Form och innehåll är ordens ritualer och symboler de mest centrala faktorerna för en frimurares utveckling? Skulle en frimurare utvecklas i en annan riktning under andra ritualer och symboler än de vi använder? De svar som ligger närmast till hands på båda frågorna är: Ja! – Svaren kan förmodligen nyanseras något vid närmare eftertanke. Hertig Karl skapade inte våra ritualer av intet. Förmodligen hade han ett syfte med sin skapelse och han hämtade idéer från olika håll för att utforma den. Både Axel Wrede Sparre och Karl Fredrik Scheffer bidrog med att föra frimureriet till Sverige och att etablera det här. Carl Friedrich Eckleff och hertigens yngre bror Fredrik Adolf förde hem idéer för de högre graderna. Ritualerna utvecklades för sin tid och fastställdes som bekant år 1800 i den form de huvudsakligen fortfarande har. De delar som kan härledas till 1600-talet eller tidigare kan av historiska skäl närmast betraktas som omistliga. Andra delar kan av olika anledningar kanske ifrågasättas. Förmodligen skulle en del ritualer ha blivit annorlunda om de hade utformats nu eller under 1900-talet i stället för under 1700-talet. Det är inte säkert att en nutida frimurares utveckling skulle bli annorlunda för det, eftersom, oavsett hur ritualerna ser ut, så har vi en tendens att, så långt det är möjligt, göra dem relevanta för oss genom vår tolkning av dem. denna kontrafaktiska tanke förutsätter att det finns en övergripande idé, i eller utanför ritualerna, som styr vår verksamhet Hur ser den ut? SFMO:s hemsida nämner: Personlig utveckling, gemenskap och barmhärtighet. Är det de orden som borde kunna skrivas in i centrum på figuren, inom det område som är geFrimuraren
mensamt för de cirklar som här representerar Ordens struktur, Ordens verksamhet och medlemmarnas förhållande till Orden?
uttrycka Ordens övergripande idé – så som vi uppfattar den. Fördelen och samtidigt problemet är att vår tolkning av ritualer, symbo-
Form
Innehåll
Struktur
Verksamhet
Organisation Ekonomi
Ritualer Symbolik
Medlemmar Utveckling Kunskap Erfarenhet
Kan vi finna svaren i våra ritualer på hur vi kan uppnå personlig utveckling, gemenskap och barmhärtighet? Jag tillåter mig tvivla på att de finns i texten som sådan. Däremot kan de finnas i ett samspel mellan hur verksamheten organiseras, hur vi tolkar ritualen och hur tolkningen anpassas till den enskildes livssituation och till ett föränderligt samhälle. Om Orden har någon övergripande idé kan den knappast finnas enbart i ritualerna. Det går åtminstone inte att bortse från medlemmarna. Vi tolkar ritualen efter den kunskap och den erfarenhet, som vi huvudsakligen har fått utanför Orden. Vi använder vår kunskap och erfarenhet huvudsakligen utanför Orden. De kan möjligen ha blivit mer reflekterade inom Orden och vi kanske har inspirerats att söka dem inom nya områden. Det är i så fall till stor del tack vare vår gemenskap med andra bröder. Medlemmarnas tolkning av ritualen och deras uppfattning om Ordens övergripande idé är därför lika viktig som ritualens text – eller viktigare. Slutsatsen måste bli att ritualer och symbolik enbart är medel för att
ler och allegorier är personlig. Tolkningarna kan inte vårdas som något gemensamt, åtminstone inte i de avseenden som går bortom det mest uppenbara. Ritualtexten och symbolernas utformning kan däremot, och bör, vårdas som något gemensamt. Men, det innebär inte att ritualerna kan ses som för alltid givna. Om texten eller praxis strider mot, eller försvårar ett förverkligande av, Ordens övergripande idé, borde de kunna ändras. Frågan är om och när det skulle bli aktuellt. Med så många möjliga tolkningar av ritualen och så många uppfattningar bland medlemmarna är det svårt att veta. Nu är vi ju medlemmar i en Orden så det lär inte bli någon omröstning (annat än möjligen med fötterna). Just därför är de fria tolkningsmöjligheterna så viktiga. Det kanske rentav är de som utgör frimureriets övergripande idé! Även frimureriets innehåll, ritualer och symboler, kan i sin tur delas upp i form, text och utformning, och innehåll, vår tolkning av dem. Det lär inte vara någon tvekan om att innehållet är viktigare än formen. Text: Rune Carlsson
53