de letar efter den bästa storyn. Många vill också kritisera maktstrukturer och samtidigt stödja dem som är underordnade i samhället. Lägg därtill att det är metodologiskt enklare att designa studier som visar på diskriminering än studier som mäter betydelsen av human-

kapital. Dessa kan dessutom lätt publiceras i prestigefyllda tidskrifter. Dessa tre faktorer bidrar till att forskningen dras i en riktning som bekräftar en viss ideologi som fokuserar på rasism och diskriminering.

Men i verkligheten är det inte så enkelt. Forskning har visat att Sverige inte är något rasistiskt land, säger Esaiasson. Däremot har landet genomgått en demografisk förändring som saknar motstycke i västvärlden. Andelen utrikes födda har ökat snabbare här än i något annat europeiskt land. Det har skapat en mångfald som i det svenska narrativet alltid betraktats som något positivt, säger Esaiasson, som tillhör dem som problematiserar synsättet.

»Det är som om religionen inte spelar någon roll i Sverige för att vi är sekulära ... « Peter Esaiasson

– DET ÄR SVÅRARE att bygga ett samhälle med många etniska grupper. Det är inte något jag har hittat på, det vet vi från forskningen. I förorten råder det till exempel bristande tillit mellan de boende, medan förtroendet till samhällsinstitutionerna inte är så lågt.

Inom politiken lyfts ofta segregationen fram som roten till problemen i utsatta områden – bryt den, så löser sig resten. Flera politiker ur andra generationens invandrare har fått mandat att både definiera problemen och formulera lösningarna. En av dem är Socialdemokraternas Lawen Redar, som väckt uppmärksamhet för sin tro på den danska modellen: att bygga bort segregationen. Peter Esaiasson välkomnar visserligen att det talas klarspråk om förortens utmaningar, men han tror inte på den

danska modellen. Sverige spelar i en helt annan liga när det gäller segregation. Situationen här är betydligt mer omfattande.

– VI HAR DET SAMHÄLLE vi har och vi måste få det att funka. Min hållning är numera att den grundläggande skillnaden mellan utsatta områden och resten av samhället är våldets ställning. Staten har inte våldsmonopol där och konflikter löses med våld, det gäller inte bara kriminella utan många kallar hellre in släktingar istället för att ringa polisen när det blir bråk. Så länge det är så kommer förorterna att vara annorlunda. Skötsamma människor tvingas leva med ständig oro för våld. Den som startar ett företag måste räkna med att bli utnyttjad och pressad av kriminella aktörer. Polisen är chanslös. Integrationspolisen Ulf Boström grät öppet när han beskrev detta i SVT för några år sedan.

Peter Esaiasson efterlyser därför en tydligare backning av polisen.

– Polisen får aldrig vara problemet. Men det har vänstern väldigt svårt att acceptera. Man gör gärna polisen till förtryckare.

- HÖGERN BÄR OCKSÅ ansvar, till exempel när det gäller välfärdsbrotten som på senare tid uppmärksammats genom granskningar, dock inte från akademin.

Enligt Esaiasson finns tre orsaker till att brottsligheten kunnat växa: högerns välfärdsreformer som skapat nya kryphål för kriminella att utnyttja systemet, den omfattande migrationen – där statistik visar att majoriteten av dem som är aktiva i denna kriminella ekonomi har utländsk bakgrund – samt den svenska tillitsmodellen, där kontroll ersatts av antagandet att folk inte fuskar.

Esaiassons påstående delas

av flera. Under våren lyfte till exempel Leif GW Persson vid ett par tillfällen, i SVT:s kriminalprogram Veckan, behovet av mer forskning om sambandet mellan kriminalitet, humankapital och etnicitet –alltså det som, enligt Esaiasson, akademin helst undviker. – ”Blaming the victim” anses vara det absolut värsta man kan göra. I åratal har man därför varit försiktig med hur man talar om våld i utsatta områden, för att inte bidra till stigmatisering eller generalisering. Ändå dyker anklagelserna ofta upp: Nu stigmatiserar du! Nu generaliserar du!

»Vi behöver mer statistik och forskning kring etnicitet, språkförmåga och kulturella faktorer.« Peter Esaiasson

AKADEMIN HAR gjort väldigt lite för att hjälpa folk i förorten, menar Peter Esaiasson. Inte ens nu, när vi börjat förstå hur den kriminella ekonomin fungerar, går akademin i bräschen. I stället är det myndigheter som har börjat beställa studier och analyser.

– Men man kan inte vara arg på IMER-forskare och andra för det. Det är som att vara arg på Malmö bara för att de dominerar herrallsvenskan. Det är de andra lagen som måste bli bättre. Och det blir de. Peter Esaiasson tror att ett paradigmskifte är på gång också inom akademin.

– Man måste ju bara tro att även forskarna vaknar när mönstren är så här tydliga.

Men som han själv skrev i en krönika i Göteborgs-Posten om det pågående paradigmskiftet: ”Det gör ont att förlora makten om idéerna.”

Fotnot: Peter Esaiasson är numera heltidsanställd seniorforskare.

Text: Lars Nicklason Foto: Johan Wingborg

Pedagogisk akademi på gång

För 10 år sedan utsågs GU:s första excellenta lärare. Då fanns en tanke om att dessa så småningom skulle ingå i en särskild pedagogisk akademi.

Efter ett antal turer har den pedagogiska akademin äntligen startat. Förhoppningen är att den ska fungera som en arena för utbyte av erfarenheter och diskussion av nyskapande utbildning.

DET VAR DEN 5 november förra året som Tomas Grysell, Katarina Lindahl och Susanne Persson på PIL-enheten bjöd in GU:s excellenta lärare till en diskussion om vad en pedagogisk akademi skulle ägna sig åt.

– Vi ville att idéerna skulle komma från lärarna själva och inte vara något vi på PIL kommit på, säger Tomas Grysell. Bland önskemålen fanns kollegiala samtal om pedagogiska frågor, presentationer av kollegornas utvecklingsprojekt samt intressanta gästföreläsare.

Man ville också diskutera innebörden av att vara excellent lärare, berättar Katarina Lindahl.

– Ofta är det tydligt hur man gör för att bli excellent lärare men ganska oklart vad som händer sedan. För en del innebär titeln högre lön och nya uppdrag medan den för andra inte leder till något särskilt alls. Att ansöka om att bli excellent lärare är en omfattande process, där förutsättningarna för utnäm-

ningen skiljer sig åt mellan fakulteterna.

För att kunna erbjuda det stöd som de excellenta lärarna efterfrågat har Tomas Grysell, Katarina Lindahl och Susanne Persson skapat en planeringsgrupp, där också excellenta lärare ingår.

MONICA

BERTILSSON , docent i folkhälsovetenskap, blev excellent lärare förra året. Hennes förhoppning är att den pedagogiska akademin ska erbjuda ett sammanhang för pedagogiska frågor som man inte hinner med i sin vardag. Det är framför allt två områden hon skulle vilja engagera sig i extra mycket.

– Dels borde vi ha ett mer upparbetat system att stötta nya lärare. Som ny är man ofta väldigt engagerad och vill uträtta mycket samtidigt som man måste rätta sig efter

kursens budget. Det är en svår balansgång som mer erfarna lärare kan hjälpa till med.

Dels borde studenterna få ett bättre stöd att komma ut i arbetslivet, menar Monica Bertilsson.

– En arbetsvecka är på 40 timmar medan en veckas undervisning kanske enbart innehåller 10–15 timmar, resten är självstudier, rutiner som skiljer sig markant från arbetslivet. Jag forskar bland annat om chefers hantering av psykisk ohälsa bland medarbetarna och många säger att unga anställda har svårt att klara arbetslivet, vilket den ökade sjukskrivningen bland unga kan vara ett tecken på. Som excellent lärare skulle jag gärna söka externa medel för att jobba med dessa och andra utvecklingsfrågor, men ett sådant uppdrag måste förstås bygga på efterfrågan.

UNGEFÄR SAMTIDIGT som den pedagogiska akademin bildades vid GU skapades

också ett nationellt nätverk för excellenta och meriterade lärare, berättar Katarina Lindahl.

– Hur man ser på pedagogisk meritering skiljer sig ganska mycket mellan olika lärosäten. Min tidigare arbetsplats, Högskolan Dalarna, har exempelvis två titlar: meriterad och excellent lärare. Andra lärosäten, som Stockholms universitet, vill gärna införa ett system med excellenta lärare men har ännu inte gjort det.

I SOMRAS hade det nationella nätverket ett möte i Sigtuna med ett tjugotal deltagare.

– Titeln excellent lärare kom till bland annat för att höja statusen på det pedagogiska arbetet. Nu märker vi en stor vilja att verka för att det också blir så, säger Tomas Grysell.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: De excellenta lärarna ingår i en pedagogisk akademi som hade sitt första möte den 5 november 2024. Akademin samordnas av en planeringsgrupp bestående av tre medarbetare från PIL (Tomas Grysell, Katarina Lindahl och Susanne Persson), samt de excellenta lärarna Ninni Carlsson, institutionen för socialt arbete, Anders Boman, institutionen för nationalekonomi med statistik, samt Rimma Nyman, institutionen för didaktik och pedagogisk profession.

Vid GU finns idag 53 excellenta lärare. Det finns också ett nationellt nätverk för meriterade och excellenta lärare.

Katarina Lindahl och Tomas Grysell på PIL-enheten.

Ny kurs för läkarstudenter

En rad kliniska ämnen samt en helt nyskapad terminskurs, det är vad som väntar studenterna på det nya läkarprogrammets termin 9. På Sahlgrenska Universitetssjukhuset arrangerades för första gången en festlig terminsstart.

TERMINSKURSEN HAR förberetts under flera år, förklarar terminsledare och professor i obstetrik och gynekologi Verena Sengpiel.

– Bland annat var det en utmaning att på ett bra sätt få plats med hela nio ämnen. Termin 9 utgör en av de mest komplicerade på det nya läkarprogrammet, säger Diana Swolin-Eide, biträdande terminsledare och professor i pediatrik.

– För oss kursansvariga och lärare är det just nu dessutom extra arbetsamt eftersom termin 11 på det gamla läkarprogrammet löper parallellt; det krävs exempelvis dubbelt

»Bland annat var det en utmaning att på ett bra sätt få in hela nio ämnen.«

Verena Sengpiel

så många olika pedagogiska moment, seminarierum och skåp. För att få ihop alla olika scheman har vi fått tillstånd av rektor att börja en vecka tidigare än vanligt.

EN BETYDANDE DEL av utbildningen är verksamhetsförlagd. Det innebär samarbete med sjukhus i Västra Götalandsregionen och Region Halland, säger Verena Sengpiel.

– Det har varit en del arbete men också varit roligt att samarbeta med alla kollegor och våra duktiga administratörer. Vi hoppas och tror att det har blivit en väldigt bra kurs.

Den nya läkarutbildningen, som drog igång 2021, är ett halvår längre än den gamla

och dessutom legitimationsgrundande. Det innebär att studenterna inte avslutar sin utbildning med AT-tjänstgöring utan istället gör basttjänstgöring (BT), som de antingen kan göra separat eller integrerat med specialistutbildningen. De blir legitimerade direkt efter läkarprogrammet, säger terminsexaminator och universitetslektor i dermatologi Sam Polesie.

– Det är särskilt utmanande eftersom universitetet nu står som huvudman för legitimation av läkare. Tidigare delades ju ansvaret att legitimera med regionerna. Just därför är det av största vikt att säkerställa att alla studenter uppnår grundläggande kompetenser –inte minst genom väl genomarbetade examinationer. Mot terminens slut genomför studenterna bland annat en så kallad OSCE-examination, där de prövas i kliniska moment från samtliga kliniska terminer. Det är ett centralt

inslag för att säkerställa deras grundläggande kompetens.

PÅ SAHLGRENSKA Universitetssjukhuset finns också nya, ljusa och färgglada studentlokaler, som är ett resultat av en gemensam satsning från GU och Sahlgrenska Universitetssjukhuset, berättar Diana Swolin-Eide.

– Här finns både stora och små rum, nya skärmar och ett kök. Vi har också utvecklat pedagogiken inom terminen och vi hoppas att dessa nya fina lärmiljöer kan stimulera till inlärning, grupparbeten med mera. Goda lärmiljöer hoppas vi kunna satsa på ännu mer genom att lyssna in studenterna samt de sjukhus vi samarbetar med. Vi har fått en härlig terminkursstart och studenterna är oerhört entusiastiska!

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Från och med höstterminen 2021 har läkarutbildningen förlängts från 5,5 till 6 år samt blivit legitimationsgrundande. Det innebär att studenterna, i samband med specialiseringen, gör en bastjänstgöring, som ersätter allmäntjänstgöringen (AT).

Termin 9 innehåller följande kliniska ämnen: pediatrik, barnkirurgi, barnortopedi, gynekologi och obstetrik, dermatologi, klinisk genetik, barn- och ungdomspsykiatri, professionell utveckling samt global hälsa.

Kursansvariga är terminsledare Verena Sengpiel, professor i obstetrik och gynekologi, biträdande terminsledare Diana Swolin-Eide, professor i pediatrik, samt terminsexaminator Sam Polesie, universitetslektor i dermatologi.

Verena Sengpiel, Sam Polesie och Diana Swolin-Eide samtalar med läkarstudenter.

Italienska tillbaka på GU

Efter att ha legat på is sedan 2012 startar Humanistiska fakulteten nästa höst återigen utbildningar i italienska. Det handlar om två nybörjarkurser på halvfart. – Satsningen är efterlängtad, säger Ulla Åkerström och Mårten Ramnäs vid institutionen för språk och litteraturer.

FLERA FRÅGETECKEN KRING kurserna återstår dock, påpekar Ulla Åkerström, docent i italienska.

– Vi har exempelvis ännu inte bestämt om kurserna ska ges på campus, digitalt eller både och. En campuskurs som ges dagtid lockar främst studenter som kanske läser ett annat romanskt språk och vill bredda sig. Kvällskurser däremot kan intressera även yrkesverksamma men har generellt lägre genomströmning. Så är det också med distansutbildningar: å ena sidan lockar de studenter oavsett bostadsort, å andra sidan brukar färre göra tentorna. Det var 2012 som Humanis-

tiska fakulteten lade ner ett stort antal språkkurser. 2018 återupptogs de förberedande kurserna i tyska, franska och spanska och då fanns planer på att också satsa på italienska. Att det äntligen blir av har flera orsaker men beror bland annat på Humanistiska fakultetens nya fördelningsmodell, berättar Mårten Ramnäs, viceprefekt vid institutionen.

– TIDIGARE FICK VARJE enskilt ämne ett eget uppdrag. Nu är det istället institutionen som helhet som får ett uppdrag som sedan kan fördelas på olika sätt. För vår institution, som har väldigt många

ämnen, innebär förändringen att vi kan göra fler större satsningar. Till en början handlar det alltså om nybörjarkurser men vi hoppas så småningom kunna utveckla en hel kandidatutbildning.

IDAG GES KURSER i nybörjaritalienska vid universiteten i Lund, Stockholm, Uppsala, Umeå samt vid Högskolan Dalarna. Också vid GU går det faktiskt att ägna sig åt språket men bara på forskarnivå, berättar Mårten Ramnäs.

– Vid institutionen pågår också diskussioner om andra satsningar. Ett exempel är kurser där studenter som läser ett romanskt språk kan

träna förmågan att läsa också andra romanska språk. Italienska har gamla anor vid GU. Redan på 1920-talet donerade Anna Ahrenberg medel till en utbildning i italienska och 1931 gav hon ytterligare pengar till en fond som skulle finansiera en lektor i språket. Den fonden kommer att vara ett stöd vid uppbyggnaden av de nya kurserna, även om de sedan måste bära sig själva, förklarar Ulla Åkerström.

– ALLA SOM HÖRT att vi ska börja ge italienskakurser igen är väldigt entusiastiska. Inte minst Francesco Di Lella, Italiens kulturattaché samt direktör för Italienska Kulturinstitutet i Stockholm; han skickar ideligen frågor om hur det går.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta:Hösten 2026 planerar institutionen för språk och litteraturer att ge två halvfartskurser i nybörjaritalienska. Italienskakurser har legat på is sedan 2012.

Ulla Åkerström och Mårten Ramnäs.

GU går in i CoARA

■ Rektor Malin Broberg har nyligen undertecknat CoARA-överenskommelsen (Coalition for Advancing Research Assessment), ett europeiskt initiativ för att förändra hur forskning värderas. Traditionellt har forskningskvalitet ofta mätts med antal artiklar och tidskriftsrankningar, något som kritiserats för att gynna kvantitet framför kvalitet. CoARA vill i stället skapa ett mer nyanserat system där även samverkan, öppen vetenskap, handledning och arbete med samhällsutmaningar värderas. Bakom initiativet står bland andra European University Association (EUA). Göteborgs

universitet har tidigare varit indirekt anslutet via SUHF och alliansen EUTOPIA, men är nu medlem i eget namn. Hundratals universitet och forskningsorganisationer i Europa har redan anslutit sig.

Prorektor Carina Mallard menar att vetenskaplig kvalitet är det viktigaste kriteriet för att värdera forskning: – Men vi ställer oss också positiva till att andra aspekter kan vägas in och har därför signerat CoARA-överenskommelsen. Eftersom GU redan är anslutet via SUHF och EUTOPIA ser jag inte att rektors signering innebär några förändringar i nuläget.

EU-möte på Humanisten

■ I samband med EAIE-konferensen höll EU-kommissionen och European University Foundation den 9 september en

kickoff på Humanisten för ESCI Champions. ESCI är EU:s digitaliseringsprojekt för Erasmusprogrammet och handlar om att förenkla administrationen kring studentutbyten. Champion kallas lärosäten som utmärkt sig extra i det arbetet, vilket för Sveriges del är Stockholms universitet.

Mötet inleddes av vicerektor Max Petzold. Därefter följde ett tal av Susanne Conze, chef för enheten för högre utbildning vid generaldirektoratet för utbildning, kultur, ungdom och idrott vid Europeiska kommissionen.

GU i toppen med sin tandläkarutbildning

■ Göteborgs universitet rankas som nummer 10 i världen när QS World University Rankings 2025 listar de främsta lärosätena för tandläkarstudier. Totalt tar tre svenska universitet plats på listan – och GU får särskilt höga poäng för forskningsgenomslag. Karolinska Institutet

Fjordens öga

■ Hör du till dem som alltid undrat vad stensnultror egentligen har för sig? Det kan du nu få svar på genom att gå in på: https://tinyurl. com/uvobs.

På Kristineberg Center finns nämligen sedan i somras en kamera som sänder i realtid från centrets undervattensobservatorium på Gullmarsfjordens botten. Kameran sitter i en äng av sjögräs på 5 meters djup. Ytterligare en kamera är monterad vid en klippvägg på 22 meters djup.

Bland annat har kameran för första gången någonsin filmat en vild sjöhäst i svenskt vatten.

– Jag drack kaffe och tittade på vårt undervattensobservatorium, berättar kocken Banu. Så skymtade jag något bland ålgräset. Först trodde jag att det var en kantnål eller havsnål, sedan såg jag att det var en sjöhäst!

Leon Green, forskare i marin ekologi, handleder en studie kring sjöhästars förekomst på svenska västkusten.

Ny enhet på gång

■ Göteborgs universitet planerar att samla högskolepedagogik, pedagogisk utveckling och akademisk språkutveckling i en ny enhet, enligt ett inriktningsbeslut av rektor Malin Broberg. Exakt hur den ska placeras, bemannas och arbeta är dock ännu inte klart.

En samordningsgrupp under ledning av rektor, arbetar nu med frågan. I gruppen ingår representanter från universitetsledningen, Utbildningsvetenskapliga fakulteten, ASK, PIL, studentkårerna och huvudarbetsmiljöombudet Ivar Armini.

Nästa steg är att Utbildningsnämnden tar fram ett uppdrag och ett ekonomiskt förslag för den nya enheten. Forskarutbildningsrådet och Forskningsnämnden får också i uppdrag att utreda om forskningsanslaget delvis kan användas för att finansiera skrivstöd för doktorander och forskare, en verksamhet som ASK erbjuder idag.

– Målet är att säkerställa en kvalitativ utbildning för alla studenter. Jag förstår att det finns en oro, särskilt bland personalen på ASK och PIL. Vi försöker därför arbeta både eftertänksamt och skyndsamt så att vi så snart som möjligt ska kunna lämna besked om det fortsatta förändringsarbetet, säger dekan Christina Osbeck.

hamnar på plats 7, medan Malmö universitet rankas som nummer 28. Både Karolinska och Göteborgs universitet utmärker sig särskilt i måttet ”citations per paper” (CPP), som visar hur stort genomslag den publicerade forskningen får.

– Om någon har observationer eller foton, kontakta gärna vårt Sjöhäst­projekt: sjohast@gmbl.se!

Nu utlyser Kristineberg en namntävling: Vad ska sjöhästen heta? Maila ditt förslag till marko.wramen@gu.se.

Polarsatsning

■ I den nya budgetpropositionen föreslår regeringen flera satsningar på polarforskning. Det handlar bland annat om att Polarforskningssekretariatet från och med 2026 ska ta över ansvaret för Kristineberg Center för marin forskning och innovation.

Jobbar för barnens bästa

Vid två stadier i människans utveckling står ett fönster öppet då möjligheterna att påverka fysisk och psykisk hälsa är väldigt goda: graviditeten och strax efter förlossningen samt under tonårstiden. – Just då, när så många förändringar sker, kan skadliga faktorer få stor inverkan. Men också positiva ingripanden kan ge betydande effekter. Därför intresserar mig dessa perioder extra mycket, förklarar Anja Huizink.

I februari tillträder hon den prestigefyllda Drottning Silvias professur i global barn­ och ungdomshälsa med fokus på psykisk hälsa. →

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

on är professor i utvecklingspsykopatologi vid Vrije Universiteit Amsterdam sedan 2012 och handleder 12 doktorander, varav fyra i Kenya. Men att hon hamnat där hon är, beror delvis på slumpen, berättar Anja Huizink.

– På grund av mitt intresse för kroppen studerade jag fysioterapi, ett ganska praktiskt program men med även några grundläggande teoretiska kurser. Jag lärde mig olika typer av massage och sjukgymnastik, men inte så mycket om hur behandlingarna fungerade eller varför vissa föredrogs framför andra. När jag sedan hade neuroforskaren Ben van Cranenburgh som lärare blev jag fascinerad av hans föreläsningar, exempelvis om hur hjärnblödningar påverkar beteendet. Jag insåg att det här var något jag ville lära mig mer om.

Åren 1991–1994 tog Anja Huizink masterexamina i både fysiologisk psykologi och neuropsykologi, ämnen hon tidigare inte ens känt till. 1996–2000 arbetade hon med sin doktorsexamen i barnpsykiatri.

– Min avhandling handlade om hur utvecklingen hos spädbarn påverkas av stress hos den blivande mamman. Mina huvudsakliga områden har sedan dess varit den perinatala perioden, då jag fokuserat på den blivande och nyförlösta mamman, samt barnets tonårstid.

Det var när Anja Huizink 2000–2003 gjorde sin postdoktorstjänst vid VU Medical Center Amsterdam som hon blev uppmärksam på vikten av att informera allmänheten på ett bra sätt.

1992 hade nyheten om att en israeliskt Boeing 747 kraschat i ett bostadsområde i Amsterdam gjort stora rubriker världen över. Åtminstone 47 människor miste livet och rykten spreds om att myndigheterna tystat ner de hälsorisker räddningsarbetarna utsatts för.

– Det var efter beslut av regeringen som min forskargrupp åtta år senare gjorde en studie där vi jämförde hälsan hos de poliser och brandmän som arbetat vid olyckplatsen med andra räddningsarbetare som utsatts för stor stress. Vi fann inga tydliga skillnader mellan grupperna. Att vi var oberoende forskare som öppet visade våra resultat var viktigt för att skapa förtroende hos allmänheten och få slut på alla rykten.

2003 blev Anja Huizink biträdande lektor och sedan docent vid institutionen för barn- och ungdomspsykiatri, Erasmus MC Rotterdam.

– Mina kollegor var engagerade i viktiga områden, som ångest, depression och schizofreni hos unga. Under sina studier hade de samlat in en massa data, exempelvis om patienternas bruk av droger, som tobak, alkohol och cannabis. Den där datan kunde användas på fler sätt, tänkte jag. Det var så jag fick idén till en

studie som visar att ångest eller depression under barndomen ger ökad risk för missbruk av ecstasy under tonåren.

Vid ytterligare en undersökning testade Anja Huizinks forskargrupp 10–12-åringars reaktioner på stress, exempelvis genom att låta dem lösa svåra matteproblem. Syftet var att undersöka sambandet mellan stresskänslighet och senare användning av cannabis.

– Det fanns redan undersökningar som visade att vuxna med låg stresstolerans använde droger i högre grad än andra, så vi trodde att detsamma skulle gälla även för barn. Därför blev vi rejält förvånade när vår studie pekade på det motsatta, alltså att det var de stresståliga barnen som tidigt började använda droger och snabbare gick över till regelbunden droganvändning. Att få resultat som motsäger det förväntade är alltid spännande, då måste man ju tänka nytt! En förklaring skulle kunna vara att mycket stresståliga barn, som i några fall kanske till och med har en allvarlig beteendestörning, behöver extra stimulans för att verkligen känna något. De kan också vara mindre känsliga för vad människor runt omkring dem tycker om deras beteende, exempelvis föräldrarna.

Resultat som motsäger det man trodde sig veta är spännande – men ibland också lite av en besvikelse, medger Anja Huizink.

– För ett antal år sedan gjorde vi en studie om hur man med information kan stötta gravida låginkomsttagare att sluta röka. Vi delade in försökspersonerna i två grupper där den ena fick tillgång till en app med stresshantering samt en sluta röka-plan, medan den andra bara fick tips om en webbplats med information om graviditet, stress och rökning.

Forskargruppen lade ner mycket tid och pengar på appen som de designade tillsammans med den grupp som skulle använda den.

– Det visade sig att båda grupper minskade sitt rökande ungefär lika mycket, vilket förstås kändes lite snopet för oss. En förklaring kan vara att själva deltagandet i en forskningsstudie ger tillräcklig motivation att förändra sin livsstil, kanske helt enkelt för att man blir mer medveten om sitt beteende. En annan förklaring kan vara att många har svårt att hitta information på nätet, men när de väl fått trovärdiga och enkla råd, har de inga större problem att följa dem.

På senare år har Anja Huizink också börjat intressera sig för andra sorters beroende, exempelvis ungas beroende av spel och sociala medier.

– I somras campade jag tillsammans med min partner och våra femtonåriga tvillingar på en plats i USA som låg så långt ut på landet att där inte fanns någon

internetuppkoppling. Sonen, som mest använder mobilen för spel, klarade det utmärkt. Men för dottern, som saknade daglig kontakt med sina vänner, var det svårare. Många oroar sig för ungdomarnas mobilberoende men då glömmer de att internet också kan innebära nya möjligheter, inte minst att få sociala kontakter. Ny teknik är förstås varken bra eller dålig, det beror på hur den används.

I februari nästa år tillträder Anja Huizink Drottning Silvias professur i global barn- och ungdomshälsa med inriktning mot psykisk hälsa. Tillsättandet av professuren har föregåtts av en noggrann urvalsprocess av en arbetsgrupp med representanter för Sahlgrenska akademin, Handelshögskolan samt Samhällsvetenskapliga och Utbildningsvetenskapliga fakulteterna.

– De medicinska, psykologiska och pedagogiska perspektiven är jag väl förtrogen med. Det som kommer att bli nytt för mig är de ekonomiska, som förstås också har stor betydelse; mental hälsa är ju ett gigantiskt område!

Anja Huizink visade sig vara det perfekta valet för GU, men också hon själv är mer än nöjd.

– Min partner och jag har under flera år funderat på att flytta till Sverige, och gärna till Göteborg, så när jag såg platsannonsen verkade den nästan skriven för mig.

Anja Huizink har nämligen sedan barndomen en stark förankring till Sverige: hennes mamma är finlandssvensk från ett område norr om Vasa i Österbotten och Anja Huizink tillbringade sina skollov både i Sverige och Finland.

– Sedan drygt tio åt tillbaka har familjen också ett sommarhus utanför Ulricehamn. Det ligger mitt ute på landet men är ändå bara en timmes resa från Landvetter. När vi åker dit hela familjen tar vi bilen och packar också med våra båda katter och i bästa fall kan vi vara framme på en dag. Under ett år var jag gästforskare vid Högskolan i Skövde och då var huset extra praktiskt att pendla från. Då bodde också familjen här under ett halvår vilket innebar att barnen gick i svensk skola. Vi tillbringar så många av barnens skollov här som möjligt, även på vintern. Men särskilt sommaren är förstås härlig med skogspromenader, simturer i någon sjö och med ekorrar, rävar, älgar, och tyvärr också en och annan orm, runt huset. Se filmen här www.gu.se/anja-huizink

ANJA HUIZINK

Aktuell: Tillträder i februari 2026

Drottning Silvias professur i global barn- och ungdomshälsa med inriktning mot psykisk hälsa.

Familj: Gift, tvillingar på 15 år.

Bor: I Amsterdam men hoppas att växelvis kunna bo i Göteborg. Sommarhus utanför Ulricehamn.

Intressen: Läser 80–100 böcker om året, har exempelvis läst nästan alla nederländska översättningar av finsk litteratur. Tycker även om utomhusaktiviteter, som vandring, cykling, simning.

Den 9 oktober kommer Anja Huizink att delta i ett rundabordssamtal om barns och ungas psykiska hälsa i universitetets huvudbyggnad, Vasaparken. Bland annat väntas drottning Silvia närvara.

Den 10 oktober arrangeras ett konferens på samma tema. Anmälan till konferensen: www.gu.se/en/global-child-and-adolescentmental-health-conference-2025

Önskar ny plaststrategi

– Det är dags att ändra strategi! Istället för ett heltäckande avtal som alla ska komma överens om, behöver vi något annat, exempelvis ett ramavtal där olika protokoll kan läggas till, beroende på ambitionsnivå.

Det säger Bethanie Carney Almroth, professor i ekotoxikologi samt vetenskaplig expert vid FN-mötet om ett internationellt plastavtal i Genève 5–15 augusti.

FN-KOMMITTÉN Intergovernmental Negotiating Committee on Plastic Pollution (INC) skapades 2022 med syftet att arbeta fram ett globalt avtal om produktion, återvinning och avfallshantering av plast. Cirka 180 länder har deltagit i förhandlingarna som skulle ha avslutats i Busan, Sydkorea, i december förra året.

– Tidigare har det varit de oljeproducerande länderna Saudiarabien, Ryssland samt Iran som satt stopp för ett avtal. Den här gången var det tvärtom

länder med hög ambitionsnivå som sade nej. Det förslag som tagits fram, och som stöddes av bland annat American Chemistry Council, handlade om frivillig avfallshantering och innehöll inte ett ord om minskad produktion.

Ett skäl till att det är så svårt att fatta beslut är att det saknas regler för mötena, berättar Bethanie Carney Almroth.

– BLAND ANNAT ÄR det osäkert hur många röster som behövs för att ett avtal ska vara giltigt. En annan orsak är all desinformation, inte minst från plastindustrin, som bara skyddar sina egna intressen istället för människor och miljö.

Just all desinformation är orsaken till att Bethanie Carney Almroth varit med och grundat The Scientists’ Coalition for an Effective Plastics Treaty. Deras uppgift är att stötta främst de länder som saknar vetenskaplig expertis på plats.

– Vi är noga med att informera på ett tillgängligt sätt och exempelvis använda franska i Västafrika och spanska och portugisiska i Latinamerika. Vi

»En annan orsak är desinformation, inte minst från plastindustrin.«

Bethanie Carney Almroth

får många uppskattande kommentarer, bland annat om att vi är så respektfulla, vilket får oss att undra hur andra egentligen beter sig.

ATT ISTÄLLET FÖR ETT heltäckande dokument skapa ett ramavtal där olika länder kan ansluta sig till det som passar dem, låter kanske som ett misslyckande. Men Bethanie Carney Almroth tror att det är enda vägen framåt. – När det gäller landminor har ett antal länder slutit sig samman kring ett avtal som sedan ytterligare länder skrivit under. Vi kanske kan göra något liknande när det gäller plast.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Våren 2022 skapade FN:s miljöförsamling (UNEA) kommittén United Nations Intergovernmental Negotiating Committee on Plastic Pollution (INC) för att förhandla fram ett globalt avtal mot plastföroreningar. INC har haft sex möten, varav det senaste i Genève 5–15 augusti.

LÄRANDE MED AI

Hur är det egentligen att undervisa och examinera med hjälp av AI? Vilka nya möjligheter ger tekniken och hur kan man hantera dess problem?

Specialnumret Teaching and Assessing with AI: Teaching Ideas, Research, and Reflection tar upp just dessa och andra frågor.

GU Journalen har talat med fem GU­lektorer som lämnat bidrag till numret: Bernard Geoghegan, Lisa Åkervall, Klara Källström, Anna­Lena Fredriksson samt Maarit Jaakkola. →

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg Illustration: Amanda Åkerman

Det handlar om ett ett specialnummer av tidskriften Frontiers in Communication där GU-medarbetarna Davide Girardelli och Amy Wanyu Ou är redaktörer tillsammans med Kelly Merrill Jr, University of Cincinnati.

– Vi har arbetat med tidskriften i ett år och bland annat uppmanat kollegor från hela världen att bidra. Vi har tre typer av artiklar: teaching ideas, som ger kreativ inspiration till lärare, research papers, som presenterar resultat och framtida vägar, samt reflective essay, som ifrågasätter, granskar och väcker nya tankar. De artiklar som accepterats har genomgått en rigorös peer review. Jag är stolt över att så många bidrag kommer från framstående forskare vid GU, men vi har också fått texter från bland annat Oxford, Berkeley och Columbia University, förklarar Davide Girardelli.

En av dem som bidrar är Bernard Geoghegan, universitetslektor vid institutionen för tillämpad IT.

– Jag beskriver ett experimentet där vi återanvänt det så kallade Turingtestet eller imitationsspelet, som sägs pröva en maskins intelligens utifrån dess förmåga att få en människa att tro att den talar med en annan människa, istället för en AI. I vår version placerades studenterna i separata rum så att de inte kunde se om de samtalade med en annan student eller med en språkmodell. Fokus blev dock på hur språket ”konstruerar” modeller av intelligens och resonemang. Studenterna började utforska hur och varför de beskrev språkbruket hos den ena eller den andra samtalspartnern som mänskligt, och insåg att det fanns många kulturella faktorer – slang, rytm, humor, specificitet – som de uppfattade känneteckna mänskligt tänkande.

– Så egentligen blev det en experi-

mentell studie av språket, där ”spelet” fungerade som en ingång till en bredare undersökning av hur språket formar våra intryck av andra.

Lisa Åkervall, docent i filmvetenskap vid institutionen för kulturvetenskaper, utforskar hur AI-genererade bilder kan användas för att kritiskt granska visuella kulturer.

– Min artikel diskuterar en klassrumsövning där studenter genererat fotografiska porträtt med hjälp av AI-verktyg och jämfört dem med arkivbilder eller verkliga porträtt. Vad händer om studenterna ber en modell skapa en bild av en flykting, en klimataktivist eller en brottsling? Hur konstruerar och kodar maskininlärningssystem identitetskategorier som ras, klass och kön?

– Studenterna vet ofta att AI-verktyg innehåller bias, men de är vanligen mindre medvetna om hur deras egna instruktioner påverkar resultatet och kan förstärka dessa skevheter. Vilka normer är inbyggda i själva modellerna? Och vilka fördomar introducerar studenterna själva när de ger sina instruktioner?

Klara Källström, universitetslektor i fotografi vid HDK-Valand samt doktorand i informatik, är intresserad av dokumentärfotografi.

– Mitt bidrag fungerade som en ingång till att diskutera hur statistisk sannolikhet kan ta form visuellt. Vi laddade upp fotografiskt material i ett generativt AI-system och undersökte hur sådana modeller tolkar bilder – inte som representationer, utan som datapunkter, strukturerade i numeriska mönster som följer sannolikhetsfördelningar lärda från stora träningsdatamängder. Detta väckte frågor om indexikalitet och vilken roll indata spelar i generativ AI, där materialet ofta är starkt indexerat, medan utdata

verkar vara frikopplad från dessa band. Därifrån gick samtalet vidare till hur en dokumentär händelse kan förstås och relationen mellan så kallade linsbaserade medier och multimodala modeller, vilket förändrar hur vi tänker kring fotografisk praktik och visuell representation.

Anna-Lena Fredriksson, universitetslektor i engelska vid institutionen för språk och litteraturer, har använt LLM-verktyg i sin undervisning av blivande gymnasielärare.

– Det är en del av en kurs där studenterna övar på att ge återkoppling, en utmanande uppgift som kräver både teoretisk kunskap och praktisk träning. Kan kanske en AI göra lärarens jobb? I min kurs arbetade vi med autentiska texter och jämförde vår återkoppling med återkoppling genererad av ett AI-verktyg. Många av studenterna hade mycket liten tidigare erfarenhet av att arbeta med LLM-verktyg på detta sätt och var ganska skeptiska till teknologin och hur den kan användas i klassrummet. Det väckte mycket diskussion där studenterna inte bara accepterade det AI-genererade svaret utan behöll en kritisk hållning.

Maarit Jaakkola, biträdande föreståndare på Nordicom, har bidragit med en artikel om sina pedagogiska erfarenheter av att undervisa journaliststudenter, journalister och kommunikatörer i bruk av AI-verktyg.

– Bland annat är det viktigt att använda rätt LLM; den som exempelvis vill göra en tecknad serie kanske inte ska använda Chat GPT. Men framför allt lyfter jag fram vikten av att ha en personlig relation till AI-verktyget. Jag beskriver också det jag kallar 3E-modellen: Enter – att ta det första steget, Experiment – att testa själv, samt Exit – att reflektera över AI:n, exempelvis när man bör använda

Klara Källström och Anna-Lena Fredriksson.

Davide Girardelli.

den och vad man bör vara medveten om.

Att det är viktigt att inte bara studera litteratur om stora språkmodeller utan också testa verktygen själv, håller Bernard Geoghegan med om.

– Att göra något konkret med AI, som att spela spel eller utföra filosofiska experiment, gör undervisning och lärande om AI både roligare och lättare för studenterna att förstå. Till exempel ledde Turing-experimentet inte bara till diskussioner om hur språkmodellen använder språket, utan också till mer allmänna och praktiska insikter om hur vi själva tänker kring och använder språk. Det blev tydligare eftersom studenterna kunde jämföra sina kamraters språk med språket hos en bra men ofullständig datorimitation, och på så sätt reflektera över hur vi känner igen språk som naturligt eller datorgenererat. Klassen kunde på så sätt reflektera över språket i stort, liksom över frågor om vad det egentligen innebär att kalla en maskin intelligent.

Genom praktiska experiment med AI-verktyg utvecklar studenterna en kritisk medvetenhet om AI:s möjligheter och begränsningar, säger Lisa Åkervall.

– Den teoretiska ramen är viktig, men för att kunna reflektera över AI måste studenterna också experimentera. Detta dubbla angreppssätt skapar både experimentella och reflexiva analyser; det innebär att tänka kritiskt både om och med AI för att förstå hur algoritmiska uttrycksformer omformulerar visuella ordningar.

En skillnad mellan människa–maskin är de enskilda samtal man som lärare kan ha med sina studenter, påpekar Klara Källström.

– I mina kurser brukar jag ha ateljésamtal med var och en av mina studen-

ter där vi diskuterar deras arbeten; det fungerar ju inte med en dator.

Många, både lärare och studenter, tänker på AI-verktygen som fråga-svarsmaskiner, konstaterar Maarit Jaakkola.

– Precis som vi behöver lära studenterna medie-litteracitet, behöver vi lära ut AI-litteracitet, alltså hur AI-verktygen fungerar och kan användas men också hur man bör förhålla sig etiskt till tekniken.

Specialnumrets slutgiltiga utformning är inte helt klar, berättar Davide Girardelli.

– Än så länge har vi tre teman: AI som lärarpartner, kritisk granskning av AI-verktyget samt AI när det gäller författarskap och akademisk hederlighet. Men bland annat är jag nyfiken på vad ni anser om för- och nackdelar med LLM-tekniken?

– Det är viktigt att tänka på hur AI används i klassrummet och hur teknologin kan påverka relationerna mellan lärare och student samt mellan studenter. Vilken typ av människa–maskin-relation innebär AI-verktyg? undrar Lisa Åkervall.

– Ja, det finns en fara med att LLM-verktygen används ansvarslöst, exempelvis som en enkel genväg till kunskap, istället för att undersöka frågor själv, säger Maarit Jaakkola.

– Transparens är viktigt, alltså att man berättar om man använt AI-teknik, vilket gäller både studenter och lärare. Studenterna kan ofta mer än lärarna när det gäller viss teknik, vilket läraren också bör vara öppen med, menar Bernard Geoghegan.

– AI-verktygen kan underlätta men det finns många etiska problem, exempelvis exploatering av människor. Det behöver uppmärksammas mer, menar Klara Källström.

De många diskussioner som förs om

AI i högre utbildning har ofta fokus på utmaningar, möjligheter och etiska frågor, konstaterar Amy Wanyu Ou. – Men röster från de lärare som faktiskt använder AI i sin undervisning har fått mindre utrymme. I vårt specialnummer har vi satsat på korta artiklar för att skapa en plattform där lärare enkelt kan dela med sig av pedagogiska innovationer, experiment och reflektioner. På köpet har vi fått igång tvärvetenskapliga samtal mellan så olika områden som kommunikation, företagsekonomi, språkdidaktik, filmproduktion, media och karriärutveckling, vilket förstås är väldigt spännande.

Fakta: Teaching and Assessing with AI: Teaching Ideas, Research, and Reflection är ett specialnummer av den fria och öppet tillgängliga tidskriften Frontiers in Communication. Specialnumret har tre redaktörer: Amy Wanyu Ou, institutionen för språk och litteraturer, David Girardelli, institutionen för tillämpad informationsteknologi, samt Kelly Merrill Jr, University of Cincinnati. De har arbetat med numret i ett år och bland annat efterlyst bidrag från läsarna.

Specialnumret finns tillgängligt på Frontiersin.org.

Large Language Model (LLM) är en särskild sorts AI som tränats på enorma mängder text och på så sätt lärt sig statistiska mönster. Ett exempel är Chat GPT.

LLM:er används för att skriva, översätta, sammanfatta, förklara med mera.

Maarit Jaakkola.

Bernard Geoghegan och Lisa Åkervall.

Danmark som kolonialmakt

– Kolonialism är inte bara historia utan har konsekvenser än idag.

Det säger Klas Rönnbäck och Stefania Galli. Just nu är de engagerade i ett projekt om ojämlika tillgångar i en karibisk slavkoloni.

Det handlar om Danska Västindien.

Huvudsyftet med projektet, där också Dimitrios Theodoridis vid Stockholms universitet medverkar, är att undersöka hur ojämlikheten i en västindisk slavkoloni utvecklades på sikt, berättar Klas Rönnbäck, professor i ekonomisk historia.

– Vi vill också studera hur viktiga händelser påverkade slavsamhällena, som ockupationen under Napoleonkrigen 1802–1807, avskaffandet av transatlantisk slavhandel, vilket för Danmarks del skedde 1803, samt upphävandet av slave-

riet i Danska Västindien 1848. Resultaten vill vi sedan jämföra med ojämlikhet i kolonier som inte var slavsamhällen, som dagens USA och Kanada.

Att många europeiska länder, från 1600-talets början och ända in på 1900-talet, skaffade besittningar i andra delar av världen berodde förstås på att de ville åt eftertraktade råvaror. Men det handlade också om prestige och stormaktspolitik i en värld där exploatering av andra folk eller landområden inte uppfattades som moraliskt fel. Också Sverige hade kolonier, som västindiska Saint-Barthélemy. Svensk kolonialism blev dock aldrig särskilt lyckosam, berättar Stefania Galli, biträdande universitetslektor i ekonomisk historia.

– Danmark däremot var mer engagerat och hade exempelvis ett handelsfort i dagens Ghana vars huvudfunktion var att sälja slavar till socker-, bomullsoch tobaksplantager. I relation till sin folkmängd var Danmark faktiskt störst

inom slavhandel bland kolonialmakterna; mellan 1680 och 1803 skickades hela 130 000 slavar från det danska fortet till Karibien, varav cirka 50 000 hamnade i Danska Västindien, det vill säga öarna Saint Croix, Saint Jan och Saint Thomas. De som tjänade på verksamheten var plantageägarna och slavhandlarna. För danska staten var det mindre lönsamt; att hålla ett fort i Afrika och transportera slavar över Atlanten blev till slut en alltför stor kostnad.

Att det är just dansk kolonialism med slavhandel som står i fokus för projektet beror inte på att danska besittningar är mer intressanta än andra. Snarare kan danskt utnyttjande av slavar utgöra ett exempel som går att använda även för att förstå utvecklingen hos övriga kolonialmakter, berättar Stefania Galli.

– Det som gör Danmark intressant är istället att man där, precis som i Sverige, höll ovanligt noggrann koll på sin befolkning. Från åren 1754–1917 finns

Klas Rönnbäck och Stefania Galli forskar om kolonialism.

därför miljontals dokument bevarade som dessutom är digitaliserade. Vi vet därför kön och ålder på slavarna samt, efter slaveriets avskaffande, också deras namn. Dessutom finns här uppgifter på vilka slavar som ansågs bra och vilka som uppfattades som bråkiga.

De karibiska slavsamhällena var extremt ojämlika, berättar Klas Rönnbäck.

– Ett sätt att mäta ojämlikhet är med hjälp av Gini-koefficienten, där 0 betyder perfekt jämlikhet och 1 extrem ojämlikhet, där en elit äger allt. Gini-koeffcienten för Danska Västafrika ligger på 0,99, alltså ungefär så ojämlikt som det kan bli. Plantageägarna, som inte bara var danskar utan också exempelvis engelsmän, fransmän och holländare, var inte bara storägare på de västindiska öarna utan också betydelsefulla i sina hemländer. Ett exempel är Heinrich Carl von Schimmelmann som var Danmarks störste slavägare samt en av landets rikaste personer och dessutom finansminister på 1760-talet.

Under 1700- och 1800-talen fanns en allmän uppfattning om att slavarna i olika kolonier blev väl behandlade och att de var ganska nöjda med sin situation, berättar Stefania Galli.

– Men i de dokument vi studerat kan vi se att det inte alls stämmer, motståndet fanns överallt. Någon större skillnad mellan kvinnor och män, unga och gamla, priviligierade eller underordnade slavar, hittar vi heller inte. Straffen för olydnad var mycket hårda och upprorsmakare avrättades.

Även om upproren slogs ner hade de det goda med sig att de ledde till en dis-

kussion bland kolonisatörerna och andra européer, förklarar Klas Rönnbäck. – Allt fler européer började tycka att handel med människor är moraliskt fel. Nya lagar gjorde också slaveriet mindre lönsamt. Danmarks förbud mot transatlantisk slavhandel 1803 ledde exempelvis så småningom till ekonomisk kris för plantagerna: De illa behandlade slavarna dog i förtid, barnadödligheten var enorm och antalet personer som kunde arbeta på plantagerna blev allt mindre. Till detta hörde att danska bönder börjat odla sockerbetor på hemmaplan vilket gjorde sockerplantager långt borta i Karibien mindre lönsamma.

Den 3 juli 1848 utbryter ett slavuppror i Danska Västindien: tusentals slavarbetare hotar att bränna ner plantagen om de inte släpps fria. Stämningen är fasansväckande och i panik proklamerar guvernör Peter von Scholten att slaveriet från och med nu har upphört.

Det var början på slutet för danskt slaveri – men vad hände sedan?

– Vi blev överraskade över att förändringen i levnadsvillkor för de frigivna slavarna var så liten, förklarar Klas Rönnbäck. Man kan jämföra med slaveriets avskaffande i USA 1865. Där begav sig de tidigare slavarna norr- eller västerut och lyckades faktiskt få bättre villkor. Men för slavarna i Karibien fanns ingenstans att ta vägen. All jord var upptagen av plantageägarna och att flytta till en annan ö var meningslöst eftersom situationen var likadan där. Som fria blev arbetarna bättre behandlade men de måste fortsätta slita för usla löner.

1917 sålde Danmark sina karibiska besittningar till USA. Sedan dess kallas

områdena för Amerikanska Jungfruöarna och är ett amerikanskt territorium som dock inte är införlivat i USA, vilket bland annat innebär att invånarna inte är amerikanska medborgare.

Inom det brittiska stormaktsväldet avskaffades slaveriet 1833, helt enkelt genom att brittiska staten köpte alla imperiets slavar och sedan frigav dem. Det skedde till priset av en enorm statsskuld där den sista avbetalningen skedde först 2015, förklarar Klas Rönnbäck.

– När jag berättar om detta för mina studenter blir de väldigt upprörda över att skattebetalare under 180 år tvingats betala av på de lån som togs för att ersätta de forna slavägarna. I USA krävdes istället ett inbördeskrig för att bli av med slaveriet, vilket fick ett högt pris i form av människoliv. Idag pågår en motsatt diskussion om att på något sätt gottgöra slavarnas nu levande ättlingar, och också den frågan är svår att hitta något bra svar på.

Hur ser dagens danskar på sin koloniala historia?

– Det är tämligen okontroversiellt att Danmark deltog i detta, alltså de faktiska historiska händelserna, menar Stefania Galli. Det kontroversiella är vilka konsekvenser det fick, för Danmark, Europa och Afrika. Många, både i Danmark och i övriga Europa, har nog en bild av att vår världsdels kraftfulla utveckling de senaste 200 åren beror på fantastiska uppfinningar och framgångsrika industrier. Att vår rikedom också hänger samman med hänsynslös exploatering av andra människor, är nog känsligare att ta till sig och är något vi européer fortfarande har svårt att riktigt erkänna.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Projektet Förändring eller persistens i förmögenhet? Institutioner och förmögenhetsfördelning i en karibisk plantage­ekonomi, 1750 ­tal till 1917, leds av Klas Rönnbäck, professor i ekonomisk historia. Övriga forskare är Stefania Galli, biträdande universitetslektor vid GU, samt Dimitrios Theodoridis, universitetslektor vid Stockholms universitet. Länkar till projektet: Svenska: www.gu.se/dwi­panel. Engelska: www.gu.se/en/dwi­panel.

Plantagen Mary's Fancy på Saint Croix, okänd målare (möjligen Frederik Melby), Danmarks nationella maritima museum, Helsingör.

Tusen år av klimathistoria

Hur var klimatet på norra respektive södra halvklotet för tusen år sedan? Det är inte helt lätt att veta eftersom de metoder som används, som att undersöka trädens årsringar, iskärnor och sjösediment, kan ge ganska olika resultat.

I november startar projektet Boreaustralis. Genom en ny metod att mäta trädringar hoppas projektledaren Jesper Björklund få mer tillförlitliga resultat.

Själva idén, att analysera träds årsringar för att få information om forna tiders klimat, är inte särskilt ny; det har forskare gjort i över hundra år, berättar Jesper Björklund, forskare vid institutionen för geovetenskaper.

– Årsringar på träd i tempererade klimat beror på att träden tillverkar små tjockväggiga celler på sensommaren innan vintervilan och stora tunnväggiga celler på vårkanten när de vaknar igen. En bred ring tyder på goda förhållanden för tillväxt. Också en porös vårved och en tät höstved vittnar om goda förhållanden; vårvedens vattenledande förmåga ökar när cellerna är stora medan höstvedens strukturella styrka ökar när cellväggarna

är tjocka. Goda förhållanden hjälper trädet att optimera båda dessa funktioner i tur och ordning.

Att mäta årsringarnas bredd och densitet innebär dock ett mödosamt och tidskrävande arbete vid mikroskopet. Sedan ett par år tillbaka finns dock en ny metod, skapad av forskare vid Göteborgs universitet och Schweiz federala institut för skogs-, snö- och landskapsforskning (WSL), där Jesper Björklund tidigare var anställd.

– Det handlar om en mycket mer precis metod där vi med hjälp av ett AI-verktyg mäter tjockleken på väggarna hos de celler som finns i årsringarna som

innehåller information om klimatet då cellen bildades. Den kunskap vi får är betydligt mer exakt än med traditionella metoder.

För att kunna göra riktigt bra undersökningar gäller det att hitta träd som svarar på de frågor forskarna ställer, förklarar Jesper Björklund.

– För våra studier passar Pinus Sylvestris, alltså vanlig tall, väldigt bra: arten är allmän i norra Europa, har en livslängd på flera hundra år samt bildar tydliga årsringar som påverkas av om de växer i den köldbegränsande fjällkedjan eller på väldränerad jordmån.

Ytterligare en fördel med tall är att trädet innehåller hartser och andra kemikalier som gör det motståndskraftigt mot röta. Det innebär att tallar som dött för kanske hela 8 000 år sedan fortfarande kan finnas bevarade i torvmarker, sjöar eller fjällmiljöer, berättar Jesper Björklund.

– Genom att pussla ihop årsringsanalyser av nu levande träd med delvis överlappande analyser av årsringar från träd som dött för flera hundra år sedan går det att skapa långa tidsserier av information. Vi kan på så sätt få information om klimatet och också koppla samman datan med olika naturfenomen, som vulkanutbrott. Utbrotten leder ju till att aska sprids i stratosfären och hindrar inkommande solljus, vilket kan innebära lägre temperaturer under flera år. Ett exempel är 1816, ”året utan sommar”, som blev så kallt på grund av den indonesiska vulkanen Tamboras utbrott. Att det var kallt syns tydligt i våra årsringsanalyser. För två år sedan presenterade Jesper Björklund, tillsammans med kollegor från GU och WSL, en studie där de använt den nya årsringsmetoden för att undersöka klimatet i Skandinavien under närmare 1 200 år.

– Genom att mäta 50 miljoner celler från 188 svenska och finska tallar, både levande och sedan länge döda, kunde vi skapa en tidsserie av klimatvariationer som täckte hela 1 170 år. Bland annat kunde vi visa att den period under medeltiden, cirka 900–1300, som enligt tidigare mätningar varit oförklarligt varm, faktiskt inte var så väldigt mycket varmare än andra perioder. Att man överskattat medeltidens klimatanomali innebär att man samtidigt underskattat dagens anomali: De temperaturer vi uppmäter idag är, enligt våra resultat, högre än under någon annan period de senaste 1 200 åren.

Tydliga årsringar på gammalt virke.

Boreaustralis, det projekt Jesper Björklund nu kommer att arbeta med, handlar om att hitta svar på en annan svårförklarlig omständighet.

– Det gäller olikheter i klimat på norra och södra hemisfären. Tidigare försök att återskapa forna temperaturer, exempelvis med hjälp av trädringar, iskärnor och sjösediment, har lett till underliga skillnader mellan norr och söder som skapat osäkerhet om storleken på klimatförändringarna. Det kan finnas flera förklaringar till resultatens bristande överensstämmelse, som att forskarna använt mindre känsliga arter eller att de i huvudsak mätt årsringarnas bredd och inte deras densitet. Vi hoppas nu kunna utveckla ett mycket mer exakt klimatarkiv där naturliga variationer i klimatet, exempelvis på grund av vulkanutbrott, kan skiljas ut från orsaker som hänger samman med mänsklig aktivitet och alltså få bättre kunskap om människans bidrag till klimatförändringen.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Projektet Boreaustralis – Resolving troubling discord in Boreal versus Austral late Holocene temperature history är finansierat med 24 miljoner kronor av Europeiska forskningsrådet. Forskningsledare är Jesper Björklund vid institutionen för geovetenskaper.

Krishantering under antiken

Ett laboratorium för att undersöka hur vi idag skulle kunna hantera kriser – så ser Lewis Webb på sin forskning om religion i antikens Italien.

Nu har han fått Riksbankens Jubileumsfonds Pro Futurastipendium för att under fem år undersöka hur böner, processioner, offerhandlingar och andra ritualer påverkade den sociala motståndskraften hos italiska samhällen under den romerska republiken. Religion involverade och påverkade alla, män och kvinnor, rika och fattiga, fria och förslavade.

Att antikens Rom fortsätter fascinera, drygt 1 500 år efter sin undergång, har många orsaker, menar Lewis Webb, docent och lektor i antikens kultur och samhällsliv.

– Den romerska världen ligger ju till grund för väldigt mycket i vår kultur, som språk, juridik, poesi, politik och religion. Flera imponerande byggnader och konstverk finns bevarade och det romerska vägnätet används delvis fortfarande. Det är en värld som både känns välbekant och samtidigt främmande. För egen del började intresset när jag som ung studerade medicin och psykologi och gick en kurs i latinsk poesi där jag stötte på Catullus. En tidigare okänd värld öppnades för mig, och jag insåg att det intresse för mänskligt beteende som lett mig till psykologin, lika gärna kunde gälla antiken.

Sedan dess har Lewis Webb bland annat skrivit sin doktorsavhandling om strävan efter och kampen om status bland romerska kvinnor samt nyligen fått pris av The American Journal of Philology för en artikel om kvinnlig synlighet i det romerska stadsrummet.

Men det projekt Lewis Webb nu börjat

arbeta med handlar om hur vi idag kan inspireras av hur romarna använde sig av religionen för att hantera kriser.

– För romarna och andra italiker var religion något helt annat än en tro på ett liv efter detta. För dem fanns gudar och väsen överallt, de ingrep i människornas göranden och gick att påverka genom olika ritualer.

Den främsta politiska institutionen var senaten, med en möteskultur som kan liknas vid dagens svenska, alltså väldigt många kommittéer och sammanträden, förklarar Lewis Webb.

– När det gällde hantering av stora katastrofer, som svält, krig, pest, jordbävningar eller hur omen som exempelvis märkliga himlafenomen skulle tolkas, rådgjorde senaten med en religiös kommitté kallad decemviri sacris faciundis (senare quindecimviri). Det var ett särskilt kollegium bestående av 10 (senare 15) präster som vaktade och tolkade de sibyllinska böckerna som förvarades i templet till Jupiter Optimus Maximus på Kapitolium. Dessa böcker innehöll orakeluttalanden, skrivna på grekisk hexameter. Prästerna studerade texterna noga och gav sedan senaten ett skriftlig besked om vad oraklen sagt att man skulle göra och vilka religiösa åtgärder som krävdes.

– Senaten bestämde sedan om åtgärderna skulle offentliggöras och de religiösa handlingarna utföras. Det kunde i så fall exempelvis handla om processioner i Rom, åtföljda av böner, hymner, och offergåvor, kanske till och med i form av djur.

Om krisen var allvarlig, eller om tidigare åtgärder hade misslyckats, kunde de sibyllinska böckerna rekommendera särskilt påkostade processioner eller större offer, ibland till och med mänskliga. I värsta fall kunde även de prästinnor, vestaler, som vaktade Vestas tempel avrättas genom att begravas levande. De

många ceremonierna var kostsamma och tidskrävande, men i slutändan ansågs de vara avgörande för Roms bevarande.

Den period Lewis Webb ska undersöka, 399–27 f.v.t, var en orolig tid då Rom och andra italiska samhällen oavbrutet var utsatta för olika kriser, som svält, naturkatastrofer, migration och politiska konflikter. Dessutom var Rom i ständig konflikt med andra folk på den apenninska halvön, som umbrer, osker, etrusker och greker – folk med annan syn på politiskt styrelseskick, religion och kultur. Konflikterna innebar våldsamma sammandrabbningar men också utbyte av idéer, kunskap och till och med gudar, berättar Lewis Webb.

– När romarna exempelvis hade besegrat den etruskiska staden Veii år 396 f.v.t. utförde de en evocatio, en ritual där de bjöd gudinnan Juno Regina att lämna Veii och istället flytta till ett tempel tillägnat henne i Rom. På så sätt berövades etruskerna gudinnans skydd, alltså ett slags psykologisk krigföring.

Magna Mater var en annan gudinna som på inrådan av de sibyllinska böckerna importerades från Anatolien år 204 f.v.t. under andra puniska kriget. Också hon fick sitt eget tempel i Rom.

Allteftersom det romerska riket expanderade, spreds tankar och idéer även utanför den italiska halvön, förklarar Lewis Webb.

– Soldaterna i Roms legioner kom från en mängd olika områden med skilda traditioner och synsätt. Därför kunde en syrisk gudinna dyka upp i Britannien eller en persisk gud dyrkas i Italien.

All religion uppmuntrades dock inte av makthavarna i Rom.

– Exempelvis finns en latinsk inskrift från 186 f.v.t. om hur Bacchuskulten slås ner på ett väldigt brutalt sätt. Kanske dödades då så många som 7 000 människor.

Lewis Webb

Jobbar som: Nybliven docent och lektor i antikens kultur och samhällsliv.

Aktuell: Har tilldelats Riksbankens Jubileumsfonds Pro Futura för projektet Enduring Uncertain Futures: Constant Crisis, Religious Coping Practices, and Social Resilience in Roman Republican Italy. Pro Futura är en del av RJ:s strategiska prioritering att stödja kompetensuppbyggnad inom humaniora och samhällsvetenskap. Stipendiet är på fem år, varav ett år tillbringas vid Swedish Collegium for Advanced Study (SCAS) i Uppsala. Dessutom har Lewis Webb av den prestigefulla tidskriften The American Journal of Philology tilldelats the AJP Best Article Prize (tidigare the Gildersleeve Prize) för bästa artikel 2024. Den prisade artikeln har titeln Spectatissima femina: Female visibility and religion in urban spaces in Republican Rome.

Just inskrifter hör till de källor som Lewis Webb vill använda.

– En inskrift är värdefull eftersom den ger en ögonblicksbild av en individuell eller kollektiv händelse som inte är typiskt anakronistisk eller kraftigt redigerad. En annan källa är dramatik som, liksom religiösa processioner, var en kulturyttring som nådde alla romare, oavsett social status och kön. Teaterpjäser uppfördes ofta i samband med religiösa festivaler och iscensattes framför tempel. Dramerna handlade dessutom ofta om sådant som människorna kunde relatera till och var oroliga för, som mellanmänskliga konflikter, krig, förstörelse av städer, fångenskap och slaveri. Förutom texter på latin, umbriska, oskiska, grekiska och andra språk, hoppas jag också kunna studera konst, arkitektur och andra materiella objekt. Att använda många sorters källor, som representerar olika människor och inkluderar kvinnor och slavar, ger en mycket mer komplex och nyanserad bild av antiken än den etablerade.

Även om skillnaderna mellan forntida och moderna samhällen är enorma finns ändå likheter: Även vi drabbas av krig, naturkatastrofer, politiska konflikter och epidemier.

Vi har dock inte längre något gemen-

samt sätt att hantera de olika kriserna, där alla människor, oavsett vilka de är, har en plats, påpekar Lewis Webb.

– Jul, midsommar och semlor på fettisdagen är förstås gemensamma firanden. Även sport, inte minst fotboll, kan skapa samhörighet. Men när det gäller hotande kriser i ett längre perspektiv, inte minst klimatförändringarna, behöver våra sam-

hällen bli mycket mer sammanhållna och motståndskraftiga. Min förhoppning är att en större förståelse för hur kriser hanterades förr i tiden, så som i det antika Italien, kan hjälpa oss att utveckla bättre krishanteringsstrategier idag.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Den Kapitolinska triaden: Minerva, Jupiter och Juno, cirka 160-180 v.t., Guidonia, Rom. Foto: Museo Archeologico' Rodolfo Lanciani', Guidonia Montecello.

Så många har erbjudits en plats vid GU till höstterminen 2025.

De tre program som har flest antagna är ekonomie kandidatprogrammet, juristprogrammet samt läkarprogrammet.

Fristående kurser med flest antagna är juridisk grundkurs, kredit- och exekutionsrätt samt teori-termin med allmän och speciell förvaltningsrätt samt miljörätt.

Bibliotekarier springer

■ Den 9 juni var det åter dags för Blodomloppet i Slottsskogen. Bland annat medverkade en grupp universitetsbibliotekarier.

– Det var för några år sedan som jag drog igång några kollegor på Biomedicinska biblioteket som sprang Blodomloppet och nu är vi ett stort antal som springer. Friskvård är alltid positivt men just Blodomloppet är det absolut viktigaste loppet som jag själv sprungit sedan 1990-talet, berättar universitetsbibliotekarie

CITATET

Karin Emanuelsson. Blodomloppet Sverige är en ideell förening vars medlemmar är idrottsföreningar och blodcentraler. Motionsloppet arrangeras på 24 orter runt om i landet samt på distans. Syftet är att uppmärksamma blodgivning och främja en hälsosam livsstil. Loppet passar de flesta eftersom man kan välja att springa fem eller tio kilometer eller att gå fem kilometer. Alla deltagare får medalj.

BESÖK

ETRUSKISKA

GRAVKAMMARE

Med hjälp av modern teknik har svenska forskare dokumenterat och visualiserat närmare 280 etruskiska kammargravar i Italien. Resultatet är en ny digital portal som öppnar upp kulturarvet för forskare, studenter och allmänhet världen över.

– Vi är inte de första som besökt dessa platser: de har nyttjats av herdar och bönder, och har registrerats av arkeologer under de senaste hundra åren. Men det känns ändå ibland som att man stiger in i en plats där tiden har stått still och att man stör en frid, säger Jonathan Westin, föreståndare för Göteborgs forskningsinfrastruktur för digital humaniora vid Göteborgs universitet (GRIDH).

Portalen samlar äldre forskning från Svenska institutet i Rom och kombinerar den med ny teknisk dokumentation som möjliggjorts av den senaste tidens teknikutveckling. Gå in på: https://etruscan. dh.gu.se.

”Vetenskaplig stringens bygger inte på vilka namn som står bakom en åsikt, utan på hur väl underbyggda argumenten är. Att hänvisa till ”världens främsta forskare” är inte ett sakargument, utan en auktoritetsretorik.”

MATTIAS ROST OCH ALAN SAID I NY TEKNIK DEN 22 SEPTEMBER MED ANLEDNING AV EN DEBATT OM RISKER MED AI.

Hälsohot på Pustervik

■ Världens största bilaterala biståndsorganisation, USAID, har av USA:s regering tvingats pausa nästan allt bistånd till andra länder.

– Det har fått stora konsekvenser, inte minst när det gäller arbetet mot hiv i Afrika där hela program för hiv-behandling avbrutits. Det innebär risk för ökad smittspridning, sjukdom och död.

Det berättade Gunilla Krantz, professor i global hälsa, vid en after work på Pustervik den 28 augusti. Temat var Hoten mot global hälsa och övriga medverkande var Magnus Gisslén, tidigare statsepidemiolog samt professor i infektionssjukdomar, och Marcia Grimes, professor i statsvetenskap. Moderator var Mattias Hagberg.

Solidariskt kylskåp på

Pedagogen

■ Butiker och bagerier som är anslutna till Solikyl skänker mat som annars skulle ha slängts. Maten hämtas och delas ut till alla intresserade.

Det solidariska kylskåpet på Pedagogen är ett samarbete mellan Handelshögskolan och institutionen för kost- och idrottsvetenskap.

Tid: 16:00–16:15 den 7 oktober, 4 november och 16 december Pedagogen, hus B, invid dörrarna.

Lina Åslund Jerkvall, Jenny Johansson, Louise Bjur, Karin Emanuelsson, Niklas Persson, Helena Schmidt Burg och Fredrik Cordenius.

Ministerbesök i Vasaparken

■ – Vi är inte små i EU utan medium-sized, med stora möjligheter att påverka.

EU-minister Jessica Rosencrantz mötte den 5 september omkring 100 studenter på Göteborgs universitet. Besöket var en del av regeringens markering av att Sverige i år har varit EU-medlem i 30 år.

Rektor Malin Broberg inledde med att tala om universitetens roll i Europa:

– Europas framtid är beroende av satsningar på forskning, utbildning och akademiskt samarbete. Universitetet har en viktig uppgift: att minska polariseringen och bidra till samhällsutvecklingen.

I sitt anförande betonade Rosencrantz behovet av ett starkare europeiskt försvar.

– Europa behöver ta ett större ansvar på vår kontinent för att gemensamt möta kriser, konflikter och krig i vårt närområde. EU kommer att få en allt viktigare roll i försvarsupprustningen.

Även frågan om EU:s utvidgning stod i centrum.

– Det är en geopolitisk nödvändighet. Det finns en bred enighet om att inkludera fler länder, exempelvis Balkan, Moldavien och Ukraina. Men de måste leva upp till våra krav. Vi ska hålla dörren öppen, men inte tumma på våra principer. Vi är en union som bygger på värderingar.

Hon uppmanade också studenterna att söka jobb på EU-institutioner.

Efteråt presenterade Linda Berg, universitetslektor i statsvetenskap, forskning som visar på ett ökat stöd för EU och euron, främst från vänstersidan. Den avslutande frågestunden leddes av Andreas Moberg, docent i internationell rätt och föreståndare för CERGU.

GU stärker sin närvaro i Almedalen

■ Almedalsveckan 2025

lockade 80 000–

100 000 besökare och bjöd på över 2 400 programpunkter. Göteborgs universitets deltagande var mer omfattande än tidigare, både som arrangör och medaktör. Totalt stod universitetet bakom eller medverkade i 66 programpunkter – en tydlig ökning från tidigare år, då antalet legat runt 45–50.

– Universitetets hyrda hus nära Stora torget, med tillhörande trädgård, har blivit en etablerad mötesplats, säger programsamordnare Jonas Martinsson.

I år arrangerades

13 publika samtal där, jämfört med endast 3–4 tidigare år. Huset fylldes dessutom av interna möten och det årliga lunchminglet, som samlade omkring 90 deltagare.

– Sammanlagt lockade aktiviteterna i trädgården en stor publik, vilket bidrog till att göra platsen till en mer självklar arena i Visby. Arenan ger

forskare och ledningspersoner en möjlighet att nå ut brett till politiken, näringslivet, forskningsfinansiärer och andra aktörer.

Intresset för att medverka var stort – redan tidigt var alla sovplatser i huset uppbokade. På plats fanns 47 från universitetet, däribland forskare, ledning och personal från Mötesservice och Kommunikationsenheten.

Jonas Martinsson har märkt ett ökat engagemang inom universitetet för att delta i Almedalen.

– Årets genomförande beskrivs som lyckat och tryggt, utan incidenter. Vi är särskilt nöjda med att det var så mycket folk på aktiviteterna i trädgården och att programpunkterna speglade en stor bredd på universitetets forskning.

Med tanke på att 2026 är ett valår väntas intresset för universitetets medverkan bli ännu större.

Största

SOM-undersökningen

■ Sedan 1986 har SOM-institutet varje höst studerat svenskarnas vanor och åsikter i de stora SOM-undersökningarna. Resultaten skapar unika tidserier över samhällets utveckling. De används flitigt inom svensk och internationell forskning och ligger till grund för såväl myndighetsarbete som politiska beslut. Framför allt bidrar undersökningarna till en ökad förståelse för vårt samhälle och för varandra.

I höst genomförs SOM-undersökningen för fyrtionde gången. Undersökningen går ut till 33 750 personer, fler än någonsin tidigare.

Ett stort antal forskningsprojekt samverkar med nya frågor. Bland annat studeras svenskarnas inställning till rättsväsendet och fängelsevården. Frågor ställs också om bistånd, Ukrainastöd och Palestinademonstrationer. Dessutom görs en mätning av diskriminering i Sverige.

– Även vi på SOM-institutet har startat upp nya och intressanta forskningsprojekt. Bland annat studeras inställningen till att skaffa barn i Sverige idag, svenskarnas syn på återförstatligande av exempelvis post och apotek och vi följer upp frågor från 2014 om upplevd ensamhet, säger Annika Bergström, professor och föreståndare för SOM-institutet.

De svarande får också dela med sig av sin önskeregering och önskestatsminster, sitt förtroende för valprocessen, sina tankar om rösträtten och inte minst vilka samhällsfrågor de tycker är viktigast just nu.

GU:s medverkan i årets Almedalsvecka var större än någonsin.

Annika Bergström

Röd rebellisk rättviseröst

1923 var ett speciellt år för Martin Andersson. Han blev ledamot i stadsfullmäktige i Göteborg, var med och grundade Hyresgästföreningarnas riksförbund och startade två tidningar.

Nu har Jan Christensen, docent i historia, gett ut en bok med syftet att rädda både honom och ett stycke Göteborgshistoria från glömskan.

För hundra år sedan var Martin Andersson, eller ”Röde Mattin”, dock allt annat än bortglömd, berättar Jan Christensen. – Han började som socialdemokrat men blev efter ryska revolutionen 1917 medlem i Sveriges kommunistiska parti (SKP). Han drev dock sina frågor självständigt utan större hänsyn till partilojaliteten. Från och med 1923 verkade han utifrån tre plattformar: som en av sju kommunister i Göteborgs stadsfullmäktige – i folkmun kallade Cirkus Sjuman, i analogi med Cirkus Schumann som uppträdde på Lorensberg – samt som grundare och redaktör både för vänstertidningen Minareten och för hyresgäströrelsens Hyresgästen.

Namnet Minareten knöt an till de båda minareter som skapats för 1923-års jubileumsutställning och som senare flyttades till Liseberg. Men också ordets betydelse – fyrtorn eller ljusbringare –var orsak till valet av tidningsnamn. Till de frågor som Martin Andersson ville belysa hörde bostadsbrist, arbetslöshet, politikermygel och polisbrutalitet.

Båda Martin Anderssons tidningar var populära, Minareten sålde exempelvis bättre än SKP:s Väst-Svenska Kuriren vilket väckte viss förargelse hos partiet, berättar Jan Christensen.

– Skälet till framgången var att Minareten förutom sin kommunism tog upp andra frågor, exempelvis fosterbarnens svåra situation, på ett sätt som engagerade många människor, inte minst djupt troende läsare. Dit hörde bland annat hans egna föräldrar som liksom många andra nyinflyttade göteborgare var schartauaner.

Men det viktigaste skälet till att Martin Andersson startade Minareten var att göra motstånd mot den allt grövre antisemitismen.

»Bland annat ordnade Hyresgästföreningen ersättningslägenheter för dem som vräkts ...«

JAN CHRISTENSEN

– I Göteborg fanns tidningen Vidi som hyllade Hitler. 1923 bildade Vidis redaktör, Barthold Lundén, den landsomfattande Svenska antisemitiska föreningen med säte i Göteborg. Minareten publicerade namn på en stor del av föreningens medlemmar, varav flera kända köpmän.

Bland de många reportage som fick uppmärksamhet handlade ett om hur nio minderåriga flickor, den yngsta bara åtta år gammal, blivit sexuellt utnyttjade av samme man. Mannens dom blev mild medan fyra av flickorna skickades till uppfostringsanstalt, förklarar Jan Christensen. – Martin Andersson gick till storms mot orättvisan och också Handelstidningens Torgny Segerstedt menade att flickorna knappast hade dömts om de kommit från välbeställda hem. Opinionen svängde till flickornas fördel som snart

kunde återförenas med sina familjer. Efter Segerstedts död 1945 skrev Martin Andersson en hyllningsartikel där han påminde om detta ställningstagande.

Särskilt de usla bostadsförhållandena i Göteborg engagerade Martin Andersson. När hyresvärdar i Olskroken 1936 ville chockhöja hyrorna och kasta ut dem som inte kunde betala, ledde det till Sveriges genom tiderna största hyresstrejk.

– Bland annat ordnade Hyresgästföreningen ersättningslägenheter för dem som vräkts samt satte tomma lägenheter i blockad. Det blev en stor seger för hyresgäströrelsen och stopp för hyreshöjningarna och massvräkningarna. Till minne av Martins insats har en parallellgata till Olskroksgatan fått namnet Martin Anderssons gata.

Överhuvudtaget var Martin Andersson intresserad av de flesta av sin tids stora frågor. Han var exempelvis starkt kritisk till religion och levde i ett samvetsäktenskap med den politiskt aktiva Wilma som han hade två döttrar med. Han förespråkade nykterism och esperanto, var för sexualupplysning för unga och ansåg att homosexualitet var medfött och därför inte borde straffas. Men han älskade också litteratur och teater, och var till och med omnämnd i en av Karl Gerhards kupletter, förklarar Jan Christensen.

– Också idrottsfrågor engagerade Martin Andersson: boxning borde dock förbjudas, men fotboll var bra. Bland annat ordnades matcher mellan Göteborgs stadsfullmäktiges ledamöter och skådespelare vid stadens teatrar med en av hans döttrar som bollkalle. Under pausen bjöds publiken in på plan för att spela med. Också schacksällskapet Manhem var han medgrundare till och som schackspelare var han lika våghalsig som han var som politiker.

Det var när Jan Christensen rotade i Kominterns arkiv i Moskva som han blev intresserad av den egensinnige politikern Martin Andersson.

När SKP splittrades 1929 valde Martin Andersson att sitta kvar i fullmäktige ytterligare ett år som partilös vänsterkandidat, berättar Jan Christensen.

Under att antal år delade Martin Andersson redaktörskapet för Hyresgästen med socialisten Ebbe Linde. De hade dock olika åsikter om Sovjetunionen som Martin till skillnad från Ebbe Linde förblev positivt inställd till. Att de hade skilda åsikter visade de tydligt i tidningen. Vänner förblev de dock ända tills Martin Andersson, tre månader före sin sextioårsdag 1946, gick bort i leukemi. – Han förärades två välbesökta begravningar, en i Stockholm och en i Göteborg och vid ingendera var någon präst närvarande. Den nio år yngre Wilma gick bort 1980.

Att Martin Andersson var så engagerad hänger samman med hans bakgrund. Han växte upp i en familj på sex personer som bodde i ett rum och kök i Haga. Hans båda bröder, Oscar och Daniel, blev som barn döva, sannolikt i sviterna efter scharlakansfeber.

– Daniel sattes i dövstumskola i Vänersborg och kom 1912 att medverka

till bildandet av Dövstumsföreningen i Göteborg. Men Oscar fick gå tillsammans med Martin i den vanliga folkskolan som han tvingades lämna efter bara två år utan avgångsbetyg.

Martin Andersson själv fick bara fem års skolutbildning, en sorg som följde honom genom livet. På Dicksonska folkbiblioteket ägnade han sig åt självstudier men att han saknade vägledning visar en korrespondens 1917 med Zeth Höglund, riksdagsledamot och senare chefredaktör för Social-Demokraten, berättar Jan Christensen.

– Båda hade hamnat i fängelse efter en fredsdemonstration, Martin i Härlanda och Zeth på Långholmen. Nu bad Martin sin kamrat, som studerat både på läroverk och högskola, om en plan för sitt annars väldigt splittrade läsande.

Det var när Jan Christensen var i Moskva 2012 för att forska i Den kommunistiska internationalens (Komintern) arkiv som han blev intresserad av Martin Andersson.

– Att han i ett brev från SKP:s partisekreterare till Komintern 1925 beskrevs som en oförbätterlig individualist gjorde

mig nyfiken. När jag började arbeta i arkiven fann jag en oberoende politiker, med en vinnande personlighet, som aldrig lät sig fjärrstyras och som uppskattades i många olika läger. Den mannen och den delen av Göteborgs historia borde beskrivas för eftervärlden, insåg jag.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Boken Martin Andersson. Kommunismen, Minareten och hyreskampen. En politisk biografi ges ut på bokförlaget Daidalos. Författare är Jan Christensen, docent i historia.

Läkaren som blev covidforskare

Pandemin slog till precis när specialistläkaren Nelly Kanberg Al­Dury skulle starta sina doktorandstudier. Så hon bytte spår, kastades rakt in i dåtidens mest uppmärksammade forskningsområde och fick se sina rön om covids påverkan på hjärnan diskuteras i tv. – Det var intensivt och spännande. Allt måste hända snabbt, för världen behövde resultat, berättar hon.

Våren 2020. Nelly Kanberg Al-Dury, då ST-läkare i infektionsmedicin vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, skulle precis påbörja sina doktorandstudier vid Göteborgs universitet med siktet inställt på att forska om hjärtklaffinfektioner. Men världen skulle snart förändras, och därmed hennes egna ambitioner.

– När pandemin startade visste vi inte hur stor den skulle bli. Vi visste ingenting om sjukdomen, ingenting om det nya viruset. Jag insåg att det var bra att haka på något så nytt och aktuellt. Så jag knackade på Magnus Gissléns dörr och frågade om jag kunde forska om covid-19 med honom. Han såg nog samma driv i mig som han själv har, och blev min handledare under doktorandtiden.

Magnus Gisslén, infektionsläkare och professor i infektionssjukdomar – och Sveriges före detta statsepidemiolog – hade vid den tidpunkten redan flera projektidéer kopplade till det nya viruset. I samarbete med Gisslén och bland andra Henrik Zetterberg, professor i neurokemi, påbörjade Nelly Kanberg Al-Dury sina omvälvande doktorandstudier, nu med inriktning på covid-19 och viruset sars-cov-2.

Till en början granskade hon hur covid-19 påverkar det centrala nervsystemet i sjukdomens akuta skede. Men från hösten 2020 kom allt fler rapporter om tidigare covidsjuka som hade kvarvarande symtom som utmattning och hjärntrötthet även långt efter sjukdomsutbrottet.

– Patienter med postcovid kan ha många olika besvär som även får psykologiska och sociala konsekvenser. Samtidigt är symtomen ofta diffusa och svåra att ta på, så det är verkligen en komplex diagnos.

Nelly Kanberg Al-Dury valde att återigen anpassa forskningen och studera

en teori om orsakerna bakom postcovid.

– Vi ville se om postcovid hade koppling till en kvarvarande infektion ibhjärnan eller till en aktiv hjärnskada. Därför tittade vi på biomarkörer för skador i centrala nervsystemet hos patienter som varit både lindrigt, måttligt och svårt sjuka, säger hon.

Bland personerna i studien fanns både patienter med och utan konstaterad postcovid och kontrollpersoner som aldrig hade haft sjukdomen.

– Många av personerna i studien hade kontakt med oss på infektionskliniken där jag jobbade. Så på det sättet var det, trots restriktionerna under pandemin, lättare än det hade varit att forska på andra patientgrupper.

»Alla ville veta vad vi hittade och det gick oerhört fort att få resultaten publicerade.«

NELLY KANBERG AL-DURY

Genom att analysera både blodprov och ryggmärgsvätskeprov kunde forskargruppen undersöka en mängd olika biomarkörer hos personerna i studien.

Resultaten förvånade henne.

Hos de covid-19-patienter som hade behövt sjukhusvård kunde forskarna se en förhöjning av vissa biomarkörer under den akuta sjukdomsfasen. Men ett halvår senare hade nivåerna av dessa biomarkörer helt normaliserats hos samtliga personer i studien.

Fynden talar emot att postcovid orsakas av en långvarig aktivering eller skada i centrala nervsystemet.

– Jag blev överraskad och besviken. Som forskare vill du hitta något, kunna ge en förklaring. Men jag fick bra stöd av Magnus Gisslén som sade: ”Att inte hitta något är också att hitta något”. Och det stämmer ju. Nu har vi granskat denna teori, och vet att vi behöver leta andra vägar för att få svar på vad som kan orsaka postcovid. Jag är glad över att jag tidigt i pandemin kunde bidra med viktig kunskap om hur sars-cov-2 påverkar det centrala nervsystemet, säger hon.

Resultaten tyder på att något som händer under den akuta fasen av covid-19

hos vissa patienter utlöser postcovid. Men exakt vad som sker och varför, är fortfarande oklart.

– Postcovid är otroligt komplext och kan inte förklaras med bara en faktor. Idag har vi en mängd olika virusvarianter, hundratals olika symtom och en väldigt heterogen patientgrupp. Så forskningen behöver fortsätta för att kunna utesluta olika teorier, och en dag upptäcks förhoppningsvis något att ta fasta på.

Trots sin relativt korta forskningskarriär är Nelly Kanberg Al-Dury numera van vid att möta media. Doktorandtiden präglades av ett intensivt tempo och ett stort externt intresse för det hon och kollegorna kom fram till.

– Alla ville veta vad vi hittade och det gick oerhört fort att få resultaten publicerade: bara några månader in i mina doktorandstudier hade vi publicerat två artiklar. Det var speciellt och väldigt roligt att min forskning blev så uppmärksammad. Jag minns att tidningarna skrev om resultaten, jag blev intervjuad i rysk tv och både Magnus Gisslén och Henrik Zetterberg satt i tv-sändningar och pratade om de projekt jag arbetade med. Den pågående pandemin gjorde att världen efterfrågade snabba resultat, och det var möjligt att få finansiering för forskningen från flera håll. Men det fanns också både svåra och utmanande delar i arbetet.

– Jag mötte covidpatienter hela tiden, och det är klart att jag påverkades. Jag var inte så rädd för min egen del men var orolig för att smitta andra, så jag valde att inte träffa mina föräldrar. Dessutom blev min morbror väldigt sjuk och vårdades på kliniken där jag arbetade. Det gick bra för honom till slut, men det var väldigt otäckt.

Nelly Kanberg Al-Dury är idag specialistläkare inom infektionsmedicin, och försvarade sin avhandling i maj 2025. Att hon vill fortsätta forska står klart, men troligtvis inom ett annat område.

– Efter dessa år känner jag att jag har gjort mitt med covid-19. Men jag tar med mig väldigt mycket från doktorandtiden, både som kliniker och forskare. Pandemin lärde oss att kunskap bara gör nytta när vi delar den och vågar ändra oss. Utmaningen är att inte glömma när stormen bedarrat, säger hon.

Text: Ulrika Ernström Foto: Johan Wingborg

Konstnärliga växer fram

Ett hus med många ingångar och ännu fler utgångar – så beskriver dekan Henric Benesch Konstnärliga fakultetens nya hemvist, Konstnärliga.

Den 10 juni togs första spadtaget för den nya byggnaden men redan nu under hösten får HSM:s studenter tillgång till konsertsalen i renoverade Artisten.

Konstnärliga kommer att bestå av tre huskroppar: den befintliga som är vänd mot UB och Humanisten, samt två nya, där den ena blir kubformad och riktad mot Götaplatsen, medan den andra blir en länga på 100 meter. Längan kommer att binda samman stråket mellan Stadsteatern och Västlänkens uppgång för stationen vid Korsvägen. Det berättar Simon

Malm, projektledare vid GU Fastighet och hållbar utveckling.

– Nybyggnaden har blivit försenad två gånger: först var det problem med detaljplanen, sedan krävde länsstyrelsen ett särskilt tillstånd för att leda bort grundvatten som Akademiska Hus inte räknat med. Planen nu är inflyttning i den renoverade Artisten år 2027 och i nybyggnaderna 2029. Men orkesterstudenterna, som varit tvungna att repetera i huvudbyggnaden i Vasaparken, kommer redan denna termin att kunna öva i Artistens stora konsertsal.

Kuben kommer att vara fakultetens huvudsakliga verkstadsbyggnad, berättar Sebastian Jannesson, fakultetens samordnare för byggprojektet.

– På bottenplan planeras verkstäder för bland annat trä och metall, högre upp hittar du verkstäder för konsthantverk inom smycke, keramik och textil.

Utöver det består byggnaden till stor del av lärosalar och studiomiljöer, så det blir en huskropp med mycket undervisning, lärande och skapande. Längan ska bland annat innehålla speciallokaler för musikoch filmproduktion, danssalar och ett analogt fotolabb. Här har vi även placerat våra gallerier med ingång mot Johannebergsgatan.

Cirka 200 medarbetare vid universitetet har på olika sätt medverkat i planeringen av lokalerna, berättar Helena Barwood, projektledare vid GU Fastighet och hållbar utveckling.

– Det har varit nödvändigt eftersom vi har en så bred verksamhet med särskilda rumsliga krav för en mängd olika konstformer. Det är trevligt med alla kollegor men det blir förstås ännu roligare när allt är klart. Hela området, med UB och Humanisten samt stadens kulturinstitutio -

»Det är trevligt med alla kollegor men det blir förstås ännu roligare när allt är klart.«

HELENA BARWOOD

ner runt Götaplatsen, kommer att bli en kreativ mötesplats för konst, humaniora och kultur.

Än så länge finns bara grävmaskiner och en väldig grop med stenbumlingar där de nya byggnaderna ska stå. Under GU Journalens besök tittar vi i stället in i Artisten där mycket av renoveringsarbetet redan är färdigt: golv har slipats, el och ventilation har byggts ut, dörrarna har gjorts mer brandsäkra och tillgängliga, berättar Helena Barwood.

– Artisten stod klart 1992 och de som jobbar här säger att huset är fantastiskt välbyggt. Men vissa salar har fått göras om, exempelvis när det gäller förbättrad akustik, och rummen har också gjorts mer flexibla för olika sorters undervisning.

Det tidigare Biblioteket för musik och dramatik har byggts om till en teaterlokal med generös takhöjd, efter att en våning som tidigare rymt administrationen tagits

bort. Den befintliga musikdramatiska teatern har bland annat försetts med fast gradäng och akustiska förbättringar, berättar Sebastian Jannesson.

– En lärosal har förvandlats till en white box, alltså ett rum helt i vitt där scenkonstnärer kan undersöka ljus och skuggor men som också kan vara intressant för HDK-Valands studenter.

Huset kommer även att förses med konstverk, valda av Statens konstråd i samarbete med fakulteten, berättar Simon Malm.

– De kommer bland annat att hänga från taket i atriet, mitt i Artisten.

Att huset blir gemensamt för hela Konstnärliga fakulteten är en viktig förutsättning för att stimulera nya samarbeten, säger dekan Henric Benesch.

– Samarbete går ju inte att tvinga fram och är inget självändamål. Men vi har verkligen arbetat med byggnaden så att den stimulerar möten över gränser samtidigt som vi bemödat oss om att ta bort så många organisatoriska och administrativa hinder som möjligt, så att förutsättningarna blir så optimala som det bara går.

Akademiska Hus investerar sammanlagt 1,9 miljarder kronor på hela byggprojektet. GU kommer att betala en hyra baserad på det beloppet, förklarar Henric Benesch.

– Att bygga nytt är dyrt men även att

renovera våra gamla lokaler hade kostat, samtidigt som stora hyreshöjningar är på gång. Ytmässigt kommer Konstnärliga fakulteten att krympa med cirka 25 procent men även om vi får färre kvadratmeter, blir de bättre, mer användbara och skapar större möjligheter att förändras i takt med nya förutsättningar och behov. Förhoppningen är att miljön som helhet kommer berika studenter, medarbetare såväl som besökare, och bidra till nya perspektiv, upplevelser och vägval.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta. Konstnärliga fakultetens nya byggnad, Konstnärliga, kommer att bestå av renoverade Artisten som kopplas samman med två nya huskroppar: en kubformad samt en länga på hundra meter. All verksamhet vid Konstnärliga fakulteten, utom filialen i Steneby, flyttas hit, det vill säga Högskolan för scen och musik, HDK­Valand (Högskolan för konst och design) samt kansliet.

Före projektet hade Konstnärliga fakulteten 35 000 kvadratmeter i Göteborg. Konstnärliga blir på totalt 26 000 kvadratmeter, alltså en reducering med cirka 25 procent.

Konstnärliga kommer att ligga nära Humanistiska biblioteket, Humanisten samt alla kulturinstitutioner vid Götaplatsen.

Simon Malm visar en modell av bygget. Sebastian Jannesson, Helena Barwood och Simon Malm i den vita kuben.

Kostym som konstnärligt uttryck

Ett av scenkonstnärens viktigaste verktyg är kostymen. Den hjälper till med att fastställa tid, rum och hela den värld ett framförande utspelas i. Kläderna är också ett stöd för hur scenkonstnären kan föra sig för att levandegöra en viss karaktär.

Ina Nyholm är kostymmästare på Högskolan för scen och musik. Hon menar att hon förvaltar en väldig skatt.

HSM:s ateljé, där Ina Nyholm jobbar tillsammans med kollegan Jenny Beckman, finns sedan två år tillbaka i HDK-Valands lokaler på Storgatan. På hyllorna utmed väggarna finns plastlådor med spännande

etiketter som nunnedok, köksmössor, elisabetanska kragar, damasker och kravatter.

I taken hänger tyllkjolar, kragar och hattar och i ett rum intill finns lådor fulla med tröjor av olika slag.

Men den största rikedomen finns i källaren. Förråden där är fulla med både vardags- och festplagg, uniformer, yrkeskläder, hattar och skor, berättar Ina Nyholm.

– Vi flyttade hit i samband med att Artisten utrymdes på grund av Konstnärliga fakultetens nybygge. Trots att vi skänkte mängder med kläder till kulturskolan och till slut slängde en hel container har vi ett väldigt rikt material i våra samlingar. Eftersom vi dessutom har en ateljé i Angered, där skådespelarprogrammet håller till, blir det väldigt mycket

fraktande av saker och ting; det händer att vi åker spårvagn med kanske 7–8 fullproppade Ikea-kassar.

I sitt arbete medverkar Ina Nyholm i både utbildningar och produktioner inom skådespelar-, musikal- och operaprogrammen. Just nu är hon exempelvis engagerad i en kurs om postdramatisk text samt jobbar med kostymerna till de musikalstudenter som står för underhållningen på middagen vid årets promovering.

– Tillsammans med den lärare som arbetar med texten, jobbar jag utifrån ett kostymperspektiv där vi undersöker klädernas möjligheter. Hur sjunger man i korsett? Går det att springa i en pennkjol? Vilka skor passar karaktären? Kostymen påverkar och hjälper men kan också hindra skådespelaren. Vid något

tillfälle skulle en student klättra ner i ett hål under scenen och jag föreslog att han skulle ta på sig en krinolin. ”Då kan jag ju inte krypa”, påpekade han. ”Just det, hur gör du då?”, svarade jag.

Undervisningen handlar också om att få studenterna att känna sig trygga i sina kostymer som ständigt sys om för att passa olika kroppar.

När det gäller föreställningar förlagda i historisk tid, vare sig det handlar om 1650- eller 1950-talet, är kostymen ett viktigt sätt för en scenkonstnär att stiga in i rollen, förklarar Ina Nyholm.

– En förnäm 1700-talsdam förde sig på ett särskilt sätt som vi idag, med vår avslappnade klädstil, är ovana vid. Det är alltid en balansgång att skapa plagg som

ser så tidstrogna ut som möjligt, samtidigt som byten måste gå snabbt. Fuskar gör vi hela tiden.

En viktig del av arbetet är att ta hand om kläderna, berättar Ina Nyholm.

– Det som inte går att tvätta hänger vi in i ett ozonskåp; en timme där motsvarar att hänga plagget utomhus i ett år. Vi ger också studenterna en lektion i kostymvård, som exempelvis att alltid hänga upp kostymen samt att efter en föreställning använda skyddsrock.

En annan uppgift är ständig uppdatering.

– Vår tidigare kostymmästare, Kristin Johansson-Lassbo, lade ner ett väldigt arbete på att bygga upp samlingen, som bland annat innehåller många gåvor. Jenny och jag bygger nu vidare på den, exempelvis genom att kolla runt på loppmarknader. Vi lånar också av Stadsteatern och Operan. Återbruk är viktigt idag och det är verkligen något vi håller på med.

Lappa, laga och anpassa, det är vad Ina Nyholm vanligen gör vid symaskinen.

– Just nu jobbar jag bland annat med Sweeny Todd, musikalstudenternas slutproduktion, och där kommer jag också att tillverka en del nytt, vilket jag annars inte gör så ofta.

Alla människor, även de som inte alls är modeintresserade, har ett förhållande till kläder, påpekar Ina Nyholm.

– Det vi jobbar med här är dock annorlunda än den garderob man har hemma. Våra samlingar är bredare, med flera olika storlekar som ska passa för olika studenter, karaktärer, genrer och tidsepoker. Våra kläder utsätts också för slitage på ett sätt som vanliga kläder inte gör. När lärare kommer hit för att leta efter ett särskilt plagg blir de ofta förvånade över allt vi har: tänk att HSM förfogar över en så stor och okänd skatt!

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Högskolan för scen och musik (HSM) har två kostymmästare: Ina Nyholm och Jenny Beckman. I och med Konstnärliga fakultetens nybygge har ateljén och kostymförrådet flyttat från Artisten till HDK­Valands lokaler på Storgatan. Ytterligare en ateljé finns i Angered där skådespelarprogrammet tills vidare huserar.

Skor finns det gott om i förrådet.

Sy om, lappa och laga ingår i jobbet.

Ina Nyholm menar att kostymen hjälper scenkonstnären att förstå sin roll.

Konst som en del av politiken

Valentina Desideri

Anarkofeminism, en kakafoni av röster mot förtryck samt en ukrainsk droppe i havet, det var några inslag när Centrum för konst och det politiska imaginära (CAPIm) arrangerade sitt första årliga symposium.

Under två dagar träffades forskare, lärare och konstnärer för att gemensamt diskutera hur konst, politik och fantasi kan påverka framtiden – på gott och ont.

SYMPOSIET INLEDDES med en föreläsning av anarkofeministen María Galindo. Cirka 130 deltagare fanns i publiken, bland annat bolivianer bosatta i Göteborg. Därefter följde en paneldiskussion med CAPIm:s advisory board: Jay Pather, Maria Hlavajova, Stefan Jonsson och Tania El Khoury.

Andra dagen innehöll presentationer av olika konstprojekt samt workshoppen Din tystnad kommer inte att skydda dig där forskaren Valentina Desideri uppmanade deltagarna att göra sina röster hörda.

– Vi kommer att börja med att andas, sedan mumla och så småningom reagera på olika citat som visas på vår skärm. När alla talar samtidigt kan man uttala även farliga sanningar eftersom de skyddas av mångfalden röster som uttrycks tillsammans.

Hur skulle vi prata om konst och politik om orden konst och politik inte fanns?

Den frågan ställde Stefan Jonsson, författare och professor i etnicitet vid Linköpings universitet.

– Konst och politik framställs ofta som

omöjliga att förena; konst handlar om individuell frihet medan politik är ett sätt att administrera maktutövning. Å andra sidan finns konsten i ett politiskt sammanhang och politiken i ett konstnärligt. Ibland kan estetiska praktiker till och med förändra världen.

I am a man är ett exempel på hur en bild kan uppmana till motstånd.

– Orden fanns på plakat som svarta renhållningsarbetare höll upp vid en demonstration 1968 i staden Memphis efter att två arbetare krossats vid en soptipp. Händelsen blev den tändande gnistan för protester mot dåliga arbetsvillkor och låga löner.

Ett annat exempel är slagordet We are all Khaled Said som sjöngs på Tahrirtorget i Kairo under egyptiska revolutionen 2011, förklarade Stefan Jonsson.

– Khaled Said var en 20-årig man som slagits ihjäl av polisen och som nu blev symbol för motståndet mot en brutal regim.

EXEMPLEN VISAR, menade Stefan Jonsson, hur människor genom en performativ handling kan uppfatta sig själva som ett kollektiv med rätt att höja sin röst.

Den bild som skapar förändring kan vara väldigt enkel: I december 2013 gick hundratusentals invånare i Kyiv ut på gatorna för att protestera mot den korrupte president Viktor Janukovytj. I händerna höll de en bild, föreställande en gul droppe mot blågul bakgrund och med orden: Jag är en droppe i havet.

– Att vara en droppe i havet kan uppfattas som att vara svag och betydelselös.

Men i detta sammanhang fick droppen motsatt betydelse av att alla tillsammans bildar det hav som leder till förändring. Bilden har sedan använts på en mängd olika sätt, som en symbol för frihet och vikten av att arbeta tillsammans.

Symposiet avslutades med ett panelsamtal där Ele Carpenter, Umeå universitet, tog upp samernas rättigheter, och Petra Johansson, Göteborgs Konsthall, betonade vikten av att nå ut med konsten till medborgarna. Moderator var Natasha Marie Llorens, vice ordförande för CAPIm.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Centrum för konst och det politiska imaginära (CAPIm) är ett av 15 excellenscenter som Vetenskapsrådet finansierar sedan 2024. CAPIm är förlagt till HDKValand och Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Verksamheten är organiserad kring fyra avgörande samhällsfrågor: klimatet, historia, demokrati samt teknikutveckling.

Centrumet leds av Mick Wilson, professor vid HDK­Valand, och Natasha Marie Llorens, professor vid Kungl. Konsthögskolan, som tillsammans med professor Jyoti Mistry och filosofie doktor Axel Andersson utgör dess styrgrupp.

28–29 augusti höll CAPIm sitt första symposium, dels i Skeppet GBG Sjömanskyrkan med cirka 130 deltagare, dels i Kultur huset Bergsjön, med cirka 100 deltagare. Konferensen hade också ett femtiotal digitala deltagare.

Nästa års symposium äger rum i Stockholm.

NY PÅ JOBBET

Davide Angeletti är ny professor i immunologi med inriktning mot Bcellsimmunitet i slemhinnor.

Khalil Helou är ny professor i experimentell onkologi med inriktning mot genetik och strålningsbiologi.

Universitetsdirektör Johan Johansson har utsetts till säkerhetsskyddschef.

Åse Johnsson är ny professor i radiologi och bildbehandling, förenat med anställning som specialistutbildad läkare.

Birgitta Jönsson är ny professor i oral hälsa.

Elisabeth Jönsson Bergman är ny professor i zoofysiologi.

Erik Malmqvist är ny professor i praktisk filosofi.

Johan Redström är ny professor i design.

Shahryar Sorooshian är ny professor i företagsekonomi.

Åsa Ståhl är ny professor i design.

Kajsa Widegren är ny docent i genusvetenskap.

UTMÄRKELSER

Håkan Andréasson, professor i tillämpad matematik och statistik, är ny ledamot av International Society on General Relativity and Gravitation Committee. ISGRG samlar forskare från hela världen inom områdena relativitetsteori och gravitation.

Dag Hanstorp, professor i atomfysik, har utnämnts till hedersdoktor vid Universidad Nacional Autónoma de México (UNAM). Han har sedan 2014 drivit ett samarbetsprojekt mellan institutionen för fysik och dess motsvarighet vid UNAM som bland annat möjliggjort utbytesresor för masterstudenter i båda länderna.

Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi, har tilldelats Björn Carlsons Östersjöpris på 4 miljoner kronor. Hon får priset för sin forskning om Öster­

sjöns marina evolutionära biologi.

Lars Karlsson, postdoktor vid GU, tilldelas Barncancerfondens pris Årets barncancerforskare. Han forskar om ponsgliom, en ovanlig men aggressiv hjärntumör som saknar bot.

Anna Nordenstam, professor i litteraturvetenskap, är ny juryledamot för det prestigefyllda Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA), världens största pris inom barn­ och ungdomslitteratur.

– Jag kommer att få läsa massor av skönlitteratur för barn och unga från världens alla hörn och lära mig om läsfrämjande organisationer.

Gustav Smith, professor i kardiologi, har tilldelats Lilla Fernströmpriset. Tillsammans med sina kollegor har han byggt upp en omfattande hjärtdatabas som öppnar nya möjligheter att förstå varför hjärtat sviktar.

Anna Winkvist, professor i näringslära, har tilldelats Sahlgrenska akademins pedagogiska pris. Hon ansvarar för kursen i vetenskaplig metodik på dietistprogrammet där studenterna får arbeta med verkliga data, normalfördelningar, T­tester och forskningsfrågor som rör kost och hälsa. Målet är att ge verktyg som gör statistiken begriplig och relevant.

Ylva Byrman, Susanna Karlsson och Henrik Rosenkvist, institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi, tilldelas tankesmedjan Humtanks pris till "akademiker som på ett förtjänstfullt sätt bidragit med viktiga humanioraperspektiv i samhällslivet". De får priset för radioprogrammet Språket i P1 och delar det med programledaren Emmy Rasper.

Följande ERC

Starting Grants har tilldelats forskare vid GU: Carolina Guibentif, institutionen för biomedicin, ska forska om varför pluripotenta stamceller beter

sig så olika i en levande organism jämfört med i en cellodling. Florence So, statsvetenskapliga institutionen, ska undersöka sambandet mellan ekonomiskt välstånd och politiskt engagemang. Marcel du Plessis, institutionen för marina vetenskaper, ska studera hur interaktionen mellan luft och hav påverkar havets absorption av värme från atmosfären. Daniel Bojar, institutionen för kemi och molekylärbiologi, ska undersöka en speciell typ av glykan som finns i cellkärnan. I juni utsågs han också till Framtidens forskningsledare av Stiftelsen för strategisk forskning.

ERC Starting Grant tilldelas begåvade forskare i början av karriären som under handledning producerat utmärkta resultat, och som visar potential att bli ledande forskare.

Sahlgrenska akademin har utsett två hedersdoktorer: Kristina Sparreljung, generalsekreterare för Hjärt­Lungfonden, hedras för sitt långvariga engagemang när det gäller att föra samman forskning, vård och samhälle, särskilt inom hjärt­, lung­ och strokefältet. Stefan G. Tullius, professor vid Harvard Medical School, hedras för sitt långvariga och mycket givande samarbete med Sahlgrenska akademin, särskilt inom livmodertransplantation. Han har spelat en viktig roll i att utveckla både metoder och forskningsupplägg inom området, och har aktivt bidragit med sin expertis genom återkommande besök, föreläsningar och gemensamma publikationer.

UTMÄRKELSER

Kom till Humanisten och lyssna på öppna föreläsningar om litterära klassiker! Alltid kl 18:15-19:00 i sal C350.

7 oktober: Franz Kafka: Processen

14 oktober: Charlotte

Brontë: Jane Eyre

4 november: Bengt Lidner: Grefvinnan Spastaras död

11 november: C. J.

Almqvist: Det går an

18 november: August

Strindberg: Spöksonaten

25 november: Victoria Benedictsson: Pengar 2 december: Moa Martinson: Kvinnor och äppelträd

9 december: Karin Boye: Kallocain

16 december: Sjöwall & Wahlöö, Roseanna BÖCKER

Utvecklingspsykologi

Utvecklingspsykologi är en uppskattad bok som nu kommer i en femte omarbetad och uppdaterad upplaga. Den behandlar bland annat frågor om hur vi blir som vi blir, om tidiga eller sena erfarenheter är viktigast samt om vad man kan förvänta sig av barn i olika åldrar. Centrala aspekter av den fysiska, kognitiva och socioemotionella utvecklingen genom hela livet tas upp. Vardagsnära exempel och många illustrationer levandegör innehållet.

Författare är Philip Hwang, professor i psykologi, psykolog och psykoterapeut, samt Björn Nilsson, beteendevetare och tidigare universitetslektor i socialpsykologi.

Drömmens dolda intelligens

Anders Omstedt, professor i oceanografi, visar hur nattliga drömmar bär på ett inre språk som kan öppna dörrar till kreativitet, medkänsla och djupare insikt. Genom exempel från drömarbete i grupp, kombinerat med egna erfarenheter från vetenskap, poesi och filosofi, belyser han drömmens kraft som motvikt till ett alltmer fragmenterat och teknokratiskt samhälle. Boken är en uppmaning att återknyta kontakten med vårt inre liv.

Paradoxsamhället I dagens arbetsliv räcker det inte att välja mellan tydlighet och lyhördhet, kontroll och tillit, stabilitet och förändring. Ledarskap handlar om att stå kvar i spänningen mellan dessa motsatser. Boken kombinerar aktuell forskning med praktiska exempel. Författare är Björn Wikhamn, professor i management och organisation.

FACKFÖRBUNDET ST GÖTEBORGS UNIVERSITET

VI KAN FÖRHANDLA DIN LÖN!

Snart bestäms nya löner för medarbetarna vid Göteborgs universitet. Är du medlem i Fackförbundet ST förhandlas din lön av det lokala facket.

Det betyder att vi ser till - att arbetsgivaren inte ensidigt bestämmer vad du ska tjäna - att din lön jämförs med dina kollegors så att det inte uppstår osakliga löneskillnader - att dina insatser synliggörs och värdesätts.

Som medlem har du alltid någon att fråga om din lön och

Annonser

dina övriga anställningsvillkor. Våra lokala förtroendevalda ger dig vägledning och stöd på din arbetsplats. Du kan också ringa eller mejla ST Direkt för snabba svar varje vardag.

Vill du veta mer om alla fördelar med att vara med i Fack förbundet ST? Testa oss gratis i tre månader! Är du doktorand betalar du bara 100 kronor i månaden under hela din forskarutbildning.

Gå till st.org/medlemskap om du vill bli medlem!

Högtidligt firande av jubeldoktorer

– Ni har bidragit till de stora framsteg som gjort samhället bättre och tagit ert ansvar för vår gemensamma framtid. Det är därför jag med stolthet och ödmjukhet kreerar er till jubeldoktorer vid Göteborgs universitet.

Så inledde rektor Malin Broberg den stämningsfulla jubeldoktorshögtiden i universitetets huvudbyggnad den 12 september.

27 jubeldoktorer mottog diplom och välgångsönskningar av promotorerna Gunnel Hensing och Richard Neutze. Agnes Nyberg, vice ordförande för Göteborgs universitets studentkårer, framhöll i sitt tal studenternas tacksamhet.

– Den akademiska miljö som vi studenter nu möter har ni varit med och skapat och det är en ära för oss studenter att ta emot det ni bidragit med och förhoppningsvis föra det vidare.

Firandet avslutades med festmiddag på Konferenscentrum Wallenberg.

AI måste få kosta i högre utbildning

Erfarenheterna och insikterna om hur AI påverkar högre utbildning har nu kommit till fasen där vi inte vet vad vi skall göra. Eftersom universitetsverksamheten är heterogen går tankarna i olika riktningar i olika delar av verksamheten. Samtidigt finns det en efterfrågan på övergripande vägledning och enkla lösningar. Ett så radikalt förslag som att universiteten skall sluta examinera är i detta läge tankeväckande, (se Alveus och Nehls, DN-debatt 12 aug).* Det ger grund för reflektion och analyser av vad en sådan linje skulle föra med sig. Att studenterna skulle komma till universitetet för att söka kunskap och för att utveckla sig själva får nog antas vara en sorts ursprungligt ideal för ett universitet. Tänk om vi kunde konstruera vår verksamhet på ett så fint och idealistiskt sätt: Vilken fantastisk lärandemiljö vi skulle kunna få!

Föga förvånande har det nämnda förslaget tagits ner på jorden med självklara antaganden om ekonomiska effekter, (se Grafström, DN-debatt 13 aug).** Kostnaderna som universiteten har för examination skulle inte bara övervältras på andra delar av samhället, de så kallade avnämarna. Kostnaderna skulle mångfaldigas. Förslaget om att sluta examinera och låta universiteten nå ett antaget idealtillstånd av studentdrivet engagemang kring kunskapsproduktion framstår utifrån dessa självklarheter som orealistiskt, kanske närmast naivt.

De båda debattinläggen åstadkommer emellertid tillsammans något som kan beskrivas som ett steg framåt i övervägandena kring utvecklingen när vi nu har AI. Genom inläggen blir det tydligt att AI kommer att kosta. Det faktum att vi kommer att effektivisera i de avseenden som AI bidrar med innebär inte att allt i AI-miljön blir effektivare eller billigare. Vissa av våra verksamheter kommer att bli dyrare! (Därmed inget sagt om huruvida AI innebär effektivisering totalt sett.)

För att förklara varför högre utbildning måste få bli dyrare vill jag påstå att de redskap som AI utgör innebär att en del av dagens studenter kommer till universiteten med vissa superkrafter jämfört med vad studenter tidigare gjort. Studenterna kommer att i allt högre grad kunna åstadkomma presentationer som ger sken av att de har kunskaper, utan att de faktiskt har dem. Det är i detta faktum som den nya situationen består. Tyvärr är det en otillfredsställande situation såtillvida att vi behöver studenter som faktiskt tillägnat sig kunskaperna och färdigheterna som behövs för att nå det övergripande målet med högre utbildning: att kunna bidra till en kunskapsproduktion som tar oss längre än där vi är idag. Först på så vis kan vi nå den utveckling vi behöver för att klara av att utveckla samhället för vårt gemensamma bästa.

Till saken hör att utbildning i ganska hög grad

behöver bestå av såväl undervisning som examination. Examination är lärarens starkaste styrmedel och de flesta studenters direkta målsättning. Studenterna behöver examinationen för att förstå vad de kan och hur de kan utveckla sig ytterligare. Examinationen innebär den för utbildning så viktiga feedbacken. Den är på så vis ett effektivt redskap i utbildningen. Förvisso kan examination vara mer eller mindre skarp (summativ) och mer eller mindre framåtriktad (formativ), men att ta bort examinationen innebär att beröva både lärare och studenter ett mycket användbart redskap.

Frågan blir då hur universiteten skall kunna hantera det faktum att studenter har superkrafter som gör det möjligt för dem att åstadkomma presentationer som ger sken av att de har kunskaper, utan att de faktiskt har dem, samtidigt som universiteten examinerar? Svaret ligger i de nämnda debattinläggen. Den analys som följer av förslaget att ta bort examinationen och påpekandet att en sådan åtgärd är ineffektiv slutar i att universiteten måste få återvända till de ideal som universiteten har. Studenterna skall komma till universiteten för att söka kunskap, i en ambition att utveckla sig själva. Samtidigt skall deras utvecklingsprocess följas av lärare som möter var och en som de individer de är. Att som på vissa utbildningar låta en lärare ta hand om 300 studenter i

fem eller tio veckor och sedan låta läraren examinera dessa studenter på ett anonymiserat sätt, kommer inte att fungera. I varje fall inte på en lång rad av utbildningarna. Vad som behövs är lärare som vet vilka studenterna är och som i återkommande kommunikation med dem följer deras resa. Detta motsvarar det ideal i vilket universiteten en gång startades. Att studenterna startar denna resa med superkrafter kommer antagligen att göra verksamheten mer spännande än tidigare, och studenterna kommer att behöva arbeta hårdare. Samtidigt kan resultatet överträffa vad vi tidigare lyckats med. MEN, det måste få kosta! Vad vi sparar på AI i andra delar av samhället, måste bidra till att betala vad vi behöver betala för att utveckla den kunskap vi behöver, från den nivå vi nu befinner oss.

Claes Martinson EXCELLENT LÄRARE, PROFESSOR I CIVILRÄTT

*

https://www.dn.se/debatt/ slapp-ai-fusket-fritt-och-skrota-examinationerna/.

**

https://www.dn.se/debatt/ att-ta-bort-examinationer-ar-att-skicka-rakningen-till-arbetsgivarna/.

Säkerhetstipset av Mathilda Perisa, informationssäkerhetschef

Osynliga risker i vardagens beslut

En anmälan till ett event. Ett nytt arbetssätt. En molntjänst som verkar smidig. Frågan dyker ofta upp: Är det här okej enligt GDPR? Men de största riskerna handlar sällan om enskilda Excelfiler, utan om mönster vi inte ser. När personuppgifter hanteras i system utan tydliga avtal, ansvar eller rätt skydd ökar riskerna – både för individen och för universitetet.

Göteborgs universitet är en komplex organisation med omfattande behandling av personuppgifter inom forskning, utbildning och administration. Det gör oss särskilt sårbara för brister i dataskyddet. Fel uppstår lätt när molntjänster inte följer regelverken, forskningsdata delas internationellt utan rätt skydd eller när det är oklart vem som faktiskt ansvarar för informationen.

Därför finns också ett stöd att luta sig mot. På varje fakultet finns kontaktpersoner för dataskyddsfrågor, redo att hjälpa till, från lagkrav till praktisk lösning. Vill du

komma i kontakt med din fakultets kontaktperson för dataskydd? Namn och kontaktuppgifter finns på Medarbetarportalen under sidan Personuppgiftsbehandling.

Bakom kontaktpersonerna finns dataskyddsgruppen, med kompetenser inom juridik, IT, arkiv och informationssäkerhet. Tillsammans med dataskyddsombudet arbetar de för att universitetet ska behandla personuppgifter på ett tryggt och lagligt sätt.

Du behöver inte ha alla svar själv, men du behöver veta vem du kan fråga. GU:s dataskyddsombud, David Schreiber, säger:

Vi har etablerat ett robust system för dataskydd – men det är bara effektivt om det faktiskt används och efterlevs. Eftersom i princip hela organisationen hanterar personuppgifter i någon form, behöver också alla förstå de grundläggande principerna och be om hjälp om man känner sig osäker så vi kan utbilda, förbättra och utveckla.

Men trots att stödet finns är det märkligt tyst i inkorgarna. Jakob Sandin, kontaktperson vid Samhällsvetenskapliga fakulteten, berättar:

Ibland undrar man om vi är osynliga – eller om alla bara är otroligt duktiga på GDPR. Jag önskar att fler hörde av sig. Det är mycket enklare att ställa frågan i tid än att hantera något i efterhand. Gör en bedömning, det är bättre att vi gör lite fel än att vi inte gör något alls.

Om personuppgifter ändå hamnar fel, till exempel om ett dokument mejlas till fel person, ett usb-minne tappas bort eller en obehörig får tillgång till uppgifter – då har en personuppgiftsincident inträffat. Det är allvarligt, men det viktigaste är att du agerar snabbt.

Alla misstänkta incidenter ska rapporteras direkt till dataskyddsgruppen via dataskydd@gu.se, med kopia till din närmaste chef. Universitetet är skyldig att utreda incidenten, och om den bedöms som allvarlig

måste den dessutom anmälas till Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) inom 72 timmar. Därför är tiden avgörande. Dataskyddsgruppen stöttar med bedömningen av om en incident behöver anmälas till IMY.

All information om hur du rapporterar finns på Medarbetarportalen under Personuppgiftsincidenter.

Så nästa gång du tvekar över ett dokument, en bild, ett formulär eller ett mejl – ställ frågan. Du har kontaktpersoner, riktlinjer och expertstöd i ryggen. Det kan göra stor skillnad, både för dig själv och för dem vars uppgifter vi hanterar.

Mathilda Perisa tidigare informationssäkerhetschef som nu gått vidare till annan anställning

Oscar Larsson förvaltningsjurist

Utsikten

Utsikten från Avdelning för musik och dramatik på Humanistiska biblioteket är för närvarande inte mycket att skryta med, i ärlighetens namn. I stället för att blicka ut över den vackra Renströmsparken med Näckrosdammen ser jag byggbaracker och parkerade bilar som oblygt kikar in genom fönstren.

Efter ett pass i informationsdisken är panoramavyn från bibliotekets personalrum desto mer slående. Här kan jag vilsamt låta blicken vandra under de raster jag inte dras in i högljudda diskussioner om förslaget till ny kulturkanon. Även här domineras dock utsikten sedan länge av byggarbete och personalen har fått vänja sig vid återkommande sprängningar vid Korsvägen. Det gäller att hålla stadigt i kaffekoppen. Till min förvåning har jag märkt att jag har blivit riktigt förtjust i lyftkranarna som elegant

och värdigt utför sina arbetsuppgifter. De tycks också beundras av dinosaurien som står på Universeums tak och välkomnar alla skolbarn som kommer på besök. Bakom museet ligger, som bekant, Liseberg och jag har det stora pariserhjulet i blickfånget. Särskilt grant är det när parkens julbelysning kommer på plats. Sveper jag blicken åt vänster ståtar Gothia Towers med Svenska Mässan, vilket påminner mig om den årliga bokmässan. Vid sidan av utställningen och det rika programutbudet har jag då

Vad får dig att gilla hösten?

– Mina ögon och min kamera fångar naturen i gult, mina öron lyssnar till schysst livemusik på Skeppet och jag läser en ny bok med titeln Drömmaren Rousseau. Jag kommer också att träffa nya forskare och lärare på Gu som berättar för mig vad dom gör och det tycker jag är intressant!

Fredrik Bilén, IT­supporttekniker, IT­support

– Jag gillar hösten, för den känns mer kravlös än sommaren. Inga måsten att ut och njuta av solen och värmen. Det är också mysigt att få tända levande ljus, kunna sitta inomhus och lyssna på regnet.

Anna-Karin Ryberg, utbildningshandläggare, Utbildningsvetenskapliga fakultetskansliet

möjlighet att träffa kollegor från hela Sverige. Om några år är Konstnärliga färdigbyggt och vi slipper både bilar och baracker. Då kommer gräsmattan utanför biblioteket att fyllas av picknickande studenter och lekande hundar när vädret så tillåter. Och musik kommer att strömma genom fönstren när Högskolan för scen och musik är tillbaka. Till somligas irritation och andras stora glädje!

Pia Shekhter Universitetsbibliotekarie, Humanistiska biblioteket

– Hösten har alltid för mig symboliserat energi och inspiration. Luften är lättare att andas och tankarna klarnar. Höstkaprifolens skymningsblommor blir en ledsagare i det annalkande mörkret. I år ser jag extra mycket fram emot hösten då vi väntar tillökning i familjen.

Karl-Fredrik Ahlmark, utbildningshandläggare, Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet

– Bokmässan! Och temperaturen! Det är till exempel mycket härligare att simma i havet när vattnet är lite kallare.

Annika Wall, kommunikationssamordnare, institutionen för marina vetenskaper

Frågan

AVSÄNDARE:

GU JOURNALEN

GÖTEBORGS UNIVERSITET

BOX 100

405 30 GÖTEBORG

Var? Vem? När?

• Aulan, universitetets huvudbyggnad, Vasaparken.

• Mezzosopranen Anne Sofie von Otter, operastudenten Jasperina Verheij samt pianisten Maria Ingemansson Berg, Högskolan för scen och musik (HSM).

• 17 september 2025.

Kort beskrivning

Den 17 september höll den världskända mezzosopranen Anne Sofie von Otter en masterclass för operastudenter på HSM, öppen för allmänheten.

Anne Sofie von Otter ingår i HSM:s artist-in-residence-program, som innebär att studenterna får fördjupad undervisning och konstnärligt utbyte med internationellt framstående konstnärer.

Varje artist-in-residence sträcker sig över cirka tre år och omfattar undervisning, konserter och samarbeten. För perioden 2024–2027 är Anne Sofie von Otter samt kompositören och dirigenten Vince Mendoza engagerade. Artist-in-residence-programmet stöds av Stenastiftelsen.

Ögonblicket

Foto: Johan Wingborg