Finland Mitt emellan Finland och Sverige, Östersjön och Bottenviken
Åland – en kort frimurarhistoria Redan på 1700-talet fanns det frimurare på Åland. Kyrkoherde Daniel Backman, född i Finström, och hans bror K.A. Backman hade båda recipierat i Stockholm i slutet av nämnda sekel och hade erhållit högre grader kort före den ryska tiden i Finland, dit Åland också hörde.
i Göteborg. Bland dem har vi sjökaptenerna Carl Granit, Torsten Biskop, Mauritz Mattsson, Mikael Sjögren, Gunnar Boman och Nils Eriksson, vilka alla recipierade före andra världskriget.
Matsalen i Mariehamn är alltid fullsatt när damerna bjuds med på den årliga kräftmiddagen med äkta flodkräftor från just Åland.
T
sar Alexander I förbjöd frimureriet i Finland, men han kunde inte förhindra att åtminstone två frimurarebröder, grosshandlaren P. A. Lindholm från Vårdö och med. lic. och överläkaren vid ”Mariehamns hafsbadanstalt” Johannes Hoving kunde utöva frimureriet i Sverige. Oro i landet Efter Finlands självständighetsförklaring 1917 återupptogs frimureriet igen i Finland, och enligt det amerikanska systemet verkade våra finska bröder fritt. S:t Johanneslogen S:t Augustin återinvigdes 1923 och de finlandssvenska bröderna kunde åter arbeta enligt den så kallade svenska riten. Emellertid rådde det en viss oro i landet. Vid kyrkomötet i Åbo år 1933 höll professor Otto Andersson sitt berömda försvarstal för frimurerisk verksamhet, eftersom det i Lapporörelsens efterdyningar och nazistiska
idéer var fara för att kyrkomötet skulle föreslå, att man i lag skulle förbjuda frimureriet. Lag mot frimureri Man ville även gå så långt att i en speciell lag förbjuda präster att vara medlemmar i frimureriska loger och föreningar. Otto Andersson var verksam i Åbo, där han utförde sina frimureriska åligganden som ämbetsman. Den ende frimuraren Under senare delen av 1800-talet hade även ålänningen Johan Johnsson recipierat i Loge No. 408 Clyde of Glasgow. Men bland de första åländska frimurarebröderna i modern tid kan man nämna fil. lic. Conrad Berggårdh, professor Emil Johnsson och konsul Artur Gylling, som mellan åren 1926-31 var den ende på Åland bofaste frimuraren. Sedermera tillkom även en hel del sjöfolk som recipierat ute i England och 26
Positiv effekt Under denna tid hade ålänningarna stor hjälp av åbobon och försäkringsrådet Jon Hartman, som gillade att segla i den åländska skärgården, där han snabbt blev bekant med åländska gelikar. Detta hade en positiv effekt för hela det åländska frimureriet, för han ställde upp som en aktiv fadder och intressant föredragshållare. Dessa aktiviteter bidrog till att de åländska bröderna år 1936 började stråla samman till möten, varvid frimureriska spörsmål stod på agendan. Från Sverige deltog även en känd frimurerisk profil, Riddaren av Kungliga Carl XIII:s Orden, Arvid Odencrants, som ju presterat en hel del föredrag. Detta var en av orsakerna till att Brödraföreningen Ledstjärnan grundades den 26 april år 1959. Och fröet till utökad verksamhet var sått. Hyrde in sig Brödraföreningen Ledstjärnan verkade först i HAB huset vid Norragatan 2. Sedan hyrde man in sig på olika ställen i staden, tills S:t Johanneslogen Ledstjärnan grundades den 14 september år 1968. Adressen blev sedan Torggatan 10, där även Brödraföreningen Morgonstjärnan såg dagens ljus den 11 oktober 1975. Gammalt redarkontor Den 4 februari år 1995 flyttade vi in i vårt eget hus, då fastigheten Norra Esplanadgatan 9 A invigdes med pompa och ståt. Då hade närmare ett hundratal bröder bidragit till att skapa och utsmycka ett gammalt redarkontor till ett rela-