Frimuraren, statsministern och amiralen Arvid Lindman har vi skrivit om i vår tidskrift både i nummer 2 och 3 i år med anledning av att han omkom för 100 år sedan. Detta inspirerade vår broder domkyrkokomministern emiritus Ingwar Gemzell att skriva ”ett apropos” och berätta om sin farfars far, skeppsholmsprästen och hans koppling till amiralen.
Amiralens och prästens brädspel påverkade Drottningens beslut Som 14-åring kom jag att delta i Föreningen Sveriges Flottas seglingsläger. Vi låg med båtar och instruktörer i Hårsfjärden, Fejan. Jag fick ”smak” för sjön och det blev för min räkning 17 år i handelsflottan mestadels Svenska Amerikalinjen. Senare även förbandspastor i Flottan.
O
fta besökte jag föreningens kontor på Birger Jarlsgatan 18 där min faster Fru Oxehufwud handhade seglingslägret som hade som mål att rekrytera ungdomar till befäl i både Marinen och handelsflottan. I dag finns föreningen knapphändigt. Handelsflottan - åtminstone passagerartrafiken är av olika själ minimerad och vad marinen beträffar så har dagens politiker lyckats decimera den med malpåsar och övrig destruktiv verksamhet. Föreningen Sveriges Flotta hade grundats av Drottning Victoria som hängde på ett praktfullt porträtt på föreningens lokaler. Kejsardottern Hur kom det sig att kejsardottern från Tyskland hade sådant intresse för svenskt sjövärn och sjöfart? Här anas amiral Lindmans hand i periferin. Han hade nämligen en nära vän på Skeppsholmen där han bodde, det var hovpredikanten och kyrkoherden därstädes som också varit herde i Ulrika Pia, Amiralitetskyrkan, i Karlskrona och tillika Amiralitetspredikant.
De två herrarna var båda höga frimurare och det blev ofta en stund brädspel på kyrkoherdebostället och en ”nattfösare” tillsammans. Man förstår lätt att Drottningen var påverkad av herrarnas sena samtal. Ett
Skeppsholmsprästen och frimuraren Emil Gemzell som hade drottningens öra.
25
av resultaten var, förutom föreningen, Sv. Fl. Drottning Victorias örlogshem då som nu beläget bredvid Stamhuset. Föreningens mycket aktive ordförande var H.K.H. Prins Bertil, själv sjöofficer. Hur kunde den gamle prästmannen ha så goda relationer till kungliga familjen? Jo, det började i mitten på 1800-talet och framåt, på ön Hven, belägen utanför Skånes kust. Äktenskapsplaner Där kunde de kungliga från hela Europa mötas diskret utan att bli betittade. Det hette att man skulle jaga hare, men egentliga uppgiften var att göra upp äktenskapsplaner för unga kungliga. Kungarna var ju mer eller mindre kusiner. Man bodde på sina yachter, ”Drott” och vad de hette, men man åt hos kyrkoherden, min farfars farfar. Skeppsholmsprästen var då ung när hans far var värd och blev som tack Amiralitetets pastor. Marina frågor Helt visst avhandlades marina frågor mellan amiralen och min farfars far Emil. Och lika visst kom frågor upp som vidarebefordrades till Drottningen. Enligt hörsägen i släkten Gemzell var de mycket nära vänner, hovpredikanten och Drottningen. Jag har i arv och ägo ett signerat porträtt av henne och fick två av 12 stolar som ryske tsaren gav min farfars farfar. Bordet för backgammon eller bräde som man då sade, gav jag min gudson sjökapten Alexander Karman när han blev frimurare och honom har jag mycket glädje av att se hur han klättrar snabbt i graderna för att han tar Frimureriet på stort allvar inte minst den andliga delen. Men där ser man vad ett spelbord kan ha för inverkan på ett lands praktiska sjöpolitik. Frimuraren och skeppsholmsprästen dog 1925. Amiralen nio år senare och jag är nu den siste av en släkt där de flesta varit präster i 400 år. För övrigt hyllar jag åsikten att präst blir man av övertygelse och inte av tradition. x Text: INGWAR GEMZELL