

Hej! Allra först är det på sin plats att jag presenterar mig. Jag heter Filip Ewertsson och arbetar sedan i maj som ny kommunikatör i Södra Tjusts pastorat. Det är spännande, roligt och lärorikt arbete. Från och med detta nummer är jag också ansvarig redaktör för Andrum. Det är med största respekt och nyfikenhet jag tar mig an uppdraget. Jag lovar att göra mitt bästa för att förvalta och utveckla det som mina föregångare och redaktionsmedlemmar skapat.
Detta nummer har temat nattvard. Vi hoppas kunna ge dig som läsare både klarhet och inspiration gällande nattvarden. Vid ett samtal med våra präster (se sidan 4-5) fick de dela ett speciellt nattvardsminne. Det fick mig att tänka på ett eget annorlunda nattvardsfirande.
Låt mig ta dig med till Budapest sommaren 1997. Jag var 17 år och med i en dramagrupp i vår kyrka som den sommaren reste till Ungern. Där samarbetade vi med en lokal församling i Budapest. Med hjälp av olika dramaföreställningar och danser presenterade vi den kristna tron på gator och torg. En kväll blev vi hembjudna till en av pastorerna. Han bodde med sin familj i en mycket enkel lägenhet i ett fattigt område. Den var oerhört spartanskt inredd. Jag tror faktiskt inte ens att de hade sängar. Tillsammans med dem och några andra församlingsmedlemmar umgicks vi, sjöng sånger och bad ihop. Där, mitt i det enkla, delade vi också nattvarden tillsammans. Trots att våra nyfunna ungerska vänner pratade mycket knagglig engelska lyckades vi hitta gemensamma nämnare i den tro som vi delade. Det var ett mycket speciellt och fint nattvardsfirande som jag nog aldrig kommer att glömma.
Förutom intervjuer och texter om nattvarden kan du också läsa om en flaskpost till framtiden, om podden ”Pausa”, biologisk mångfald samt intervjuer med vår trainee Julia och med Linköpings stifts nya biskop. Dessutom är vi glada att åter igen erbjuda drop-in-vigsel på självaste Alla hjärtans dag. Trevlig läsning!
Jag vill passa på att önska dig en skön jul och en riktigt bra start på det nya året! ■
Filip Ewertsson, redaktör4 Prästsamtal om nattvard 6 Bakom kulisserna till nattvardsfirandet
8 Flaskpost till framtiden
10 Utflyktsrikt år i Gunnebo 15 Ulf är prövad men skyddad
17 Biologisk mångfald
22 Evenemangstips i juletider
Kyrkoherde och ansvarig utgivare Matilda Helg, 0490-842 61
Kontakt
Södra Tjusts pastorat, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik 0490-842 00 sodra.tjusts.pastorat@svenskakyrkan.se Maila redaktionen för Andrum: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se Församlingsherdar Västervik: Anette Franzén, 0490-842 81 Törnsfall: Matilda Helg
Gladhammar-Västrum: Eva-Lena Karlsson, 0490-842 98
Misterhult: Susanne Elssjö, 0490-842 74 Hjorted: Ulrika Robertsson, 0490-842 91 Hallingeberg-Blackstad: Anton Hultgren, 0490-842 63
Fastighetsansvarig Annika Deltin, 0490-842 97
Administrativt ansvarig Lena Augustinsson, 0490-842 60
Kyrkogårdsförvaltningen 0490-842 06, sodratjust.kyrkogarden@svenskakyrkan.se
Redaktör
Filip Ewertsson
Utgivning
4 nr/år. Upplaga 19.250 ex Omslagsfoto: Fredérick Lindström Produktion/design: Everday.se Tryck: Åtta.45 Tryckeri Nästa nummer av Andrum delas ut i mars.
Psalm 75 ur ”Den svenska psalmboken”
Du hittar mer om oss på: svenskakyrkan.se/sodratjust. Scanna QR-koden för direktlänk.
”När vi delar det bröd som han oss ger då förnyas vårt liv av den kärlek som aldrig dör.”
”Åldern spelar ingen roll utan det handlar om glädjen att få vara nära Gud” Eva-Lena Karlsson
Det är prästen som delar nattvarden. Men vad är deras egna tankar om den? Andrum har träffat prästerna i Södra Tjusts pastorat för ett samtal om nattvarden.
TEXT: Filip Ewertsson FOTO: Fredérick LindströmStämningen är god med påfyllda koppar och assietter med kladdkaka. Kyrkoherde Matilda Helg inleder prästträffen på Gläntan en vacker höstonsdag. Hennes fråga om att dela ett nattvardsminne blir startskottet på en svarsrunda bland prästerna som tar oss från New York och nallar på nattvardsbordet till struliga ungdomar och en nåd som övergriper allt.
”Bröt brödet så smulorna sprutade”
Annsofi Arenander berättar om en resa till New York under prästutbildningen på 1990-talet och ett besök till en kyrka i South Bronx.
– På väggen längst bak i kyrkan fanns bilder på Martin Luther King och Malcolm X. När det var fridshälsning så gick alla ut och rökte. Prästen tog fram en stor, flätad croissant som han bröt så det sprutade smulor! AIDSsjuka fick vin i särkalkar (egna små glas) vid nattvarden. Man kramades och pratade. Det var en total frihet i nattvarden som samtidigt var så helig. Det var bland de finaste mässorna jag upplevt, säger Annsofi.
Eva-Maria Heedman har många goda nattvardsminnen. Men minns särskilt nattvardsfirande med en grupp ungdomar som levde ett ganska stökigt liv.
– Allra först var det svårt för dem att komma till ro. Men vi läste och gjorde nattvarden tillsammans. På så sätt lyckades vi komma till stillheten. Många gånger kunde man känna att det dallrade av gudsnärvaro. Jag tyckte det var jättehäftigt att få göra den här upplevelsen med ungdomarna.
Anette Franzén berättar att hon bett barnen hon mötte i en tidigare tjänst att ta med något fint hemifrån att duka nattvardsbordet med.
– Det var väldigt roligt att se vad de tog med sig för något. Barnen bara intog hela grejer med en sådan självklarhet. ”Jag vill ha min nalle här” sa någon. Det var ett härligt och fint tillfälle, säger Anette.
”Gud är ändå större” Eva-Lena Karlsson delar också ett minne med barn i fokus.
– Ofta tänker många ”inte ska väl jag gå fram först till nattvarden, jag väntar”. En 4-åriga flicka hade suttit och väntat i bänken under gudstjänsten på det här momentet. När jag då bjuder in med orden ”Kom nu är allt tillrett” då tar flickan med sig sin mamma först i kön och springer sedan fram för att få ta emot nattvarden. Åldern spelar ingen roll utan det handlar om glädjen att få vara nära Gud, säger Eva-Lena.
På tal om ålder och nattvard så dyker frågan upp om vem som får ta nattvarden. Enligt traditionen så är den för alla som är döpta, men alla prästerna i pastoratet är rörande överens om att nattvarden är för alla och ”att nåden övergriper allt”.
– Gud är ändå större, säger Britt Alf. ■
Andrum träffar Märtha Blomberg i S:t Petri kyrka. Sedan många år tillbaka arbetar hon som kyrkovaktmästare i Västerviks församling. En del av tjänsten är att bakom kulisserna förbereda inför nattvardsfirandet.
TEXT: Filip Ewertsson FOTO: Fredérick Lindström
Hur känns det att förbereda nattvarden?
– Det känns väl bra. Det är en symbolisk och fin måltidsgemenskap. För mig är det viktigt att det ska förberedas på rätt sätt, det ska vara ordning och reda. Det är ett fint och ärofullt uppdrag. Jag känner också att det är ett förtroende att få ta hand om och putsa de kulturhistoriska föremålen som finns i kyrkorna, säger Märtha.
Berätta mer om för- och efterarbetet med nattvarden.
– Innan tar jag fram silvret, häller upp vin, tar fram torkduk, bröd och tar också fram rätt textilier. Det finns olika färger som gäller beroende på var vi är i kyrkoåret. Efter nattvarden får inte eventuellt överflödigt vin hällas ut i slasken. Det är välsignat vin som varit del av en särskild gemenskap. Vinet ska gå tillbaka till naturen, antingen via en så kallad piscina (som är som ett rör som går ner i backen utomhus bakom kyrkan). Vid S:ta Gertruds kyrka finns ingen piscina. Där hälls i stället överflödigt vin ut vid en planterad ros bredvid kyrkan.
Är det alkoholfritt vin och glutenfritt bröd?
– Vi har alltid glutenfritt nattvardsbröd. På högmässan på söndagar har vi alltid alkoholfritt vin som ett alternativ. På veckomässorna i Västervik är det inte alkoholfritt vin.
Är nattvarden för alla?
– Ja. Det är inte vår sak att avgöra vem som är värdig att ta emot den. Det är en sak som personen i fråga själv får ta ansvar för inför sig själv och Gud.
Vad är din personliga relation till nattvard?
– Nu för tiden känns det ganska naturligt att ta nattvarden. Jag tänker på en gång i somras. Vi var i väg med en grupp som pilgrimsvandrade på Gotland. Vi hade gjort en lång vandring hela dagen och det varmt och svettigt. Till slut satt vi med Närsholmens fyr i ryggen och havet och den stora himlen framför oss. Det var en mäktig plats att dela nattvarden på och fint att dela den stunden tillsammans. ■
Den första nattvarden firades av Jesus tillsammans med lärjungarna strax före korsfästelsen - en måltid för att få Guds förlåtelse och för att minnas Jesus efter hans död. Sedan dess är nattvarden ett naturligt inslag i den kristna gemenskapens samlingar. Nattvarden räknas som en helig måltid och som ett av kyrkans sakrament (en helig handling).
När prästen bjuder in till nattvarden under en gudstjänst får den som vill komma fram. Den som delar ut brödet säger ”Kristi kropp för dig utgiven” och den som delar ut vinet säger ”Kristi blod för dig utgjutet”. Det finns lite olika sätt och ordningar att ta emot nattvarden. Prästen brukar vara tydlig med vilket sätt som gäller för aktuellt tillfälle. Dessutom finns det i stort sett alltid en agenda som är enkel att följa för alla steg i nattvarden och gudstjänstens ordning. Efter att ha tagit emot nattvarden är du fri att knäböja vid altarringen, buga/niga inför altartavlan, tända ett ljus (om den möjligheten finns) eller att bara sätta dig på din plats igen.
Alla som är döpta är välkomna att delta i nattvarden inför Guds ansikte - oavsett ålder eller medlemskap i Svenska kyrkan. Det finns inget tvång i att alla som deltar i gudstjänsten/samlingen måste delta i nattvarden. Den är alltid helt frivillig.
I stort sett varje söndag i S:t Petri kyrka i Västervik och i Misterhults församling samt ungefär varannan vecka i övriga församlingar i pastoratet. Nattvarden firas även cirka varannan onsdagsmorgon i S:t Petri kyrka. Det förekommer även nattvardsfirande kontinuerligt på konfirmandsamlingar, på läger samt varannan vecka på sjukhuset.
På högmässan på söndagar i Västervik finns det alltid alkoholfritt vin som ett alternativ. På mässan varannan onsdag i S:t Petri kyrka är det inte alkoholfritt vin. Det är alltid glutenfritt bröd.
I samband med att renoveringen av Hallingebergs kyrka påbörjades, hittades en flaska med ett brev, en handskriven hälsning, i sakristian från 1916. Detta kan du läsa om i Andrum nummer 1/2002.
Under våren 2022 beslutade församlingsrådet i Hallingeberg, samt några församlingsbor, att sammanställa en text, en hälsning från oss till eftervärlden. En grupp på fyra personer fick i uppdrag att författa texten, som handlar om nuläget i världen och om nuläget i vår kyrka och församling.
Helena Thorell renskrev texten, som kan läsas här i artikeln. Det handskrivna arket rullades sedan och stoppades ner i en glasflaska. Flaskan har fått en egen trälåda som placerats under det nya kyrkgolvet. Vi vet inte om den någonsin kommer att hittas eller läsas. Det är en svindlande och oändlig tanke!
TEXT: Karin Thellman & Helena Thorell FOTO: Annika Deltinbrevet som påträffades i kyrkan vid den stora renoveringen 2022 beskrevs krigsläget i världen med pågående världskrig 1914 -1918. Tyvärr kan vi konstatera att det fortfarande pågår många krig i världen och även i vår egen världsdel Europa, med pågående krig mellan Ryssland och Ukraina.
Vi kan berätta att från 2012 slogs församlingarna Hallingeberg och Blackstad samman och fick namnet Hallingeberg-Blackstad församling med tre kyrkor nämligen Ankarsrum, Blackstad och Hallingeberg.
År 2014 företogs en landsomfattande pastoratsreglering och Södra Tjust pastorat bildades. I det nybildade pastoratet ingår Hallingeberg-Blackstad, Västervik, Törnsfall, Gladhammar-Västrum, Hjorted och Misterhult.
I och med pastoratsregleringen ändrades organisationen på så sätt att i varje församling bildades ett församlingsråd som ansvarar för verksamheten men utan budgetansvar. Det ekonomiska ansvaret vilar på kyrkorådet både när det gäller verksamhet, personal och byggnader. Därmed görs pastoratkyrkorådet överflödigt.
Förutom den traditionella gudstjänstverksamheten har vi genom åren haft många och stora musikhögtider såsom Julkören, Jägarvesper, Midsommargudstjänst, Gökotta vid Källtorpstugan, Julkrubba och Julspel.
Jägarvesper genomfördes i kyrkan före den gemensamma älgjakten i början av oktober. Kyrkan smyckades med troféer såsom vackra horn och uppstoppade djur. Dagen sammanföll ofta med kyrkoårets Tacksägelsedag, varför även frukt, grönsaker och annat från naturen, skänkta av församlingsborna, fick pryda kyrkan. Förutom vår egen kyrkokör och musiker medverkade ofta både danska och tyska jaktlag med sång och spel på parfacerhorn inför en fullsatt kyrka.
Att avsluta midsommarfirandet i kyrkan är en mångårig tradition hos oss.
Festen startade vid kyrkstallarna med att resa den lövoch blomstersmyckade midsommarstången. Därefter dans av Hallingebergs folkdanslag tillsammans med hundratals besökare. Kvällen avslutades i kyrkan med sång- och dansgudstjänst i den fullsatta kyrkan.
Vår kyrka har en välkomnande attityd där alla känner sig välkomna och delaktiga. Kyrkan samarbetar med andra föreningar i bygden bl.a. Hembygdsföreningen, Scoutverksamheten och Idrottsföreningen.
En söndag på våren arrangeras Port till Port,
en spring/gå aktivitet som inleds med gudstjänst vid kyrkporten i Hallingeberg och slutar vid kyrkporten i Blackstad kyrka med förtäring och prisutdelning.
I vår församling finns två kyrkokörer. En vuxenkör med cirka 30 medlemmar och en barnkör med 15-20 barn från fem år och uppåt.
Vid våra gudstjänster i kyrkan finns präst, kantor och kyrkvärdar.
Under åren 2020-2022 drabbades världen av en pandemi med ett virus benämnt Corona. All kyrklig verksamhet fick vila då vi inte tilläts ha några sammankomster eller gudstjänster i våra kyrkor.
Många människor dog av detta virus men ett vaccin gjorde att sjukdomen klingade av så att vi kunde leva och verka som tidigare.
Claes-Göran Thorell var präst i vår församling under åren 1980-2014 och kyrkoherde sedan 1985 samt kontraktsprost sedan 1999.
Nuvarande kyrkoherde i Södra Tjust pastorat är sedan 2021 Matilda Helg och församlingsherde/komminister Anton Hultgren. Kantor är Annelie Lockneman. Ordförande i församlingsrådet är Ingela Manfred Astvall. Följande församlingsbor har sammanställt denna text: Karin Holmgren, Nils-Erik Nilsson, Lovisa Andersson, Ingela Pettersson, Sandra Svensson, Claes-Göran Thorell och Karin Thellman.
”Det
Med Södra Tjusts pastorats vision, som är att vara en ”närvarande kyrka”, i åtanke skickades en ansökan in till Växjö stift om ett bidrag från familjen Kamprads fond, som ska gå till församlingars diakonala verksamhet för äldre. Ansökan landade i ett ja och pengar till aktiviteter för ålderdomshemmet Dalsvägen 23 i Gunnebo.
TEXT: Anna E Hedfors, Filip Ewertsson FOTO: Fredérick Lindström
Anna E. Hedfors från Gladhammar-Västrums för samling är eldsjälen och den drivande i projektet.
– Vi ville göra något extra för de gamla i vår församling som har svårigheter att komma ut och som suttit i ensamhet under pandemin, att få delta i tätortens utbud. Vi ville skapa upplevelser utöver det vardagliga, som ett led i att vara en närvarande församling, säger Anna.
I samarbete med enhetschefen och aktivitetsansvariga inom äldreomsorgen i Gunnebo har alla med hemtjänst samt de boende på äldreboendet erbjudits allehanda trevligheter under året.
– Vi har kunnat göra jättemycket aktiviteter tack vare pengarna från fonden som Svenska kyrkan har hjälpt oss med. Vi har ett jättebra samarbete med kyrkan. Jag tror att aktiviteterna varit extra mycket uppskattade efter en tid av corona, säger Marianne Andersson på Dalsvägen 23.
Det började i mars med filmvisning av ”Skärgårdsliv”.
– Det blev en glad tillställning där många kände igen sig, både i dialekten och livet i Västrums skärgård. Filmen var så omtyckt att fler ville se den. Vid den andra visningen med en lätt lunch, fanns också filmaren Matz Eklund på plats och berättade om sitt arbete med filmen, säger Anna.
I början av april bjöd Gunnebo Musikkår på konsert och musikcafé i Gunnebo Folkets Hus och den 14 april intogs påsklunch med musikunderhållning, där både barnkör och församlingspräst medverkande.
I slutet av maj bar det av till Vimmerby och Astrid Lindgrens Näs med promenad i äppelträdgården och en god lunch i den vackra matsalen. I juli gjordes en utflykt till Gladhammars kyrka. Där bjöds man på kyrklunch och lunchmusik samt allsång med frälsarsånger och sommarpsalmer, ledda av Cecilia Tengver och Iréne Edwardsson på tvärflöjt och flygel.
– Ja, det gick ju bra att äta mat i kyrkan också. Vilken god kaka! Jag har bott i Ankarsrum i hela mitt liv, men aldrig varit i er kyrka, berättade en av deltagarna.
På den minnesvärda utflykten till Wirums älgpark i augusti fick man mata älgarna efter safarituren och njuta av lunchbuffé på ”Gröna Tuppen” i Fårhult. Det har också hunnits med några skärgårdsturer till bland annat Flatholmen. Ett tiotal farbröder med
arbetsbakgrund inom fisket deltog. I augusti bjöds också på ångbåtskryssning i Figeholm, där nio entusiaster fick uppleva skärgården på nytt.
– Förutom att komma ut i det vackra sommarvädret är det musiken och all god mat, inklusive efterrätt, kaffe och kaka som uppskattats mest, säger Anna. Höstfesten i september var ännu en minnesvärd tillställning. Ett 20-tal pensionärer från Gunnebo, Verkebäck och Skaftet var finklädda och förväntansfulla när Glapack underhöll med fiol, dragspel, cittra och sång. I programmet rymdes även limerickar med lokal knorr som lockade till skratt.
– Det bästa med träffarna är att träffa folk och dricka kaffe och fika till underhållning. Det är roligast när det är musik och sång. Dagens träff har varit mycket bra. Det är första gången jag hör Glapack, säger Tony Carlsson, 78 år och 102-åriga Gunborg Gustafsson håller med: – Det var väldigt trevligt det här. Det betyder så mycket att komma ut. Det var trevligt att lyssna till Glapack, jag vet att de är bra.
Programmet avslutades med gemensam allsång till tonerna av ”I natt jag drömde”.
– Jag har varit med på alla träffar. Vi hade tur med vädret när vi var på båtutflykten i Figeholm. Trevligt att äta utomhus. Det är bra att man kan komma ut och träffa jämnåriga, säger Birgit Johansson, 90 år. ■
Familjen Kamprads stiftelse utlyser årligen medel inom forskning och utbildning. Bland större satsningar märks områden inom äldres hälsa. Ur fonden, som hanteras av Växjö stift, kan samtliga församlingar i Småland och på Öland ansöka om pengar till församlingars diakonala verksamhet för äldre. Stiftelsen utlyser bidrag för hjälpverksamhet även under första kvartalet 2023.
Läs mer på familjenkampradsstiftelse.se
Marianne Andersson och Ann-Katrin Apelqvist-Noebe. Gunborg Gustafsson, 102 år, trivdes på höstfesten.Det finns en psalm jag tycker särskilt mycket om i adventstid, det är psalm 109, Det susar genom livets strid.
Det susar genom livets strid en fläkt av himmelrikets frid, en klang av harpotoner. En aning fyller varje bröst, och stilla ljuder Andens röst i jordens alla zoner: O mänsklighet, ställ dörrn på gläntdet är advent, det är advent! (Sv. Ps. 109)
Det är nog det där med fläkten av himmelrikets frid som jag tycker så mycket om. Livet pågår med alla sina vardagliga glädjeämnen och bekymmer här på jorden. Ibland glimmar en fläkt av himmelrikets frid till och ger oss en aning om någonting större och någonting mer. Det brukar sällan vara mer än en liten stund eller ett ögonblick, men det betyder så oerhört mycket. Jag tror att det är Gud som genom Jesus Kristus aldrig upphör att söka oss.
Under julen samlas vi runt berättelserna om krubban i Betlehem där Gud kommer till oss som ett litet barn. Med åren blir jag alltmer förundrad över den berättelsen. Från att ha varit en självklar berättelse om varför vi firar jul växer betydelsen av den för mig varje år. Det är så märkligt att Gud gör så.
Det är märkligt att Gud väljer att komma hit till jorden på samma sätt som vi alla kommer hit, som små värnlösa spädbarn. Gud kunde ju ha valt något mer spektakulärt, men jag tänker att själva undret ligger i att han kommer som en av oss och möter oss på samma villkor och ändå bär den oändliga kärleken till oss.
Men Jesus kom inte till oss som en enskild händelse i Betlehem för mycket länge sedan. Jo, han kom till världen då, men han fortsätter att söka oss varje dag och varje stund mitt i livets vardag. I stort och smått kan vi med trons blick se hur han vill vara där vi är och eftersom vi behöver ett tydligt tecken, så har Gud gett oss nattvarden som gåva. Varje gång vi firar nattvard är det Jesus som söker oss igen och vill vara där vi är. Brödet och vinet, på ett sätt så enkelt och samtidigt ett uttryck för både det enkla och det festliga. Brödet, som är grunden för mänsklig kost över hela världen, vinet som står för överflödet. Där har Jesus lovat att möta oss. Som ett bröd för vår andliga hunger och med kärlek i överflöd. Då spelar det ingen roll varifrån vi kommer eller vilka vi är, vad vi har gjort eller hur livet ser ut. Jesus söker just oss och just där och då. Han besöker oss med en fläkt av himmelrikets frid, om livet så mest är strid eller fullt av glädje. ■
Du har väl inte missat podden Pausa som hade premiär i oktober? "Vi hoppas att Pausa kan vara ett skönt avbrott i tillvarons alla måsten. Alla behöver pausa från någonting. Utan paus kan vi inte överleva", säger Anton Hultgren.
TEXT: Filip Ewertsson FOTO: Fredérick LindströmSödra Tjusts pastorat arbetar ständigt med att via olika kanaler nå ut med information till invånarna runt om i pastoratet. Viljan och drivkraften att vara en närvarande kyrka leder till att hitta fler och nya uttryckssätt för ”att vara där folket är”. Det är där som satsningen på podden kommer in i bilden.
Hoppas väcka nya tankar Podden Pausa görs av prästen Anton Hultgren och kommunikatören Filip Ewertsson. I varje program gästas de av en person eller grupp med lokal koppling till pastoratet. – Förhoppningsvis kan podden väcka någon ny tanke hos våra lyssnare. Jag tror att vi mår bra av att ibland få bryta våra invanda mönster, säger programledare Anton Hultgren. Till vardags är han präst i Hallingeberg-Blackstads församling och
arbetsledare i pastoratets landsbygds församlingar.
”Roligt och förväntansfullt nervöst” Matilda Helg är kyrkoherde och ansvarig utgivare för Pausa:
– Vi har en podd för att vi har kreativa och framsynta medarbetare som är måna om att vi kommunicerar vårt budskap på många olika sätt, säger Matilda.
Hon hade dessutom äran att vara gäst i poddens premiäravsnitt, som lämpligtvis hade temat pausa.
– Det var förväntansfullt nervöst under inspelningen. Det kändes lite som en skolstart, en början på något nytt. Det var roligt att få vara med, säger Matilda. ■
30 000
Legenden om Lucia berättar om en flicka som vägrade bli bortgi . Hon hävdade rätten till sin kropp, sin tro och sina egna val. Än i dag kämpar flickor runtom i världen för sina rättigheter.
59-årige Ulf Johansson besöker kyrkan i Ankarsrum och andra kyrkor i närheten så ofta han kan och orkar. Där tar han emot nattvarden och ber till Gud. "Jag tänder ett ljus och ber för hela skapelsen. Det känns bra att göra det. Man vet ju att Herren är där när man tänder ljuset", säger Ulf.
Han bor på ett gruppboende i Ankarsrum. Ulf har sitt ursprung i Kronobergs län, vilket inte går att ta miste på i dialekten. På frågan om han kallar sig troende kommer svaret blixtsnabbt: – Jag kallar mig vetande, inte troende. Gud och Jesus är lika verkliga för mig som det spöke jag en gång såg hemma på gården som liten. Jag har varit kristen sedan jag var barn. Jag började att läsa Bibeln som liten och predikade för min morbror. Min faster var oerhört religiös och cyklade till kyrkan i Rävemåla, där hon alltid satt på samma bänk. Jag vet att Gud finns. Jag pratar med Herren varje dag, berättar Ulf.
Prövad men skyddad Han berättar att han tagit nattvarden sedan han konfirmerade sig och att han brukar buga och göra korstecknet vid altartavlan.
– Jag brukar känna mig belåten när jag varit med Kristus och ätit och druckit med honom en stund. Det känns bra att samlas tillsammans med lärjungarna runt om sig.
I hans lägenhet finns många tavlor med kristna motiv och så har han änglar över sängen.
– Det är kul med änglar tycker jag. Man får inte glömma änglarna! Jag känner mig prövad men skyddad av Gud, säger Ulf Johansson. ■
TEXT: Filip Ewertsson FOTO: Fredérick LindströmVid biskopsvalets andra omgång i början av november fick Marika 63,4 procent av rösterna och i januari väntar en flytt från Stockholm till Linköping. En flytt hon ser mycket fram emot.
TEXT: Katarina Sandström Blyme FOTO: Steve NyströmJag har fått ett varmt och starkt välkomnande. Det här känns fantastiskt roligt, säger Marika Markovits dagen efter valet. Hon är på plats i Linköping för att träffa bland annat stiftsstyrelsen och kontraktsprostarna – och media. Intresset för Linköpings stifts 65:e biskop är stort, delvis för att hon är stiftets första kvinnliga biskop, något reportrarna ställer många frågor om.
– Det är en stor sak och samtidigt en liten sak. Svenska kyrkan har under lång tid haft kvinnliga ledare i olika led, ett uttryck för var Svenska kyrkan befinner sig idag och har gjort sedan länge, säger Marika.
I två år har hon varit domprost i Stockholm och dessför innan arbetade hon som direktor på Stockholms Stads mission i 17 år. Genom det arbetet har hon haft ett nära samarbete med Linköpings Stadsmission.
– Mitt hjärta klappar för de sociala frågorna, för diakonin i stiftet, säger Marika och lyfter samtidigt andra områden hon ser som särskilt viktiga. Barn och ungas plats i kyrkan är ett sådant område. Hon har egna, goda erfarenheter från tiden i Västerleds församling i Stockholm.
– Jag upptäckte att kyrkan var en plats där jag fick möjlighet att växa. Jag fick förtroendet att bli ungdomsledare och det skulle jag säga är anledningen till att jag sitter här idag, att det har funnits vuxna i kyrkan genom åren som har uppmuntrat mig att tro på mig själv som ledare.
Biskop electa, d v s vald till biskop.
Ålder: 58 år
Prästvigd: januari 1994 för Stockholms stift
Bor i: domprostgården i Gamla stan Flyttar till: biskopsgården i Linköping
15 januari biskopsvigs hon i Uppsala domkyrka av ärkebiskop Martin Modéus
21 januari tas hon emot i Linköpings domkyrka.
Hon tycker om att leda och utveckla men även att förvalta. – Jag tror på ett ledarskap som bygger på det tidigare ledare gjort. Jag har stor respekt för biskop Martins arbete där han hela tiden lyft vikten av levande församlingar och ideellt engagemang.
Marika Markovits är uppväxt i Farsta och har med undantag av präststudieåren i Uppsala bott hela sitt liv i Stockholmsområdet. Nu är hon nyfiken på Östergötland och norra Småland och längtar efter att komma till församlingarna på besök. Med i flytten till Linköping finns 19-åriga sonen Edvin och whippeten Banksy, en hund som tagit Marika till miljöer hon aldrig trott att hon skulle besöka: Hundracingbanor. Där får familjens vinthund utlopp för sin lust att springa. Förutom hundintresset tycker hon om att se ubåtsfilmer och att dyka. Hon är tyskspråkig tack vare sin pappa som kom till Sverige som flykting efter andra världskriget. Hon uppskattar rak kommunikation och som person är hon hängiven sitt arbete.
– Att vara präst är en passion för mig, säger Marika Markovits.
Fredagen den 9 september anordnades kursen ”Att inventera naturvärden på kyrkogårdar” på Västerviks nya kyrkogård. Kursledare var Mattias Lindholm, chef över naturreservaten i Västra Götaland.
Det blev en spännande vandring genom kyrkogårdens varierande miljöer, där vi fick en ny blick på vad som är en välskött kyrkogård. De bortglömda ytorna som kyrkogårdsförvaltningen skäms över och som besökare frågar om kan vara de ytorna som har högst värde vad gäller biologisk mångfald. Bland annat växer unika lavar på gamla gravstenar.
– De återfinns inte i landskapet, utan har hittat en skyddad miljö just på gamla gravstenar. Lavarna bryter inte ned stenen, säger Mattias Lindholm.
I de ståtliga tallarna på Nya kyrkogården upptäckte vi att skalbaggsarten Reliktbock bor. Den är en ovanlig skalbagge som blir alltmer ovanlig då den trivs i glesvuxen tallskog där träden fått stå och bli gamla.
Under vandringen fick vi nya ögon på det myller av arter som finns på våra kyrkogårdar och som vi har möjligheten att kunna bevara. Ju fler arter det finns i ett ekosystem, desto större motståndskraft får det att kunna klara nya utmaningar, så artrikedom är viktigt. Alla arter berikar och påverkar varandra.
Vid Nya kyrkogården har vi en dagvattendamm som används för vattenrening och bevattning av växtligheten på kyrkogården. Kyrkogårdsförvaltningen har också ett samarbete med räddningstjänsten, så att brandbilarna kan hämta vatten ur dammen för släckningsarbeten. Medan kursen pågick fick vi vara med om premiären, då räddningstjänsten för första gången kom för att hämta vatten inför en utryckning. Det blev en fin och lärorik dag där vi på nytt fick se det goda miljöarbetet som sker på våra kyrkogårdar. ■
TEXT: Matilda Helg FOTO: Steve Nyström Mattias LindholmHallå Julia Lifberg, 20 år, trainee i Södra Tjusts pastorat sedan 1 september.
Hur känns det att vara trainee?
– Det känns jättebra, som handen i handsken.
Vad har du fått göra hittills?
– Jag har cirkulerat en del och varit med rätt mycket i de olika barngrupperna i Västervik och i våra församlingar på landsbygden. Jag har också varit med en del i diakonimottagningen och caféet på Johannesgården.
Vad är roligast?
– Det roligaste är att se hur saker går till bakom kulisserna och så är det väldigt roligt att vara med i barngrupperna.
Vad är din relation till kyrkan?
– Jag har varit med i kyrkan sedan jag var liten i barnkörer och Kyrkis. Sedan konfirmerade jag mig och blev ung ledare i ungdomsgrupperna. I två år har jag varit med i styrelsen för Svenska Kyrkans Unga (SKU) i Västervik.
Vad ser du fram emot just nu?
– Jag ser fram emot juletiderna och allt som händer i kyrkorna då. Och så ser jag fram emot adventskonserter!
Vad vill du göra i framtiden?
– Jag vill utbilda mig till församlingspedagog och som trainee får jag följa yrket och gå utbildning under nästan ett år. Jag har fått så himla mycket själv av fina förebilder som varit församlingspedagoger. Jag vill ge tillbaka till andra av allt det som jag själv har fått. ■
Södra Tjusts pastorat söker gravrättsinnehavare till gravplatser på kyrkogårdarna i pastoratet.
Huvudmannen för begravningsverksamheten är skyldig att föra gravbok eller gravregister där det ska anges namn, personnummer och adress på den eller de som gravplatsen upplåtits, överlåtits eller gått över till. Det innebär att huvudmannen ska föra register över gravrättsinnehavarna.
De gravar som berörs av denna delgivning är försedda med en skylt med uppmaning att kontakta kyrkogårds förvaltningen. På anslagstavlorna på kyrkogårdarna samt på vår hemsida www.svenskakyrkan.se/sodratjust finns förteckning över de gravplatser som försetts med skyltar. På hemsidan finns även länken till www.svenskagravar.se
Gift dig med den du älskar på drop-in vigseln i S:t Petri kyrka i Västervik på Alla hjärtans dag den 14 februari. Präst, musiker och solist ingår - och vigseln är kostnadsfri!
Så här enkelt är det:
• Fria till din partner, få ett JA!
• Ansök om hindersprövning hos Skatteverket
• Kom till drop-in vigseln i S:t Petri kyrka tisdagen 14 februari, mellan 17.00-21.00. Efter vigseln bjuds ni och era gäster på bubbel och tårta!
För mer information: Heléne Thorsson 0490-842 10, helene.thorsson@svenskakyrkan.se
Läs mer här: www.svenskakyrkan.se/sodratjust/drop-in-vigsel. Scanna QR-koden för direktlänk.
Om du gör anspråk på att vara gravrättsinnehavare ska du kontakta Kyrkogårdsförvaltningen. Expeditionen har telefon 0490-842 06 måndag-fredag kl. 09.00-12.00 och 13.30-15.30 (ej fredagar), obs! onsdagar endast 13.30-15.30. Vår besöksadress är Hornsvägen 30 och brev skickas till Kyrkogårdsförvaltningen, Hornsvägen 30, 593 93 Västervik.
Kontakt ska tas senast 2022-12-31. Får inte huvud mannen kontakt med anhöriga finns det risk att gravplatsen kommer att betraktas som återlämnad till huvud mannen. Det kan medföra att gravanordningen tas bort. Västervik oktober 2022
I gamla kyrkliga inventarielistor från 1650-talet finns nattvardssilvret förtecknat, både i Törnsfalls och Västerviks kyrkböcker. Kanske var silvret gammalt redan då, precis som de båda församlingskyrkorna.
TEXT: Eva JohanssonTvå silverkannor, två förgyllda kalkar och paten ingår i listan i Västerviks kyrkbok 1655. En förgylld nattvardskalk och en paten nämns i Törnsfalls kyrkbok 1657.
Dessa är de äldsta uppteckningarna av Västerviks och Törnfalls församlingars inventarier som finns bevarade idag. Den som skrev förteckningen för 367 år sedan i Västervik är prästen Arvid Andreas Rydelius. När inventarieförteckningen gjordes i Törnsfall 1657 hade han varit kyrkoherde där i tre år, sedan Törnsfall 1654 blivit annexförsamling till Västervik.
I samma kyrkbok från Törnsfall, några sidor längre fram, finns en lista över förbättringar som gjorts på både kyrkan och kyrkogården detta år 1657, på uppdrag av kyrkoherden Arvid Rydelius. Bland annat hade predikstolen fått sin dörr reparerad. Prästgården ser ut att ha byggts ut och ett torp hade byggts på prästgårdens ägor.
”Denna karriär kunde han göra trots att han 1680 som student dräpt en man och sedan flytt ur riket för att undkomma sitt dödsstraff.”
Arvid Rydelius verkar alltså ha varit en både noggrann och företagsam kyrkoherde. Han var också en from och saktmodig man, "samt allmänt älskad". Så skriver Johan Isaac Håhl i herdaminnet för Linköpings stift från 1846.
Herdaminne är en katalog över ett stifts präster och finns för alla stift i Sverige. Håhl berättar vidare att Arvid Rydelius var född den 3 december 1620 i Västra Ryd, men mer sentida uppgifter gör gällande att han föddes i grann församlingen Svinhult i samma pastorat. Där var hans far Andreas Olavi först komminister och sedan kyrkoherde i pastoratet. Hans mor hette Botilla Arvidsdotter och kom från en gammal småländsk prästsläkt, så sonen fick alltså namn efter sin morfar.
Arvid hade nio syskon. De som överlevde barndomen tog som vuxna efternamnet Rydelius efter sin hemsocken Västra Ryd i Östergötland. Bröderna blev präster och systrarna gifte sig med präster. Sin karriär inledde Arvid med studier i Uppsala där han tog studenten omkring 1639. Sedan studerade han utomlands och fick sin magisterexamen i Wittenberg 1648. Två år senare kom han till Västervik där han blev rektor för kyrkans skola. Det var ganska vanligt att unga präster
arbetade som lärare innan de fick en prästtjänst. Samma år, 1650, utsågs han också till hovpredikant hos hertig Karl Gustaf (sedermera Karl X Gustaf) när denne befann sig i Borgholm på Öland. Det blev nog en del båtresor dit. 1653, bara fem år efter sin magisterexamen, blev Arvid prost och kyrkoherde i Västervik. Han måste ha haft ett gott anseende. När Arvid hade blivit varm i kläderna i sitt nya arbete tog han alltså itu med inventering i kyrkorna och prästgårdarna, 1655 i Västervik och 1657 i Törnsfall. När Törnsfall blev annexförsamling anställdes en komminister, Magnus Axelsson som var född 1622 i Törnsfall, son till en bonde i Hamprössle vid sjön Hjortens västra strand. Det kan vara han som skrivit själva förteckningen från Törnsfall, i så fall på uppdrag av kyrkoherde Rydelius.
Vid midsommar 1651 hade Arvid Rydelius gift sig med Maria Dalhemia, dotter till kyrkoherdeparet i Kättilstad, Daniel Laurenti Dalhemius (född i Dalhem i Tjust 1595) och Elisabet Nilsdotter Enander. Vid vigseln hade Maria precis fyllt 17 år. Tillsammans fick de tio barn, alla födda i Västervik.
Sonen Daniel blev präst. Sonen Samuel blev assessor på Kommerskollegium. Sonen Anders blev borgmästare i Karlskrona. Sonen Isaac blev kamrer i Kammarkollegiet. Samuel adlades 1689 med namnet Ehrenstedt efter att ha varit häradshövding i Blekinge och sekreterare på Kommerskollegium innan han blev assessor. Denna karriär kunde han göra trots att han 1680 som student dräpt en man och sedan flytt ur riket för att undkomma sitt dödsstraff. Drottning Ulrika Eleonora benådade honom ganska omgående och snart gifte han sig med hennes kammarjungfru Augusta Margareta Normark.
Tillbaka till Arvid Rydelius. Han fortsatte sin prästgärning i Västervik. Döpte, vigde och begravde sina
församlingsbor, bedrev själavård och höll ordning på kyrkans räkenskaper i 19 år. Sedan flyttade makarna till Norrköping där Arvid blev kyrkoherde i Sankt Olofs församling 1672. De yngsta barnen var då i tioårsåldern.
I Norrköping blev de kvar livet ut. Maria dog 1686 och Arvid levde till den 16 april 1692. Två månader senare begravdes han inne i Sankt Olai kyrka i Norrköping.
1. Sankta Gertruds kyrka.
2. I Västerviks äldsta bevarade kyrkbok finns inventarielistan som kyrkoherden Arvid Rydelius skrev 1655. Längst ner ser du två silverkannor, den ena på 40 lod och den andra på 59 lod, samt två förgyllda kalkar och paten, på 84 lod respektive 31 lod. Bildkälla: Arkiv Digital.
3. Törnsfalls kyrka. Foto: Filip Ewertsson
4. I Törnsfalls äldsta bevarade kyrkbok finns en inventarielista från 1657. Den inleds med "Kalk förgylt med paten", en styck. Därunder följer ytterligare en kalk med paten. Bildkälla: Arkiv Digital.
4/12 kl. 15.00 Musik i adventstid, Ankarsrums kyrka. Rickard Hägerstrand, saxofon och Gustav Hammarlind, gitarr, spelar julmusik. Präst: E-L Karlsson.
4/12 kl. 18.00 Adventskonsert, Gladhammars kyrka Gunnebo Musikkår, Västerviks Manskör. E-L Karlsson, B Sozanski. 7/12 kl. 18.00 Julspel, S:t Petri kyrka.
11/12 kl. 11.00 Gudstjänst, Ankarsrums kyrka. Triolernas julavslutning, julfika. A Hultgren, A Lockneman. 11/12 kl. 15.00 Gudstjänst, Blackstads kyrka, Ung Tons julavslutning. Julfika. A Hultgren, A Lockneman.
11/12 kl. 17.00 "De vackraste julsångerna", S:t Petri kyrka. Nikolaikören, Hanna Zätterman och Kajsa Lindström, solosång. Louise Ahlström, sång och piano, Carolina Fröberg, cello, piano och dirigent. Präst: Britt Alf.
11/12 kl. 18.00 "Psalmer och sånger i advent", Törnsfalls kyrka. Törnsfallskören. E-L Karlsson, C Tengver. 17/12 kl. 17.00 Julkonsert, S:t Petri kyrka. Västerviks församlings vuxenkörer, Västerviks Orkesterförening. Björn Danielsson, solosång, Nils-Inge Andersson och Carolina Fröberg, dirigenter. Bartosz Sozanski, orgel och piano. Präst: Annsofi Arenander.
18/12 kl. 11.00 Sånggudstjänst, Gunnebo kyrka. E-M Heedman, B Nilsson.
18/12 kl. 11.00 Högmässa, S:t Petri kyrka. Bartosz Sozanski spelar adventsmusik på orgeln. Präst: A Arenander.
18/12 kl. 18.00 Musik i juletid - "Här kommer nu ett änglabud" Blackstads kyrka, Ungdomskören, Hallingeberg-Blackstads kyrkokör, Ankarsrums kyrkokör och kammarorkester under ledning av Annelie Lockneman. Präst: E-M Heedman.
20/12 kl. 19.00 Julkonsert, Hjorteds kyrka. Charlotta och Towe Widerberg, sång, Roland Engdahl, trombon och piano. U Robertsson, J Larsson.
10/12 kl. 16.00 Luciafirande, S:t Petri kyrka. Västerviks församlings barn- och ungdomskörer under ledning av Åke Mattisson, Sara Andersson och Louise Ahlström. Präst: K Grahn. 11/12 kl. 14.30 Luciagudstjänst, Västrums kyrka. Luciafirande med sång av ungdomar från trakten. C Tengver, E-L Karlsson. Fika. 11/12 kl. 18.00 Sång och musik i advent med luciatåg, Hjorteds kyrka. Julkören, barnkörerna och Ungdomskören under ledning av Jenny Larsson. Linnéa Jonasson, trumpet, Susanne Israel, flöjt, Jan-Olof Kulander, piano. Präst: U Robertsson. 13/12 kl. 19.00 Luciavesper, Misterhults kyrka. S Elssjö, N Park Seo.
kl. 14.00-17.00 Alla ska ha någon att fira jul med. Därför bjuder vi in till julbord i Västerviks församlingshem, Båtsmansgatan 30, på julafton kl 14.00-16.30. Julbordet serveras under hela öppettiden och är kostnadsfritt. Vi läser julevangeliet och lyssnar på julmusik. Alla som vill är välkomna att följa med till julbön i S:t Petri kyrka kl. 17.00. Kan och vill du hjälpa till? Kontakta diakon Britt Andersson, 0490-842 72.
kl. 11.00 Misterhults kyrka. Vi bygger krubban tillsammans med Camilla Nilsson och medverkande barn. kl. 11.00 S:t Petri kyrka. Vill Du vara en ängel i jul eller spela en annan roll i julspelet? Välkommen till övning kl 10.30 på julafton. S Andersson, A Arenander. kl. 14.00 Julbön, S:ta Marias kapell. Christer Davidsson, gitarr, Sara Andersson, sång och orgel. Präst: B Alf. kl. 17.00 Julbön, S:t Petri kyrka. B Alf, L Ahlström. kl. 22.00 Julbön, Ankarsrums kyrka. A Lagerman.
I vårt månadsprogram (kostnadsfritt) får du en bra överblick över allt som händer, inte bara där du bor utan i hela Södra Tjusts pastorat. I månadsprogrammet samlas information om aktiviteter, gudstjänster och evenemang med mera.
Vill du få Månadsprogrammet hemskickat till dig en gång i månaden i din brevlåda eller via e-post? Anmäl dig direkt via vår hemsida: svenskakyrkan.se/ sodratjust/manadsprogram eller sodra.tjusts-pastorat@svenskakyrkan.se. Scanna QR-koden för att komma direkt. ■
kl. 23.00 Midnattsmässa, Hjorteds kyrka. Julkören. U Robertsson, J Larsson. kl. 23.00 Midnattsmässa, Gladhammars kyrka. Michael Björk, trumpet. E-M Heedman, C Tengver. kl. 23.00 Midnattsmässa, Figeholms kyrka. S Elssjö, N Park Seo. kl. 23.30 Midnattsmässa, S:t Petri kyrka. Julkören. K Grahn, C Fröberg, B Sozanski.
kl. 06.00 Misterhults kyrka. S Elssjö, N Park Seo. kl. 07.00 Blackstads kyrka. Hallingeberg-Blackstads kyrkokör. A Hultgren, L Hultgren. kl. 07.00 Västrums kyrka. E-L Karlsson, C Tengver. Körsång. kl. 07.00 S:t Petri kyrka. Nils-Inge Andersson, trumpet. Kyrkan upplyst av levande ljus! Julkaffe. kl. 07.00 Törnsfalls kyrka. Christer Gyllenstrand, trumpet. I Bergman, M Hjalmarsson.
kl. 11.00 Julgudstjänst i Blankaholm. U Robertsson, L Ahlström. kl. 17.00 "Vi sjunger julens sånger och psalmer", S:t Petri kyrka. K Grahn, L Ahlström. Glögg.
kl. 17.00 S:t Petri kyrka. E-L Karlsson, B Sozanski. kl. 17.00 Törnsfalls kyrka. I Bergman, B Nilsson. kl. 18.00 Figeholms kyrka.
kl. 15.00 "Från advent till Trettondagen", Gunnebo kyrka. Sång- och musikgudstjänst. C Tengver, G Ekblom. kl. 16.00 Musikgudstjänst, Blackstads kyrka. A Hultgren, A Lockneman. kl. 17.00 Musik- och ljusgudstjänst, S:t Petri kyrka. Johanneskören. B Alf, Å Mattisson. Glögg. kl. 18.00 Ljusgudstjänst, Hjorteds kyrka. Julkören, Nils-Inge Andersson, trumpet, Jan-Olof Kulander, piano. U Robertsson, J Larsson. kl. 18.00 Kvällsgudstjänst, Figeholms kyrka. S Elssjö, N Park Seo.
Evy Knutsen, Västervik: – Jag är medlem i Marieborgskyrkan. Jag tog nattvarden i söndags och jag har också själv varit med och delat ut den.
Birgitta Carlsson, Linköping: – Jag förknippar den med konfirmation. Jag tar nattvarden vid speciella tillfällen. Det är självklart att jag tar den om jag är på en högmässa. När mitt barnbarn konfirmerade sig var det självklart för mig att ta nattvarden. Den ligger så nära hjärtat.
Caroline Petersson, Västervik: – Då tänker jag på oblat, konfirmation, högtidsstund och gemenskap. Jag är själv kristen och uppvuxen inom Svenska kyrkan.