Giftiga böcker på UB

DET HANDLAR OM ett koppararsenikpigment som kallas parisgrönt eftersom det under 1800-talet hälldes i Paris kloaker som råttgift. Men parisgrönt användes också av amerikanska bönder på 1800-talet mot skadeinsekter på potatis och sprutades över malariainfekterade områden i Italien så sent som på 1940-talet. – Men också bland konstnärer var den smaragdgröna färgen populär. Och på museer med exempelvis uppstoppade djur användes arsenik för att hålla ohyra borta, berättar Anders Strinnholm, kulturarvssamordnare på UB.

MEN ATT ÄVEN gamla böcker kan vara farliga uppmärksammades först efter ett fynd vid Syddansk universitet för två år sedan. Där hittades tre böcker från 1500- och 1600-talen med bokomslag gjorda av medeltida pergament, som efter en XRF-scanning visade sig vara målade med färg som innehåller arsenik. – Efter det började man undersöka liknande material vid andra bibliotek som har gamla samlingar, berättar Jenna Harju. Flera liknande fynd som de i Danmark har nu gjorts vid ett antal universitets- och stiftsbibliotek också i Sverige.

Vid Göteborgs universitetsbibliotek har hittills åtta giftiga böcker hittats men ytterligare 17 är misstänkta.

Men varför använde forna tiders människor överhuvudtaget medeltida pergament som bokomslag och varför målades de gröna? – Pergament är framställt av djurskinn och är ett mycket starkt och hållbart material, berättar Anders Strinnholm. Men det är också dyrt. Reformationen var en tid då kloster stängdes och kyrkor plundrades på böcker och annat material, men det var också då boktryckarkonsten kom igång. Det uppstod helt enkelt en andrahandsmarknad där pergamenten återbrukades, bland annat som stabila bokomslag. Här är exempelvis en bok från 1561 där medeltida liturgiska manuskript använts som omslag. Under färgen kan man fortfarande ana den röda notskriften från 1400-talet. Att omslagen målades var väl dels för att man tyckte att det var vackert, men säkert också för att skydda boken.

BÖCKERNA HAR NU fått skyddsomslag med en giftsymbol på och har placerats i särskilda lådor i UB:s klimatanpassade magasin. – Personalen ska ju inte av misstag råka komma i kontakt med dem, påpekar Jenna Harju. Vi kommer nu att skapa rutiner för hur det här materialet ska hanteras, vilket bland annat innebär att böckerna inte får läsas utan skyddsutrustning. För att ytterligare öka säkerheten kanske de också kommer att digitaliseras.

Umberto Ecos kända roman Rosens namn från 1980 handlar ju om mord med hjälp av en giftig bok. Kan det alltså ligga någon sanning i den historien? – Nja, det tror jag inte, säger Anders Strinnholm. Men böcker bemålade med arsenik kanske kan fungera som inspiration för framtida författare på olika sätt …

Foto: Johan Wingborg

Giftiga böcker? Ja, UB har ett antal, målade med parisgrönt på omslaget, berättar Jenna Harju och Anders Strinnholm .