164
möten i österbotten
lar svenska. Både på svenska och på finska är hennes yttranden i samtalet av helt normal längd och fungerar som de ska och man kan säga det samma om hennes dagboksanteckningar som består av meningar uppbyggda av enstaka huvudsatser. Strategin för Annas språk finska och svenska är annorlunda än för hennes engelska som fokuserar på inlärning av ord och fraser i stället för på verklig interaktion. Sättet att arbeta med Annas engelska avviker också från de ladinska ungdomarnas program för språk som konsekvent går ut på verklig interaktion. Ordlistor och grammatiska konstruktioner fungerar inte för den som har Downs syndrom, men ändå når långt i fråga om färdigheter i muntlig kommunikation och läsning. Framgången med Annas finska är ett mått på vad hon också kunde ha nått i engelska.
Slutsats I en kvalitativ granskning som den som har presenterats ovan kan man hålla det för sannolikt att en justerad språkbadsmetod ger tillgång till tre språk också för barn/elever med Downs syndrom. Alexander når sina mål i fråga om trespråkighet när det gäller ladinskan, italienskan och tyskan. Anna har tack vare föräldrarnas företagsamhet nått mycket långt i finskan och är tvåspråkig med de båda språken svenska och finska, men kunde nå större framgång i engelskan med en mer utvecklad språkbadsmetod än med den undervisningspraxis som skolan nu erbjuder. Båda eleverna visar dock att också barn med Downs syndrom kan uppnå en betydande flerspråkighet om metoderna är de rätta.
Litteratur – ett urval Ahlskog-Sandberg, Barbro, Kurt Lindh, Merete Mazzarella, Christian Mehlem, Olav S. Melin, Ralf Norrman, Folke Nyberg, Helena Solstrand & Bo Stenström. 1982. Boken om Svenskfinland. Vasa: Svenska Läromedel. Annerén, Göran, Iréne Johansson, Inga-Lill Kristiansson & Lars Lööw. 1966. Downs syndrom. En bok för föräldrar och personal. Stockholm: Liber. Artigal, Josep Maria. 1999. The immersion teacher as a territory maker. I: Christer Laurén (red.). En modell för språk i daghem och skola/Language acquisition at kindergarten and school. Vasa: Vasa universitet. S. 112–123. Born, Joachim. 1992. Untersuchungen zur Mehrsprachigkeit in den ladinischen Tälern. Ergebnisse einer soziolinguistischen Befragung. Wilhelmsfeld: Gottfried Egert Verlag. Egger, Kurt. 1994. Die Sprachen unserer Kinder. Spracherwerb in einem mehrsprachigen Gebiet. Meran: Alpha & Beta. Egger, Kurt & Margareth Lardschneider McLean. 2001. Dreisprachig werden in Gröden. Eine Studie zum Spracherwerb in der frühen Kindheit. Bozen: Istitut Pedagogich Ladin. Germain, Claude. 1993. Évolution de l’enseignement des langues: 5000 ans d’histoire. Paris: CLE International.
Johansson, Iréne. 1993. Läs- och skrivprocessen hos barn med Downs syndrom. Deskriptiv och explanatorisk del. Högskolan i Karlstad. Forskningsrapport 93:5. Karlstad: Högskolan i Karlstad. Kattenbusch, Dieter. 1994. Die Verschriftung des Sellaladin ischen. Von den ersten Schreibversuchen bis zur Einheitsgraphie. San Martin de Tor: Institut Cultural Ladin ”Micura de Rü”. Laurén, Christer. 1999. Språkbad. Forskning och praktik. Vaasan yliopiston julkaisuja. Tutkimuksia 226. Språkvetenskap 36. Vasa: Vasa universitet. Laurén, Christer. 2006. Tidig inlärning av flera språk. Teori och praktik. Vaasan yliopiston julkaisuja. Tutkimuksia 236. Språkvetenskap 45. Vasa: Vasa universitet. Serra Borneto, Carlo. 1998. C’era una volta il metodo. Tendenze attuali nella didattica delle lingue straniere. Roma: Carocci. Swain, Merrill & Sharon Lapkin. 1981. Evaluating bilingual education. A Canadian case study. Clevedon: Multilingual Matters.
