Broder i västerled skildrar spännande möten
D
u känner säkert någon som känner någon som har gjort det . Åkt Greyhoundbuss genom USA. I början av 1980-talet gjorde jag min första resa tvärs över denna väldiga kontinent . Det tog 3 dygn från 42:a gatan i New York till San Francisco. Samma buss rullade hela vägen. Man tankade och bytte chaufför och gjorde ett uppehåll när man rullat 4-5 timmar. Om jag minns rätt var matpauserna 20 minuter . På den tiden fungerade detta enorma busslinjenät likt barndomens SJ. Man skulle hålla tidtabellen till varje pris. Vi kan tacka en svenskättling i Duluth, Minnesota för denna smarta tanke att hjälpa till med att bygga upp infrastrukturen i detta väldiga land. De färggranna Greyhoundbussarna med den patriotiska amerikanska flaggan, brukades då liksom nu av resenärer med tunna plånböcker och ett tvivelaktigt
förflutet. Min vän och förre chef Roger F. Baumann. Executive Director vid Swedish Council of America i Minneapolis avrådde mig på det bestämdaste att återigen resa med dessa landsvägens linjeskepp. Risken att bli rånad och utsatt för andra hemskheter var uppenbar. Jag lydde inte hans råd. Dottern och undertecknad köpte var sitt 7 dagars pass till det facila priset av 175 USD. Denna min sextonde Atlantflight gick till New York och sedan med Delta Airlines till Atlanta i Georgia. Vi utnyttjade det utmärkta, säkra och rena, tunnelbanesystemet till vårt första nattkvarter. Vi anlände en söndag. I denna delstat säljs inga starka drycker (över disk) på söndagar, så den kalla ölen fick vänta till dagen därpå i det sommar varma Atlanta, CNN `s och Coca-Colas huvudstad. Passade samtidigt på att fira min 65:e födelsedag där OS gick av stapeln 1996. Jo, det blev ett par kalla öl till den amerikanska hamburgaren och pannkakorna med
Jan- Christer Tholin tillsammans med värdinnan Linda Underwood
22
smörklick och 8 sorters lönnsirap. Mitt uppdrag denna gång var att besöka Grand Lodge of Alabama i Montgomery. Tycker att det är viktigt att träffa bröderna i den loge jag blivit utsedd att representera i Sverige. Jag har förstått att endast ett fåtal svenska bröder haft tid eller möjlighet till detta. Broder Gunnar Lantz på utrikesavdelningen hade i god tid skickat ett rekommendationsbrev per post. De elektroniska kontakterna till det nya landet skedde via min hemdator. Utanför bussens väldiga fönster passerar 2000-talets Amerika förbi. Mycket är likt men ändå olikt. Det tidvis platta landskapet och de vita bomullsfälten - snart färdiga att skörda. De motorstarka bilarna med vrålande V8 motorer...den klarblå himlen och den starka solen och en och annan sköldpadda som lättjefullt passerade över den raka, välskötta vägen. Nästan 2 timmar försenade rullar vi in på Montgomerys busstation. Jerry M Underwood, PGM Grand Secretary, Grand Loge of Alabama och hustrun Linda möter oss. Vi får ett varmt mottagande. Nästan som vi känt varandra sedan länge. Vår lätta packning lastas in bilen och vi färdas lugnt och behagligt till familjens nybyggda villa i en exklusiv förort vid namn Prattville. Vi installerar oss i våra rum. Sedan snabbt klädbyte för min del. Min dotter Anna och hustru Linda har redan funnit varandra och konverserar över en kopp te på uteplatsen. Andrew Jackson Lodge Nr.173 grundades i början av februari, 1852. Montgomery Lodge Nr.11 bidrog till att logen kunde bildas bland annat genom generös sponsring. Andrew Jackson Lodge är en Blue Lodge (inte Scottish Rite). Man praktiserar bara de tre första graderna . Entered, Apprentice, Fellowcraft och Master frimuraren