Pilgrimsvandrande frimurare besökte Jungfru Marie Örtagård Att vara frimurare i vårt svenska system innebär en långsam vandring i den kristna trons landskap, säger vi ibland. Att göra en pilgrimsvandring handlar om samma sak – man är på vandring framåt, inåt och uppåt. Man skall förflytta sig konkret, gå in i sig själv och vända sig till Gud. Sådana vandringar till olika mål har man gjort under den kristna kyrkans hela historia. (Även i andra religioner förekommer pilgrimsfärder.)
D
et pilgrimsmål i Europa, som kanske är mest välkänt är Santiago de Compostela, den helige Jakobs grav i nordvästra Spanien, dit människor har vandrat under århundraden och vägen dit har inte färre vandrare i vår tid. Det finns också andra pilgrimsmål – inte sällan förknippade med Jungfrun Maria, Jesu mor. Det heliga berget Athos kal�las sedan länge – med bakgrund i en mycket gammal legend – för Jungfru Marie Örtagård. Resa med klosterbröder Ur en informell grupp av frimurare inom vår Ordens sjätte fördelning i Finland – de kallar sig ”Klosterbröderna” – har under ett antal år några bröder varje år under ledning av broder Guy Catani, från Stor Capitlet, besökt Athos, ett välkänt men mycket annorlunda pilgrimsmål i Europa. Några dagar i höstas fick jag möjlighet att vandra fyra dagar på munkön Athos tillsammans med broder Guy samt bröderna Lars Jakobsson, VI Phoenix och Sakari Lehmuskallio, 33 gr i det finska frimureriet, deputerad storkommendör, präst och generalsekreterare i den finländska sjömansmissionen. Inga kvinnor välkomna Det man brukar veta om Athos, om man över huvud taget hört namnet, är att inga kvinnor får komma dit. Athos är egentligen en halvö i norra Grekland men svåråtkomlig på annat sätt än med båt och med stränga restriktioner för eventuella besökare. Det är fascinerande att tänka på att alla invånare på Athos av förklarliga skäl är invandrare – många från Grekland men också från Ryssland, Bulgarien, Serbien och andra ortodoxa länder i Europa, länder där den östliga varianten av kristen tradition dominerar. Redan på 900-talet byggdes här ett kloster, som ännu är i funktion. Man firade tusenårsjubileum 1963. Från 1054 i samband med den stora schismen mellan kyrkan i öst och väst
Det tar på krafterna även för en van pilgrimsvandrare att gå 1 735 trappsteg.
8