Den sista konstitutionsakten undertecknad av Kung Carl XIV.
Östgöta provinsialloge firade 200 år med möjlighet till en repris om sju år I år är det dags för ännu ett frimurarjubileum i Linköping. Den 13 januari var det 200 år sedan Konung Carl XIII undertecknade konstitutionsakten för ”Östgötha Stuartsloge”, varigenom kapitelfrimureriet etablerades i Linköping. Förtänksamhet och flit hos bröderna i Linköping fick kungen att säga ja.
M
en borde det inte firas 2020, 200 år efter det att en fullständig Östgöta Provinsialloge med samtliga grader bildats? Den frågan sysselsatte Östgöta Provinsialloges styresmän även 1913. Att resa från Linköping till Stockholm år 1813 i en skumpig hästdragen kaross eller till häst, tog flera dygn. Det var dessutom dyrt. Först 1831 kunde man per postdiligens resa till Stockholm på 14 timmar. Men det var det som frimurarbröder i andreasskedet i Östergötland och Småland tvingades till när de skulle gå vidare till en kapitelgrad – grad sju eller högre. 136 bröder stod inför det valet 1813. Ett 20-tal bröder hade sedan tidigare högre grader men var även de tvingade att resa till Stockholm, Göteborg eller Kristianstad för att kunna gå på kapitelloge.
det gamla gymnasiehuset (nuvarande domkyrkans församlingshem), som kom att inhysa en Johannesloge och en Andreasloge. De hade även byggt till med ett våningsplan högst upp, där kapitelfrimureriet kunde få plats. Till en början ansökte de om att få rättigheter som prebendekapitel. Det innebar att man skulle kunna starta verksamhet i de två första kapitelgraderna, grad VII och VIII. Ansökan undertecknades av femton grundläggare, bland andra initiativ-
Förutseende och flit Samtidigt hade de förtänksamma och initiativrika frimurarbröderna i Linköping inte bara köpt och renoverat 22
tagarna till frimureriets etablerande i Linköping 1807, friherre Israel Lagerfelt, översten Carl Axel Pereswetoff Morath, Carl Johan Agrell och överjägmästaren Magnus Hagelin. Beröm från Carl XIII Kung Carl XIII, Ordens stormästare, sade ja till ansökningen och förklarade i sin motivering varför. Att ”frimurare vetenskapens välgörande ljus – blivit genom ett betydande antal bröders berömvärda omsorger och bemödande utbrett” och att de därför var värda ”vår utmärkta ynnest”. Men även prebendekapitlet växte snabbt och 1819 tog man steget fullt ut genom att begära att det byggdes ut till en fullständig provinsialloge (prefekturalkapitel) med samtliga kapitelgrader. Att bröderna så småningom lyckades få ett prefekturalkapitel förlagt till Linköping var något av en bragd i sig. Vid den tiden gällde nämligen att det bara skulle finnas tre prefekturalkapitel inom IX Frimurarprovinsen (Sverige). Två fanns redan i Kristianstad och Göteborg och det tredje borde Norge få. Sverige och Norge var vid denna tid en union. Men tack vare kronprins Oskar, vilken ledde