KRÖNIKA - ELIN MORITZ

NYA TIDER KRÄVER NY TEKNIK

TEXT: ELIN MORITZ

Det har varit och är en omtumlande tid för oss alla i mötesbranschen. Efter att ha kunnat glädja oss i början av året att den tidigare förutspådda lågkonjunkturen inte såg ut att bli av, och istället att konferens- och mötesbokningarna flödade in, blev det ju minst sagt tvärstopp i mitten av mars. Bokningarna försvann i tomma intet och överlevnaden för väldigt många i den här branschen närmade sig branten. Det är svårt att förklara för de som inte verkar i mötesbranschen hur det från en dag till en annan kan blir tvärstopp. Vi har ju i flera år brottats med korta ledtider, alltså att man bokar sina möten väldigt nära inpå ankomst så när något sådant här händer blir det väldigt tydligt hur sårbara vi är. Även om man har samlat på sig en hyfsad stor kassa så sinar den snabbt när intäkterna helt försvinner.

Alla har fått ställa om och hitta nya inkomstkällor för att klara sig igenom detta. Hur framtiden ser ut är det ingen som vet men vi märker ett allt större behov av att man vill mötas fysiskt. När det kommer till att skapa engagemang och delaktighet i gruppen finns det inget som slår det fysiska mötet. Detsamma gäller när flera deltagare och grupper ska komma till tals och när man ska skapa nya relationer. Det är ju svårt att läsa av den man pratar med över nätet, jämfört med i verkligheten. Vi gjorde nyligen en undersökning bland våra mötesbokare i Skåne och de har, precis som många andra, ställt om sina möten till digitala möten istället. Många vittnar om att de digitala mötena fungerar bra, medan andra är frustrerade över att tekniken inte alltid fungerar som den ska och att det är svårt att läsa av de andra deltagarna under mötet. Det råder en stor osäkerhet om när företag och organisationer kommer att börja hålla möten live igen. Framför allt när det kommer till grupper över 50 personer. Vissa tror att det kommer att kunna genomföras senare i höst medan andra tror under nästa år.

Det vi kan konstatera är att de digitala mötena kommer att fortsätta. Vi tror att det kommer att bli en kombination där en del av gruppen samlas ”live” och resterande är med på videolänk. Det ställer högre krav på mötesanläggningarna och de får även göra en annan behovsanalys för att ta reda på vad kunden egentligen behöver.

Att boka en större lokal än vad antalet deltagare är samt att vilja ha en egen matsal till måltiderna, verkar kunna bli det nya normala för en lång tid framöver. När det kommer till teknikbehovet hos konferensgrupperna har det sett rätt likadant ut i många, många år. Det är snabb internetuppkoppling som har efterfrågats mer och mer, i övrigt är det ungefär samma som tidigare. Men av naturliga skäl kan vi nu se en större efterfrågan på möjlighet till videokonferens och få mer hjälp med tekniken.

Ingen vet hur hösten blir, än så länge är det många bokade konferenser men vi följer utvecklingen varje dag och hoppas att vi snart har fått bukt med Covid-19, så att vi kan återgå till det normala igen, eller snarare det nya normala.

DEN DIGITALA SMEKMÅNADEN ÄR SNART ÖVER

Coronapandemin stoppade människor från att mötas, något som lett till att event och möten digitaliserats i expressfart. De digitala alternativen är tidsbesparande och klimatsmarta och därför något vi bör fortsätta med, åtminstone som komplement. Men de behöver bli så mycket bättre sett till både teknik och innehåll. En bra tumregel är att det tar en arbetsdag att producera en timme eventinnehåll. Om man inte kan eller hinner själv är det klokt att ta hjälp.

Några veckor in i coronapandemin blev jag inbjuden att medverka i en podcast. Programledaren ville att jag skulle dela med mig av mina tankar om hur corona skulle kunna påverka event och möten på både kort och lång sikt. Där och då var jag rejält hoppfull om att vi skulle få se mycket innovation de kommande månaderna. Det har vi visserligen fått göra, men från helt andra aktörer än de åtminstone jag hoppades på.

Min förväntan handlade om att de stora tech-jättarna skulle ställa om till digitala event. I samband med och för att lyckas med det så skulle de också utveckla nya verktyg för att få till bättre upplevelser och mer interaktion. Verktyg som kunde bli tillgängliga också för många andra.

Så blev det dock inte. Istället ställde jättar som Facebook, Google och Apple in sina event, eller sköt dem på framtiden. Fegt om du frågar mig.

Några som istället har överraskat när det kommer till innovationsgrad och kreativitet är flera aktörer inom kultursektorn. Kanhända beror det på att de ju alltid arbetat med stort fokus på upplevelser. Uppenbarligen har de också sett leveransmediet minst lika viktigt som vad som framförs, presenteras eller förmedlas.

När grupper inte kunde spela eller sjunga tillsammans genom de videomötesplattformar som fanns på marknaden utvecklade man helt enkelt sina egna tekniska lösningar. Allt för att kunna fortsätta leverera vacker musik trots att körer och orkestrar inte längre kunde mötas fysiskt.

Företagsevent och möten har under tiden fortsatt att genomföras på de videomötesplattformar som enligt min mening bara är halvfärdiga. Det finns mycket kvar att önska när det gäller användar- och upplevelsevänligheten på dem. Det gäller även de som kommit längst, till exempel Zoom som under coronapandemin tredubblat sina intäkter och ökat sina användare trettiofalt.

Några har visserligen släppt nya funktioner, bland annat för att skapa illusionen av att man deltar från exempelvis rymden istället för hemifrån. Tyvärr avslöjas det dock att man inte är i rymden på riktigt när halva ansiktet plötsligt också förvandlas till en rymdbakgrund om det råkar komma i skugga.

Mer uppskattade är funktionerna för digital handuppräckning och grupparbetsrum. Ingen har dock seriöst satt sig ner, gärna tillsammans med andra som är experter på att designa upplevelser, är psykologer, beteendevetare och liknande, för att se hur man skulle kunna skapa digitala event- och mötesupplevelser som kan mäta sig med de fysiska. Alla har också varit nybörjare på området. Det har varit några månader med fumliga inledningar, hackiga uppkopplingar, störande omgivningsljud, dåligt ljus och märkliga kameravinklar (man får se mycket tak och interiörer på näsor), om man ens haft kameran på. Hittills har övriga deltagare varit både förlåtande och hjälpsamma, väl medvetna om att det nya och märkliga normala varit helt nytt för de flesta av oss.

Under månaderna som gått har det dock skett en ordentlig förbättring på många håll. Idag har många höjt upp sina kameror till ögonhöjd, skaffat sig bättre ljus och sitter framför en mer harmonisk fysisk bakgrund. Många har också investerat i en extern mikrofon som bidrar till betydligt bättre ljud för de på andra sidan.

Men trots alla förbättringar som skett är det svårt att kalla ens några av de hemmaproduktioner som skapats under frivillig eller ofrivillig karantän för proffsiga.

Allt tyder på att den här smekmånaden med ”learning by trying” och enmans-cirkus, där samma person försöker agera både moderator, tekniker, mötesledare och kanske föreläsare, nu snart är över. Förväntningarna kommer att stiga och snart landa på nivå med de man har i övrigt på det varumärke eller företag som står som avsändare och arrangör.

Just nu har vi stor efterfrågan på väskor från bl. a. Chanel, Céline, Dior och Hermès.

SÄL J HOS OSS

SELL – BUY – REPEAT: JOIN THE CONSIGNMENT MOVEMENT