Havet som inspiration

Har havet något att berätta? Ja, menar Anders Omstedt. Han har skrivit en bok där vetenskapliga fakta samsas med intuitioner, poesi och strandnära foton – och där inspirationen kommer direkt från samtal med havet självt.

ALLA ÄLSKAR HAVET. Det var där själva livet uppstod för fyra miljarder år sedan och det är därifrån vi människor och mycket av vår föda kommer. – Jag har alltid varit fascinerad av havet, försökt förstå hur det fungerar, vad som reglerar strömmar och havets liv i alla dess former. Havet producerar ju också syre och absorberar kol, och det är till havet många längtar vid ledigheter, påpekar Anders Omstedt, professor emeritus i oceanografi.

Misskötseln av havet ökade kraftigt efter andra världskriget med ökad nedskräpning, övergödning, effektivt fiske, oljeutvinning och en kemisk industri som vräkte ut farliga ämnen. Då började också ansamlingen av de stora mängder plast som idag hotar det marina livet. – År 2050 beräknas jordens befolkning uppgå till 10 miljarder människor. 70 procent väntas leva i städer där kustområdena sannolikt kommer att exploateras ännu mer än idag. Utfiskning och utsläpp väntas öka, till detta kommer försurning och en mängd andra effekter till följd av klimatförändringen. Ett nytt förhållningssätt till havet borde vara högprioriterat, ändå fortsätter misskötseln.

ATT DET ÄR VIKTIGT med ett hållbart samhälle har både forskare och politiker talat om i decennier. Men något fattas i diskussionen, menar Anders Omstedt. – Fakta är viktigt men räcker inte för att ändra våra beteenden. Det analytiska tänkande och den problemlösningsförmåga som tränas inom naturvetenskap är oerhört betydelsefullt men det naturvetenskapliga förhållningssättet måste kombineras med andra kunskapskällor. Det handlar om att träna intuition, empati och självreflektion, på det sätt som sker inom humaniora och konst, och sammanbinda detta med naturvetenskap. En metod att träna detta är genom drömarbete där just intuition och analytiskt tänkande öppnar nya tankebanor.

I sin bok beskriver Anders Omstedt bland annat hur havet genom drömmar skickar bilder till honom, som tvingar honom att lyssna och försöka hitta olika tolkningar. Inre bilder om fåglar med plast i magen kan förstås som metaforer för brister i människans mentala hälsa. Men hur kan man förstå en dröm om sjögräset kelp?

– KELP KAN VÄXA till täta skogar med många ekologiska funktioner och stor biodiversitet. Jag tolkar drömmen som en påminnelse om att mänskliga samhällen också kan växa så, med plats för olika sorters människor i en hälsosam omgivning. Allt beror hur vi människor samverkar.

Också dikter kan öka förståelsen för

naturen, menar Anders Omstedt. – Exempelvis Samuel Taylor Coleridges Sången om den gamle sjömannen från 1798 handlar om en sjömans kval efter att ha dödat en albatross, något som liknar vad vi idag kan känna inför allt plast som sprids ut i havet.

– VI TÄNKER DESTRUKTIVT och har problem med våra värderingar. Ett aktuellt exempel är hur människor hamstrade toarullar och pasta i början av covid-19- epidemin, istället för att solidariskt dela på resurserna. Inom skogsindustrin finns en regel att man måste plantera några nya träd för varje träd man hugger ner; det är förstås viktigt men man får inte glömma att göra det på ett sätt som skapar harmoni i skogen, så att naturen växer harmoniskt och så att människor blir glada av att vistas där.

Naturvetenskap, humaniora och konst

Naturvetare, konstnärer och humanister har mycket att lära av varandra, menar Anders Omstedt.

borde samverka ungefär som en symfoniorkester, menar Anders Omstedt. – De olika musikerna måste förstås vara duktiga på sina instrument men för att förstå det stycke de spelar måste de också sätta sig in de andra musikernas roll. På samma sätt räcker det inte med interdisciplinära projekt där exempelvis matematiker, kemister och ekonomer samverkar. Varje företrädare för en disciplin måste även lära sig förstå den andres betydelse för det gemensamma projektet.

DET ÄR TANKEN i förening med känslan som ger kunskap, och som ger förutsättningen att ändra vårt missbruk av haven, påpekar Anders Omstedt. – En viktig utmaning för den akademiska utbildningen är att sammankoppla naturvetenskap och humanvetenskap. I dikten My River runs to Thee uttrycker Emily Dickinson hur vi alla har havet i oss. Vårt behov av havet är också en längtan att ingå i ett större sammanhang. Konsten erbjuder ett sätt att tillfredsställa denna saknad, liksom litteratur, musik och inte minst våra egna drömmar.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Anders Omstedts bok A Philosophical View of the Ocean and Humanity är utgiven på Springer Nature förlag. Flera av fotografierna är tagna av Hillevi Nagel. Boken beskriver havet utifrån många vetenskapliga perspektiv. Den betonar behovet att ändra människans attityd och relation till haven. Den ger unika idéer om hur naturvetenskap och humanvetenskap kan sammankopplas för att uppnå en beteendeförändring.