Musik
5:e evangelisten frimurare? Johann Sebastian Bach (1685 – 1750) brukar kallas den femte evangelisten på grund av sin musikaliska beskrivning av Jesu frälsningshistoria. I mängder av musikaliska verk inpräntar han bibelord i sina åhörare och få har väl undgått att fascineras av hans fantastiska orgelverk. Det påstås att en del av hans ekvilibristiska orgelsatser, som blivit tidlöst älskade, egentligen bara var ett sätt att prova orglarnas mekanik. Kanske är hans intresse för numerologi inte alls knutet till frimurerisk verksamhet, men följande bearbetning av en artikel av Janos Cegledy PM, Sinim Lodge, Tokyo Research Lodge of ten Grand Lodge of Japan fick i alla fall mig att tänka till, Vi har fått tillstånd att översätta från © Copyright by Freemasonry in Israel - www.mastermason.com/fmisrael. 1736 besökte den åldrande Bach (1685-1750) Fredriks den Stores (1712-1786) Kung av Preussen hov efter upprepade förfrågningar från monarken. Fredrik den Store var inte bara en av de största statsöverhuvuden utan också en bra kompositör och flöjtist. Han var också ett stort kulturellt stöd med speciell inriktning på musik. Han var frimurare och det finns många historier om hans generösa barmhärtighet även om en del kanske bara är skrönor. Han hade anställt Johann Sebastians näst äldste son, Carl Philipp Emanuel (17141788) som vid den tiden till och med överglänste sin berömde far. Han var mycket skicklig på spinetten (harpsicord) och komponerade med en modern inriktning. Bach anlände med sin äldste son, Wilhelm Friedmann, (1710-1784) samma kväll som Fredrik själv spelade en flöjtkonsert. När han hörde att Bach hade anlänt lär han ha yttrat: Mina Herrar, den äldre Bach har ankommit. Kungen var uppenbart upprymd. Han tillät inte ens Bach att borsta av resdammet och byta kläder utan bad honom pröva de senaste instrumenten, varav det fanns ett antal nya ”forte pianon”. Bach improviserade och bad kungen 20
att ge honom ett tema utifrån vilket han skulle extemporera ett antal fugor och kanons. Detta blev grunden på vilken Bach senare komponerade ett av sina mest uppmärksammade verk som han dedicerade till Fredrik den Store och som kom att bli känt som Musical Offering.
denna händelse och även kompositionen är värd att betrakta utifrån ett frimurarperspektiv. Även om kungen hade stor aktning för Johann Sebastian både som musiker och kompositör och som far till Carl Philipp Emanuel. Många har undrat om det fanns någon annan anknytning mellan de båda förutom kärleken till musiken. Det verkar lite märkligt att kungen skulle avbryta sitt framträdande för att välkomna vem som helst. Det kan naturligtvis tillskrivas det faktum att Bach var en så framträdande och välkänd kulturpersonlighet, men en sådan hövlig uppmärksamhet var mer än ovanlig. Man kan jämföra med ärkebiskopens av Salzburg bemötande av Mozart (1756-1791) för att inse att en musiker, oavsett hur ovanligt han var, bara ansågs vara en betjänt. Så låt oss analysera musiken för att se om vi kan upptäcka dolda förutsättningar. Frimurare har speciella igenkännings- och hälsningstecken, inte kända utanför den egna kretsen. Detta är inte unikt för frimureriet utan förekommer i många sällskap på samma sätt som chiffer, allegorier och symboler. De används till exempel av Francis Bacon och av Rosencreutsarna för att ta ett par exempel. Det är därför möjligt, ja till Frimuraren