historia
”Hagahertiginnan” – Solnas goda fe I de flesta gamla församlingar i Svenska kyrkan finns fonder. Fonderna är en kvarleva då välgörenhet var en omistlig del av församlingens verksamhet. Ofta handlade det om att välbärgade människor skänkte och donerade pengar för att lindra fattigdom och nöd. I Solna församling finns en fond som heter Hertiginnan Thérèses minne. Men vem var då hertiginnan Thérèse? Hon föddes som prinsessa år 1836 i Bayern, som dotter till prins Edward av SachsenAltenburg och Amalia av HohenzollernSigmaringen. Faderns ätt kunde räkna sitt ursprung långt tillbaka till medeltiden. Under 1800-talet då bernadotterna hade hamnat på Sveriges tron var det vanligt att man letade efter högättade lämpliga gemåler till prinsarna och de blivande kungarna, kanske för att stärka den svaga franska dynastin som ju inte hade några gamla stolta anor. Man letade med förkärlek bland de tyska furstendömena. Så också när man skulle hämta en lämplig gemål till Oscar I:s son August. August var den yngste sonen och han var känd för att leva ett vidlyftigt ungkarlsliv och ansågs behöva stadga och ordning i sitt liv. Augusts äldste bror hade blivit kung Karl XV och fann en lämplig brud till honom i prinsessan Thérèse av Sachsen-Altenburg. Det unga paret träffades vid ett arrangerat möte i 12
Düsseldorf och förlovningen inleddes, vilken ledde fram till bröllop 1864 mellan dem. De nygifta fick sin bostad dels i Stockholms slott, men erbjöds även att bo i ”Drottningens paviljong”, som Haga slott kallades vid den tiden. Haga slott blev senare även änkesäte för Thérèse, som kom att bo där till sin död 1914. Äktenskapet blev kort Hertig August avled dock hastigt 1873. Hertiginnan kom då att åter vistas nere på kontinenten företrädesvis i Tyskland och Schweiz, men hon hade en längtan i sitt bröst att återse Sverige och att tillbringa sina sista år på Haga slott. Hertiginnan var begåvad och mycket musikalisk. Hon spelade både piano och orgel och skrev även egen musik. Hon levde ett rikt socialt liv med många middagar och bjudningar tillsammans med kungligheter, adel men även tillsammans med kulturpersonligheter och konstnärer.
