GU Journalen 3-2025

GUJOURNALEN

OBEROENDE TIDNING FÖR MEDARBETARE VID GÖTEBORGS UNIVERSITET #3 SOMMAR 2025

NYHETER

Minskad tillit till USA, menar forskare

NYHETER Stor oro på ASK och PIL

REPORTAGE

Med sikte på fåglar

Samtal

utan ord

Musiken är en förenande kraft, menar Tobias Granmo

GU JOURNALEN

har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Göteborgs universitet, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

T.f chefredaktör & ansvarig utgivare: Eva Lundgren, tel: 0709 691014, e-post: eva.lundgren@gu.se

Redaktör

Allan Eriksson tel: 0708 729142 e-post: allan.eriksson@gu.se

Fotograf: Johan Wingborg, tel: 0705–595 38 01, e-post: johan.wingborg@gu.se

Layout: Anders Eurén, tel: 0732 576240 e-post: anders.euren@gu.se

Adress: GU Journalen, Göteborgs universitet, Box 100, 405 30, Göteborg e-post: gu­journalen@gu.se Upplaga: 4 000 ex ISSN: 1402­9626

Material: För obeställt material ansvaras ej. För ej signerat material ansvarar redaktionen. Citera gärna, men ange källan. Adressändring: Gör skriftlig anmälan till redaktionen.

Tryckeri: ÅTTA FYRTIOFEM

Nyheter 04–20

04 Kristineberg hoppas på Polarforskningssekretariatet.

05 Unik forskning vid Gullmarn.

06 USA tappar i trovärdighet, enligt Ellen Lust.

08 Friheten är inte självklar.

09 Hårt slag mot global hälsa.

10 Inte svårt för humanister att få jobb.

11 Folkhälsovetarna fyller 20 år.

12 Patienter viktiga medforskare.

14 Internationella doktorander blir allt fler.

16 Oro för Albatrossarkivet.

17 Mycket arbete med EAIA­konferensen.

18 PIL och ASK föreslås gå samman.

19 Konst och forskning berikar varandra.

20 Sverige behöver ett Pew­institut.

Profilen 22–25

22 Tongivande ny professor.

Reportage 26–36

26 Med fokus på studenternas språk.

28 Daniel Arvidsson vet hur man får folk att träna rätt.

30 AI – en utmaning för forskningen.

33 Chat GPT kräver ansvarsfull användning.

34 Starta om datorn!

35 Fågelskådare hjälper forskare.

Fågelexpert i stort projekt.

Folk 40–52

40 När journalisterna släpptes in på universitetet.

42 Hatten på för doktoranderna.

44 AI i fokus för seminarium.

45 Nobelt besök på Handelshögskolan.

46 Högtidligt då professorer installerades.

48 Debatt: Hotad språk­ och skrivutveckling.

50 Ny säkerhetstid.

51 Utsikten

52 Överraskande diplomering.

Innehåll

Han vet hur du ska träna.

Musik i generna.

Forskar om utsatta människor.

Små steg för klimatet – stora kliv för hälsan

ommaren närmar sig – och med den ett välförtjänt andrum för många av oss. Men innan vi tar klivet ut i ledigheten vill jag lyfta två aktuella händelser som ger anledning till både stolthet och framtidstro.

För det första: nu finns ett beslut om färdriktningen för Göteborgs universitets arbete med att minska vårt klimatavtryck under perioden 2025–2027. Det är en konkret plan för hur vi ska fortsätta resan mot att halvera våra koldioxidutsläpp till 2030 jämfört med 2019, i enlighet med Klimatramverket.

Vi fokuserar på fyra områden där vi vet att åtgärder gör verklig skillnad. Det är inköp, lokaler, resor och – inte minst – bättre uppföljning. Ett exempel värt att nämna är ett återbrukssystem för möbler som ska införas för hela universitetet. Arbetet med att effektivisera våra lokaler får nya verktyg och incitament. Det handlar både om att spara utsläpp och resurser – och om att organisera verksamheten smartare. Jag hoppas och tror att färdriktningen blir ett stöd i det dagliga arbetet, och ser fram emot resultatet av det engagemang

och den kreativitet jag vet finns för denna oerhört viktiga fråga.

En annan positiv nyhet är att vi är på god väg att tillsätta drottning Silvias professur i global barn­ och ungdomshälsa, med särskilt fokus på psykisk hälsa. Förra veckan intervjuades fyra mycket kvalificerade kandidater, och nu återstår bara det sista arbetet innan beslut kan fattas. Den här fakultetsövergripande professuren representerar vår ambition att bidra till viktiga samhällsutmaningar – i Sverige och i världen – med tvärvetenskapliga forskningsansatser som gör skillnad på riktigt.

Med det sagt vill jag önska er alla en fin försommar. Oavsett om ni ska ut i skärgården, sätta er på nattåget till kontinenten eller bara njuta av en lugnare takt i stan – ta hand om er själva och varandra. Och kom ihåg: varje insats räknas, både för klimatet och för människors hälsa.

Rektor MALIN BROBERG

et är rena repressalierna, förklarade

Claudia Goldin, professor vid Harvard University samt 2023 års mottagare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Hon var här för att hålla Handelshögskolans årliga Tore Browaldh­föreläsning, som handlade om kvinnorörelsen i USA. Men för GU Journalen berättade hon också om sin oro över utvecklingen i USA.

– Att presidenten ger sig på just Harvard är förstås för att vi är det äldsta och mest prestigefulla av alla amerikanska lärosäten. Det senaste beslutet är att dra in visumen för våra cirka 7 000 internationella studenter. Beslutet är olagligt och bygger dessutom på missuppfattningen att det är USA som bekostar deras utbildning. Så är det inte alls, de betalar själva eller med hjälp av stipendier.

Ellen Lust, föreståndare för Institutet för samhällsstyrning och lokal utveckling vid Yale University och Göteborgs universitet, menar att det nu är ännu viktigare att europeiska lärosäten står upp för de akademiska värdena och blir en fristad för internationell forskning.

Att internationella samarbeten är betydelsefulla även vid GU, visar inte minst det ökade antalet utländska doktorander. Migrationslagarna ställer dock till problem, både under doktorandstudierna och efter examen för dem som vill stanna i Sverige. En översyn över reglerna är dock på gång.

AI­modeller är något som på kort tid nästan blivit vardagsverktyg. Men AI:n ställer till problem också. Kanske måste forskare och lärare åter börja ställa de grundläggande frågorna: Varför skriver och undervisar vi och för vem?

GU Journalen önskar alla läsare en riktigt härlig sommar!

Zara-Louise Cowan och Fredrik Jutfelt har hämtat fisk vid bryggan.

Nytt hopp för Kristineberg

Just nu pågår förhandlingar med Polarforskningssekretariatet om att överta ansvaret för Kristineberg centrum för marin forskning och innovation. Förhoppningen är att ha en avsiktsförklaring klar den 30 juni.

Nu oroar sig ett stort antal marina forskare för att Fakulteten för naturvetenskap och teknik inte kommer att bidra med tillräcklig finansiering för att säkra avtalet.

DET VAR SOMMAREN 2023 som rektor gav Naturvetenskapliga fakultetsstyrelsen i uppdrag att utreda vilken marin forskningsstation som inte längre ska ha GU som huvudman. Den 25 januari 2024 presenterade utredaren Ingrid Petersson sitt förslag, som innebär att GU lämnar huvudmannaskapet för Kristineberg och kvarstår som ensam huvudman för Tjärnö marina laboratorium.

Både Research Institutes of Sweden (RISE) och Polarforskningssekretariatet har

sedan dess visat intresse för att ta över Kristineberg. Under våren har det varit med Polarforskningssekretariatet fakulteten diskuterat. Förhandlingarna har bland annat handlat om GU:s bidrag till stationen under en övergångsperiod på fyra år. Det förklarar Fredrik Jutfelt, professor i zoologisk fysiologi. – Den plan som varit föremål för samtal handlar om att GU minskar sin årliga finansiering från 18,5 miljoner kronor under 2024 och 2025 till 11 miljoner kronor per år fram till och med 2029. Fakulteten föreslås stå för 5,5 miljoner medan resten finansieras av institutionen för marina vetenskaper, som är värd för Kristineberg, och institutionen för biologi och miljövetenskap. I detta sammanhang har Sjöbergsstiftelsen lovat ett stöd på 50–75 miljoner kronor under fem år som bland annat ska gå till två nya lektorstjänster och anställning av doktorander.

Om Polarforskningssekretariatet tar över innebär det en win­win­situation, menar Joachim Sturve, professor i ekotoxikologi.

»Om avtalet går i hamn får GU ännu mer forskning inom området och dessutom till en lägre kostnad.«

Joachim Sturve

– Vi har redan flera forskare med ett starkt polarintresse. Om avtalet går i hamn får GU ännu mer forskning inom området och dessutom till en lägre kostnad. Samtidigt tar sekretariatet över en forskningsstation i världsklass som, i linje med Sveriges strategiska forskningsprioriteringar, kan utvecklas till ett nationellt nav för polar­ och marinvetenskap.

Också för forskning om mänsklig miljöpåverkan är Kristineberg utmärkt, förklarar Ingela Dahllöf, professor i marin ekotoxikologi.

– Vi har Stenungsund några mil åt söder, Brofjordens oljehamn strax norrut samt flera småsamhällen runt omkring. Förutom forskning bedrivs

här också mycket utbildning med stora möjligheter att jobba experimentellt ute i fält. Det korta avståndet från Göteborg gör det också smidigt för både studenter och forskare att komma hit över dagen.

Det som nu oroar forskarna är ett nytt förslag som innebär att fakulteten ytterligare minskar sin del av finansieringen, från föreslagna 5,5 till 1,9 miljoner kronor per år. Det har lett till att 114 marina forskare undertecknat ett brev till rektor där de menar att det nya förslaget riskerar stoppa avtalet. I så fall hotar nedläggning av den nära 150­åriga stationen, förklarar Fredrik Jutfelt.

– OM KRISTINEBERG avvecklas finns planer på att föra över viss verksamhet till Tjärnö marina laboratorium. Men den forskning som finns här kan inte göras någon annanstans. Dels är Gullmarn en perfekt plats för forskning på alla typer av miljöer från öppet hav till grunda vikar och med möjlighet att pumpa både yt­ och djupvatten in i stationen. Dels kräver vår forskning speciallabb. Vi får

dessutom inte plats på Tjärnö Kristineberg är ett starkt varumärke för GU, framhåller Joachim Sturve. – Under uppdrag utomlands träffar jag ofta kollegor som minns Kristineberg med värme. Att inte ta chansen att säkra Kristinebergs framtid, minska den ekonomiska belastningen för GU och samtidigt stärka GU:s ledarskap inom marin­ och polarforskning känns väldigt kortsiktigt.

GÖRAN

HILMERSSON, dekan på Fakulteten för naturvetenskap och teknik, vill i dagsläget inte uttala sig om de pågående förhandlingarna.

– Vi står i kontinuerlig dialog med Polarforskningssekretariatet kring ett eventuellt övertagande och min förhoppning är att vi ska hitta en lösning. Men jag kan inte säga så mycket mer just nu eftersom vi befinner oss i ett kritiskt läge där mycket kan ändras på kort tid. Verksamheten på Kristineberg är mycket viktig för forskare vid fakulteten men fakulteten har också annan mycket viktig verksamhet.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

→Fakta: Kristinebergs zoologiska hafsstation grundades 1877 och är därmed en av världens äldsta marina fältstationer. Fram till och med 2007 drevs stationen av Kungl. Vetenskapsakademien, i nära samverkan med GU. Åren 2008–2017 var stationen en del av Sven Lovén centrum för marina vetenskaper, som 2017 bytte namn till Lovén centrum för marin infrastruktur. Sedan 2018 hör stationen till institutionen för marina vetenskaper. I januari 2022 bildades konsortiet Kristineberg center för marin forskning och innovation med GU som huvudman, och i samverkan med IVL Svenska Miljöinstitutet, Chalmers, KTH och Research Institutes of Sweden (RISE).

150 år av data vid forskningsstationen

Det är Gullmarsfjorden som gör Kristineberg till en världsunik forskningsstation. Här finns både öppet hav och skyddade vikar, djup- och ytvatten med sina olika organismer, samt miljöer med skilda typer av mänsklig påverkan. – Den marina forskningsstationen är dessutom en av världens äldsta med 150 år av data från olika mätingar, konstaterar Sam Dupont, docent i marin ekofysiologi.

NÄR GU JOURNALEN besöker Kristineberg har Zara­Louise Cowan, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, precis varit nere vid bryggan för att hämta fisk: torsk, smörbult, skärsnultra och sandstubb. Hon är forskningsledare för VR­projekt Känslighet för klimatförändringar i olika livsstadier hos fisk som undersöker om vissa livsstadier hos fisk är mer sårbara för den globala klimatförändringen än andra.

– Nästan alla fiskar är ektoterma, deras kroppstemperatur regleras alltså av temperaturen i det omgivande vattnet. Den typen av djur påverkas extra mycket av klimatförändringen. Enligt vissa studier, som dock kritiserats för metodologiska inkonsekvenser, är fiskar extra känsliga under embryo ­ och lekstadierna. För att undersöka om det här verkligen stämmer gör min grupp försök på flera fiskarter som i olika livsstadier utsätts för högre temperaturer.

KRISTINEBERG ÄR EN perfekt plats för den här typen av forskning, menar Fredrik Jutfelt, professor i zoologisk fysiologi och ledare för ett ERC Consolidatorprojekt som delvis utförs på Kristineberg. – Kristineberg är en unik forskningsstation med ett dussin stora kar där man kan göra experiment med vatten som genomströmmas av både djupvatten från Nordsjön och ytvatten från Östersjön. På så sätt kan vi göra experiment på land som liknar hur det ser ut i de naturliga miljöerna.

Sam Dupont har varit verksam vid Kristineberg i 22 år. Han förklarar att den snart 150­åriga stationen utgör en väldigt speciell kombination av historia och modernitet.

– Att ha långa tidsstudier är viktigt, inte minst inom klimatforskning; i juni observerade vi exempelvis värmevågor i fjorden som hade 6 grader högre temperatur än för 100 år sedan. Sedan GU tog över 2008 har stationen moderniserats och är nu välutrustat med ny teknik och nya labb. En gästforskare uttryckte det som att stationen kombinerar fördelarna med att vara på ett fartyg med lyxen av att vara i land.

STORA UPPTÄCKTER HAR genom åren gjorts på Kristineberg, berättar Sam Dupont.

– Inom djurriket finns 31 stammar, eller fyla, exempelvis blötdjur, svampdjur och leddjur. Det är inte varje dag man hittar ett nytt fylum men de två senaste upptäckterna bygger på arter som samlats in på Kristineberg.

Flera EU­finansierade projekt pågår här, bland annat Contrast, Bio-plastics Europe, Aquavitae, AQUASERV samt IrISCC.

Men GU är det lärosäte som använder stationen mest och utgör därför något av stationens själ, förklarar Sam Dupont. – Många av forskarna tillhör världseliten inom sitt område, publicerar i högt rankade tidskrifter och medverkar i internationella paneler, som IPCC:s klimatrapporter. Vi vill förstås utveckla verksamheten ytterligare och om Polarforskningssekretariatet tar över kommer det att innebära nya möjligheter. Under 2025 kommer vi exempelvis att ta emot tre gästande polarforskare, en från Irland, en från USA och en från Sverige. Ytterligare en forskare kommer under 2026, från Nya Zeeland.

Sam Dupont

”Internationell forskning gör oss starkare”

Trump-administrationens nedskärningar slår hårt mot amerikansk forskning – men konsekvenserna märks även i Europa och globala syd. Det menar statsvetarprofessorn Ellen Lust, som just nu är tjänstledig på deltid från Göteborgs universitet och verksam vid Cornell University.

– DET ÄR EN långsiktig katastrof, säger Ellen Lust, när jag ringer upp henne i bostaden utanför New York. Hon syftar på de neddragningar och inskränkningar som på kort tid förändrat spelplanen för universitet, forskare och samarbetspartner – både i USA och internationellt.

– Jag tror de flesta av oss är förvånade över hur snabbt det har gått och den enorma mängden förändringar – från alla håll samtidigt. Om vi från och med imorgon skulle backa från allt som gjorts, är det som en porslinstallrik som åkt ner i golvet. Man kan försöka laga den, men den blir aldrig riktigt likadan igen. Och jag tror ärligt talat att det är där vi befinner oss.

TRUMPADMINISTRATIONEN har på kort tid skurit ned kraftigt på finansieringen av forskning, utvecklingsbistånd och universitetsstöd – bland annat genom att stoppa eller

urholka program som USAID, Fulbright­Hays­stipendier och Title VI­ grants som stöttar studier i främmande språk och områdesstudier i Afrika, Latinamerika, Mellanöstern och Asien.

– Det är inte bara resurserna som försvinner utan också tilliten till USA:s roll i världen. Vi brukade ses som ett land som sträckte ut handen. Nu har vi förlorat mycket av den identiteten.

Ellen Lust konstaterar att flera samarbeten med amerikanska forskare och institutioner har pausats eller ställts in. En planerad GLD­konferens i Ithaca ställdes in efter visumproblem och deltagarnas oro för att resa till USA.

– DET PÅVERKAR BÅDE forskares vilja att resa till USA och studentflödet. Fler söker sig nu till Europa. Och när finansiering till fältstudier i exempelvis Afrika stryps, påverkar det både våra samarbeten och de lokala partnernas arbetsmiljö. Dagens forskning är i högsta grad internationell och beroende av samarbetspartner över gränserna. Efter ett vulkanutbrott i Spanien samarbetade forskare från Cornell University med spanska kollegor som tillsammans utvecklade ett övervakningssystem som nu skyddar Yellowstone nationalpark i USA.

Ellen Lust påpekar att även

Ellen Lust menar att de minskade satsningarna på universiteten kommer att leda till en katastrof.

Sverige har skurit hårt i biståndsstödet till Sida, men att USA:s neddragningar är av en helt annan omfattning – och sker parallellt med en politisk kampanj mot elituniversitet, ofta med Ivy League i skottlinjen.

FORSKARE SOM ARBETAR med kontroversiella teman –som till exempel mångfald, klimat och global hälsa – har fått projekt stoppade. Bland annat har det drabbat en av hennes kollegor som forskar om genus och auktoritarianism i Mellanöstern. Problemet är att detta skapar självcensur, enligt Ellen Lust.

– Det finns en rädsla att säga för mycket, eftersom man kan bli en måltavla. Universitetsledningar säger att de försvarar yttrandefriheten, men man undrar hur länge de verkligen kan skydda sina forskare.

Det finns även hot mot internationella studenter.

»Universitetsledningar säger att de försvarar yttrandefriheten, men man undrar hur länge de verkligen kan skydda sina forskare.«

Ellen Lust

Harvard är ett exempel där studentvisum stoppas eller återkallas. Dessutom rapporteras det att immigrationsmyndigheten ICE efterfrågar listor på demonstranter.

ELLEN LUST menar att universiteten måste stå upp för sina värderingar. Hon föreslår att man underlättar dubbla akademiska hemvister – till exempel mellan USA och Europa – och att man breddar förståelsen för vilka forskningsfält som nu är sårbara.

– Det handlar inte bara om

samhällsvetare eller hälsovetare i globala syd, utan även om till exempel datavetare som samarbetar med Kina eller Indien. De riskerar också att bli hårt drabbade.

Samtidigt öppnas ett fönster för europeiska universitet att ta en större roll. Ellen Lust berättar att en amerikansk kollega just nu söker ett korttidsstipendium för att komma till Göteborg.

– DET ÄR OCKSÅ VIKTIGT att europeiska universitet står fast vid sina egna värderingar, även under tryck från högerpopulistiska regeringar. Att vara en fristad för fri forskning är ett stöd för hela det globala akademiska systemet.

På frågan hur oroad hon är inför framtiden, svarar Ellen Lust att det sannolikt kommer att bli värre innan det blir bättre.

– Många tror att det inte kan bli värre. Men det kan det. Det finns mycket vi ännu

inte sett effekterna av – som en möjlig beskattning av universitetsstiftelser, eller generella förbud mot samarbete med vissa länder. Hon avslutar med en uppmaning till sina kollegor, både i USA och i Europa: – Internationell forskning gör oss starkare. Nu behöver vi stå upp för den tillsammans.

Text: Allan Eriksson

Foto: John G. Mabanglo, EPA/TT

→ Fakta: Ellen Lust grundade det inflytelserika forskningsinstitutet GLD (Governance and Local Development Institute) när hon var vid Yale år 2013. Forskningen är global och har till syfte att undersöka varför vissa samhällen lyckas skapa goda levnadsvillkor medan andra misslyckas.

I slutet av maj hölls en protestaktion på Standford University.

”Vi kan inte ta friheten för given!”

Hoten mot akademisk frihet växer och Europa måste agera, menar GU:s rektor Malin Broberg.

– Det som händer i USA är en varningsklocka. Vi måste vara vaksamma och stå upp för kunskapens oberoende, säger hon.

NÄR FRANKRIKES president Emmanuel Macron och EU­kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i början av maj samlade Europas rektorer till ett toppmöte i Paris deltog Malin Broberg, som en av fem svenska universitetsledare.

På mötet presenterades ett ”superstöd” till europeisk forskning, på cirka 5,4 miljarder kronor, och lagstadgade garantier om fri forskning och satsningar på innovation.

– Det var en tydlig markering om att akademisk frihet måste försvaras. Att två världsledare ägnade sina tal åt forskning, frihet och vikten av kunskap var både stärkande och oroande. Att vi ens befinner oss i ett läge där detta måste sägas högt.

MALIN BROBERG är djupt bekymrad över utvecklingen i USA där forskare stoppas vid gränsen, viktiga databaser riskerar att raderas och vissa forskningsområden som klimat, genus och global hälsa ifrågasätts.

– Det finns en växande osäkerhet. Forskare undviker att delta i konferenser i USA. Det här händer snabbt och det påverkar oss.

»Att två världsledare ägnade sina tal åt forskning, frihet och vikten av kunskap var både stärkande och oroande.«

Malin Broberg

För Göteborgs universitet har det redan fått konkreta konsekvenser. Ett stort trafiksäkerhetsprojekt i Angola, finansierad via USAID, har stoppats till följd av nedskärningar.

Men trots ökad oro i världen ser Malin Broberg att Europa nu har en möjlighet att svara och ta initiativet.

– Det finns en styrka i att samla sig mot ett yttre hot. Det kan minska interna konflikter och tydliggöra de värden vi delar. Vi har länge förlitat oss mycket på USA. Vi behöver bredda våra samarbeten mot nya regioner i världen att samarbeta med: Sydamerika, Afrika och Sydostasien. Där finns en stor potential.

DISKUSSIONER FÖRS vid både svenska och europeiska lärosäten om att amerikanska forskare kan komma att söka sig bort från USA. Även om GU ännu inte märkt någon större ökning, ser Malin Broberg en möjlighet att attrahera yngre forskare.

– Sverige är ett bra land för småbarnsfamiljer – jämställt, tryggt och stabilt. Det ekonomiska pusslet går ofta ihop bättre här i början av karriären.

Men hon tonar ner idén om att locka toppforskare från USA.

– Det låter fint men är orealistiskt. Att flytta en etablerad forskningsmiljö kräver enorma resurser. Det handlar om hundratals miljoner, inte tiotals miljoner. Och migrationsreglerna för medföljande gör det ännu svårare.

DÄREMOT TROR HON att det kan bli aktuellt att rekrytera europeiska forskare som tidigare flyttat till USA – särskilt i en tid då många amerikanska universitet infört anställningsstopp.

– I oroliga tider söker man sig ofta hemåt. Det kan öppna ett fönster för återetablering i Europa.

Men viktigast just nu är att visa solidaritet, tycker Malin Broberg.

– Hör av dig till dina amerikanska kollegor och visa stöd. I en multipolär världsordning kan hoten mot friheten också leda till nya samarbeten och nya allianser – både i Europa och globalt.

På mötet i Paris talades det inte bara om pengar och politik, utan även om upplysningens värden.

– Någon beskrev det som att vi lever i en tid av endarkment snarare än enlightenment. Jag vet, det låter dystert men vi får inte heller vara naiva. Det som händer i USA är också en varningsklocka för Europa. Det är just därför vi måste jobba aktivt för akademins självständighet. Vi kan inte ta den för given.

HON PÅMINNER också om att svenska universitet har ett svagare skydd mot politisk styrning än amerikanska.

– Det krävs inte mycket för att försämra vårt läge. Därför måste vi ha en tydlig strategi för hur vi arbetar med dessa frågor och visa vårt bidrag till samhällets utveckling och välstånd.

Men det finns också hopp. – Det finns ett sug efter kunskap, efter lösningar. Vi har en stark forskningsregion, inte minst inom hållbarhet och hälsa. Om vi visar hur forskning bidragit till att minska dödlighet och sjukdom, då kan vi också stärka tilliten och skyddet för forskningens frihet.

Allan Eriksson

– Nedmonteringen av den akademiska friheten i USA går väldigt snabbt, menar rektor Malin Broberg.

Foto: JOHAN WINGBORG

Trumps politik slår hårt mot global hälsa

När USA skär ner på bistånd och forskning drabbas gravida kvinnor och små barn i världens fattigaste länder särskilt hårt. Gunilla Krantz, seniorprofessor i global hälsa, har följt utvecklingen i decennier och ser med växande oro på följderna.

SEDAN BÖRJAN AV 2000­talet har Gunilla Krantz arbetat med global hälsa i länder som Vietnam, Pakistan och Rwanda och sett på nära håll hur bistånd och forskningssamarbeten kan bidra till förändring.

– Fattigdomen och konfliktsituationen är grunden till situationen i framför allt Afrika söder om Sahara. Låg utbildningsnivå, hög barnadödlighet, allvarliga infektionssjukdomar – allt hänger ihop, säger hon.

Under Trump ­administrationen har USA hotat med att dra sig ur WHO och dragit tillbaka finansiering från flera internationella organisationer och strypt stora delar av biståndet via USAID, något som påverkar insatserna inom hiv, malaria, mödravård och vaccinationer i världens fattigaste länder. Uppskattningsvis kommer miljontals människor att dö som en följd av det indragna stödet.

Redan 2022 genomförde regeringen stora nedskärningar i svensk biståndspolitik till Sida – något Gunilla Krantz menar inte uppmärksammades tillräckligt. Hennes projekt i Rwanda fick plötsligt halverad budget.

– Vi stod helt handfallna. Nedskärningarna slog hårt mot forskningsprogram som byggts upp under decennier.

– Det är de mest utsatta som drabbas av USA:s nedskärningar, påpekar Guniilla Krantz.

»Att lyfta människor ur fattigdom är det mest långsiktigt hållbara vi kan göra.«

Gunilla Krantz

När man avbryter fleråriga samarbeten med länder som Rwanda eller Mocambique förlorar man både relationer och det förtroende som tagit decennier att bygga upp.

Tre år senare har världens klyftor förvärrats. Hon menar att Trumps politik och retorik präglats av en grundläggande oförståelse för fattigdom och globalt ansvar.

– DET ÄR SÅ KORTSIKTIGT . Att lyfta människor ur fattigdom är det mest långsiktigt hållbara vi kan göra, även ur ett globalt säkerhets­ och migrationsperspektiv. Trump vill inte ha migranter, men ser inte att det enda sättet att minska migrationen är att förbättra livsvillkoren där människor bor.

Hon lyfter Rwanda som

ett exempel på ett land där bistånd och forskning verkligen gett resultat. Vaccinationsprogrammen är välfungerande, skolplikten har utökats och sjukförsäkring samt en liten pension har införts.

– Det är ett land som vill framåt. När pandemin kom, beslutade regeringen att börja producera mRNA­vaccin. Många trodde inte detta var möjligt men nu får man draghjälp av Biontec, som sätter upp en verksamhet i Rwanda. Så gör man skillnad.

Men den här typen av framsteg kräver stabil finansiering och långsiktiga partner. Och när USA drar sig ur, påverkar det även andra aktörer. WHO står inför stora underskott, och pressen ökar på EU att ta över. För att möta de globala hälsoutmaningarna krävs både akuta insatser och en kraftfull och samordnad insats från EU, menar Gunilla Krantz.

– Frågan är om EU klarar det. Det handlar inte bara om pengar: det handlar om att visa globalt ansvar. Klimat, migration och hälsa är viktiga områden som ju samverkar

och påverkar människors chanser att ta sig ur fattigdom.

Men Trumps politik hindrar inte bara forskningen i USA utan även svenska forskare berörs när anslag dras in och vetenskapliga rapporter på amerikanska databaser raderas. Flera myndigheter undviker eller har börjat ta bort ”känsliga” ord i sina dokument och på sina webbsidor.

– DET ÄR RIKTIGT allvarligt. Vissa områden får inte längre forskas på. Det påminner om auktoritära regimer, säger Gunilla Krantz, som påpekar att det nu kommer förfrågningar från amerikanska forskare som vill flytta till Sverige.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

→Fakta:

United States Agency for International Development (USAID) är USA:s biståndsmyndighet och står för 42 procent av världens humanitära bistånd, inklusive insatser inom global hälsa, jämställdhet, utbildning och katastrofhjälp samt forskning. Under Trumps tid i Vita huset har stödet till centrala program minskat kraftigt, särskilt inom sexuell och reproduktiv hälsa, vilket fått globala konsekvenser.

Världshälsoorganisationen (WHO) är FN:s samordnande organ för internationellt hälsoarbete. Organisationen spelar en nyckelroll vid globala hälsohot, som pandemier, men arbetar även långsiktigt med vaccinprogram, sjukdomsbekämpning och hälsosystem i låginkomstländer. USA har historiskt varit en av WHO:s största givare, men Trumps administration har försökt dra tillbaka både stöd och medlemskap.

Även humanister får jobb efter examen

Cirka 90 procent av de GU-studenter som läst inom områdena pedagogik, lärarutbildning samt hälso- och sjukvård har jobb under året efter examen. Det visar GU:s årsredovisning, som pekar på att allt fler av universitetets studenter tidigt etablerar sig på arbetsmarknaden.

– Men undersökningen är missvisande när det gäller området konst och humaniora, menar Magnus MacHale-Gunnarsson, utredare på Planerings- och uppföljningssektionen.

AV DE STUDENTER vid GU som 2021 tog examen på grund­ eller avancerad nivå var 84 procent etablerade på arbetsmarknaden under efterföljande år. Det är en ökning med 5 procentenheter jämfört med året innan. Förutom utbildningar inom skola och vård­ omsorg, ligger också utbildningar inom samhällsvetenskap, juridik, handel, administration, naturvetenskap, matematik och data högt.

Området humaniora­konst har ökat etableringsgraden sedan året innan med hela 12 procentenheter. Det innebär att cirka 48 procent av dessa studenter är etablerade under året efter examen. Trots en mycket positiv utveckling ligger alltså etableringsgraden betydligt lägre inom detta område, enligt årsredovisningen.

Erika Alm, vicedekan för utbildningsfrågor på Humanistiska fakulteten, menar att sammanblandningen av konst och humaniora ger en svårtolkad bild av situationen.

– Inom det konstnärliga området är det vanligt att i början helt eller delvis försörja sig på stipendier och det brukar ta några år att etablera sig. Det behöver inte innebära något misslyckande som konstnär.

HON PÅPEKAR att årsberättelsens siffror bygger på måttet etableringsgrad från SCB, som ger väldigt snäva ramar för vad etablering på arbetsmarknaden innebär.

– Det handlar om att ha en viss årsinkomst och om att inte ha haft kontakt med arbetsförmedlingen eller varit föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder under den månad som undersöks. Den som är egen företagare, anställd inom ett projekt eller försörjer sig genom stipendier räknas inte som etablerad även om hen jobbar heltid.

Måttet etableringsgrad antyder att de som inte är etablerade är arbetslösa. Så behöver det alltså inte alls vara, menar Magnus MacHale­Gunnarsson som förklarar att SCB också har andra mått, exempelvis huvudsaklig inkomstkälla som årsredovisningen

»Om man räknar så blir andelen humanister och konstnärer som arbetar under året efter examen 97 procent.«

Magnus MacHale-Gunnarsson

hade kunnat använda istället. – Inom humaniora finns många studenter som läser för att det är kul, exempelvis pensionärer. Inte heller konstnärerna förväntar sig i särskilt hög grad att få en vanlig anställning utan har siktet inställt på att bli egna företagare. Att utgå från huvudsaklig inkomstkälla innebär därför ett rättvisare sätt att mäta, eftersom föräldralediga samt ålders­ och förtidspensionärer räknas bort, medan alla vars förvärvsinkomst överskrider a­kassa inkluderas. Om man räknar så blir andelen humanister och konstnärer som arbetar under året efter examen 97 procent.

Magnus MacHale­Gunnarsson påpekar också att universiteten i huvudsak utbildar inom yrken där efterfrågan är stor.

– STUDENTER INOM humaniora och konst utgör endast cirka 6 procent av alla nyutexaminerade. Det är alltså varken sant att högskolan i särskilt hög grad utbildar inom områden som arbetslivet inte efterfrågar eller att de relativa fåtal som läser exempelvis humaniora eller konst blir arbetslösa.

Erika Alm påpekar att humanister får jobb inom en mängd områden där det inte självklart framgår vilken relevans deras utbildning har för arbetsuppgifterna.

– Exempelvis kan goda språkkunskaper vara helt avgörande för att få en viss anställning, trots

Illustration: ANDERS EURÉN

att betydelsen av språkutbildning inte framgår av tjänstebeteckningen.

Samtidigt som det alltså inte stämmer att humanister har svårt att få jobb, påpekar Erika Alm betydelsen av att fakulteten aktivt jobbar med karriärvägledning och arbetslivssamverkan.

– Vi vill förstås ytterligare öka studenternas möjligheter att visa vilka kunskaper de har, både generella och speciella. I andra länder, exempelvis Storbritannien, värderas klassiska humanistiska ämnen i många fler sammanhang än här. Det är bland annat därför vi startat kandidatprogrammet Filosofi, politik och ekonomi där humaniora kombineras med samhällsvetenskap. Vi arbetar också på att skapa fler möten mellan studenter och arbetsgivare så att dessa förstår att kulturell kompetens är viktigt.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: I GU:s årsredovisning mäts etablering på arbetsmarknaden enligt UKÄ:s kriterier, som bygger på måttet etableringsgrad från Statistiska centralbyrån (SCB). Dessa omfattar uppgift om sysselsättningen i november det aktuella uppföljningsåret, nivån på arbetsinkomsten och indikationer på arbetslöshet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt detta mått ökade andelen GU­studenter som examinerades 2021 och som etablerade sig på arbetsmarknaden under året efter examen. 84 procent av studenterna med examen på grund­ eller avancerad nivå har jobb, vilket är 5 procentenheter högre än motsvarande utfall ett år tidigare. Den högsta etableringsgraden, 90 procent, finns inom pedagogik och lärarutbildning, följt av hälso­ och sjukvård samt social omsorg på 89 procent. För samhällsvetenskap, juridik, handel och administration är etableringsgraden 82 procent, följt av naturvetenskap, matematik och data med 79 procent. Inom humaniora och konst är etableringsgraden 48 procent, en ökning med 12 procentenheter från året innan. Med måttet huvudsaklig inkomstkälla har 97 procent inom humaniora och konst arbete året efter examen.

20 år med folkhälsa

Hälsoekonomi, epidemiologi och genusfrågor var några viktiga områden när det folkhälsovetenskapliga programmet startade vid GU 2004.

Den 15 maj, i samband med European Public Health Week, firade programmet 20 år med ett evenemang som bland annat innehöll presentationer av fem alumner.

HUVUDTALARE VAR NASON Maani, universitetslektor i global hälsopolitik vid universitetet i Edinburgh, som via länk föreläste om kommersiella faktorer som påverkar hälsan. Ett tydligt exempel var hur man skapar acceptans för alkoholreklam.

– Brittiska tillverkare av whiskey påstår bland annat att deras produkter inte är farliga om de dricks i måttliga mängder. Samtidigt riktar de sina annonser till storkonsumenterna, det vill säga till äldre män i socialt utsatta områden. Det beror på att dessa personer, som utgör 20 procent av kunderna, står för 80 procent av konsumtionen; den inkomstkällan vill tillverkarna alltså hålla kvar, trots deras prat om ansvarsfullt drickande.

Det var 2004 som Sahlgrenska akademin startade ett treårigt kandidatprogram i folkhälsovetenskap med en frivillig ettårig magisterpåbyggnad. Det berättar Gunnel Hensing, professor i socialmedicin, som var den första ordföranden i utbildningens programnämnd.

– NÄMNDEN VAR OVANLIGT tvärvetenskaplig med representanter för Sahlgrenska akademin, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Handelshögskolan, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap samt samhällsföreträdare. Jämlik hälsa var själva nyckelbegreppet för utbildningen som innehöll ämnen som livsåskådning och människosyn, genus och hälsa, hälsooch sjukvårdens administration samt en genomgång av vetenskapliga metoder och fältstudier.

Programmet fyllde vid starten ett stort behov och hade 1 050 sökande till 30 platser redan första året och 1 209 sökande året därpå, berättar Annika Jakobsson, en av programmets initiativtagare.

– När Högskoleverket gjorde en utvärdering 2006 framhöll man bland annat utbildningens tydliga och starka profilområden samt den exemplariska integreringen av ett genusperspektiv genom hela programmet. En undersökning från

Monica Hunsberger invigningstalar.

2014 visar att våra studenter hade en bred bakgrund. Förutom examen i folkhälsovetenskap, fanns här personer som studerat bland annat offentlig förvaltning, socialt arbete och mänskliga rättigheter; även en sjuksköterskeexamen var vanligt bland studenterna.

EFTER ETT ANTAL ÅR avtog dock intresset för kandidatprogrammet som så småningom lades ner; den sista studentkullen antogs 2017, berättar Gunnel Hensing.

– Då var redan två masterprogram igång, ett i folkhälsa som startat 2010, och ett i global hälsa från 2016.

Det senare programmet innebär ett samarbete mellan Sahlgrenska akademin, Handelshögskolan, Samhällsvetenskapliga fakulteten och Humanistiska fakulteten och utvecklades bland annat av docent Monica Hunsberger, idag koordinator för masterprogrammet i folkhälsa. Det är ett program som får sökande från hela världen, berättar hon. – För 2025 har vi fått över 1 000 ansökningar, varav vi väljer ut cirka 40. Många kommer från Europa, men också från Australien och Brasilien, liksom från länder i Asien och Afrika. Vi har förstås också svenska studenter. Vi skulle vilja göra mer för att uppmärksamma våra alumner, exempelvis hålla mer regelbundna seminarier där de får presentera sig, engagera dem som värdar för praktikanter och kanske till och med för masteruppsatser. I framtiden hoppas jag att vi kan fira European Public Health Week varje år.

→Fakta: Firandet av jubileet skedde på Hälsovetenskapligt centrum och var arrangerat av Monica Hunsberger tillsammans med alumnerna Cassandra Comey, Nika Bakhsoliani, Julia Selea samt Thessaly "Tess" Alexander. Bland annat bjöds på mycket uppskattad vegetarisk mat gjord på svenska råvaror.

Foto: GUNNAR JÖNSSON

Patienter som medforskare

Vikten av att också patienter och närstående medverkar i forskningen är något som betonas allt mer – inte bara av patientorganisationer utan också av forskningsfinansiärer, vetenskapliga tidskrifter och nu även regeringen. Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet (GPCC) har därför tagit fram en rutin för hur medverkan kan gå till i praktiken.

Nu hoppas man att rutinen ska inspirera även andra svenska lärosäten.

NÄR MAN PRATAR om medborgarforskning är det ofta naturvetenskap man tänker på, exempelvis allmänhetens medverkan vid observationer av växter eller djur. Att också patienter eller närstående kan ge viktiga bidrag till forskningen, inte bara som deltagare i en studie, utan som aktiva medforskare, är något som uppmärksammats alltmer i bland annat Storbritannien, USA, Kanada och Nederländerna, och på senare år också i Sverige. Det berättar Jana Bergholtz, forskningsledare med patienterfarenhet på GPCC.

– Forskningen finansieras ju i huvudsak av allmänna medel och att involvera patienter och närstående är därför en

demokratifråga som också ökar transparensen av och förtroendet för forskningen. Ett exempel på hur patienter kan ge nya perspektiv är behandlingen av Duchennes muskeldystrofi, förklarar Jana Bergholtz.

– FORSKARNA TRODDE att patienterna i första hand så länge som möjligt ville behålla förmågan att gå. Patientintervjuer visade istället att de hellre ville träna armstyrka så att de kunde äta själva, en insikt som forskare knappast

hade fått utan att prata med patienterna.

Ytterligare ett skäl till patient­ och närståendemedverkan är forskningens relevans, förklarar Jeanette Tenggren Durkan, administratör och kommunikatör på GPCC.

– Att involvera slutanvändarna, det vill säga dem som är föremål för ett forskningsprojekt, kan liknas vid ett företags produkt­ eller tjänsteutveckling; det är självklart att utveckla exempelvis en bil i dialog med presumtiva kunder, att behandling eller vård tas fram eller utvecklas i samverkan med dem som är mottagare av vården borde vara lika givet. Också allt fler vetenskap­

»Forskningen finansieras ju i huvudsak av allmänna medel och att involvera patienter och närstående är därför en demokratifråga ...«

Jana Bergholtz

liga tidskrifter, som The British Medical Journal, kräver medverkan av patienter och allmänhet i publicerade artiklar.

– Även Helsingforsdeklarationen har uppdaterats med en formulering om betydelsen av medverkan av patienter och deras ”communities” i

En av de viktigaste frågorna vid patienters forskningsmedverkan är representativitet, påpekar Jana Bergholtz.

– Är en enskild patient eller kanske snarare representanter för patientorganisationer bäst att samarbeta med? Hur tar man hänsyn även till dem som inte har så starka röster och hur uttrycker man sig så att alla medverkande förstår? Maktbalansen mellan forskare och patient/närstående är överhuvudtaget viktig att ta med i beräkningen.

Det finns dock en hel del hinder för patienter och närstående som medforskare vid statliga lärosäten. Jana Bergholtz, Jeanette Tenggren Durkan samt Eva Thörnqvist Nilsen, personalsamordnare vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, har därför tagit fram en rutin för patientmedverkan i forskning. Det handlar om att göra det så enkelt som möjligt för samtliga parter att följa lagar och regler, förklarar Eva Thörnqvist Nilsen.

»Därför hoppas vi att vårt arbete kommer att spridas och inspirera även andra lärosäten i Sverige.«

Eva Thörnqvist Nilsen

medicinsk forskning. Deltagande i forskningsprocessen stärker också patienternas och de närståendes känsla av inflytande och egenmakt.

INSIKTEN OM vikten av att involvera patienter och närstående finns också i hälso ­ och sjukvårdens och omsorgens lednings­ och utvecklingsarbete, förklarar Jeanette Tenggren Durkan.

– Exempelvis arbetar man med detta på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Om man gör rätt från början, exempelvis när det gäller ersättning till de medverkande patienterna, så blir det mycket enklare senare, både för medforskande patient, forskargrupp och HR­personal. För att ytterligare underlätta försöker vi även anpassa oss till de ersättningsnivåer som finns hos myndigheter.

RUTINEN INNEBÄR en bestämd arbetsgång: klargörande av syfte och mål med medforskare, avgränsning, finansiering, rekrytering, överenskommelse med uppdragsbeskrivning, försäkring, uppföljning och utvärdering.

– Den tydliga rutin vi utvecklat skulle kunna användas även av andra grupper, exempelvis när det gäller forskning på skolan, där lärare och elever skulle kunna bidra.

I förarbetet till rutinen kontaktade GPCC 19 andra

lärosäten för att ta reda på om de hade en rutin för att engagera och arvodera medforskare. Det visade sig att det inte fanns några sådana system.

– Därför hoppas vi att vårt arbete kommer att spridas och inspirera även andra lärosäten i Sverige, förklarar Eva Thörnqvist Nilsen. Men det är viktigt att påpeka att rutinerna inte är skrivna i sten. Istället handlar det om ett levande dokument som säkert kommer att skruvas på i framtiden.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Jana Bergholtz, forskningsledare på Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet (GPCC), Jeanette Tenggren Durkan, administratör och kommunikatör på GPCC, samt Eva Thörnqvist Nilsen, personalsamordnare vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, har tagit fram en rutin för medverkan av medforskare/ forskningspartner i forskningsprojekt. I arbetet har också GPCC:s personråd för patienter och närstående konsulterats, liksom Ralph Heiefort, utvecklingsledare vid Personalenheten, flera forskare vid Uppsala universitet, samt företrädare för samarbetsorganisationen Funktionsrätt Sverige. Läs mer på: www.gu.se/GPCC.

Illustration: LARS LANHED

Allt fler utländska doktorander

Andelen utländska doktorander vid GU var cirka 22,5 procent under 2023. Skillnaden mellan fakulteterna är dock stor: Naturvetenskapliga fakulteten ligger i topp med 55 procent internationella doktorander medan siffran för Utbildningsvetenskapliga fakulteten är 8 procent.

INSTITUTIONEN FÖR kemi och molekylärbiologi hade 2023 hela 71 procent internationella doktorander. Det finns stora fördelar med det, förklarar Per Sunnerhagen, professor i molekylärbiologi.

– Inte bara doktoranderna utan även många postdoktorer och seniora forskare, kommer från andra länder. Det skapar en internationell miljö som är viktig för ett universitet där det ju är meningen att forskarna ska ut och röra på sig.

Den stora andelen medarbetare som inte talar svenska innebär dock problem, särskilt för grundutbildningen.

– EN DEL DOKTORANDER deltar gärna i undervisningen medan andra vill koncentrera sig på sin forskning, vilket de ofta också uppmuntras till av sina handledare. Men goda forskningsresultat är viktigt främst för de doktorander som tänker stanna i akademin. För de cirka 90 procent som inte kommer att göra det, är undervisningserfarenhet en viktig merit. Den som varit

Institutioner med flest utländska doktorander 2023 i procent

Data- och informationsteknik 83

Kemi och molekylärbiologi 71

Geovetenskaper 62,5

Marina vetenskaper 61

Globala studier 61

Ekonomi och samhälle 58

Filosofi, lingvistik, vetenskapsteori 56

Nationalekonomi 54

Statsvetenskap 47

Matematiska vetenskaper 43

Per Sunnerhagen

lärare kan sannolikt kommunicera, instruera och organisera, alltsammans förmågor arbetslivet letar efter.

Att ha många utländska doktorander ställer stora krav på handledarna.

– Det handlar ju om unga personer från en annan kultur som lämnat familj och hem bakom sig och som inte kan särskilt mycket vare sig om Sverige, Göteborgs universitet eller om forskarstudierna här. Som handledare har man förstås alltid ett ansvar att skola in doktoranden i miljön och gruppen, men det blir ännu viktigare om det handlar

om en person i en mer utsatt situation.

DOKTORAN -

DER FRÅN EU/ ESS­ området har i princip samma villkor som de från Sverige.

– Men vi har forskarstuderande från många andra delar av världen, bland annat Indien, Kina och Mellanöstern. De nya migrationsreglerna från 2021, som bland annat innebär en massa krångel och otydligheter när det gäller uppehållstillstånd, skapar väldigt mycket oro.

Det menar också Sofie Hellberg, studierektor på institutionen för globala studier.

– Jag skulle önska att Migrationsverket hade större förståelse för våra forskarstudenters olika situationer. Det kan ta tid att få uppehållstillstånd och att sedan få det förnyat, vilket ibland medfört att doktoranden under väntetiden inte kan resa utomlands för exempelvis konferenser eller fältarbete, vilket förstås påverkar deras möjligheter att utföra sina huvudsakliga arbetsuppgifter.

UTIFRÅN ETT SVENSKT perspektiv vore det värdefullt om de doktorander som utbildats här stannar kvar och bidrar till samhället. Även här ställer migrationslagarna dock till

det, påpekar Sofie Hellberg. – Det går inte att söka permanent uppehållstillstånd förrän kort tid innan det tidsbegränsade gått ut och man kan heller inte få permanent uppehållstillstånd utan att ha en anställning eller eget företag, vilket få doktorander har direkt efter examen. Regeringen håller på med en översyn av migrationsreglerna för forskare och forskarstuderande, vilket förstås är bra. Att en förändring behövs visar en nyutkommen rapport från Sulfs doktorandförening. I denna skrift, som alla universitetslärare borde läsa, vittnar flera doktorander om hur de kommit i kläm på grund av krångel och otydliga regler.

GU BORDE HA ETT centralt stöd för migrationsfrågor, något som också diskuterats i nätverket för forskarutbildningsansvariga och i forskarutbildningsrådet.

– Det krävs väldigt mycket arbete, både från personalen och doktoranden, att sätta sig in i alla regler och bestämmelser, som också förändras över tid. En centralt placerad expert på migrationsärenden vore därför väldigt värdefullt.

Institutionen för globala studier har tre forskarutbildningsämnen: freds­ och utvecklingsforskning, samhällsvetenskapliga miljöstudier samt socialantropologi.

– VILKEN GRUPP MAN tillhör har dock ingen betydelse för doktorandkollektivet som är väldigt bra på att få alla

– Det svenska systemet med anställning är väldigt fördelaktigt, säger Robert Björk

att känna samhörighet; man arrangerar olika sociala aktiviteter och ser till så att nya doktorander har kollegor att vända sig till, vilket verkligen är en friskfaktor.

Att studenterna kan svenska är mindre viktigt på institutionen för globala studier där mycket undervisning sker på engelska. Men med många medarbetare från olika kulturer uppstår ibland kulturkrockar, säger Sofie Hellberg.

– ANDRA SAMHÄLLEN kan vara mer hierarkiska med handledare som håller viss distans. I Sverige har vi en ledigare stil men hierarkier finns förstås också här som doktoranderna behöver navigera i.

Robert Björk, viceprefekt vid institutionen för geovetenskaper, menar att svenskkunskaper ibland kan vara viktiga vid hans institution.

– Vi har en del tillämpad forskning, exempelvis om hur stadsklimatet påverkar

förskolor och vårdhem. Bland annat handlar det om att intervjua personal och brukare och det bör förstås göras på svenska, snarare än engelska. Institutionen har många internationella samarbeten, bland annat med Kina när det gäller forskning kring ”den tredje polen”, alltså den tibetanska platån.

– PÅ SENARE ÅR HAR det varit en hel del diskussioner om samverkan med just Kina. Det är förstås en viktig fråga men på min institution ägnar vi oss inte åt innovationer, patent eller liknande så problem med spionage är inget vi oroar oss för här, även om det förstås finns annat att fundera över.

Ett skäl till att andelen utländska doktorander ökar kan vara att intresset från svenska studenter gått ner.

– I Sverige är det inte säkert att man får ett så mycket bättre jobb för att man disputerat och en akademisk karriär är hård och osäker. I många andra länder finns

fler incitament att ta en doktorsexamen, exempelvis för att få ett högre tjänstemannajobb. Exempelvis är EU:s doktorandnätverk Marie Skłodowska­Curie skapat för att producera doktorer för samhället, inte för akademin.

ETT ANNAT SKÄL kan vara att svenska studenter inte får pröva på forskning på samma sätt som i en del andra länder.

– I exempelvis Kanada kan en grundstudent engageras för enklare forskningsuppgifter och som masterstudent ägnar man sig helt åt forskning i två år, att jämföra med Sverige där forskningsdelen

är en eller två terminer. Också här ställer svenska regler till det för den som under en kortare period vill anställa en student, exempelvis LAS och nödvändigheten att utlysa även mindre tjänster.

Allt är dock inte bättre i andra länder, påpekar Robert Björk.

– På många håll uppfattas doktoranden som en student och måste exempelvis betala studieavgifter. Det svenska systemet med en anställning och alla medföljande sociala förmåner är väldigt fördelaktigt ur ett internationellt perspektiv.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Läs gärna rapporten How current migration policies harm international researchers and undermine higher education in Sweden, framtagen av doktorandföreningen inom Sveriges universitetslärare och forskare.

Sofie Hellberg

Unik samling hotad

I ett förråd på 20 kvadratmeter på Hälsovetenskapligt centrum ligger en skatt: prover från världens första moderna djuphavsforskningsexpedition, ledd av forskare vid Göteborgs universitet.

Förrådet måste nu tömmas. Vart proverna ska ta vägen är ännu oklart.

– Vi vädjar nu till rektor om att materialet ska få vara kvar tills vi hittat ett permanent hem. Annars riskerar allt kastas, förklarar Irina Polovodova Asteman, universitetslektor i marin geologi.

ALBATROSSEXPEDITIONEN

leddes av Hans Pettersson, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet, påbörjades 1 juli 1947 och avslutades 3 oktober 1948, berättar Irina Polovodova Asteman.

– Den omfattande undersökningen av djuphavsområden på låga breddgrader saknar motstycke i oceano ­

grafins historia. Expeditionen ledde till flera banbrytande framsteg och till skapandet av ämnet paleo ­ oceanografi.

Prover från expeditionen finns bevarade på det som tidigare var Geovetarcentrum men som från och med hösten 2024 är Hälsovetenskapligt centrum. I och med att annan verksamhet flyttat in måste samlingen bort.

– ATT GU HAR PROVER från världens första moderna djuphavsforskningsexpedition är förstås spännande i sig. Men det handlar inte om museiföremål, tvärtom är proverna av stort värde för dagens forskning. Materialet samlades nämligen in före kalla krigets atmosfäriska kärnvapenprover, som oåterkalleligt förändrade de globala kol 14­nivåerna. Det innebär att proverna bland annat kan användas som en tidig referenspunkt för uppkomsten och spridningen av antropogena föroreningar, inklusive mikroplaster, som nu i allt högre grad upptäcks i sedimentära arkiv över hela världen. Samlingen utgör på

så sätt ett sällsynt miljömässigt riktmärke från perioden strax före andra världskriget, innan människans påverkan på jordsystemet ökade i en omfattning som saknar motstycke.

ATT HITTA EN NY plats för samlingen har dock visat sig svårare än Irina Polovodova Asteman och hennes kollegor förutsett. På exempelvis Natrium får de inte plats.

– Vi förhandlar med flera aktörer, bland annat Göteborgs Sjöfartsmuseum, Naturhistoriska Riksmuseet och Riksarkivet. Men det går trögt, än har vi inte fått något tydligt besked. Vi är nu oroade för att materialet kommer att slängas, vilket förstås vore förfärligt. Det handlar om en vetenskaplig tidskapsel som aldrig kommer att kunna återskapas.

Nu har ett brev skickats till rektor, signerat av 76 forskare från GU men också från Stockholm, Lund, Bergen, Köpenhamn och Århus, berättar Irina Polovodova Asteman.

– Vi hoppas att rektor ska reagera snabbt på brevet.

Göteborgs universitet har nu möjlighet att bekräfta sin plats i de vetenskapliga upptäckternas historia – inte bara som den institution som sjösatte Albatross­ expeditionen, utan också den som bevarade dess arv.

Prorektor Carina Mallard meddelar att det pågår ett arbete för att hitta en ny hemvist för samlingen.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Albatrossexpeditionen, som leddes av professor Hans Pettersson, Göteborgs universitet, innebar flera framsteg: ämnet paleo­oceanografi skapades, kunskapen om marint liv i djuphavet ökade, syreisotoper började användas för att förstå forntida klimat. Dessutom uppfanns kolvlodet samt seismiska prospekteringsmetoder för att registrera sedimentlagrens tjocklek. Den hotade samlingen består av sedimentkärnor och oceanografiska prover.

Irina Polovodova Asterman undersöker material från den banbrytande Albatross-expeditionen.

Europa på besök

Den 9–12 september är det dags för en av världens största konferenser inom högre utbildning: EAIE-konferensen. I år är den förlagd till Göteborg och som värd står ett konsortium av sex västsvenska lärosäten: GU och Chalmers samt högskolorna i Borås, Halmstad, Jönköping och Skövde.

KONFERENSEN innebär en intensiv vecka full av föreläsningar, workshoppar, parallella sessioner av erfarenhetsutbyte samt campusbesök. Ändå är det kanske något annat än alla dessa aktiviteter som är det viktigaste med arrangemanget, säger Lena Pedersen som samordnar GU:s och Sveriges medverkan i konferensen.

– Nätverkandet och möjligheten att vårda etablerade partnerrelationer samt hitta nya samarbeten, det är nog den största behållningen för många. Och även om det är en europeisk konferens deltar också lärosäten från andra delar av världen som tycker att det här är en betydelsefull arena för möten med europeiska kollegor.

Och EAIE­konferensen har gott rykte som en möjlighet till kompetensutveckling för dem som jobbar med internationalisering inom högre utbildning. Det förklarar Elin Fransson, kontaktperson för det interna konferensarbetet vid GU.

– ALLA SOM JOBBAR inom konsortiet vill förstås lyfta sina egna lärosäten. Men vi vid GU vill också marknadsföra Göteborg, regionen och den samverkan mellan högre utbildning, forskning och näringsliv som finns här. Extra trevligt är att också många svenska lärosäten kommer hit: flera av

dem har satsat jättemycket och kommer med stora delegationer och egna event. Vi tycker förstås att det är roligt att GU på så sätt får en framträdande roll i att lyfta fram högre utbildning i hela Sverige.

Mycket av de praktiska arrangemangen kring konferensen sköts av EAIE, berättar Lena Pedersen.

– EAIE ANSVARAR för hela konferensprogrammet, mässan och den övergripande produktionen, men värdskapet innebär också en aktiv roll för de sex svenska värdlärosätena. Konsortiet har, under ledning av GU, tillsatt både en styrgrupp och en arbetsgrupp för att samordna insatserna. Förutom att bidra med talare, programinnehåll och värdroller, skapar vi också egna initiativ runt konferensen, ett sätt att synliggöra våra universitet och ta vara på den plattform som värdskapet ger.

Fakulteten för naturvetenskap och teknik deltar aktivt i årets konferens och represen­

teras av Petra Berglind Örn. – Tillsammans med Sahlgrenska akademin planerar vi att visa upp vårt campus under två dagar. På måndagen kommer ett femtiotal särskilt inbjudna samarbetspartner som vi har en god relation till och gärna vill träffa mer personligen samt visa upp våra faciliteter för. På tisdagen medverkar vi i Campus Experience, där konferensdeltagare som anmält sig i förväg får möjlighet att delta i guidade visningar av några av universitetens byggnader. För Göteborgs universitets del innebär det visningar av både Natrium och Humanisten.

- EXTRA EXKLUSIVT blir det på onsdagen då värdlärosätena i konsortiet bjuder in särskilt utvalda befintliga och presumtiva partner till festvåningen Imagine på Gothia Towers 29:e våning, berättar Lena Pedersen.

–Att planera en så här stor konferens med så många medverkande parter innebär förstås mycket jobb, förklarar Elin Fransson.

– Men vi känner oss väl förberedda. Den ursprungliga planen var nämligen att förlägga EAIE­konferensen till Göteborg redan 2021. Men så kom pandemin och som så mycket annat fick evenemanget skjutas upp. Att nu äntligen få arrangera ett möte med kollegor från andra länder som alla har olika förutsättningar, möjligheter och utmaningar är förstås väldigt givande och roligt. Nästa år planeras EAIE­konferensen hållas i Glasgow.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: European Association of International Education (EAIE) startade 1989 och är en medlemsdriven organisation som årligen anordnar en av världens största konferenser inom högre utbildning. Förra årets konferens i Toulouse samlade cirka 7 300 deltagare från ett hundratal länder. Årets konferens hålls i Göteborg den 9–12 september. Värd är ett konsortium av sex lärosäten: GU och Chalmers, samt högskolorna i Borås, Skövde, Halmstad och Jönköping. Konsortiet har tillsatt en styrgrupp och en arbetsgrupp för att jobba med konferensen. International Centre vid GU har dessutom ställt samman en intern operativ grupp med en representant från varje fakultet samt en representant från Welcome Services och Kommunikationsenheten. Det finns också en intern styrgrupp.

Lena Pedersen ser fram emot konferensen.

Stark oro efter utredning

Framtiden för de två utvecklingsenheterna PIL och ASK är osäker – något som väcker stark oro bland medarbetarna.

Majoriteten av de anställda är oroliga att behöva söka om sina tjänster, men enligt dekanen på utbildningsvetenskap är inget beslutat ännu.

BAKGRUNDEN ÄR DEN rapport som tidigare rektor och utredare Pam Fredman överlämnade i april. Hon föreslår att PIL (Pedagogisk utveckling och interaktivt lärande) och ASK (Akademiskt språk) läggs ner, och ersätts med en ny enhet med ett tydligare och mer avgränsat uppdrag. Den nya enheten ska enbart ge stöd som skapar mervärde utöver vad som görs på institutioner och fakulteter. Arbetet ska kompletteras med excellenta lärare som avsätter tid för pedagogisk utveckling.

Förslagen har väckt kritik. Medarbetare beskriver utredningen som otydlig och dåligt förankrad.

– Vi förstår inte varför utredningen kom nu och vilka problem som ska lösas. Ekonomi och samordning nämns, men det borde gå hanteras utan så drastiska åtgärder, säger pedagogisk utvecklare Janna Meyer­Beining på PIL.

– PIL OCH ASK är uppskattade enheter som har starkt stöd och gott anseende, både inom och utanför GU. Det är svårt att se hur något nytt, otydligt definierat, ska fungera bättre, säger Olof Siverbo, kommunikationssamordnare på PIL.

Medarbetare säger att de stått utanför utredningen, trots egna initiativ till dialog.

– Vi bjöd in utredaren till ett personalmöte men hon verkade ointresserad, och smålog när vi nämnde att vårt arbete bidrar till psykisk hälsa. Våra synpunkter syns

»Våra synpunkter syns inte i rapporten, vilket ger intrycket att slutsatserna redan var klara.«

Elizabeth Olsson

inte i rapporten, vilket ger intrycket att slutsatserna redan var klara, säger Elizabeth Olsson från ASK.

Språkhandledare Emma Karin Brandin från ASK menar att rapporten saknar förståelse för enheternas uppdrag.

– VÅRA MYCKET OLIKA verksamheteter klumpas ihop som ”högskolepedagogik” och vårt arbete med doktorander och forskare nämns inte alls.

Rektor har tillsatt en samordningsgrupp, bland andra med vicerektor Pauli Kortteinen och Utbildningsvetenskapliga fakultetens dekan Christina Osbeck. Om rektor går på utredningens linje ska

– Att lägga ner två uppskattade verksamheter – och börja om – känns varken strategiskt eller transparent, säger Emma Karin Brandin och Elizabeth Olsson.

Utbildningsnämnden ta fram riktlinjer för den nya enheten.

Men mycket är oklart.

– Om enheterna läggs ner behöver vi sannolikt söka om våra tjänster på nytt – och det är inte säkert att alla tjänster finns kvar, tror Olof Siverbo. Han ifrågasätter även placeringen av den nya enheten vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, som redan har en ansträngd ekonomi.

Många befarar att kompetens och erfarenhet går förlorad.

– Den handlar om kunskap som byggts upp under många år i respektive högskolepedagogik och språkdidaktik, som inte bara vilar på ämneskunskaper utan också på många års dialog med universitetets lärare, doktorander och studenter. Den är inte lätt att ersätta, säger Janna Meyer­Beining.

Elizabeth Olsson tillägger: – Vi har utvecklat en mo ­

dell för språk­ och skrivutveckling som andra lärosäten inspireras av. Att lägga ner den utan en tydlig plan vore oansvarigt.

Oron påverkar även arbetsmiljön.

– Det är svårt att planera kommande terminer när framtiden är oklar. Kollegor ser sig om efter annat, säger Siverbo.

ETT FÖRSTA FÖRSLAG från Utbildningsnämnden väntas i höst, men mycket hänger på hur snabbt – och i vilken omfattning – rektor väljer att gå vidare. Dekan Christina Osbeck säger att hon förstår att förslaget väcker oro.

– Vi försöker arbeta både effektivt och eftertänksamt i den samordningsgrupp som rektor tillsatt som har bred representation. Vi har haft vårt första möte och vårt initiala fokus handlar om att klargöra innehåll och uppdrag för verksamheten, innan vidare organisatoriska beslut fattas.

För Emma Karin Brandin handlar det också om universitetets långsiktiga inriktning.

– Vi hoppas att ledningen vågar backa och tänka om. Ska GU ha ett långsiktigt stöd för pedagogik och akademiskt språk eller överlåta det till varje institution? Det påverkar både kvalitet, jämlikhet och arbetsmiljö.

Text: Allan Eriksson

Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: PIL­ enheten har 22 tillsvidareanställda, men har också ett antal inlånade lärare från andra institutioner. Enheten hade ett minusresultat på 1,9 miljoner 2024 vilket väntas öka till 2,5 miljoner i år, men enheten har ett balanserat kapital på några miljoner.

ASK­ enheten har 15 tillsvidareanställda. För 2024 redovisades ett minusresultat på 2,1 miljoner och inför budgeten för 2025 väntas det minska till 0,5 miljon. Läs även debatten på sid 48.

Konst berikar forskningen

Kultursamverkan och nya former för möten mellan konst och vetenskap, det är vad en ny GU-gemensam arbetsgrupp ska jobba med under tre år.

– GU är redan en bärande part i Unesco Litteraturstaden Göteborg. Nu vill vi stärka vårt lärosäte ytterligare genom fler möten mellan konst och vetenskap, förklarar Pauli Kortteinen, vicerektor för utbildning, livslångt lärande och kulturfrågor.

EN AV GU:S strategier för perioden 2025–2027 är att utveckla utbildnings­ och forskningsmiljöer i världsklass. För att bidra till denna ambition, har en arbetsgrupp inrättats med uppdrag att fördjupa och utveckla nya former för möten mellan konst och vetenskap. Gruppen har också i uppdrag att utveckla GU:s kultursamverkan både internt och externt.

– Arbetsgruppen leds av Per Cramér och består av representanter för samtliga fakulteter, UB, Forskningsoch innovationskontoret, Jonseredsverksamheten och Kommunikationsenheten, förklarar Pauli Kortteinen.

ÅRETS PLAN handlar om att genomföra benchmarking med andra lärosäten samt om en inventering av befintliga kulturella verksamheter, samlingar och aktiviteter vid GU. Längre fram kommer arbetsgruppen att undersöka vad samverkan över vetenskapliga och konstnärliga gränser betyder för just vårt lärosäte. Under strategiperioden kommer man också att undersöka intresse och

förutsättningar för nya utbildningar och forskningsprojekt som kombinerar konstnärliga och vetenskapliga perspektiv, samt undersöka möjligheterna för extern finansiering.

– Jag hoppas att arbetsgruppen kan bli en drivande kraft för ännu fler möten mellan konst och vetenskap. Det känns också viktigt att lyfta fram och synliggöra alla de spännande samarbeten som redan pågår runtom på universitetet, säger Pauli Kortteinen.

Målet är att ta ett kliv mot en mer kreativ och tvärvetenskaplig akademisk miljö och att visa hur konst och kultur kan bidra till en hållbar samhällsutveckling och till ökad livskvalitet för både studenter, medarbetare och samhälle i stort, förklarar Pauli Kortteinen.

– DET SAMMANTAGNA arbetet med konst och kultur är i första hand ett sätt att ytterligare berika forskning och utbildning. Men satsningen handlar också om att bidra till en kunskapsbaserad samhällsutveckling och om att skapa en attraktiv arbets­ och studiemiljö. Jag tror att det här nya samarbetet kan leda till något riktigt värdefullt. Vi vet ju att konst och kultur ger ökad livskvalitet.

Enligt visionen ska GU vara ett universitet för världen, påminner Lena Ulrika Rudeke, verksamhetsansvarig på Jonsereds herrgård, som ser fram mot arbetsgruppens kommande utvecklingsarbete.

– Men vad menar vi med "världen"? Vi utbildar och forskar inom en mängd områ­

den som ekonomi, hälsa och naturvetenskap. Men världen är rik och om vi ska finnas till för den måste vi öppna oss ännu mer. Konst och kultur behöver mer självklart genomsyra både universitetets verksamhet och vårt sätt att inom akademin närma oss världen.

PARALLELLT PLANERAS för lansering av GU Läser, en satsning som syftar till att stärka studenternas läsförståelse, reflektionsförmåga och engagemang genom skönlitterärt läsande. Initiativet har två delar: dels möjligheten för lärare att integrera skönlitteratur i undervisningen genom utvecklingsprojekt med metodstöd, dels ett erbjudande där studenter kan driva egna bokcirklar utanför schemat i samarbete med Folkuniversitetet.

– Litteraturen spelar en avgörande roll för studenters akademiska och personliga utveckling. Att läsa och samtala om skönlitteratur kan också bidra till en mer inkluderande och välmående studiemiljö, säger Pauli Kortteinen.

Som kickoff för GU Läser planeras två seminarier i Vasaparken under läsåret 2025/2026 med fokus på läsfrämjande och läsförståelse.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Arbetsgruppen består av Sigridur Beck, Ulf Dalnäs, Emma Engdahl, Harry Harrysson, Jonas Ivarsson, Astrid von Rosen, Lena Ulrika Rudeke, Helén Sedström, Johan Söderman, Rebecca Willoughby Forsell, Axel Wolff samt GUS­representant. Ordförande är Per Cramér.

Pew-institutet som inspiration

Pew Research Center är en politiskt obunden faktabank som mäter, beskriver och analyserar vad som händer i samhället och förser den allmänna debatten med fakta. Något liknande borde finnas i Sverige, menar bland annat Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap och huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap vid Vetenskapsrådet.

I SVENSK OCH NORDISK debatt finns ett outnyttjat utrymme mellan akademisk forskning och journalistisk, menar Henrik Ekengren Oscarsson. – Det är många med mig som uppskattar rapporterna från Pew och önskar en liknande organisation i Sverige. I deras rapporter finns en stark bredd, forskningsförankring och samhällsrelevans. Ett svenskt Pew skulle kunna lämna ett liknande värdefullt bidrag till samhällsdebatten.

Tillämpad forskning som kan berika det demokratiska samtalet kräver grundläggande faktakontroll, kartläggningar och analyser, påpekar Henrik Ekengren Oscarsson.

– Vi har sedan länge välutvecklade robusta metoder för att mäta exempelvis lokal korruption, mediers opartiskhet och partiers vallöftesuppfyllande. Men några incitament att göra liknande undersökningar som Pew finns inte och den typen av forskning blir därför inte av. Forskarna behöver fokusera

på att meritera sig genom att skapa och utveckla nya idéer och medierna har varken ekonomi eller uthållighet för en journalistik bortom korta nyhetscykler.

Pew är dotterbolag till The Pew Charitable Trusts som också är huvudfinansiär. Men centrumet samarbetar också med andra parter, exempelvis Templeton Foundation när det gäller undersökningar av religion runt om i världen. I Sverige skulle ett liknande institut behöva organiseras annorlunda, menar Henrik Ekengren Oscarsson.

– ETT SVENSKT PEW skulle kanske få en mer koordinerande roll i ett ekosystem av redan framgångsrika organisationer. Ett nära samarbete med akademin är givetvis en förutsättning, rapporterna ska skrivas av aktiva forskare, och publiceringar behöver underställas sedvanlig akademisk granskning. Utvecklingen i USA påminner oss om att det kan vara livsviktigt att bygga upp starka akademiska miljöer som står institutionellt och ekonomiskt oberoende från staten och kan verka fritt. Det gäller kanske i synnerhet för forskning om val, opinion och demokrati.

2010–2017 var Henrik Ekengren Oscarsson föreståndare för SOM­institutet, som kanske kan ses som något av en svensk version av Pew. – Ja, lilla men framgångsrika SOM­institutet är ett slags Pew i fickformat. Det som skiljer, förutom skalan förstås, är att Pew kan jobba mycket bredare. De köper in undersökningar från många aktörer, samlar ihop historiska data

och gör sammanställningar av mätningar från olika håll. Och de använder inte bara material från frågeundersökningar. Det är förstås tänkbart att ett framtida SOM­institut skulle kunna skala upp verksamheten på ett sådant sätt. Men precis som för Pew skulle det i så fall behövas en större donation som grund för att uppnå ett verkligt oberoende. I väntan på ett sådant startkapital kan man försöka bygga en grundplåt för ett svenskt Pew genom Demokratifonden som Göteborgs universitet skapade för ett antal år sedan.

Är det alltid bra att göra undersökningar om den folkliga opinionen? Det kan ju vara viktigt att genomföra något, exempelvis en miljöskatt, även om opinionen inte tycker att det är en så bra idé.

– Man kan ju vända på det och utgå från att partier och politiska aktörer har ett ansvar att leda opinionen. Ansvarstagande partier med helhet och framtid för ögonen behöver ibland övertyga medborgarna om politik som initialt inte är särskilt populärt men som kanske ligger i det allmännas långsiktiga intresse. Den typen av dynamik är ju

högintressant för opinionsforskare att följa och analysera. Och då behöver man mäta opinionen. För den som är intresserad av hur den representativa demokratin mår och utvecklas i Sverige rekommenderar jag valforskningsprogrammets nya bok, Riksdagens landskap.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Pew Research Center är en politiskt oberoende faktabank, grundad 1998 och med bas i Washington D.C, som informerar allmänheten om aktuella frågor, attityder och trender. Centrumet utför opinionsundersökningar, demografisk forskning, analyser samt annan samhällsvetenskaplig forskning. Målsättningen är att ”skapa en faktabas som berikar den offentliga dialogen och stöder ett sunt beslutsfattande. Vi är ideella. Opartiska och oberoende av påverkansarbete. Vi värdesätter oberoende, objektivitet, noggrannhet, ödmjukhet, transparens och innovation”. Centrumet är ett dotterbolag till The Pew Charitable Trusts som är huvudfinansiär.

Stiftelsen Demokratifonden skapades den 12 september 2011 på årsdagen av den allmänna rösträttens införande i Sverige. Stiftelsen har till huvudsakligt ändamål att främja utbildning och vetenskaplig forskning om demokrati och rättsstat genom att lämna bidrag till sådan utbildning och forskning. Stiftelsen ska även verka för att information om demokrati och rättsstat sprids till allmänheten.

Fem statsvetare står bakom satsningen: Henrik Ekengren Oscarsson, Hanna Bäck, Lena Wängnerud, Erik Amnå och Li Bennich Björkman.

Henrik Ekengren Oscarsson

Artistens vänner 10 år

Vänföreningar som stöder kulturell verksamhet, exempelvis ett operahus eller en orkester, finns det flera av. Men Artistens vänner är speciellt eftersom den stöttar en utbildningsinstitution. Nu firar vännerna 10-årsjubileum.

Som vicerektor för kvalitetsfrågor 2000–2015 hade Bengt­Ove Boström förmånen att få inblickar i stora delar av den verksamhet som pågår vid Göteborgs universitet. Personligen tyckte han särskilt mycket om det som Högskolan för scen och musik (HSM) arbetar med.

– Som blivande pensionär hoppades jag få mer tid att ägna mig åt personliga och ideella intressen. I december 2014 tog jag därför kontakt med Mist Þorkelsdóttir, prefekt på HSM, för att fråga om det fanns intresse för en vänförening. Det fanns det och några kollegor och jag bildade därför ganska snart en interimsstyrelse. Efter några inledande möten konstituerades föreningen den 16 november 2015. Idag har vi ett 80­tal medlemmar och antalet har ökat något på senare år. Föreningen har möten 7–8 gånger per år, vanligen i anslutning till en föreställning eller konsert.

– Vi köper biljetter som alla andra och avnjuter arrangemanget tillsammans med övrig publik. Skillnaden är att vi efteråt samlas för en medlemsträff dit vi också bjudit in studenter och lärare med anknytning till den konsert eller föreställning vi just sett. Det brukar bli en lärare och 3–4 studenter. Vi äter en enkel måltid tillsammans, och våra gäster berättar om utbildningen och om konserten eller föreställningen vi just

varit med om. Medlemmarna passar också ofta på att ställa frågor om studenternas bakgrund, planer och drömmar. Alltsammans är mycket uppskattat. Studenterna består både av skådespelare och musiker som vi kommer att få höra mer av så småningom men också av blivande lärare som verkligen har siktet på framtiden; det är ju de som kommer att undervisa våra barn och barnbarn.

Genom att lära sig mer om skolans utbildningsområden kan vänföreningen ge bättre stöd åt HSM och dess studenter, inte minst som skolans ambassadörer i samhället. Men föreningen ger också ett mer konkret stöd, berättar Bengt­Ove Boström.

– Vi har ingen skyhög medlemsavgift men heller inte särskilt stora utgifter så överskottet går till ett eller flera stipendier som årligen delas ut till utsedda studenter. Vi väljer stipendiat efter råd av skolans stipendienämnd. Under 2025 har föreningen bland annat hunnit med

en presentation av Herbert Blomstedt Collection på UB och en konsert med University of Gothenburg Symphony Orchestra på Haga Konserthall.

Men för att ytterligare öka kunskaperna inom HSM:s verksamhetsområde gör föreningen också studieresor. För några år sedan var de exempelvis i Stockholm.

– I första hand var tanken att besöka Kungliga Musikhögskolan men vi passade också på att titta in på Operahögskolan och Stockholms konstnärliga högskola.

Föreningen är öppen för alla som är intresserade av HSM:s verksamhet, berättar Bengt­Ove Boström.

– Många tror att medlemmarna främst består av personer med koppling till GU men så är det inte alls. En stor grupp utgörs av körmedlemmar och andra musikintresserade.

I och med ombyggnaden på Artisten har föreningen på senare år saknat fast hemvist. Precis som medarbetare och studenter vid HSM har de fått

ha sina möten på olika ställen.

– Både för skolan och för Artistens vänner kan det vara praktiskt besvärligt att inte ha någon fast och gemensam mötesplats. Därför ser vi fram emot när verksamheten åter kan samlas på ett gemensamt ställe.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Vänföreningen Artistens vänner startade vid ett möte den 16 november 2015. Föreningen stödjer Högskolan för scen och musik (HSM) bland annat genom att dela ut 1–3 årliga stipendier till någon av institutionens studenter. Föreningens medlemmar fungerar också som ambassadörer för HSM. Föreningen har medlemsmöten 7–8 gånger per år. Styrelsen träffas fyra gånger per termin. Medlem kan vem som helst bli som intresserar sig för verksamheten vid HSM. Kontakta ordförande BengtOve Boström, post@artistensvanner.se.

Gudrun Piculell, Karin Ringsberg, Margareta Lagerkvist, Cecile Lindqvist, Monica Ling samt Bengt-Ove Boström. Också Lars Höglund ingår.

Violin stämd för samtal

– När jag bodde i Wien var jag med i en trio

där pianisten kom från Sydkorea och cellisten från Bulgarien. När vi spelar tillsammans behöver vi inte prata samma språk. Musiken är det viktiga.

Det säger Tobias Granmo, nybliven professor i musikalisk gestaltning med inriktning violin. →

vå företeelser har följt Tobias Granmo genom livet: vatten och musik. Han är uppvuxen på en skärgårdsö i Fiskebäckskil – en genuin idyll innan de gamla fiskesamhällena upptäcktes av alla semesterfirare. – Det var en fantastisk miljö att vara barn i. Inte minst närheten till vattnet har påverkat mig; detta vackra, inbjudande men också skrämmande, nyckfulla element som plötsligt kan skifta och lura väderleksrapporten. Det var där jag blev intresserad av segling, som får mig att känna mig nära elementen, att slappna av och låta vinden styra åt söder eller norr.

Tobias Granmos far var docent i marin ekologi vid Kristinebergs marina forskningsstation. Men båda föräldrarna var också engagerade amatörmusiker och Tobias Granmo växte upp med en fiol under hakan utan att egentligen ha funderat särskilt mycket på det. – Jag läste ekonomisk linje på gymnasiet men åkte varannan helg till Köpenhamn för att ta lektioner hos den berömde violinisten och musikpedagogen Milan Vitek. Han var kort och bastant med en otrolig pondus, korsade gatorna utan att bry sig om trafikljusen och pratade sin egen blandning av tjeckiska och danska. Det var han som lärde mig att det roligaste är vad man inte kan och att man måste ta fram det lekfulla i musiken; om något inte funkar prövar man något annat. Efter gymnasiet gick jag ett år på Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm men när jag fick veta att Milan Vitek blivit gästprofessor vid Musikhögskolan här i Göteborg sökte jag hit för det var honom jag ville ha som lärare.

Efter att Tobias Granmo tagit sin masterexamen 1995 fortsatte han studera vid Universität für Musik und darstellende Kunst i Wien. Utbildningen avslutades med solistdiplom.

– Wien har ju alltid varit en internationell smältdegel men då, några år efter Sovjetunionens fall, var staden nog extra full av människor från världens alla hörn, inte minst östeuropéer. Min lärare, den världsberömda Dora Schwarzberg, kom från Odessa och jag var faktiskt med och arrangerade hennes femtioårsdag som firades på ryska ambassaden.

I Wien fick Tobias Granmo också möjlighet att ägna sig åt fäktning.

– Det viktiga är att vara smidig och snabb, vilket gör att det inte har någon betydelse om fäktaren är kille eller tjej. Delvis samma termer används som inom musik, som kvint, kvart och oktav, och handledens rörlighet är betydelsefull, precis som för en violinist. Sin blivande fru, pianisten och organisten Helena, hade Tobias Granmo träffat redan under studietiden i Göteborg. Hon studerade nu vidare i Lyon, vilket inne­

bar några års pendling mellan två kulturstäder innan också Helena flyttade till Wien.

– Jag spelade då i Wiener Kammerorchester och åkte på turnéer till en mängd olika platser. Det var förstås väldigt roligt. Men efter närmare tio år i Wien var det dags att flytta hem.

Under ett par år bodde paret i Värmland där Tobias Granmo fått jobb som violinlärare vid Ingesunds musikhögskola, Karlstads universitet. År 2006 flyttade de dock tillbaka till västkusten. Tobias Granmo hade då fått anställning som lärare vid HSM där han 2011–2017 också var studierektor för den klassiska musikerutbildningen.

Både som lärare och utövande musiker är det kammarmusiken som ligger Tobias Granmo varmast om hjärtat.

– Att spela i en stor orkester och att tillsammans med kanske 18 första violinister bära en stämma är förstås en otrolig upplevelse. Men i en liten ensemble är varje instrumentalist ensam i sin stämma och behöver tydligare framföra egna musikaliska infall. Det blir som ett samtal med de andra musikerna där man går in i och ut ur sina roller. Det lilla formatet inbjuder också till en intimare interaktion med publiken som sitter på kanske bara några meters avstånd. Själv tycker jag om att också prata med åhörarna, introducera det verk vi ska spela och kanske plocka fram något speciellt att lyssna efter.

Tobias Granmo har spelat i många konstellationer med flera olika musiker. Den mest framträdande och lite ovanliga instrumentkombinationen är nog den han har tillsammans med marimbaspelaren och professorn Daniel Berg i Duo Granmo ­Berg.

– När vi började spela tillsammans för cirka 15 år sedan fanns knappt någon musik alls för vår konstellation. Så vi har fått arrangera om verk av allt från Vivaldi till Bartók så att de passar även för Daniels marimba. Sedan dess har Daniel skrivit flera av de stycken vi framför men vi samarbetar också med tonsättare som Bengt Lundin, Carl­Axel Hall, Paula af Malmborg Ward, Ann­Sofi Söderqvist och Áskell Másson. Vi framträder i alla möjliga sammanhang, ibland även vid konserter på HSM. På så sätt hoppas vi inspirera våra studenter att också pröva oväntade instrumentkombinationer.

Just att öppna upp studenterna för nya experiment och nya sätt att tänka är en viktig del av utbildningen på HSM, menar Tobias Granmo.

– Vi tar emot studenter från hela världen och en del har fått en väldigt auktoritär utbildning. Då gäller det att uppmuntra dem att undersöka vad de själva vill så att de inte bara gör som läraren säger. På så sätt hjälper vi dem att växa som musiker och människor.

Vikten av internationella samarbeten var något

Tobias Granmo upptäckte under sin tid i Wien; han har behållit flera av sina kontakter från den tiden.

Bland annat har han varit gästlärare i ett stort antal länder, ofta tillsammans med Daniel Berg. Då undervisar de på dagen och ger konserter på kvällen.

– Jag ser utbytet som kompetensutveckling för mig själv samtidigt som jag fungerar som ambassadör för HSM. I Neapel, Málaga eller Zagreb känner man förstås inte till Göteborgs universitet särskilt väl, men när jag är där passar jag på att bjuda in lärare till oss. Med hjälp av EU­stöd kostar utbytet ingenting för institutionen. Samtidigt uppmuntrar jag också studenterna att söka sig hit. På så sätt får vi en ännu mer internationell miljö som främjar allas lärande och ger nytt blod till undervisningen.

Också samarbete över andra gränser är viktigt, menar Tobias Granmo.

– På Chalmers AHA­festival och på Jonsereds herrgård har Daniel och jag kunnat samverka med andra konstformer men också med olika vetenskaper. Bland annat har vi undersökt vad akustiken i olika rum gör med vårt spelande.

Också Jonsereds seminarieserie De fyra elementen för några år sedan innehöll medverkan av olika sorters kompetenser. Vid Vattenseminariet samarbetade Duo Granmo ­Berg exempelvis med en arkitekt, en konstnär, en undervattensfotograf och en utredare på Havs­ och vattenmyndigheten.

– Också kyrkor i och utanför Göteborg är viktiga samarbetspartner. Sedan 15 år tillbaka har jag exempelvis en konsertserie tillsammans med mina violinstudenter. Våra studenter behöver komma ut från den skyddade miljö institutionen erbjuder och få möta en annan publik.

Nu har Tobias Granmo blivit professor i musikalisk gestaltning med inriktning violin. Han ser utnämningen som något mer än en personlig framgång.

– Det handlar om ett erkännande av den klassiska musiken inom akademin men också om en uppskattning av konst överhuvudtaget. Konstens försonande kraft är kanske extra betydelsefull i dagens oroliga värld. Just nu har jag exempelvis en ukrainsk student som börjat spela tillsammans med en student från Riga som visat sig tillhöra den ryska minoriteten. Men deras olika bakgrunder har ingen betydelse, de trivs med att spela tillsammans och förenas av kärleken till musiken.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

TOBIAS GRANMO

Jobbar som: Professor i musikalisk gestaltning, inriktning violin, vid Högskolan för scen och musik (HSM). Är

styrelseledamot i i European Chamber

Music Teachers' Association (ECMTA), Kammarmusikförbundet, Göteborgs Kammarmusikförening samt i Kammarmusik i Lerum. 2019 var han med och grundade Frontside International Chamber Music festival och han medverkar också ofta i juryn i nationella och internationella tävlingar, senast i december 2024 i Riga vid Balitic State

String Competition och i maj i Västerås konserthus då Sveriges mest betydande kammarmusiktävling Ung och lovande gick av stapeln.

Familj: Hustrun Helena samt barnen Arvid, 21 år, och Harald, 16 år.

Bor: I Lerum.

Favorittonsättare: Schubert, om han måste välja.

Intressen utöver musik: Segling, skidåkning, fäktning, hugga ved.

Motto: Det är det man inte kan som är det roliga.

Avslutande diskussion mellan Carina Carlund, Maria Simonsson, Per-Arne Svensson, Christina El Saidi och Britt Klintenberg.

Med studenternas språk i centrum

– Jag var ganska skeptisk i början. Men nu önskar jag att hela lärarstaben på sjuksköterskeprogrammet kunde gå den här utbildningen.

Det säger Per-Arne Svensson, professor i medicinsk vetenskap. Han har precis avslutat kursen Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i universitets- och högskolekontext.

KURSEN BYGGER PÅ att språkutveckling går hand i hand med kunskapsutveckling, tankar som bland annat kommer från den australiensiska pedagogen Pauline Gibbons. Det berättar Christina El Saidi, språkhandledare på Enheten för akademiskt språk (ASK).

– Kursen handlar dock inte om en särskild metod utan snarare om ett förhållningssätt till studenterna och deras utma­

Per­Arne Svensson menar att utbildningen gett nya perspektiv på undervisning.

ningar. Genom att utgå från relationen språk–tanke blir lärandet mer effektivt för alla studenter, men kanske allra mest för dem med annat modersmål eller som saknar stabil utbildningsbakgrund.

Kursen vänder sig till lärarlag på 3–5 personer och består av fem längre sammankomster. Några veckor efter sista tillfället träffas alla deltagare för en avslutande diskussion och det är vid ett sådant möte som GU Journalen kommer på besök. Platsen är Högskolan Väst, som ASK ger kursen tillsammans med. FÖRSTA KURSTILLFÄLLET är en introduktion till vad ett språk­ och kunskapsutvecklande arbetssätt innebär, berättar Britt Klintenberg, språkhandledare på ASK. – Vi diskuterar olika frågor, som attityder till flerspråkighet och glappet mellan gymnasiet och högskolan. Många lärare tycker att studenterna är dåligt förberedda när det gäller akademiskt skrivande. Det kanske stämmer men å andra sidan förväntar sig ingen att de exempelvis ska vara fullfjädrade biologer redan innan de börjar sin utbildning. Andra kurstillfället handlar om läs­

ning, bland annat om de viktiga tröskelbegrepp som är centrala för att tillägna sig ett ämne. Mer oväntat är att kursen också tar upp högläsning, berättar Carina Carlund, verksamhetsledare för Akademiskt språk, Högskolan Väst.

– Genom högläsning kan läraren visa hur man tar sig an kurslitteraturen, alltså inte genom att läsa från pärm till pärm som med en roman. Studenterna kan även läsa för varandra och diskutera viktiga begrepp.

EN AV KURSDELTAGARNA är Per­Arne

Svensson som bland annat undervisar på sjuksköterskeprogrammet.

– Bland det material vi skulle studera fanns en artikel på danska. Jag hade inte läst instruktionerna så noga och började med denna text istället för en enklare svensk text på ämnet. Så när jag tog mig an den danska texten, som behandlade ett ämne jag inte var bekant med på ett språk jag inte fullt ut förstår, kändes det som att bli nybörjarstudent igen.

Att börja på universitetet kan just upplevas som att hamna i en främmande värld, påpekar Carina Carlund.

– Redan första terminen ska studenterna klara av att läsa vetenskapliga artiklar på engelska, skrivna för forskare, fulla av termer de aldrig tidigare stött på. En av våra kursdeltagare berättade hur en student fått henne att upptäcka hur tokigt det kan bli: Hon hade gett klassen instruktionen att kritiskt granska en

»Genom att utgå från relationen språk­tanke blir lärandet mer effektivt för alla, men kanske allra mest för dem med annat modersmål eller som saknar en stabil utbildningsbakgrund.«

CHRISTINA EL SAIDI

text men samtidigt förklarat att de inte behövde förstå allt som stod där. Då hade en student frågat hur de skulle kunna granska en text som de inte riktigt förstår – och det kan man ju undra.

Tredje sammankomstens fokus är Föreläsningen där bland annat begreppet semantiska vågor tas upp, berättar Britt Klintenberg.

– Det handlar om att läraren använder ett ämnesspecifikt begrepp "packar upp" det genom att ge en mer vardaglig förklaring. Sedan går läraren tillbaka till det akademiska/ämnesspecifika begreppet igen. Lärare är mycket bra på att förklara begrepp men glömmer ofta att gå tillbaka till fackbegreppet efter den mer vardagsspråkliga förklaringen.

Seminariet är ämnet för det fjärde tillfället. Kursdeltagaren Maria Simonsson, universitetsadjunkt på Högskolan Väst, berättar om en uppdragsutbildning som hon och en kollega hållit i, med ett seminarieliknande moment.

– VI DELADE IN de cirka 50 kursdeltagarna i grupper om 3–4 personer och satte sedan upp plastlappar med frågor på väggarna som studenterna fick rotera runt och besvara. Frågorna handlade både om det vi gått igenom och om funderingar kring det vi skulle prata om senare på eftermiddagen. Det blev både ett avbrott i föreläsningarna och ett slags seminarium där studenterna diskuterade och lärde av varandra.

Det avslutande tillfället handlar om skrivande, bland annat om texttriangeln, där läraren först ger övergripande respons på en text, sedan diskuterar struktur och innehåll och först därefter går in på detaljer.

Vad har då kursen konkret lett till? Bland annat har Maria Simonsson inspirerats till att tillsammans med en kollega starta en ny kurs.

– Tidigare har språkhandledarna haft ett kursmoment med våra studenter utan att vi lärare varit med. I den nya kursen har jag både deltagit under förberedelserna med språkhandledarna samt under workshoppen.

PER-ARNE SVENSSON har ställt samman en liten introduktionsutbildning som ska skickas till alla sjuksköterskestudenter i samband med att de får sitt antagningsbesked.

– Under de första tio veckorna ska studenterna exempelvis lära sig cirka 250 anatomiska termer. Den lilla introduktionen innehåller hundra av dessa samt ytterligare kunskap som ger en god grund för utbildningen. Vi hoppas att introduktionen dels ska få studenterna att känna sig välkomna till utbildningen, dels minska risken för avhopp, eftersom de redan innan de börjar kan förbereda sig på vad som kommer.

Att kursen vänder sig till lärarlag och inte till enskilda lärare är för att underlätta möjligheten att tillsammans jobba vidare med sina nya kunskaper, förklarar Christina El Saidi.

– Kursdeltagarna kommer från alla delar av universitetet vilket innebär att de också lär av varandra. Men även vi kursledare inspireras av deltagarna att utveckla utbildningen ytterligare, det finns alltid nya sätt att se på språk och undervisning.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Kursen Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i universitetsoch högskolekontext ges av Enheten för akademiskt språk i samarbete med Högskolan Väst. (kallas Läsa, skriva och samtala för att lära i högre utbildning vid Högskolan Väst). Vid fem tillfällen träffas lärare från de båda lärosätena för att diskutera och arbeta praktiskt med frågor som: Hur kan vi underlätta studenternas förståelse av kurslitteraturen? Hur kan vi föreläsa på ett mer språk­ och kunskapsutvecklande sätt?

Motivation, kapacitet och stöd

Tre komponenter krävs för att ändra ett ohälsosamt beteende: motivation, fysisk och mental kapacitet samt en stödjande miljö.

– Därför fungerar sällan att bara ge råd till överviktiga patienter, som att äta nyttigare eller vara mer fysiskt aktiva. Vad som också behövs är dels individanpassat stöd, dels metoder som på ett bra sätt mäter att en förändring verkligen skett.

Det säger Daniel Arvidsson, professor i kostvetenskap.

Det var när han för många år sedan höll på med en studie om barn med medfödda hjärtfel som Daniel Arvidsson blev uppmärksam på vikten av riktigt goda mätinstrument.

– För att komma ifrån de mätfel som följer med självrapportering fastställde vi den fysiska aktiviteten med hjälp av rörelsemätare. Vi fann att skillnaden i fysisk aktivitet inte var så stor mellan den grupp vi studerade och den friska kontrollgruppen. Och det var ju konstigt. När vi undersökte vad resultatet berodde på visade det sig att aktivitetsmätaren filtrerade bort rörelser på högre intensitet, ett mätfel som ses hos de vanligaste rörelsemätarna inom forskning. Det var bland annat den erfarenheten som gjorde mig intresserad av att utveckla tillförlitliga metoder för mätning av fysisk aktivitet. Numera gör jag det i samarbete med kliniska forskare och med forskare i större nationella studier som Swedish CardioPulmonary bioImage Study (SCAPIS).

Ett riktigt bra sätt att mäta fysisk aktivitet är dubbelmärktvatten­metoden. Den innebär att försökspersonen får dricka vatten med tillsatta väte­ och syreisotoper vars vägar genom kroppen sedan går att följa, berättar Daniel Arvidsson.

– Efter 6–8 timmar har det dubbelmärkta vattnet spridit sig jämt i kroppen. Vid ett urinprov kan man då fastställa den totala mängden kroppsvätska och därmed indirekt personens kroppssammansättning. Genom att ta ytterligare urinprov under 1–2 veckor kan forskarna fastställa hur snabbt vattnets isotoper utsöndras: ju fortare, desto högre energiförbrukning. Det är ett väldigt exakt sätt att mäta något som annars kan vara svårt att få tillförlitliga data om.

Tillsammans med sin mångårige kollega Mats Börjesson, professor i idrottsfysiologi, är Daniel Arvidsson engagerad i ett projekt om dubbelmärkt vatten som bland annat innebär inköp av en spektrometer för analys av urinprov. Instrumentet är nu placerat på Wallenberglaboratoriet men målet är att flytta det till ett laboratorium på GoCo Health Innovation City i Mölndal som ska vara klart hösten 2026. Finansiär är IngaBritt och Arne Lundbergs Forskningsstiftelse.

Studier med hjälp av dubbelmärkt vatten är dock dyrt, förklarar Daniel Arvidsson.

– Metoden utvecklades från mitten av 1900­talet och användes först på små djur. Skulle den då ha använts på en människa skulle det ha kostat drygt en miljon i dagens penningvärde. Numera är priset nere på cirka 12 000 kronor men även det blir ganska mycket pengar om man ska göra en större studie. Vi vill därför använda metoden också för att utvärdera andra sätt att testa fysisk

»Att mäta steg har nämligen visat sig vara ett, om inte perfekt, så ändå bra sätt att mäta fysisk aktivitet ...«

DANIEL ARVIDSSON

aktivitet, exempelvis olika rörelsemätare, som accelerometrar eller stegräknare. Att räkna steg har nämligen visat sig vara ett, om inte perfekt, så ändå bra sätt att mäta fysisk aktivitet och är förstås dessutom enkelt och billigt.

Lifestyle Intervention with Physical Activity and Diet (LI-PAD) vid Centrum för livsstilsintervention är ett annat GU­projekt som Daniel Arvidsson är engagerad i. Under sex månader ska 120 medelålders personer med övervikt eller

– Det gäller att hitta det som motiverar den enskilde patienten, menar Daniel Arvidsson.

fetma undersökas. Deltagarna kommer att lottas till att antingen få enkla livsstilsråd eller individualiserat stöd till förändring av kost och fysisk aktivitet. Det handlar bland annat om samtal med hälsopromotor, livsstilsskola inklusive matlagning, fysioterapiledd styrke­ och konditionsträning samt sexmånaderskort på simhall. Stödet kommer att anpassas efter personernas individuella behov, önskemål och möjlighet till förändring.

Det som får människor att vilja ändra livsstil kan nämligen vara väldigt olika, förklarar Daniel Arvidsson. – För ett antal år sedan var jag med att genomföra ViSiT­projektet vid Linköpings universitet. Det var inspirerat av en studie i Skottland som handlade om att nå överviktiga män, som jämfört med överviktiga kvinnor är underrepresenterade i forsk­

ning om livsstilsförändring. Studien gick ut på att låta manliga fotbollssupportrar få träffa fotbollsklubbarnas egna fysioterapeuter, träna tillsammans med dem och också få möta spelarna. Supportrarna tyckte förstås att projektet var roligt och det blev därför väldigt lyckat. Ett fint exempel från studien är en av deltagarna som ville leka med sitt barnbarn; för honom var det en stor sak att ha gått ner i vikt så pass att han kunde krypa in i hennes lilla tält. Men motivation kan också handla om annan sorts livskvalitet, som att unna sig en fin flaska vin som inte behöver vara dyrare än en enklare trelitersbox, som man kanske annars hade valt. Detsamma gäller för mat: genom att välja en mindre mängd, men av högre kvalitet, minskar man energiintaget, vilket leder till viktnedgång.

Bland de faktorer som krävs för att

ändra ett beteende spelar inte minst den omgivande miljön stor roll.

– Det gäller att ha en stödjande omvärld som inte tar illa upp om man inte hänger med på en öl efter jobbet. Men också den byggda miljön har betydelse: den som bor i innerstan med gångavstånd till jobb, affärer och aktiviteter rör sig mer än den som bor i ett ytterområde och som ständigt måste köra bil eller åka kollektivt så fort hen ska någonstans.

Ett nytt sätt att gå ner i vikt är med hjälp av läkemedel.

– Ämnet i läkemedlet minskar hungerkänslorna och kan vara ett bra sätt att ta de första stegen mot minskad övervikt. Men för att inte hamna i ett livslångt medicinerande gäller det att samtidigt arbeta med motivationen och ändra sina vanor.

Har man kompetens inom tillförlitlig mätning av fysisk aktivitet liksom statistik blir man som spindeln i ett nätverk av all möjlig hälsorelaterad forskning, säger Daniel Arvidsson.

– Jag har lärt mig väldigt mycket i de olika samverkansprojekten men det är också krävande; det finns hur mycket spännande forskning som helst men jag kan tyvärr inte hinna med allt.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Daniel Arvidsson är professor i kostvetenskap och nutritionist med inriktning folkhälsa och hälsopromotion.

Han är verksam vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap, som bedriver forskning, utbildning och innovation. Institutionen förestår Centrum för hälsa och prestation (CHP), en 3 500 m2 stor anläggning på Skånegatan. CHP erhöll 2025 omställningsbidrag på 6,6 miljoner från universitetet som en framtidssatsning för verksamheten.

Daniel Arvidsson är också verksam vid Centrum för livsstilsintervention som invigdes i mars 2023. Centrumet finns på Östra sjukhuset och är ett samarbete mellan Sahlgrenska Universitetssjukhuset och institutionen för medicin.

AI – nya svar på gamla frågor

Publiceringskultur, peer review samt meriteringssystemet, det är några områden som nu utmanas av generativ AI.

Kanske kommer den moderna tekniken att leda till en förnyad diskussion om forskarsamhällets mest grundläggande frågor. Det menar några forskare GU Journalen talat med.

Illustration: LARS LANHED

ittills har chatbotar och fusk varit det område som mest diskuterats när det gäller vad de stora språkmodellerna kan få för konsekvenser. Men fusk är inget nytt, varken bland studenter eller forskare, konstaterar Christian Munthe, professor i praktisk filosofi.

– Inom forskningen är det dock svårt att fuska på ett sätt som inte omedelbart syns, man får lägga ner nästan lika mycket tid på fusket som på att göra riktig forskning. Den som dock börjat bygga sin karriär på osanningar får svårt att sluta. Ett känt exempel är socialpsykologen Diederik Stapel som fick 58 artiklar tillbakadragna och sparkades från sitt universitet efter att ha blivit påkommen med fabricerade resultat. Ett ännu allvarligare fall är anestesiologen Joachim Boldt som efter avslöjat fusk fick hela 210 artiklar om sövning av patienter återkallade.

En AI kan dock utan problem skriva en artikel som åtminstone på ytan ser vederhäftig ut med bilder, tabeller och referenser men där allt är påhitt, förklarar Christian Munthe.

– Det är lättare att härma en forskningsartikel, som ska vara skriven på ett speciellt sätt, än exempelvis en roman, där det inte finns någon färdig mall. Ibland kommer AI­verktygen med uppenbart absurda påståenden, vilket då brukar kallas för att AI:n hallucinerar. Det är dock ett missvisande uttryck eftersom den som hallucinerar i normala fall har

förmåga att skilja verkligt från overkligt. En algoritm däremot vet inte vad som är sant eller falskt och det är heller inte dess funktion. Det den gör är att hitta och reproducera mönster vilket kan vara väldigt användbart exempelvis för att upptäcka cancer i röntgenbilder. Men det krävs oerhört mycket arbete att förbereda det dataset AI­modellen ska träna på, det är inte så enkelt som många kanske tror. Och att skapa en AI som kan skilja sant från falskt vore ett enormt steg i utvecklingen, mycket större än de språkmodeller vi förundras över idag.

Forskning är en statusverksamhet som nästan alltid är internationell, där den som är framgångsrik kan förändra hela sitt liv på ett spännande sätt, förklarar Christian Munthe.

– Forskarsamhället måste därför skydda sig från det fåtal som lockas ta genvägar. Därför kommer det sannolikt snart att bli standard när en forskare granskar en artikel eller ansökan, att noga gå igenom också referenslistorna, så att det som står där finns i verkligheten. Också tillgängliggörande av forskningsdata i öppna repositorier kommer att bli viktigare, något som ju redan är på gång. Och att ha en etikrådgivare inom större projekt kommer att bli ännu viktigare än det redan är.

Med ökad kontroll kommer forskningen att bli krångligare och dyrare, påpekar Christian Munthe.

– Det blir ännu viktigare än nu att fostra studenterna in i

ett normsystem som hyllar de akademiska dygderna ärlighet och noggrannhet. Det måste vara svårt att fuska och ännu svårare att komma undan för den som ändå gjort det.

Jonas Ivarsson, professor i informatik, menar att forskningsfusk med hjälp av AI än så länge är ett ganska litet problem.

AI-genererade forskningsartiklar kan dock göra skada på annat sätt, nämligen om de används som träningsdata för språkmodellerna. Ryska staten pumpar exempelvis ut mängder med propagandaartiklar på internet, som inte alls är avsedda att lura forskare, utan istället är till för att fångas upp av AI­verktygen. Den som ställer en fråga till en chatbot riskerar på så sätt att få kraftigt vinklade svar.

Istället för att användas för rent fusk kommer AI att få betydelse för den ständigt ökade pressen att i allt högre hastighet omsätta alla forskningsresultat i publikationer, menar Jonas Ivarsson.

– Både den individuelle forskaren och institutionen värderas utifrån citeringar och publiceringar i högt rankade tidskrifter. Hetsen att publicera kan leda till att stressade forskare använder felaktiga uppgifter utan att kolla ordentligt. Också tidskrifter och konferenser riskerar att översvämmas av bidrag där granskningen sätts under

extrem press. Att en forskare i en sådan situation frestas att använda AI­verktyg för att snabba på en peer review verkar inte helt orimligt. Hela forskningssystemet med publicerade artiklar riskerar då att kollapsa under sin egen tyngd.

Det skulle kunna leda till en utveckling där forskning presenteras på ett annat sätt än som artiklar i vetenskapliga tidskrifter, tror Jonas Ivarsson.

– Kanske skickar forskaren in sin hypotes till ett öppet repositorium där man under projektets gång dokumenterar sin process och lägger in alla rådata. Sedan kan forskaren välja mellan olika möjligheter att publicera resultaten. Kanske kommer vi då att återgå till hur det var i gångna tider, då samtalet var det viktigaste sättet att utbyta idéer, exempelvis i en podd.

Jonas Ivarsson påpekar att AI­verktygen kommer att påverka all form av publicering, vare sig det handlar om vetenskap, journalistik eller konst.

– Vi måste börja ställa de grundläggande frågorna: Varför skriver vi och för vem? Och hur bör texterna se ut på sikt om vi nu kan få forskningsresultat presenterade mer ondemand?

Rolf Heckemann, studierektor vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, har själv aldrig stött på något falskt manuskript,

– Det kommer snart att bli standard att kolla referenslistorna, så att de hänvisar till texter som verkligen finns, menar Christian Munthe.

»Jag kan tänka mig att det finns forskare som frestas att ta en genväg ...«

ROLF HECKEMANN

varken som manusgranskare eller som stöd för ett påstående i en artikel. Han betonar att noggrann peer review, som görs av forskaren själv, är en förutsättning för ett fungerande forskarsamhälle. – När jag skickar in ett manuskript förlitar jag mig på att andra granskar mitt arbete, alltså måste jag göra för andra vad jag förväntar mig av dem. Att överlåta peer review åt en chatbot verkar ganska poänglöst, det är ju dessutom något redaktören själv skulle kunna göra. Jag kan tänka mig att det finns forskare som frestas att ta en genväg men eftersom peer review är ett frivilligt uppdrag hoppas jag att man snarare tackar nej än lämnar in en falsk recension.

Att forskare skulle skriva fuskartiklar oroar sig Rolf Heckemann inte heller så mycket för.

producera. Att forskare skulle vilseledas, tror han däremot inte, åtminstone inte av de verktyg som finns idag.

ett utmärkt verktyg för alla aspekter av den vetenskapliga processen, inklusive peer review.

– Enda skälet jag kan komma på vore för att bättra på publikationslistan på sitt cv, exempelvis när man söker befordran eller skickar in en forskningsansökan. Ju fler som nöjer sig med att bara kolla om artiklarna verkligen existerar och inte studerar dem lite noggrannare, desto bättre för fuskaren som ju då löper liten risk för upptäckt. Men det största problemet skulle i så fall inte vara själva fusket utan det slöseri med resurser och den devalvering av genuin forskning som ett bedrägligt beteende leder till. Marc Pilon, professor i genetik, menar att allmänhet och medier kanske luras av de forskningsartiklar som AI­verktygen snabbt kan

– Men inom en snar framtid kan det mycket väl hända att AI­modellerna kommer att skapa artiklar som lurar vem som helst. Vad gör vi då? Ska vi bara förlita oss på riktigt välrenommerade experter och strunta i andra? Och hur kan vi veta vilka de är? Kanske kommer det att bli ännu viktigare att delta i konferenser och personligen träffa de forskare vi identifierat som experter.

Att använda AI för att skriva eller granska forskningsansökningar måste inte vara fel, menar Marc Pilon.

– Den som söker medel hos exempelvis Cancerfonden eller VR får använda AI hur mycket som helst men forskaren är helt och hållet ansvarig för innehållet i den ansökan som skickas in. Så jag tror att så länge det är tydligt att det är forskaren som står för materialet, oavsett hur det kommit till, kan en AI vara

Dagens AI fungerar dock inte för granskningsuppdrag, menar Marc Pilon.

– Möjligen kan Chat GPT läsa en artikel och föreslå en bedömning men den blir inte särskilt tillförlitlig, så granskaren måste ändå göra det mesta av arbetet själv.

Men vad händer om AI­verktygen utvecklas och blir så bra att även experter vilseleds?

– Det blir förstås ett bekymmer. Men vid det laget finns förhoppningsvis ”bra” AI­verktyg som hjälper till att hålla koll på vetenskapen och som kan motverka resultat från de ”dåliga” AI­modellerna.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Mycket arbete även med AI-stöd

Att ta hjälp av AI när man skriver en forskningsansökan kan vara bra, exempelvis för att kolla så att texten verkligen innehåller allt som ska bedömas. Men det gäller att vara försiktig, menar Erik Pålsson och Charlotta Olofsson, forskningsrådgivare på Avdelningen för forskningsstöd, Sahlgrenska akademin.

– På våra kurser betonar vi att man bara bör använda AI om man kan bedöma om svaren är korrekta.

Hur man tar hjälp av ett AI­verktyg när man skriver en forskningsansökan har än så länge inte varit en stor fråga vid de kurser som Erik Pålsson och Charlotta Olofsson ger. Men någon enstaka fråga brukar alltid dyka upp, säger Charlotta Olofsson.

– Och sannolikt kommer den typen av funderingar att öka. De flesta finansiärer har inget krav på att man ska berätta om man använt AI vid ansökningsskrivandet, men det ger nog inget särskilt bra intryck om texten verkar AI­ genererad. Det gäller dock att undvika de buzzwords som AI gärna föreslår, exempelvis leverage, cutting-edge och liknande, samt att noga gå igenom texten innan den skickas in. Oavsett hur texten kommit till är det alltid forskaren som har ansvar.

Nyligen publicerade tidskriften Nature en artikel om vad forskare anser om AI­användning: Är det fusk eller bara ytterligare ett av många verktyg? berättar Erik Pålsson.

– Hur en granskare ser på AI påverkar förstås bedömningen av en ansökan. Det råd vi ger är därför att använda AI som bollplank eller för att spara tid när det gäller sammanfattningar eller strukturering av en text. Också för översättningar kan AI vara bra. Men sedan måste texten granskas och bearbetas ytterligare –mycket arbete återstår alltså. De verktyg som GU erbjuder är säkra, vilket innebär att det material som matas in inte kom­

– En AI-genererad text ger inget bra intryck, säger Charlotta Olofsson.

– Peer review är en process som både forskare och finansiärer värnar, förklarar Erik Pålsson.

mer att användas för att träna AI:n. Gratisversioner bör forskare vara mer försiktiga med eftersom affärsmodellen just handlar om att få ut information av användaren.

Även om en AI kan underlätta skrivandet är det viktigt att arbeta med sin text, menar Charlotta Olofsson.

– Den som jobbar med sin ansökan måste fokusera, vilket ofta leder till nya idéer och sätt att formulera sig. Den som använder AI väldigt mycket riskerar att gå miste om denna kreativa och utvecklande process.

När det gäller att granska en ansökan får AI inte användas, förklarar Erik Pålsson.

– Det är en viktig princip. Bedömning genom peer review är arbetsamt för forskare men ger ju forskarsamhället ett inflytande kring vilka projekt som finansieras. Och det är en process som både finansiärer och forskare står bakom. Men en ökad användning av AI kan innebära att algoritmer får större inflytande över bedömningen.

Ett problem med AI­verktygen är att de verkar så självsäkra, menar Charlotta Olofsson.

– Som människa kan man ju säga att man tror att något är på ett visst sätt, men inte riktigt vet. AI­verktygen tvekar dock aldrig utan kommer med tvärsäkra svar, som ibland är helt fel.

De opålitliga svaren kommer i en tid då vetenskap alltmer ifrågasätts, påpekar Erik Pålsson.

– Det gör det ännu viktigare att vara noga och verkligen kolla att man har belägg för det man påstår. Annars finns risken att man spär på den misstro mot forskning som verkar spridas i samhället.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Vägledning för AI

Vägledning för användning av generativa AI-verktyg är en hjälp på Medarbetarportalen som tar upp hur AI-verktygen ska användas på ett ansvarsfullt sätt. Det handlar bland annat om hantering av personuppgifter och upphovsrättskyddat material. Det är exempelvis tillåtet att använda AI-verktyg för att få förslag, tips och återkoppling utan att ange att en AI har använts men själva textskrivandet ska medarbetaren göra själv. Det material som verktygen genererar ska nyttjas med omdöme – svaren kan framstå som korrekta men det är användarens ansvar att kontrollera dem.

Ytterligare vägledning kring upphovsrättsskyddat material finns hos Myndigheten för digital förvaltning (Digg).

Något av en detektiv – ja, det tycker IT-supporttekniker Max Bigert att han är.

Hjälparen i nöden

Har du någon gång ringt 2020 när du kört fast med nätverk, skrivare eller undrat något om One Drive? Du är långt ifrån ensam. Här tar 8–10 IT-supporttekniker hand om ett 80-tal samtal varje dag.

Max Bigert lyfter upp blicken från den stora skärmen och tar av sig de svarta hörlurarna. Han sitter längst bort vid fönstret, på rad med sina kollegor, avskild av höga golvskärmar i det dämpade rummet där telefonröster ligger som ett konstant bakgrundsbrus. Längre bort på Rosenlundsgatan pågår arbetet med Västlänken.

– Det är ett högt tempo och hög ljudnivå men man vänjer sig. Det bästa med jobbet är att få vara detektiv och agera som en brygga mellan teknik och människor. I det här jobbet måste man gilla att prata med människor och ta deras oro på allvar. Det är förståeligt att IT­strul skapar mycket frustration och stress, säger Max Bigert och tillägger att han stortrivs efter bara tre månader på IT­supporten. Arbetsuppgifterna är varierande. Det sociala är det som lockar honom.

– Det märks när man är klar med ett ärende. Medarbetaren blir nöjd och glad.

Hur många gånger råder du att starta om datorn?

– För ofta. Oftast hjälper det. Upp emot 80 procent av alla ärenden löses på telefon, ofta med hjälp av fjärrstyrning, men om det är mer komplicerat slussas de till andra linjens support, som kan rycka ut på plats, eller till tredje linjens support, som bemannas av experter med alla behörigheter. I början av veckan är det mest att göra, på fredagar är det lugnast. De flesta ringer in men det går också att skicka mejl, även om det kan ta lite längre tid, säger Victor Björkdahl, biträdande sektionschef, som arbetat på GU i 15 år.

– När jag började här var det ofta klagomål på supporten. Vi har jobbat mycket med att få ner svarstiderna och med att förbättra kvaliteten och bemötandet. Så nu skulle jag säga att vi är omtyckta.

Victor Björkdahl har märkt att det blivit många fler frågor kring Office365 och ändå har IT­support utbildat över 1 000 medarbetare.

Det finns redan test av IT­ guruapplikation på Medarbetarportalen. Är du orolig för att AI ska ta över eller ersätta IT­supporten?

– Inte på långa vägar. AI påverkar redan många supportfunktioner, särskilt genom att automatisera enkla uppgifter, felsöka vanliga problem och guida användare steg för steg. Det avlastar oss och ger mer tid för de komplexa ärendena. Men jag är övertygad om att personlig IT­support kommer att behövas länge – åtminstone så länge jag jobbar kvar, och jag är 39.

– Bemötandet är också viktigt. För många användare är det inte vad de får för svar, utan hur de blir bemötta. Där har AI fortfarande svårt att hänga med.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

Fakta: Antal anställda på IT-support: 40 (varav 10 på telefonsupporten). Antal samtal per dag: 60–80 (vid terminsstart det dubbla).

Genomsnittlig svarstid: 30–40 sekunder.

De vanligaste problemen: Nätverk, utskrift, Office365 och MFA (multifaktorsautentisering).

Det vanligaste rådet: Starta om datorn!

Med fåglar i kikaren

Är du en av de miljontals amatörornitologer som över hela världen rapporterar in observationer till olika databaser? I så fall bidrar du bland annat till Heléne Aronssons doktorandprojekt. Hon forskar om vad som händer med fåglar och biodiversitet när vi människor tar nya landområden i anspråk, exempelvis för att anlägga byggnader eller odlingsfält. →

För några år sedan berättade en av Heléne Aronssons kompisar att hon fått syn på en berguv, uppburrad på taket ovanför en butik i Brunnsparken. Att innerstan fått besök av världens största uggla var det just då få gångtrafikanter som lade märke till där de stressade fram med näsan i mobilen.

– Det fick mig att tänkta på hur vi, som lever i städerna, får en lite skev bild av vilka fåglar det finns gott om i vårt land: kajor och skator är lätta att få syn på där de spatserar lite överallt på gator och torg. Men Sveriges vanligaste kråkfågel är faktiskt nötskrikan. Jag ser den ofta när jag tar riksväg 40 mellan Borås och Göteborg då den flyger över motorvägen.

Heléne Aronsson forskar om de faktorer som styr olika fågelarters geografiska utbredning.

På sikt handlar projektet om att utarbeta ett verktyg som myndigheter och företag kan använda för att avgöra hur mark kan nyttjas på bästa sätt med minsta möjliga miljöpåverkan.

– Vad händer med biodiversiteten när exempelvis en bro eller odling ska anläggas? Vissa fågelarter kan reagera positivt på en förändring, exempelvis fiskmåsar, som äter det mesta och som kan hitta mer mat i ett odlingslandskap. Men det finns förstås också arter som är känsliga för omvandlingar av landskapet. Om en viktig art försvinner kan det rubba hela ekosystemet.

»Det kan bero på att utsläpp går att mäta medan påverkan på biologisk mångfald är svårare att komma åt.«

Heléne Aronsson förklarar att det finns ett stort engagemang för biodiversitet hos de företag hon pratat med. – Precis som alla andra vill de som jobbar där ha en bra miljö, inte minst för barnens skull. Men miljöintresset har, åtminstone hittills, främst handlat om klimatet. Det kan bero på att utsläpp går att mäta medan påverkan på biologisk mångfald är svårare att komma åt. Vi vet

HELÉNE ARONSSON

Heléne Aronsson har spanat på fåglar sedan barnsben.

att biodiversitet är viktigt för ett ekosystems resiliens, alltså uthållighet, men det är svårt att förutse vad som händer om en specifik art försvinner i ett visst område. Just för att vi inte vet, är det viktigt att vara försiktig.

Det Heléne Aronssons doktorandprojekt handlar om är att ta fram en modell för hur man kan uppskatta vad exploatering av mark i ett visst område har för betydelse för fågellivet. I ett första steg undersöker hon makroekologiska frågor, exempelvis hur höjd över havet, vattentillgång och temperatur påverkar fåglarna. Det andra steget går ut på att forma datan så att den går att använda i en livscykelanalys.

– Den modell jag tar fram kan kanske sedan brukas även för andra djurgrupper och för den biologiska mångfalden i stort.

Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services (IPBES) är biodiversitetens motsvarighet till klimatpanelen IPCC. Plattformen har listat de fem största hoten mot biologisk mångfald.

– Det handlar om exploatering av arter – exempelvis genom fiske eller jakt, klimatförändringar, föroreningar samt invasiva arter. Men det allvarligaste hotet utgörs just av förändrad markanvändning på land och i havet.

Det finns cirka 11 000 fågelarter i världen. Sverige har närmare 300 olika arter,

att jämföra med Colombia som med sina runt 1 900 arter är det land i världen som stoltserar med flest fågelarter.

Fåglar utgör dock en ganska liten grupp, med tanke på de 8–9 miljoner arter av organismer som uppskattningsvis lever på jorden. Det finns alltså gott om djur att studera. Att Heléne Aronsson valt just fåglar har flera orsaker.

– Ett skäl är att det är ganska lätt att forska om fåglar eftersom det är den djurgrupp som det finns allra mest data om. Det beror på all världens amatörfågelskådare som har rapporterat in otroliga 2 miljarder observationer till den databas jag använder. Ett annat skäl är att Heléne Aronsson själv varit amatörornitolog sedan barnsben. Hennes pappa är nämligen fotograf med särskilt intresse för fåglar, och hon har otaliga gånger suttit tillsammans med honom i olika fågeltorn och spanat ut över nejden med kikare.

Det var också fågelintresset som fick henne att börja studera biologi och så småningom bli projektsamordnare på Göteborgs centrum för globala biodiversitetsstudier (GGBC). Att hon nu är doktorand innebär inte bara forskning utan också undervisning.

– Jag undervisar både på kandidatprogrammet i biologi och på orienteringskurser som lockar allt från våra egna studenter till pensionärer. Något jag tycker skulle vara spännande vore att föreläsa om biologisk mångfald på

Chalmers, det är ju dessa studenter som kommer att bygga en hel del av vårt samhälles infrastruktur. Och det finns gott om roliga fakta om fåglar som man inte behöver vara biolog för att tycka är spännande. Några exempel är att kråkor, kajor och korpar fått namn efter sitt läte, så kallade onomatopoetiska namn, att nötväckan är den enda svenska fågel som kan klättra neråt på träd samt att tornsvalan numera kallas tornseglare eftersom den, trots sitt utseende, är närmare släkt med kolibrin än med svalan.

Vilken fågel tycker du själv bäst om?

– Det är en fråga jag får ganska ofta men som jag har svårt att svara på. Men en favorit är den lilla gärdsmygen, en annan knipan, som kallas goldeneye på engelska. Jag brukar berätta för mina studenter om författaren Ian Fleming som var väldigt fågelintresserad. Hans sommarställe hette Goldeneye och där fick han vid ett tillfälle besök av den man vars namn han lånat till sin hjälte: ornitologen James Bond. Så jag brukar förklara för studenterna att en fågelforskare kan leva ett betydligt mer spännande liv än många kanske tror.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Heléne Aronsson

Jobbar som: Doktorand vid institutionen för biologi och miljövetenskap.

Bor: Göteborg.

Familj: Min man Johan.

Övriga intressen: Sömnad! Jag älskar att sy kläder av gamla loppis-gardiner.

200 certifierade sälobservatörer

■ Den 26 maj kunde alla sälentusiaster gå en två timmar lång utbildning på

Natrium för att lära sig mer om sälar, deras betydelse i ekosystemen samt hur man kan hjälpa forskarna observera djuren.

Två sälforskare höll i kursen:

Jessica Carroll och Daire Carroll, båda vid institutionen för biologi och miljövetenskap.

Bland annat berättade de att det finns tre sälarter i svenska vatten: knubbsäl är vanligast längst västkusten medan gråsäl och vikare främst lever i Östersjön.

– De flesta sälar tillbringar huvuddelen av sina liv i vattnet där de hittar mat, sover och umgås med andra sälar. För att kunna tillbringa lång tid under vattnet sparar de på syret. Hjärtfrekvensen går ner till endast 9 slag i minuten. Sälar sover med hela hjärnan samtidigt, precis som människan, berättade Jessica Carroll.

De olika arterna går att känna igen bland annat på huvudet.

– Gråsälen har en platt panna medan vikaren och knubbsälen har mer hundlika huvuden. Vikaren är speciell eftersom den kan göra andningshål i tjock havsis, berättade Daire Carroll.

Cirka 90 kursdeltagare var på plats i Natrium och ytterligare drygt 100 deltog digitalt.

Projektet är ett samarbete mellan GU, Statens veterinärmedicinska anstalt, Naturhistoriska riksmuseet och Slottsskogens djurpark. Målet med utbildningen är att skapa ett nätverk med sälobservatörer längs Sveriges kuster som kan hjälpa till att rapportera in sjuka, skadade eller döda sälar. Till hösten planeras ytterligare ett kurstillfälle.

Kaj Blennow bäst i Sverige

I årets upplaga av forskarrankningen från Research. com inom ämnet neurovetenskap placeras Kaj Blennow, professor i klinisk neurokemi, på första plats i Sverige och på plats 10 internationellt.

Vad tycker du känns roligast just nu, i ditt jobb som alzheimerforskare?

– Det är att hela fältet gått så enormt mycket framåt så att vi nu står inför att ha blodtester för screening av patienter som söker för minnesproblem, diagnostiska metoder i form av PET-skanning och likvortester för att kunna ställa en säker diagnos. Inte minst viktigt är de läkemedel som påverkar de centrala sjukdomsmekanismerna vid Alzheimers sjukdom genom att rensa bort amyloidplacken samtidigt som man ser en tydlig minskning av den kliniska progressen av symtom. Det är en helt fantastisk utveckling.

Ert labb inom klinisk neurokemi är världsledande inom markörer för alzheimer i ryggvätska och i blod. Vad är er vision?

– Det är att göra dessa biomarkörer tillgängliga för våra kliniska kolleger och förstå hur de används på ett optimalt sätt. Men också att arbeta vidare för att via kliniskt biokemiska studier bättre förstå mekanismerna vid olika hjärnsjukdomar .

Elin Lindström

”Den senaste tiden har vi upprepade gånger sett hur politiker missbrukar forskningsresultat eller ignorerar vetenskaplig kunskap för att stödja sin politiska agenda. Vi, 1 047 forskare från fler än 30 lärosäten och många akademiska discipliner, protesterar mot denna utveckling. Vi vill med kraft understryka att vetenskapens roll som kunskapsbärare är viktigare än någonsin i de multipla kriser vi befinner oss i.”

Minnesskylt invigd

■ Den 11 april invigdes en minnesskylt på Rosengatan 11 som uppmärksammar den chilenska poeten Gabriela Mistral samt Iberoamerikanska institutets grundare Nils Hedberg. Rektor Malin Broberg inledde ceremonin genom att berätta om hur Gabriela Mistral korsade Atlanten, anlände till Frihamnen, höll en presskonferens på Rosengatan innan hon efter endast några timmar hoppade på tåget till Stockholm och Nobelveckan.

– Tack och lov kom hon snart tillbaka om stannade en hel månad. Skälet till att hon hamnade just på denna adress var en inbjudan från professorn och diplomaten Nils Hedberg, grundare av Iberoamerikanska institutet, som bodde här. Det är tack vara ett initiativ av universitetsbibliotekarie Joakim Lilljegren som skylten satts upp. Bland talarna fanns också vicedekan Andrea Castro, Chiles ambassadör Tucapel Jiménez Fuentes, samt Chiles generalkonsul i Göteborg, Manuel José Saldías. Evenemanget fortsatte på Humanisten där kompositören och artisten Tania Naranjo framförde tonsatta dikter av bland annat Gabriela Mistral. Minnesskyltens text: Gabriela Mistral (1889–1957), chilensk poet, diplomat och Nobelpristagare, höll presskonferens här den 8 december 1945 efter att ha anlänt till Göteborgs hamn. På kvällen tog hon nattåget till Stockholm där hon som första latinamerikan någonsin kom att ta emot Nobelpriset i litteratur. Här på Rosengatan 11 bodde Nils Hedberg (1903–1965), grundare av Iberoamerikanska institutet, ett centrum för undervisning, forskning och kultur, vars litterära och akademiska arv lever vidare vid Göteborgs universitet.

Ny ledamot i Sveriges unga akademi

■ Sari Nauman är en av åtta nya ledamöter i Sveriges unga akademi. Hon är docent i historia vid Göteborgs universitet samt Pro Futura Scientia Fellow vid Swedish Collegium for Advanced Study,

Två nya ITbaserade verktyg

■ Nu har du som anställd möjlighet att beställa översättningstjänsten DeepL och whiteboardverktyget Miro. Med betalversionen av DeepL kan du mata in stora mängder text och få hjälp med textbearbetning av dina egna översatta texter. I denna tjänst ingår DeepL Translator, som översätter till 32 olika språk, och DeepL Write som är en skrivassistent som hjälper dig med exempelvis grammatik och ordval.

Universitetets version av DeepL är skyddad, vilket innebär att den data som matas in inte används för att träna verktyget. Kostnaden är 40 kronor per månad och person, och kostnaden måste godkännas av din chef.

Med Miro kan du skapa och dela whiteboardar där flera personer kan samarbeta i realtid eller vid olika tillfällen. Alla medarbetare arbetar i en gemensam GU­miljö i Miro vilket gör det möjligt att samarbeta med kollegor och att bjuda in studenter. Tjänsten kostar 35 kronor per månad och person, och måste också godkännas av chef.

Korrekt hantering säger HDK-Valand

■ I februari 2025 uppmärksammades en studentutställning på HDK-Valand vid Göteborgs universitet som väckte starka reaktioner – bland annat från Judiska Centralrådet, som senare anmälde universitetet till Justitieombudsmannen (JO). Utställningen, som arrangerades i Galleri Tripp (i ett trapphus som är låst för externa besökare), innehöll konstverk med tydliga politiska budskap kopplade till konflikten i Gaza. Den byggde på ett studentupprop som krävde att universitetets ledning skulle bryta samarbeten med israeliska universitet, ta avstånd från Israels krigföring samt ge stöd till palestinska studenter och forskare.

Göteborgs universitet har nu svarat på JO:s yttrande och bedömer att institutionen agerat korrekt utifrån gällande lagstiftning, både i enlighet med grundläggande principer för yttrandefrihet, akademisk och konstnärlig frihet och respekten för principen om saklighet och opartiskhet, enligt regeringsformen. Man betonar att utställningen inte var en del av undervisningen och inte hade godkänts eller förhandsgranskats av ledningen. Det rörde sig enligt universitetet om ett konstnärligt och politiskt ställningstagande från enskilda studenter – inte från universitetet som myndighet.

Samtidigt vill GU ha vägledning av JO. I yttrandet uttrycks en önskan om tydligare ansvarsfördelning mellan institution och student när det gäller politiska eller konstnärliga uttryck i universitetslokaler som är synliga för allmänheten. GU anser att ett klargörande från JO skulle vara värdefullt för att undvika framtida missförstånd och säkerställa rättssäkerhet. Troligen fattar JO beslut i slutet av året. Rättssakkunnig Per Samuelsson meddelar att JO inte uttalar sig om enskilda ärenden, men det förekommer att myndigheter ibland kan be om vägledning i frågor som rör JO:s tillsyn. ”Det är dock viktigt att understryka att det i slutändan är JO som avgör inriktningen på granskningen samt eventuella uttalanden och att JO inte ska ägna sig åt rådgivning i en mer allmän bemärkelse”, skriver han.

Utmanande ekonomiska tider

■ Göteborgs universitet väntas gå med 90 miljoner kronor i underskott 2025. Det visar årets första ekonomiska rapport som omfattar perioden januari till april. Samtliga fakulteter redovisar negativa budgetar, vilket innebär ett försämrat läge jämfört med tidigare år.

– Det är utmanande att alla fakulteter visar negativa resultat, men det beror till stor del på ökad inflation och höjda hyror. Samtidigt har vi en buffert som gör att vi kan ställa om verksamheten utan att ta till panikåtgärder, säger ekonomichef Peter Tellberg.

Han betonar att det inte finns skäl att dra för stora växlar på rapporten, men pekar på att intäkterna inte ökar i samma takt som kostnaderna. Universitetet har dock ett balanserat kapital på 1,2 miljarder.

Inom utbildningen syns en viss överproduktion – universitetet har levererat utbildning motsvarande omkring 100 miljoner kronor mer än vad staten beställt. Forskningsbidragen har minskat något. Konstnärliga fakulteten är den enda som förväntas gå med ett positivt resultat i år, om än blygsamt – en miljon kronor. Det beräknade underskottet på 90 miljoner motsvarar ungefär 1 procent av omsättningen som är på 8 miljarder.

GU i Almedalen

■ Även i år deltar Göteborgs universitet på Almedalsveckan den 23–27 juni. I det hus som GU hyr på Kyrkogatan, i gamla Visby, arrangeras ett 10­tal seminarier i trädgården. Bland annat Sveriges politiska landskap i en dramatisk omvärld, Utsatt akademi – hur motverkar vi hot och trakasserier, Forskningens frihet och trygghet och Hur fri är den fria kunskapsbildningen. Medverkar gör bland andra Nationella genussekretariat, Wexsus, GU Ventures, statsvetenskapliga institutionen, HDK-Valand och GPCC.

När medierna blev objekt för forskning

Efterkrigstiden var en tid då nya forskningsområden med metoder importerade från USA började etableras i Sverige.

Ett sådant område var massmedieforskning.

Nu har Ulla Carlsson författat en skrift om utvecklingen, där inte minst Göteborgs universitet spelade en viktig roll.

Forskning om dagspress hade visserligen bedrivits i Sverige sedan slutet av 1800­talet, bland annat av litteraturvetaren Otto Sylwan, rektor vid Göteborgs högskola 1914–1931.

Men det var i samband med efterkrigstidens enorma samhällsförändringarsom intresset för mediernas roll och villkor i samhället tog fart, med en framväxande välfärdsstat, snabb teknologiutveckling och blomstrande ungdomskultur där nästan varje hem hade, förutom dagstidning, både radio och tv. Det berättar Ulla Carlsson, professor i medie­ och kommunikationsforskning, och författare till skriften Vägen till universitetsämnet medieoch kommunikationsvetenskap (MKV) – Ett samhällsvetenskapligt perspektiv.

– Den nya samhällsorienterade forskningen skulle nu vara till nytta och inte minst sociologi – tidigare ett ämne kopplat till filosofi – fick den viktiga uppgiften att mäta och jämföra nya sociala fenomen.

Nya forskningsområden krävde nya metoder och blickarna vändes mot USA.

– Redan på 1950­talet besökte statsvetaren Jörgen Westerståhl de amerikanska universiteten Yale och Columbia.

Hem till Göteborg tog han med sig kunskaper om valforskning, opinionsstudier och massmedieundersökningar men också insikter om hur man bygger en forskningsorganisation och får finansiering från olika håll.

I samband med att ett antal ämnen skildes ut från den humanistisk­filosofiska fakulteten fick svenska lärosäten 1964 en samhällsvetenskaplig fakultet. Där bedrevs forskning och undervisning i bland annat sociologi, statskunskap, pedagogik, psykologi och ekonomisk historia, förklarar Ulla Carlsson.

– Främst statsvetare, sociologer och ekonomer intresserade sig för de nya medierna och flera började snart se sig snarare som massmedie­ eller kommunikationsforskare. De startade kurser och fick uppdrag från både staten och mediebranschen och fungerade lite som en brygga mellan akademin och praktiken. Flera samhällsvetare, inte minst Jörgen Westerståhl tillsammans med hans efterföljare Stig Hadenius, Lennart Weibull och Kent Asp anlitades flitigt.

Vänstervindar blåste och debatten om mediernas inflytande var intensiv och fördes bland annat i pocketböcker. Göran Palms Indoktrineringen i Sverige från 1968 handlade exempelvis om hur det svenska samhället påverkades av USA, berättar Ulla Carlsson.

– Det internationella samarbetet var viktigt för framväxten av ett universitetsämne, inte minst samverkan inom Norden. Vid Tammerfors universitet fanns redan tidigt ett massmedieämne och 1973, på den första nordiska medie­

– Göteborgs universitet spelade en viktig roll när massmedieforskningen kom in i akademin, berättar Ulla Carlsson.

»Nu fanns landets två professurer inom massmedier vid GU.«

ULLA CARLSSON

konferensen, framfördes argument för en bättre organisering av medieforskningen.

Det nordiska centrumet för massmedieforskning, Nordicom, inrättades 1975 av Nordiska ministerrådet och blev snart en självständig enhet vid Göteborgs universitet. 1977 bildades Föreningen Svenska Masskommunikationsforskare (FSMK).

Också utbildning inom massmedieområdet utvecklades, exempelvis grundade Svenska journalistförbundet, Tidningsutgivarna och Publicistklubben ett journalistinstitut i Stockholm. 1962 övertogs det av staten som samtidigt startade ett liknande institut i Göteborg. Fem år senare inrättades tvååriga journalistutbildningar på högskolenivå i både Göteborg och Stockholm. Genom högskolelagen 1977 inlemmades journa­

listhögskolorna i universiteten. Göteborgs universitet fick några år tidigare ett uppdrag att utveckla ett nytt ämne, informationsteknik, som kom att spela en viktig roll för att ett universitetsämne skulle kunna etableras.

1977 presenterade Stig Hadenius, docent vid statsvetenskapliga institutionen, GU, Massmedieforskningsutredningen. Där föreslog han bland annat inrättandet av professurer i kulturkommunikation, politisk kommunikation, informationsspridningens effekter samt massmediernas ekonomiska förutsättningar, berättar Ulla Carlsson. – Trots ett positivt mottagande dröjde det till 1980 innan regeringen inrättade en första professur i massmedieforskning med placering vid statsvetenskapliga institutionen i Göteborg. Sociologen Karl Erik Rosengren, Lunds universitet, utsågs till tjänsten. Efter några år fick Handelshögskolan i Göteborg en donationsprofessur i massmedieekonomi. Innehavare blev Karl Erik Gustafsson. Nu fanns landets två professurer inom massmedier vid GU.

– Snart tillsattes dock professorer inom massmedieområdet också vid universiteten i Lund, Stockholm och Umeå, medan Uppsala fick sin första massmedieprofessor först 1999.

1990 bildades institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid GU. Det skedde genom en sammanslagning av Journalisthögskolan och Avdelningen för masskommunikation vid statsvetenskapliga institutionen. Lennart Weibull fick tjänsten som professor i massmedieforskning efter att Rosengren återvänt till Lund och Kent Asp blev professor i journalistik.

Det fanns också ett stort behov av läroböcker inom det nya ämnet. 1970 utkom Press, radio och tv: en bok om massmedia i dagens samhälle, författad av Stig Hadenius och Lennart Weibull, berättar Ulla Carlsson.

– 1980 bytte boken namn till Massmedier och den har hittills kommit ut i tio upplagor, fram till 2005 av samma författare.

Massmedieforskningen, som utveck­

lats från ett humanistiskt till ett samhällsvetenskapligt ämne, kom mot slutet av 1980­talet att åter närma sig humaniora.

– Med inspiration från bland annat Storbritannien blev kulturstudier ett sätt att förklara många olika fenomen i samhället, inte minst mediernas roll.

Den skrift som Ulla Carlsson nu publicerat handlar delvis om henne själv. Hon var Nordicoms föreståndare under många år och blev 2006 professor i medie­ och kommunikationsforskning. Hur blev du det?

– Ja, det kan man undra, det var inte min plan från början. Som student läste jag sociologi, nationalekonomi och statskunskap och ville egentligen forska om fransk kolonialism i Afrika. Det var Jörgen Westerståhl som anställde mig som forskningsassistent för några massmediestudier och plötsligt var jag doktorand. Så liksom för många andra var det av en tillfällighet jag hamnade just inom massmedieforskningen.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Vägen till universitetsämnet medie- och kommunikationsvetenskap (MKV) – Ett samhällsvetenskapligt perspektiv är utgiven av Svensk Mediehistorisk Förening. Skriften finns gratis tillgänglig: www.mediehistoria.se/okategoriserad/vagen-till-mkv/. Författare är Ulla Carlsson, professor i medie- och kommunikationsforskning, under många år föreståndare för det nordiska kunskapscentret Nordicom samt fram tills nyligen innehavare av Unesco-professuren i yttrandefrihet, medieutveckling och global politik.

Nyligen tilldelades Ulla Carlsson Kjell Nowakpriset ”för hennes omfattande, grundläggande, konsoliderande, oavbrutet utvecklande, djupt engagerade, inspirerande och ständigt närvarande gärning för medie- och kommunikationsvetenskapen i Sverige och internationellt”.

– Först i början av 1900-talet blev forskning en självklar del av ett universitets verksamhet, förklarar Henrik Björck.

Så kom doktorshatten till högskolorna

– Fackhögskolornas kamp för disputationsrätt är intressant. Men striden kan också ses som ett prisma genom vilket hela det högre utbildningssystemets expansion och omvandling kan speglas.

Det förklarar idéhistorikern Henrik Björck. I sitt senaste verk, drygt 700 sidor, har han ägnat sig åt komparativ hattforskning, det vill säga doktorsgradernas och forskarutbildningarnas historia.

Den som intresserar sig för utvecklingen av den högre utbildningen i Sverige har gott om litteratur att grotta ner sig i, inte minst när det gäller Filosofiska fakultetens skiftande ämnen inom humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap. Men hur det gick till när Veterinärhögskolan eller Tandläkarhögskolan blev en del av akademin finns det få skildringar av. Nu har Henrik Björck skrivit ett digert verk i två band om den

utvecklingen som också är en berättelse om framväxten av vårt moderna samhälle. I centrum står den befogenhet som skiljer högskolor från andra, lägre läroanstalter, nämligen rätten att kreera doktorer.

– Universiteten har ju sitt ursprung i medeltiden och hade från början fyra fakulteter: den teologiska, juridiska, medicinska och filosofiska. Länge var lärosätena rena undervisningsinrättningar, att de också skulle ägna sig åt forskning är ett rätt nytt påfund. I flera länder, exempelvis England, var forskning något välbeställda gentlemän ägnade sig åt. PhD­ graden infördes vid Oxford och Cambridge först 1917–1919, då utbildning för forskning också blev en uppgift för lärarna.

Från mitten av 1800­talet funderade de tysktalande länderna som föredömen när det gällde forskning vid universiteten. Därifrån spred sig forskningsidealet till USA. I Sverige, som infört filosofie doktorsgrad 1870, kom universiteten i Uppsala och Lund att verka under ett tydligt forskningsimperativ vid slutet av

1800­talet, berättar Henrik Björck. – I samband med industrialiseringen bildades också flera fackhögskolor. Karolinska mediko ­kirurgiska institutet (KI) inrättades dock redan 1810. Rätt att anordna disputationer för doktorsgraden fick lärosätet 1874, vilket innebar att KI då självt kunde utbilda sina lärare istället för att hämta dem från universiteten. Däremot fick KI inte promotionsrätt förrän 1906; den disputerade måste alltså fortfarande bege sig till Uppsala eller Lund för att officiellt få sin doktorsgrad. Att disputationsrätt innebar självständighet gentemot universiteten skapade en del motstånd hos de ärevördiga lärosätena, berättar Henrik Björck.

– Ett exempel är Veterinärhögskolan som 1915 anhöll hos Kungl. Maj:t om att få anordna doktorsdisputationer. Bland remissinstanserna fanns den medicinska fakulteten i Uppsala som varnade för att ett bifall skulle kunna leda till att ”inom en snar framtid även ingenjörer, tandläkare, apotekare, vid lantbrukshögskolorna utexaminerade elever m.fl. få tillträde till doktorsvärdigheten”.

»De teoretiska ämnena skulle bli mer arbetslivsanpassade medan de praktiska skulle få mer av forskningsanknytning.«

HENRIK BJÖRCK

Den medicinska fakultetens farhågor skulle besannas: exempelvis fick ingenjörerna disputationsrätt 1927, veterinärerna 1935, ekonomerna 1946 och apotekarna 1954.

Också vad de nya doktorerna skulle kallas kunde bli en laddad fråga. Latin var ju universitetets språk; kanske skulle exempelvis en disputerad veterinär kallas veterinariae doctor?

– Förslaget förkastades, dels eftersom det i allmänhetens mun snabbt skulle bli veterinärdoktor, vilket vore lika absurt som att kalla en medicine doktor för läkardoktor. Men det spelade också roll att ordet låg nära August Strindbergs skällsord ”veterinärfilosofi”, som författaren använde i sammanhang som inte alls hade med veterinärer att göra. Till slut kom man överens om veterinärmedicine doktor.

Riksdagens beslut 1938 att skapa en folktandvård innebar ett explosionsartat behov av utbildade tandläkare. Tandläkarinstitutet, som startat 1898, blev 1947 en självständig högskola under namnet Tandläkarhögskolan och 1950 fick högskolan disputationsrätt.

– Skogshögskolan, som tillkom 1914 genom ombildning av det äldre Skogsinstitutet, fick också rätt att promovera doktorer 1950. Även här diskuterades hur doktorn skulle tituleras och det första förslaget – skoglig doktor – ändrades till doktor i skogsvetenskap. Somliga höll dock på det mer tjusiga doctor scientiae forestis. Den doktorsexamen som orsakat mest kontroverser är kanske den som inte bygger på vetenskaplig grund, utan istället på konstnärligt utvecklingsarbete. Att också konstnärer skulle ingå i högskolan var en del av högskolereformen 1977 även om det var först 2010 som Högskoleverket beviljade universiteten i Göteborg och Lund tillstånd att utfärda konstnärlig

doktorsexamen, berättar Henrik Björck. – Konstnärerna skulle inte tvingas in i den traditionella vetenskapen men frågan var vad den nya konstnärliga forskningen kunde vara istället och hur den skulle redovisas: skulle en konstnärlig forskare i opera exempelvis skapa en operaföreställning? Inte bara universiteten utan även en del konstnärer var kritiska; somliga menade att akademiseringen i mycket handlade om att ge försörjning åt misslyckade konstutövare. Konstnärernas utvecklingsarbete blev hur som helst högskolans tredje uppgift, efter utbildning och forskning – det samverkansuppdrag som ibland kallas tredje uppgiften borde alltså kallas fjärde uppgiften.

Fackhögskolorna, som fått tillkämpa sig disputations­ och promotionsrätt från en ofta ganska avvisande universitetsvärld, fick något av en revansch efter kriget. Högskolan svällde, från 1960 till 1970 trefaldigades antalet studenter. De olika doktorsgrader som införts vid universitet och högskolor ersattes 1969 med en enhetlig doktorsexamen, nya lärosäten etablerades och studiestöd infördes.

– Politikerna ville samtidigt gärna tona ner skillnaden mellan de teoretiska, högre utbildningarna och de praktiska, lägre programmen: de teoretiska ämnena skulle bli mer arbetslivsanpassade medan de praktiska skulle få mer av forskningsanknytning.

Det var också under den här tiden som en strukturerad forskarutbildning började växa fram.

– Hur handledningen gick till innan dess, vittnar medicinprofessorn Ulf Lagerkvist om i sina memoarer. Han var doktorand vid KI på 1950­talet under ledning av professor Einar Hammarsten, som förklarade sin hantering av doktoranderna så här: ”Jag sätter dom i ett hörn med ett omöjligt problem och så kommer jag tillbaks om ett år och ser efter om dom är kvar.”

Högskolan har på hundra år genomgått många förändringar. Men mycket är sig också likt, menar Henrik Björck.

– Det högre utbildningssystemet är som en flotta med oljetankrar som anpassar sig till varandra under sin färd tillsammans; förändringar sker hela tiden men det går långsamt.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Vetenskapshistorisk hattparad: Forskarutbildningarna i det svenska högskolesystemets historia i två volymer är författad av Henrik Björck, professor i idé- och lärdomshistoria. Verket utgår från fem perspektiv på högre utbildning: ett övergripande systemperspektiv samt ett institutionalistiskt, professionssociologiskt, marginalistiskt samt språkbrukshistoriskt perspektiv. Verket är utgivet inom Kriterium. Förlaget är Makadam.

Visdom på Världskulturmuseet

– Att AI-verktygen är ointelligenta är inte en brist utan kan tvärtom vara en orsak till att de fungerar så bra.

Det förklarade Elena Esposito, professor i sociologi vid universiteten i Bielefeld och Bologna, under ett Barbara Czarniawska Wisdom-seminarium på Världskulturmuseet den 14 maj.

Artificiell kommunikation och social intelligens – vad gör det med oss människor och med demokratin? var den fråga som seminariet kretsade kring. Huvudtalare var Elena Esposito som för ett par år sedan kom ut med boken Artificial Communication – How Algorithms Produce Social Intelligence. Hon inledde med att påpeka att hajpen kring AI och kommunikation är mycket äldre än november 2022, då Chat GPT lanserades.

– Det handlar om verktyg som tycks lika bra som vi människor på att skriva romaner, skapa bilder och föra lättsamma konversationer. Tekniken har lett till en diskussion där somliga oroar sig för en ny superintelligens medan andra tycker att en teknik som bara upprepar det som redan finns är ganska ointressant.

En ofta ställd fråga är om AI:n är intelligent. Eftersom vi inte vet vad vi menar med intelligens går den frågan dock inte att svara på, menade Elena Esposito.

– Men även om vi kunde definiera intelligensbegreppet skulle inte det hjälpa oss vidare; generativ AI är en svart låda som inte ens de dataingenjörer som jobbar med tekniken kan förklara.

Elena Esposito föreslog därför ett alternativt sätt att diskutera AI: som en

»Den

kan exempelvis översätta från engelska till kinesiska, men utan att kunna något av språken.«

ELENA ESPOSITO

kommunikations­ och samtalspartner.

– En AI verkar kunna prata med oss trots att den inte fungerar som vi. Den kan exempelvis översätta från engelska till kinesiska, men utan att kunna något av språken. Den producerar innehåll som är begripligt för oss, men inte för AI:n själv.

Dessa stora språkmodeller är senaste steget på en lång utveckling där människan tagit hjälp av ny teknik för att kommunicera.

– Samtalet, det ursprungliga kommunikationssättet, är beroende av att vi ser och hör den vi pratar med och av att båda parter har i huvudet det som diskuteras. Skapandet av skriften och så småningom boktryckarkonsten, innebar att vi inte längre behöver minnas så mycket och att vi kan ta till oss kunskap av personer vi aldrig träffat och som kanske till och med är döda.

Google innebar en revolution inom informationsspridning, men förändrade inte själva kommunikationen, menade Elena Esposito.

– Men med generativ AI har vi fått en maskin som faktiskt pratar med oss, inte genom att rabbla fakta utan genom att producerar egna, unika svar på olika frågor. AI:n innebär helt enkelt ett nytt stadium i den mänskliga kommunikationens historia.

Elena Esposito i samtal med Olle Häggström.

Efter föreläsningen följde ett panelsamtal. Olle Häggström, professor i matematisk statistik, menade att det visst går att diskutera AI och intelligens.

– Om ett datorprogram simulerar regn så vet vi att det inte är på riktigt, eftersom datorn inte blir våt. Men om en dator beter sig som om den kan tänka, hur kan vi då avgöra om den verkligen tänker eller om det inte gör det?

Palle Dahlstedt. professor i interaktionsdesign, påpekade att algoritmer använts inom musik under lång tid. – Jag gör det själv när jag komponerar och improviserar. AI:n är dock tränad att ge oss det förväntade, medan konst handlar om att skapa det som inte är självklart. Tekniken kan ge förförande flashiga produkter men riktigt skapande kräver ansträngning. Några gratisluncher finns helt enkelt inte.

Seminariet avslutades med frågor från publiken.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Artificiell kommunikation och social intelligens – vad gör det med oss människor och med demokratin? var titeln på ett Barbara Czarniawska Wisdom-seminarium den 14 maj på Världskulturmuseet.

Huvudtalare: Elena Esposito, professor i sociologi, Bielefelds universitet, och Universitetet i Bologna.

Samtalspartner: Eglė Rindzevičiūtė, docent i kriminologi och sociologi, Kingston University London; Olle Häggström, professor i matematisk statistik, GU; Palle Dahlstedt, tonsättare och professor i interaktionsdesign, Chalmers och Högskolan för scen och musik.

Moderator: Elena Raviola, professor i Design Management, HDK-Valand.

Konferencier: Lena Ulrika Rudeke, verksamhetsansvarig, Jonsereds herrgård. Wisdom-seminarierna startades 2004 av professor Barbara Czarniawska och Handelshögskolans rektor Rolf Wolff. I en tid där samtalet i hög grad kretsade kring kunskapsekonomi och vikten av information, var tanken att istället samlas kring visdom. Genom att återuppta Wisdom-seminarierna vill Handelshögskolan fortsätta denna väg av konstruktiv kritisk reflektion, ifrågasättande och öppna samtal.

Nobelbesök på Handels

kcjxvokvocc cus, odio mi

Det var medborgarrättsrörelsen och fredsrörelsen som på 1960-talet inspirerade kvinnorna i USA att organisera sig. Särskilt åren 1963–1973 infördes mängder med lagar, exempelvis när det gällde rätt till preventivmedel och jämställda löner. Men när senaten 1972 godkände en ändring i konstitutionen, tog det stopp. Vad det berodde på berättade ekonomipristagen Claudia Goldin under ett föreläsning på Handelshögskolan.

VID SLUTET AV 1960-TALET ansåg en majoritet av det amerikanska folket att kvinnor hade rätt till förvärvsarbete, även om de hade en man som kunde försörja dem. En kvinna kunde också vara politiskt aktiv, till och med bli president. Däremot dröjde det innan en majoritet ansåg att även mammor med förskolebarn skulle kunna jobba. Det berättade ekonomhistorikern Claudia Goldin under en föreläsning på Handelshögskolan.

– Kvinnorörelsen hängde samman med kampen för de svartas rättigheter som 1964 ledde till att kongressen godkände the Civil Rights Act. Syftet var att göra det olagligt att diskriminera på grund av ras, religion eller ursprung. Howard Smith, demokrat från Virginia, tillfogade i sista stund också ordet ”kön” till de otillåtna diskrimineringsgrunderna. Han var starkt emot medborgarrättsrörelsen så varför gjorde han det? Kanske för att lagen annars skulle ha fått den absurda konsekvensen att omfatta svarta kvinnor men inte vita.

KAMPEN FÖR KVINNORS rättigheter var dock inte vunnen. Equal Rights Amendment innebär ett förslag att ändra den amerikanska konstitutionen så att diskriminering på grund av kön skulle bli olagligt. Tillägget, som diskuterats sedan 1923, godkändes först 1972 av senaten. För en grundlagsändring krävs dock ratificering av minst 38 delstater, vilket ännu inte skett. – Det starkaste motståndet kommer faktiskt inte från män utan från konservativa kvinnor. När det gäller

jämställdhet är nämligen klyftan mellan olika kvinnor mycket större än den mellan män. Det beror på de stora skillnader som fortfarande finns mellan unga, välutbildade och lite äldre, mindre utbildade kvinnor. Feminism har dock alltmer, åtminstone i USA, tyvärr kommit att förknippas med något väldigt radikalt som många unga inte kan relatera till. Men feminism är i grunden inte alls något konstigt, utan står tvärtom för en självklarhet: lika rättigheter, oavsett kön.

FÖRELÄSNINGEN AVSLUTADES med en ström av frågor från publiken som bland annat ville att Claudia Goldin skulle säga något om framtiden.

– Jag är historiker, vilket innebär att jag är bra på att berätta om det förgångna men värdelös på att säga något om morgondagen. För kanske 40 år sedan pratade en vän till mig om just framtiden och om hur man kommer att kunna ha sin telefon i fickan. Mitt svar visar ganska tydligt hur dålig jag är på att sia: Varför i all sin dar skulle man vilja ha sin telefon i fickan?

Text: Eva Lundgren, Foto: Johan Wingborg

Fakta: Claudia Goldin, professor vid Harvard University, tilldelades 2023 Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Den 27 maj höll hon Handelshögskolans årliga Tore Browaldh-föreläsningmed titeln Why Women Won.

Claudia Goldin

HÖGTIDLIG INSTALLATION av nya professorer

Ansvaret att föra utvecklingen framåt var något rektor Malin Broberg betonade när hon den 16 maj installerade och välkomnade 58 nya professorer vid Göteborgs universitet.

Också pedagogiska pristagare och excellenta lärare uppmärksammades vid den stämningsfulla ceremonin på Konserthuset.

Efter en högtidlig akademisk procession, då de nya professorerna, pristagare, rektor, dekaner samt fanbärande studenter tågade in i Konserthusets salong, höll rektor Malin Broberg ett hälsningstal.

– Varje ny professor, excellent lärare och pedagogisk pristagare tillför nya perspektiv och insikter som berikar vårt lärosäte och vår värld; det är en spännande och ärofylld uppgift. Samtidigt befinner vi oss i en tid av politisk omvälvning där frågan inte är om universitetet ska anpassa sig utan på vilket sätt. Det gäller att utveckla det kritiska tänkandet där det viktiga kan vara att ställa rätt frågor snarare än att ge rätt svar. Vi behöver ta omvärldens förändringar på allvar samtidigt som vi inte ska vara ängsliga, och ni professorer är en del av den förändringsresan. Det är så mycket ni kan göra och påverka vid universitetet och i världen. Så tänk stort, var djupa i era hypoteser och bidra till samhället och till framtida generationer.

Först ut att ta emot diplom ur rektors hand samt applåder från publiken var Sahlgrenska akademins nya professorer. Därefter följde Humanistiska fakulteten, Handelshögskolan, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Utbildningsvetenskapliga fakulteten och till slut Fakulteten för naturvetenskap och teknik.

Maria Norbäck, professor i företagsekonomi, höll professorernas tacktal. Bland annat framhöll hon att endast en av fyra professorer i hennes ämne är kvinna, trots jämn könsfördelning hos studenterna sedan 1990­talet.

– Om vi håller den här takten kommer det att ta 45 år innan det finns lika många kvinnliga som manliga professorer i ekonomi. Då är jag 93. Sedan 1977 har kvinnor varit majoritet i akademin – på studentnivå alltså. Till toppen har de inte nått i samma utsträckning. Kom ihåg: Ginger Rogers gjorde allt som Fred Astaire gjorde, men baklänges och i högklackat. Så grattis till alla professorer här idag och ett speciellt grattis till er kvinnliga professorer. Ni gör en feministisk handling. Ni har jobbat hårt, baklänges och i högklackat, och ni banar väg!

Också excellenta lärare och pedagogiska pristagare uppmärksammades innan det var dags för Oscar Bresin, vice ordförande för Göteborgs universitets studentkårer, att hålla studenternas tal.

– Jag hoppas att ni kan se er egen vetgirighet och nyfikenhet i oss studenter och att ni kan leda den, stärka den och hålla den vid liv. På så sätt kan även vi en dag sitta där ni nu sitter. Kära professorer, ni är vår kunskapsfyr. Bär er titel med stolthet och förvalta den med omtanke.

Ceremonin innehöll också musikinslag, framförda av studenter vid Högskolan för scen och musik samt körsång av Stella Academica.

Efter en akademisk procession ut ur konsertsalen följde mingel i Konserthusets foajé.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

Stella Academica framförde Les Amarillas och Nu är det synd om de döda.

Längst till vänster: Feministiskt tal av Maria Norbäck, professor i företagsekonomi.

Därintill: Konserthusets scen med alla professorer.

Därunder: Sahlgrenska akademins professorer.

Ovan: Verena Sengspiel, professor i obstetrik och gynekologi.

Akademisk språkutveckling mer än språkstöd för studenter

I en nyligen publicerad utredningsrapport föreslås en avveckling av Enheten för akademiskt språk (ASK). Eftersom den riktning rapporten pekar ut är problematisk på flera sätt behöver vi som arbetar på ASK ge vår syn på vilka konsekvenserna kan bli för studenter, lärare och medarbetare och varför universitetet på central nivå bör fortsätta ta ansvar och visa ledarskap inom akademisk språk­ och skrivutveckling. Enheten för akademiskt språk har i uppdrag att bevaka och aktivt stödja den akademiska språk­ och skrivutvecklingen vid Göteborgs universitet. Detta är ett uppdrag som vi dagligen konkretiserar genom att planera och genomföra språkoch skrivdidaktiska insatser på svenska och engelska på samtliga fakulteter och nivåer, för såväl första­ som andraspråkstalare. Insatserna utgår från de reella behov vi möter hos studenter, lärare och medarbetare och utvecklas i samarbete med lärare, med stöd av aktuell forskning inom fältet akademisk litteracitet.

Under hösten 2024 fick GU:s tidigare rektor Pam Fredman i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett organisatoriskt och verksamhetsmässigt samarbete mellan ASK och PIL­enheten. Målet med uppdraget var att förbättra stödet till studenter och lärare. I den rapport som publicerades 30 april (diarienr: GU 2024/2680) föreslår utredaren oväntat att ASK och PIL avvecklas och att en ny enhet för högskolepedagogik, inklusive akademisk språk­

utveckling, inrättas på en institution vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten. Hur detta förslag kommer att behandlas och vilka beslut som kommer att fattas är i skrivande stund oklart, men de förändringar som föreslås kan få långtgående konsekvenser.

Förslaget innebär att institutioner ansvarar för att tillgodose studenternas behov av det som utredaren kallar språkstöd. Vad som avses med språkstöd och hur det ska organiseras, finansieras eller bemannas adresseras inte. Vi menar att en decentralisering i praktiken innebär att ansvaret för studenters språk­ och skrivutveckling splittras och prioriteras ned. Det riskerar i sin tur att leda till minskad tillgänglighet, likvärdighet och kontinuitet. Utan stöd från erfarna språk­ och skrivdidaktiker ser vi också en risk för ökad arbetsbelastning för universitetets lärare. Utifrån vår erfarenhet av samarbeten med lärare på samtliga fakulteter anser vi det inte rimligt att alla lärare ska hinna eller kunna bedriva språkutveckling och skrivprogression i

kurser och program. Utredaren rekommenderar att de excellenta lärarna ingår som en del i en ny högskolepedagogisk enhet på universitetsgemensam nivå och att de utgör kopplingen till respektive fakultet. Syftet med en tydligare förankring i kärnverksamheten riskerar dock att motverkas om fortbildning i språkdidaktik enbart ska organiseras i form av kurser och inte, som ASK arbetar idag, i samarbete med lärare och på plats i utbildningarna. Utredaren pekar själv på den begränsade tillgången av excellenta lärare som en risk med förslaget, men vi vill också understryka att språkdidaktisk kompetens inte är en uttalad förutsättning för att bli excellent lärare.

Utredarens rapport säger ingenting om språk­ och skrivutveckling för medarbetare, inklusive doktorander. Att förbise det arbete som ASK gör genom bland annat workshoppar, konversationsgrupper och läs­ och skrivretreater för medarbetare visar på en brist på förståelse för de varierade behov som

Foto: JOHAN WINGBORG

finns inom universitetet. Vi menar att akademisk språkutveckling inte kan reduceras till språkstöd för studenter. Det handlar snarare om att stötta de processer som det innebär att växa in i och tillhöra en akademisk kultur, att öva upp och lära känna sina egna lärstrategier och sitt eget skrivande – med insikt om att detta gäller såväl studenter som doktorander, lärare, forskare och andra medarbetare.

Utredarens förslag bortser helt från de synergieffekter som en sammanhållen enhet med språk­ och skrivdidaktisk kompetens bidrar med. Det är kontraproduktivt att avveckla en välfungerande stödverksamhet som arbetar flexibelt och behovsanpassat på universitetets alla områden och nivåer. Förslaget riskerar att leda till försvagade resurser och mindre kvalificerat stöd för studenter, lärare och medarbetare. GU behöver istället fortsätta ta sitt ansvar för språk­ och skrivutveckling som en central angelägenhet för hela universitetet.

Även om effekterna är svåra att kvantifiera finns det många som kan vittna om hur ASK på olika sätt bidrar till ökad genomströmning, bättre avhandlingar och publikationer, bättre förståelse av och undervisning i språk och skrivande, minskad stress och ökat välbefinnande. Vi menar att detta i längden är en mer värdefull optimering av GU:s gemensamma resurser än den avveckling, decentralisering och resurssplittring som utredningen föreslår.

MEDARBETARNA PÅ ENHETEN FÖR AKADEMISKT SPRÅK

NY PÅ

JOBBET

Martin Hultman är ny professor i sociologi med inriktning teknik och vetenskapsstudier.

Johanna Ilmakunnas är ny gästprofessor i historia.

Jenny Kindblom är ny professor i klinisk farmakologi och evidensbaserad medicin.

Sebastian Linke är ny professor i samhällsvetenskapliga miljöstudier.

Julia Prentice är ny professor i flerspråkighet.

André Sadeghi är ny professor i audiologi.

Sofia Strid är ny professor i sociologi.

Nina Tahmasebi är ny professor i datalingvistik.

Marko T. Wramén är ny kommunikatör på Kristineberg Center och på Centrum för hav och samhälle.

Mattias Wahlström är ny professor i sociologi.

Kristine Walhovd är ny gästprofessor i psykologi.

UTMÄRKELSER

Åsa Arping, dekan vid Humanistiska fakulteten samt professor i litteraturvetenskap, har utsetts till 2025 års mottagare av Övralidspriset. Motivering: "För en forskningsinsats som förnyat vår förståelse av kön, klass och författarnamnets genomslag i den svenska 1800- och 1900-talslitteraturen." Priset tillkom efter författaren och Nobelpristagaren Verner von Heidenstams testamente och ges till författare, essäister och forskare med humanistisk inriktning. Utöver en prissumma om 300 000 kronor erhåller pristagaren en kopia av den medalj som Heidenstam fick på sin 60-årsdag av Carl Milles.

NYA HEDERSDOKTORER

Gun Lund har utsetts till hedersdoktor vid Humanistiska fakulteten: ”Som en av Sveriges mest namnkunniga och stridbara koreo-

grafer har Gun Lund sedan 1960-talet verkat för att ge politiker, forskare och allmänhet ökad kunskap om danskonsten. För Västsveriges dansliv har hon skapat en stabil infrastruktur och drivit tre scener med internationell räckvidd.”

Också

Karl-Magnus Johansson är ny humanistisk hedersdoktor: ”Karl-Magnus Johansson, förste arkivarie vid Riksarkivet i Göteborg, sprider verkligen arkivkärlek … Med kritisk skärpa visar han också fram arkivet som allt annat än dammigt; tvärtom är det både aktör, kunskapsproducent och medskapare av kulturarvet.”

Pernilla Baralt, generalsekreterare för Unicef Sverige, är ny hedersdoktor vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten: ”Genom att vara en ledande röst för barns rättigheter och utbildning har Pernilla Baralt bidragit till verksamhetsutveckling inom forskning och utbildningsinsatser vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten.”

Ricardo Baeza-Yates har utsetts till hedersdoktor vid

Fakulteten för naturvetenskap och teknik. Han är en ledande forskare inom AI och informationsinhämtning på internet. Också klimatforskaren Yu Liu är ny hedersdoktor. Han studerar träds årsringar för att skilja naturlig variation i klimatet från klimatförändringar som orsakats av människor.

BÖCKER

Ämnesspecifik specialdidaktik: Varierad undervisning som främjar lärande

Att undervisa i ett specifikt ämne innebär mer än att bara förmedla kunskaper. Förutom ämneskunskaper behövs förståelse för hur ämnets innehåll kan tillgängliggöras för

alla elever oavsett förutsättningar och behov. Författaren, universitetslektorn och specialpedagogen Emma Leifler, presenterar didaktiska strategier samt ger konkreta exempel på hur man kan skapa tillgänglig undervisning i olika ämnen samt utforma bedömningar som ger fler elever möjlighet att visa sina kunskaper.

Beowulf

Beowulf är det nordliga Europas äldsta bevarade episka diktverk. Den titellösa texten återfinns i en handskrift tillkommen omkring år 1000, skriven på fornengelska. Gunnar D. Hansson, professor i litterär gestaltning, har nu gjort den första svenska översättningen på 70 år.

Mord, makt och middag I forskningsprojektet Gästfrihetens tvetydighet och den interkulturella integrationen i europeiska gränszoner, ca: 1000–1350 har historikerna Wojtek Jezierski, GU, och Lars Kjær, Northeastern University London, studerat medeltida gästfrihet. Det har nu resulterat i en bok som visar att gästfrihet både har med makt och generositet att göra.

Boken Guests, Strangers, Aliens, Enemies: Ambiguities of Hospitality in the Middle Ages, c. 1000–1350 är späckad med spännande historier och finns open access.

I rörelse I rörelse är den 84:e forskarantologin från SOMinstitutet. Redaktörer är Annika Bergström, Anders Carlander, Björn Rönnerstrand och Patrik Öhberg. Boken går att läsa på SOM-institutets webbplats. Tryckt exemplar kan beställas via institutet.

Till minne

av Jonas Ingvarsson (1966–2025)

Vår käre kollega och vän Jonas Ingvarsson, docent i litteraturvetenskap, har alltför tidigt lämnat oss. Jonas avled den 10 april 2025 efter hastigt insjuknande några dagar tidigare. Han är djupt saknad av oss som haft förmånen att arbeta med honom vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion.

Jonas disputerade i Göteborg 2003 på en avhandling om hur människans förhållande till tekniken gestaltas i det sena 1960­talets svenska prosa. Han arbetade därefter i flera år vid institutioner i Karlskrona, Karlstad, Växjö och Skövde, till dess att han 2017 tillträdde ett lektorat i litteraturvetenskap med inriktning mot medier och redaktionell praktik vid vår institution.

Jonas forskning rörde sig i tvärvetenskapliga fält – mediehistoria, digital humaniora, posthumanism – alltid med en nyfiken blick på litteraturens roll i ett föränderligt samhälle. Han undervisade bland annat på masterprogrammen Kritiska studier och Digital humaniora.

Som lärare var Jonas entusiasmerande, kunnig och lyhörd. Studenterna vittnar om hans generositet och hans engagemang som sträckte sig långt bortom föreläsningssalen. Kollegor minns hans närvaro, vänskap och förmåga att lyfta andra. Vi är många som bär med oss tacksamheten över att ha fått dela tiden med honom.

Tobias Hägerland PREFEKT VID INSTITUTIONEN FÖR LITTERATUR, IDÉHISTORIA OCH RELIGION

Säkerhetstipset av

Mathilda Perisa, informationssäkerhetschef

Göteborgs universitet i en ny säkerhetstid

I mars presenterade regeringen en ny nationell strategi för cybersäkerhet 2025–2029. Det är inte en teknisk handbok, utan en politisk inriktning för hur hela samhället ska stärka sin motståndskraft mot cyberhot. I centrum står insikten att säkerhet i digitala miljöer är en samhällsfråga, inte enbart en IT­fråga.

Strategin lyfter tre huvudsakliga områden:

• Systematiskt och effektivt cybersäkerhetsarbete, där organisationer förväntas arbeta riskbaserat och integrera cybersäkerhet i styrning och ledning.

• Kompetens och kunskapsutveckling, där fler behöver förstå hotbilden och kunna agera säkert i vardagen.

• Förmåga att förebygga och hantera incidenter, där snabb detektion, samverkan och återhämtning är centralt.

Bakgrunden är tydlig: ett försämrat säkerhetsläge, ökad digitalisering och ett komplext hotlandskap gör att samhällets mest grundläggande funktioner, från forskning och utbildning till sjukvård och energiförsörjning, måste kunna stå emot cyberangrepp och störningar.

Vad betyder det för oss på GU?

Göteborgs universitet är ett universitet för världen.

Vår forskning, utbildning och samverkan sträcker sig över gränser – geografiska, kulturella, institutionella och digitala. Vi är en öppen och internationell miljö, där kunskap ska delas, utvecklas och omsättas. Men just den öppenheten gör oss också sårbara.

Vi hanterar säkerhetsskyddad information, forskningsdata och samhällskritiska funktioner. Förtroendet för vårt sätt att skydda och hantera information påverkar vår möjlighet att bedriva forskning, attrahera samarbeten och värna akademisk frihet. När cybersäkerhet nu lyfts som en nationell angelägenhet, rör det också oss i allra högsta grad.

Det väcker en gemensam reflektion: Hur bidrar jag till

att skydda det vi vill bevara? Säkerhet sker inte vid sidan av verksamheten, den är en del av vårt arbete, vår dialog och vår digitala vardag. I ett läge där forskningens frihet och samhällets robusthet sammanflätas måste vi alla bidra. Som forskare, lärare, student eller administratör är vi alla bärare av något större än bara ett användarkonto och ett lösenord: vi är bärare av kunskap, av akademisk frihet och av det förtroende som ett öppet samhälle vilar på. I en tid där forskning blir mål för desinformation, påverkan och kontrollförsök, blir vår samhörighet – över ämnesgränser, institutioner och nationer – en grund för motståndskraft. Cybersäkerhet är inte en motsats till öppenhet. Det är ett av de sätt vi försvarar den på.

Till minne av Tyrone Martinsson (1967–2025)

Fotografen och forskaren Tyrone Martinsson har gått bort efter en tids sjukdom. Han var en mycket uppskattad kollega och professor på HDK-Valand – lika generös som lyhörd, och med ett stort engagemang i allt från enskilda studenters arbeten och doktoranders slit med sina avhandlingar, till utvecklingen av såväl institutionen som fakulteten.

Tyrones nyfikenhet, integritet och passionerade hållning gjorde honom till en framgångsrik forskare. Det var med stor glädje han gav sig i kast med både nya undersökningar och berättade om resultaten av sina ofta äventyrliga projekt. Med HDK-Valand som bas skapade Tyrone ett internationellt och flerdisciplinärt nätverk som på ett unikt sätt har bidragit till en fördjupad kunskap om klimatförändringarnas påverkan på glaciärerna på Svalbard.

Den metod Tyrone använde och vidareutvecklade bygger på att man

utgår från historiska fotografier och återskapar bilderna med en process av re­fotografering. Genom att jämföra de äldre och nyare bilderna blir den allt snabbare och alarmerande förändringen synlig och konkret.

Men Tyrone nöjde sig inte med att konstatera att glaciärerna krymper, hans intresse och forskning handlade även om hur kunskapen om klimatpåverkan också leder till handling. I detta vidare arbete spelade inte bara hans praktiska kunskaper en avgörande roll, utan även hans djupa förtrogenhet med fotografins historia, representationsteori och frågor om medie­ och informationskunnighet.

De tvärvetenskapliga miljöerna som Tyrone ingick i gav honom möjligheter att utforska nya teknologier och han blev en allt starkare förespråkare för en utvidgad syn på fotografin och dess roll i samhället. På HDK-Valand är vi tacksamma och stolta över Tyrones gärning som forskare och lärare, och vi kommer att fortsätta att inspireras av hans arbete och hållning.

Niclas Östlind

PROFESSOR I FOTOGRAFI OCH VICEPREFEKT FÖR FORSKNING

Utsikten

Från fönstret i mitt arbetsrum kan du välja mellan två olika vyer att vila blicken på. Du kan antingen välja att fokusera ögonen på det som sker precis utanför fönstret. Då ser du duvorna som kuttrande strosar förbi. Eller så lyfter du blicken och ser lite längre bort. Då får du vyn över Schillerska gymnasiet från första parkett. Där är skolgården med ungdomar på väg till Hemköp för lunch och snacks i någon form av flockmentalitet, till förskräckelse och ständig frustration för alla andra hungriga, lunchsökande människor. Där är den stiliga fasaden med alla sina fönster – även om jag inte når den hänryckning som en viss Mr Collins når i förhållande till alla de fönster som satts in på framsidan av huset i Rosings Park. Där ser du också flaggstängerna vars variation jag inte lyckats lista ut

än. Tips mottages tacksamt via post­it. Med start inom några dagar börjar också denna utsikt att fyllas av glada studenter med familjer. Detta är en fin aspekt av att sitta på min plats, även om det kommer med en viss ljudbild. Det är en högljudd tid, men påminner alltid om att sommaren är nära och frihetskänslan av

Vad ser du fram emot

att vara ung och fri från gymnasiet. I den bemärkelsen är dock duvorna och deras lugna frihet och lågmälda kutter kanske ändå en lagom utsikt. Mer lagom som en skulle säga.

Amanda Tornsö Affärsjurist , Forsknings- och innovationskontoret

i sommar?

– Jag ser fram emot att vara lite ledig och umgås med nära och kära. Hoppas på en fin sommar så man kan vara ute i naturen, sola och bada och bara ha det bra.

Sussanne Hulthén, upphandlare, Ekonomienheten

– Jag brukar jobba under sommaren och vi på Sektionen för examen har ganska mycket att göra då. Det är inte många studenter som vet att vi är bemannade under hela sommaren. Många kan dessutom ha bråttom att få ut sina examensbevis eftersom de ska på jobbintervjuer. Det jag ser fram emot mest är de glada tackmejlen vi kan få av studenterna när de inte hade förväntat sig att få så snabb hjälp.

Alena Wattenberg van Hal, Sektionen för examen, Utbildningsenheten

– Jordgubbar med grädde till frukost. Bara fötter mot klippor. Svära åt mördarsniglar. Somna på en filt i solen. Vattenpölar med 4-åringen. Sommarbuketter som slokar för fort. Fotbolls-EM med vettiga tider. Glass till lunch. Förlora i Uno. Vinna i kubb. Morgondopp med maneter. Skratta ikapp med alla jag tycker om. Alldeles för sena ljumna kvällar. Loppisfynd. Myggbett i knävecken.

Jag är redo!

Jessica Pamp, kommunikatör, Universitetsbiblioteket

– Jag ser fram emot lediga dagar, då inget alarm ringer, jag inte har några tider att passa och bara kan skrota runt hemma. Jag ska passa på att ta dagen som den kommer.

Sedan blir det även en tur till familjen i Dalarna, med besök på Leksand sommarland och dans i Malung. Det blir roligt.

Ingeborg Herbertsson, internationell samordnare, Sahlgrenska akademins kansli

Frågan

AVSÄNDARE:

GU JOURNALEN

GÖTEBORGS UNIVERSITET

BOX 100

405 30 GÖTEBORG

Ögonblicket

Var? Vem? När?

• Aulan i Göteborgs universitets huvudbyggnad.

• Tenoren Rickard Söderberg uppträdde under Diplomeringsceremonin.

• 7 maj 2025.

Kort beskrivning

I år hade 85 av universitetets kåraktiva studenter tackat ja till att medverka vid Diplomeringsceremonin då förtjänta studenter får medalj och diplom ur rektor Malin Brobergs hand. Också förra rektorn Eva Wiberg fanns på plats för att dela ut Eva Wibergs stipendium för studentliv och samverkan. Årets mottagare var Ida Lindberg, producent vid Kulturhuset Bergsjön och alumn vid HDK-Valand.

När alla medaljer var utdelade

och talen avklarade önskade Emelie Lundbäck, ekonomiansvarig på Göta studentkår, säga några ord till studenterna. Hon började med att sjunga Time to say goodbye då dörrarna slogs upp och tenoren Rickard Söderberg –Emelie Lundbäcks kusin – gick rakt in i aulan och tog över sången. Till Stad i ljus blev det allsång innan studenterna bjöds på mingel och därefter festmiddag på Studenternas hus.

Foto: Johan Wingborg