Frimuraren nummer 3 2009

Page 26

Musik

Fullödig konsert i Pelarsalen

T

onkonstens årliga högtid i GPL begav sig den 4 april i år med kammarkonsert, då Frimurarequartetten framträdde. Ensemblen bildades år 2008 och debuterade den 5 april samma år. Medlemmar är Christer Thorvaldsson, violin och Joachim Gustafsson, den sistnämnde även dirigent också han violin, Nils Edin, viola samt Göran Holmström cello. Samtliga är knutna till eller emeriterade från endera Symfonikerna eller Göteborgsoperan. Göran Holmstrand bekläder även ämbetet som Directus musicus i GPL. Repetoaren upptog ”Harpkvartetten” i Ess dur op 74 från 1809 av Beethoven och Stråkkvartett i B-dur op 210 från 1772 - 73 av Mozart. Förutom de fyra ovan nämnda virtuoserna lät sig höra den högst förtjänte pianisten Ingemar Edgren. Denne utförde ett verk av Tjajkovskij nämligen ur Årstiderna från 1875. ”Juni-barkaroll (Roddarsång) och November-trojka ( Trespann) av Chopin, Ballad nr 4 f-moll op 52 från 1843. Programmet har en spännvidd på 100 år - ett skede med varierande spår inom skilda områden av historien från politik, ekonomi, vetenskap, litteratur och olika konstarter. Stilar och tekniker skiftar i Europa såsom inom tonkonsten från Wienklassisismen till nationalromantik. Mozarts ”tonårskompositioner” är harmoniskt sett mer varierade än den 25-årige Haydns, och de äger dessutom en metodisk skönhet och spontan uttryckskraft i såväl motiv som temata, vilket varslar om kommande mästerverk som de s.k. Haydnkvartetterna och de Preussiska. Beethovens harpkvartett bär detta namn på grund av ”arpeggio-pizzicato”. Kvartetten anses som den mest särpräglade från den mellersta fasen i mästarens kammarmusikaliska skapande. Harpoklangen excellerar i följestämmor i varianter av huvudtemat. I prestoit spåras samma ”maniska” återkommande

26

rytmiska motiv som bildar stommen i komponistens 5:e symfoni (Ödes- ) i cmoll. I sista satsen Allegretto con Variazione inträder en okonstlad melodi och befriande variationer, som för tankarna till Pastoralsymfonin. ”Glada och tacksamma känslor efter stormen” Frimurarquartetten består av ”idel ädel adel” dvs envar musicus är såväl solist som ensemblemedlem. Det var ett inspirerat och helgjutet utförande, då kammarmusicerandet med sina artegna uttrycksmedel nådde målet: att berika en andäktigt lyssnande skara med en upplevelse av högsta dignitet och gemenskap mellan estrad och publik. GPL:s egen pianist par préférence Ingemar Edgren manifesterade som övligt sitt tekniska mästerskap och sin inlevelse i skilda verk. ”Mognad” är ett honnörsomdöme som Ingemar förvisso förtjänar. ”Über technik reden wir nicht”, yttrade en gång den uppburne pianisten och pedagogen Mayer-Matir. Den tekniska färdigheten är ju en självklar betingelse för gestaltningen av en komposition men är givetvis inget mål i sig. Att sensibelt anslag, pedalföring,

crescendo till diminuendo urbatwering m fl ingredienser präglade framförandet av verk av Tjajkovskij och Chopin talar sitt eget språk. Seltem sind Sie, die augenblicke der begeistrung enligt Grillpaizer, död 1872. Fritz Kreisler spelade ! ”Punkt, slut” Peterson-Berger. Den oslagbara stilisten och ampre recensenten kompositören med signum P.B. d 1942 anmälde Kreísler s konsert i Stockholm på detta lakoniska vis i DN. Dessa tvenne citat må i högsta grad tillämpas på exekutören vid här omtalade musikevenemang. Dessa bröder skar verkligen lagrar och det bekräftande jublet var högljutt och ihållande. PM Carl Rosenblad hyllade stråkarnas och klaverets mästare med eloger och buketter samt underströk tonkonstens roll inom vår Orden. Auditoriet ser nu fram emot nästa tonala begivenhet i GPL, nämligen Stipendiatkonserten den 10 oktober kl 14.00. Text: Lennart Wåhlander Bild: Leif Wadell

I Göteborgs Frimurarehus vackra pelarsal passade den fullödiga konserten som hand i handske. Frimuraren


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.
Frimuraren nummer 3 2009 by Svenska Frimurare Orden - Issuu