Musik
2 lika bra som 1
MUSIKKRITIK: Joakim Erlandson
Artist: Chris Stapleton Album: From A Room, Volume 2 Skivbolag: Mercury/Universal Release: December 2017 I MIN VÄRLD ÄR CHRIS STAPLETON
bland det bästa som countrymusiken presenterat de senaste åren. Senaste åren är visserligen på sätt och vis lite orättvist att säga då han under många år skrivit låtar till countrymusiker medan han själv mest ägnat sig åt sydstatsrock och bluegrass. Ingen duvunge alltså. Hur som så debuterade han som countrymusiker 2015 med albumet ”Traveller” som gjorde omedelbar succé och blev en riktig hit-maskin med ett flertal listettor. I våras släppte han det bejublande uppföljningsalbumet till succédebuten vars namn är hämta från RCA:s klassiska studio A och heter ”From A Room, Volume 1”. En galet bra platta vars fortsättning, ”From A Room, Volume 2”, landade på skivdiskarna i början av december och som av naturliga orsaker hade höga förväntningar på sig.
Artist: Olle Ljungström Album: Måla Hela Världen Skivbolag: Metronome/ Warner Release: December 2017
Artist: Pernilla Andersson Album: Vintersånger från Garbo Skivbolag: Warner Release: December 2017
MUSIKEN LEVER VIDARE
SÅNGER OM JULEN
Det var såklart många musikälskare som sörjde Olle Ljungströms allt för tidiga bortgång ifjol. Hans unika texter och säregna röst bjöd på många fantastiska musikupplevelser. Som en viss tröst släpptes nyligen albumet ”Måla Hela Världen” postumt och det innehåller mycket som är riktigt bra. Trots att Ljungström var sjuk lyckade han skapa mer musik som kommer att leva vidare. •
24
Boom, ett skivsläpp som det blixtrar om då det är minst lika bra som det tidigare albumet. Det är ingen renodlad country utan här finns inslag av såväl bluesrock och soul. Det svänger rejält mellan varven och det är en skiva som växer trots att den håller en väldigt hög nivå redan vid första lyssningen. Jag tar med denna platta på min ”årets-bästa-lista”. Totalt bjuder From A Room-skivorna på 18 låtar som jag kommer bära med mig länge. Missa nu inte att lyssna på Chris Stapleton om du inte gjort det tidigare. •
Nu finns det visserligen en stor risk att du som läser detta gör det när 2017 års jul har passerat. Jag tycker ändå det är riktigt att uppmärksamma Pernilla Anderssons juldoftande album ”Vintersånger från Garbo” för de som eventuellt har missat att den finns tillgänglig. Detta eftersom, som så ofta förr när det gäller Pernilla Andersson, skivan är så fin att lyssna på att det funkar även en vinterkväll i januari eller februari. •
Artist: Charlotte Gainsbourg Album: Rest Skivbolag: Because Release: November 2017 MUSIK SOM TAR TAG I MIG
Hittills har det nog varit vanligare att som kulturkonsument se Charlotte Gainsbourg på vita duken än att höra henne på skiva (även fast hon gjort en hel del plattor tidigare). I och med ”Rest” tror jag det kommer ske en förändring eftersom det är en så bra platta som det är. Lite drömskt med toner såväl från idag som förr har hon gjort musik som tar tag i mig och tar med mig till någon oklar men skön plats. Helgjutet och härligt. •
Viss musik får kanske lite få chanser att revanschera sig hos mig. Just nu tänker jag på mina gamla, under 80- och början på 90-talet, favoriter U2. Oj vad jag har lyssnat på dem genom åren och då främst för lite drygt 20 år sen och det sedan jag hade fått upp ögonen för dem någon gång under 1980 eller 81, typ. Såg dem några gånger live och tyckte alltid att de levererade men något hände i vår relation. Jag vet inte om det berodde på U2 eller om det faktiskt ligger hos mig men vi gled sakta men säker åt olika håll och den musik de gjort sedan någon gång i början av 2000-talet har inte lyckats beröra mig. Något hände visserligen 2014 när de släppte förra plattan. Först gillade jag det jag hörde, skrev nog till och med om det här i Affärsresenären. Det höll dock inte länge. Någon vecka högst. Berodde nog enbart på nostalgi att våra känselspröt dallrade ihop för en kort stund. Det dog igen. Nu är de aktuella med ännu en ny platta och jag ville verkligen ge dem ytterligare en chans. Jag lyssnade några gånger men det klickade aldrig. Nu är det nog dött för alltid mellan mig och de irländska rockhjältarnas moderna alster. Jag får fortsätta digga till gamla slagdängorna från en svunnen tid. Kanske borde jag ge deras senaste plattor fler chanser men jag ids helt enkelt inte. Vi får helt enkelt försöka leva vidare utan varandra och bara minnas åren som var.