4 minute read

Exakt samma avhandling

Hans avhandling kapades

Illustration: MARIA KÄLLSTRÖM

Vem är Mokolo Emmanuel Ekenedilichukwu? Det undrade arkeologen Staffan Lundén när han för en tid sedan fick veta att Amazon sålde boken The Stolen African Art in British Museum för 149 pund.

Boken finns nämligen att ladda ner helt gratis från GUPEA. Och den är inte skriven av Ekenedilichukwu – utan är Staffan Lundéns doktorsavhandling.

– DET BÖRJADE MED att en kollega i Holland kontaktade mig. Hon hade fått syn på en bok på Amazons hemsida som hon tyckte påminde ganska mycket om min avhandling. Jag blev förstås nyfiken. Det visade sig att boken inte bara påminde om, utan VAR min avhandling. Förutom författarnamnet och en något förändrad titel – min bok heter Displaying Loot. The Benin objects and the British Museum – var det en kopia. Samma text, samma bilder, till och med samma tack till personer som bidragit till min forskning.

Staffan Lundén, forskare vid institutionen för kulturvård, kontaktade GU:s chefsjurist Sara Dahlberg och tog sedan kontakt med Amazon. Mer oväntat var att han också fick mejl från Ekenedilichukwu, den person som plagierat boken. – Han förklarade att han inte tjänat några pengar på boken, utan att han kopierat den och andra böcker för att två av hans egna böcker blivit stulna. Han berättade också att han valt just min bok för att hans mamma kommer från en kunglig familj i Benin och att han därför kan bekräfta att innehållet är sant. Jag kollade sedan upp Ekenedilichukwu och han står som författare till ytterligare fem böcker, däribland en afrikansk kokbok. Amazon har nu tagit bort min bok men de övriga finns kvar.

Att kopiera en hel bok är förstås något ganska speciellt. Men Staffan Lundén är

Staffan Lundén

inte ensam om att ha fått texter plagierade. Maria Clara Medina, forskare vid institutionen för globala studier, blev för en tid sedan kontaktad av en kollega som läst en artikel i en tysk tidskrift och blivit fundersam.

– HON TYCKTE ATT artikeln påminde ganska mycket om en text jag skrivit. Jag undersökte saken och mycket riktigt, hela stycken från en av mina artiklar var kopierade.

Maria Clara Medina vände sig till tidskriftens redaktion för att be dem plocka bort artikeln. – De reagerade snabbt och bad om ursäkt. Men historien slutar inte där. Det

Maria Clara Medina visade sig nämligen att den fuskande forskaren, verksam vid universitetet i Sevilla, var misstänkt för ytterligare elva plagiat. Det spanska universitetet hade blivit uppmärksammat på stölderna hela två år tidigare men förklarat att den policy lärosätet har när det gäller fusk bara kan appliceras på studenter, inte lärare! Först efter att spanska medier börjat uppmärksamma fallet bestämde sig universitetet för att vidta åtgärder. Det handlade dock inte om något avskedande utan enbart om att suspendera forskaren ett år från undervisning och handledning.

I de nya regler som gäller från årsskiftet framgår tydligare än tidigare att plagiat är en av de saker som utgör oredlighet i forskning, berättar GU:s chefsjurist Sara Dahlberg.

Det visade sig att boken inte bara påminde om, utan VAR min avhandling.

STAFFAN LUNDÉN Lundéns fall är att en person utomlands, utan anknytning till ett universitet eller motsvarande, verkar ha tagit hela avhandlingen rätt av och utgett sig själv som författare. Om personen hade varit knuten till ett lärosäte hade man kunnat vända sig till det och begära en utredning, i enlighet med internationella riktlinjer för god forskningssed. Men nu blir det istället endast en fråga om upphovsrättsintrång. Det mest rimliga är då att ta kontakt med företaget som säljer boken för att få dem att dra tillbaka den. Det går förstås också att stämma den plagierande ”författaren”.

Maria Clara Medina menar att forskarkollegor behöver hjälpa varandra och fungera som ”plagiatpoliser” när en misstänkt text eller annat material dyker upp. – Själv skriver jag på tre olika språk, och det gör det ännu svårare att hålla koll på om någon kanske tagit ett textavsnitt, översatt det och stoppat in det i sin egen artikel. Därför är det viktigt med uppmärksamma och hjälpsamma kollegor.

Maria Clara Medina tolkar dock händelsen som möjligen lite positiv också. – En kollega påpekade lite skämtsamt att man kanske borde vara stolt över att man skrivit en text som andra tycker är så bra att de vill kopiera den. – Så kan man förstås också uppfatta det, påpekar Staffan Lundén. I framtiden blir det kanske vanligt att forskare inte bara anger antal citeringar när de söker finansiering utan även antal plagieringar.

Har du råkat ut för plagiering?

Kontakta GU:s förvaltningsjurister. Mer information finns i VR:s skrift God forskningssed: https://www. vr.se/analys/rapporter/vara-rapporter/2017-08-29-god-forskningssed.html

Skriften finns både på svenska och

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

– DET SOM ÄR speciellt med Staffan

engelska.

Ovan Staffan Lundéns avhandling och under plagiatet.