162
möten i österbotten
sagt, han gör det ivrigt och engagerat; vi talar nämligen på italienska, tyska och ladinska om det han har arbetat med i sina skrivböcker. Vid intervjun talar Antonello rätt konsekvent italienska, det är därför jag har honom med mig, jag själv mest tyska, de två andra italiens ka och tyska men också ladinska. Alexander svarar på det språk som frågan ställs på. I det italienska häftet finns en bild av ett äpple och vi frågar på italienska vad man måste göra med äpplet. Alexander svarar med de italienska orden för skala (sbucciare) och tvätta (lavare). När vi talar med honom svarar han normalt med ettordssatser eller med en enkel huvudsats. Orden i den italienska skrivboken är i de nyaste övningarna tvåstaviga. Vi ber honom läsa ut ordet MAMMA. Han ljudar de enskilda bokstäverna en och en, lyser så upp och säger PAULA; så heter ju mamman. Först när specialläraren ett par gånger till har bett honom ljuda ordet får vi svaret MAMMA. Hans speciallärare sitter med honom fem dagar i veckan i skolan. I praktiken har han mycket litet undervisning tillsammans med den övriga klassen, de 14 andra eleverna. Men han sitter i samma klassrum, längst bak i klassen, med sin speciallärare. När de andra har geografi har också han det – med sin lärare och i samma klassrum. I historia går undervisningen till på ungefär samma sätt. Den sjätte skoldagen i veckan förfogar Alexander inte över någon speciallärare utan arbetar tillsammans med de andra. Michela säger att Alexander först mycket sent lärt sig att identifiera det första ljudet i
ord. För tillfället övar han sig i tyska på skillnaden mellan o och u, s och z och r och s. Alexander läser regelbundet den italiens ka serietidningen Topolino, men börjar läsningen från sidans slut och går så tillbaka i texten. Ändå kommer han tydligen underfund med vad som händer, eftersom han ofta återberättar serien för sin mor. På tyska läser han Mickey Maus och börjar då läsa från början. Både hemma och i skolan läser han barnböcker. I skolan har Michela arrangerat en läsvrå för honom med en ma drass och dynor, eftersom hon har märkt att han hemma brukar kunna följa med uppläsning på det sättet.
Anna – en ung finlandssvenska Anna går i åttonde årskursen i den svenska grundskolan i Vasa. Hon är högstadieelev och den yngsta av tre syskon. Hennes syster är 25 år och brodern 22. Intervjun med Anna ägde rum 16.2.2005. Föräldrarna har konsekvent var och en använt sitt språk med de äldre barnen, modern finska, fadern svenska. När Anna föddes och det visade sig att hon hade Downs syndrom, vände sig föräldrarna till flera sakkunniga och fick av en läkare rådet att bete sig helt naturligt också med Anna, det vill säga fortsätta med föräldrarnas olika språkliga roller också för Annas del. Eftersom man först inte var säker på om Anna skulle börja tala, inledde man hennes språkinlärning från tre månaders ålder med teckenspråk. Anna har en viss färdighet fortfarande så att hon kan återge vissa ord på teckenspråk.
