Strid om extra anslag

VAD DET HANDLAR om är pengar, i runda slängar 33 miljoner kronor. Det är vad Samhällsvetenskapliga fakulteten tilldelats för åren 2019–2022 av den extra kaka anslag som regeringen pytsat ut för att ge ”lärosäten bättre förutsättningar till kvalitetsförbättrande åtgärder i verksamheten” så att ”svensk forskning kan behålla sin tätposition i världen”.

I höstas beslutade rektor att styra GU:s del av dessa medel till utbildningstunga miljöer i syfte att försöka jämna ut större historiska skillnader mellan fakulteterna. ”Kompletta akademiska miljöer” skulle gynnas och sambandet mellan utbildning och forskning stärkas. Utbildningsvetenskapliga fakulteten fick hälften av medlen medan Samhällsvetenskapliga fakulteten och Handelshögskolan fick en femtedel var. – Det fanns tydliga intentioner från universitetsledningen om vad pengarna skulle användas till, men det blev ändå upp till fakultetsstyrelserna att fatta beslut om hur pengarna skulle fördelas, säger Björn Rombach, prefekt på Förvaltningshögskolan.

Ett misstag, menar han. – I flera fakultetsstyrelser har det funnits krafter som velat fatta beslut som går på tvärs med intentionerna, vilket har lett till helt onödiga konflikter och diskussioner – ett slags resursslöseri längre ner i organisationen.

I STYRELSEN FÖR Samhällsvetenskapliga fakulteten har beredningen av ärendet blivit särskilt infekterad – något som nådde kulmen den 6 februari 2020. Efter att ha reviderats och justerats i ett par vändor, beslutade styrelsen då att anta fakultetsledningens förslag som fördelade pengarna som en ”strategisk satsning” till främst två institutioner som i nuläget har minst forskningsmedel per helårsstudent. Styrelsen var dock inte enig, fyra ledamöter röstade på ett motförslag. Dessa stod bakom ett alternativ som var mer förenligt med fakultetens befintliga modell och som hade spridit satsningen över fler institutioner.

Lena Wängnerud, professor vid statsvetenskapliga institutionen, var en av dem som skrivit under motförslaget. Efter omröstningen avgick hon med omedelbar verkan från styrelsen.

Björn Rombach menar att det är tydligt vart pengarna ska gå.

BJÖRN ROMBACH I en skriftlig reservation framför hon att en utjämning av diskrepanser i utbildningsuppdrag och forskningsuppdrag inte kan vara ett mål i sig. ”Det övergripande målet med forskningsmedel måste vara att främja forskning och forskarutbildning av hög kvalitet”. – Den befintliga fördelningsmodellen, som infördes 2016 vid fakulteten och som skulle gälla i sex år, innehåller inslag som ger incitament till institutioner att sträva efter höjd kvalitet på forskning och forskarutbildning. Det handlar om publikationer, doktorsexamina och förmågan att attrahera externa medel. För mig är det etablerade indikatorer på god forskning som i förlängningen ger bättre forskning vid

Dekan Malin Broberg menar att de extra anslagen ska jämna ut skillnader.

hela fakulteten, säger hon.

Enligt Lena Wängnerud finns det heller inget i styrelsens beslut som svarar på frågan om hur, eller på vilket sätt en fördelning kopplad till undervisning främjar forskning av hög kvalitet.

– DET FATTAS ETT led. De institutioner som får en väldigt stor del av anslagen har inte heller levererat någon plan på hur pengarna ska användas under perioden.

Men det håller inte Björn Rombach med om. – Under de år jag har varit prefekt har en del institutioner fått 400–500 miljoner kronor mer än Förvaltningshögskolan. Har någon frågat dem vad de gjort med pengarna? Nu får vi tre

Lena Wängnerud har skrivit under ett motförslag. extra miljoner om året. En mycket välkommen förstärkning som kommer bli lätt att göra av med. Vi kommer exempelvis att kunna tidigarelägga anställningen av doktorander och kanske utlysa en postdoktor. Vi kommer att leverera en plan om ett par veckor.

Han beskriver protesterna mot den strategiska satsningen som ett ”egenintresse förklätt till principer”, något som knappast gynnar samverkan och samarbeten. – Om pengarna till Förvaltningshögskolan skulle fördelas jämnt över alla institutioner skulle alla få en halv miljon var eller något sådant. Så det är inte ens för pengarna, utan för principen att ”vi som har ska ha ännu mer” man gör det här. De rika, precis som i samhället i övrigt, försvarar sina privilegier och den historiska snedfördelningen med olika argument som något naturligt. I verkligheten beror det mesta av snedfördelningen på att ingen någonsin har nollat spelet.

FÖRUTOM Förvaltningshögskolan gynnas också institutionen för socialt arbete. Tillsammans får de 80 procent av de extra anslagen. Också prefekt Elisabeth Olin ser också den strategiska satsningen som ett sätt att rätta till historiska orättvisor. – I år får vi en förstärkning på närmare 8 miljoner kronor och därefter en på närmare 6 miljoner om året fram till 2022 då den befintliga modellen ska utvärderas. För oss blir det ett

LENA WÄNGNERUD tillskott för att öka våra forskningsaktiviteter.

Lotta Dellve, professor på institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, tillhörde också den falang i styrelsen som undertecknade motförslaget.

– FÖR MIG VAR det ett sätt att få igång en diskussion kring hur medel används bäst och vad som gör mest nytta för forskningen. Det finns inget enkelt svar på frågan och ju fler förslag som diskuteras desto större är chansen att man får fram något bra. Jag tycker det var klokt att rektor bara halvpekade med handen här. Jag vet att man haft samma diskussion på andra håll.

För dekan Malin Broberg var det dock helt naturligt att de extra anslagen skulle fördelas enligt samma princip som rektor använde när hon först fördelade ut dem till fakulteterna. – Enligt motförslaget skulle pengarna fördelas på ett sätt som skulle öka skillnaderna i forskningsanslag per helårsstudieplats, alltså helt mot intentionen i rektors beslut. Det hade varit märkligt om vi hade gått på den linjen.

HON POÄNGTERAR också att den strategiska satsningen bara utgör en liten del, cirka 6 procent, av fakultetens forskningsanslag. Resten fördelas enligt de kvalitetsindikatorer som finns i fakultetens fördelningsmodell – en modell som infördes 2016 och som alltså ska utvärderas 2022. Redan förra året gjordes dock en ”halvtidsutvärdering” där vissa svagheter kom fram. – Modellen är helt prestationsbaserad och premierar de institutioner som drar in mycket medel och publicerar mycket, vilket också var avsikten, men det riskerar samtidigt att urholka forskningsmiljön på lite svagare institutioner. Det fick oss att fundera på vad vi skulle göra. I den processen kom de extra anslagen väldigt lägligt, säger Malin Broberg.

Text: Lars Nicklason Foto: Johan Wingborg