västerbotten möter österbotten
’alla känner apan men apan känner ingen’ Kronoby (s. 54)
Samtidigt visar apan i Österbotten att det är viktigt att titta på själva ordspråken och studera hur det sakliga innehållet används.
Detta ordspråk noterades redan av Grubb (1665: 14) då i formen Alla kiänna Apa, Apa kiänner ingen och med förklaringen ”Narren blijr snart kiänder för sin Dårskap”. Apan i ordspråket används som ett exempel på något eller någon som skiljer sig från mängden, som sticker ut (se Holm 1975: 24). I den funktionen fungerar den österbottniska apan utmärkt, just genom att den inte har en naturlig plats i den praktiska erfarenhetsvärlden. Även de praktiker och ting som omnämns i ordspråken ger stöd för tanken att åtminstone delar av det kulturella sammanhanget reflekteras i ordspråkens sakliga innehåll. Många av praktikerna och tingen i båda korpusarna kan exempelvis kopplas till praktiskt arbete i ett hushåll eller på en gård, vilket står i samklang med lantbrukets betydelse i dessa områden. Ett exempel ur Österbottenskorpusen är följande metaforiska ordspråk:
Ordspråkens normer och regler Ordspråk innehåller folkliga visdomar, som ofta inrymmer värderingar och implicerar ett föredraget sätt att agera. Man kan dela in många ordspråk i sådana som beskriver ett idealiskt beteende och sådana som beskriver ett beteende som utgör raka motsatsen, något som exempelvis Honeck (1997: 139) kallar för ideal-conforming respektive ideal-disconforming. Ordspråket som beskriver visdomen att det luktar mer illa ju mer man gräver runt i gödseln, kan som överfört till en mänsklig domän handla om att rota i någon specifik affär e.d., och skulle karakteriseras som att det skildrar ett icke-önskvärt beteende. Beteendet som ordspråket beskriver leder där till negativa konsekvenser, vilket i sin tur ger ordspråket en varnande karaktär: gräv inte runt i gödseln! Blicken vänds nu mot just dessa normer, dvs. de beteenden som ordspråken förespråkar respektive tar avstånd ifrån. Finns det något i de båda korpusarna som kan knytas till respektive kulturområde vad gäller just detta, dvs. vilken relation har de normer och regler som ordspråken i korpusarna ger uttryck för till normer och regler i de aktuella kulturella sammanhangen? Här följer en översiktlig studie av några tematiska områden som berörs av ett relativt stort antal ordspråk i båda korpusarna. Det finns betydande metodologiska problem med denna typ av undersökningar, något som det är skäl att återkomma till längre fram.
Täss mäir an grävär i dynjon, täss mäir låftar e ’ju mer man gräver i dynga desto mer luktar det’ Kronoby (s. 60) Denna översiktliga studie stödjer alltså idén om att ordspråkens sakliga innehåll kan användas till att belysa vissa delar av ett kulturellt sammanhang, åtminstone så länge man håller sig till de faktiska beläggen och så länge man fokuserar på de tydligaste mönstren.
107
