GU Journalen 5-2025

GUJOURNALEN

OBEROENDE TIDNING FÖR MEDARBETARE VID GÖTEBORGS UNIVERSITET #5 NOVEMBER 2025

NYHETER

Stor oro över neddragningar

NYHETER

Statsmakterna har alltid styrt

REPORTAGE

Medieexpert stöttar

Uzbekistan

Kunskap på schemat

Jonas Linderoth om konkreta verktyg i lärarutbildningen

GU JOURNALEN

har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Göteborgs universitet, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

T.f chefredaktör & ansvarig utgivare: Eva Lundgren, tel: 0709 691014, e-post: eva.lundgren@gu.se

Redaktör

Allan Eriksson tel: 0708 729142 e-post: allan.eriksson@gu.se

Fotograf: Johan Wingborg tel: 0705–595 38 01, e-post: johan.wingborg@gu.se

Layout: Anders Eurén tel: 0732 576240 e-post: anders.euren@gu.se

Adress: GU Journalen, Göteborgs universitet, Box 100, 405 30, Göteborg e-post: gu­journalen@gu.se

Upplaga: 4 000 ex ISSN: 1402­9626

Material: För obeställt material ansvaras ej. För ej signerat material ansvarar redaktionen. Citera gärna, men ange källan. Adressändring: Gör skriftlig anmälan till redaktionen.

Tryckeri: Åtta45

Nyheter 04–20

04 Nödvändigt dra ner verksamhetsstödet, säger rektor.

06 Starka reaktioner mot neddragning.

07 Risk att olika verksamheter ställs mot varandra.

08 Ny hemvist för nationella enheter.

09 150 miljoner i underskott.

10 GU Ventures firar 30 år.

11 Kort presentation av Hanna Stjärne.

12 Konferens om barns rättigheter.

14 Problem också med vindkraftverk.

14 IPL-dag lockade många.

16 Statsmakterna och universiteten.

18 KvinnSams nya webbplats.

Historiskt under Pedagogen.

20 Hur fungerar öppna datalagen inom forskning?

Profilen 22–25

22 – Lärarutbildningen är till för barnen, säger Jonas Linderoth.

Reportage 26–35

26 EU-projekt ska minska motsättningar mellan flyktingar och andra grupper.

28 Nordicom stöttar medieutvecklingen i Uzbekistan.

30 Oväntade fynd på UB.

32 Mödrarnas betydelse för barns hälsa.

34 Skådespelarens roll i vården.

Folk 38–52

38 Historisk vandring under jorden.

40 Religionsvetenskapens krångliga historia vid GU.

42 Universitetets största fest.

44 Yttrandefrihet och barnens rätt under Bokmässan.

46 Krönika om berättelsens makt.

47 Nytt om folk

48 Brev till GU:s chefer.

50 Debatt om Chat GPT

51 En pedagog blickar ut.

Innehåll

Besök från Rwanda.

Högskolelärare månar om kunskap.

Öppen tillgång inom konst.

Målmedvetet arbete med siktet framåt

niversitetet befinner sig i en spännande fas. Vår gemensamma målbild för utbildning och forskning tar allt tydligare form, och många av de förändringar som nu initierats är steg på vägen mot ett mer sammanhållet, attraktivt och hållbart Göteborgs universitet.

Universitetsledningen genomförde nyligen erfarenhetsutbyte med Lunds universitet som gav värdefulla insikter och bekräftelse på att vi är på rätt väg. Samtalen handlade om kvalitet, ledarskap och samverkan, och gav oss nya perspektiv på hur vi kan fortsätta stärka vår verksamhet och vårt genomslag – både nationellt och internationellt.

Två särskilt minnesvärda händelser har nyligen satt Göteborgs universitet på kartan.

Först drottningens besök i samband med att den nya professorn i global barnoch ungdomshälsa i drottningens namn presenterades. Det blev ett tillfälle som visade både ämnets betydelse och univer­

sitetets internationella förankring, med närvaro av ledande representanter från Unicef, WHO och andra globala och nationella aktörer.

Därefter följde en högtidlig promotionshögtid där vi fick fira våra nya doktorer och hedersdoktorer. Det är fantastiskt att se det kreativa myller av vetenskaplig aktivitet som lett fram till att 167 nyblivna doktorer inom vitt skilda områden kunde firas i närvaro av nära och kära och stora delar av det akademiska ledarskapet.

I början av november genomför centrala arbetsmiljökommittén en temadag om friskfaktorer och hållbart akademiskt arbetsliv. Att skapa miljöer där människor trivs, växer och presterar är avgörande för långsiktig framgång – både för den enskilde och för universitetet som helhet.

Vi vet att vissa processer just nu är krävande. Förändring kan väcka både förväntan och oro särskilt innan det finns svar på frågor om hur det kommer att bli. Jag vill försäkra att vi går så systematiskt, dialogbaserat och transparent till väga som vi ser det möjligt. Vi lyssnar in olika perspektiv i pågående förändringsprocesser. Även om vi ibland har olika bilder av behovet av förändring hoppas jag att vi alla kan känna trygghet i att vi når fram till lösningar som blir bra för Göteborgs universitet som helhet.

En framtid som gör ont

hat GPT engagerar många av GU:s medarbetare. I detta nummer har vi med ett debattinlägg av Martin Westerholm, som bland annat påpekar att universitetet funderar på att köpa in en AI­lösning som kanske inte alls är bra för studenterna. Vi har också med ett brev där Henrik Janson ifrågasätter planerna på att göra besparingar på verksamhetsstödet; han menar att det går emot tankarna i GU förnyas. Dessutom publicerar vi en krönika av Henrik Sjövall om Victoria Brattströms doktorsavhandling och om hur teatern kan bidra till att göra personcentrerad vård bättre.

Barnkonventionen fyller 35 år. Den togs upp under ett samtal på Bokmässan där Henry Ascher berättade att debattvågorna gick höga inför Sveriges beslut 1979 att, som första land i världen, förbjuda barnaga. Konventionen var också temat för årets Global Child and Adolescent Mental Health Conference. Jeremy Farrar, biträdande generaldirektör på WHO, påpekade att vi lever i en tid som gör ont: Demokrati och starka institutioner ifrågasätts alltmer och många oroar sig för att det samhälle som tidigare generationer byggt upp nu håller på att raseras. Trots insikten att framtiden sannolikt kommer att innehålla förändringar som många kommer att uppfatta som steg bakåt, måste vi ändå fortsätta ta ansvar, menade han.

Rektor MALIN BROBERG

Detta nummer innehåller också spännande upptäckter i UB:s gömmor. Vårt bibliotek innehåller okända skatter som säkert kommer att locka framtidens forskare på olika sätt.

Redaktionen önskar alla läsare en härlig höst!

”Vi måste agera nu

men klokt”

Göteborgs universitet ska minska kostnaderna för verksamhetsstödet med minst tio procent på tre år för att frigöra resurser till forskning och utbildning. Men hur det ska gå till, och vad det faktiskt innebär, är oklart idag men ska undersökas under hösten.

GÖTEBORGS UNIVERSITET står inför en av sina största förändringar på länge. Rektor Malin Broberg har gett universitetsdirektör Johan Johansson i uppdrag att ta fram en plan

för hur universitetets verksamhetsstöd, enligt direktivet, ska bli mer ”sammanhållet och effektivt”. Målet är att minska kostnaderna med minst tio procent på tre år, en siffra som enligt rektor bygger på en bedömning av vad universitetet bör kunna klara av utan att det får alltför stora negativa konsekvenser för verksamheten.

– Det är en siffra som ger en rejäl effekt men som samtidigt bedöms vara möjlig att hantera, säger Johan Johansson. Under senare delen av hösten ska vi precisera vad den faktiskt innebär i praktiken.

Bakgrunden är ett pressat ekonomiskt läge, där universitetets kostnader ökar betydligt snabbare än anslagen.

– KOSTNADERNA HAR stigit, inflationen är hög och vi måste värna resurserna till forskning och utbildning. Vi kan inte vänta längre, utan det ekonomiska läget gör det nödvändigt att agera nu, säger Malin Broberg. Hon understryker att uppdraget inte handlar om att ”skära rakt av”, utan om att använda resurserna mer klokt.

– Alla myndigheter har i

dag krav på att effektivisera sin förvaltning. För oss handlar det om att diskutera ambitionsnivåer, prioritera, ta bort uppgifter och minska dubbelarbetet. Vi ska också använda digitalisering och vår organisation bättre för att samordna mellan nivåerna.

Johan Johansson leder arbetet med att ta fram en målbild och en konkret plan för perioden 2026–2028. Han beskriver uppdraget som ett sätt att samla det arbete som redan pågår på olika håll.

– Det görs redan stora ansträngningar för att effektivisera, men det blir inte alltid

Illustration: AMANDA ÅKERMAN

»Det görs redan stora ansträngningar för att effektivisera ...«

Johan Johansson

bra när varje del försöker spara för sig. Vi behöver se på verksamhetsstödet som en helhet och undvika att arbetsuppgifter bara flyttas mellan nivåer, säger han.

Uppdraget beskrivs som ett långsiktigt utvecklingsarbete, inte ett nytt organisationsprojekt. Johan Johansson påpekar att det skiljer sig från den stora omorganisationen GU Förnyas som genomfördes för drygt tio år sedan.

– Den förändringen tjänade oss väl. Men den här gången börjar vi inte med organisationen, utan med arbetsuppgifterna. Vi tittar på vad som görs inom ett område, vem som gör vad, vad som är viktigast och vad vi kan sluta göra. Först därefter kan det bli aktuellt att diskutera organisatoriska förändringar. Tanken är därför inte en centralisering, utan en bättre samordning mellan universitetets tre nivåer: Gemensam förvaltning, fakultet och institution, förklarar Johan Johansson.

– SAMORDNING BETYDER inte centralisering. Det är snarare nästa steg i GU Förnyas, säger Malin Broberg. Vi har redan stärkt verksamhetsstödet på institutionsnivå, men det

finns glapp i kopplingarna mellan nivåer som kan bidra till byråkrati och dubbelarbete. Det är där vi behöver bli bättre.

Först ut att granskas är kommunikationsområdet.

Därefter väntar, enligt den preliminära planen: HR, internationalisering, utbildningsstöd, ekonomi och forskningsstöd. Varje område ska genomlysas i samarbete mellan Gemensam förvaltning, fakulteter och institutioner.

– Vi vill få en så bra bild som möjligt av hur arbetet fungerar i dag. Därför behöver chefer, medarbetare och akademiska ledare delta. Det är de som bäst vet vad som fungerar och vad som kan göras annorlunda, säger Johan Johansson.

Förra året hade universitetet omkring 2 100 årsarbeten inom administration, teknisk personal och bibliotek. Det motsvarar 40 procent av alla anställda.

– Vi vet ännu inte exakt vad verksamhetsstödet kostar, eftersom det är fördelat på flera nivåer. Det är en av de saker vi ska ta reda på. Det är onödigt att spä på ytterligare oro kring hur mycket som ska sparas eller hur många anställningar som det kan handla om innan vi vet, utan det blir troligen under våren.

BLAND BÅDE administrativ personal och inom kärnverksamheten finns oro för ökade arbetsbördor och för att förlora jobbet.

– Jag förstår att det finns en oro. Men tanken är att detta inte ska leda till att färre gör samma sak som idag. Det vore inte rimligt. Vi måste i stället sluta göra vissa saker och samordna bättre mellan nivåerna och arbeta smartare, säger Johan Johansson. För att skapa delaktighet

hålls nu månadsvisa dialogmöten med chefer. De fackliga representanterna får löpande information genom MBLsammanträden, säger Johan Johansson.

– Det har varit 160–170 personer vid varje tillfälle. Tanken är att frågorna ska tas hem till arbetsplatserna och föras vidare i APT­möten. När genomlysningarna startar kommer vi också att involvera medarbetarna direkt i arbetet.

BÅDE REKTOR OCH universitetsdirektör framhåller att översynen inte handlar om att nedvärdera stödet, utan om att stärka det.

– Verksamhetsstödet är helt avgörande för att utbildning och forskning ska fungera, säger Johan Johansson. Vi behöver synliggöra allt det viktiga som görs och fundera på hur vi bäst tar det vidare – och göra det tillsammans. Universitetet förändras hela tiden, i takt med samhället och vår omvärld.

Malin Broberg instämmer:

– Jag ser det här som en möjlighet att stärka universitetets förmåga att arbeta mer samordnat och strategiskt. Om vi lyckas, så frigör vi resurser till det som är universitetets grunduppdrag – men också till ett ännu mer hållbart och professionellt stöd.

Arbetet med att ta fram en målbild pågår nu under hösten. Den ska redovisas till rektor senast 15 december 2025, och en genomförandeplan ska vara klar den 15 januari 2026.

– Det här är ett svårt arbete men nödvändigt, avslutar Malin Broberg. Vi måste agera – men vi ska göra det klokt.

Rektor Malin Broberg betonar att målet är att värna kvaliteten i verksamheten.

– Det handlar om att arbeta smartare tillsammans, inte hårdare.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Uppdrag om sammanhållet och effektivt verksamhetsstöd

Rektor har gett universitetsdirektören i uppdrag att under hösten ta fram en målbild och en plan för att utveckla ett mer sammanhållet och effektivt verksamhetsstöd.

Arbetet syftar till att minska verksamhetsstödets andel av universitetets totala kostnader med tio procent på tre år. Under hösten 2025 ska universitetsdirektören ta fram en mer konkret målbild för ett framtida verksamhetsstöd och en plan för perioden 2026–2028, då genomlysningarna ska ske.

Målbilden ska rapporteras till rektor senast den 15 december 2025 och genomförandeplanen senast den 15 januari 2026. Uppdragen kommer att följas upp löpande i Rektors ledningsråd och i Universitetsdirektörens ledningsråd.

Planen är att genomlysningarna ska ske område för område över de tre organisationsnivåerna. Exakt vilka områden som ska genomlysas och hur dessa definieras är inte klart, utan ingår i höstens arbete att ta fram.

Såväl chefer som medarbetare inom både stöd­ och kärnverksamheten ska involveras i kommande genomlysningar.

Rektor och universitetsdirektör har inlett en rutin med månadsvisa dialogmöten med frågestund där alla chefer bjuds in. Därutöver kommer fakultetsvisa möten med rektor att ske under hösten.

”Ovärdigt att tala om människor som procentsatser”

Förslaget om att minska verksamhetsstödet med tio procent på tre år väcker starka reaktioner inom Göteborgs universitet. Pia Lundahl är en av dem som reagerat –och hon är inte nöjd med svaret från rektor.

NÄR REKTOR Malin Broberg i förra numret av GU Journalen beskrev behovet av effektiviseringar och ”nödvändiga prioriteringar” fick Pia Lundahl, utbildningshandläggare vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, nog. Hon skrev ett brev till rektor där hon ifrågasatte både retoriken och synen på stödverksamheten: ”Det du beskriver, men inte uttalar, är att många inom stödverksamheten kommer att förlora sina jobb. Att tala om det som något vi ska göra tillsammans blir märkligt. Ska jag hjälpa till att effektivisera bort mig själv?”

Men svaret hon fick – där det hänvisades till mer information på Medarbetarportalen, var enligt henne inte tillfredsställande.

– DET VAR INGEN större skillnad. Det handlar snarare om hur man väljer att tala om människor och arbeten i en förändring, säger Pia Lundahl. Hon betonar att hennes engagemang inte handlar om egen oro.

– Jag går i pension efter detta läsår. Jag reagerar inte för min egen del utan på hur universitetet hanterar frågan. Själva besparingen kan jag förstå – ibland måste man anpassa kostymen. Men att tala om tio procent utan att nämna att det handlar om människor och deras kompe­

Pia Lundahl undrar hur man kan effektivisera 10 procent av stödverksamheten utan att fler får en orimlig arbetsbörda?

tens. Det är ovärdigt. Enligt henne riskerar universitetet att undergräva en redan ansträngd organisation, där många redan är tyngda av för många arbetsuppgifter.

– STÖDVERKSAMHETEN beskrivs ofta som den tärande delen, men utan stödet fungerar vare sig forskning eller undervisning. När man skär bort tjänster drabbar det andra, framför allt dem som blir kvar i stödet, men arbetsuppgifter kommer sannolikt också falla tillbaka på forskare

och lärare. Något som påverkar kvaliteten.

Hon påpekar att vi bara vet att det är en neddragning på tio procent men inte av vad. Handlar det om 200, 500 eller 800 miljoner? Oavsett kommer det att få stora konsekvenser. Frågan är hur många som i slutändan får gå.

– Tänk om vi skulle få tio procent i löneökning, då skulle vi tycka att det vore enormt mycket. När man bara talar i procentsatser döljer man hur stort ingreppet faktiskt är.

Pia Lundahl efterlyser större öppenhet och respekt i kommunikationen från ledningen.

– Det minsta man kunde förvänta sig vore ett erkännande av den kompetens universitetet riskerar att förlora. Och att man talar klarspråk om konsekvenserna, inte gömmer sig bakom ord som effektivisering.

HON MENAR ATT förändringen framställs som något vi ska ”göra tillsammans”, men i praktiken handlar det om att människor kommer att förlora sina arbeten.

– De uppgifter som de utför kan inte alltid ersättas med effektiviseringar eller digitalisering. De måste tas över av andra. Det är en stor förändring, men det pratas inte öppet om den.

Hon tycker också att ledningen borde tala om besparingarna som ett helhetsproblem, inte bara som ett stödverksamhetsproblem.

– Om studentkullarna minskar och anslagen sjunker, då kommer även lärarsidan att påverkas. Det är hela universitetet som behöver anpassa sig, inte bara stödet. Att peka ut en grupp som ”de som måste dras ner” splittrar mer än det hjälper.

– Man kunde åtminstone säga: Vi beklagar att vi måste dra ner på verksamheter som vi vet är viktiga. Då skulle man visa respekt för både människor och de uppdrag de utför – istället för att reducera stödverksamheten till en tärande kostnad.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

Risk för sämre kvalitet i utbildning och forskning

Planerna på att minska kostnaderna för verksamhetsstödet väcker många frågor och skapar oro bland anställda på universitetet.

– Det ställer till att börja med kärnverksamhet och verksamhetsstöd mot varandra på ett missvisande och olyckligt sätt, säger Kristina Svensson, studievägledare vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion.

BESKEDET KOM DEN 10 juni, precis när många var på väg att ta semester.

– Många gick hem med en klump i magen. Informationen var knapphändig och satte i gång en karusell av rykten. Ur ett arbetsmiljöperspektiv var det opsykologiskt, säger Kristina Svensson som framhåller att hon också talar för sina kollegor inom institutionens verksamhetsstöd.

Tillsammans delar de frågor och oro över både processen och innehållet i förslaget.

– Vi förstår om universitetet måste spara, men att peka ut verksamhetsstödet som ”problemet” skapar en onödig klyfta och missar hur arbetet i praktiken bedrivs. På vår institution är stödet en högst integrerad del av utbildning och forskning. Vi arbetar tillsammans för kvalitet. Om stödet skärs ner försvinner viktig kompetens och med stor sannolikhet faller arbetsuppgifter tillbaka på lärare och forskare, och det gynnar inte kärnverksamheten, säger hon.

Dessutom saknar de tydlighet. –Vad inbegrips exempelvis i verksamhetsstöd, utöver det uppenbara? Ingår ledningsuppdrag, såsom studierektorer, viceprefekter, prefekter? Vad kommer nedskärningar i så fall att innebära för viljan att ta på sig sådana uppdrag? Hur påverkar det kvaliteten i kärnverksamheten?

Först ut i genomlysningen är kommunikationsområdet.

– Vår kommunikatör är helt fantastisk på att föra ut vår utbildning och forskning, men ett arbete av så hög kvalitet förutsätter att hon arbetar mitt i kärnverksamheten och kan fånga upp allt som sker, stort som smått.

EN ANNAN SAK som bidragit ytterligare till otydligheten är att det nu talas om ”minst tio procent” och inte som tidigare ”tio procent”.

– Det signalerar att man nu räknar med än större besparingar, men hur mycket?

Kristina Svensson efterlyser också bredare representation i det arbete som pågår under hösten.

– Koordineringsgruppen består av fyra personer från Gemensamma förvaltningen, men ingen från fakultet eller institution. Alla tre nivåer bör rimligen vara representerade genom hela processen.

Vad tycker du om översynen?

– Vi förstår att anslagen minskar och att det behövs besparingar, men vi har hittills bara fått muntlig information. Det är viktigt med tydlig information eftersom det finns en stor oro därute om vilka konsekvenserna blir och vilka arbetsuppgifter som försvinner.

Maja Pelling, ordförande för Saco­S

– Det är lite för tidigt att kommentera processen. Men generellt är jag positiv till översynen då jag tror det finns stor potential för effektivisering och utveckling.

Bitte Klevendal Englund, administrativ chef på juridiska institutionen

– Ambitionen att spara 10 procent av administrationen tycker jag är lovvärd. Vi vet att administrationen är en mycket svårstyrd del av verksamheten. Det är därför rimligt att förvänta sig att det byggs in ineffektivitet. Målet bör alltid vara att optimera. Att börja med att uttrycka en ambition genom ett målvärde kan vara rimligt – man måste börja någonstans. Utmaningen ligger sedan i att identifiera var det finns störst möjligheter att hämta hem vinster, på vilket sätt och utan alltför negativa effekter.

Gustaf Kastberg Weishelberger, professor i offentlig förvaltning

– Det är mycket svårt att uttala sig i detta läge utan att det blir spekulationer som i värsta fall spär på oro. Talar man om kostnadseffektivisering på 10 procent och inte tapp av 10 procent av anställningarna så kan kostnadsbesparingar göras på flera olika sätt.

Peter Brandt, ordförande för OFR/S

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

Planerad flytt av nationella enheter

En översyn av de nationella enheternas organisation har startat. Arbetet leds av Carina Mallard och har inriktningen att enheterna ska placeras vid fakulteterna, en plan som väckt oro.

GÖTEBORGS UNIVERSITET är

värd för sju nationella enheter med särskilda uppdrag och tvärvetenskapliga profiler. Sex av dem berörs av den planerade förändringen: Havsmiljöinstitutet, Nationella sekretariatet för genusforskning, Nationellt centrum för matematikutbildning, Nordicom, Segerstedtinstitutet och Wexsus – Västsveriges nexus för hållbar utveckling.

– Det är inte hållbart i längden att de här enheterna ligger direkt under rektor. Ledningen behöver kunna fokusera mer på strategiska frågor och mindre på det operativa chefsansvaret. Fakulteterna är universitetets grundstruktur, och det är där verksamheten hör hemma, säger rektor Malin Broberg som gett prorektor Carina Mallard uppdraget att leda översynen.

– Genom att placera enheterna vid fakultet eller institution stärker vi både kvalitet och samhörighet. Där finns utbildning, forskning och verksamhetsstöd på plats.

SAMTIDIGT BETONAR hon att bakgrunden inte handlar om att förändra enheternas uppdrag eller att spara pengar.

– De nationella uppdragen framgår av regleringsbreven. Det här är en organisatorisk förändring, inte en verksamhetsförändring.

Beslutet berör omkring 60 medarbetare, och enligt Malin Broberg finns det både frågor

och oro ute i verksamheterna.

– Vi har fått många kloka synpunkter. Många undrar hur man kan behålla sin identitet och sitt tvärvetenskapliga arbetssätt när man placeras under en specifik fakultet. Det är förståeligt. Men vår ambition är att förändringen ska skapa tydlighet och stabilitet, inte minska samarbeten över gränserna, säger hon.

EN AV ENHETERNA är Segerstedtinstitutet som arbetar mot våldsbejakande extremism. Föreståndaren Christer Mattsson menar att flera frågor hänger i luften.

– Den organisation vi har idag fungerar bra. Vårt uppdrag spänner över flera fakulteter och det är viktigt att bredden inte går förlorad. Samtidigt behöver vi se till att förändringen inte leder till ökade overheadkostnader, säger han.

För vissa enheter kan det finnas flera tänkbara värdfakulteter. Carina Mallard ska utarbeta förslag till respektive enhets fakultetsplacering efter att hållit regelbundna samtal

»Många undrar hur man kan behålla sin identitet och sitt tvärvetenskapliga arbetssätt ...«

Malin Broberg

mellan ledningen, dekaner och föreståndare.

– Förändringar skapar oro, och det har jag förståelse för. Vi ska gå varsamt fram, involvera alla som berörs och försöka hitta de bästa lösningarna, betonar hon.

ENLIGT CARINA MALLARD finns det ingen fast tidsplan men förhoppningen är att placeringarna ska vara klara under 2026. Nästa steg är att göra en fördjupad ekonomisk analys och fortsätta samtalen med föreståndarna och dekanerna.

Någon risk att det nationella uppdraget skulle försvagas ser hon inte.

– Vi har många centrumbildningar som är GU­ gemensamma placerade på en fakultet eller institution, och där fungerar de tvärvetenskapliga samarbetena väl, säger Carina Mallard.

Göteborgs universitet är inte ensamt om att se över sin organisation för nationella enheter.

– Flera andra stora universitet har redan genomfört liknande förändringar, säger Malin Broberg.

DEN ENDA ENHET som inte berörs är Svensk Nationell Datatjänst (SND). Där pågår just nu ett nationellt samtal med Vetenskapsrådet om den framtida organisationen, och frågan hanteras separat.

Enligt rektor finns det idag inga planer på att de nationella enheterna ska flytta rent fysiskt, men det kan bli en diskussion i nästa steg.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

Prorektor Carina Mallard förklarar att alla berörda kommer att involveras i förändringsarbetet.

Malin Broberg

Christer Mattsson

Höjda kostnader och överproduktion

Kostnaderna stiger snabbare än intäkterna och Göteborgs universitet planerar ett underskott på cirka 150 miljoner vid årets slut, enligt januari-augusti månads tertialrapport. En ljuspunkt är att GU stärker karriärvägarna för unga forskare.

GÖTEBORGS UNIVERSITET utbildar fler studenter än man får betalt för och möter stigande kostnader i en tid av svag ekonomisk tillväxt.

– Inga dramatiska förändringar men ett trendbrott på flera sätt. Vi kommer bland annat att ha en överproduktion på cirka 160 miljoner i år, den största på 20 år, säger ekonomichef Peter Tellberg.

Det innebär att GU genomför utbildning utan full ersättning. Förra året låg överproduktionen på 102 miljoner. Alla fakulteter utom Utbildningsvetenskapliga överproducerar – den har fortfarande svårt att fylla platserna inom lärarutbildningen.

De tillfälliga pandemianslagen är nu borta, och Peter Tellberg konstaterar att universitetet behöver ställa om.

– VI LEVER I utmanande tider. Vi måste hitta en mer hållbar balans mellan uppdrag och finansiering, säger han.

På forskningssidan märks en viss avmattning. Bidragsinkomsterna uppgick fram till augusti 2025 till 1,35 miljarder – 112 miljoner mindre än i fjol. Samtidigt minskar de oförbrukade forskningsmedlen, vilket visar att fler använder sina projektbidrag.

Det balanserade kapitalet uppgår till 1,4 miljarder, varav drygt 800 miljoner ligger

inom forskningen. Enligt ett förslag ute på remiss ska en ny modell införas för att använda det balanserade kapitalet mer effektivt, istället för att låta det ligga outnyttjat. – Styrelsen vill säkerställa att anslagsmedlen används och samtidigt visa staten att vi har förmågan att göra det, säger Peter Tellberg.

ANTAL ÅRSARBETEN har minskat med 55 sedan förra året, främst bland lärarna, medan den tekniska och administrativa personalen har ökat något. Det är första gången på tio år som det totala antalet minskar. Det gäller även antalet doktorander som minskar med 6 procent. Samtidigt närmar sig universitetet regeringens mål om fler biträdande lektorer – ett karriärsteg för yngre forskare. GU har nu 67 sådana tjänster – en ökning med 20 på ett år. Idag ligger nivån på 2,5 procent, och målet är 3 procent.

Efter åtta månader visar GU ett resultat på minus 1 miljon, men prognosen pekar mot ett underskott på 150 miljoner kronor – omkring 100 miljoner sämre än budgeterat. Intäkterna har ökat med 0,5 procent medan kostnaderna stigit med 1,8 procent. Hyres­ och lönekostnaderna väntas öka ytterligare.

– När ekonomin växer långsamt är det mycket svårare att ställa om.

TROTS DET REDOVISAR flera fakulteter en bättre prognos än väntat för 2025 – särskilt Handelshögskolan, Utbildningsvetenskapliga fakulteten och Gemensamma förvaltningen. För att möta kostnadsökningarna ska verksamhetsstödet effektiviseras med 10

Lättare för doktorander från andra länder

Ekonomichef Peter Tellberg är bekymrad över de höga hyreshöjningarna.

»Vi kommer bland annat att ha en överproduktion på cirka 160 miljoner i år, den största på 20 år.«

Peter Tellberg

procent på tre år. Ambitionen är att frigöra resurser till utbildning och forskning.

– Vi måste använda våra resurser klokt, så att vi står starkare när ekonomin vänder.

Trots utmaningarna ser Peter Tellberg positivt på GU:s förmåga att anpassa sig.

– Det finns en stark krismedvetenhet i organisationen. Det är bättre att vi agerar nu än att vi framöver tvingas till drastiska åtgärder.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

→Korta fakta: i kronor

Totala intäkter: 8,3 miljarder

Totala kostnader: 8,45 miljarder

Personalkostnader: 3,4 miljarder (64 procent av de totala kostnaderna)

Lokalkostnader: 568 miljoner (11 procent av totala kostnader)

Antal årsarbetare: 5 600 Balanserat kapital: 1,435 miljarder

■ I januari förra året lanserade Migrationsverket ett nytt arbetssätt med syftet att minska handläggningstiderna för uppehållstillstånd för arbetskraftsinvandrare med spetskompetens. Beslut för denna grupp ska ske inom 30 dagar. Nu har Migrationsverket bestämt att samma förfarande även ska gälla internationella doktorander. Migrationsverket utlovar också lärosätena en förbättrad service där information och instruktioner ska publiceras på verkets webbplats. Också en informatör, särskilt inriktad på doktoranders ansökningar, ska finnas tillgänglig.

Bakom satsningen ligger Migrationsverkets regleringsbrev för 2025 som bland annat innebär att myndigheten ska göra Sverige attraktivt för högkvalificerad arbetskraft. I våras kom en rapport från Sulfs doktorandförening där ett fyrtiotal internationella doktorander svarade nej på frågan om de skulle rekommendera andra internationella forskare att komma till Sverige. Bland annat är doktoranders uppehållstillstånd giltigt i högst fyra år, vilket innebär att de måste ansöka om förlängning om doktorandtiden av någon anledning drar ut på tiden. Om det ursprungliga tillståndet då hinner gå ut kan doktoranden inte åka utomlands, exempelvis på konferens.

GU Ventures firar 30 år

1994 fick svenska lärosäten rätt att bilda och äga holdingbolag. Bland de första att utnyttja möjligheten var Göteborgs universitet.

Nu fyller GU Ventures 30 år och har 90 företag i sin portfölj.

– Genom att kommersialisera forskningsresultat bidrar vi till en bättre värld, säger vd Klementina Österberg.

DET RÄCKER INTE att satsa på framgångsrik forskning, resultaten måste göra nytta i samhället också. Det var ett av budskapen i forskningspropositionen 1992–1993, berättar Klementina Österberg.

– Den som drog igång GU Holding, som det hette då, var kontaktsekreterare Jörgen Kyle, som förberedde det underlag som rektor Jan Ling skrev på. Samarbeten med holdingbolaget startade snart på både lokal och nationell nivå.

GU Holding har exempelvis investerat i företag som GU Executive Education som tar

fram ledarskapsutbildningar baserade på forskning och har därigenom borgat för en trippelackreditering av Handelshögskolan.

– Även bolag inom läkemedels­, vård­ och hälsoområdet blev tidigt viktiga för oss, exempelvis Surgical Science och Scandinavian CRI. De såldes av så framgångsrikt att investeringarna i början försörjde GU Holdings hela verksamhet. Surgical Science har sedermera börsnoterats och utvecklats ytterligare; företaget omsätter idag närmare en miljard kronor och är världsledande när det gäller VR­simulatorer inom kirurgi.

EN ANNAN framgångssaga är

BICO Group, tidigare Cellink, som tillverkar biobläck och 3D­skrivare som gör modeller av mänsklig vävnad. Produkterna används över hela världen och företaget har en omsättning på närmare 2 miljarder kronor, berättar Klementina Österberg.

– Men det är en lång resa mot kommersialisering som

dessa företag fått göra, som är extra komplicerad när det gäller områden som är kapitalintensiva eller behöver lång tid att nå en marknad. Exempelvis bioteknikföretaget I-Tech, som utvecklat miljövänlig färg som förhindrar påväxt på båtbottnar, har fått genomgå en mycket mödosam registreringsprocess vid Kemikalieinspektionen.

REDAN I BÖRJAN av 2000talet inledde holdingbolaget ett nära samarbete med Forsknings­ och innovationskontoret (FIK).

– Samarbetet går så bra att det är unikt i landet och något vi är väldigt stolta över. Det innebär ett effektivt system där vi tillsammans levererar ett så bra stöd som möjligt till den som vill nyttiggöra en idé. FIK erbjuder innovations­ och forskningsrådgivare, ekonomer och jurister och bollar idéer och möjligheter i en tidig fas. Bland annat kan idégivaren få hjälp med verifiering, alltså att undersöka om idén verkligen kan göra nytta utanför akademin, samt få

finansiering för ett första test.

Ibland visar det sig att idén kan nyttiggöras på ett annat sätt än just genom att bli ett bolag, säger Klementina Österberg.

– Men om idén passar för kommersialisering hänvisar FIK till GU Ventures. Vi hjälper exempelvis till med att bilda bolag, gå in med kapital, skriva affärsplan, IP­hantering, samt med att hitta en vd och andra nyckelpersoner. Vi kan både investera själva och stötta när det gäller att hitta externt stöd. Också kunder och potentiella samarbetspartner kan vi hjälpa till med att hitta och göra affärer med.

GU VENTURES mål är att välja ut bra idéer från vilket vetenskapsområde som helst, verifiera dem och ge det stöd som behövs för att bygga ett framgångsrikt företag.

– Men det är inte ett arbete grundarna och GU Ventures gör själva, det finns ett stort nätverk och ett ekosystem som företagen verkar inom. Klementina Österberg har arbetat för GU Ventures sedan

Ville Wallenius är grundare av Epicyt Pharma AB, som utvecklar läkemedelskandidater för personer med minskat kalciumupptag i tarmen efter fetmaoperation. Här i samtal med Klementina Österberg.

2001. Att holdingbolaget är framgångsrikt visas bland annat av att UBI Global Index 2014 rankade GU Holding som topp 10 i Europa bland universitetsnära inkubatorer; sedan dess rankas bolaget som topp 10–20 globalt. 2019 utsågs dessutom Klementina Österberg till Årets finansprofil av Föreningen Finanskompetenscentrum i Göteborg.

– NÄR JAG 2007 blev erbjuden uppdraget som vd för GU Ventures trodde jag först att styrelsen skulle ändra sig när de fick veta att jag var gravid. Men Margareta Wallin, som då var prorektor och ordförande i styrelsen, sade bara ”Du tappar väl inte hjärnan för att du är gravid eller får barn?” Så det har jag sedan tagit med mig, att det brukar gå vägen om man bara tror på människors förmåga och drivkraft.

Den 13 november, samma dag som GU Holding bildades 1995, kommer bolaget att fira 30­årsjubileum i Vasaparken.

– Vi bjuder in alla som medverkat till att holdingbolaget och vår portfölj blivit så framgångsrika, tillsammans med alla dem som vi hittills haft möjlighet att arbeta med!

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→Fakta/GU Ventures

(före 2015 GU Holding):

• Startade 1995, ägs av svenska staten och förvaltas av GU.

• 27 anställda, varav 15 affärsutvecklare.

• 1 500 affärsidéer utvärderade med GU­koppling sedan 1995. Investerat 153 miljoner kronor i 200 företag.

• Sålt innehav för 161 miljoner kronor i 65 företag.

• Har totalt börsnoterat 15 företag i Sverige och USA.

• Har attraherat över 26,6 miljarder kronor totalt till bolagen.

• Äger och driver även 7 investmentbolag.

Styrelseordförande med stark integritet

– Jag har haft kontakt med Göteborgs universitet tidigare och då fått en väldigt positiv bild av ledningen med Malin Broberg i spetsen. Så jag blev väldigt glad över frågan om jag ville leda GU:s styrelse och tackade självklart ja. Så säger Hanna Stjärne, ordförande för GU:s styrelse sedan den 1 januari.

DEN 17 OKTOBER var Hanna Stjärne i Göteborg, bland annat för att delta som gäst vid doktorspromotionen. Hon konstaterar att GU är ett stort och omfattande lärosäte.

– Som journalist och chef inom medieområdet har jag tidigare främst haft kontakt med det samhällsvetenskapliga området; bland annat spelar GU en ledande roll i landet när det gäller utbildning inom journalistik och medier och dessutom görs här flera för samhället viktiga undersökningar. Men universitetet är ju mycket bredare än så och som styrelseordförande hoppas jag lära mig mer och också kunna besöka olika delar av lärosätet.

HANNA STJÄRNE har tidigare bland annat varit inrikeschef på Ekot, vd för UNT­koncernen samt fram till årsskiftet vd för SVT. Hon påpekar att almänhetens förtroende för både universiteten och medierna är mycket högt, enligt SOM­institutets rapporter.

– Men vi lever i en tid då det verkligen gäller att stå upp för kunskapen och för det som är sant. Både medierna och lärosätena är centrala för samhällets utveckling och dem måste vi värna.

Vid årskiftet blev Hanna Stjärne också vd för Nobelstiftelsen.

– Göteborgs högskola bildades 1891 och Nobelstiftelsen 1900, alltså under en tidsperiod då intresset för forskning och utveckling var stort. Båda institutionerna kommer också att fortsätta verka under överskådlig tid. Långsiktighet är alltså viktigt i båda sammanhangen och är något jag, som styrelseordförande för GU, kommer att arbeta för.

BÅDE GU OCH Nobelstiftelsen verkar också i ett internationellt sammanhang.

– Att forskning inte har några geografiska gränser märks inte minst bland Nobelpristagarna som ofta vuxit upp i ett land, studerat vidare i något annat och nu är verksamma i ett tredje. GU har många viktiga samarbeten med andra länder och gör också ett bra arbete när det gäller att få internationell finansiering, exempelvis från EU. I vår konfliktfyllda värld är internationalisering dock utmanande. Integritet är den kompass som bör leda oss i

alla besvärliga situationer. Göteborg och Göteborgs universitet är alltså Hanna Stjärne sedan tidigare väl bekant med. Men hon har också tillbringat många semesterdagar vid Bohuskusten.

– Ett av mina stora intressen är att paddla kajak, något jag gjort bland annat runt Orust och upp mot Lysekil och Fjällbacka. Att paddla är ett sätt att befinna sig mitt i naturen och gör dessutom tanken extra klar.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Hanna Stjärne är journalist och har haft flera förtroendeuppdrag inom mediebranschen, bland annat som medlem i juryn för Stora Journalistpriset samt som ordförande för Grävande Journalisters guldspadejury. Hon har också varit vd för UNT­koncernen där bland annat Upsala Nya Tidning ingår. Hon blev vd för SVT i januari 2015, en befattning hon lämnade vid årsskiftet för att istället bli vd för Nobelstiftelsen. 1 januari–30 april 2028 är hon styrelseordförande för GU.

Hanna Stjärne imponeras av GU:s ledning.

Nyheter

– Vi måste klara av att hantera den sorg som förändring innebär, menade Jeremy Farrar på WHO.

Barnkonventionen i fokus på konferens

Den 10 oktober vad det åter dags för Global Child and Adolescent Mental Health Conference. Konferensen var en fortsättning på det rundabordssamtal som ägt rum föregående dag och innebar också en presentation av Anja Huizink som nästa år tillträder Drottning Silvias professur i global barnoch ungdomshälsa.

REKTOR MALIN BROBERG inledde med att påminna om att detta är den andra konferensen om barns och ungas hälsa med syftet att föra samman deltagare från olika vetenskapsområden, samhällssektioner, näringsliv och andra med intresse för barn och unga.

– I oroliga tider behövs utrymmen för hopp. Denna konferens är ett sådant utrymme eftersom ingenting inger hopp så mycket som engagemang för barn och unga. Temat för konferensen är barnkonventionen som fyller 35 år. Den utmanar oss inte enbart till att erkänna barns rättigheter som en god princip utan även till att omsätta dessa rättigheter i praktisk verklighet. Varje dag för varje barn.

JEREMY FARRAR , biträdande generaldirektör för hälsofrämjande, sjukdomsförebyggande arbete och vård, WHO, berättade om det brittiska fotbollslaget, som ger hundra procent under alla 90 spelminuterna. – Ändå förlorar de mot Spanien som ger hundra

procent i bara 5 minuter. Spanjorerna vet nämligen vilka speciella ögonblick som gör skillnad. Idag befinner vi oss i en sådan vändpunkt, då det vi gör får konsekvenser lång tid framöver. Problemen är många, som klimatförändringarna och ökad ojämlikhet, och drivkrafterna är stora för både inre och yttre konflikter.

DEN UTVECKLING som vår del av världen gått igenom, med demokrati och starka institutioner, ifrågasätts allt mer, vilket skapat en sorts sorg över att det vi byggt upp, nu verkar raseras, förklarade Jeremy Farrar.

– Men vi måste komma över denna smärta och inse att förändring är nödvändigt; det gäller inte minst min egen organisation, WHO,

som måste reformeras och minskas ner. Samtidigt måste vi fortsätta ta ansvar, och inte lämna över ett tomrum för andra krafter att fylla. Kom ihåg att motsatsen till kärlek inte är hat, utan likgiltighet.

DENYS ULIUTIN, socialpolitikminister i Ukraina, berättade om de resilienscenter som börjat byggas i Ukraina redan före kriget för att stötta utsatta familjer.

– Centren finns nu i drygt 24 regioner, med cirka 1 500 utbildade medarbetare som hittills gjort 1,5 miljoner insatser för behövande familjer. Vi har också verksamhet särskilt riktad till barn under fyra år. Syftet är att inte bara prata om barns rättigheter utan också göra något konkret.

Sverige ratificerade

barnkonventionen 1990 och den 1 januari 2020 blev den också svensk lag, påminde socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

– DET INNEBÄR ATT hänsyn till barnets bästa måste tas vid varje beslut, policy eller insats. Vi måste också lyssna på barnen som ju är de som vet mest om sina egna liv. Det handar bland annat om hantering av psykisk ohälsa hos unga, som är ett växande och komplext problem.

Visiting Professor Maria Grahn­Farley berättade om projektet HRJust som finansieras av EU med 3 miljoner euro och som innebär ett samarbete mellan 15 institutioner i tio länder. Projektet undersöker hur stater kan använda mänskliga rättigheter för sina egna syften. Hon påminde bland annat om att Sverige länge varit föregångare när det gäller barns rättigheter, bland annat med förbud mot barnaga 1979. Men på senare år har något hänt.

– MED ARGUMENTET ATT motverka gängkriminalitet har regeringen infört bland annat visitationszoner där även barn, utan någon misstanke om brott, kan bli kroppsvisiterade. Diskussioner pågår också om sänkt straffmyndighetsålder, från 15 till 13 år. Enligt regeringen handlar det om att uppfylla barnkonventionens krav att skydda barn och unga från våld och kriminalitet, berättar Maria Grahn­Farley.

– Men i praktiken delas barn upp i två grupper: de som bor på tryggare platser där barnets åsikter och vilja beaktas, och de som växer upp i problemområden, som får sina rättigheter kringskurna och där tvång och repressalier råder – med hänvisning till barnkonventionen. Det är inget mindre än ett paradigmskifte när det gäller

»Det är inget mindre än ett paradigmskifte när det gäller Sveriges syn på barn.«

Maria Grahn-Farley

Sveriges syn på barn, att straff och hot gör barn till bättre människor.

En av konferensens huvudpersoner var Anja Huizink som den 1 februari nästa år tillträder Drottning Silvias professur i global barnoch ungdomshälsa. Hennes forskning fokuserar på två perioder i en människas utveckling: graviditeten och tiden strax efter förlossningen samt tonårstiden.

– UNDER BÅDA DESSA perioder står ett fönster öppet då människan är extra sårbar. Men det är också då möjligheterna är som störst att göra interventioner som stöttar en positiv utveckling.

Anja Huizink har lett flera projekt som stöttar barn och unga där modern teknik använts.

– Bland annat har vi

använt appar för att reducera stress hos patienter, minska studenters alkoholintag samt för att uppmuntra gravida att sluta röka. Det handlar om tvärvetenskaplig forskning där vi också samarbetat med brukarna. Tvärvetenskap är en viktig del av den professur jag antagits till, som ju är ett samarbete mellan Sahlgrenska akademin, Handelshögskolan samt Samhällsvetenskapliga och Utbildningsvetenskapliga fakulteten. Men även samverkan med övriga samhället är betydelsefullt. Det är viktigt att vara nyfiken men också att vara resultatinriktad och ha en tanke om vilket slutmål forskningen bör uppnå.

FLERA AV DE FRÅGOR som togs upp under konferensen hade redan diskuterats under ett rundabordssamtal den 9 oktober med drottning Silvia som en av deltagarna.

– Att för andra gången föra samman en grupp högt kompetenta personer inom olika fält har redan lett till flera nya initiativ. Det är oerhört glädjande och jag ser fram emot fortsatta samtal, förklarade drottningen.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta:Global Child and Adolescent Mental Health Conference hölls den 10 oktober på Konferenscentrum Wallenberg. Deltagare: Malin Broberg, rektor, Göteborgs universitet; Jeremy Farrar, biträdande generaldirektör för hälsofrämjande, sjukdomsförebyggande arbete och vård, WHO; Denys Uliutin, socialpolitikminister, Ukraina; Pernilla Baralt, generalsekreterare, Unicef Sweden; Camilla Waltersson Grönwall, socialtjänstminister; Maria Grahn­Farley, Visiting Professor samt koordinator för det EU­finansierade konsortiet HRJust; Helene Öberg, generalsekreterare, Prinsparets stiftelse; Anna Sonnander, universitetslektor, Barnrättsinstitutet, Lunds universitet; Henry Ascher, professor i folkhälsa samt docent i pediatrik; Therése Wissö, docent i socialt arbete, GU. Konferensen innebar också ett välkomnande av Anja Huizink, som den 1 februari 2026 tillträder Drottning Silvias professur i global barn- och ungdomshälsa, som möjliggjorts genom ett samarbete med Carl Bennet AB. Konferensen föregicks den 9 oktober av ett rundabordssamtal i universitetets huvudbyggnad i Vasaparken med medverkan av bland annat drottning Silvia.

Bland gästerna på drottningens rundabordssamtal fanns GU:s nya professor, Anja Huizink.

Miljöpåverkan från vindkraft i nytt projekt

Vilka miljörisker innebär en stor utbyggnad av vindkraftverk? Det är något som undersöks i ett treårigt projekt som startade sommaren 2024.

– Vi hoppas kunna medverka till att utvecklingen går åt rätt håll, säger Joachim Sturve, professor i ekotoxikologi, och Karin Mattson, forskare i marina vetenskaper, som driver projektet tillsammans med Helen Karlsson vid Linköpings universitet.

DET HANDLAR OM att mäta läckage av plastpartiklar och olja vid vindkraftverk på Gotland samt vid vindkraftsparken Markbygden utanför Piteå, som är Europas största landbaserade vindkraftverk. Joachim Sturves bidrag handlar om att mäta effekter av utsläppen på fisk medan Karin Mattsson fokuserar på partiklar i sediment­, vattenoch snöprover som hon tagit både inuti och utanför vindkraftsparkerna.

– Det vi framför allt hittat är en högre grad av polymetyl­

metakrylat­partiklar (PMMA) samt epoxy­partiklar, material som används i kraftverkens rotorblad, förklarar hon. Att dessa substanser förekommer i ovanligt hög grad vid de vindkraftverk som ingår i studien gör det förstås troligt att det är kraftverken som är orsaken, särskilt som det i Markbygden inte ligger några industrier i närheten. Vi kan dock inte bevisa att partiklarna kommer just därifrån. Vi kan däremot påpeka att det kan finnas ett samband och att det därför finns anledning för tillverkarna att ta fram andra, mer hållbara material som eroderar mindre.

EPOXY INNEHÅLLER bland annat det hormonstörande ämnet bisfenol, berättar Joachim Sturve.

– Helen Karlssons bidrag till projektet handlar därför bland annat om att göra försök i en sorts simulerad mag­tarmkanal för att undersöka om det finns risk att bisfenol frigörs om plasten hamnar i magen på olika organismer.

Också hydraulolja och växellådsolja läcker från kraftverken. De är båda skadliga för naturen.

Läckagen är dock inte särskilt stora och utgör därför ett mindre problem, åtminstone än så länge, förklarar Joachim Sturve.

– OM MAN JÄMFÖR med spillet från fraktfartyg är det inte så mycket. Men just nu pågår ett jätteprojekt att bygga ut vindkraftsparker i Nordsjön med bland annat kraftverk från Danmark och Belgien. När det handlar om sådana väldiga mängder kan även mindre utsläpp per kraftverk sammanlagt bli ganska rejäla. Det gäller alltså att hitta sätt att samla upp spillet så att det inte hamnar i havet eller i bottensediment.

Under Almedadalsveckan medverkade Helen Karlsson vid ett seminarium om vindkraftens komplexa roll i svensk energipolitik. Annars handlar de problem i samband med vindkraftverk som brukar diskuteras i Sverige ofta om fåglar eller fladdermöss som skadas av rotorbladen eller om att de stör militärens radiosignaler. I EU uppmärksammas risken med spridning av partiklar mer, säger Joachim Sturve.

– Vindkraftverken har

stor betydelse för den gröna omställningen som förstås är absolut nödvändig. Men det vår forskning pekar på är att omställningen inte får gå så fort att man inte hinner hantera de problem som även grön teknik medför; all energiproduktion påverkar miljön på något sätt.

FINNS DET RISK att er forskning används som slagträ i den politiska debatten?

– En del kollegor har faktiskt reagerat negativt på det vi gör men jag menar att forskarens uppgift är att ta fram fakta, sedan får politikerna avgöra hur den ska användas, säger Joachim Sturve.

– Jag ser inga problem med vår forskning. Vi har ingen politisk agenda och om de resultat vi får fram verkligen visar på särskilt stor miljöpåverkan från vindkraftverken återstår att se. Det viktiga är att bidra till kunskap som gynnar en hållbar omställning, förklarar Karin Mattsson.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Stort intresse för kompetensdag

Interprofessionell utbildning (IPL) handlar om att två eller fler utbildningar lär om, från och med varandra för att bättre kunna samarbeta.

Den 16 oktober arrangerades en IPL-dag på Sahlgrenska akademin.

IPL-UTBILDNINGEN denna gång vände sig till apotekare, sjuksköterskor, tandläkare och biomedicinska analytiker från länder utanför EU/ESS som går en kompletterande utbildning.

Dagen inleddes med att Gunnel Hellgren, studierektor för den kompletterande utbildningen för biomedicinska analytiker, berättade om tanken med dagen.

– IPL handlar om att deltagarna ska öka sin kunskap om varandras yrkeskompetenser och förstå hur olika yrkesroller samverkar i vårdkedjan. Dessutom ska vi lära oss mer om personcentrerad vård. Utöver programansvariga kommer också flera lärare och handledare att vara med under dagen.

DEN KOMPLETTERANDE tandläkarutbildningen är på två terminer där en 15 veckor lång verksamhetsförlagd utbildning ingår; den kan göras någonstans i Västra Götalandsregionen eller i Värmland. Övriga kompletterande utbildningar som presenterades är på tre terminer, förklarade Kerstin Ulin, ansvarig för kompletteringsutbildning för sjuksköterskor. – På sjuksköterskeutbildningen handlar termin 1 om svenska språket med inriktning omvårdnad, termin 2 om teori och under termin 3 får sjuksköterskorna pröva på verkligheten både på vårdcentral, inom kommunal hälsooch sjukvård samt på sjukhus.

Apotekarutbildningen har ett liknande upplägg där praktiken termin 3 kan ske runt om i hela landet.

Kerstin Ulin berättade även om den svenska vårdkedjan samt förklarade begreppet personcentrerad vård.

– VI HAR ALLA VÅRA roller: vi är lärare eller studenter men också exempelvis föräldrar, makar eller sambor, alltså personer med egna erfarenheter och kunskaper. Också patienten har en roll men är alltid även en person. I en akut situation kan man förstås inte sitta och prata med den drabbade om hens livssituation. Men man bör alltid tala med patienten på ett respektfullt sätt; kom ihåg att hörseln är det sista sinnet som slutar fungera.

Förhållningssättet är en etik, arbetssättet en moral, förklarade Kerstin Ulin.

– En läkare kan exempelvis ge sin patient rådet att sluta röka, något som patienten kanske inte upplever är möjligt i den aktuella situationen. Läkaren måste då lyssna på

patienten, komma överens om ett mål samt dokumentera överenskommelsen för att säkerställa partnerskapet. Patientcentrerad vård har visat sig bra på många sätt: den ger kortare vårdtider, färre återbesök, minskad smärta och får patienten snabbare tillbaka i sysselsättning.

Vanesa Dubovci är sjuksköterska från Kosovo. Hon ser fram emot att gå den kompletterande utbildningen.

– Vårdsystemet kan se väldigt olika ut i olika länder så det är viktigt att få lära sig hur det fungerar här. Sjuksköterskeyrket i Sverige verkar ganska likt det i Kosovo men där har vi inga undersköterskor så en sjuksköterska får göra väldigt många olika saker.

– DET ÄR VÄLDIGT bra att vi kan komplettera våra utbildningar istället för att börja om från början. Och att samarbeta med olika professioner för patientens bästa är jätteviktigt.

Festim Zahiri är tandläkare, också från Kosovo. Han

menar att den svenska vården verkar mer avancerad än vad han är van vid.

– Inte minst systemet med digitala journaler är mycket mer effektivt än att bara dokumentera på papper. Här kan man följa en patient, även om hen byter läkare eller vårdcentral.

– Den kompletterande utbildningen verkar intensiv men det tror jag är bra. Jag hoppas klara utbildningen, sedan jobba några år och så småningom vidareutbilda mig inom oralkirurgi.

→Fakta: Den 16 oktober var andra gången Sahlgrenska akademin arrangerade en inter professionell utbildning (IPL) för kompletterande utbildningar. Utbildningen vänder sig till apotekare, biomedicinska analytiker, sjuksköterskor, tandläkare samt läkare. Den kompletterande läkarutbildningen håller dock på att göras om och går därför inte i år. Pernilla Hultberg är samordnare för kompletterande utbildning och validering.

Festim Zahiri och Vanesa Dubovci lyssnade på bland annat Kerstin Ulins förklaringar.

Styr den här regeringen mer än andra?

Kortare mandatperioder för universitetens styrelser, en utredning om cancelkultur och nu senast uppdraget att ta fram ett medborgarskapsprov. Tidöregeringens ”klåfingrighet” och petande i akademins verksamhet har kritiserats hårt, inte minst på landets debattoch ledarsidor. Men att regeringar påverkar och styr universiteten är inget nytt. Så varför hetsa upp sig just nu?

”JOHAN FORSELL ska ge fan i vad universiteten gör!”, röt Susanna Kierkegaard på Aftonbladets ledarsida den 22 augusti. Bakom upprördheten låg att migrationsministern och regeringen, via Universitets­ och högskolerådet (UHR), gett Göteborgs universitet och Stockholms universitet uppdraget att ta fram ett medborgarskapsprov.

”Det är regeringen som styr landet och våra universitet är statliga myndigheter som lyder under oss”, förklarade Forsell i Dagens Nyheter.

”Ett häpnadsväckande uttalande”, enligt Kierkegaard. ”Forssell ska inte in och böka runt i vad universiteten ägnar sig åt.”

Det tycker inte heller Hans Adolfsson, rektor vid Stockholms universitet:

”Man säger att man vill värna den akademiska friheten. Men ger oss samtidigt den här typen av politiska uppdrag, där regeringen utnyttjar sin makt att styra oss”, sa han till Dagens Nyheter i augusti.

För snart två år sedan var Adolfsson, då rektor för Umeå universitet, också en av dem som redan på remisstadiet kritiserade dåvarande utbildningsminister Mats Perssons beslut att utreda hur den akademiska friheten mår på svenska universitet.

”Det är olyckligt att diskutera frågan om akademisk frihet utifrån begrepp som cancelkultur och woke”, tyckte han i Svenska Dagbladet.

MÅNGA INOM akademin höll med honom.

– Det säger mer om universitetens syn på akademisk frihet än om Tidöregeringens. Det är avsändaren och ämnesområdet som gör att man reagerar. Det upplevda hotet kommer från ett visst politiskt håll, säger Anna­Karin Wyndhamn, doktor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet (tjänstledig).

När det gäller medborgarskapsprovet och larmandet om politisk styrning tror hon att Trumps attacker mot akademin i USA spelat in.

– Förändringarna där överförs till ett svenskt sammanhang trots att inget egentligen hänt här.

»Rektorerna som sitter nu har varit med om precis samma styrningar under tidigare regeringar.«

Anna-Karin Wyndhamn

Rektorerna som sitter nu har varit med om precis samma styrningar under tidigare regeringar. Anna­Karin Wyndhamn nämner Thamprofessorerna, jämställdhetsintegreringen och riktade satsningar som resulterat i institut eller centrumbildningar, exempelvis Segerstedtinstitutet och Nationella sekretariatet för genusforskning.

– SKILLNADEN ÄR att akademin inte upplevt sig som styrd eftersom det rått konsensus om att det varit för en god sak. Migration är däremot ett känsligt ämne som akademin helst undviker, något Bo Rothstein belyst i flera texter om bristen

Foto: PETER KNUTSSON

på forskning kring klanstrukturer och gängkriminalitet. Man reagerar reflexmässigt när Tidöregeringen, stödd av SD, kliver in på området med ett uppdrag om medborgarskapsprov.

Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet, råkar också nämna Bo Rothstein och hans studier om hur myndigheternas ökade ideologisering påverkat akademin.

– Har man slagit in på den vägen kan man knappast bli förvånad när andra med en annan ideologisk övertygelse gör detsamma, men hållningen blir lätt: ”Det här är fel sorts styrning. Det ska vara min sorts styrning”.

Samtidigt förstår han rädslorna. Svenska universitet är statliga och därmed mer lättstyrda än till exempel de amerikanska. Så har det varit länge. Innan de stora statliga reformerna på 1980­talet kunde universiteten knappt göra någonting utan statens tillåtelse, förklarar Mats Benner.

– DET VAR GENOMREGLERAT

och Högskoleförordningen var extremt detaljerad. Å andra sidan fanns det få rapporterings­, uppföljnings­ och utvärderingssystem, vilket gjorde att den lokala självständigheten på sätt och vis var stor. Nu är det tvärtom. Högskoleförordningen är mer av ett skelett och statens möjligheter att gå in och punktvis styra har ökat.

Mats Benner tycker också att Tidöregeringens, som han säger ”Instagramaktiga” eller snabba sätt att försöka styra inte verkar särskilt genomtänkt. Forsells uttalande om att det är staten som styr universiteten blir förstås en provokation.

– Tidigare har staten haft ett ganska långt koppel till universiteten. Nu blev det plötsligt inte längre än till vilken myndighet som helst. Det finns ett element av testballong i det här. Ordval och approach antyder det.

– Vissa skulle nog också hävda att till exempel jämställdhet, som det tog 25 år att filtrera

»Innan de stora statliga reformerna på 1980-talet kunde universiteten knappt göra någonting utan statens tillåtelse.«

Mats Benner

»Det är svårt för rektorer att öppet kritisera regeringen.«

Hans Ellegren

in i akademin, är hyfsat grundat i vetenskap, medan frågan om assimilering mer ses som ett partsintresse – mindre beforskat och därmed mer invasivt, säger Mats Benner.

I ett debattinlägg i Forskning och framsteg skrev Hans Ellegren, ständig sekreterare i Kungl. Vetenskapsakademien, att regeringens krav på universiteten att ta fram ett medborgarskapsprov visar att våra lärosäten behöver skyddas från statlig styrning.

– Det är svårt för rektorer att öppet kritisera regeringen. Därför är det starkt av Hans Adolfsson att han vågade stå upp. Jag ville visa mitt stöd, både för honom och sektorn, säger han och fortsätter:

– Med tiden har styrningen ökat alltmer. Vi riskerar att få stora problem om utvecklingen fortsätter i den riktningen. Visst, så länge vi har kloka politiker fungerar systemet, men möjligheten för en regering att påverka akademin är faktiskt mycket större i Sverige än i USA. Och ingen hade ju väntat sig att det som nu sker i USA verkligen skulle hända.

HAN TYCKER DÄRFÖR det är svårbegripligt att Socialdemokraterna (med stöd av Sverigedemokraterna) röstade igenom en riksdagsmotion som sade nej till regeringens föreslagna utredning om lärosätenas organisationsform med motiveringen att högskolesektorn inte ska drivas i stiftelseform. En missuppfattning, menar Hans Ellegren.

– I dag är det nog väldigt få som tycker att stiftelser vore en bra organisationsform. Det är trots allt ganska bra att ha en statlig garanti för finansiering och trygghet. Men kanske borde man överväga en modell som liknar domstolarnas. Jag tänker bara högt nu, men det skulle sannolikt skapa större stabilitet om lärosätena låg under riksdagen i stället för regeringen. Mats Benner tror inte heller på att göra om universiteten till stiftelser:

– Att göra Göteborgs universitet helt autonomt skulle kanske kosta 75 miljarder. Var skulle de pengarna komma ifrån? Nej, universiteten kommer att förbli statliga. Däremot kan jag tänka mig en konstitutionell reglering som sätter gränser för hur och vad som får styras. Men inte någon omfattande reform.

– JAG TROR INTE på några genomgripande reformer gällande associationsformen, säger Anna­Karin Wyndhamn. Kommunaliseringen av grundskolan visar hur fel det kan gå när man gör om allt på ett bräde. Men något man faktiskt kan och bör göra ganska snabbt är att se över regleringsbreven. I dag är de alldeles för detaljerade i vad statsmakterna kräver att universiteten ska göra och redovisa. Om de kortas ner kan vi få en akademisk frihet som är verklig –inte bara på papperet. Ett kortare regleringsbrev, menar hon, skulle rensa bort många av de gamla politiska satsningar som lever kvar vid universiteten – sådant man i dag kanske inte ens uppfattar som spår av politikens långa arm in i verksamheten. Politiken skulle inte heller kunna beställa några riktade satsningar.

– JAG FÖRVÄNTADE MIG faktiskt att den här regeringen skulle agera direkt, men inget har hänt. Jämställdhetsintegreringen, könsdirektiven vid professorstillsättningar och det Nationella sekretariatet för genusforskning är kvar. Staten kan fortfarande styra teorier och könssammansättning i forskargrupper som söker medel. I praktiken är det business as usual, säger Anna­Karin Wyndhamn.

Fotnot: Trots oppositionens nej har regeringen beslutat att gå vidare med utredningen om lärosätenas organisationsform. Den har dock inte påbörjats.

Lars Niklason

Lättare att hitta i KvinnSams samlingar

Nordens största databas om kvinnohistoria och genusforskning finns vid KvinnSam, som också är nationellt bibliotek för området och universitetsgemensam forskningsinfrastruktur. Nu har KvinnSam lanserat en ny webbplats som ska göra det enklare att hitta samlingar och andra resurser.

– Vi vill tydliggöra vilka vi är och vad vi kan hjälpa till med, förklarar föreståndaren Linda Börjesson.

WEBBPLATSEN har fått en ny design och struktur så att exempelvis arkivsamlingar, databaser, forskningssamordning och tryckt material enkelt går att hitta i vänsterspalten. Den som klickar på Arkivsamlingar får exempelvis veta att KvinnSam innehåller 600 hyllmeter historiskt material om kvinno ­ och genushistoria, från rösträttskampen på sent 1800­tal via 1900­talet till andra vågens feminism och fram till idag, berättar Linda Börjesson.

– Vi har 200 personarkiv och 120 föreningsarkiv i bibliotekets raritetskammare. På webbplatsen har vi delat in samlingarna i olika huvudteman, exempelvis Aktivism och politik, Arbete och yrken, Göteborg och så vidare. Därunder finns ytterligare teman samt förslag på arkiv som har koppling till det tema man vill veta mer om. Den som intresserar sig för fredsrörelsen får exempelvis rekommenderat 23 olika arkiv att söka i. Bland databaserna finns bland annat KVINNSAM, Queerlit, datasetet GENA

med doktorsavhandlingar, arkivplattformen ALVIN och Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. På webbplatsen beskrivs också de tjänster och stöd som KvinnSam erbjuder, som sökhandledning och stöd vid systematiska litteratursökningar för forskare.

SOM EN BRYGGA mellan forskarna och KvinnSams samlingar fungerar forskningssamordnare Rachel Pierce.

– Bland annat håller jag introduktionsmöten med doktorander och studenter, exempelvis om vad arkivforskning är, presenterar våra databaser eller påpekar vanliga problem, som att kvinnor kan vara svåra att hitta eftersom de vid giftermål ofta byter namn eller för att arkivet är döpt efter maken.

»Vi har 200 personarkiv och 120 föreningsarkiv i bibliotekets raritetskammare.«

Linda Börjesson

Rachel Pierce bidrar också gärna med sin expertis när nya projekt startar.

– Exempelvis är jag med i ett projekt om att skapa ett nytt arkiv med intervjuer med personer som var aktiva i Göteborgs 68­rörelse. Eftersom aktivisterna sällan dokumenterade sina insatser så noga finns här ett stycke Göteborgshistoria som annars riskerar att bli bortglömt.

EN BRA INGÅNG till samlingarna utgör arkivet Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad som grundades för precis 100 år sedan, berättar Rachel Pierce.

– Medborgarskolan ordnade kurser för kvinnor som ju nyligen fått rösträtt och många kända personer var knuta till dit, exempelvis

KvinnSams nya webbplats är skapad för att göra det lätt för användarna att hitta olika resurser.

Elin Wägner. Med stöd av Riksbankens Jubileumsfond håller arkivet på att digitaliseras, exempelvis protokoll, kursanmälningar, fotografier och annat material.

OCKSÅ EN DEL AV bibliotekets äldre material har tidigare digitaliserats, som äldre kvinnotidskrifter från 1800­talet och framåt som finns tillgängligt på webbplatsen. Men en ny och utmanande fråga, inte bara för KvinnSam utan för arkivinstitutioner över hela världen, är hur det material som produceras idag ska kunna bevaras, säger Rachel Pierce.

– Det finns en uppfattning om att digitaliseringen gör allt tillgängligt. Men istället är det faktiskt tvärtom; pappersdokument vet vi hur vi ska bevara men hur gör vi med

blogginlägg, Youtubeinslag och Facebook­kommentarer? Därför har projektet Kvinno- och genusforskningen i framtiden startat. Det handlar om nätverk av forskare och kulturarvsaktörer som ska ta ett helhetsgrepp på framtida insamling och bevarande av kvinno ­ och genusarkiv.

Den nya webbplatsen finns tillgänglig på både svenska och engelska, förutom tematiseringen av arkivmaterial, säger Rachel Pierce.

– Men översättningar är på gång. Många internationella forskare är intresserade av våra arkiv som har fullt med kopplingar ut i världen.

KVINNSAM ÄR EN mötesplats för alla som på något sätt intresserar sig för kvinnohistoria eller genusforskning,

förklarar Linda Börjesson.

– Vi finns till för forskare och studenter, så väl som för allmänheten. Flera av våra användare kommer utifrån; vi har både författare, journalister och privatpersoner som använder våra olika arkiv och resurser. Vi arrangerar även samtal, föreläsningar och utställningar samt finns på Instagram. Under Aktuellt på vår nya webblats kan man se vad som är på gång. Vi är väldigt stolta över vår nya webbplats och både bibliotekarier och kommunikatörer har samarbetat för att göra den så tilltalande och lättanvänd som möjligt.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

→ Fakta:

KvinnSams nya webbplats ska göra det lättare att hitta och ta del av bibliotekssamlingar, arkiv, databaser och digitala resurser och nå ut med tjänster och stöd. www.kvinnsam.ub.gu.se

KvinnSam grundades 1958 som Kvinnohistoriskt arkiv av Asta Ekenvall, Rosa Malmström och Eva Pineus. KvinnSam är en unik resurs i Sverige med bibliotek, arkiv, databaser och andra digitala resurser inom genusforskning och kvinnohistoria. KvinnSam är sedan 2018 också en universitetsgemensam forskningsinfrastruktur som ger stöd till utveckling och samordning av forskningsprojekt kopplade till KvinnSams samlingar.

Linda Börjesson och Rachel Pierce hoppas att ännu fler ska använda KvinnSams olika tjänster.

Öppen tillgång inom konst

Senast 2026 ska data som tagits fram genom offentlig finansiering börja delas så öppet som möjligt, enligt öppna datalagen.

Men hur fungerar det när det gäller konstnärlig forskning? Det var frågan under ett symposium i början av oktober.

KARIN WESTIN TIKKANEN, senior forskningsrådgivare på Svensk nationell datatjänst (SND) påpekade att konst visserligen är något människan ägnat sig åt i tusentals år men att det konstnärliga området inte är särskilt gammalt inom forskningen.

– Dokumentation av den konstnärliga forskningsdatan ska inte pressas in i en form som utvecklats för andra discipliner utan måste ske på konstens egna villkor. Det handlar om att konstnärerna förklarar vad de gjort och vilken information de samlat in så att andra konstnärer förstår och kan bygga vidare på insikterna.

Koreografen och dansaren Ami Skånberg berättade om sin doktorsavhandling som handlar om suriashi, ett mycket långsamt sätt att glida fram med fötterna som är en grundläggande byggsten i japansk dans och teater.

– AVHANDLINGEN består av drygt 300 sidor text samt 11 timmar videoinspelning av hur jag utför suriashi på olika platser. Mina opponenter menade att videorna måste förstöras eftersom det vore oetiskt att ha med vanliga förbipasserande människor som inte gett sitt godkännande. Det här var före gdpr, så det fanns inga sådana lagkrav, men vid varje inspelning hade jag tydligt visat upp min kamera så att alla kunde se

»Dokumentation av den konstnärliga forskningsdatan ska inte pressas in i en form ...«

nad föreståndare för GRIDH, berättade om en rekonstruktion av konstnären Ivar Arosenius torp i Älvängen, som revs 1971.

–

vad jag höll på med. Jag valde därför att behålla videorna, och flera personer jag talat med menar att de är den viktigaste delen av avhandlingen.

Konst­ och dofthistorikern

Victor Langer berättade om svårigheten att dokumentera ett så osynligt och flyktigt medium som en parfym.

– Det finns dock ett internationellt arkiv för dofter, L’Osmothèque i Versailles, dit bland annat Chanel skickat parfymrecept. Att bära en viss parfym kan vara ett sätt att gå in i en särskild stämning eller miljö eller handla om att levandegöra historien, som när Karl XII:s kröningsolja återskapades efter en bevarad beskrivning.

Jonathan Westin, tillförord­

DET FINNS FOTON av människor som bott eller besökt hemmet, men dessa är aldrig vända mot själva byggnaden. Och de minnen olika personer har från stugan, bland annat dottern Lillan, är motsägelsefulla. Vi har därför använt olika källor, exempelvis skisser och målningar, och också dokumentation av andra platser men från samma tid, för att få en uppfattning om hur hemmet kan ha sett ut. Vi har sedan publicerat den 700­sidiga boken Elfängen samt appen Dockhemmet som visar huset utifrån Lillans perspektiv. Symposiet var en uppföljning av Konstpiloten, en utredning om konstnärlig forskningsdata, som genomfördes av SND och en konferens om samma ämne på KTH hösten 2024.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Symposiet Konst, kunskap, kontext. Ett symposium om konstnärlig forskning ägde rum den 2 oktober på HDKValand och var ett samarbete mellan Svensk nationell datatjänst (SND) och Konstnärliga fakulteten. Medverkande: Karin Westin Tikkanen, senior rådgivare, SND, Monica Sand, konstnär/forskare, Högskolan för scen och musik samt forskningsrådgivare vid Konstnärliga fakulteten; Markus Bergström, doktorand, HDK­Valand; Ami Skånberg, dansare, koreograf, universitetslektor, Högskolan för scen och musik; Victor Langer, konst­ och dofthistoriker, samt Jonathan Westin, tillförordnad föreståndare, Göteborgs forskningsinfrastruktur för digital humaniora (GRIDH).

Arbetsgruppen: Karin Westin Tikkanen, Monica Sand, Markus Bergström, Niclas Östlind, HDK­Valand och Joel Speestra, Högskolan för scen och musik. Lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data (öppna datalagen) från 2022 bygger på ett EU­direktiv och innebär att myndigheter och offentliga aktörer ska dela data så öppet som möjligt.

Karin Westin Tikkanen

Karin Westin Tikkanen förklarar.

Digitalisering av svenskt tryck

■ Vetenskapsrådet satsar 26 miljoner kronor på SwePrint, en nationell insats som ska göra svenska böcker och trycksaker enklare att hitta och använda digitalt. Det handlar om ett samarbete mellan Kungliga biblioteket och universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund, Stockholm, Uppsala och Umeå som syftar till att skapa en gemensam digital plattform. Den förenklar forskarnas tillgång till stora mängder svenskt tryckt material och är tänkt att underlätta forskning inom bland annat

AI, språkmodeller och digital humaniora som bygger på stora textmängder.

En gemensam ingång gör det också enklare för allmänheten att hitta och använda digitaliserade böcker. SwePrint kommer att säkerställa en lättillgänglig och förenklad ingång till både äldre och mer samtida tryck. Infrastrukturen leds av Lunds universitet och är förlagd till Kungliga biblioteket samt till respektive universitetsbibliotek.

Handelshögskolan bjuder på föreläsningar

■ Den 19 november är det dags för årets Felix Neubergh­föreläsning. Dimitri Vayanos, professor i finansiell ekonomi vid London School of Economics, talar under rubriken International Macroeconomics with Frictional Capital Markets. Tid och plats: kl. 15:00–16:30, sal E45, Handelshögskolan. Den 20 november är det dags för årets Kurt Grönfors­seminarium. Temat denna gång är Ett hållbart svenskt energisystem. Bland annat diskuteras kärnkraftens och de förnybara energi­

slagens möjligheter och utmaningar, liksom hur elmarknaden och energipolitiken påverkar näringslivets konkurrenskraft. Seminariet lyfter också geopolitiska aspekter och deras betydelse för Sveriges framtida energivägval. Medverkar gör Markus Wråke, vd, Energiforsk, Birgitta Resvik, senior advisor, Sameko Management, Filip Johnsson, professor, Chalmers samt Håkan Eggert och Åsa Löfgren, docenter, Handelshögskolan. Tid och plats: 14:30–17:00, SEB­salen, Handelshögskolan.

UB får nya lokaler

■ UB kommer att ta över Riksarkivets lokaler på Arkivgatan, enligt ett förslag från Biblioteksstyrelsen. Förslaget innebär att UB kommer att lämna delar av Humanistiska bibliotekets 80­talsdel och flytta en del av bokförvaringen och UB:s arkiv till Arkivgatan. Riksarkivet lämnar sina lokaler sommaren 2028 vilket innebär att nyckelfärdiga förvaringslösningar med minimalt behov av anpassning blir tillgängliga.

– Det är otroligt roligt att vi nu efter cirka 13 år som lokalprojekt kommit fram till en långsiktig lösning av bibliotekets lokalbehov. Det är också en mycket kostnadseffektiv lösning, säger överbibliotekarie Morgan Palmqvist.

När delar av UB försvinner från Näckrosen, blir ytor i nuvarande Humanistiska biblioteket tillgängliga. I kommande Konstnärliga finns också tillgängliga ytor och Humanistiska fakulteten undersöker möjligheten att förtäta sin verksamhet. GU fastighet och hållbar utveckling har initierat en utredning om den framtida utvecklingen av universitetsområdet Näckrosen.

Ny Ran-ubåt

■ Under en expedition till Antarktis 2024 gick undervattensfarkosten Ran förlorad. Med stöd av stiftelsen Voice of the Ocean (VOTO) samt med medel från försäkringen har GU nu köpt in en ny autonom undervattensfarkost (AUV) från Kongsberg AS, med beräknad leverans vintern 2026/2027. Den nya farkosten, som döpts till Ran II, får motsvarande kapacitet som Ran, men utrustas med ett mer robust beslutsstöd för nödlägen och förbättrad navigation. Samtidigt inleder GU och VOTO ett nära samarbete som ger forskare möjlighet att använda Ran II även för undersökningar i närområden. Genom VOTO:s satsning Ocean support får forskare tillgång till avancerad marin teknik, autonoma plattformar och högkvalitativa data, vilket bidrar till att påskynda utvecklingen av modern havsforskning.

– Tack vare Ran blev vi de första forskarna i världen som kom in under Thwaites havsliggande glaciär, säger Anna Wåhlin, professor i oceanografi, som ledde expeditionen med Ran i Antarktis.

Ny kunglig professur

■ GU kommer att inrätta en professur i biodiversitet i kronprinsessan Victorias namn.

Professuren placeras vid Fakulteten för naturvetenskap och teknik, men forskningen ska bedrivas tvärvetenskapligt i samarbete med flera andra fakulteter. Biodiversitet är ett område med tillämpningar inom naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora.

Utlysningen öppnade den 1 oktober och innehavaren förväntas offentliggöras den 22 maj 2026, i samband med den internationella dagen för biologisk mångfald.

Professuren har gjorts möjlig genom en gåva på 20 miljoner kronor från Carl Bennet AB. Universitetet matchar gåvan vilket ger en total satsning på 40 miljoner kronor.

Foto: JOHAN WINGBORG

Vill bli bästa högskoleläraren

– Äntligen! Det är vad de lärare som går min fortbildningskurs ofta utropar. De har verkligen längtat efter att få forskningsstöd för sådant de anat under hela sitt yrkesliv. Det säger Jonas Linderoth, professor i pedagogik. Han menar att vidareutbildning av lärare är det roligaste han gjort. →

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

är GU Journalen träffar Jonas Linderoth i Kungsparken har han med sig sin hund, lagotton Goffman, uppkallad efter den kände sociologen.

– Goffman och jag tränar trick på Hundakademin, där Sveriges bästa hundinstruktörer finns. I den danska filmen Den siste vikingen med Mads Mikkelsen i huvudrollen, är det Hundakademin som tränat den medverkande hunden Kanel.

Goffman visar gärna upp sina konster, som att buga, backa, trä ringar på en pinne och till och med hoppa genom husses armar när han håller dem som en ring. Jonas Linderoth säger att han lärt sig mer om inlärningsteori genom sin hundträning än vad han gjorde i sin egen forskarutbildning i pedagogik.

– Den som tror att man inte kan lära sig om människan genom djurstudier borde vägra gå till doktorn. Jag fick veta att behaviorismen är död när jag läste pedagogik, men så pratar man med psykologer, som har en helt annan historieskrivning, och som frågar vad man tror att KBT egentligen är?

Jonas Linderoth är från början bildlärare. Att han blev intresserad av forskning beror på en uppsats han skrev under sin utbildning.

– Min examinator tyckte att den var så bra att han lät mig vara assistent i ett forskningsprojekt om pedagogiska spel. Jag märkte då att de flesta som forskade om dataspel och lärande inte spelade själva. Deras förståelse av spelmediet var väldigt grund. Eftersom jag spelade, kunde jag bidra på ett annat sätt och spel blev mitt forskningsområde.

2004 disputerade han på avhandlingen Datorspelandets mening: bortom idén om den interaktiva illusionen som var en de första avhandlingarna om dataspel i Sverige. Också i debatten var han tidigt ute: exempelvis ifrågasatte han dataspelens pedagogiska möjligheter och påpekade att gängkriminalitet knappast beror på våldsamma spel.

Men den debatt som fick Jonas Linderoth att hamna i blåsvädret riktigt rejält var en artikel i DN den 24 augusti 2016. Det var då han kritiserade 1990­talets devalvering av läraren som kunskapsförmedlare, något han menade att akademiker, inklusive han själv, bidragit till. Budskapet var inte populärt bland flera kollegor. – Jag var inte beredd på den väldiga uppståndelsen och förvånad över att välutbildade kollegor kritiserade mig utan att ens ha läst vad jag skrivit. Dessutom ogillade jag påståendet att jag lät som Jan Björklund. Så här i efterhand tycker jag dock att det finns värre saker här i världen än att associeras med en folkpartiledare. Jonas Linderoth lämnade GU för Högskolan i Skövde och var även gästprofessor vid Försvarshögskolan. Sedan 2020 är han dock tillbaka i Göteborg. Och på

senare år har synen på skolan förändras. Lärarutbildningsutredningen betonar vikten av kunskap, liksom utredningen av grundskolans läroplan, där Jonas Linderoth varit en av experterna.

– Företrädare för Lärarutbildningsutredningen var förresten här på besök och fick då en presentation av GU:s styrmodell för lärarutbildningarna. Jag frågade deras sekreterare hur hon uppfattade presentationen. Hon svarade att den verkade svårsmält. ”Vad var svårsmält, presentationen eller styrningen?” undrade jag. ”Både och”, svarade hon.

Lärarutbildningsutredningen har stött på en hel del kritik från flera lärosäten.

– Det görs en rad okunniga tolkningar av utredningen av personer som inte kan området och som menar att det här enbart är politiska idéer, som högskolan ska stå fri från. Men högskoleutbildning är ju, och har alltid varit, politisk. Politikerna är dessutom demokratiskt tillsatta, men vem har röstat fram de medarbetare som påstår sig företräda hela akademin? Jag är orolig att GU missar den möjlighet utredningen ger att verkligen se över våra lärarutbildningar i grunden. De kurser som behandlar undervisning, klassrumsledarskap, lärande, bedömning och ämnesdidaktik måste ägas av den utbildningsvetenskapliga fakulteten som har den samlade expertisen inom dessa områden.

Lärarutbildningen har två mottagare, påpekar Jonas Linderoth.

– Den är till för lärarstudenternas utbildning, men framför allt för de barn som lärarstudenterna ska undervisa. Det är deras framtid som står på spel. Att ägna den redan alldeles för korta utbildningsvetenskapliga delen av lärarutbildningen åt sådant som inte på ett konkret sätt hjälper lärare att undervisa är slöseri.

Det vetenskapsområde Jonas Linderoth vill föra in i skolan kallas science of learning. Den svenska översättningen brukar bli kognitionsvetenskap med relevans för lärande och undervisning och har bland annat sina rötter i pedagogisk psykologi. För de lärare som går Jonas Linderoths fortbildningskurs innebär science of learning att de äntligen får konkreta verktyg som gör skillnad i undervisningen.

– Det handlar om att jobba responsivt. Läraren måste exempelvis veta vilka förkunskaper studenterna har för att på ett bra sätt knyta an till vad de redan kan. Korta, upprepade inlärningstillfällen är bättre än långa, enstaka pass. Det är också mer effektivt att uppmuntra eleverna att aktivt försöka minnas vad de tidigare lärt än att ge repetitioner. Framförallt måste undervisningen ta hänsyn till att våra arbetsminnen är begränsade och den måste designas så att våra kognitiva resurser används till sådant som leder till lärande.

Att utgå från undervisningsstrategier som vetenskapligt visat sig fungera borde vara ganska okontroversiellt. Men Jonas Linderoth förklarar att han blivit anklagad för att ha en auktoritär och antidemokratisk syn på utbildning.

– Jag menar dock att en skola som skapar välutbildade medborgare istället är själva förutsättningen för en välfungerande demokrati och är något som gagnar hela nationen.

Också talet om kompletta akademiska miljöer och om vikten av forskande lärare är något Jonas Linderoth ifrågasätter.

– Självklart ska studenterna få del av det senaste inom den världsledande forskningen. Men idén att just den lokala forskningen ska vara grunden för olika utbildningar är bra märklig. Ska innehållet studenterna får, bero på vilka forskare som för närvarande jobbar på institutionen? Det görs mycket bra internationell forskning inom mitt område så själv har jag ingen större längtan efter att trycka ut fler småskaliga studier i Scandinavian studies of who cares; världen verkar klara sig ändå.

Ledningsuppdrag har Jonas Linderoth också gett upp.

– Jag hade ett sådant uppdrag en tid men stod inte ut. Man ska leta upp saker man gjort under året som passar in i målbeskrivningen, istället för att redan från början låta målen styra verksamheten. Jag beundrar verkligen dem som klarar av den här typen av uppdrag men dit hör inte jag.

Överhuvudtaget känner Jonas Linderoth en sorts hatkärlek till akademin.

– Mycket som görs här är fantastiskt bra men annat är riktigt dåligt. Långa utbildningsprogram som inte leder till någon yrkeskompetens är exempelvis ett sätt att lura eleverna. Jag är också innerligt trött på all forskning som inte bidrar med konkreta lösningar på människors problem.

Istället ägnar sig Jonas Linderoth helhjärtat åt undervisning och åt att skriva läroböcker. Han kan exempelvis lägga 40–80 timmar på förberedelser för att få en lektion att bli perfekt.

– Som ung ville jag bli serietecknare och fortfarande tecknar jag egna illustrationer till mina slides, trots att de kanske bara visas i 10 sekunder. Om man som lärare enda gång får ett vykort från en tidigare elev som berättar hur hen lyckats i livet på grund av ens undervisning, då har man haft gott yrkesliv. Och de flesta lärare får mer än ett sådant kort. Det gånger jag själv blivit undervisad på ett sätt så att jag förstått en idé eller fått se en hel ny värld öppnas för mina ögon, har varit ljuvliga. Mitt mål i livet är därför inget mindre än att bli Sveriges bästa högskolelärare.

JONAS LINDEROTH

Jobbar som: Professor i pedagogik vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession.

Senast lästa bok: Män och kvinnor av Lena Andersson.

Senaste film: Det andra offret av Zinnini Elkington.

Senaste konsert: H. Self på Trägårn. Intressen, förutom jobbet: Hundträning och indierollspel.

Svårt för ukrainska migranter i Europa

På grund av Rysslands invasion 2022 befinner sig idag drygt 5 miljoner ukrainare i Europa. Av dessa finns över 46 000 i Sverige.

Hur upplever de sin situation och vad betyder det för Europa att få en så stor grupp nya migranter? Det är vad ett nytt forskningsprogram, finansierat av EU:s ramprogram Horisont Europa, kommer att undersöka. Målet är att motverka polarisering och fragmentering på grund av stora strömmar med människor på flykt.

Första gången EU:s massflyktsdirektiv tillämpades var just i mars 2022 i samband med flykten av människor från Ukraina. Syftet var att ge omedelbart uppehålls­ och arbetstillstånd, bostad och tillgång till skola och sjukvård. Men eftersom uppehållstillståndet är tillfälligt skapar det mycket oro, förklarar Olga Sasunkevich, docent i genusvetenskap, som leder EU­projektet MAGnituDe: Migration, Affective Geopolitics and European Democracy in Times of Military Conflicts.

– Direktivet har förnyats flera gånger och gäller nu till den 4 mars 2027. Men vad som händer sedan är det ingen som vet. Osäkerheten påverkar ukrainare som är på flykt på många sätt. I exempelvis Sverige har de skyddsökande från Ukraina under sitt första år varken fått tillgång till exempelvis integrationsprogram eller svenskundervisning. Sverige har också kritiserats för att ge sämre ekonomiska villkor för ukrainare än exempelvis Danmark och Norge.

Det är också svårt att veta vad som gäller eftersom reglerna flera gånger änd­

rats, vilket drabbar vuxna och barn på olika sätt, säger Oksana Shmulyar Gréen. – Den som exempelvis varit i övre tonåren när hen kom till Sverige har sannolikt inte avslutat gymnasiet och kan därför inte söka till universitetet. Ska man då läsa in svensk gymnasiekompetens trots att man kanske snart ska lämna landet och hur ska det i så fall finansieras? Eftersom man måste ha varit i Sverige 1–2 år för att få personnummer dröjer det innan det går att söka stöd från CSN. Ett alternativ är att fortsätta sina studier vid en ukrainsk skola, men det måste i så fall ske på distans.

Förväntningarna är också stora på att ukrainska skyddsökanden ska kunna jobba, ofta redan från dag ett, förklarar Oksana Shmulyar Gréen, docent i sociologi och forskare i projektet.

– Men att den som tvingats lämna sitt land, hamnat i en helt annat land och i okänd omgivning och dessutom kanske är traumatiserad, genast ska börja jobba är ett orimligt krav. Eftersom ukrainare som flytt kriget inte vet hur länge de får stanna tar de ofta de arbeten de kan få, för det mesta okvalificerade låglönejobb som kanske dessutom innebär långa resor.

Redan före den fullskaliga invasionen var det inte ovanligt i Ukraina att någon av föräldrarna i en familj jobbade utomlands, exempelvis i Polen eller Sverige. Men att familjen splittras på grund av flykt är något annat, förklarar Olga Sasunkevich.

– Cirka 4 miljoner av både de interna flyktingarna och av dem som fått skydd i Europa har återvänt till sina hemorter i Ukraina. Skälen kan vara många: Det kan handla om att hålla ihop familjen eller om att resa tillbaka för att ta hand om sina föräldrar eller andra äldre släktingar.

Barn, som hunnit bli vuxna och som inte själva fattat beslut om flykten, kanske ser större möjligheter i Ukraina än som migranter i ett annat land. Och den som flytt från något av de ockuperade områdena kanske återvänder av oro för att förlora sitt hem. Eftersom det råder arbetsbrist i Ukraina uppmuntrar ukrainska staten ett återvändande, vilket kan vara attraktivt särskilt som den som har ett tillfälligt skydd ändå inte kan få ett jobb som motsvarar ens utbildning. Samtidigt kommer det att bli en utmaning för Ukraina att ta emot stora grupper återvändare.

Paradoxalt nog verkar ett gott flyktingmottagande leda till att fler återvänder än när mottagandet är bristfälligt, förklarar Oksana Shmulyar Gréen.

– Det kan bero på att den som kunnat utbilda sig, jobba och ta hand om sin familj helt enkelt känner sig stark nog för ytterligare en flytt, jämfört med den som det gått sämre för.

Wir schaffen das, ”Vi fixar det”, var förbundskansler Angela Merkels berömda kommentar när Europa, inte minst Tyskland och Sverige, 2015 tog emot stora mängder flyktingar från Syrien.

Nu har vinden vänt och flyktingmotståndet har blivit allt större i flera europeiska länder, också i Sverige och Tyskland, påpekar Olga Sasunkevich.

– Risken finns för olyckliga motsättningar, dels mellan olika flyktinggrupper, dels mellan flyktingar och majoritetsbefolkningen.

Dessa och andra viktiga frågor kommer att undersökas i MAGnituDe som är ett samarbete mellan sju universitet samt två ideella organisationer: Help Ukraine i Göteborg och Zavod Apis i Slovenien. Projektet utgår från det feministiska konceptet affektiv geopolitik som bland annat analyserar hur känslor formar politiken.

Oksana Shmulyar Gréen och Olga Sasunkevich hoppas att deras forskning ska öka förståelsen mellan olika grupper.

»Paradoxalt nog verkar ett gott flyktingmottagande leda till att fler återvänder än när mottagandet är bristfälligt.«

OKSANA SHMULYAR GRÉEN

Fokus kommer att ligga på relationen och samspelet mellan ukrainare på flykt och dels med företrädare för myndigheter och civilsamhället på olika nivåer, dels med andra migranter, och dels med värdlandet, berättar Olga Sasunkevich.

– Projektet består av sex arbetspaket där GU ansvarar för området affektivt, eller känslomässigt, medborgarskap såväl som ledning av hela konsortiet. Bland annat kommer projektet att undersöka hur massflykten, på grund av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, påverkar den europeiska demokratin och hur skyddssökanden från Ukraina, men också andra flyktingar, kan stärkas så att de känner sig välkomna och delaktiga i det nya samhället. Det är alltså ett projekt som tar upp i högsta grad aktuella frågor.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

Fakta: Forsknings – och innovationsprojektet MAGnituDe: Migration, Affective Geopolitics and European Democracy in Times of Military Conflicts undersöker konsekvenserna för europeisk demokrati av massfördrivningen av ukrainska medborgare. Projektet leds av Olga Sasunkevich, docent i genusvetenskap vid institutionen för kulturvetenskaper, och stöds av Europeiska kommissionens ramprogram Horisont Europa med 3 miljoner euro. Projektet pågår 2025–2029. Följande parter ingår: Universitat Pompeu Fabra (Spanien), Zavod Apis (Slovenien), Litauiskt centrum för samhällsvetenskap, Karazin Kharkiv­universitetet (Ukraina), Östra Finlands universitet, universitetet i Gdansk (Polen), universitetet i Greifswald (Tyskland), Help Ukraine Gothenburg samt Göteborgs universitet. Övriga medverkande från GU är Oksana Shmulyar Gréen, docent i sociologi, samt Andrea Spehar, docent i statsvetenskap.

I oktober 2025 befann sig drygt 5 miljoner ukrainare utanför sitt hemland, av dem 46 570 i Sverige, enligt siffror från https://data.unhcr. org/en/situations/ukraine.

I budgeten för 2026 föreslår regeringen att ukrainska flyktingar ska få rätt till studiemedel.

Stöttar mediekunskap i Uzbekistan

Maarit Jaakkola har tillbringat våren i Uzbekistan.

En nationell strategi för medieoch informationskunnighet (MIK), det är vad Unesco bett Maarit Jaakkola, biträdande föreståndare för Nordicom, att hjälpa Uzbekistan att ta fram. Under våren har hon besökt landet, bland annat för att kartlägga och ha samråd med olika MIK­aktörer, som journalister, kommunikatörer, bibliotekarier och lärare.

Det är inget litet uppdrag Maarit Jaakkola fått.

– Att öka MIK­medvetenheten bland befolkningen är i linje med president Shavkat Mirziyoyevs strävan att modernisera Uzbekistan. Landet var ju tidigare en Sovjetrepublik och beroendet av Ryssland är nu något man försöker lämna bakom sig. Bland annat handlar det om att hitta en egen uzbekisk väg där man samarbetar med många olika länder, både i Centralasien, Kina och Europa. Ryssland är förstås fortfarande viktigt,

inte minst eftersom många uzbeker talar eller förstår ryska. Men att man önskar större självständighet visas bland annat av att landet är neutralt när det gäller kriget i Ukraina.

Ett problem är dock den ryska propaganda och desinformation som ständigt sprids, inte minst i de mindre städerna och på landsbygden, säger Maarit Jaakkola.

– Till detta kommer en viss oro för religiös radikalisering; Uzbekistan är officiellt sekulärt men också granne till Afghanistan och islam spelar en stor roll i människornas liv. För att kunna bekämpa desinformation är det viktigt att förstå vad information egentligen är, och den kunskapen är ganska bristfällig.

Hur medie­ och kommunikationssituationen ser ut i landet har Maarit Jaakkola ägnat våren åt att kartlägga på plats. Bland annat har hon träffat en mängd olika MIK­aktörer inom media, skola, bibliotek och offentlig förvaltning.

– Jag har också talat med representanter för mahalla­ organisationen, ett särskilt klansystem typiskt för Mellanöstern och Centralasien som invånarna i

ett visst bostadsområde är anslutna till. Inom mahalla­systemet hjälper och stöttar människorna varandra, vilket också kan innebära folkbildning och informationsspridning. Men särskilt ungdomar jag talat med menar att mahalla också handlar om kontroll.

Presidentens vision att omvandla Uzbekistan till en modern och digitaliserad stat har lett till en stor mängd reformer som dock varit svåra att förverkliga. Ett sådant område är just medie­ och informationskunnighet, berättar Maarit Jaakkola.

– På varje myndighets webbplats beskrivs vikten av transparens. Men öppenheten motverkas av att samhället är så toppstyrt där inget sker utan statlig kontroll. Ett exempel är skolan: framställning av läroböcker och fortbildning av lärare är två helt separata verksamheter som inte har något med varandra att göra. För att utvecklas måste medarbetarna få större egenmakt och bättre möjligheter att samarbeta och bilda nätverk.

För att stötta utvecklingen av mediekunskap grundade presidenten 2018

Uzbekistans universitet för journalistik och masskommunikation.

– Universitetet är välutrustat när det gäller till exempel inspelningsteknik, helt i klass med JMG. På väggen finns ett citat av presidenten som framhåller att akademikerna är nyckeln till ett välmående demokratiskt land. Den lokala forskning som är möjlig att bedriva där är viktig, inte minst eftersom Centralasien är en vit fläck på medieforskningens karta.

Det finns inga inskränkningar när det gäller tillgång till internet eller västerländsk litteratur och officiellt råder yttrandefrihet i landet. Ändå är det mycket som inte går att säga publikt, förklarar Maarit Jaakkola.

– Ytterligare ett problem är att journalister har svårt att få information bekräftad. Korruption är ännu en utmaning. Den förre presidentens dotter, Gulnara Karimova, sitter i fängelse, anklagad för korruption och pengatvätt, och var bland annat inblandad i den så kallade Teliaskandalen som skakade Sverige 2014. Motsägelsefulla påståenden sprids nu om att hon flyttats till en enklare husarrest eller kanske helt enkelt släppts fri, men det är väldigt svårt att få veta vad som faktiskt hänt.

Medie­ och informationskunnighet (MIK) är ett av Unescos prioriterade områden. 2011 tog organet exempelvis fram det så kallade MIK­ramverket, en sorts global läroplan för MIK, som översatts även till svenska under Nordicoms ledning. Maarit Jaakkola har verkat som den enda nordiska medförfattaren till den reviderade upplagan som kom ut 2021. Hon är också engagerad i Unescos nätverk MIL Alliance och MILID University Network, som verkar för litteracitet inom MIK­ området över hela världen.

– Samtidigt som Unescos ramverk, internationella experter och exempel från andra länder är betydelsefulla, är det också viktigt att ta hänsyn till den kultur och de erfarenheter som finns i det land man vill utveckla. Att förändra ett samhälle tar tid och egentligen hade jag behövt vara betydligt längre i Uzbekistan för att lära känna landet ordentligt. Vänliga människor och en spännande kultur är några erfarenheter Maarit Jaakkola tar med sig efter sin tid i Uzbekistan.

– Inte minst de oerhört vackert dekorerade tunnelbanestationerna i Tasjkent har imponerat på mig. Skillnaderna mellan stad och land är stora men hoppet står till landets ungdomar, som ofta rest och kanske även studerat utomlands, och

En av sevärdheterna i Tasjkent är de rikt smyckade tunnelbanestationerna.

formats av nya erfarenheter.

När man försöker förstå hur ett annat land fungerar, börjar man snart också fundera över den egna kulturen, påpekar Maarit Jaakkola.

– Vi socialiseras alla in i det samhälle där vi växer upp och lär oss vad som är ett önskvärt beteende. I Sverige har vi en välutvecklad demokrati och garanterad yttrandefrihet men kanske ägnar även vi oss åt självcensur eller tvekar att ta upp svåra frågor och problem.

Utvecklingen av medie­ och informationskunskap överallt i världen är något Unesco bland annat tar upp i sin stora generalkonferens som arrangeras vartannat år, förklarar Maarit Jaakkola.

– För första gången på 40 år äger den dock inte rum i Paris utan i Samarkand. Det ser jag som ett bevis på att Unesco tar utvecklingen i Uzbekistan på största allvar.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Maarit Jaakkola är docent i journalistik, biträdande föreståndare för Nordicom, samt nordisk representant i Unesco Mil Alliance, ett globalt nätverk för främjande av medie ­ och informationskunnighet (MIK). Inom ramen för ett utvecklingsprogram inom Unesco har hon nu fått i uppdrag att utveckla en nationell strategi för MIK i Uzbekistan. Finansiär är Swiss Development Cooperation. På uppdrag av Unesco och World Journalism Education Council (WJEC) är Maarit Jaakkola också redaktör för en handbok om artificiell intelligens inom journalistutbildningar över hela världen. Boken har översatts till sex språk: https://unesdoc. unesco.org/ark:/48223/pf0000384551.

Foto: MAARIT JAAKKOLA

Reportage

Oväntade fynd i UB:s skattkammare

När Antoaneta Granberg, universitetslektor i slaviska språk, i början av året undersökte Hvitfeldtska samlingen gjorde hon en oväntad upptäckt: i det digra okatalogiserade materialet fann hon bland annat Karl XII:s fältbok.

– Flera kapitel var skrivna i Budizin cirka 3 mil norr om Poltava och daterat den 17 mars 1709, bara några månader före det för Sverige ödesdigra slaget. När jag frågade historiker på fakulteten, visade det sig att fältboken i Hvitfeldtska samlingen var helt okänd.

Den Hvitfeldtska samlingen, som härrör från Hvitfeldtska gymnasiets bibliotek, är på cirka 650 hyllmeter, vilket gör den till en av UB:s största samlingar. Den innehåller material från 1200­talet fram till slutet av 1800­talet. Det mesta av det nuvarande materialet har gymnasiebiblioteket förvärvat efter 1721, eftersom gymnasiet det året förstördes i en brand. Förteckningar och kataloger över samlingen har gjorts under 1700­ och 1800­talet. Men någon senare katalogisering finns inte. Antoaneta Granberg var dock nyfiken på om där kunde finnas något som var intressant för en slavist och började därför beställa fram böcker ur samlingen.

– Det var förstås svårt att veta vad jag skulle begära ut eftersom jag inte riktigt visste vad som fanns. Men så fick jag hjälp av UB:s fantastiska kulturarvspersonal som letade fram en 18­sidig maskinskriven förteckning över samlingens handskrifter som kommit till på 1970­talet. Det var ju något att börja med, tänkte jag.

Det var på så sätt Antoaneta Granberg upptäckte Karl XII:s fältbok.

– Boken är på 268 sidor. Det äldsta

kapitlet är daterat Altranstädt den 2 juni 1707 och det senaste Lund den 20 november 1717, ett år innan kungens död. Somliga kapitel är underskrivna med kungens namn men inte alla. Ytterligare namn kan finnas på ett respektfullt avstånd från kungens, längre ner på sidan; ett exempel är Carl Piper, kungens närmaste rådgivare.

Vid den kungliga namnteckningen står på flera ställen förkortningen L.S. – Loco Sigilli, ”på sigillplatsen”, anger var ett kungligt sigill placerats i det ursprungliga dokumentet, vilket gör

handskriftens innehåll giltigt, trots att sigillet saknas. L.S. har med andra ord samma värde som ett sigill.

Fyndet av fältboken fick Antoaneta Granberg att undersöka om det kanske fanns fler kopior.

– Till slut hittade jag en handskriven kopia i Skoklostersamlingen. Det finns dock flera skillnader mellan handskrifternas struktur och innehåll, bland annat saknar Skoklosters version de fina illustrationer som finns i UB:s bok. Nyligen fann jag ytterligare en kopia i

Vid Karl XII:s signatur finns också förkortningen L.S. "Loco Sigilli".

Lunds universitetsbibliotek. Även denna saknar, med ett undantag, illustrationer och skiljer sig till viss del från Skoklosters och Hvitfeldtskas versioner. Hvitfeldtska samlingens handskrift är den äldsta och dessutom den mest intressanta.

De tre handskrifterna ökar möjligheterna att förstå hur texter traderats under 1700­talet och vilka ändringar som gjorts, förklarar Antoaneta Granberg.

– Team Digitalisering på UB har precis börjat digitalisera fältboken, vilket förstås är väldigt roligt. Att göra vårt kulturarv fritt tillgängligt för forskningen och allmänheten är viktigt, inte minst ur demokratisk synvinkel. Överhuvudtaget gör kulturarvspersonalen på UB ett ovärderligt arbete med att bevara, tillgängliggöra och förmedla vårt gemensamma kulturarv till framtida generationer.

Men Antoaneta Granberg gjorde också ytterligare två intressanta fynd i Hvitfeldtska samlingen.

– Medan jag letade efter slaviskt material hittade jag en handskrift från universitetet i Tartu. Lärosätet grundades av Gustav II Adolf 1632 under namnet Academia Gustaviana i den stad som då hette Dorpat i svenska Livland. Universitetet var alltså Sveriges andra, efter Uppsala. Handskriften jag fann var inget mindre än lärosätets statuter, Constitutionum Academiae Dorpatensis.

Handskriften är inte daterad men innehåller anteckningar av Zacharias

»Att göra vårt kulturarv fritt tillgängligt för forskningen och allmänheten är viktigt, inte minst ur demokratisk synvinkel.«

ANTOANETA GRANBERG

Klingenstjerna, som var superintendent och prokansler för universitetet 1650–1656.

– Eftersom 1656 var det år Zacharias Klingenstjerna hals över huvud flydde undan ryssarna måste texten vara senast från det året. Det var också sannolikt då han tog med sig dokumentet till Stockholm. 1665 blev Klingenstjerna Göteborgs förste biskop så det verkar troligt att det var därför handskriften hamnade just här. Att jämföra originalet med de kopior som finns bevarade samt med Uppsala universitets statuter, kan bli ett intressant forskningsprojekt.

Ytterligare ett dokument i samlingen har Klingenstjernas underskrift.

– Det handlar om den livländska kyrkoordningen som på uppdrag av kungen författades i Stockholm den 16 september 1667 och som också den verkar okänd för forskningen. Det är också intressant att Klingenstjerna skrev på svenska, andra texter av hans hand är på latin.

De fynd Antoaneta Granberg gjort visar dels på Hvitfeldtska samlingens stora bredd, dels på att där med stor sannolikhet finns ytterligare för forskningen okänt material.

– Men dagböcker, manuskript och andra dokument visar även hur det materiella hänger samman med olika personers liv och också binder samman institutioner och geografiska platser. En rektor i Tartu kan alltså via Stockholm hamna som biskop i Göteborg och på så sätt föra samman olika städer i ett och samma människoöde.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Hvitfeldtska samlingen är på omkring 650 hyllmeter och är därmed en av UB:s mest omfattande. Materialet utgör hela det tidigare gymnasie ­ och läroverksbiblioteket från Hvitfeldtska gymnasiet fram till och med 1899. Utöver tryckta böcker från 1400 ­tal fram till 1800 ­tal omfattar samlingen även handskrifter, varav två medeltida, kartor och planscher. Ytterligare material av medicinsk och naturvetenskaplig karaktär förvaras på Biomedicinska biblioteket. Gymnasiet startade 1647 efter beslut av drottning Kristina. I samband med en stadsbrand 1721 förstördes skolan och dess bibliotek.

Team Digitalisering på UB gör ett fantastiskt arbete, säger Antoaneta Granberg.

Doktoranden som blev minister

Norra provinsen är Rwandas bördigaste med extremt näringsrik vulkanisk jord. Men trots flera insatser från myndigheterna är denna provins också den med högst andel undernärda barn.

Vad man ska göra åt det har Jean Nepo Utumatwishima, som blev minister mitt under en lektion, skrivit en doktorsavhandling om.

Minister i Rwandas regering har Jean Nepo Utumatwishima varit sedan den 24 mars 2023. Han gick då andra året som doktorand i ett Sida­stött projekt om undernäring där svenska lärosäten samverkar med universitetet i Rwanda. – Det var under en lektion i global

hälsa som mobilen oväntat ringde. Jag ursäktade mig och lämnade salen för att svara. Samtalet var från en regeringsrepresentant i Rwanda som undrade om jag ville bli ungdoms­ och kulturminister. Frågan kom som en total överraskning så jag bad om betänketid och återvände till min lektion. Men redan nästa dag tackade jag ja.

Jean Nepo Utumatwishimas forskningsområde är tillväxthämning hos barn på grund av långvarig undernäring, något han ofta stötte på under sin tid som läkare vid sjukhus i Rwandas norra och östra provinser. Undernäringen påverkar inte bara barnens kroppsliga tillväxt utan också hjärnans utveckling och ökar dessutom sårbarheten för allvarliga sjukdomar senare i livet, bland annat diabetes.

– 2015 kom en rapport från the Demographic and Health Surveys som visade att 38 procent av barnen under fem år i Rwanda lider av tillväxthämning på grund av långvarig undernäring. Rapporten var startskottet till en utökning av de insatser som myndigheterna redan gjorde för att stötta utsatta barn, bland annat bättre hälsoövervakning samt stöd till jordbruket.

2020 kom nästa rapport som visade att andelen tillväxthämmade barn gått ner till 33 procent, berättar Jean Nepo Utumatwishima.

– Utvecklingen går alltså framåt men alldeles för långsamt. Dessutom gällde framstegen inte hela landet; i den norra provinsen hade andelen tillväxthämmade barn till och med ökat något. Myndigheterna startade nya stödinsatser, som

ett skolmatsprogram, och man delade till och med ut näringsberikade grödor, boskap och höns till de mest utsatta familjerna. Fokus för alla insatser var att göra det bättre för barnen. Men för att få en djupare förståelse för ett barns levnadsvillkor måste man också studera omgivningen. När jag blev doktorand hösten 2021 var det därför framför allt mödrarnas villkor jag intresserade mig för. Eftersom problemen var värst i den norra provinsen är det den jag fokuserat på.

Det Jean Nepo Utumatwishima ville undersöka var om moderns utsatthet, exempelvis för partnervåld eller psykisk ohälsa, hängde samman med barnets risk för misshandel eller tillväxthämning samt om detta också hängde ihop familjens ekonomi. Totalt deltog 601 slumpvis utvalda mödrar samt deras barn och intervjuerna gjordes av ett team, som förutom Jean Nepo Utumatwishima, bestod av ytterligare fem doktorander, åtta sjuksköterskor samt en postdoktor.

– Vi besökte byarna uppe i bergen under november–december 2021. På ytan verkade de välmående men när vi började prata med människorna upptäckte vi många problem. I Rwanda har vi nioårig obligatorisk grundskola men ändå berättade många av mammorna att de hoppat av skolan, somliga redan i femte klass. Detsamma gällde för deras män och tyvärr också för barnen.

Det Jean Nepo Utumatwishima bland annat upptäckte var att många kvinnor hade ett väldigt begränsat handlingsutrymme.

– Om familjen exempelvis hade en ko var det inte säkert att hon kunde se till att just barnen fick all mjölk. Om barnet blev sjukt kunde det vara svårt att söka vård och ofta fanns inga personer i närheten att få hjälp av.

Närmare hälften av mödrarna hade också utsatts för fysiskt, sexuellt eller psykiskt våld av sin partner, även under graviditeten.

– Det var heller inte ovanligt att de som själva utsatts för våld också misshandlade sina barn. Många kvinnor led av oro, depression eller posttraumatiskt stressyndrom. Alla dessa faktorer visade sig vara starkt kopplade till tillväxthämning hos barnen. Vi kunde också se att pojkar drabbas hårdare än flickor. En möjlig förklaring kan vara att pojkar oftare än flickor utsätts för fysiskt våld.

Som minister vill Jean Nepo Utumat­

Gata

»Det var under en lektion i global hälsa som mobilen oväntat ringde ...«

JEAN NEPO UTUMATWISHIMA

wishima bidra till sitt lands utveckling.

– Jag hoppas kunna medverka till en utbyggnad av sociala stödsystem för kvinnor och till att screening för våld i nära relationer blir en del av mödra­ och barnhälsovården. Vi behöver också satsa mer på mödrars psykiska hälsa; en mamma som mår bra har förstås betydligt större möjlighet att bli en bra förälder än en mamma som lever ett eländigt liv.

Att bli förälder är ett stort åtagande, påpekar Jean Nepo Utumatwishima.

– I Sverige är man mycket mer medveten om föräldrarnas ansvar och om hur viktig den första spädbarnstiden är; det är något vi i Rwanda kan lära oss av.

Din avhandling fokuserar på mammorna. Men papporna är väl också viktiga?

– Absolut och jag hoppas att någon framtida doktorand kommer att ägna

sig även åt dem. Vad som får en man att slå sin gravida fru eller lämna över allt ansvar för barnen till modern är inte lätt att förstå. Men för att verkligen kunna stötta utsatta familjer och deras barn måste vi försöka sätta oss in i även faderns situation.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Jean Nepo Utumatwishima blev ungdoms­ och kulturminister i Rwanda den 24 mars 2023. Den 24 oktober disputerade han vid avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, institutionen för medicin, med avhandlingen Investigating the Association Between Household Gender Dynamics, Intimate Partner Violence, Mothers’ Mental Health, Child Abuse, and Child Stunting in Rwanda. Sedan 2002 finns ett Sida­finansierat samarbete mellan svenska lärosäten och det statliga universitetet i Rwanda som syftar till kapacitetsuppbyggnad, forskarutbildning och institutionell utveckling i Rwanda. Sahlgrenska akademin ingår i projektet sedan 2007 och ansvarar för två av de sjutton delprogrammen: infektionssjukdomar samt undernäring. Det program kring undernäring som Jean Nepo Utumatwishima medverkat i är ett samarbete mellan sex lärosäten: universitetet i Rwanda, Sveriges lantbruksuniversitet, Södertörns högskola samt universiteten i Göteborg, Lund och Umeå.

i Huye i Rwanda.

Teater i vårdens tjänst

Ett slags laboratorium är vad Victoria Brattström kallar de repetitioner där skådespelare och regissör tillsammans upptäcker, tolkar och omskapar en teatertext. Samma metod kan också användas i vården för att undersöka samspelet mellan vårdgivare och patient, menar hon.

Den 9 september disputerade hon på avhandlingen När livet står på spel som handlar om just detta.

Det verkar rimligt att tro att det en skådespelare gör när hen spelar en roll är att försöka vara någon annan. Men så behöver det inte alls vara, menar den store ryske teaterteoretikern Konstantin Stanislavskij. Enligt honom är skådespelarens uppgift istället att pröva att föreställa sig världen som om rollens perspektiv gällde. Det förklarar Victoria Brattström, skådespelare och regissör samt universitetslektor på Högskolan för scen och musik.

– Stanislavskij menade att skådespelaren genom att pröva det så kallade magiska om ställer sin person till förfogande för rollens givna omständigheter. Det är det som är själva utgångspunkten i skådespelarens rolltolkningsprocess. Detta sker under repetitionerna där skådespelaren omväxlande stiger upp på scen och in i rollen för att sedan kliva av scenen och ut ur rollen för att analysera vad som hänt. Själva scenkanten blir som en gräns mellan två världar. Regissören, som har ett helhetsgrepp över pjäsen, ser uppträdandet utifrån publikens perspektiv men kan också avbryta spelet för att peka på och diskutera ett visst moment. Tillsammans skapar skådespelare och regissör på så sätt en föreställning.

Rollen är alltså både given och förhandlingsbar, förklarar Victoria Brattström.

– Den öppnar en möjlighet för skådespelaren att föreställa sig själv och världen utifrån ett nytt perspektiv och det är denna synvinkel – rollens perspektiv – som är skådespelarens fokus under

rolltolkningen. Det handlar om en lekfull inlevelse där rollen också kan tillgängliggöra nya sidor av skådespelarens person. Under repetitionerna måste skådespelaren lägga på minnet det sätt som hen genom sin kropp påverkats av det som händer på scen.

– Varför rodnade jag i den situationen? Varför blev jag inte arg? Detta måste skådespelaren förstå för att sedan kunna återskapa scenen inför en publik.

I sin forskning har Victoria Brattström förenat Stanislavskijs teatermetod med den franske filosofen Paul Ricœurs syn på människan: det är genom våra relationer vi blir till som personer; vi förstår, skapar och omskapar oss själva genom möten med andra.

»Sårbarheten som ett mänskligt villkor kan fungera som en resurs för att öppna oss mot varandra och världen.«

VICTORIA BRATTSTRÖM

– Ricœur talar om den kapabla människan som samtidigt också sårbar; om människan som både handlande och lidande. Sårbarheten i denna betydelse hänger samman med det faktum att vi har en kropp och samtidigt också är denna kropp. Det handlar alltså inte om en svaghet som bör elimineras, menar Ricœur. Sårbarheten som ett mänskligt villkor kan fungera som en resurs för att öppna oss mot varandra och världen.

Att undersöka Stanislavskijs arbetssätt sett genom Ricœurs filosofi, är något Victoria Brattström gjort i sitt arbete som regissör bland annat i tre musikaler: Passion, Mitt livs berättelse och Kärlek skonar ingen. I fokus står personer som genom berättelser försöker återskapa sina liv. Men det hennes avhandling handlar om är hur hon utvecklat och prövat metoden inom ett annat område, nämligen personcentrerad vård, där ju också patientens berättelse är en central del.

– Relationen vårdgivare–vårdtagare präglas av en grundläggande asymmetri. Att vara patient innebär ofta att vara extra utsatt och sårbar. Många patienter vittnar dessutom om att i mötet med vården och en strikt hierarkisk vårdapparat hamna i ett både kunskapsmässigt och strukturellt underläge. Samtidigt är mötet mellan patient och vårdpersonal också mellan unika och likvärdiga personer. Den som är i underläge i en viss situation kan ju mycket väl vara i överläge vid en annan situation och i en annan roll.

Genom att använda metoder från teatern har Victoria Brattströms ambition med avhandlingen varit att undersöka vad som händer i patientmötet och se hur det mötet kan bli mer ömsesidigt. – Jag har speciellt intresserat mig för att förstå vad som sker i skärningspunkten mellan roll och person. Hur kan man inom ramen för sin professionella roll bli mer personlig i mötet med en patient? Och hur tas både vårdpersonalens och patientens erfarenheter tillvara för en bättre vård? Personalen behöver kunna lyssna till patienten på ett sätt som skapar ömsesidighet och förtroende men också inom ramen för rollen kunna ta ett steg tillbaka och analysera det patienten berättat från lite distans, med utgångspunkt i sin professionella kunskap och expertis, säger Victoria Brattström.

Utgångspunkten för avhandlingen utgörs av en scenkonstnärlig undersökning av tre verkliga vårdmöten: ett på ett sjukhus, ett på en öppen vårdmottagning och ett på en vårdcentral. Genom att sitta med under samtalen och anteckna exempelvis patientens och personalens rörelser i rummet – det man på teaterspråk kallar scenerier – och dessutom komplettera med ljudinspelningar, har hon fått material till tre dialogmanus.

För att få ytterligare fördjupning har Victoria Brattström också bjudit in ett antal personer med erfarenhet från vårdsamtal, både som patient och personal, till en workshop med efterföljande fokusgruppsamtal. Därefter var det dags att sätta de tre manusen i händerna på ett antal skådespelare.

– Efter en introduktion till projektet, fick de läsa och diskutera texterna. Under

Victoria Brattström är regissör, skådespelare samt universitetslektor på Högskolan för scen och musik. Hennes avhandling är utgiven på Bokförlaget Korpen men finns också på GUPEA.

fem dagar genomfördes sedan ett ”repetitionslaboratorium”, där samma skådespelare fick byta perspektiv och pröva att läsa och gestalta rollen både som vårdgivare och patient. Precis som under vanliga repetitioner kunde jag, som regissör, avbryta för att tillsammans med skådespelarna peka på och diskutera särskilda moment i texten exempelvis kring hur vårdpersonal eller patient hanterar mötets asymmetri. Sedan följde samtal om varför de olika tolkningarna av texten blev som de blev.

Det Victoria Brattström hoppas kunna bidra med genom sin avhandling är att både vårdgivarens och vårdtagarens personliga resurser bättre tas tillvara i vårdmötet.

– Hur blir jag mer mig själv i min roll som vårdpersonal eller patient? Hur kan jag utveckla nya perspektiv på vem jag är i denna relation? Genom den typen av undersökningar kan vi få ännu bättre vård och samtal.

Victoria Brattströms avhandling har lett till en hel del nyfikenhet bland vårdpersonal.

– Jag har tidigare haft förmånen att jobba med teater inom olika vårdutbildningar och då mötts av väldigt positiva reaktioner. Många är intresserade av att ta del av ett annorlunda sätt att tänka och kanske få syn på någon ny sida hos sig själv.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: När livet står på spel – en teaterkonstnärlig studie av partnerskap i hälso- och sjukvården är en doktorsavhandling av Victoria Brattström som varit ett samarbete mellan Högskolan för scen och musik och Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet (GPCC).

Så många år firar Nordic Centre vid Fudan University i Shanghai där GU varit med sedan starten. Nordic Centre är ett gemensamt initiativ mellan Fudan University och nordiska universitet för att stärka det akademiska samarbetet mellan Norden och Kina. internationella programstudenter vid GU. Det senaste läsåret studerade drygt 60 kinesiska utbytesstudenter här.

Större intresse för att plugga på GU

■ Antalet ansökningar till Göteborgs universitet har ökat för tredje året i rad. Till vårens utbildningar har totalt 46 947 ansökningar kommit in, fördelat på 1 259 kurser och program som erbjuds av Göteborgs universitet. Det är en förändring som motsvarar 7,2 procent fler sökanden än under samma period 2024. Några uppstickare i år är socionomprogrammet och nybörjarkursen i franska. Socionomprogrammet har gått från

att ligga på tredje plats föregående år, till att bli det mest sökta programmet för våren 2026. Också intresset franska har ökat. Nybörjarkursen, som låg på sjätte plats under ansökningsperioden 2024, har i år klättrat upp till den näst mest sökta kursen. Ett annat program som växt i intresse är tandläkarprogrammet.

Dataguiden nytt stöd

■ Vetenskapsrådets nya webbplats Dataguiden samlar kunskap och vägledning för forskare som använder register­ och hälsodata. Guiden ger stöd genom hela forskningsprocessen, från planering och identifiering av data, till publicering av resultat.

Henrik Ekengren Oscarsson, huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap, ser stora möjligheter inom sitt forskningsfält:

Våra befolkningsregister ger svensk forskning en stor konkurrensfördel inom alla ämnesområden. Men det kan vara komplicerat att kombinera olika datakällor och att hantera känsliga personuppgifter. Dataguiden ger stöd i dessa frågor och gör det lättare att använda våra värdefulla datakällor.

Dataguiden ersätter registerforskning.se och erbjuder en uppdaterad och bredare vägledning, inte bara om registerdata utan även om hälsodata från journaler och andra system. Webbplatsen är en del av Vetenskapsrådets arbete med att stärka förutsättningarna för forskning med register­ och hälsodata i Sverige.

”Villkoren i det så kallade Compact for academic excellence in higher education innebär bland annat att universiteten förbinder sig till administrationens tolkningar av meritokrati, akademisk frihet, diskriminering och av kön. I stället för att lagstifta, där administrationen drabbats av vissa motgångar, vill man få universiteten att självmant anpassa sig”

DET SKRIVER DAVID BRAX, DOKTOR I PRAKTISK FILOSOFI OCH UTREDARE VID NATIONELLA SEKRETARIATET FÖR GENUSFORSKNING, I FORSKNING & FRAMSTEG DEN 13 OKTOBER.

GU på samma nivå i THE

■ Göteborgs universitet placerar sig i år på plats 201–250 i Times Higher Education World University Rankings 2026, som listar världens främsta lärosäten. Den exakta placeringen för GU är 208. Sedan 2004 har den brittiska tidningen Times Higher Education publicerat sin rankningslista över världens bästa universitet. I årets upplaga deltog 2 191 universitet från 115 länder. Att GU klättrar några steg – från 212 till 208 –ligger enligt analytiker Magnus MacHale­Gunnarsson inom det som kallas för normalvariationen.

– Journalister brukar dra stora växlar på sådant, men att vissa lärosäten rör sig upp eller ner några placeringar är inget konstigt. Av de stora rankningarna är THE den som har ändrat sin metod oftast och mest under åren och förändringar inom placering beror snarare på ändringar i metoden eller på volatilitet i indikatorerna, än på faktisk ändring av kvaliteten.

Bäst rankat bland svenska lärosäten är Karolinska Institutet på plats 53, följt av Lunds universitet (95), KTH (98) och Uppsala universitet (128). Stockholms universitet faller ur topp 200­listan och hamnar på plats 203, medan Göteborgs universitet ligger på plats 208. Även Linköpings universitet finns inom intervallet 201–250. Enligt Magnus MacHale­Gunnarsson är Göteborgs och Stockholms universitet jämnstarka inom forskningen – GU presterar till och med något bättre i indikatorn Research Quality, medan Stockholms universitet har ett starkare resultat i den tyngre viktade kategorin International Outlook.

– Skillnaderna är små och konkurrensen hård i det här intervallet. Men för Göteborgs universitet är det olyckligt att ligga utanför topp 200­listan, eftersom exponeringen i THE:s rankning då minskar, sammanfattar Magnus MacHale­Gunnarsson.

Allan Eriksson

20 miljoner till forskning om antibiotikaresistens

■ Centrum för antibiotikaresistensforskning i Göteborg (CARe) har tilldelats ett stöd på 20 miljoner kronor över fem år av Familjen Zachariasséns stiftelse för forskning och annan utbildning. Stödet kommer att ge centrumet långsiktiga förutsättningar att fortsätta utveckla lösningar som gör skillnad för vård och samhälle globalt.

CARe samlar över 160 forskare från 19 institutioner med kompetenser som spänner från medicin till samhällsvetenskap. Centrumet utvecklar bland annat metoder för övervakning av resistens via avloppsvatten, antibakteriella material som minskar infektionsrisker vid operationer samt AIbaserade system som gör behandlingen mer träffsäker.

CARe har bland annat bidragit till att FN:s generalförsamling antagit nya riktlinjer för att minska utsläpp från antibiotikatillverkning. Centrumets experter efterfrågas också av WHO och flera myndigheter i arbetet med riktlinjer för att motverka resistensutvecklingen.

– Antibiotikaresistens är ett globalt problem som rör människor, djur och miljö. Lösningar kräver insatser på alla plan, från grundforskning och medicin till politik och samhällsutveckling. Här i Göteborg har vi byggt en miljö som kan hålla ihop den bredden och omsätta den i verklig förändring, säger professor Joakim Larsson, föreståndare för CARe.

Klart med övertagande av Kristineberg

■ Regeringen har beslutat att Polarforskningssekretariatet tar över Kristinebergs marina forskningsstation. GU har fått i uppdrag att förbereda och genomföra verksamhetsöverföringen till 1 januari 2026 som bland annat innebär att all personal flyttar med. Processen har alla förutsättningar att gå smidigt, menar Katarina Gårdfeldt, direktör för Polarforskningssekretariatet.

– Det handlar om två statliga myndigheter som båda ligger under Utbildningsdepartementet, där Kristinebergs resurser och kompetenser integreras med Polarforskningssekretariatets infrastruktur och verksamhet i Arktis och Antarktis. För 15 år sedan tog vi över Abisko naturvetenskapliga station, som precis som Kristineberg tidigare tillhört Kungliga Vetenskapsakademien. Nu får

Uppdrag

på gång

■ Framtiden för de två utvecklingsenheterna PIL och ASK börjar sakta klarna. Enligt rektors inriktningsbeslut arbetar Utbildningsnämnden vidare med att ta fram ett uppdrag för en ny sammanhållen stödenhet för högskolepedagogik, pedagogisk utveckling och akademisk språkutveckling, samt att föreslå en ekonomisk ram för den nya enhetens verksamhet.

Vicerektor Pauli Kortteinen berättar att Utbildningsnämnden har arbetat med frågan sedan i början av hösten.

– Vi startade med en workshop under Utbildningsnämndens internat i augusti och fortsätter under hela hösten inom ramen för Utbildningsnämndens ordinarie möten. Ambitionen är att vi ska vara klara med den nya samlade enhetens uppdrag vid årsskiftet.

Det är den tidigare rektorn Pam Fredman som utrett de båda enheterna.

vi alltså möjlighet att också utveckla Kristineberg som en nationell och internationell resurs inom polarområdet.

Göran Hilmersson, dekan vid Fakulteten för naturvetenskap och teknik, menar att Polarforskningssekretariatet kommer att uppfattas som en neutral part av alla de lärosäten som vill använda stationen.

– GU kommer att fortsätta vara en aktiv samarbetspartner men också många andra lärosäten är intresserade av stationen. Sverige är redan en ledande polarforskningsnation men genom den här lösningen skapas nya möjligheter för experimentell forskning inom området. Att vi på det här sättet lyckas rädda den anrika stationen är förstås oerhört glädjande.

Kristineberg har utretts flera gånger, senast 2023.

Ny etikprövningslag dröjer

■ Nuvarande etikprövningslag innebär betydande problem, särskilt för forskare inom samhällsvetenskap och humaniora, menar flera företrädare för landets lärosäten. För ett år sedan presenterade regeringen därför ett förslag på en mer ändamålsenlig lagstiftning. Exempelvis föreslogs undantag från etikprövning om forskningspersonen är över 18 år och har lämnat sitt informerade samtycke, eller om hens uppgifter har getts allmän spridning eller finns i allmänna handlingar och inte är sekretessreglerade. Tanken var att förslaget skulle antas i början av nästa år. De remissvar som kommit in visar dock att förslaget behöver justeras. Det kommer dock inte att hinnas med på så kort tid.

Regeringens nya förslag är att lägga fram en proposition före valet 2026.

Joakim Larsson Foto:

EDUARDO INFANTES

Besök i Pedagogens undre värld

En gång i tiden var Göteborg en av Europas bäst befästa städer. En stor del av murarna och skyddsrummen revs i början av 1800­talet men några rester finns kvar.

Ett exempel är bastionen Carolus Dux under Pedagogen. En höstdag fick ett antal medarbetare vid Campusservice Rosenlund och Servicecenter möjlighet att gå på visning, arrangerad av Higab.

Vägvisare i underjorden är Anita Cullberg, guide vid nätverket Walknet Stadsvandringar.

– Sverige låg ju i krig med Danmark under 1600­talet och det gällde för Göteborg att försvara sig. Bland annat anlades då vallgravarna, stadsmurarna samt skansarna Lejonet och Kronan.

Gallerdörren i muren under Pedagogen måste först låsas upp. Sedan går vi in i den våta, lite ojämna och sluttande gången för att samlas i en av de sex kasematter, eller skyddsrum, som finns under jorden.

– På bastionerna placerades kanoner men något anfall från danskarna just här kom aldrig. De hade nämligen lejt franska spioner som rapporterade om det bastanta bygget.

När Anita Cullberg började som guide för cirka 25 år sedan var det lite bökigt att traska runt i bastionen. Nu går det lättare: här finns både räcken att hålla sig i och lampor. Gångarnas stengolv är lite välvda, så att inkommande regnvatten rinner av på sidorna, och är numera

försedda med brädspångar för att minska halkrisken.

När vi gått en bit in i bastionen och tittar upp mot takets stalaktiter upptäcker vi där ett hål till en gång som går genom taket. På 1600­talet var det bastionens enda ingång som man fick klättra ner och upp igenom via en repstege, berättar Anita Cullberg.

»På bastionerna placerades kanoner men något anfall från danskarna just här kom aldrig.«

ANITA CULLBERG

– Det är lite underligt att man byggde så, om bastionen blivit belägrad riskerade ju ingången bli en dödsfälla. Erik Dahlberg, som var försvarsanläggningens arkitekt, hade kanske någon tanke bakom lösningen, men hann i så fall inte förklara den innan han dog 1703. Idag är ingången försedd med ett lock som det växer gräs på och dagens båda ingångar kom till senare.

1807 gav staden tillstånd att riva befästningarna. De delar som fick vara kvar användes till annat.

– När staden gjorde en utgrävning på 1980­talet hittade man verktyg som kan kopplas till handel på Grönsakstorget och Kungstorget. Så bastionen användes

Anita Cullberg berättar för Simon Ekegren på Servicecenter och Francesco Ravissa på Campusservice Rosenlund.

nog under 1700­talet som förråd för matvaror, vilket det lämpade sig väl för med tanke på att kasematterna håller ungefär samma temperatur året om. Andra halvan av 1800­talet anlades gatan utanför och det var i samband med det som gångarna öppnades. Det gjordes för att hantera ovanliggande dåvarande Allmänna och Sahlgrenska sjukhusets avloppsvatten.

Att befästningen är välbyggd kan hantverkare som varit på visning intyga, berättar Anita Cullberg.

– De brukar beundra det stabila murverket. Bastionen kommer att hålla i åtminstone 400 år till, säger de.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Botanisera bland Litteraturbankens översättningar

Den svenska litteraturhistorien innehåller inte bara verk av svenska författare utan även översättningar, exempelvis av Bibeln, dikter, libretton, detektivberättelser, handböcker och läromedel. Svensk litteratur har förstås också översatts till en mängd språk, som tyska, franska och engelska.

Översättningar, till eller från svenska, är därför en viktig del av Litteraturbanken. Banken innehåller flera hundra digitaliserade översatta verk, skrivna från slutet av 1400­talet fram till idag. Bland de senaste översättningarna som Litteraturbanken erbjuder finns Arthur Conan Doyles En studie i rött, översatt av Ellen Ryding 1910, Daniel Defoes Robinson Crusoe, översatt av Thorsten Jonsson 1942, och Henry David Thoreaus Skogsliv vid Walden, översatt av Frans G. Bengtsson 1924. Samlingarna omfattar också i viss mån flera översättningar av samma verk. Exempelvis kan man jämföra Siri Thorngren­Olins översättning av F. Scott Fitzgeralds roman The Great Gatsby från 1928 med Gösta Olzons version från 1946.

Dessutom finns ett antal texter om översättning, bland annat Johan Henric Kellgrens Min käre öfversättare, Erik Anderssons Vad är en översättning och Gunnar D. Hanssons Hur svensk är koranen? Litteraturbanken innehåller också Svenskt översättarlexikon om svensk översättningshistoria samt med biografiska artiklar om svenska översättare. Lexikonet utvidgas kontinuerligt med nya artiklar.

Litteraturbanken är ett samarbete mellan Svenska Akademien, Kungliga biblioteket och Språkbanken vid Göteborgs universitet.

https://litteraturbanken.se Stalaktiter växer långsamt från taket och är väldigt sköra.

Religionsvetenskapens väg till universitetet

För två år sedan firade religionsvetenskap 50 år vid Göteborgs universitet. Att ämnet i år firar 60 år är därför kanske oväntat.

Allt har dock en förklaring och den finns i en jubileumsbok, sammanställd av Martin Berntson, professor i religionsvetenskap och teologi.

Martin Berntson får något nostalgiskt i blicken när han ser sig om i Elite Plaza Hotel på Västra hamngatan 3. Huset byggdes 1887–1889 som huvudkontor för Brand­ & Lifförsäkringsbolaget Svea men hyrdes av GU 1979–1995. Det var därför här Martin Berntson läste religionsvetenskap i början på 1990­talet.

– När jag studerade fanns här bland annat lektionssalar, en expedition samt ett väldigt fint öppet kafé, där vi anordnade fester.

Religionsvetenskap har gått att läsa vid GU sedan 1965, berättar Martin Berntson.

– I början handlade det dock bara om en teologisk översiktskurs på tre terminer som gavs extramuralt. Det innebar att examinationen formellt sköttes av Lunds universitet, som tillsammans med Uppsala universitet var de enda lärosäten som vid den här tiden hade examinationsrätt för högre utbildningar inom religion och teologi.

Studenterna var i huvudsak blivande präster och blivande eller aktiva lärare i religionskunskap/kristendomskunskap, två studerandekategorier som fortfarande har stor betydelse för ämnet. Föreståndare blev Bernhard Lewin, professor i semitiska språk vid GU.

Förutom lärare från GU och Lund rekryterades också disputerade gymnasielektorer och kyrkoherdar från Västersverige.

Efter påtryckningar från filosofiska fakultetens studentkår om att få ge grundkursen i religionskunskap, som det hette då, godkändes anhållan 1973.

Ämnet blev en del av klassiska institutionen som också bestod av antikens kultur, klassisk grekiska, nygrekiska och latin, berättar Martin Berntson.

– Snart anställdes buddhistforskaren Peter Schalk som lärare, en drivande personlighet med en tydligt icke­teologisk inriktning. Tillsammans med Benkt­Erik Benktson, som intresserade sig för existensfilosofi, och den kritiske bibelvetaren Per Block, bildades ett slags kritiskt triumvirat.

1977 lanserade GU en egen lokal religionsvetenskaplig linje. Lund och Uppsala protesterade och menade, med viss rätt, att GU saknade den breda kompetens som behövdes för utbildningen. Men dessutom var man orolig över att förlora studenter till Göteborg, något som fick Peter Schalk att agera. Han skickade ut en enkät till studenterna som visade att en stor majoritet inte skulle ha läst religion alls om de hade tvingats flytta till Uppsala eller Lund.

– Det blev en konflikt som till slut hamnade i riksdagen där Christina Rogestam stöttade GU medan Jan­Erik Wikström höll emot. Till slut enades man om en kompromiss som dock ingen var nöjd med: GU skulle få ge religionsvetenskaplig utbildning och två C­kurser som kunde tillgodoräknas i en teologisk examen, men sedan förväntades studenterna bege sig till Lund för att fortsätta och avsluta sina studier.

Efter olika turer fick GU 1994 till slut rätt att utfärda teologie kandidatexamen, förklarar Martin Berntson.

Perioden 1994–2003 var expansiv. GU fick exempelvis sin första professor i religionsvetenskap: Dick A.R. Haglund. Tillsättningen ledde dock till en hel del motsättningar, inte minst bland doktorander och studenter.

– De religionshistoriskt intresserade uppskattade tillsättningen medan de som ägnade sig åt tros­ och livsåskådningsvetenskap protesterade. En delegation uppvaktade till och med rektor Jan Ling med uppmaningen att stoppa processen.

Det fanns en uppfattning om att sakkunniga från Lund och Uppsala genom utnämningen försökt underminera den mer konstruktivt hermeneutiska utbildning som ansågs prägla GU.

1998 gav till slut Högskoleverket GU examensrätt för hela den religionsvetenskapliga utbildningen, även den så kallade särskilda linjen som förberedde blivande präster. På så sätt blev GU det första lärosätet i Norden utan teologisk fakultet med full rätt att utfärda teologie kandidatexamen.

Idag är religionsvetenskap ett ämne som lockar, inte bara blivande lärare och präster, utan också många andra som intresserar sig för livsåskådning.

– I utbildningen för dem som ska bli präster ingår studier i antingen hebreiska eller nytestamentlig grekiska; man ska alltså kunna läsa gamla eller nya testamentet på det språk texterna ursprungligen är skrivna på. Det är en tuff utbildning, säger studenterna och menar det uppskattande; de lär sig väldigt mycket. Religionsvetenskapen som ämne har också förändrats i takt med samhällsutvecklingen.

Martin Berntsons antologi innehåller, förutom en historik, också ett antal personliga betraktelser över religionsvetenskapens utveckling vid GU. Ett exempel är Lars Gårdfeldts text om hur det var att studera till präst som gay.

– Tvärtemot vad man skulle kunna tro berättar han om hur de religionsvetenskapliga studierna i Göteborg, med undervisning av bland andra Henry Cöster och Britt­Marie Näsström, lärde honom att ifrågasätta kyrkans dogmer och öppnade en möjlighet för honom att tänka kring tron på ett nytt sätt.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Martin Berntson är redaktör för jubileumsskriften Tider, tankar, tro: Religionsvetenskap och teologi vid Göteborgs universitet under sextio år, 1965-2025. Boken kostar 150 kronor och finns att köpa här: https://lnkd.in/dH8WhjwP.

Doktorspromotion 2025

En fest för lärdom och nyfikenhet

Fredagen den 17 oktober fylldes Svenska Mässan av musik, färg och akademisk glans när Göteborgs universitet höll sin årliga doktorspromotion. Under festliga och högtidliga former hyllades 167 nya doktorer, tio hedersdoktorer och två pristagare – alla firades för sina insatser inom vetenskap och för samhällets bästa.

En doktorspromotion är ingen vanlig fest utan en noggrant koreograferad och praktfull ceremoni på ganska exakt 2,5 timme, där varje ton och rörelse är inövad in i minsta detalj. Några minuter efter klockan tre inleder härolden, Rebecka Sanicke, med orden: ”Föreställningen kan börja.” Göteborgs universitets symfoniorkester låter därefter tonerna från Haydns Klocksymfoni fylla salen och publiken reser sig. I processionen tågar studentmarskalkerna in med sina standard och flaggor, följda av universitetsledningen och fakulteternas dekaner i sina färgstarka och högtidliga kåpor – och därefter alla nyblivna doktorer i tur och ordning, de flesta för dagen klädda i frack eller långklänning, några i nationaldräkt. I sitt inledningstal framhåller rektor Malin Broberg Göteborgs universitets bredd och styrka:

– Vi har en fantastisk rikedom av forskningsämnen inom sju olika områ­

den. Trots olikheterna förenas alla nya doktorer av ett starkt engagemang och en nyfikenhet att lära mer och att bidra till en bättre värld.

Sedan inleds den ceremoniella delen, där respektive promotor – delvis på latin – hyllar de medicinska hedersdoktorerna med hatt och de filosofiska fakulteternas med lagerkrans (och en symbolisk guldring) samt diplom, och därefter de nyblivna doktorerna som får ta emot ett lika fint diplom innan de leds över parnassen. Denna passage markerar deras inträde i de lärdas gemenskap och rätten att bedriva akademisk undervisning.

Universitetet hedrar också tio hedersdoktorer som med sin kunskap och erfarenhet utifrån har berikat verksamheten. Bland dem finns Pernilla Baralt, generalsekreterare för Unicef Sverige, som utsetts till hedersdoktor vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten.

För underhållningen står Göteborgs universitets symfoniorkester och studenter från Högskolan för scen och musik. Särskilt uppmärksammat är ett egenskrivet stycke av Bibi Ladva och Ole Rosvald Haugen på cello respektive trumpet.

Ceremonin avslutas traditionsenligt med tal av ordföranden för Göteborgs universitets studentkårer, Petrus Hagby, som vände sig till de nya doktorerna med en uppmaning:

”Bär er nya titel rakryggade och stolta. Låt den bli en påminnelse om vad ni kan åstadkomma."

Efter två korta framträdanden av Göteborgs universitets akademiska kammarkör avslutas högtiden med den utgående processionen till de glädjefyllda tonerna av Händels Alla Hornpipe. Därefter väntar mingel med cava och snittar – och firande med nära och kära. För de allra flesta är det bara början på kvällen, som fortsätter med storslagen bankett, underhållning och dans långt in på småtimmarna till jazziga toner av studentorkestern Tongångerne.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

Fakta: Antal nyblivna doktorer: 167 – varav 100 kommer från Sahlgrenska akademin,

Antal hedersdoktorer: 10

Antal pristagare: 2. Pam Fredmans pris går till professor Ingrid Pramling Samuelsson och utmärkelsen Pro Studio et Scientia som går till Kenneth Odéus.

Antal deltagare: Närmare 1 000 personer i Kongresshallen, Svenska Mässan, ungefär 800 personer på banketten, som höll på från halv åtta till cirka elva, med tal och underhållning som framfördes av studenter från Högskolan för scen och musik.

Arrangör: Akademiska högtider, Kommunikationsenheten: Elin Lööv, Carina Elmäng och Christoffer Vikström.

Översta bilderna till vänster och höger: Nya doktorer hyllas och får diplom.

Andra bilden till vänster: Ingrid Pramling Samuelsson tar emot Pam Fredmans pris. Nedre bilder till vänster: Humanistiska fakultetens hedersdoktorer: Gun Lund och Karl-Magnus Johansson.

Bokmässan

Kerstin Almegård

Yttrandefrihet på menyn

Yttrandefrihet samt akademisk och konstnärlig frihet var ämnet när forskare, intresseorganisationer och andra aktörer deltog i en yttrandefrihetsmiddag under Bokmässan.

Förutom middagen bjöds också på anföranden och öppen diskussion, precis som i det klassiska Jonseredsseminariet.

Efter att tidigare år ha bjudit in till seminariemiddagar på teman som demokrati, klimat och staden, var det dags för att med en middag stärka Yttrandefrihetstorgets samverkansplattform som sedan några år har en kollektivdriven scen på Bokmässan. Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi och ledamot av Svenska Akademien, inledde med att påpeka hur vi nu ser USA förvandlas till en autokrati. – Det sker samtidigt som demokratin utmålas som dysfunktionell. Desinformation sätts inom citattecken och det antyds att det inte finns någon skillnad mellan sant och falskt. Också faktagranskning ses som ett sätt att hindra yttrandefriheten. Men som Hanna Arendt påpekade, själva fakta måste stå utanför diskussionen, annars blir yttrandefriheten en fars.

Kerstin Almegård, ordförande för Svenska PEN, påpekade att en rad brottsbekämpande åtgärder införts på senare år men att det inte finns någon samlad bild av vad de innebär för yttrandefriheten. – Bland annat är utlandsspionerilagen från 2022 så knepig att ingen förstår hur den ska tillämpas. Det finns en rad andra förslag som inskränker yttrandefriheten, exempelvis när det gäller demonstrationsrätt, förolämpning av tjänsteman samt förslag att införa vandel i utlänningslagen som är otydlig redan som den är.

Erik Larsson, ordförande för Reportrar utan gränser, berättade att organisationens karta över yttrandefrihet varje år blir lite mörkare.

– Av 180 länder har endast sju en riktigt bra pressfrihet, eller annorlunda uttryckt: 0,8 procent av världens befolkning lever i ett land med bra pressfrihet. Kina har stenhård internetcensur, Iran skickar mordpatruller till väst för att döda exiljournalister och Ryssland för krig mot hela det globala informationssystemet. Samtidigt har svenska medier de senaste 15 åren blivit av med cirka 70 procent av annonsintäkterna och public service håller på att avvecklas internationellt.

Carl Heath, seniorforskare vid RISE samt GU­doktorand, berättade att han råkade besöka Grönland i slutet av mars, samtidigt som J. D. Vance var där.

– Med hjälp av Facebook­inlägg hade hotellen, taxichaufförerna och de lokala myndigheterna gått samman för att mota bort besökarna genom att påstå att allting var upptaget. Det slutade med att de fick bo på en amerikansk militärbas 140 mil norr om Nuuk.

Den engagerade diskussion som följde avslutades med att Joakim Medin, som satt i isoleringscell i Turkiet under 50 dagar och nu står åtalad för terrorpropaganda, berättade. Kvällen blev därmed en god injektion till både Yttrandefrihetstorgets samverkansplattform och samverkan mellan akademi och övriga samhället.

Middagen arrangerades den 27 september på Världskulturmuseet av Göteborgs universitets verksamhet vid Jonsereds herrgård och Bokmässan i samverkan med övriga parter vid Yttrandefrihetstorget: Göteborgs Stad, Hanaholmen, ICORN, Medier & demokrati, Reportrar utan gränser, Svenska Akademien, Voksenåsen samt Västra Götalandsregionen.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Bedårande barn av sin tid – synen på barn i dagens

Sverige

– På 1800-talet var den vuxne ett ideal som barn skulle se upp till. På 1950­talet gjorde Pippi uppror och på 1970­talet började barn och vuxna närma sig varandra. 1974 fick vi en ny läroplan och 1979 kom lagen mot barnaga; familjen väntades göra trevliga saker tillsammans.

Det berättade Olle Widhe, professor i litteraturvetenskap, under ett seminarium om hur synen på barn förändrats under 100 år. Henry Ascher, överläkare samt professor i folkhälsovetenskap, påminde om att barnaga länge varit en del av svensk kultur.

– Förbudet mot barnaga hade föregåtts av en lång debatt där många menade att de själva aldrig tagit skada av att få stryk som barn.

Han förklarade också att ett viktigt tilllägg till barnkonventionen är att barn inte bara behöver skyddas utan att de också har rätt till egna åsikter och inflytande över beslut som rör dem.

Thomas Skoglund, professor i neurokirurgi; Mia Ericson, professor i beroendemedicin; Pontus Wasling, docent i neurologi samt Elin Lindström, kommunikatör, Sahlgrenska akademin.

Hjärnans mysterier

Var i hjärnan sitter kärleken? Kan vi genom att stimulera hjärnan med elektriska impulser eller genom att slå på bromsen i belöningssystemet styra hur vi upplever komplexa känslor? Vad händer med lusten i den åldrande hjärnan? Dessa frågor togs upp under ett samtal med experter från Sahlgrenska akademin.

Samtal om den vita staden

Redan första gången hon kom till Tel Aviv, kände hon sig som hemma. Det berättade Isabell Schierenbeck, professor i statsvetenskap, i ett samtal med Mattias Hagberg på Bokmässan.

Men hur kommer det sig?

Tel Aviv, som grundades 1909, är en mycket tillåtande plats, förklarade Isabell Schierenbeck.

– Staden har byggts upp av invandrade judar, varav många var flyktingar från Nazityskland. Dessa så kallade yekkes tillhörde den bildade medelklassen, var ofta läkare, jurister eller företagare och kände sig som tyskar som råkat hamna mitt i ett sionistiskt projekt de inte var en del av.

Den vita staden är Tel Avivs smeknamn och kommer sig av de cirka 4 000 byggnaderna i bauhausstil, berättade Isabell Schierenbeck.

– En del av dessa hus har byggts med hjälp av ett kontroversiellt avtal med naziregimen som underlättade för judar att sälja sina tillgångar i Tyskland. De kunde sedan använda pengarna till att etablera

sig i dåvarande Brittiska Palestinamandatet.

Skälet till att Isabell Schierenbeck känner sig som hemma i Tel Aviv är att hon själv har en tysk bakgrund som varit svår att prata om.

– Min farfar dog på östfronten och min farmor fick ensam uppfostra min pappa. Som ung kände jag en sorts skuld över denna historia som jag dock inte visste särskilt mycket om. Men i Tel Aviv upplevde jag att många människor går runt med ouppklarade berättelser och en komplicerad bakgrund.

Idag är det inte ovanligt att barnbarnen till de tyska judar som flydde till Tel Aviv i samband med kriget nu flyttar tillbaka till främst Berlin.

– Samhörigheten med Tyskland har alltså intressant nog överförts till nya generationer.

Om allt detta har Isabell Schierenbeck skrivit i boken Vändpunkt Tel Aviv.

Ann Ighe, Olle Widhe, Maja Larsson, Stina Wirsén och Henry Ascher.

Mattias Hagberg samtalade med Isabell Schierenbeck.

Berättelsens kraft

Vet ni hur minneskonstnärer gör när de vill komma ihåg en kortlek om 20 år? De skapar en berättelse av den och om det är en bra berättelse minns de. Den där principen gäller inte bara för minneskonstnärer utan vi använder den alla när vi vill minnas något för evigt. Vi gör helt enkelt en berättelse av det. Och när det gäller våra egna sjukdomar – om det inte handlar om uppenbara banaliteter – blir det vad vi kallar en patientberättelse. Och det finns faktiskt en medicinsk rörelse, narrativ medicin, som anser att vi bör bygga våra patientsamtal på den berättelsen snarare än att som idag mest fråga om en massa specifika symtom. ”Du har säkert en massa tankar om din sjukdom! Kan du inte berätta lite om det där?”

Att dela patientberättelsen bjuder in till patientens inre värld, och ska samtalet bli bra förväntas man följa med in där. Det visar sig ofta att själva faktainnehållet är ganska korrekt, men patientens tolkning kan självklart vara alldeles tokig, de har ju som regel ingen medicinsk utbildning. Men om man på ett respektfullt sätt ändå kan mötas i den där berättelsen blir det ofta ett väldigt bra samtal.

För några veckor sedan var jag på en mycket intressant disputation: När livet står på spel, en teaterkonstnärlig studie av partnerskap i hälso- och sjukvården. Skådespelaren och regissören Victoria Brattström hade gjort ett intressant experiment: hon hade spelat in några autentiska patientsamtal, transkriberat och skalat bort allt utom själva orden och satt texterna i händerna på några skådespelare som fick fritt spelrum att gestalta hur de uppfattade dem. Skådespelarna gjorde upprepade läsningar av texten. Samma skådespelare läste också texten både ur patientens och vårdpersonalens perspektiv. Läsningarna dokumenterades och Victoria intervjuade skådespelarna kring deras framförande och upplevelse av texten. När de olika läsningarna jämfördes visade sig betydande skillnader vid de olika läsningarna, både i framförandet av texten och i skådespelarnas upplevelse av vad texten betydde, vad den handlade om. Varför då? De hade ju alla fått och läst samma text!

Victoria refererar i sin tolkning av experimentet till teaterkonstnären Konstantin Stanislavskij, en slags ”Carl

von Linné inom teatern”, som Victoria beskriver det. Stanislavskijs idé handlade om ett systematiskt sätt för skådespelaren att med själ och kropp försöka gå in i rollens situation och sedan låta spelet ha sin gång. Att pröva att bli en Onkel Vanja eller en Anna Karenina och se världen ur det perspektivet. Detta visade sig skapa nerv i föreställningen, den blev inte exakt likadan varje kväll.

Att med kropp och själ sätta sig in i den av manuset givna situationen (”de faktiska givna omständigheterna”) och sedan se vad som då händer, kallade han Det magiska Om. Och det visade sig skapa stor teater!

Vad har detta nu med vårdsamtal att göra? I pjäsen Som ni behagar låter Shakespeare den melankoliske Jacques kommentera sin syn på livet: ”All the world's a stage, and all the men and women merely players. They have their exits and their entrances, and one man in his time plays many parts.” Han har rätt, vi har alla våra roller. Och ibland förväntas vi till och med ha flera roller samtidigt och detta gäller i högsta grad också våra patientsamtal. Ett bra patientsamtal bör helst bygga på djupförståelse av

Foto: HENRIK

den andra partens roll i samtalet. Inom vården försöker vi ibland litet halvhjärtat sätta oss in i patientens situation (vi frågar lite om jobb, familj, boendeform etcetera) och försöker på det sättet få en grov bild av patientens livssituation. Lägger man litet tid på detta blir det mycket lättare att förstå hur patienten tänker. Och det visar sig ofta att patienten – på basis av ett vad gäller sjukdomen felaktigt sjökort – tänker rätt rationellt. Och då möts man plötsligt i en diskussion kring det felaktiga sjökortet istället för i ett svepande ifrågasättande av patientens omotiverade oro. Det blir ett mycket bättre samtal.

Man kan också vända på steken. En vanlig förväntad roll för oss läkare är en ”hitta apparatfels­roll”. Patienterna förväntar sig att vi ska ”hitta felet” och fixa det. Gör man inte det är man en ”dålig doktor”. Det där kommer inte sällan upp vid symtombilder där det inte finns något känt medicinskt fel. Patienten får då bara en symtomdiagnos, till exempel oklara buksmärtor, och de samtalen brukar inte bli så bra. Och inte blir det bättre av att vi ibland ordinerar en massa ganska meningslösa undersökningar, bara ”för säkerhets skull”. ”Först säger du att det inte finns något fel, sedan skickar du mig på en massa undersökningar! Jag får inte ihop det!”

Läkekonstens fader Hippokrates brukade säga: “Var inte rädd att säga att du inte vet!”. Alternativet ”jag vet inte” brukar inte förekomma på medicintentor, men är faktiskt ganska ofta rätt svar ute i den komplexa verkligheten!

Bästa sättet att undvika det dåliga samtalet är att skapa ett Magiskt Om på mottagningsrummet, och helt enkelt prata igenom de olika möjliga utfallen tillsammans.

Och är det några som kan lära vården att skapa samtal som leder fram till ett Magiskt Om, är det Högskolan för scen och musik! Och hur vi tillsammans med Victoria försökte göra just detta berättade vi faktiskt om för några år sedan, i en artikel i Läkartidningen (https://lakartidningen.se/okategoriserat/stopp ­frys­vadar­det­som­hander­hjalp ­ er­kollega/).

Henrik Sjövall, läkare och professor emeritus i mag–tarmkanalens fysiologi och patofysiolog

Victoria Brattström under disputationen.

SJÖVALL

NY PÅ JOBBET

Kristina Berglund är ny professor i psykologi.

Annika Bergviken Rensfeldt är ny professor i tillämpad informationsteknologi med inriktning mot utbildningsvetenskap.

Anna Blennow är ny professor i latin.

Annette Erichsen är ny professor i omvårdnad.

Klara Goliger är ny universitetsadjunkt i musikalisk gestaltning inriktning musik och media.

Christian Horn är ny professor i arkeologi.

Anna Jakobsson är ny vikarierande personaladministratör på Högskolan för scen och musik.

Beniamin Knutsson är ny professor i ämnesdidaktik med inriktning mot hållbar utveckling.

Ann Larsson är ny professor i biologi.

Birgitta Lindh Estelle är ny professor i litteraturvetenskap med särskild inriktning mot drama och teater.

Linnea Ljungblad är ny universitetsadjunkt i musikalisk gestaltning inriktning musik och media.

Vasili Mankevich är ny docent i informatik.

Anneli Ozanne är ny professor i omvårdnad.

Ingrid Pramling Samuelsson tilldelas Pam Fredmans pris för sina långvariga insatser för att integrera hållbar utveckling i utbildning för yngre barn.

Johan Redström är ny professor i design på HDK­Valand. Han arbetar bland annat med design, demokrati och hållbarhet i relation till digitalisering av vardagslivet.

Dawn Sanders är ny professor i ämnesdidaktik med inriktning mot biologi.

Sofia Serholt är ny docent i informationsteknologi och lärande.

Adam Shehata är ny professor i medieoch kommunikationsvetenskap.

Åsa Ståhl är ny professor i design på HDK­Valand. Hennes fokus är design, relationer och hållbarhet.

Gunilla Toth är ny professor i marin ekologi med inriktning mot marin kemisk ekologi.

Barbro Wallgren Hemlin, docent i retorik, har av Tegnérsamfundet utsetts till Årets Tegnérpristagare. Hon får utmärkelsen för sitt arbete med utgåvan av Tegnérs predikningar i Tegnérsamfundets serie Samlade skrifter. Hittills har tre volymer färdigställts, den fjärde och sista beräknas komma vid årsslutet.

Maria José Zapata Campos är ny professor i företagsekonomi med inriktning mot management och organisation.

UTMÄRKELSER

Kaj Blennow, professor i klinisk neurokemi, är årets mottagare av Eric K. Fernströms Nordiska pris. Motiveringen lyder: För sitt arbete med biomarkörer för neurodegenerativa sjukdomar i allmänhet och Alzheimers sjukdom i synnerhet. Genom sitt arbete har Kaj Blennow lagt grunden till säker diagnostik och prognos vid dessa tillstånd samt givit förutsättningar för utveckling av sjukdomsmodifierande terapier vid dessa tillstånd, inte bara på specialiserad vårdnivå utan även i primärvården.

Christel Larsson, professor i kostvetenskap, tilldelas Västra gastronomiska akademins pris i kategorin Vetenskap 2025. Priset delas ut av Västra gastronomiska akademin, som har till uppgift att främja matkulturen i Västra Götalandsregionen. Christel Larsson leder och med­

verkar i flera pågående forskningsprojekt som främst handlar om att främja hälsosamma levnadsvanor.

Kenneth Odéus, vd för Göteborgs Köpmannaförbund, tilldelas Handelshögskolans medalj Pro Studio et Scientia. Kenneth Odéus har under många år varit engagerad i handelns samarbete med forskarna inom Centre for Retailing på Handelshögskolan. Han har även varit drivande i att skapa flera stipendier som gör det möjligt för studenter att fördjupa sina internationella kunskaper inom handelns område.

Följande medarbetare vid Fakulteten för naturvetenskap och teknik har prisats för sina enastående insatser:

Anne Bjorkman tilldelas fakultetens forskningspris för sin forskning om hur mänsklig påverkan förändrar jordens biologiska mångfald och ekosystemens funktion.

Johan Magnusson tilldelas fakultetens synergipris för sin roll som medgrundare och ledare för forskningskonsortiet Digital förvaltning. Dag Hanstorp tilldelas fakultetens pedagogiska pris för sitt arbete med att väcka nyfikenhet för ämnet fysik, oavsett om det handlar om barn, förskollärare eller forskarkollegor.

Jon Lundstrøm tilldelas fakultetens avhandlingspris för sin forskning om glykaner.

HEDERSDOKTORER

Sahlgrenska akademin:

Kristina Sparreljung, generalsekreterare för Hjärt­Lungfonden, hedras för sitt långvariga engagemang när det gäller att föra samman forskning, vård och samhälle, särskilt inom hjärt­, lung­ och strokefältet.

hedras för sitt långvariga och mycket givande samarbete med Sahlgrenska akademin, särskilt inom livmodertransplantation. Han har spelat en viktig roll i att utveckla både metoder och forskningsupplägg och har aktivt bidragit med sin expertis genom återkommande besök, föreläsningar och gemensamma publikationer.

Humanistiska fakulteten: Karl-Magnus Johansson, förste arkivarie vid Riksarkivet i Göteborg, forskar om mikrohistoria och arkivteori samt folkbildar och gräver fram fascinerande fynd ur samlingarna. Gun Lund är en av Sveriges mest namnkunniga och stridbara koreografer. Hon har drivit tre scener med internationell räckvidd och har en mångårig koppling till GU.

Konstnärliga fakulteten: Sture Carlsson har bland annat varit chef för Konserthuset i Göteborg då symfoniorkestern gjorde sitt segertåg över världen.

Fakulteten för naturvetenskap och teknik: Ricardo Baeza-Yates, forskningschef vid Institute for Experimental Artificial Intelligence, Northeastern University, Silicon Valley, har haft nära kontakter med institutionen för data­ och informationsteknik i drygt 20 år. Yu Liu är en av Kinas ledande forskare inom dendrokronologi och har sedan 2004 ett nära samarbete med institutionen för geovetenskaper.

Stefan G. Tullius, professor vid Harvard Medical School,

ring av migrationsstudier samt inom ämnets växande tvärvetenskapliga inriktning. Han är också medgrundare till IMISCOE. Utbildningsvetenskapliga fakulteten:

Pernilla Baralt är generalsekreterare för Unicef Sverige, som driver frågor om barns hälsa, utbildning och skydd mot våld.

PÅ GÅNG

Litterära klassiker

Under hösten bjuder

Humanistiska fakulteten på öppna föreläsningar om litterära klassiker.

Plats och tid: 18:15 i sal C350, Humanisten (föreläsare inom parentes)

12/11 C. J. Almqvist, Det går an (Christer Ekholm) OBS! Onsdag

18/11 August Strindberg, Spöksonaten (Dag Hedman)

25/11 Benedictsson, Pengar (Christer Ekholm)

2/12 Moa Martinson, Kvinnor och äppelträd (Christer Ekholm)

9/12 Karin Boye, Kallocain (Sabina Ivenäs Dyverfeldt)

16/12 Sjöwall & Wahlöö, Roseanna (Dag Hedman) Musik för alla!

Njut av musikstudenterna vid Högskolan för scen och musik. Fri entré, inga biljetter:

Klaverfest med cembalo, klavikord, harmonium och piano, från barock till senromantik.

Tid och plats: kl. 18–19, 24 november, Eklandagatan 86, rum 2206.

Två lunchkonserter framförs av ensembler från utbildningen Samtida traditionsmusik

Tid och plats: kl. 12:15–13:00, 28 november, Konsertsal 1, Fågelsången 1 (tidigare Artisten).

Samhällsvetenskapliga fakulteten: Marie-Louise Kristola har under flera decennier gjort ovärderliga folkbildande insatser, inte minst som programledare och global klimatkorrespondent vid Sveriges radio. Peter Scholten är en ledande forskare inom internationalise­

Kammarkören vid Högskolan för scen och musik ger Johannes Brahms motett Warum ist das Licht gegeben dem Mühseligen. Dessutom framförs musik av bland annat Francis Poulenc, Caroline Shaw, James MacMillan med flera.

Tid och plats: kl. 18–19, 28 november, Örgryte nya kyrka.

Efter ett stormöte för samtliga GU:s chefer skickade Henrik Janson, prefekt vid institutionen för historiska studier, följande brev till mötesdeltagarna. GU Journalen har fått tillstånd att publicera brevet.

Brev till GU:s chefer

Tack för ett välordnat stormöte med alla GU:s chefer igår. Rektor avslutade ju med att fråga om vår bild av processen klarnat under eftermiddagen, och för min del får jag väl säga att den gjorde det eftersom det stod klart för mig att det i några avgörande avseenden finns olika bilder av hur universitetet fungerar, och därmed riskerar redan utgångspunkterna för arbetet att bli oklara.

När rektor talar om ”mina chefer och dina” i diskussionen med universitetsdirektören, och när universitetsdirektören sedan talar om ”ditt ledningsråd och mitt” framstår det för mig som om GU förnyas redan har övergivits och som att vi redan har en ny delegations­ och arbetsordning som ingen ännu känner till.

Ett avgörande strategiskt beslut som fattades i samband med GU förnyas var att INTE ha två ledningsrör – ett administrativt och ett ”akademiskt”. Ett av skälen till det var att det finns förhållanden i ett universitets organisation och funktion som kräver andra avväganden. Prefekt, dekan och rektor är alla primi inter pares – alltså "de första bland jämlikar" – ur kollegial synvinkel. Jag skulle vilja säga att det är vår första och viktigaste roll, i vilken vi företräder våra akademiska kollegor, tar vara på kollegiets gemensamma intressen och försvarar de enskilda forskarnas rätt och möjlighet till fri forskning. Som primi inter pares är vi alltså alla lika och ska sätta de akademiska intressena först. Det är därför vi väljs.

Vid sidan av detta finns en formaliserad, operativ, besluts­/delegations­/ arbetsordning. Den förra organisationsformen, den kollegiala, bygger på hävd och sedvanerätt. Den är inte nedskriven, men har sekellång hävd. Den andra är ny, och nedskriven, senast efter det stora arbetet med GU förnyas.

I prefekt, dekan och rektor möts alltså linjen och kollegialiteten. Till stöd i sitt arbete har var och en av dessa primi på GU en administrativ chef. På fakultetsnivå kallas dessa ”kanslichefer" och på rektorsnivå ”universitetsdirektör". Oavsett beteckning är det en chef till

stöd för varje primus. Här menar jag att det är av avgörande vikt att komma ihåg att ingen av dessa roller är överordnade någon annan. Universitetsdirektören är inte överordnad kanslicheferna och kanslicheferna är inte överordnade de administrativa cheferna på institutionerna. Universitetsdirektören kan alltså inte bestämma vad kanslichef ska göra, och kanslichef kan inte bestämma vad administrativ chef ska göra. Kansliernas HR är till exempel. INTE överordnad institutionernas HR. Gemensamma förvaltningens HR är INTE överordnad varken fakultetskansliernas eller institutionernas HR.

Däremot är dekan i linjen överordnad prefekt, och rektor överordnad dekan. Mycket av den överordningen är i och för sig omhändertagen genom delegering. Det innebär att för att kanslichef ska göra något krävs beslut av dekan, och för att administrativ chef ska göra något krävs beslut av prefekt. Dekan kan inte beordra en administrativ chef på institution något, eftersom den uppgiften är delegerad, och rektor kan inte beordra kanslichef på fakultet av samma skäl. Än mindre kan förstås universitetsdirektör beordra kanslichefer eller administrativa chefer att göra något. Universitetsdirektören är endast stöd för rektor. Gemensamma förvaltningen är rektors kansli. Rektor är högsta administrativa chef för det kansliet, liksom dekan är administrativ chef för ett fakultetskansli och prefekt för en institution. Att tänka bort prefekt, dekan och rektor ur den administrativa strukturen är ett misstag som märkligt nog snarast tycks förutsätta att universitetet endast ses ur sin oskrivna hävdvunna konstitution, det vill säga. att den skrivna besluts­/delegations­/arbetsordningen helt förbises, för i den är dessa rollers position i administrationen glasklar.

Sett ur verksamhetssynpunkt har universitetet i allt väsentligt till uppgift att forska och att undervisa utifrån aktuell forskning. I princip all den verksamheten sker på institutionerna. Det är på

institutionerna som gissningsvis allt utom någon enstaka procent av universitets verksamhet bedrivs, eller i alla fall borde bedrivas. Det bör därför vara prefekter och administrativa chefer som vet vad som behövs och vad som förorsakar problem, det vill säga vad verksamheten behöver stöd med, och vad som brister i nuvarande stöd. Resten av organisationen är till för att ge stöd till denna verksamhet. Ibland kan man få intrycket att institutionerna endast är en biverksamhet till vad som händer på Gemensamma förvaltningen. Det är naturligtvis det omvända som gäller.

Det förefaller viktigt att försvara universitetets kollegiala natur, men det lustiga är att den kan försvaras med den befintliga linjestrukturen. Rektor bör alltid hålla i minnet och agera som att hen bara är en primus inter pares. Universitetsdirektören måste förstå att hen endast är överordnad Gemensamma förvaltningen – inte dekaner, prefekter, kanslichefer och administrativa chefer. När universitetsdirektören kallar dessa två senare anställningskategorier till möte etcetera borde hen således alltid först involvera respektive prefekt eller dekan. Börjar andra ordningar råda sprids förvirring i organisationen och stress över oklara ordergångar uppstår.

I den utvärdering som gjordes några år efter införandet av GU förnyas var det kanske tydligaste resultatet att det uppfattades som positivt att administrationen kommit närmare verksamheten på institutionsnivå (AQUA 16, s. 2) och det hade lett till "bättre stöd till kärnverksamheten och överbryggning av klyftorna mellan akademi och administration” (s. 6).

Det är viktiga kvaliteer att slå vakt om. Gällande delegations­ och arbetsordning gör enligt min mening det.

Henrik Janson

Prefekt vid institutionen för historiska studier

Replik

Vi måste se till helheten

Tack Henrik Janson för dina synpunkter och ett välformulerat brev.

I brevet ställs fullt rimliga frågor och den oro som uttrycks är förståelig, givet att vi nu ska se över verksamhetsstödet på flera organisatoriska nivåer samtidigt, mot bakgrund av det ekonomiska läget.

Först ett klargörande. Arbetet som initierats syftar inte till att skapa två chefslinjer. I uppdraget rörande sammanhållet och effektivt verksamhetsstöd från rektor till universitetsdirektören ingår det inte att se över delegationsoch arbetsordningen. Till skillnad från organisationsförändringen GU förnyas, ska detta effektiviseringsarbete utgå från att vi tillsammans tittar på vad vi gör, hur vi kan göra det enklare och smartare och inte minst vad vi kan sluta göra inom respektive område i verksamhetsstödet.

Kollegialiteten är en viktig styrlogik,

Slutreplik

Tack Malin och Johan för klargörande rörande dubbla chefslinjer. Vi har naturligtvis alla samma mål rörande ett effektivt administrativt stöd. Det finns dock en oro inte bara för den formella utan även för den informella dubbellinjen: oklara ordervägar bort från rektor–dekan–prefekt, och för att den brist på erfarenhet från institutionsnivå som präglar såväl GF:s som GU:s ledning riskerar påverka uppdragets genomförande. Akademin måste säkras ett tydligt och reellt inflytande. Karin Röding kommenterade i GU Journalen (2021:2): ”Vid GU finns det många kunniga människor inom

som universitetet ska värna, likt resurserna till utbildning och forskning. Den verksamheten finns, precis som du beskriver, på institution. Där finns också den större delen av universitetets stöd, men institutionerna är också beroende av gemensamt stöd. Vår övertygelse är att det inte går att var för sig åstadkomma hållbara besparingar utan att se till helheten. Därför behöver vi göra det här arbetet gemensamt.

Det gör vi med en tillit till att alla, oavsett om ens dagliga arbetsuppgifter är att bedriva utbildning och forskning eller verksamhetsstöd, gör sitt bästa för att bidra till universitetets uppdrag och utveckling.

Malin Broberg, rektor

Johan Johansson, universitetsdirektör

förvaltningen men flera har ingen eller liten tidigare erfarenhet av att jobba på ett universitet … Jag blev orolig över att det tas fram styrdokument som är dåligt förankrade, vilket skapar merarbete ute på institutionerna.” En möjlighet är att låta en eller flera tidigare prefekter leda arbetet.

Genom att tala om UD som chef för rektors kansli ville jag peka på en sammanblandning av roller som borde hållas isär: rektorskansliets beredande roll för rektor, som UD är chef över, och den serviceverksamhet som GF erbjuder hela GU som UD också är chef över. Dessa

Du vet väl att du kan skicka in insändare!

Skriv kort och kärnfullt. Försök att begränsa texten till cirka 350–400 ord.

Deadline för årets sista nummer är den 1 december.

Skicka din artikel till: gu­journalen@gu.se

roller bör hållas isär. GF kunde med fördel delas upp på ett rektorskansli under UD (beredning, regelverk, uppföljning), och ett servicecenter (”GU­service”) under en egen chef direkt under rektor och med plats i ledningsrådet. Det skulle förbättra styrningen, skapa ökad närhet mellan stöd och kärnverksamhet och öka både transparens och organisatorisk tydlighet. Det skulle bli lättare att se vad som verkligen behövs, och vad som kan avvecklas eller läggas på annan plats i organisationen.

Henrik Janson

Vill du samverka inom Litteraturstaden

Göteborg?

Barn och läsande – Social välfärd – Plats och litteratur

Yttrandefrihet, konstnärlig frihet – Internationella författarmöten

Kontakta cityofliterature@gu.se gu.se/litteraturstaden-goteborg

Tvetydiga fördelar och verkligt ont

Bör Göteborgs universitet köpa tillgång till Chat GPT Edu för sina studenter? Frågan ställs till universitetsledningen i en tid då konkurrerande företag deltar i vad New York Times beskriver som ”en eskalerande AI­kapplöpning för att vinna över universiteten”. OpenAI, företaget bakom Chat GPT, har som mål att skapa ”AI­infödda universitet” genom att ”integrera sina artificiella intelligensverktyg i alla delar av campuslivet”. Det åligger dock universiteten att på ett meningsfullt sätt reflektera över sina egna mål, samt över kostnaderna och fördelarna med generativ AI.

Låt oss börja här: vi ombeds alltså betala för en produkt som inte uppenbart är bra för våra studenter. Forskning inom området innehåller ofta förbehållet att dessa verktyg är så nya att det ännu inte finns någon konsensus om deras effekter. Men vi kan inte bortse från forskning som visar på sämre neurala kopplingar, ackumulerad kognitiv skuld, försämrat minne samt begränsad kreativitet, självständighet och kritiskt tänkande hos användare av generativ AI. Vid sidan av metaanalyser som visar en ”måttligt positiv effekt på studenternas akademiska prestationer” finns studier som visar negativa konsekvenser för mental hälsa, social interaktion och den akademiska upplevelsen. Vi fullgör knappast vårt uppdrag att hushålla med statens resurser om vi betalar för en tjänst som lika sannolikt skadar våra elever som hjälper dem.

Vi ställer också frågan för snävt om vi bara väger in vad som gynnar studenterna i fråga om några procentenheter upp eller ner i intellektuell prestation. Ett universitetets samhällsuppdrag är också att fungera som ett centrum för reflekterande eftertanke, där olika värden vägs mot varandra. Vi kommer att misslyckas med detta om vi inte ställer möjliga fördelar mot mer övergripande kostnader, exempelvis: risken att

vårt grundläggande utbildningsuppdrag urholkas om studenterna tillåts ta enkla genvägar, en destabiliserad arbetsmarknad som leder till social oro, masspridning av desinformation med politiska konsekvenser, en massiv förbrukning av vatten och elektricitet när klimatåtgärder redan är smärtsamt försenade, en relativisering av mänsklig kreativitet.

Förespråkare för AI­verktygen menar att studenterna kommer att använda tekniken i vilket fall som helst samt att en AI­driven framtid är oundviklig. Myten om det oundvikliga är dock farlig, inte bara för att den är falsk, utan också för att det döljer meningen med våra handlingar. AI:s framtida roll kan ta sig många olika former, och vad vi gör spelar roll därför att det formar vilka vi är även där vi inte uppnår våra önskade resultat. Det spelar roll om vi signalerar till studenterna att vi ser dessa produkter som nyttiga och förenliga med utbildningens mål. Det spelar roll om vi signalerar till AI­företagen att vi accepterar den massiva stölden av immateriella rättigheter som ligger till grund för deras modeller, den mjuka utpressningen och mänskliga likgiltigheten av ”betala för en uppgraderad version, annars använder vi dina idéer till att träna en modell som ska ersätta din kreativitet och ditt arbete”; gapet mellan retorik och handling vad gäller miljöansvar och användarskydd; beredvilligheten att tjäna pengar på skapandet av desinformation, våld och pornografiskt material. Det spelar också roll om vi signalerar till regeringen att vi inte har några invändningar mot dess helhjärtade satsning på en AI­formad framtid i namn av luddiga mål som ”innovation” och ”konkurrenskraft”.

Men, påpekar kanske någon, här finns ett jämlikhetsproblem eftersom vissa studenter har råd med Edu­versionen och andra inte. Argumentet är dock

ofullständigt. Den relevanta frågan är inte bara ”är detta en jämlikhetsfråga?”, utan också ”är det en jämlikhetsfråga som är tillräckligt viktig för att förtjäna en åtgärd?” Våra studenter upplever många former av ojämlikhet som vi inte gör något åt: vissa har råd att förbättra sin prestation med hjälp av regelbunden motion och hälsosam mat, andra inte; vissa kan undvika lång pendling eller deltidsjobb, andra inte. Är tillgång till Chat GPT Edu verkligen en så påtaglig jämlikhetsfråga att den kräver en särskild insats? Annorlunda uttryckt: jag skulle bli själaglad om det, i en tid av krympande budgetar, fanns miljontals kronor att lägga på jämlikhetsfrågor, men låt oss då ha en evidensbaserad diskussion om vilka ojämlikheter som faktiskt påverkar våra studenter mest. Ett verktyg med tvetydigt pedagogiskt värde, som dessutom finns fritt tillgängligt, kan knappast vara högst på agendan.

Det kan finnas specifika kurser eller ämnesområden inom Göteborgs universitet där användandet av Chat GPT Edu uppenbart tillför ett värde. Dessa sammanhang bör diskuteras. Att göra det skulle skapa en modell för den typ av reflektion över specifika, riktade användningsområden – självklart borde vi främja cancerforskningen – som inte blev av när generativ AI okritiskt släpptes till allmänheten samtidigt som regeringar blint började investera. Skulle GU kunna avsätta medel för specifika ändamål? Det vore värt att diskutera. Att i all hast göra ett generellt inköp för alla studenter är däremot ett exempel på ännu ett urskillningslöst steg som förstärker illusionen om oundvikligheten hos verktyg vars fördelar är oklara men vars skador är desto verkligare.

Martin Westerholm Viceprefekt för utbildning, institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, docent i religionsvetenskap och teologi

Utsikterna

Institutionen för kost­ och idrottsvetenskap har verksamhet i två olika fastigheter. Som prefekt har jag därför två arbetsplatser, en i vår byggnad på Skånegatan 14 B och en i C­huset (Gamla Latin) på Pedagogen. Utsikterna är inte helt olika varandra, men aktiviteterna som sker utanför är vitt skilda. Utanför min arbetsplats på Skånegatan myllrar det ofta av elever på Katrinelundsgymnasiet och den 17 maj är det fullt av glada firande norrmän då grannfastigheten är Norges hus. Utanför min arbetsplats i C­huset på Pedagogen är det ett väldigt blandat klientel. Allt ifrån personer på väg hem till sin bostad på Kungshöjd, kunder som handlat på Willys, studenter på Pedagogen eller pensionärer som ska på lunchkonsert på den välkända jazzklubben i källarvåningen. Senaste åren har dock arbetsmiljön präglats av det pågående bygget av en tågtunnel. Jag tänker ofta på Kicki Danielssons låt: Bra vibrationer när C­huset skakar som värst. Alla på institutionen ser fram emot att tunneln blir klar så vi

kan sälja våra hörselkåpor vidare på begagnatmarknaden. En stor skillnad i utsikterna (som nog inte syns på fotona) är kvaliteten på fönstren som skiljer mig från utemiljön. I C­huset är det riktigt gamla fönsterrutor som ger en särskild dimension till utsikten, till skillnad från de

moderna 2000­talsfönstren som finns på Skånegatan. Just nu pågår arbetet med nästa års budget. Kraftiga hyresökningar är aviserade och en avslutande fråga blir därför: Vad är en utsikt värd?

Frode Slinde, prefekt, institutionen för kost­ och idrottsvetenskap

Vad skulle du läsa om du var student idag?

– Oj vilken svår fråga! Det finns otroligt mycket jag skulle vilja läsa. Software engineering and management kanske?

Eller något inom globala studier? Kvantfysik? Bygghantverksprogrammet? Finns nog lite för mycket. Tur på ett sätt att jag inte ska börja om.

Catharina Jerkbrant, kommunikatör vid institutionen för data­ och informationsteknik

– Jag hade pluggat bygghantverksprogrammet. Efter många år av att bråka med teknik hela dagarna kan jag längta efter att få jobba med gamla trähus istället.

Albin Ekman, AV­tekniker, Sektionen för medieteknik

– Om jag skulle vara berättigad till omställningsstöd så skulle jag kunna tänka mig att läsa internationell transportlogistik, 400 YH­poäng. Verkar ge goda chanser till arbete.

Matti Huhtala, servicetekniker, Campusservice Rosenlund

– Om jag visste vad jag vet idag så skulle jag läsa det nya så kallade PPE­programmet som överbryggar fakultetsgränser och förenar politik, ekonomi och filosofi. Eller läsa språkvetenskapliga ämnen.

– När jag började läste jag en utbildning till ett yrke (journalist) eftersom sådana utbildningar var vad jag kände till. Då var jag också intresserad av att bli agronom eller jägmästare men hann komma in på journalistutbildningen först. Men det är fortfarande områden som intresserar mig mycket.

Marie Demker, professor i statsvetenskap

Frågan

Skånegatan

Gamla Latin

AVSÄNDARE:

GU JOURNALEN

GÖTEBORGS UNIVERSITET

BOX 100

405 30 GÖTEBORG

Var? Vem? När?

• Hus Jupiter, Campus Lindholmen.

• Beatriz Cabrero ­Daniel, Birgit Penzenstadler och Francisco Gomes från institutionen för data­ och informationsteknik.

• 30 oktober 2025.

Kort beskrivning

Säkra AI­system stod i fokus när forskare från Göteborgs universitet och Chalmers samlades inom forumet AI engineering lab. På länk från Australien deltog Qinghua Lu, en av landets ledande experter på ansvarsfull AI som berättade om sitt arbete med säkra AI­agenter.

AI engineering lab startades förra året av forskare vid institutionen för

data­ och informationsteknik för att samla kollegor som på olika sätt jobbar med praktisk tillämpning av AI. Inom ramen för forumet anordnas regelbundet workshoppar och seminarier med ledande forskare från hela världen samt representanter från industrin. Medlemmarna i labbet har ett nära samarbete med industrin och samverkar i forumet för att utbyta idéer och erfarenheter.

Ögonblicket

Foto: Johan Wingborg